1 Skogsduvan Förslag till överbyggnadsdokument mellan svenska PEFC och FSC standarder. Innehåll Sid Bakgrund och sammanfattning. 2-3 Överbyggnadsdokument 4-12 Bilaga Förarbete till överbyggnadstexten.. 13-62 Bilaga Överenskommelse mellan LRF Skogsägarna och Samernas Riksförbund Bilaga Jämförelse mellan arbetstagarrättigheterna i FSC- respektive PEFC-standarden Gustaf Aulén och Stefan Bleckert December 2001
2 Bakgrund till Skogsduvan Gustaf Aulén (ekolog på Södra) och Stefan Bleckert (tom 010415 skogschef på Världsnaturfonden WWF, sedan chefsekolog på Sveaskog) har under 2001, på uppdrag av och i samverkan med Lars Kristoferson (generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF), Per Rosenberg (ordförande för Svenska Naturskyddsföreningen, SNF), Christer Segersteen (ordförande i LRF Skogsägarna) och Stefan Wirtén (skogsdirektör på Skogsindustrierna) utarbetat ett överbyggnadsdokument för att få skogsbruksstandarderna i svenska PEFC och FSC likvärdiga. Som en del av arbetet har uppdragsgruppen under projektperioden arbetat intensivt med såväl dialog som förankringsprocess inom respektive organisation. Många synpunkter har därvid framkommit under dessa remissomgångar, vilket har bidragit till att slutversionen av Skogsduvan ytterst är en frukt av mångas arbete. Förutom organisationerna ovan vill vi särskilt nämna Skogs- och träfacket, samt Svenska Samernas Riksförbund Arbetet har inte bestått i att åstadkomma en kompromiss mellan de nationella PEFC och FSC standarderna. Vi har därför vare sig strukit kriterier eller sänkt ambitionerna i FSC eller PEFC. Det är vår förhoppning att detta förslag kan föra certifieringsfrågan vidare i Sverige så att vi når fram till en konstruktiv nationell lösning som kan accepteras av alla inblandade parter Så här har vi gått till väga Vi blev ombedda att utgå från ett jämförelsedokument mellan PEFC och FSC-standarderna (2000-11-17) som arbetats fram av Ragnar Friberg (Skogsindustrierna), Per Larsson (WWF), Sven Lundell (LRF Skogsägarna) och Jonas Rudberg ( SNF). Av ca 100 jämförda kriterier i dokumentet ovan fann man totalt 50 skillnader mellan PEFCoch FSC-standarderna. Dessa klassades enligt följande: 30 mindre skillnader, 13 större skillnader och 7 där man ej angivit graden av skillnad. I vårt arbete har vi granskat dessa 50 skillnader. Vi har bibehållit jämförelsedokumentets indelning som baserar sig på FSC:s rubriksättning. För att kunna göra en så korrekt jämförelse som möjligt mellan standardskrivningarna har vi i Förarbete till överbyggnadstexter valt att med kursiv stil klippa in relevanta delar av respektive standard. Vi har klippt in de texter som vi upplever bäst beskriver respektive funktion, även om de i många fall inte riktigt speglar varandra. Detta för att läsaren själv skall kunna ta ställning till likheter och skillnader. Med utgångspunkt från denna spegel, med FSC-texten och PEFC-texten, har vi lyft fram eventuella skillnader mellan de två skrivningarna under rubriken. Därefter har vi föreslagit en Överbyggnadstext för att slutligen motivera våra skrivningar under rubriken.
3 Sammanfattning För att efterleva uppdragets direktiv, dels att uppnå kompatibilitet utan att föreslå sänkningar i ambitionerna i någon av de nationella standarderna, dels att åstadkomma en så hanterbar produkt som möjligt har vi strävat efter att formulera överbyggnadstexter som kunnat täcka in flera av kriterierna. Vi konstaterar att FSC-standarden i många fall är mer omfattande och detaljrik än PEFCstandarden, varför det faller sig naturligt att vi föreslår fler tillägg till PEFC. I överbyggnadsdokumentet återfinns 4 tilläggstexter till FSC och 17 till PEFC. För kriterie 18, renbetesfrågan, finns f n ingen överbyggnadstext eftersom de berörda parterna, Svenska Samernas Riksförbund och LRF Skogsägarna, efter förhandlingar främst under hösten, träffat en överenskommelse om att denna punkt skall vara vilande tills vidare. Denna överenskommelse återfinns under punkt 18. Återstående kriterier har vi antingen bedömt som likvärdiga redan i dagens skrivning eller kunnat föra samman dessa i överbyggnadsdokumentet. I rapporten nedan ligger överbyggnadstexten först och sedan följer förarbetet som en särskild bilaga för den som önskar granska ursprungstexterna och ta del av vår problemanalys.
4 Överbyggnadstext till FSC 1. Arbetarrättigheter - kompetens (Pkt 3 i förarbetet ) Tillägg till FSC 4.1.2 Företaget/skogsägaren anlitar endast arbetstagare som har erforderlig kompetens inom det aktuella arbetsområde avseende såväl produktion som miljö. För entreprenörer krävs en behörighet i form av Grönt kort eller motsvarande.. Företaget utarbetar i samarbete med arbetstagarna individuella kompetensutvecklingsplaner avseende skogliga karaktärsämnen. Kunskap motsvarande nivån i naturbruksprogrammet skall vara vägledande. För tillfälligt anställda gäller att eventuella luckor i utbildningsnivå skall kompenseras genom särskild utbildning, ledning och tillsyn. Företaget/skogsägaren förbinder sig att ansvara för att entreprenörer som anlitas följer certifieringskraven. Detta kan t.ex genomföras i rutinmässig form med hjälp av så kallade entreprenörcertifikat. 2. Lokalsamhällen (Pkt 9 i förarbetet) Tillägg till FSC 4.3 Skogsägarna samt virkesinköp- och serviceorganisationer skall sträva efter ändamålsenliga skogsskötsel- och skogsbruksmetoder samt ändamålsenlig försäljning eller förädling av skogens produkter för att bibehålla och utveckla arbetstillfällen, konkurrenskraft och lönsamhet. Skogsägarna och organisationerna skall i görligaste mån tillämpa åtgärder för att säkerställa virkesförsäljning, virkesleveranser och servicesystem i hela landet, inklusive glesbygdsområden med långa transportavstånd. 3. Föryngring, beståndsvård och avverkning naturvärdesträd (Samlad text för pkt 28 och 29 i förarbetet) Tillägg till FSC 6.5.5 och 6.5.6 Naturvärdesträd/evighetsträd lämnas, för att leva, dö, brytas ner och multna på platsen. 4. Föryngring, beståndsvård och avverkning lövinblandning (Samlad text för pkt 33 och 389 i förarbetet) Tillägg till FSC 6.7.3 Skogsbruket bedrivs så att en areal motsvarande minst 5% av arealen frisk och fuktig skogsmark utgörs av bestånd som på sikt domineras av lövträd. På platser med lämplig fuktighet och bonitet skall lövträd behållas under hela omloppstiden.
5 I bestånd med blandning av tall och asp skall risken för knäckesjuka beaktas. Överbyggnadstext - tillägg till PEFC 1. Naturvärdesbedömning (Pkt 1 i förarbetet) Tillägg till PEFC 9 För alla skogsinnehav (brukningsenheter) gäller följande dokumentationskrav: Under den tid av högst 5 år efter undertecknandet av avtalet om skogscertifiering då Grön plan eller naturvårdsdokument saknas skall skogsägaren tillämpa en översiktlig rutin för naturvärdesbedömning för varje trakt där avverkning planeras. Den metodik som används för naturvärdesbedömning ska vara utvärderad och godkänd av certifieraren. Där höga naturvärden förekommer skall en noggrann utvärdering med särskild rutin göras. Avsikten är att undvika åtgärder som riskerar att förstöra områden med särskilt höga naturvärden. 2. Lagar och konventioner (Pkt 2 i förarbetet) Tillägg till PEFC 6.4.1 Alla relevanta internationella avtal/direktiv som Sverige undertecknat eller på annat sätt förbundit sig att följa eller implementera skall respekteras. Exempel på internationella avtal är Cites, ILOkonventioner, ITTA och konventionen om biologisk mångfald. 3. Lokalsamhällen (Pkt 9 i förarbetet) Tillägg till PEFC 6.4.10 Skogsägarna samt virkesinköp- och serviceorganisationer skall sträva efter ändamålsenliga skogsskötsel- och skogsbruksmetoder samt ändamålsenlig försäljning eller förädling av skogens produkter för att bibehålla och utveckla arbetstillfällen, konkurrenskraft och lönsamhet. Skogsägarna och organisationerna skall dessutom i görligaste mån tillämpa åtgärder för att säkerställa virkesförsäljning, virkesleveranser och servicesystem i hela landet, inklusive glesbygdsområden med långa transportavstånd. Skogsmiljöns rekreationsvärden för lokalbefolkningen beaktas särskilt. 4. Områden med höga naturvärden, rödlistade arter och impediment (Samlad text för pkt 10, 11, 12,13, 35 och 40 i förarbetet) Tillägg till PEFC För att undvika att skogar med höga naturvärden avverkas i strid med lagar och förordningar och andemeningen i certifieringssystemet skall följande rutiner tillämpas: A. Innan avverkning planeras/genomförs skall följande utföras: 1. Kontroll av om området finns upptaget i myndigheternas register för naturvård och kulturmiljövård
6 2. Om dokumentation av områdets naturvärden saknas, görs en naturvärdesbedömning enligt metod som godkänts av certifieraren. B. Följande skogar får inte avverkas Områden enligt nedan bevaras och restaureras för att ge särskilt krävande arter möjlighet att fortleva och i syfte att utgöra spridningskällor och referensområden i det brukade skogslandskapet: 1. Nyckelbiotoper (enligt Skogsstyrelsens definition och metodik) får ej avverkas, skötsel som syftar till att förstärka naturvärdena får dock utföras efter samråd med Skogsvårdsstyrelsen. Möjligheten att i nästa standardrevison långsiktigt klara nyckelbiotoperna bygger på samhället vilja och förmåga att lösa markavsättningarna till de mindre markägare som drabbas hårt av avverkningsförbudet.. 2. Gammelskog, dvs. äldre skogar som uppkommit genom naturlig föryngring. I områdena har ingen eller endast obetydlig avverkning skett under de senaste 30-50 åren (beroende på läge i landet) eller så bedöms områdena ha varit kontinuerligt trädbevuxna i flera generationer. Där finns ett inslag av mycket gamla träd, för barrskog äldre än 150-200 år (beroende på läge i landet) och ett påtagligt inslag av död ved. I praktiken torde de flesta av dessa skogar fall inom ramen för nyckelbiotopsdefinitionen enligt pkt. 1 ovan. 3. Impediment (produktion mindre än 1m3sk per ha och år) undantas andra åtgärder än skötsel som är påkallad för att bevara och främja biotopens naturliga biologiska mångfald. Åtgärder för att främja friluftslivet får vidtas under förutsättning att den biologiska mångfalden inte skadas. C. För övriga skogar med höga naturvärden Avverkning och andra skogliga åtgärder utformas eller undviks så att de höga naturvärdena ej förstörs. Lämplig hänsyn tas till rödlistade arters livsbetingelser vid planering och genomförande av skogliga åtgärder. Sådan hänsyn kan t ex innebära detaljhänsyn, hänsynsytor eller särskild hänsyn i anslutning till bo- och spelplatser. Som övriga skogar med höga naturvärden räknas 1. Bestånd som helt eller delvis uppfyller och motsvarar kriterierna för biotopskydd enligt miljöbalken (dock utan storleksbegränsning). 2. Bestånd med rödlistade arter som kan hotas av skogsbruksåtgärder 3. Ohävdade ängs- eller hagmarker och igenväxande kulturmarker med särskilda naturvärden, samt små åkerlyckor i skogslandskapet. 5. Frivilliga avsättningar (Samlad text för pkt 14 och 15 i förarbetet) Tillägg till PEFC 6.5.1 + 6.5.2 På certifierade skogsfastigheter/brukningsenheter skall minst 5% av den produktiva skogsmarken avsättas som ren naturvårdsklassning (dvs NO- eller NS-bestånd). Undantag gäller för markinnehav mindre än 20 ha produktiv skogsmark där områden som har, eller i en nära framtid kan utveckla, höga naturvärden saknas. Vid urval och avgränsning prioriteras områden efter betydelse för biologiska mångfalden och representativitet i landskapet. Nyckelbiotoper väljs ut i första hand.
7 Åtgärder för att främja friluftsliv får vidtas under förutsättning att den biologiska mångfalden inte skadas. 6. Vattenvård (Samlad text för pkt 19 och 20 i förarbetet) Tillägg till PEFC 6.5.3 Nya diken anläggs inte på tidigare odikad mark. Diken på torvmarker av lavtyp, lavrik typ, fattigristyp, kråkbär-ljungtyp och starr-fräkentyp underhålls inte. (Vegetationstyper enligt Skogsstyrelsens indelning.) 7. Gödsling/biobränslen (Pkt 21 i förarbetet) Tillägg till PEFC 6.3.6 Skogsbruket bedrivs i former som syftar till att upprätthålla markens naturliga processer och långsiktiga produktionsförmåga samt undviker att skada andra ekosystem och biologisk mångfald. Återföring av kväve/mineralämnen samt biobränsletäkt bedrivs i enlighet med Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd samt med beaktande av MKB nr.. Under perioden utförs eventuell kvävegödsling med stor restriktivitet och huvuddelen av markinnehavet gödslas inte. 8. Bränning (Pkt 23 i förarbetet) Tillägg till PEFC i ny rubrik. På fastigheter med mer än 5000 hektar produktiv skogsmark vidtas rimliga åtgärder för att bränna en areal motsvarande minst 5% av föryngringsarealen på torr och frisk mark under en femårsperiod. Företrädesvis väljs tidigare brandpåverkad mark. Naturligt brunnen skog och naturvårdsbränningar får medräknas. Avverkning och bränning planeras så att brandgynnade arter främjas. I starkt kvävebelastade områden skall kväveutlakning till vattendragen minimeras. Där förutsättningar finns används naturlig föryngring. Undantag medges för regioner där naturliga bränder varit av underordnad betydelse. Hit hör fjällnära skog, västra Västergötland, västra Småland, Halland, Skåne samt södra Blekinge. Undantag medges också i tätortsnära skog samt på Öland och Gotland. 9. Föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial (Samlad text för pkt 24,25,26,27 och 32 i förarbetet) Tillägg till PEFC 6.3.2 Som hänsynsytor avgränsas, i första hand på barmark: - småbiotoper med särskilda naturvärden - vid behov skyddszoner i anslutning till biotoper med särskilda naturvärden Naturlig föryngring, t. ex. under skärm- och fröträd, används där metoden åstadkommer en god föryngring med för ståndorten och skötselmålen lämpligt trädslag. Skogar dominerade av ädellöv föryngras normalt genom selektiv avverkning, under högskärm eller genom luckhuggning.
8 Bestånd på fuktig mark föryngras, där så är möjligt med avseende på återväxt och vindförhållanden, genom selektiv avverkning, under högskärm eller genom småskalig luckhuggning. Markberedning på fuktig mark genomförs med icke kontinuerliga metoder t.ex fläckmarkberedning. Härkomsten av plantor och såddfrö dokumenteras. Provenienser anpassade till ståndorten används inom ramen för Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Föryngringsmaterial med artfrämmande arvsanlag (genmodifierat föryngringsmaterial) används inte. Klonat material används inte i större skala i avvaktan på miljökonsekvensbeskrivning. 10. Naturvärdesträd (Samlad text för pkt 16,28 och 29 i förarbetet) Tillägg till PEFC 6.5.5 Naturvärdesträd lämnas vid alla skogliga åtgärder för att leva, dö, brytas ner och multna. Syftet är att åstadkomma/spara minst 10 naturvärdesträd/ha. I första hand väljs större träd och träd med befintliga naturvärden. Antalet kan minskas där naturvärdesträden utgörs av grov ek / bok. Till obligatoriska naturvärdesträd som dock alltid skall lämnas räknas följande: (se även 30 i Skogsvårdslagen) - avvikande särskilt grova/gamla träd - grova träd med påtagligt vid och grovgrenig / platt krona - grova, tidigare frivuxna, sk hagmarksgranar - grova aspar och alar där sådana inte förekommer rikligt, i barrdominerade bestånd - trädformig sälg, rönn, oxel, lönn, lind, hägg, fågelbär samt grov hassel, där sådana inte förekommer rikligt, i barrdominerade bestånd - ädla lövträd i det boreala skogslandskapet - grova enar - träd med påtagliga brandljud - hålträd och träd med risbon - träd med tydliga kulturspår I särskilda fall kan certifieraren godkänna undantag från att lämna obligatoriska naturvärdesträd, t.ex vid vägbyggnad, risk för skador på byggnader, överhållning av timmerträd etc. Där naturvärdesträd saknas i tillräcklig omfattning lämnas utvecklingsträd, dvs träd som kan utveckla höga naturvärden. Lövträd och tall väljs före gran. Syftet är att åstadkomma minst 10 naturvärdesträd/ha i nästa skogsgeneration. Tillägg till PEFC 6.5.6 En minskning av antalet utvecklingsträd vid avverkning kan tillåtas, efter överenskommelse träffad med certifieraren, när andelen avsatta nyckelbiotoper eller andra områden med höga naturvärden väsentligen överstiger 5% (för vilket ersättning till markägaren ej utgått). 11. Död ved (Pkt 30 i förarbetet) Tillägg till PEFC 6.5.6 Död ved, med undantag av klenare avverkningsrester, värnas vid skogliga åtgärder om inte dokumenterad risk för massförökning av skadeinsekter föreligger.
9 Nedblåsta fröträd/skärmträd och stående granar angripna av granbarkborre får bortföras förutsatt att hänsyn tas enligt följande: Stående död ved, t ex högstubbar, av vanligt förekommande löv- och barrträd tillskapas vid gallring och föryngringsavverkning. Några liggande, för beståndet representativa, träd per hektar lämnas aktivt eller passivt under föryngringsfasen. Årsfärska vindfällen i bestånd får bortföras där volymen i genomsnitt överstiger tre kubikmeter per hektar, förutsatt att några representativa vindfällen per hektar kvarlämnas. Där volymen vindfällen i bestånd understiger 3 kubikmeter per hektar får i undantagsfall enstaka, särskilt värdefulla och lättåtkomliga vindfällen tas tillvara, förutsatt att motsvarande volym grövre död ved tillskapas. I tätortsnära skogar och längs vandringsleder kan åtgärder vidtas för framkomlighet och säkerhet. 12. Begränsning av gran i sydligaste Sverige (Pkt 30 i förarbetet) Tillägg till PEFC i ny rubrik I sydligaste Sverige utanför granens naturliga utbredningsområde (i nemoral zon), begränsas andelen gran (enligt gängse certifieringspraxis) så att på sikt mindre än hälften av den produktiva skogsmarksarealen utgörs av grandominerade bestånd (tillsammans med eventuella bestånd dominerade av främmande trädslag). (Detta innebär i praktiken att en enskild fastighet, med lämpliga granståndorter, högst kan ha 75% gran om inslaget maximeras i alla skogsbestånd, dvs 49% bestånd med renodlad gran och 51% bestånd där hälften av träden utgörs av gran). 13. Lövinblandning (Samlad text för pkt 17,18,33 och 38 i förarbetet) Tillägg till PEFC 6.5.7 På de vanliga friska fuktiga markerna lämpliga för naturlig föryngring sköts skogen så att minst 5% av arealen frisk fuktig produktiv skogsmark utgörs av bestånd som på sikt domineras av lövträd. Bestånden sköts så att goda betingelser för lövträdsanknuten biologisk mångfald främjas. (Dessa bestånd får tillgodoräknas i 5% avsättningarna i den Boreala zonen). Lövträd, där naturlig förekomst så medger, värnas vid röjning och gallring så att de utgör minst 5-20% (beroende på region, markslag, bonitet och fastighetens totala lövandel) i beståndet inklusive närområdet. En betydande del av lövträden ges goda livsbetingelser. På öppen eller tidigare öppen kulturmark med låga naturvärden (dvs utpräglade granodlingar) gäller endast Skogsvårdslagens bestämmelser. På fuktig sedimentmark som gränsar till vattendrag och öppna vattenytor, sedimentraviner samt andra naturligt lövdominerade fuktiga/blöta marker skall skogsbruk bedrivs med särskild inriktning mot att främja biotopens naturvärden. Lövdominans bibehålls/skapas. Särskild hänsyn tas under fåglars och däggdjurs huvudsakliga fortplantningstid på våren och försommaren: 14. Landskapsekologi och viltvård (Samlad text för pkt 36,37,39,43 och 44 i förarbetet)
10 Tillägg till PEFC Större markägare (med mer än 5000 hektar) planerar i ett landskapsekologiskt perspektiv och utvecklar kontinuerligt sina naturanpassade skötsel- och avverkningsmetoder utifrån de lokala förutsättningarna. Certifierade skogsägare verkar för gemensamhetslösningar i ett landskapsekologiskt perspektiv. Med hänsyn till markinnehavets storlek och förutsättningar planeras skogsbruket i syfte att uppnå en långsiktigt balanserad åldersfördelning, med särskilt beaktande av andelen äldre skog i landskap med brist på sådan. Jakt bedrivs uthålligt, med bästa tillgängliga kunskap och så att den biologiska mångfalden inte hotas. Åtgärder vidtas, där så är möjligt, för att begränsa viltskador och hålla stammarna av klövvilt på nivåer som medger att beteskänsliga trädslag naturligt kan utveckla sig till trädformiga individer. 15. Nya oprövade metoder och kemiska medel (Samlad text för pkt 41 och 42 i förarbetet) Tillägg till PEFC Nya, oprövade metoder och material med potentiellt avsevärda negativa effekter på människan och naturen används inte utan att miljökonsekvenserna utretts och föreskrifter utformats av berörd myndighet. Miljö- och hälsofarliga ämnen inklusive kemiska bekämpningsmedel enligt kemikalieinspektionens klass 1 och 2 används inte för behandling på skogsmark. Permetrin får dock nyttjas i enlighet med gällande dispenser. 16. Offentlighet (Pkt 46 i förarbetet) Tillägg till PEFC För markägare med mindre än 5000 hektar produktiv skogsmark En certifieringsanpassad plan inklusive karta med målklasser som visar fastighetens miljösatsning dvs NO/NS-bestånden i certifieringen skall lämnas till paraplyorganisationen alternativt certifieraren senast inom 5 år. Vid en eventuell extern förfrågan om certifieringen skall markägaren antingen hänvisa direkt till paraplyorganisationen eller själv svara för att göra dessa uppgifter tillgängliga. Uppgifter om fastighetens ekonomiska förutsättningar så som tillväxt och virkesvolymer är inte offentliga, inte heller uppgifter om känsliga arter. För markägare med mer än 5000 hektar produktiv skogsmark Ytterligare offentlig information tillkommer enligt tillägg nedan. 17. Anslutningsförhållanden (Samlad text för pkt 47 och 48 i förarbetet) Tillägg till PEFC Företagets/markägarens totala markinnehav i Sverige utgör den enhet som certifieras, även om detta är uppdelat på olika förvaltningar, områden eller fastigheter. I ett
11 inledande skede kan olika förvaltningsområden certifieras stegvis, under förutsättning att företaget/markägaren skriftligt åtagit sig att låta certifiera hela markinnehavet. Certifiering av markinnehav som i sen tid åtgärdats eller avstyckats i former som uppenbart strider mot avsikten med certifieringen skall hanteras av certifieraren enligt särskild rutin. 18. Renskötselområdet samt samråd med rennäringen (Samlad text för pkt 5 och 6 i förarbetet) Anmärkning Punkten är vilande. Se vidare bilaga "Överenskommelse " Tillägg till pkt 16. (Offentlighet gällande markägare med mer än 5000 hektar produktiv skogsmark) 1. Uppgifter om produktion och ekonomi i den certifieringsanpassade planen som ej behöver vara tillgängliga för allmänheten. Arealer - Produktiv skogsmark - Impediment, varav kärr och mosse - Impediment berg - Inägomark - Övrig landareal - Vatten Virkesförråd - Totalt m 3 sk - Medeltal m 3 sk/ha - Tall m 3 sk - Gran m 3 sk - Löv m 3 sk - Ädellöv m 3 sk Bonitet och tillväxt - Fastighetens medelbonitet (m 3 sk/ha) - Tillväxt per år vid planens upprättande (m 3 sk) Avverkningsförslag - Totalt under perioden (m 3 sk) - Varav gallring... m 3 sk och slutavverkning... m 3 sk Skogens fördelning på åldersklasser 2. 1. Uppgifter i den certifieringsanpassade planen som via markägaren alternativt paraplyorganisationen är tillgängliga för allmänheten. 1. Mål för naturvården i ett lokalt/regionalt perspektiv. 2. Beskrivning över utgångsläge, mål och skötsel samt karta/register över områden med särskilda naturvärden inlagda. A. Områden, för bevarande och restaurering B. Ohävdade ängs och hagmarker
3. Karta/register över fuktig sedimentmark som gränsar till vattendrag och öppna vattenytor, sedimentraviner samt andra naturligt lövdominerade fuktiga/blöta marker. (Från befintliga register samt nyklassning vid åtgärder och skogsbuksplanläggning). 4. Utdrag ur befintligt fornminnesregistret för markinnehavet. 5. Riktlinjer och rutiner för landskapsekologisk planering. 6. Planerade åtgärder för att kontrollera viltstammar och utveckla viltvården 7. Särskilt viktiga platser som identifierats i samverkan med samerna 8. Områden som varit föremål för bränning 9. Områden som är planerade att gödslas 10. Dokumenterade åtgärder för att använda miljö- och kretsloppsanpassade insats- och förbrukningsvaror 12
13 Bilaga Förarbete till förslag till ÖVERBYGGNADSDOKUMENT mellan Svenska PEFC och FSC standards. Inledning Vi har utgått från ett jämförelsedokument mellan PEFC och FSC-standarderna (2000-11-17) som arbetats fram av Ragnar Friberg (Skogsindustrierna), Per Larsson (WWF), Sven Lundell (LRF Skogsägarna) och Jonas Rudberg ( SNF). För att kunna göra en så korrekt jämförelse som möjligt mellan standardskrivningarna har vi valt att med kursiv stil klippa in relevanta delar av respektive standard. Vi har klippt in de texter som vi upplever bäst beskriver respektive funktion även om de i många fall inte riktigt speglar varandra. Detta för att läsaren själv skall kunna ta ställning till likheter och skillnader. Med utgångspunkt från denna spegel, med FSC-texten och PEFC-texten, har vi lyft fram eventuella skillnader mellan de två skrivningarna under rubriken. Därefter har vi föreslagit en Överbyggnadstext motiverat våra skrivningar under rubriken. Gustaf Aulén och Stefan Bleckert December 2001
14 1. Naturvärdesbedömning innan plandokument (mindre skillnad - enligt jämförelsedokument 2000-11-17) FSC 3 + bilaga 1 Baskrav fastställs av FSC:s nationella representation och innebär att markägaren förbinder sig att: genomföra och dokumentera naturvärdesbedömningar i enlighet med riktlinjer utarbetade av FSC:s nationella representation, om plandokument anpassade efter standarden saknas Se bilaga : dvs Riktlinjer för naturvärdesbedömning Certifiering i enlighet med den svenska FSC-standarden förutsätter att markinnehavet inom fem år förses med anpassade plandokument. Så länge det inte finns sådan dokumentation förbinder sig markägaren att utföra naturvärdesbedömning före alla mera omfattande skogliga åtgärder. Avsikten är att undvika åtgärder i områden med särskilt höga naturvärden. Detta förutsätter att den bedömningsmetodik som används på ett tillförlitligt sätt förmår urskilja värdefulla skogsmiljöer med varierande dynamik och historik. En undersökning av ett områdes naturvärden grundad på den verkliga förekomsten av krävande växt- och djurarter fordrar omfattande fältarbete och mycket god biologisk kompetens. Ett tillvägagångssätt bättre lämpat för det stora flertalet markägare och verksamma inom skogsbruket är att istället på ett systematiskt sätt bedöma områdets förutsättningar för biologisk mångfald, såsom dessa avspeglas i förekomsten av för organismerna väsentliga biotopegenskaper och livsmiljöer. En sådan bedömning måste vara tillräckligt omfattande för att med hänsyn till olika organismgruppers krav på livsmiljöer belysa: - topografi och markförhållanden - hydrologi - beståndsklimat - trädskiktets sammansättning och karaktär - träd med speciella egenskaper - olika former av död ved - växttäcke/bördighet - naturlig störningsdynamik - historiskt nyttjande - En bedömning är alltid en i viss mån subjektiv process. För att åstadkomma god samstämmighet och ett tillförlitligt resultat, måste metodiken vara väl strukturerad och utprovad. Det måste finnas ändamålsenliga tillämpningsinstruktioner så att metodiken kan användas av såväl skogstjänstemän, utbildade avverkningslag som kunniga skogsägare. Den metodik som används för naturvärdesbedömning ska vara utvärderad och godkänd av certifieraren. Denne ska också förvissa sig om att metodiken används på ett tillförlitligt sätt. En utförlig metodbeskrivning ska finnas tillgänglig och visas vid förfrågan. PEFC 9 För skogsinnehav (brukningsenheter) över 20 hektar gäller följande dokumentationskrav: Under den tid av högst 5 år efter undertecknandet av avtalet om skogscertifiering då Grön plan eller naturvårdsdokument saknas skall skogsägaren tillämpa en översiktlig rutin för
15 naturvärdesbedömning för varje trakt där avverkning planeras. Där höga naturvärden förekommer skall en noggrann utvärdering med särskild rutin göras. Krav och riktlinjer saknas för naturvärdesbedömning på fastigheter under 20 hektar i PEFC. Risken finns för avverkning av icke registrerad nyckelbiotoper eller andra områden med höga naturvärden på PEFC certifierade fastigheter under 20 hektar. FSC har uttalade krav på metodiken för naturvärdesbedömning. Tillägg till PEFC 9 För alla skogsinnehav (brukningsenheter) gäller följande dokumentationskrav: Under den tid av högst 5 år efter undertecknandet av avtalet om skogscertifiering då Grön plan eller naturvårdsdokument saknas skall skogsägaren tillämpa en översiktlig rutin för naturvärdesbedömning för varje trakt där avverkning planeras. Den metodik som används för naturvärdesbedömning ska vara utvärderad och godkänd av certifieraren. Där höga naturvärden förekommer skall en noggrann utvärdering med särskild rutin göras. Avsikten är att undvika åtgärder som riskerar att förstöra områden med särskilt höga naturvärden. Generella naturvärdesbedömningar innan avverkning tillämpas redan i den sydsvenska tillämpningen av PEFC, oberoende av fastighetsstorlek. Att denna rutin saknas i den mellansvenska och nordsvenska tillämpningen kan i värsta fall leda till att höga naturvärden avverkas på PEFC-certifierade fastigheter med efterföljande trovärdighetsproblem för hela standarden som följd. 2. Överstämmelse med lagar och FSCs principer (mindre skillnad - enligt jämförelsedokument 2000-11-17) FSC-texten 3.1.3 Alla relevanta internationella avtal/direktiv som Sverige undertecknat eller på annat sätt förbundit sig att följa eller implementera skall respekteras. Exempel på internationella avtal är Cites, ILO-konventioner, ITTA och konventionen om biologisk mångfald. PEFC 6.4.1 Svenska PEFC företräder grundsynen att verka inom ramen för ansvarsfull tillämpning av lagar, avtal och praxis på svensk arbetsmarknad. Detta inkluderar efterlevnad av ILOkonventioner enligt bilaga A. I PEFC anges efterlevande om avtal endast i frågor som berör arbetsmarknad. Tillägg till PEFC 6.4.1 Alla relevanta internationella avtal/direktiv som Sverige undertecknat eller på annat sätt förbundit sig att följa eller implementera skall respekteras. Exempel på internationella avtal är Cites, ILOkonventioner, ITTA och konventionen om biologisk mångfald
16 Kommentar Vi föreslår FSC-texten som överbyggnadstext. FSC-texten känns mer komplett än PEFC-texen som i det här utdraget bara berör arbetsmarknad. Vi förutsätter att PEFC också vill följa den internationella avtalen som undertecknats av Sverige även om detta inte framgår av exemplen som räknas upp. 3. Arbetarrättigheter - kompetens (ingen gradering av skillnad - enligt pkt 4 i jämförelsedokument 2000-11-17) FSC-texten 4.1.2 exklusive nyrekrytering + 4.1.3 Företaget anlitar endast arbetstagare som har erforderlig kompetens inom det aktuella arbetsområdet avseende såväl produktion som miljö. Hög kompetens hos alla anställda är en viktig förutsättning för att klara såväl arbetsmiljömål som yttre miljömål, men också för en lönsam produktion. Företaget utarbetar i samarbete med arbetstagarna individuella kompetensutvecklingsplaner avseende skogliga karaktärsämnen. Kunskap motsvarande nivån i naturbruksprogrammet skall vara vägledande. PEFC-texten 6.4.5 6.4.7 Systematisk kompetensutveckling av tillsvidareanställda skall ingå som en viktig del i svenska PEFC och skall ges hög prioritet. Det rekommenderas att detta utformas som individuella/gruppvisa program till exempel av typen grönt kort i skogsarbetet. För tillfälligt anställda gäller att eventuella luckor i utbildningsnivå skall kompenseras genom särskild utbildning, ledning och tillsyn. 5.4 Flertalet större entreprenörer kommer bedömningsvis att ingå i gruppcertifiering. Möjlighet finns dock att även direktcertifiera verksamheten mot svenska PEFC-krav för entreprenörer. Större skogsentreprenörer enligt punkt 2 har i sin verksamhet ansvar för följande funktioner: Att följa svenska lagstiftning i den egna verksamheten Att uppfylla relevanta delar av skogsstandarden med tillämplig regional anpassning Detta inkluderar korrigering av misstag och brister angivna med korrigeringsanmärkningar och varningar. Att följa tillämpliga krav enligt skogsstandarden vid uppdrag för PEFC certifierade skogsägare. Att följa av svenska PEFC fastställda krav för entreprenörer enligt särskild specifikation. För gruppcertifierade entreprenörer gäller vidare följande ansvar: Att acceptera kontroll av PEFC-kraven dels av paraplyet dels genom oberoende tredjepartsrevision av certifierare. Att årligen till paraplyet redovisa att PEFC-kraven följs i verksamheten
17 För direktcertifierade entreprenörer gäller följande ansvar; Att acceptera kontroll av PEFC-kraven genom oberoende tredjepartsrevision av certifierare. Att årligen till certifierare redovisa att PEFC-kraven följs i verksamheten OBS gäller ej familjeföretag utan anställda enligt 6.4.7 PEFC kraven på entreprenörer är mer långtgående än FSC:s. PEFC har krav på att entreprenörerna skall ha grönt kort eller motsvarande naturvårdutbildning samt har rutiner för entreprenörscertifikat. FSC lösningen där man hänvisar till markägarens och paraplyorganisationens kontroll av entreprenörerna bedömer vi som svagare. Tillägg till FSC 4.1.2 Företaget/skogsägaren anlitar endast arbetstagare som har erforderlig kompetens inom det aktuella arbetsområde avseende såväl produktion som miljö. För entreprenörer krävs en behörighet i form av Grönt kort eller motsvarande.. Företaget utarbetar i samarbete med arbetstagarna individuella kompetensutvecklingsplaner avseende skogliga karaktärsämnen. Kunskap motsvarande nivån i naturbruksprogrammet skall vara vägledande. För tillfälligt anställda gäller att eventuella luckor i utbildningsnivå skall kompenseras genom särskild utbildning, ledning och tillsyn. Företaget/skogsägaren förbinder sig att ansvara för att entreprenörer som anlitas följer certifieringskraven. Detta kan t.ex genomföras i rutinmässig form med hjälp av så kallade entreprenörcertifikat. Entreprenörerna har en nyckelroll i dagens skogsbruk, inte minst i familjeskogsbruket och bör därmed omfattas av tydliga rutiner som säkerställer deras kompetens samt tydliggör deras roll som ansvariga för att certifieringskraven efterlevs. 4. Arbetarrättigheter - urkoppling (mindre skillnad - enligt jämförelsedokument 2000-11-17) FSC-texten 4.1.5 Då samverkan eller arbetsbyte sker mellan enskilda markägare skall detta ur FSCcertifieringssynpunkt inte betraktas om anställningsförhållanden, varför de sociala kriterierna för anställda ej tillämpas.
18 PEFC-texten 6.4.7 I familjeföretag utan anställda eller i samverkan/arbetsbyte mellan enskilda markägare skall PEFC-kriterierna 6.4.1 6.4.6 ej tillämpas. Uttrycket familjeföretag är oklart och lämnar tolkningsutrymmen vad gäller tillämpningen av certifieringsstandarden. Urkopplingsparagrafen för familjeföretag utan anställda innebär i vissa fall att affärsdrivande entreprenörer arbetar utan krav på kompetens, grönt kort etc. Anmärkning Enligt muntligt besked från Kjell Dahlström, ordförande i Skogs- och Träfacket, så anser facket att PEFC och FSC-standarden som likvärdiga varför det inte behövs någon överbyggnadstext. Diskussioner som pågår mellan fackets företrädare och resp. FSC- och PEFC-råd är dock inte avslutade. Nedanstående texter har därför inte lagt in i överbyggnadsdokumentet utan bifogas endast här som redovisning av resultatet av vår jämförelse av standardtexterna. Tillägg till PEFC 6.4.7 I företag utan anställda skall PEFC-kriterierna 6.4.1 6.4.4 + 6.4.6 ej tillämpas. I samverkan/arbetsbyte mellan enskilda markägare skall kriterierna 6.4.1-6.4.6 ej tillämpas. Tillägg till PEFC 6.4.1 Arbetstagarna skall beredas varaktiga och trygga anställningsförhållanden. Anställningsformen tillsvidareanställning gäller om ej annat avtalats. Denna anställningsform prioriteras. Härvid tas hänsyn till arbetets varaktighet. 5. Urbefolkningar - renskötselområde (stor skillnad - enligt jämförelsedokument 2000-11-17) FSC-texten 4.2.1 Skogssägaren accepterar och tar hänsyn till den samiska renskötsel som bedrivs på markinnehavet om det befinner sig i område som i Lantbruksstyrelsen, Statens Planverks rapport 44 del 5, 1978, anges som renskötselområde (åretruntmarker och vinterbetesmarker). PEFC-texten 6.4.8 Relationer mellan rennäring och skogsbruket, hanteras i enlighet med policyn. Familjeskogsbruk och rennäring, som antogs i juli 1999 Av LRF Skogsägarna och Skogsägarnas skogsinlandsråd. Utdrag ur bilaga B sid 8-9. Även om bara ringa del av gränsområdet är omtvistat berör processerna många sakägare samtidigt som de är mycket kostsamma. Det är viktigt att snarast fastställa gränserna för vinterbetesmarkerna och vi instämmer i ILO-utredningens förslag att, oberoende av konventionsfrågan, tillsätta en kvalificerad och opolitisk gränsdragningskommission. I fall kommissionens identifiering av gränsen för den på urminneshävd grundade rätten till renskötsel ogillas, förutsätter vi att möjligheten kvarstår för part att föra talan vid domstol. Där tvist drivs i domstol kommer givetvis rättens utslag om gränsen att gälla. Där
19 gränsbestämning är genomförd och det finns behov av mer bete, öppnas möjligheten att sluta avtal om ytterligare betesmark ( betesavtal ). En förtjänst med ILO-utredningens förslag är att detta sannolikt skulle underlätta för avtalslösningar mellan markägare och samebyar om betesmarker. För att omtvistade områden nå en snabbare uppgörelse om renbetet än via rättsprocesser skulle parterna kunna sluta separate avtal ( gränsområdesavtal ), i vilka man uttryckligen inte tar ställning till var gränsen var sedvanerätten går. Utdrag ur bilaga B sid 13 Eftersom staten genom sitt historiska agerande har komplicerat rättsförhållande i renskötselområdet, anser vi att staten måste ta ett stort ansvar för kostnaderna vid rättstvister mellan renägare och markägare. Rättviseskäl talar för att staten vid tvist bör underlätta för båda parter att i principmål få sina rättigheter prövade. FSC accepterar planverkets gränsdragning vilket innebär att samerna inte kan bli stämda i frågan om rätten till vinterbete inom detta område. PEFC accepterar inte planverkets gränsdragning vilket innebär att en PEFC-certifierad markägare kan stämma samerna i frågan om vinterbetsrätt. PEFC:s bilaga är omfattande men inte skriven som strikta certifieringskrav utan har mer karaktären av policymässiga ställningstaganden. Kommentar Diskussion och prövningen av sedvanerätten har sedan FSC bildades mer och mer lyfts fram som en nationell politisk konfliktfråga. Idag är alla parter överens om att frågan är av sådan karaktär att staten bör ta sitt ansvar och utreda det hela i en gränsdragningskommission. Anmärkning Formuleringen till överbyggnadstext har bordlagts enligt önskemål från Christer Segersteen för att avvakta pågående diskussioner mellan företrädare skogsägarna och samerna. Vi har diskuterat ett Tillägg till PEFC 6.4.8 som dock inte vunnit gehör hos de berörda parterna Skogsägaren avstår från att driva rättsprocesser rörande gränsdragningarna för vinterbeteslandet, under en 3 årsperiod, i avvaktan på gränskommissionens resultat. Kommentar Samerna eller Skogsägarna hänvisar fortfarande till sina tidigare skrivningar. För att kunna gå vidare i denna fråga måste parterna (samerna/skogsägarna) frivilligt finna en gemensam lösning alternativt att politikerna tar fram en lösning som parterna tvingas acceptera. Regeringen har beslutat sig för att tillsätta en gränsdragningskommission som dessutom välkomnas av alla inblandade parter inkluderande sameorganisationerna, miljörörelsen, skogsbolagen och familjeskogsbruket. I dagsläget har parterna valt att invänta resultatet av gränsdragningskommissionen.
20 Både FSC och PEFC har förbundit sig att följa befintliga lagar. Skogsvårdslagen har långtgående skrivningar om hänsyn till rennäringen. Vi anser att SVL:s krav inom flera områden täcker in de krav som ställs på markägaren inom ramen för både PEFC- och FSCstandarden. Regeringen har beslutat sig för att tillsätta en gränsdragningskommission som dessutom välkomnas av alla inblandade parter inkluderande sameorganisationerna, miljörörelsen skogsbolagen och familjeskogsbruket. Enligt vår mening räcker det därför med att i överbyggnadsdokumentet skriva in att skogsägaren avstår från att driva rättsprocesser rörande gränsdragningarna för vinterbeteslandet, under förslagsvis en 3 årsperiod, i avvaktan på gränskommissionens resultat - för att nå fram till likvärdighet. (principiellt likartad hantering som för nyckelbiotoperna i PEFC) Vi anser att överbyggnadsdokumentets förslag om hänsyn till vinterbetet täcker in såväl PEFC- som FSC-standarden. Det finns dock en kvarstående skillnad av politisk karaktär. Dvs att skrivningen i FSC om definitionen av renskötselområdet (Lantbruksstyrelsen, Planverkets rapport 44 del5, 1978) kan användas som ett ställningstagande i tolkningen av samernas sedvanerätt. Överbyggnadsdokumentet bör enligt vår mening inte utnyttjas för att ta politisk ställning rörande sedvanerätten då denna fråga är av en mer politisk karaktär och kommer att hanteras inom ramen för gränsdragningskommissionens arbete. 6. Urbefolkningar - samrådsförfarande (ingen gradering av skillnad - enligt jämförelsedokument 2000-11-17) FSC-texten 4.2.2 Om markinnehavet ligger inom angivet område skall hänsyn tas till rennäringen enligt Skogsvårdslagen 31. Vad beträffar samråd tillämpas föreskrifterna enligt 20 och 31 i skogsvårdslagen, om inte annat överenskommits, utanför renskötselns åretruntmarker. PEFC-texten 6.4.8 Relationer mellan rennäring och skogsbruket, hanteras i enlighet med policyn. Familjeskogsbruk och rennäring, som antogs i juli 1999 Av LRF Skogsägarna och Skogsägarnas skogsinlandsråd. Se bilaga B. Utdrag ur bilaga B sid 9-10 Vi anser att staten med respekt för markägarnas äganderätt och renägarnas bruksrätt har ett ansvar för ändamålsenliga avvägningar mellan rennäring och jord- och skogsbruk. Detta kan i princip ske genom anpassningar i rennäringslagen och skogsvårdslagen och genom att staten stödjer och sanktioner parternas samverkan på lokal nivå eller genom en kombinationen. Enligt vår uppfattning har samverkanslösningar bäst utsikt att leda fram till effektiva och godtagbara avvägningar av markanvändningen. Ändamålsenliga avvägningar kan inte genomföras om staten samtidigt förskjuter gällande rätt. Vi konstaterar att ILO:s konvention nummer 169 förskjuter gällande rätt då den ställer starka krav på förändringar i
21 svensk lagstiftning för att gynna rennäringen. Den tar inte sikte på avvägningar mellan de areella näringarna. Utdrag ur bilaga B sid 12-13 Lokal samverkan på frivillig grund mellan renägare och jord- och skogsbrukare öppnar vägen för behovsanpassade avvägningar. Erfarenheten visar att motivationen att medverka till avvägningar mellan näringarna ökar om dessa får vila på förtroendefulla, lokala kontakter.en lokal samverkan kan lämpligen bygga på årliga möten under våren mellan representanter för renägarna och markägarna. Med återkommande möten förbättras personkännedomen. I detta forum kan man diskutera problem och möjligheter, rekommendera lösningar för skogs- och renskötseln i området samt följa upp tidigare insatser och överenskommelser. Genom en sådan lokal samverkan kan statliga informationsinsatser kanaliseras, något som ökar företagarnas kunskaper om varandras verksamheter. Inom mindre och väldefinierade områden av synnerlig betydelse för renbetet samt för renskötseln särskilt känsliga terrängavsnitt bör det ifall lagens hänsynsbestämmelse visar sig otillräcklig inom ramen för detta lokala kunna tas initiativ till markanvändningsavtal mellan skogsägare och renägare. Avtalet skulle dels kunna innehålla en överenskommen reglering av skogsbruket inom fastigheterna, dels ta upp särkskilda åtgärder i rennäringen för att undvika skador i jord- och skogsbruket. Som ett uttryck för den rådande positiva särbehandlingen av samerna bör staten svara för renföretagens avtalskostnader. Skogsvårdsstyrelsen kan fungera som rådgivare och medverka till avtalsuppgörelser. SVL 20 kräver samråd endast för åretruntmarkerna. FSC hänvisar helt till lagen för åretruntmarkerna men kräver även samråd för vinterbetesmarkerna. PEFC:s kräver inte på ett tydligt sätt samråd inom vinterbeteslandet. PEFC hänvisar till lokal samverkan i en omfattande bilaga som dock inte är formulerad i strikta certifieringskrav utan har mer karaktären av policymässiga ställningstaganden. Anmärkning Formuleringen till överbyggnadstext har bordlagts enligt önskemål från Christer Segersteen för att avvakta pågående diskussioner mellan företrädare skogsägarna och samerna. Vi har diskuterat ett Tillägg till PEFC 6.4.8 som dock inte vunnit gehör hos de berörda parterna Samråd/samverkan Skogsägaren accepterar och tar hänsyn till rennäringen, genom att följa Skogsvårdslagen 31 och samråda/samverka med samebyarna enligt Skogsvårslagen 20 och 21. Paragraf 20 som berör samråd skall även tillämpas för vinterbetesmarkerna. Kommentar Vi har tydliggjort kravet på samråd även för vinterbetesmarkerna. För att lättare se vad lagen kräver har vi nedan klippt in relevanta utdrag ur Skogsvårdslagen:
22 31 Vid skötsel av skog skall ifråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning. Den anpassning ske som uppenbart påkallas med hänsyn till rennäringen. Vid planläggning och genomförande av åtgärderna skall eftersträvas att berörd sameby har årlig tillgång till sammanhängande betesområden och till vegetation som behövs inom områden för samling, flyttning och rastning av renarna. 20 Innan avverkning sker inom ett område där renskötsel får bedrivas enligt rennäringslagen (1971:437) under hela året (renskötselns åretruntmarker) skall berörd sameby beredas tillfälle till samråd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (Lag 1993:553). 21 I ansökan om tillstånd enligt 16 till avverkning skall sökanden redovisa vad han avser att göra för att tillgodose rennäringens intressen. Inom renskötselns åretruntmarker får tillstånd inte meddelas om avverkning: 1. medför sådant väsentligt bortfall av renbete att möjligheterna att hålla tillåtet renantal påverkas eller 2. omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renhjord. När tillstånd ges skall skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som skall tas till rennäringens intressen så som ifråga om hyggets storlek och förläggningen samt tillåten avverkningsform. Sådana villkor får dock inte avse annat än vad som uppenbart påkallas med hänsyn till renskötselrätten (lag 1993:533). Ett samrådskrav på åretruntmarkerna finns redan idag i paragraf 20 SVL. Paragraf 31 berör den generella hanteringen av hänsynen till hela rennäringen, och skiljer inte ut åretruntmarker från vinterbetesmarker, vilket gör det naturligt att certifieringens samarbete och samråd omfattar både åretruntmarker och vinterbetesmarker. Även med tanke på dagens markanvändningskonflikter finner vi det lämpligt att samråd också innefattar vinterbetesmarkerna. OBS samrådskravet gäller bara fastigheter över 500 hektar enligt SVL (med undantag för hyggen större än 20 hektar nedan fjällnära skog eller hyggen större än 10 hektar i fjällnära skog). Samråd skall dock alltid ske om avverkningen berör särskilt viktig hänglavbärande skog, rastbete, arbetshage, flyttled inom åretruntmarkerna (enligt 20 SVL) 7. Urbefolkningar hänglavbärande skog (mindre skillnad - enligt jämförelsedokument 2000-11-17) FSC-texten 4.2.3 Inom renskötselområdet skall varje skogsbrukare i sin planering beakta tillgång på äldre hänglavbärande skog, lämna kantzoner mot myrar och bäckar samt i hänglavbärande bestånd vid avverkningen spara trädsamlingar inom hygget som spridningskällor för hänglav. PEFC 6.4.1 Svenska PEFC företräder grundsynen att verka inom ramen för ansvarsfull tillämpning av lagar, avtal och praxis på svensk arbetsmarknad. Detta inkluderar efterlevnad av ILOkonventioner enligt bilaga A. 31 SVL Vid skötsel av skog skall ifråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning. Den anpassning ske som uppenbart påkallas med hänsyn till rennäringen. Vid planläggning och genomförande av
23 åtgärderna skall eftersträvas att berörd sameby har årlig tillgång till sammanhängande betesområden och till vegetation som behövs inom områden för samling, flyttning och rastning av renarna. 20 SVL Kräver samråd inom åretruntmarkerna Sammanfattning av 30 SVL Behandlar bl.a hänsyn till impediment, hänsynskrävande biotoper, växt- och djurarter, skyddszoner, träd/trädsamlingar och döda träd, hyggens storlek och form, skador på mark och vatten, skogsbilvägar. FSC har valt att lyfta fram hänsynen till hänglavbärande skog i ett eget kriterie som är likvärdigt med skogsvårdslagens krav. PEFC saknar egen rubrik om hänglavbärande skog. Dock gäller generellt att man skall följa SVL. I verkligheten finns därmed en klar likvärdighet mellan FSC och PEFC i denna fråga. Vi anser inte att det finns någon skillnad mellan FSC och PEFC standarden i denna fråga. Både FSC och PEFC har förbundit sig att följa befintliga lagar. Krav på särskild hänsyn till hänglavbärande skog berörs redan i 20 SVL. Hänsyn till hänglavbärande biotoper är också en naturlig tillämpning av paragraf 30 och 31 SVL. Skogsvårdslagen har därmed långtgående skrivningar om hänsyn till rennäringen. Vi anser att SVL:s krav täcker in de krav som ställs på markägaren inom ramen för både PEFC- och FSC-standarden. 8. Urbefolkningar särskilt viktiga områden (mindre skillnad - enligt jämförelsedokument 2000-11-17) FSC-texten 4.2.4 Inom renskötselområdet skall skogsbrukaren ta hänsyn till och respektera i samverkan med samerna identifierade platser av särskild betydelse för samerna i kulturellt, ekologiskt, ekonomiskt eller religiöst hänseende. Dessa är gamla boplatser och andra samiska kulturlämningar, flyttningsleder, naturliga samlingsställen, övernattningsställen (rast-beten), svåra passager, särskilt viktiga hänglavsområden, arbetshagar och kalvningsland. PEFC-texten Utdrag ur bilaga B sid 13 Inom mindre och väldefinierade områden av synnerlig betydelse för renbetet samt för renskötseln särskilt känsliga terrängavsnitt bör det ifall lagens hänsynsbestämmelse visar sig otillräcklig inom ramen för detta lokala kunna tas initiativ till markanvändningsavtal mellan skogsägare och renägare. Avtalet skulle dels kunna innehålla en överenskommen reglering av skogsbruket inom fastigheterna, dels ta upp särkskilda åtgärder i rennäringen