KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET

KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET N:r 4 1975

DOUGLAS CRONWALL A m m u n itionsövervakn i n g skyddsteknisk kontro THIOfEX och THIODIKT! Nu eutt.: tiitang ur patronj~~~~~~: Uir bitar e biar vior rör o. påtarbeten Industri e hobby Nåtamed THIO GUN PACK BIGNER & CO AB Box. 308 181 03 LIDINGO 3 Te 08/766 02 55.,..,...,,,.. 1,.,,.,...,.., " Wt rf ' Byrådirektör Dougas Cronwa tjänstgör vid Försvarets Materieverk, huvudavdeningen för marinmaterie. H an är chef för kontroavdeningens exposivvarukontro, som även innefattar det som i dagigt ta kaas marinens exposivämnesaboratorium. Under Cronwas edning har av FOA utarbetade moderna undersökningsmetoder för exposivämnen överförts ti praktisk tiämpning. ~---------------------------------------------------------- / Amänt om ammunitionsövervakning. Definitioner Utöver höga krav på prestanda hos a ammunition är ett av de grundäggande kraven, att ammunition ska vara transport-, agrings- o0h hanteringståig. Ammunitionens egenskaper i dessa hänseenden karäggs genom omfattande undersökningar på projekterings- och försöksstadiet. Detta utmynnar iksom vid utprovning av annan försvarsmaterie b a i att specificerade krav anges i det tekniska underag, efter viket bestäningar äggs ut för tiverkning. Kvaiteten på everanspartier föjs upp genom everanskontro, varefter de godkända ammunitionspartierna övergår i försvarets ägo. Härvid övergår också ansvaret ti försvaret inte bara för hur ammunitionen fungerar vid användningen. Ansvaret omfattar även skyddet för "tredje man" beträffande hur ammunitionen karar a såvä miitär som civi transport samt agring i försvarsmaktens förråd; Aven den vid användningen av ammunitionen aktuea påkänningen kommer sutigen in i biden. Om man beaktar att en stor de av den anskaffande ammunitionen under sin "evnad" kan bi både 20 och 30 år gamma - i en de fa t o m ännu ädre - inses nödvändigheten av någon form av uppföjande kontro under årens opp. Denna måste såunda, så vitt möjigt, karägga eventuea förändringar som kan äventyra ammunitionens avs.edda funktion resp säkerhet. För att tigodose kravet på kännedomen om de eventuea förändringar ammunitionen kan genomgå finns inom Materieverket en. de bestämmeser som regerar denna verksamhet. Denna uppföjande kontro kaas ammunitionsövervakning och definieras på föjande sätt:. Ammunitionsövervakning omfattar a av centra förvatningsmyndighet dirigerad verksamhet för att konstatera om ammunitionens tistånd förändras under dess förvaring eer hantering. Den utförs des som aboratoriekontro, benämnd skyddsteknisk kontro, och des som kontro genom skjutning (morsv), benämnd an vändbarhetskon tro. Den skyddstekniska kontroen a v ser konstatera om ammunitionen förändrats så att säkerheten vid förvaring och transport och därmed sammanhängande han- 159

tering äventyras. Den utförs på aboratorium främst som anaytisk-kemisk kontro. A nvändbarhetskontroen avser konstatera om ammunitionen förändrats så att funktionen försämrats. Denna kontro sker i rege genom skjutning (motsv) vid provskjutfät eer på förband då det gäer t ex en de dyrare ammunitionseffekter såsom raketer och robotar. Vad det gäer ammunitionsövervakning av vissa tändmede kan gränserna mean vad som definitionsmässigt strikt är skyddsteknisk kontro resp användbarhetskontro vara något fytande. Efter denna inedning, varav har framgått hur ammunitionsövervakning kommer in i sammanhanget som en uppföjande kontro av ammunition under dennas ivsängd och vad den i stort består av, ska i fortsättningen endast behandas den verksamhet som utgörs av skyddsteknisk kontro. skyddsteknisk kontro Som ovan angetts utförs skyddsteknisk kontro främst som anaytisk-kemisk kontro, eftersom de förändringar i ammunition som man försöker karägga, ti sin natur huvudsakigen är av kemisk natur. Det är såunda i de i ammunitionen ingående exposivämnena som kemiska reaktioner äger rum under ång tids agring. Man taar om ett exposivämnes kemiska stabiitet och det är denna som försämras med tiden i oika grad beroende på främst viket sag av krut, sprängämne eer tändämne det är frågan om. Exposivämnena fö rsämras såunda kemiskt med tiden iksom andra kemiska föreningar, även om mycket stor vikt äggs vid kvaitetskraven vid tiverkningstifäet. Genom det forskningsarbete som pågår på FOA fö rsöker man karägga mekanismen för de kemiska sönderfaen hos expoiiivämnena. Därifrån har också givits ut ett anta rapporter och kompendier, ti vika hänvisas för närmare studium av de mera intresserade. Se itteraturförteckningen. Sönderfa hos röksvaga krut Röksvagt krut, som är en nitratförening, sönderfaer iksom nitroföreningar under avspjäkning av nitrösa gaser. Dessa katayserar fortsatt sönderfa. Det är såunda av stor vikt att de avspjäkade gaserna tas om hand. Detta fann redan Afred Nobe, som införde difenyamin som stabiiseringsämne (patenterat 1889). Det användes än i dag i en de av de moderna kruten. Aven urinämnesderivat såsom centrait (difenydimentyurinämne och difenydietyurinämne) har sedermera kommit i bruk såsom stabiiseringsämne i krut, antingen för användning tisammans med difenyamin eer i många krutkompositioner som enda förekommande stabiiseringsmedel Som enket typexempe på reaktionsföroppet vid difenyaminens reaktion med en av de bidade nitrösa sönderfasprodukterna i krut kan anges reaktionsformen (CoHs)2 NH + HN02 = (CoHs)2 -N-NO + H20 160 Det bidade ämnet N-nitrosodifenyamin har även det viss stabiiserande verkan och reagerar vidare med nitrös gas under bidning av en rad derivat, mono-, di-, trinitroderivat o s v. Ett annat med difenyamin närbesäktat ämne, 2-nitrodifenyamin, har på senare år kommit ti användning speciet i raket- och robotkrut som ersättning för de något basiska stabiisatorerna difenyamin och centrait. Den basiska karaktären hos dessa inverkar nämigen något stabiitetsnedsättande på krut. 2- nitrodifenyamin är däremot neutrat och har såunda förutsättningar att vara något bättre som stabiiseringsmedel Oyckor förorsakade av instabia krut Innan vi närmare ser på hur den skyddstekniska kontroen av röksvagt krut går ti vid FMV ska nämnas vådan av att i ammunition ha krut med otiräckig kemisk stabiitet. De krut som tiverkades vid sekeskiftet och användes i ammunition i början av 1900-taet var inte atid agringsdugiga. Två franska sagskepp gick under omkring 191 O beroende på att ammunitionen expoderade med förödande verkan. Orsaken tiskrevs nitroceuosakrutets i detta faet oämpiga stabiiseringsmede (amyakoho?), som inte i tiräckig omfattning reagerade med krutets sönderfasprodukter, kväveoxiderna. Detta skue haft ti föjd att krutet antände spontant med katastrofa verkan. j\ ven andra orsaker ti spontantändningen är givetvis tänkbara, t ex otiräckig homogenisering av krutmassan vid tiverkningen. Under 1940-taet resp under 1960-taet inträffade i utandet en de katastrofer vid bergrumsförvaring av ammunition. Anäggningarna totahavererade mer eer mindre. De tisatta officiea utredningsorganen hade givetvis utomordentigt svårt att med större grad av säkerhet prioritera ett anta tänkbara orsaker ti vad som initierade katastroferna. Man ansåg sig emeertid ha starka skä att nämna sjävantändning i krut i sitt ammunitionsinnehav som en av de möjiga orsaker som var sannoika. Man kan stäa frågan: Finns det verkigen beägg för att instabiitet i krut kan medföra sjävantändning? Svaret på frågan är ett obetingat ja. I oika sammanhang har sjävantändning erhåits. Des inträffar det stundom vid provning av krut vid utnyttjande av forcerad agringstemperatur, t o m vid så måttig temperatur som 65 C. Normat inträffar dyik sjävantändning dock först efter fera månaders agring vid nämnda temperatur (storeksordningen 10-,-40 månader), då stabiiseringsmeden är sut och nitroceuosan i krutet nedbrutits mycket ångt. H ärutöver har det funnits möjighet att studera kringspridda rester efter en krutbrand, där det kunde fut kart konstateras att en sjävantändning ägt rum. Undersökning av resterna av ifrågavarande krut visade att kemiska stabiiteten var extremt dåig. Spontantändningen var såunda i och för sig inte överraskan- 161

de av undersökningsresutaten att döma, trots att det endast gäde norma fö r rådstemperatur. Basvärden för nytiverkade krut Hur försöker man nu förebygga oavsiktig tändning i krut? Jo, genom skyddsteknisk kontro av at krut -förvarat i försvarsmaktens förråd, antingen det igger förpackat i ös vikt i krutkär eer ådor, eer det igger i kardusaddningar eer i,patronerad ammunition. Den skyddstekniska kontroen av krut har som må att med största möjiga grad av säkerhet undersöka och faststäa krutets stabiitet. Strävan är givetvis samtidigt att man genom undersökningarna - utan att man gör avka på säkerheten - inte kasserar krut tidigare än vad som är nödvändigt med hänsyn ti de ekonomiska konsekvenserna. Den skyddstekniska kontroen av krut kan vad det gäer nytiverkade krutpartier sägas ta vid -redan i samband med everanskon troen. Provtagning och va av undersökningsförfarande utförs nämigen så att för krutpartiet så vitt möjigt representativa utgångsvärden erhås för den framtida uppföjande kontroen av krutpartiet under dess ivstid. Tio provenheter om ca 350 g krut vardera utväjs sumpvis ur.ett krutparti, som i rege omfattar upp ti 15-20 ton. (Gäer sådana krutformersom badkrut, rörkrut o s v ingående i kaiberbunden am; för t ex raket-. och robothut måste särskida provtagningsreger tiämpas.) De tio uttagna provenheterna underkastas provning med an vändande a v ett par utvada anaysmetoder.- Nedan ska dessa behandas ytterigare. Redan nu ska emeertid nämnas. att en av de vada metoderna, tunnskiktkromatografering, kvantitativt avser karägga ingående hat av f()rekommande stabiiseringsmede {difenyarnin,, centrait etc). "På köpet" får man härvid också ett mått på spridningen av; stabiiseringsmedehaten, d v s ett mått på hur homogent ett krutparti -är :vid tiverkningstifäet. Vidare användes en metod som avser bestämma medemoek y Iv j k ten i ingående ' nitroceuosa. Ä ven denna undersökning. ger. som ' resutat kännedom om b a homogeniteten i krutpartiet., Sedan basvärdena erhåits på nämnda sätt för ett krutparti utförs informativt des en typprovning under forcerade agringsbetingeser och des en ångtidsagring i ett för FMV gemensamt referensförråd under krutpartiets hea ivsängd. D et forcerad eagringsprove t sker med 25.0 g krut vid 65 C. Efter en, tre resp sex, månader tas. mindre prover ut foncanays a v förbrukningen av stabiiseringsmedet. Vidare karäggs nitroceuosans 'nedbrytning genom viskositetsbestämning. Genom denna forcerade agrin'g och uppföjning kan man få en god uppfattning om viken ivsängd man kan förvänta sig av ifrågavarande krutparti N!id agring vid normaa förråds( durk-)temperera tu uer. Långtidsagring i referensförråd av provuttag av nytiverkade krutpartier påbörjades för ett par år sedan. Avsikten är att föja krutets förändringar under dess ivsängd vid agring under kontroer,ade förrådsbetingeser. Ett normat, friiggande betongförråd utnyttjas för agring av dessa referenskrut. I ett av förrådsrummen i byggnaden sker avfuktning.ti ca 65, %. re fuktighet. I en annan de av byggnaden' sker ingen.. avfuktning av uften. Den i de oika förråds- 162 rummen rådande temperaturen och re uftfuktigheten registreras med termohygrografer. Tyvärr ~ar ~an av k?stna?ss~ä ointe infört någon.. st~rning av temperaturen, denna föjer saunda, mne 1 forradet temperaturvaxmgarna utomhus ganska nära. Krutproven förvaras i referensförrådet i rege med ca 1 kg vardera i ~vka pade patronhysor, som i mynningen är täckta me~ k~rdusväv f~~ a~t f?.rhmdr: att damm och andra främmande ämnen kommer 111 1 krutet. I ovngt ar atsa krutet utsatt för omgivningens fuktighet och temperatur. Ett sådant "öppet" förvarat krutprov förvaras i den avfuktade deen av förrådet och ett annat förvaras i den icke avfuktade deen. Dessutom förvaras ett tätt försutet prov i gasfaska i den avfuktade deen av förrådet.. Avsikten är att man under årens opp genom provtagmng och anays av proven från de oika partierna ska få en uppfattning om den förändring kruten undergår under de båda oika agringsbetingeserna. Ä ven en jämförese är givetvis möjig med krut från samma parti apterat i t ex patroner och förvarade i förråd eer i ammunitionsdurkar i and eer ombord på fartyg. Genom ovannämnda forcerade agringsprov resp agring i referensförrådet under kontroerade betingeser förväntas underag så småningom erhåas som gör det möjigt att minska omfattningen av provtagning av apterat krut, utan att man gör avka på de skyddstekniska kraven. De ekonomiska fördearna härav inser man om man tar hänsyn ti att det i rege erfordras att man måste "störta" en ammunitionsenhet för varje enskit krutprov. Ju dyrare ammunition det är fråga om, desto större betydese har givetvis denna synpunkt. Det är emeertid inte enbart kostnaderna som är väsentiga. Ä ven större möjighet erhås att med högre grad av säkerhet kunna beräkna den återstående ivsängden i krutpartierna. Resutaten kan sammanstäas med prognoser för ifrågavarande ammunition/ pjäser beträffande eventuea revideringar eer kassationer. Som vi kommer att se ängre fram är det emeertid även andra faktorer i undersökningskedjan som är avgörande för möjigheter ti prognostisering, nämigen vaet av undersökningsmetoder. Krutprover fr~n år 1891_...... Beträffande angudsagnng av krut ska v1 parentetiskt gora en djupdykmag i kruthistoria och nämna en kvaificerad kuriositet. De så vitt känt ädsta proverna av röksvagt krut i vårt and, finns förvarade vid exposivämnesaboratoriet vid FMV-M. Det var fottans förste exposivämneskemist A Werner Cronquist, som 1891 samade ett anta krutprover - så vä svartkrut som röksvagt krut - i ett skrin, som ännu förvaras på aboratoriet. (Bid 1-4 ). Det var såunda endast fyra år efter det att Afred Nobe kommit så ångt med utveckingen av sitt krut, att han (1887) kunde ta ut patent. Nobe benämnde sitt nya krut Baistit. Det utgjordes av nitroceuosa, geatinerad -med nitrogycerin. Det är med andra ord i princip det krut som sedermera tiverkades i Bofors under 163

Bid J. Skrin m ed krutprov från år 1891. benämningen NK ~ krut. A v innehåsförteckningen (bid 2) framgår att oika krutdimensioner och oika kruttiverkare, även vissa utändska, är representerade. Proverna torde ha varit aktuea i samband med att den svenska fottan utförde provskjutningar med nya krutsorter som ersättning för det dittis använda svartkrutet. Provningsinterva och anta prov Tidigare redogjordes för hur man går ti väga för att skaffa sig basvärden för kommande uppföjning under årens opp, då det gäer nytiverkade krut. Vad gäer aa förekommande everanser av ädre krut, som det.såunda inte finns referensprover av i ovan nämnda mijöförråd, sker provtagning efter ett visst schema, där första provtagningstifäe och provtagningsinterva är. beroende av en de faktorer, såsom i vad mån krutet förekommer i ös vikt eer patronerat, kaiber, krutsort 111 111 (se tabe sid 167).. Bid 2. Innehåsförteckning ti skrin (bid 1). 164 165

Grupp Kruttyp Provtagningstifäe, krutets åder v id provtagning r Krut i ammunition med kaiber 14, 20, därefter vart fjärde å r < 20 mm If Krut med nitrogycerinhat 2: 35 /o 6, 1 O, 14, 18, därefter vartannat år At utändskt NC-krut if Krut av okänd åder Vartannat år V Ovrigt krut 1 O, 14, 18, därefter vartannat år Härefter kommer vi fram ti en ytterst probematisk fråga, nämigen hur många provenheter som ska väjas ut för att man ska få ett representativt uttag ur ett krutparti, som man inte förut har referensprov av från tiverkningen. En de faktorer ska nämnas, som med oika grad av sa nnoikhet kan påverka det anta prov som bör tas ut: -homogeniteten i krutet (viss osäkerhet kan råda främst i fråga om det stora anta krutpartier som tiverkades under åren 1940-1945, då tigången ti rå varor och kvantiteten på dessa kanske kunde vara mindre god) - fördeningen av krutet på ett anta sammansättningspartier ammunition, stundom dessutom på oika kaibrar 8-9 10 Bid 3 och 4. Oika form er av Ba/istit, tiv erkat ca 1890. -spridningen av ett och samma sammansättningsparti ti oika agringsmijöer med eventuet skiftande fukt- och temperarurförhåanden. (I detta avseende har väsentigt bättre agringsbetingeser erhåits under de senaste tiota åren, då ammunitionsförråd och durkar försetts med effektiva avfuktningsaggregat. Denna faktor bör såunda bi av mer och mer underordnad betydese). Utöver nämnda faktorer kan man tyvärr inte bortse från kostnaderna eftersom det i rege är fråga om förstörande provtagning då man tar ut ammunition för isärtagning för att komma åt krutet. I en de fa måste man nöja sig med att väja ut en enda specie addning eer krutmotor som inte får förbrukas i sin hehet vid varje provtagningstifäe. Denna får då gäa som referensprov för hea krutpartier. Detta förfarande måste användas då det gäer dyrare ammunitionsenheter såsom 10,3 cm ysraket, 37,5 cm auraket, robotmotorer. I övriga fa väjes oftast åtta provenheter vid varje provningstifäe. I ett smärre anta fa tas dock endast tre prov ut, nämigen då ett och samma krutparti endast finns i ett sammansättningsparti ammunition och på endast en förrådspats. De uttagna provenheterna sänds ti "störrningsverkstaden" vid Vingåkers- 166 167

verken inom Förenade fabriksverken, där patronerad ammunition och iknande dras isär och krutaddningen kan åtkommas för provtagning. Beträffande denna störtningsverksamhet kan redan här omnämnas, att då det är fråga om ammunition med tändrör som också ska skyddstekniskt kontroeras, utnyttjas samma ammunitionseffekter härför. Likaså om det är fråga om en skarp patron med sprängämne i spränggranaten som står i tur för årsprovning, utnyttjas givetvis patronen även för detta ändamå, genom urborrning av sprängämnet ur granaten. Beträffande skyddsteknisk kontro a v tändrör resp sprängämne, återkommer vi något härom senare. PROVNINGSMETODER FÖR KRUT Översikt över ädre metoder Av vad som ovan sagts i ett par oika sammanhang framgår det, att behovet är stort att kunna mäta stabiiteten hos krut. För detta ändamå har det kommit fram många metoder under årens opp, at sedan man började tiverka bomuskrut. Såunda införde en av de första större krutkemisterna, F Abe!, i Engand redan på 1860-taet vad som därefter är kaat Abetestet. Det användes på sina hå än i dag i en de fa........ De ara festa av metoderna har t1kommjt 1 ansutmng u uverknmgskontro av krut eer för kontro av dess råvaror, nitroceuosa, nitrogycerin o s v. Aa dessa metoder kännetecknas av att man forcerar sönderfaet hos de nitrerade produkterna genom uppvärmning av provet under kortare eer ängre tid och vid för varje prov speciet vad temperatur. Beträffande de ädre metoderna ska endast kort nämnas vad de i princip går ut på.. Ovan nämndes Abetestet. Det utförs vid 80 C och avser att med hjäp av indikatorpapper (jodkaiumstärkese) bestämma tiden i minuter tis nitrösa gaser börjar reagera med indikatorpapperet. Vid ett annat iknande pro': sker upphettning ti 134,5 C och indi:,ering av nitrös gas sker med s k metyvwettpapper. k 11 b,_.. Man gör i en de tester d1re t v1sue o servanon av nar mtros gas uof)ar vara synig. Det mest an vända är det s k 65 -provet. Utöver att det använts för ev eranskontro av nytiverkad~ krut har det tidigare även använts v1d skyddsteknisk kontro av ädre krut. T iden ti "rödgasning" rör sig om storeksordningen 10-40 månader för krut med god stabiitet. För krut med begynnande sämre stabiitet är rödgasningstiden mindre än 6 månader enigt de tidigare gäande svenska bestämme~erna. Provet tar ångt tid men kräver å andra sidan åg arbetsinsats. Andra iknande "rödgasningsprov" drivs vid t ex 100 C under 5-30 dygn beroende på viken krutsort det är fråga om. Ä ven temperaturer~a 120 (för dubbebaskruten) och 135 (för singebaskruten) förekommer, varv1d testtiderna är nere i enstaka timmar ti rödgasning. Vid andra typer av tester för krut mäter man kvantitativt mängden avgiven 168 as vid t ex 132 för Bergman-Junktestet. Vidare mäter man i ytterigare andra ~ester den viktsförust man får vid temperaturerna 105 C (dubbebaskrut) resp 110 C (singebaskrut) vid agring under 64 timma~:... Det finns såedes en he fora ohka metoder for undersoknmg. Aa är em~ertid mer eer mindre behäftade med svaghete:na att de.~r skyddstekmsk kontrosynpunkt inte särskit vä återspegar verkhgheten. De ar me~ andr~ ord våra att utvärdera och inte heer särskit reproducerbara. De ger 1 ama~~et ~ara ett primitivt svar ja/nej i vad mån ett visst mätvärde _för ett krutpoartj m nehåes eer ej. Man får däremot inte någon bra uppfattnmg om h_ur angt. ett nderfa har nått under årens opp jämfört med krutets ursprunghga kvahtet. ~~te heer erhåer man besked om eventuea skinader i stabiitet i oika dear av ett krutparti. Kromatografi och viskosimetri.. Genom utnyttjande av de moderna kemiska anaysmetoder och ap~~:ater for undersökning som numera fin~s har man erhåit väs~ntigt bät~re :noj~.1ghet att föja upp de kemiska förändrmgar som krut undergar under sm _hvs,;u;?d. De komponenter i krut som man härvid i första hand koncentrerar s1g pa ar, som något berördes tidigare, des ingående stabii seringsämnen och des en av krutets huvudkomponenter, nitroceuosan... Haten ingående stabiiseringsämnen och dess reaktwnsprodukter,. denvat, bestäms kvantitativt. Derivaten utgörs a v de ämnen som efter hand bidas genom stabiiseringsämnenas reaktion med de i kruten ingående kväveoxiderna som avspjäkas vid krutets sönderfa. Bestämningen kan ske med någon form av s k kromatografi. I detta fa har vats tunnsk1ktskromatografen~g, e~ metod som tiämpad i detta sammanhang utveckats av FOA och utnyttjats pa marinens exposivämnesaboratorium ett anta år... Metoden går i korthet ut på att man ur krutet extraherar ut forekomman_de stabiiseringsmede och de bidade stabiisatorprodukterna med metyenkond. Extraktet anayseras genom att en mikrokvantitet anbringas på en gaspatta :ned ett tunt skikt adsorptionsmede bestående av kiesege. Gaspattan paceras 1 en panna med ett s k eueringsmede, d v s ett specie: vat ös~ingsmede. Genom kapiärkrafterna stiger eueringsmedet upp 1 geskkte~ varv1d det. me_d mikropipett appicerade provet med de sökta substanserna föjer med upp 1 ~hktet med oika hastighet beroende på oika adsorptionsgra~. Su?~tansbandnmgen deas såunda upp i ett anta fäckar i en rad, vika kan 1dent1:.1er_as genom sm kar~.ktäristiska färg före och efter sprejning med v1ss reagensosnmg och genom fiaekarnas pacering på ett visst för varje ämne karaktäristiskt avstånd från startinjen. (Bid 5 ). Genom att använda kända referenssubstanser i oika utspädningar på va_r~e patta jämsides med krutproven kan man göra en. _skattn~?g a:, mängd stab1_1- seringsmede och derivat i de aktuea krutproven. Ännu hattre ar det emeerud 169

...Adce"W~S o.~ t. -f4jctt:cft$ 0 1 i%. Bid 5. Tunnskiktsbomatogram av ett bra resp ett d/uigt krut samt referensfäcka' att med en s k densitameter göra en kvantitativ mätning. Vid de aktuea haterna stabiiseringsmede om 1-5 % kan metodfeet håas ungefär på -+- 5 Ofo, viket vid rutinmässig kontro är vä godtagbart. (Bid 6 ). Under utveckingen av den beskrivna metoden har omfattande studier gjorts av hur oika stabiisatorer och dess derivat har undergått kemiska förändringar i krut som utsatts för forcerad agring vid 65 C under oppet av ett havt ti ett år - i en de fa t o m ännu ängre tid. Dessa försök, som utförts med ett mycket stort anta prover av oika krutsorter av oika ådrar, igger tisammans med de kunskaper som finns beträffande stabiisatorernas och derivatens reaktionshastighet i kruten, ti grund för de kriterier efter vi ka man bedömer krutens stabiitet. Ett annat test som kan utföras med god reproducerbarhet är viskosimetri. Detta test avser bestämma den i krutet ingående nitroceuosans medemoekyvikt, som i färska krut igger omkring 80.000-110.000. Vid ådrandet av ett krut bryts nitroceuosamoekyen ner successivt. Detta kan mätas genom bestämning av det s k "viskositetstaet" på en acetonösning av krutet. Ju ägre viskositetsta som erhås i förhåande ti det ursprungiga, vid tiverkningstifäet erhåna, desto större tecken föreigger på att nitroceuosan brutits ner, viket atså utgör ett mått på försämrad stabiitet. A ven införandet a v detta prov har föregåtts a v omfattande jämförande viskositetsbestämningar på des "normaa årsprov" av krut och des på krut som utsatts för forcerad agring vid 65 C. Kriterier har sedermera faststäts för utvärdering av erhåna resutat. 170 Bid 6. Utrustning för densitometerbestcimning av tunnskiktskromatogram med tihörande skriv are ti vänster. Viskositetsbestämningarna utförs med ovannämnda acetonösningar i noggrant temperaturregerat vattenbad vid tre oika utspädningar. T iden för utrinning av en viss voym genom ett kapiärrör mäts med optisk-eektronisk automatik, varvid stor mätnoggrannhet och reproducerbarhet erhås. Metodfeet i gger vid viskositetsmätningen ungefär inom gränserna -+- 4 Ofo. (Bid 7). Eftersom uträkningen av viskositetsta och medemovikt är ganska tidsödande och antaet prov är betydande har det befunnits ändamåseni gt och tidsbesparande att ta i bruk en programerbar bordskakyator. I programmet har b a inagts vissa "if- conditions", innebärande att vissa kriterier i vissa faser av beräkningen ska vara uppfyda för att denna som sådan ska vara godkänd. I annat fa signaerar kakyatorn "Omprovning"! Bordskakyatorn användes för övrigt med stor förde även vid beräkningen av resutaten efter kromatograferingen, för vi k en särskit program utarbetats. Vid ovan beskrivna moderna provningsmetoder föregås normat inte provningen av någon temperaturhöjning av krutet, i motsats ti de tidigare använda metoderna. Härigenom är de erhåna resutaten mera rättvisande. Efter utförda undersökningar på ett och samma krutparti med några års meanrum, med användande av de beskrivna metoderna, beräknas en god prognos kunna göras avseende krutpartiets sannoika återstående ivsängd. Detta är i ett nötska ett av syftena med de moderna metodernas tiämpning vid skyddsteknisk kontro av krut. 171

karägga några förändringar betingade av förvaringen. Enigt samma rekommendationer ska däremot b a hexotona (hexoto med tisats av auminiumpu ver), pentysprängämnena och hexyto (hexy/troty) undersökas med början dock först 30 år efter tiverkningen och därefter vart 10:e år. Tetry och mino (ammoniumnitrat/troty/ A) bör stabiitetsprovas vart 10:e år med början v id 1 O års åder. Det bör här observeras att den förda diskussionen och de reaterade rekommendationerna endast gäer under den viktiga förutsättningen att man i sprängämnet ej infört några främmande ämnen som kan påverka deras i grunden goda stabiitet. Likaså är det ytterst väsent igt att aa konstruktionsmateria, tätningsmede, ytbehandingsmede o s v, som kommer i kontakt med exposivämnet undersökts i avseende på sin förenighet med ifrågavarande ämne. (Detta gäer såunda utöver sprängämnena inte minst kruten). Profyaktiska undersökningar måste såunda vara utförda på förhand som typprovning före det man faststäer en ammunitionskonstruktion och därmed va av materia m m. A v detta framgår att det kan vara aktuet att göra förenighetsundersökningar med a a använda sprängämnen, även om de inte är aktuea för skyddsteknisk kontro. Bid 7. Utrustning för viskosimetri. Biden visar tre viskasimetrar thermostaterat vattenbad samt tihörande tre tidmätare på hyan ovan badet. skyddsteknisk kontro av sprängämne Man kan med fog säga att det kemiska sönderfa et hos dc festa miitärt använda exposivämnena är förbuffande itet. Detta gäer såunda de ovan behandade kruten, men i än högre grad sprängämnena. Det är vad gä er de festa typer av sprängämnen t o m mycket svårt att påvisa några förändringar as som säkert kan hänföras ti agringen under årens opp. Man kan vara benägen att håa med om riktigheten i det kanske något tispetsade påståendet att om troty hade funnits för mer än 4.000 år sedan, då de egyptiska kungagravarna inreddes i pyramiderna, och man hade agt in troty i dem, skue man fortfarande i dag finna samma troty opåverkad av agringen! I någon mån gäer samma sak sprängämnena hexogen, hexoto (bandning av troty och hexogen), oktogen och okto (troty!oktogen). Enigt en rekommendation utfärdad av berört rådgivande organ inom FMV ammunitionssäkerhetskontor, i viket organ även representant för FOA ingår, omfattas nämnda sprängämnen f n ej av den skyddstekniska kontroen. Man har nämigen betraktat dem så stabia att det inte är meningsfut att med nu tigängiga metoder försöka 172 Provningsmetoder för sprängämnen Eftersom sprängämnenas sönderfa över hu vud taget är svåra att mäta måste man i rege utsätta proven för forcerad agring vid re hög temperatur och under ett anta dagar eer veckor. Ett av de prov som änge använts i detta sammanhang är det s k viktsförustprovet enigt FOA. Det grundar sig på att man mäter den viktförust som normat föjer av ett kemiskt sönderfa genom att 2 g prov upphettas i ett noggrant temperaturregerat auminiumbock ti exempevis 132 C i en iten gasfaska försedd med en "skorsten" av ett kapiärrör. Som resutat redovisar men en kurva över viktsförusten som funktion av tiden. Bedömningen av stabiiteten grundar sig des på vad man empiriskt har erhåit, kurvans utning och eventue förekomst a v spontant, kataytiskt sönderfa. (Bid 8 och 9). Des grundar sig också bedömningen av resutaten på vad man teoretiskt kan toerera vid ifrågavarande temperatur som provet körts vid, samt på erfarenhetsvärden av andra provningar på samma sags sprängämne, resp på samma sprängämnesparti. På senare år har det börjat komma fram modernare anaysmetoder som f n prövas ifråga om sin tiämpbarhet på sprängämnen. Såunda finns oika sag a v nya termiska samt kromatografiska metoder. I samband med kommande skyddstekniska kontro a v sprängämnen avses inom FMV användas s k termogravimetrisk och differentiatermisk anays. Den termogravimetriska anaysen är en typ a v viktsförustprov, där man värmer upp en miigramkvantitet snabbt under mycket definierade betingeser och får viktsförusten uppritad på ett skrivande instrument direkt. I samma provningsutrustning kan också en differentiatermisk anays utföras, som avser karägga förekommande värmeutveckande och värmeupptagande reaktioner i sprängämnet. 173

Bid 8. Exempe p,/ vikts/örustkurvo, /ör tery vid oika temperaturer. Bid 9. Exempe på skinader i vikts/örust inom ett och samma parti ädre tetry. 174 17S

Vidare avses användas kromatografiska metoder för stabiitetsundersökning, utöver tunnskiktskromatografi även gaskromatografi, en inom den moderna anaytiska kemin ofta förekommande metoder. Med dessa metoder bestämmer man renhetsgraden i sprängämnesproven och/eer förekommande föroreningar. Föroreningarna kan utgöras av sönderdeningsprodukter från sprängämnet och haten härav kan såunda vara ett mått på sprängämnets sönderfa. Det kan nämnas här att de berörda moderna metoderna för undersökning av krut och sprängämnen drar med sig en de investeringar ifråga om kvaificerad, dyrbar aboratorieutrustning. Detta ska då vägas mot värdet av att så vitt möjigt förebygga obehagiga överraskningar ifråga om eventue nedgång av kemiska stabiiteten hos exposivämnena ti en oacceptabe niv å och konsekvenserna härav. I svåraste faet kan sjävantändning inträffa enigt vad som ovan beskrivits. Kostnaden för utrustning och aboratorieundersökning är under aa förhå anden ändå försvinnande iten i förhåande ti värdet av ammunitionen och de förråd, vapenbärare och fasta försvarsanäggningar de förvaras i, vika otviveaktigt representerar mångmijonbeopp var för sig. Åtgärder beträffande vätgas i stora ammunitionseffekter Beträffande sprängämnena ska nämnas ytterigare en typ av skyddsteknisk kontro som utförs, nämigen den uppföjning man gör av vätgasbidningen i större ammunitionseffekter. Det är främst de auminiumhatiga sprängämnena hexotona och mino som - från det att sprängämnet är färskt - under agrin g utveckar vätgas. I någon mån har detta visat sig vara faet ä ven med större ammunitionseffekter med höje a v järn eer stå såsom sjöminor och sjunkbomber och med troty a v ädre datum. A ven i dessa objekt kan med tiden ansamas vissa kv~nt it eter gas om höjena är tiräckigt täta. Den åtgärd man vidtar för att nedbringa riskerna härmed är att man des kontroerar förekomsten a v vätgas genom uppmätning med gasspårningsapparat, des också utför en bortvädring av eventuet ansamad gas. Denna vädring sker med oika interva, 2-7 år, beroende av t ex viken hat som tidigare konstaterats, "avkingningstakten", och interva med viket t ex översyn av viss typ av mina utförs. Eftersom särskit marin en innehar fera ammunitionstyper av här aktuet sag, såsom au-granater, minor och stridsdear ti torpeder, är denn a form av ammunitionsövervakning särskit aktue för marinen. skyddsteknisk kontro beträffande kopparazid Sutigen ska beröras het kort en annan sida av den skyddstekniska kontroen. I en de ammunitionskonstruktioner är det aktuet att kara ut i vad mån kopparazid förefinns och i så fa i viken utsträckning. Det gäer främst artieritändrör men även andra ammunitionsdetajer eer -effekter. Det är fråga om de konstruktioner där kombinationen byazid - mässing (eer annan kopparegering) förekommer. Att denn a kombination inte bara teoretiskt är oämp- 176!"g utan även oämpig i praktiken har man fått bitter erfarenhet av i sam ~a~d med en de oyckor och oyckstibud m~d ammu n iti01~ med tät~drör med ämnda kombination. B a erhös ett oycksttbud 1950 vtd hantenng av en ;~da med tändrör tihörande den svenska marinen. Enigt vad man efteråt kunde konstatera hade tändrören erhåit så kraftiga kopparazidangrepp att hanteringssäkerheten var äventyrad... Kopparazid uppkommer genom att byazid i närvaro av fukttg!uft bidar g~sformig väteazid (HN3) som i si n tur förenar sig med koppar tt kopparaztd. (Man måste räkna med att fukt atid finns i tiräckig mängd, om tnte annat så innesutet i konstruktionen.) Egentigen är det gåtfut att koppar eer kopparegering över. hu v ud t.age~ förekommer som materia i sprängkapsar eer i andra konstruktionsdetajer t ammunition i de fa byazid samtidigt förekommer som tändämne. Redan 1916 påpekade A Stettbacher i den tyska tidskriften Zeitschrift Schiessund Sprengstoffwesen att kombin ationen koppar och byazid kunde ge kopparazid. Varningen upprepades b a i såvä 1919 års som 1933 års uppagor a v "Schiess- und Sprengstoffe" a v samma författare. A ven Tharadsen tar i "Exposivstoffer" 1950 upp samma probem. Under 1940-taet gjordes en de försök såvä utomands som i Sverige för att karägga kopparazidens egenskaper. Resutaten visade emeertid att någon ökad sagkänsi ghet inte erhös. Tyvärr u.tfördes möjigen inte undersökningar för att beysa den i förhåande ~i byazt:j ökade rivkänsigheten resp ökade känsigheten för tändning av stattsk eektricitet. Det var först i början a v 1950-taet som asidiga undersökningar, inte minst här i Sverige, kartade att oika former av kopparazid kan bidas med från varandra skida egenskaper... Den högre rivkänsigheten hos kopparazid kan vara utomordenttgt a.var~g om beäggningen ägger sig på kritiska stäen i t ex ett tändrör på en rörtg std av mässing i en sprängkapsesäkring eer på en spärrfjäder av.fosfor~rons: Ju kraftigare denna beäggning är, desto farigare är den. Kopparaztd är. vtssertgen eni gt ovan bara i vissa avseenden ett känsigare tändämne än byaztd men det a variga är att man kan få detta oavsiktiga tändämne på "fe" stäen i ett tändrör eer inne i en annan de av en ammunitionseffekt, där koppar eer mässing förekommer. Genom isärtagning av ett anta ammunitionsobjekt som ska provas i avseende på kopparazid och ytterigt noggrann okuärkontro karäggs omfattnin~en av ifrågavarande angrepp. Misstänkt korrosion testas med en järnkoridösmng som rödfärgas om det är fråga om kopparazid. Genorri mätning av hur må~ga minuter det tar för järnkoriddroppen att avfärgas får man en god uppfattmng om angreppets farighetsgrad. Avfärgningstiden står nämigen i proportion ti angreppsgraden mätt i mg kopparazid/ytenhet enigt vad man karade på FOA på 1950-taet. I det sammanhanget faststäde man också kritisk skikttjockek, i viken en detonationsöverföring kan ske, kritiska ägen för azidbidning, överföringsavstånd m m.. Resutatet av den skyddstekniska kontroen beträffande kopparaztd behandas inom FMV av en särskid rådgivningsgrupp inom ammunitionssäkerhetskon- 177

toret. Denna utfärdar rekommendation ti grund för besut om eventuet skjutförbud och/eer transportförbud för att först nämna de svåraste faen. I indrigare fa anger man antaet år ti nästa provtagningstifäe. I en de fa kan ifrågavarande ammunitionseffekt, på basis av utförd kontro och bedömning, het avföras beträffande behovet av fortsatt skyddsteknisk kontro. För att eiminera kopparazidprobemet har man i samband med revidering av ädre ammunition, respektive vid nytiverkning, satt som må att undvika den oyckiga kombinationen byazid/mässing. I konstruktionerna ingående sprängkapsar och tändhattar har börjat addas med siverazid i stäet för byazid. Siveraziden har mindre benägenhet än byazid att med kopparegeringar bida kopparazid. I andra fa har man ersatt mässing och iknande egeringar med t ex auminium där detta varit möjigt. Radikaa konstruktionsändringar k;;tn såunda i detta fa sägas ha bivit en nödvändig föjd inte enbart av inträffade oyckor. Den skyddstekniska kontroen har bidragit ti att ämna underag för,bedömning av vika förebyggande åtgärder som varit ämpiga att sätta in i de fa så befunnits erforderigt. Litteraturförteckning: S Lamnevik -J Hansson. Kompendiet "Exposiväm)eskemi", Miitärhögskoan. J Hansson. Rapport FOA 1, D1052-D1 1972. Chemica probems connected with the stabiity of exposives, kompendier utgivna 1967, 1970 och 1973 av Sektionen för Detonik och Förbränning, Sv Nationakommitten för Mekanik. Stettbacher A. Z. Schiess und Sprengstoffwesen, 1916. Schiess und Sprengstoffe, 1933. Tharadse,n Th. Exposivstoffer, 1950. Kabar LILJEHOLMENS KABEL Kraftkabar för aa ändamå också för små och stora fartyg Box 42108-1261 2 Stockhom KonsutbyrJ Konsuterande med ~eciaitet STORKOKSANLÄGG INGAR Vi utför, enigt modernaste principer. Panskisser, entreprenadhandingar för o köksinredning och apparaturutrustning, amän köksteknisk r6dgivning Erik Meins Teefon 08-18 80 40 n~enjörsbyrå AB S eppar Kars Gränd ~ 11130 STOCKHOLM Te. 08/115502 Motorer K y /instaationer Luftkonditionering INDUSTRI ABFRIGOR Te. 08/67 93 10 Te. 040/18 82 10 Motor AB Nis Gustavson Auktoriserad försä jare för Ford marina och stationära motorer Te.nr 08/7671940-7671941-7671942 Adress: box I Lidingö 57 mm amåspjäs L/70 Mot u ftm å: förfragmenterade zo nrörsgranater Mot y! må : sjömåsgranater för brisad inne i mået 178

GUST AF von HOFSTEN "Operation HERKULES" Forts. från m 3/1975. HUVUDDRAGEN A V OPERA TIONSPLANEN Fast optik och het oberoende siktinje. Systemet med sin fasta optik är konstruerat så att vapnets röreser inte påverkar skyttens riktarbete. Måföjningen bir därör mycket ätt, vare sig mået är stia eer rörigt. Skytten behöver bara håa mået i hårkorset. En eektronisk kakyator i systemet gör de nödvändiga baistiska beräkningarna och riktar automatiskt in to rn och edrör med hjäp av servon. Den nya principen i systemet gör att skytten kommer både snabbare ti skott och når större träffsäkerhet än med andra ri kt- och ededningssystem för stri dsvagnar. Svenska armen vade AGA. För sin infanterikanonvag n IKV 91 har armen gjort omfattande provs.kjutningar med utrustningar av oika fabrikat. Mot L ex. må som rörde sig med 40 km/ tim. på upp ti1000 m avstånd uppmättes med AGA :s utrustning så åg träffspridning som AGA Aerotronies AB 161 61 LIDINGÖ 0,5 m i röreseriktningen. Riktspridningen var 0,25 m och tiden ti skott mycket kort. Dessa provskjutningar pus övriga tekniska egenskaper, pris och everanskapacitet gjorde att man vade AGA, i hård internatione konkurrens. En förutsättning för att en andstigning skue yckas var, ansåg man, att öns motståndsförmåga nedbringats genom en gradvis intensifiering av fyganfaen. Dessa skue koncentreras ti f ygfät, fygpan, v-batterier, kustbatterier och motståndsområden. En vecka ti 14 dagar efter det att Romme gjort hat i Afrika skue även fyg från ökenfronten kunna sättas in. För att ytterigare minska motståndskraften skue en skärpning av sjöbockaden eftersträvas. B a skue ubåtar ur den i Medehavet stationerade tyska ubåtsfottijen tidigt inta anfasägen öster och väster om Mata. Grundtanken i operationspanen var att man, efter att med uftandsatt trupp b a sagit ut strandförsvaret och säkrat andsti gningsstränder, skue andsti ga med hu vuddeen av infanteridivis ionerna på den SV kusten. Härigenom skue man visserigen andsti ga på en otigä ngig kust, men också i en riktning som var oväntad och svagt försvarad. De uftandsatta och andstigna förbandens primäruppgift var att snarast erövra Marsa Scirocco från andsidan varefter tung materi e skue andsättas här. Genom avedande andstign ings- och skenföretag mot andra dear av ön, skue fienden i det ängsta håas i ovisshet om var hu vudandstigningen skue ske. H uvudmået var Vaetta. Efter en intensiv förbekämpning skue fas inedas på eftermiddagen dagen D. En förstärkt batajon ur 7. tyska fa skärmsdi visionen sk ue då söderifrån f ygas in med gidfygpan och anda vid det ia fygfätet Krendi ca två km från den SV kusten (se skiss 3 ). Detta förband hade ti uppgift att nedkämpa så många v-batteri er som möji gt i området samt att säkra två andstigningsstränder väster och öster om den i a, praktiskt taget oförsvarade fiskehamn en Macuba. Någon timme senare skue resten av divisionen i trupptransportfygpan och gidfygpan fyga in söderifrån över de tystade v-batterierna och hoppa resp anda i området Krendi-Luqa-Zurrieq. Deras uppgift var att ta fygfäten samt faa kustförsvaret i ryggen. s kue fy ghiten va ra förstörda e er atför starkt försva- 179

180 Skiss 3.,. ~,, < ---~ ~ 't ~ c,. ~ ;: ~ ' 'e " "1: < ' ~ " ;~ t '~ -;:.,, ~ < ' 'D t) '~ " ~ % ~~ ~ < ~-, } ~~ ~ ~ ~ t '':.) i "',, - t /} VJ ~ ) (:B; o ' < "' rade, skue särskida ingenjörsenheter snabbt kunna konstruera andningsstråk i tagen terräng. De tidigare bogserande Stukapanen skue nu börja en häftig störtbombning av v-stäningarna i området. Fas 2 skue omfatta sjäva huvudanfaet. Vid midnatt dagen D skue de itaienska divisionerna "Friui" och "Livorno" samt speciaregementet "San Marco" andstiga på de av uftandsatta förband håna stränderna på en sammanagd bredd av 7 km. Omedebart därpå skue förstärkningar a v tung materie ti de uftandsatta förbanden andsättas på de tagna fygfäten. I gryningen skue den itaienska faskärmsdivisionen "Fogore" fygas in i tre omgångar söderifrån itet ängre västerut och säppas i området Dingi-Rabat. Förbandets uppgift var b a att ta viktiga höjdpartier och skydda den NV fanken. Efter att ha erhåit förstärkningar och konsoiderat sina stäningar skue den tyska div, förstärkt med förband ur div "Friui" och "Livorno", börja ett framträngande österut mot Safi-Ha Far i riktning mot Marsa Scirocco. Härutöver skue också före gryningen en mindre uftandsättning med gidfygpan ske mot Benghaisafortet. En andstigning med röjdykare skue föja för att rensa stranden. I gryningen skue så trupp och stridsvagnar andsättas för att bida ett mindre brohuvud. Detta skue sedan utvidgas norrut mot Marsa Scirocco och kontakt sökas med de västerifrån anfaande förbanden. Strax före andstigningen vid Benghaisa skue ytterigare andstigningar ske. Omkring 2 000 man med b a röjdykare skue andstiga på Xorb-I-Ghaginhavön och på båda sidor Deimarahavön i avedande syfte. En mindre commandostyrka skue försöka oskadiggöra de fyra 30,5 cm och två 19,0 cm pjäser, som annars skue kunna verka mot andstigningsstyrkan vid Benghaisa. Avsikten var att ge intryck av att Marsa Scirocco var huvudandstigningsområdet. Under dygn D + hoppades man totat kunna andsätta omkring 36 000 man. För att ytterigare förvia motståndaren skue skenföretag med snabba sjöstridskrafter sättas in mot Meieha Bay, Maddaena Bay och Tuffieha Bay samtidigt med huvudandstigningen. Härvid skue också fäning av rökbomber ske över dessa stränder. Vidare skue samtidigt med den stora uftandsättningen dockor uftandsättas V och NV om Vaetta för att misseda försvararna. Vid de inedande uftandsättningarna och andstigningarna skue sjö- och fygstridskrafter svara för ett intensivt bombardemang a v försvaret i andstigningszonerna. Artierifärjor skue utmed den norra kusten öppna ed mot huvudstaden Vaetta. I samband med huvudandstigningen på Mata var avsikten att huvuddeen av division "Superga" skue andsättas på Gozo, för att där upprätta en försörjningsbas för förbanden på Mata. Härefter skue ett förstärkt regemente vid behov andstiga NV om Vaetta för att spittra huvudstadens försvar. Så snart de två första infamericiv andstigit och säkrat ett brohuvud, skue så divisionerna "Assietta" och "N apoi" senast natten ti dagen D+ 2 andstiga på SV-kusten. Om försvaret kring Marsa Scirocco redan hade fait panerades i stäet att åta dear av div "Assietta' 'och "Napoi" andstiga där. Deras uppgift tisammans med div "Fogore" var att tränga norrut väster om Vaetta för att söka skära a v ön på minen och därefter ta huvudstaden. 181

Då de på SV-kusten andstigna förbanden bakifrån säkrat Marsa Scirocco, skue artieri och annan tung materie andsättas här. Först därefter skue HERKULES sutfas inedas med att hea operationens huvudmå - Vaetta - sku e anfaas från S ti SV. Inte förrän staden fait skue reserven, den itai enska uftandsättningsdi visionen " La Spezia", uftandsättas. Denn a skue ersätta och förstärka övriga di visioner i de återstående striderna, som hade ti må att erövra hea ön. Det sätt på viket operationspanen var uppgjord tyder på att man ärt si g äxan från Kreta. Förutsättnin garn a var ju också i de festa avsee nden gy nnsammare. Man hade t ex haft tid att skaffa sig ett betydigt bättre underrätteseunderag för HERKULES. De utvada uftandsättningsområdena var såunda vä kända iksom förs varets gruppering i stort. Matas äge i Medeh avet och öns miitärgeografi skapade också bättre förutsättningar för att man snabbt skue kunna sätta in reserver i hotade riktningar. Trots aa gynnsamma faktorer ät man sig inte missedas. Matas starka försvar och stora motståndsvija sku e komma att kräva en kraftfu insats. Att sök a a v göra om anfaet skue ha yckats igger utanför ramen för denna studie, men att striderna hade bivit hårda, därom råder nog ingen tvekan. Att detta stod fut kart för axemakterna, framgår b a av den omfattande sjukvårdsorganisation, som panagts med b a ett stort anta förberedda operationsag och vårdpatser på Siciien. OPERATION HERKULES INSTA.LLS Riktinjerna för axemakternas krigföring i Medehavsområdet, som dragits upp i sutet av apri 1942, skue nu omsättas ti verkighet. Romme hade fått som han vie och arbetade febrit på att bi kar med förberedeserna för sin offensiv. Den 26 maj startade denna enigt panerna. Efter hårda strider genombröts den brittiska fronten och redan den 20 juni hade Tobruk fait. H ärvid kom stora kvantiteter ammunition och drivmede att faa i tyskarnas händer. Rommes u derhåsinjer var hårt ansträngda och Tobruks förråd kom som en skänk från ovan. I och med Tobruks fa skue nu Romme enigt panerna göra hat och f ygstridskrafter överföras från Nordafrika ti Sicii en inför det förestående anfaet mot Mata. Måhända anande vad som komma sku e skrev Musso ini, på generastabschefen Cavaeros inrådan, den 21 juni ett brev ti Hiter, vari han framhö att förberedeserna för HERKULES var ångt framskridna, men att det fonfarande erfordrades 40 000 ton dr i v mede samt 30 000 ton i reserv för att operationen skue kunna genomföras. Han vädj ade ändå ti Hiter att hå a fast v id den uppgjorda panen att åta Afrikakåren göra hat medan HERKULES genomfördes. Denna vädjan kan synas något märkig, då Romme stod under itai enskt befä och hade kara order att inte överskrida gränsen ti Egypten. Den visar bara Hit ers stora infytande över sin vapenbroder och dennes i detta fa befogade mi sstro mot Hiter. 182 Romme, som efter Tobruks erövrin g utnämts ti fätmarskak, hade änge varit stark anhängare av tanken att Mata skue erövras. Han hade sett de förödande resutaten av att Matas sjö- och fygstridskrafter hade kunnat ingripa mot underhåstransporterna ti Nordafrika. Han hade redan på våren 1941 t o m sjäv erbjudit sig att eda en erövringsoperation mot ön. N u hade emeertid äget hastigt förändrats, ansåg han. I och med erövrin gen av de stora oskadda förråden i Tobruk fanns det in gen anedning att göra ha t för att på sikt förbättra underhåsäget genom att ta Mata. Den 8. brittiska armen var skakad och stod, ansåg Romme, inför sitt snara sammanbrott. Här gäde det att behåa initiativet och fortsätta förföjandet av den snabbt retirerande fienden. Vägen ti Aexandria och Suez åg öppen. Den 22 juni sände RommeJ ti den tyska miitärattachen i Rom, genera von Rinteen, en begäran om att bi öst från sina itaienska överordnades order att avbryta offensiven. von Rinteen tog ej upp frågan med Mussoini, utan kontaktade i stäet OKW. Han fick då beskedet att Tobruks erövring het förändrat äget, varför HERKULES inte ängre behövde genomföras. von Rinteen vädjade förgäves ti genera Jod!, som av många ansågs vara den end a som vågade säga emot Hiter. Vad åg då bakom OK W :s pötsiga omsvängning? Som så ofta förut var det inte den egna öve rtygesen, utan en av Hiter påtvi ngad uppfattning, som var orsaken. Hiter hade atsedan mötet i Obersazberg den 30 apri känt at större oust över det då, med hans motvii ga samtycke, fattade besutet att HERKULES skue genomföras. Den 20 maj kargjorde han för sin omgivning sin a starka tvive över att HERKULES skue yckas. OKW:s försök att övertaa Hiter att trots at håa fast vid den besutade panen, fick dock motsatt effekt. Dagen därpå förkarade Hiter nämigen rättframt, att han het enket inte vie genomföra HERKULES då företaget skue missyckas. Härmed var egentigen HERKULES saga redan a..i\ven om det formet var Mussoini, som hade att fatta bes ut om och genomföra operationen, så innebar ett nej från Hiter med nödvändighet att operationen var dödsdömd. Tyska förband och materie var en oundgängig nödvändighet för att HERKULES skue kunna genomföras. Men Mussoini svävade atjämt i okunnighet om Hiters besut, även om han, som framgått, tydigen hade sina misstankar. När Hiter den 22 juni fick Rammes vädjan att få fonsätta förföjandet av 8. armen, kom det därför sannoikt som en ättnad. Nu var han emeertid tvungen, att även åta sin aierade förstå hans uppfattning om det vansinniga i att genomföra HERKULES. Detta gjorde han redan samma dag i ett radiomeddeande ti Rom, dock utan att med ett ord beröra Mata. I stäet utnyttjade han a sin övertaningsförmåga i en ordrik fraseoogi för att framhåa kokheten i att nu "sita Egypten ur Engands grepp". Trots att Mussoini dagen innan i sitt brev ti Hiter uttryckt motsatt uppfattning, bev han nu het smittad a v Hiters edande entusiasm. von Rinteen, som överämnade Hiters meddeande ti Mussoini, skriver: " Han såg stot på mig och bev ed och ågor". Cavaero, som var den på itaiensk sida som hårdast förfäktat nödvändigheten av att genomföra HERKULES, kunde inte få gehör 183

för sina motargument. Operationen besöt uppskjutas ti september. Redan dagen därpå gav det itaienska överkommandot order ti RommeJ att fortsätta offenstven. Det var emeertid inte bara Cavaero, som var emot operationens uppskjutande. OB Syd, Kessering, som enigt de ursprungiga panerna redan börjat ombasera sina fygstridskrafter från Afrika ti Siciien, var av den bestämda uppfattningen att HERKULES borde genomföras. Den 25 juni reste han tisammans med Cavaero ti Nordafrika b a för att försöka övertyga RommeJ om hur fe det var att, utan att först ha säkrat sina redan ångt uttänjda underhåsinjer, fortsätta offensiven. RommeJ hade emeertid, utan att invänta Commando Supremos besut, redan återupptagit offensiven och ingenting kunde förta hans entusiasm eer ändra diktatorernas redan fattade besut. Först på en direkt order a v Hiter, tvingades Kessering foga sig i besutet. De katastrofaa föjder, som Rommes återupptagna offensiv skue medföra, tycks ha rättfärdigat Kesserings farhågor. Cavaero måste ha insett att besutet att åter uppskjuta HERKULES innebar att operationen adrig skue genomföras. För detta taar hans order redan den 7 jui ti operationsstaben att ägga anfaspanerna åt sidan. Först under mitten av jui inträffade dock det, som rent praktiskt skue omintetgöra genomförandet av HERKULES, åtminstone under 1942. Redan den 30 juni hade Rommes stridskrafter hejdats vid E Aamein. Efter hårda resutatösa strider besöt Commando Supremo och OKW i mitten av jui, att kasta in de förband som var avsedda fö r HERKULES. Därmed var det sista av de för HERKULES så ödesmättade besuten fattat. Detta innebar, som Kessering skriver i sina memoarer, "dödsstöten för den gemensamma krigföringen i Nordafrika". Utveckingen på de oika krigsskådepatserna skue i fortsättningen som bekant inte medge någon möjighet att åter aktuåisera panerna för HERKULES. Den 17 jui återkaades de tyska samverkansofficerarna och den 27 jui inhiberades operationen officiet. SANNOLIKA ORSAKER TILL A TT OPERATIONEN INSTALLDES. EN ANALYS Bakgrund I mitten av juni 1942 stod axemakterna inför de största framgångarna under hea kriget. De tyska divisionerna tycktes oövervinneriga. Så gott som hea Europa hade erövrats. På ostfronten hade tyskarna inett sommaroffensiven och divisionerna stod nu nästari framme vid Don. I Nordafrika hade, som vi sett den tysk-itaienska offensiven ett ti 8. armens snabba reträtt och Tobruks pötsiga fa. Vägen ti Suez åg öppen. Mot denna bakgrund kan man förvånas över hur en iten ö, knappt synig på värdskartan, kunde undgå det öde, som de båda axemakterna gemensamt hade besutat - ockupation. Med den oerhörda krigspotentia, som man totat förfogade över, borde ingenting kunnat förhindra detta. Vad var det då som åg 184 bakom det, som vissa krigshistociker betecknat som ett av axemakternas stora misstag under andra värdskriget? Vika faktorer som var de sutgitigt avgörande för diktatorernas besut att inte genomföra HERKULES, är omöjigt att med säkerhet faststäa. De fattade sina avgörande besut utan överäggningar inom resp operationsstaber, varför underag härför saknas. Däremot ger befintigt kämateria grund för att med viss grad av tiföritighet ändå bedöma de troiga orsakerna. B a kan diktatorernas tidigare ageranden och uttaanden rörande HERKULES ge underag för sådana bedömanden. Avsaknaden av en gemensam tysk-itaiensk strategi i Medehavsområdet Kännetecknande för axemakternas krigföring i Medehavet och Nordafrika kom att bi frånvaron av en gemensam strategi. En samordnad måsättning för och edning av kriget mot den gemensamma fienden, borde ha varit en naturig föjd av Itaiens inträde i kriget. Att så inte bev faet, har en rad förkaringar, av vika här endast en ska beröras. När Tyskand på avar ingrep i kriget i Nordafrika under våren 1941, hade man inga offensiva paner. Syftet var främst att förhindra en hotande itaiensk förust. Det at överskuggande intresset riktades vid denna tidpunkt mot Ryssand. Det var först under våren 1942, som tanken på en offensiv i Nordafrika på avar uppstod. Genom att från Sydryssand norrifrån tränga ned mot Meanöstern, uppmåades möjigheten att i en stor kniptångrörese hota det brittiska imperiet. Mot dessa gobastrategiska tyska tankar kontrasterade den begränsade itaienska måsättningen starkt. Itaien var vid inträdet i kriget (1940) inte förberett för ett storkrig. Genom att ingriap i vad man trodde vara krigets sutskede, skue andet tiförsäkras en pats vid fredsförhandingarna. s åedes inträdde man i kriget utan några kart uppstäda miitära må och var från början instäd på en defensiv i Libyen. Först i och med Frankrikes fa, besöt Mussoini att övergå ti en begränsad offens i v. De båda ändernas het skijaktiga måsättningar avseende kriget i Medehavsområdet var såedes en a v orsakerna ti att en gemensam strategi i detta område inte kom ti stånd från krigets början. Den misstänksamhet, prestige och avundsjuka, som änge kom att präga samarbetet mean de båda axemakterna, försv årade också i hög grad möjigheterna att under krigets opp skapa en gemensam strategi. Föjden bev den havhjärtade och improviserade krigföring i Medehavsområdet, som b a edde ti det oöveragda och hasardartade besutet att fortsätta ökenoffensiven och uppskjuta HERKULES. Hiters motvija mot HERKULES Som framgår av det föregående, kom Hiter personigen att spea en avgörande ro när besutet om att åter uppskjuta HERKULES fattades. Därför är 185

det av särskid vikt att karägga Fuhrerns instäning ti en ockupation av Mata. Redan p å våren 1941, då frågan om en erövring av Mata för första gången togs upp, märktes hos Hiter stark ovija mot ett andstigningsföretag. Det igger här nära ti hands att dra den sutsatsen, att erfarenheterna från den nyigen, om inte officiet, så inofficie t uppskjutna operationen SEELOWE speade en stor ro för Hiters instäning ti en ockupation av Mata. Han hade under förberedeserna för SEELOWE snart tvingats konstatera de stora probem och risker, som var förknippade med en invasion över havet. Hans tveksamhet inför SEELOWE kontrasterar skarpt mot den tidigare andkrigföringen. Denna hade ju karaktäriserats av snabba, djärva och djupa stötar ångt in i fiendens injer. Nu mötte emeertid en för Hiter ny miitär operation - att andstiga på en försvarad kust. Detta var ett företag där bixtkrigets principer inte kunde tiämpas. Han stod inför en miitär operation, som han het enket inte kände si g behärska. Han hade en instinktiv och irratione rädsa för sjömiitära operationer. Han sade en gång ti Raeder: "På and är jag en hjäte, men på sjön är jag en kruka". Rädsan för ett miss! yckande åg också bakom den tyske diktatorn s skepsis mot HERKULES vid en av Raeders föredragningar på hösten 1941. Hiter kargjorde då, att med ett starkt försvar på Mata skue varken andstigning eer uftandsättning kunna genomföras. Under aa omständigheter skue detta vara omöjigt för itaienska stridskrafter. Tidigare hade Hiter skyggat inför en andstigningsoperation. Nu hade tveksamheten också kommit att omfatta en operation med uftandsatta förband. Detta hade dock sin förkaring. I sutet av maj 1941 hade den förustbringande Kretaoperationen genomförts. Hiter hade tagit mycket ia vid sig a v de stora förusterna. Av sammanagt 22 000 man hade 6 500 stupat, sårats eer saknats. Hiter ansåg efter Kretaoperationen, att faskärmstruppernas tid var förbi. Han vie därför inte ta risken av att på Mata åter förora stora dear av sina ufdandsättningsförband. En adees särskid orsak härti kan ha varit det hot om en aierad andstigning i Norge e er Frankrike, som Hiter vid denna tid ansåg föreigga. Härvid sk ue uftandsättningsförbanden utgöra en snabb gripbar reserv. Han hade vidare uppenbarigen respekt för det starka brittiska försvaret av ön och insåg sannoikt också, att engesmännen skue försvara ön ika intensivt, som de försvarat sina egna öar under saget om Storbritannien. En förutsättning för framgång skue enigt Hiter vidare vara detagande av starka tyska förband. Detta skue innebära att resurserna skue spittras i en trots at sekundär riktning, samtidigt som starkast möjiga stridskrafter krävdes inför de avgörande offensiverna, både på ostfronten och i Nordafrika. Hiters motvija ti HERXULES förstärktes genom det ojaa stöd som Göring härvid gav honom. Denne var också rädd för ett nytt Kreta, med dess vädiga föruster, trots att operationerna ju hade mycket ite gemensamt. Efter kriget är Göring ha tagit på sig "äran" av att ha övertygat Puhren att överge panerna på en ockupation av Mata. Han kan, iksom Hiter, också ha misstrott itaienarna. I aa händeser är han ha sagt: "Försök bara att genomföra en gemensam invasion med itaienarna". 186 Att rädsan för ett missyckande var grundorsaken ti I-iders tidiga skepsiö mot HERKULES, framkom tydigt den 21 maj 1942 då genera Student kaades ti högkvarteret för att redogöra för panäggningen av HERKULES. Efter att otåigt ha yss nat ti föredragningen, hade Hiter många invändningar: "Jag försäkrar Er, att så snart vi börjar vår attack kommer Gibratareskadern och Medehavsfottan från Aexandria att gå ti sjöss. Ni förstår hur itaienarna kommer att reagera! I samma minut de får nyheterna på radion, kommer de aa, både strids- och andstignin gsfartyg, att sätta kurs mot hamnarna på Siciien. Ni kommer att bi sittande ensam på ön med era faskärmssodater!" Här framkommer med a önskvärd tydighet Hiters stora mi sstro mot itaienarna. A erfarenhet hade visat, menade Hiter, att de inte besatt tiräckig offensivusta. Inte heer hade itai enaren den grundi ghet och punktighet, som var förutsättningen för en så kompicerad operation. En annan färmsättning för HERKULES genomförande var att operationen hemighö s. Detta sku e inte itaienarna kara, menade Hiter. Ti raden av argument fogade han också sina tvi ve över att ön efter en erövring skue kunna försörjas. Det sjötransporterade underhå et skue störas av engesmännen, och tyskt transportfyg i erforderig utsträckning kunde ej avdeas. Sutigen kargjorde Fi.ihren att om Tobruk erövrades, kunde man avstå från Mata, emedan underhået då kunde dras fram via Kreta ti den frontnära hamnen Tobruk. Overäggningarna avsutades med att Hiter besöt att HERKULES, som han något egenartat uttryckte det, tis vidare endast "andigen skue förberedas". För att håa skenet uppe genternot itaienarna, skue de tyska förband, som redan omgrupperats ti Syditaien, dock inte dras tibaka. Genera Students invändningar var resutatösa. Han fick beskedet att HER KULES skue uppskjutas ti efter 1942 och bev t o m förbjuden att återvända ti panäggningsarbetet i Rom. Hiters misstro mot itaienarnas offensivanda var gamma och djupt rotad. Han ansåg att deras bristande grundighet och punktighet var en de av den itaienska nationakaraktären, vi ken sku e kunna äventyra hea operationen. Erfarenheterna från den itaienska krigföringen på Bakan, i Nordafrika och i Medehavet styrkte detta. Nu gäde det dessutom ett företag, som krävde intim samverkan och samordning mean såvä arme, fotta som fy gvapen. Den bristande samverkan mean den itaienska fottan och fygvapnet tidigare under kriget, måste ha varit vä känd av Hiter. Att engeska sjöstridskrafter skue göra at för att försvara Mata, var sannoi kt en riktig förutsägese. Om Mata fait skue engesmännen troigen också göra at för att störa axens underhåstransporter ti ön. Det förefaer emeertid osäkert om det senare skue ha yckats. Engesmännens försök att ingripa under det tyska anfaet mot Kreta våren 1941, hade resuterat i svåra föruster för Medehavsfottan p g a det tyska fygets effektivitet. Nu skue de tyska afygningsvägarna vara kortare, även om brittiskt hangarfartygsburet fyg i gengäd sk ue kunna ingripa västerifrån. De korta transportvägarna och möjigheterna att skapa okat sjö- och uftherraväde i det begränsade operationsområdet, borde ha kunnat säkerstäa det sjöburna underhået. Att Hiter var ovi- 187

Ii g att avdea ufttransportkapacitet för att försörja ön, får ses mot bakgrunden av de stora behoven av transportfyg, främst på ostfronten, men även i öknen. Argumentet att Tobruks erövring skue onödiggöra Matas ockupation, visar Hiters oförmåga eer ovija att inse, att Afrikakårens underhåsprobem var ett sjömiitärt och inte andmiitärt probem. Visserigen hade svårigheter föreegat att få fram underhået från hamnarna ti den snabbt framryckande Afrikakåren. Det at överskuggande probemet var emeertid att över huvud taget få över underhået ti Afrika. Hiters miitära rådgivare påpekade gång på gång Matas inverkan på sjötransporterna ti Afrik a och därmed på hea andkrigföringen i öknen. Den tyska statistiken över sänkt tysk-itaienskt tonnage taade härvid sitt tydiga språk. Det är därför svårt att tro att Hiter inte skue kunnat inse sammanhanget, även om den då tigängiga statistiken inte kunde ge samma entydiga bid av Matas betydese. Mycket taar däremot för att Hiter hoppades, att fygets insatser skue vara tiräckiga för att neutraisera ön. Resutaten från 10. fygeskaderns och 2. uftfottans fygangrepp under våren 1941 resp våren 1942 kan ha gett näring åt en sådan förhoppning. Hiter hade atså besutat att han inte vie genomföra HERKULES och sökte nu at fer argument för att övertyga sin omgivning. I samband med Tobruks fa framförde han såunda föjande något ångsökta argument. Då två brittiska konvojer nästan het sänkts av tysk-itaienska sjö- och fygstridskrafter, framhö han att man ju inte borde beröva sig möjigheterna att sänka brittiska krigs- och handesfartyg med deras värdefua aster, genom att eiminera en destinationsort, som ockade ti sig fientiga fartyg. Hiters rädsa för ett missyckande stod ;-strid med uppfattningen hos många av hans närmaste miitära rådgivare. Kessering t ex, hävdade att ön efter fygoffensiven i apri och maj borde ha kunnat erövras med ett minimum av föruster. Med hänsyn ti osäkerheten om hur änge 2. uftfottan skue vara kvar i området, föresog han t o m att ön skue tas med begränsade resurser genom en kupp. Detta avvisades dock av Cavaero med motiven att de itaienska faskärmsjägarna ännu inte var tiräckigt utbidade och att tonnage fortfarande saknades för att efter erövringen underhåa ön. Amira Raeder insåg ti fuo företagets risker, men ansåg en underåtenhet att genomföra operationen som en ännu större risk. Aven genera Student var optimistisk. Han, iksom genera Jeschonnek ansåg att uftandsättningarna hade aa förutsättningar att yckas. Hiter ät sig dock inte påverkas. När Hiter den 22 juni i sitt budskap ti Mussoini övertaade denne att fortsätta ökenoffensiven, åg hittis nämnda argument mer eer mindre ti grund för hans besut. Härti kommer dock en faktor, som kan ha speat en icke oväsentig ro i den tyske dibatorns besutsfattning. Goebbes propagandamaskin hade byggt upp en goria kring Romme, som den oövervinnerige "Okenräven". Hiter var vä medveten om hemmafrontens behov av en avgörande seger och en ärehöjd krigshjäte. Nu fanns möjigheten att rikta fokets bickar bort från ostfronten, där den utovade snabba segern utebivit. Vid ett kort besök i Tyskand i början på juni 1942, hade Rommes smittande entusiasm och förväntade snabba seger i Afrika tydigt entusiasmerat Hiter. 188 Bristfäiga edningsförhåanden Den tyska krigsedningen under andra värdskriget har a v många beskyts för att ha haft atför kontinentaa och armesinnade tankegångar. En bidragande orsak ti detta kan ha varit den underrepresentation som vidådde marinen i högkvarteret. Vid sidan a v Raeder, som var direkt föredragande för Hiter, men som inte detog i den direkta edningen av operationerna i högkvarteret, fanns i den högsta krigsedningen endast en marin representant, som kunde tivarata de marina intressena och håa Hiter informerad. Denna sjöofficer var kommendör. Armens och fygvapnets motsvarande representanter bestod av fem officerare vardera, varav sammanagt fem e er sex var av generas grad. Först på R aeders försag tisattes en amira i högkvarteret i apri 1942. Denna brist på marin expertis i OKW, medverkade sannoikt ti att behovet av att behärska transportvägarna ti sjöss kom att underskattas. Visserigen hade OKW redan i februari 1941 fastsagit att enda ångsiktiga ösningen på Mataprobemet var att ockupera ön, men man hade inte förmågan att håa fast vid detta och övertyga Hiter om det. Detta kan ha berott på att det inte fanns någon inom OKW, som med tiräckig tyngd kunde framföra vikten av att behärska sjövägarna. Nu var de endast Raeder, som direkt inför H iter hävdade nödvändigheten av att erövra Mata. En starkare marin representation i OKW hade måhända kunnat innebära, att Hiter tidigt övertygats om den tvingande nödvändigheten a v att besätta ön. Bristen på marin representation i OKW kan såedes indirekt ha varit en av orsakerna ti att Hiter frestades att förorda en fortsatt ökenoffensiv och uppskjuta HERKULES. Ett annat oyckigt edningsförhåande var det som berörde OB Syd, fätmarskak Kessering. Denne var överbefähavare på sydfronten utan att föra befä över i området befintiga tyska sjöstridskrafter. Trots ett gott samarbete med amira Weichod, var kontakten med den tyska sjökrigsedningen het obefinti g. Härigenom var Kessering ovetande om Raeders upprepade försök att övertyga Hiter om nödvändigheten av att genomföra HERKULES. Hade ett samarbete dem emean kunnat ske, hade Kessering sannoikt med ännu större tyngd och frenesi försökt på verka Hiter. Bristande tyskt-itaienskt samarbete Som tidigare framhåits, kom misstänksamhet, prestige och avundsjuka att änge präga reationerna mean Tyskand och Itaien. Detta måste anses vara en av orsakerna ti att det dröjde ända ti apri 1942, innan en för H ERKULES integrerad operationsstab skapades. Detta kom att resutera i att den tyska mergin, grundigheten och sakkunskapen därmed kom för sent för att hinna sätta sin präge på panäggningsarbetet. När den integrerade staben vä bidats, öpte dess interna arbete i huvudsak vä. Det bristande fönroendet mean de båda ändernas högsta krigsedningar, omöjiggjorde dock fortfarande det goda samarbete, 189

som var en förutsättning för att sådana probem som det itaienska behovet av oja och dr i v mede, skue kunna ösas. Som ett res utat av det bristande samarbetet, kom den sista stora fy goffensiven att igångsättas av Kessering den 2 apri, utan att denne visste när HERKULES skue genomföras. De sy nnerigen intensiva f yganfaen, som rimi gen borde efterföjts a v en invasion, kom därmed att sättas in för tidigt i förhåande ti H ERKULES. D å Kessering den 10 maj meddeade att Mata var eiminerat som miitär bas, började Hiter, utan samråd med itaienarna, att ombasera 2. uftfottan ti ostfronten. Ofuständiga förberedeser När det gäde förberedesearbetet åg de fö r HERKULES genomförande ansvari ga ita i enarna i fera avsee neen het i händerna på sina tyska a ierade. En förutsättn in g fö r att operationen sku e kunna genomföras var, som tidigare nämnts, att tyskarna bidrog med faskärmstrupper, fartygsdrivmede och överskeppningston nage. Faskärmstrupperna hade i god tid an änt ti Itaien och åg under intensiv träni ng. Här hade Hiter i aa avseenden håi t sitt öfte. På överskeppnin gstonnaget däremot, kom itaienarna att få vänta förgäves. D en direkta orsaken ti detta är okar. Det av tyskarna utovade tonnage omfattade 55 motorsupar och motorpråmar. Avsaknaden av dessa farkoster hade måhända kunnat accepteras, förutsatt att den andstigande styrkan hade minskats något och att den egna produktionen av överskeppningstonnaget hade föjt tidsschemat. En atför optimistisk tidspanering och tekniska svårigheter, syns ha medverkat ti att de itaienska varven inte kunde håa den panerade produktionstakten. Den itaienska industri en var inte i samma utsträckning som den tyska, omstäd ti krigsproduktion. I mitten på maj var såunda över 120 motorpråmar och motorsupar fortfarande under byggnad i Itaien. Probemet att få fram tiräckigt överskeppningstonnage hade ständigt bekymrat marinen. Man hade tidigare framhåit de utomordentiga svårigheterna att kunna timötesgå armens krav på att t o m D + ha överskeppat 36 000 man. D en 17 apri presenterade marinen sina möjigheter att genomföra operationen såunda: 15 apri-14 maj 15 maj-31 maj juni-31 jui fr o m 1 augusti operationen varken genomförbar i sin hehet eer som ett kuppföretag kuppföretag möjigt operationen genomförbar som kuppföretag, med ständigt ökande styrka hea operationen möjig att genomföra under förutsättning att det tyska tonnaget och drivmede snarast erhös I början av juni bedömde man att tigängigt tonnage medgav att 20 000 man överfördes t o m D+. 190 Av ovanstående framgå r, att när det avgörande besutet att instäa HERKU LES fattades efter Tobruks fa, tigången på tonnage eni gt marinens beräkningar endast medgav överskeppning av drygt 20 000 man t o m D + 1. D etta sk ue innebära att två i' stä et för tre divisioner skue var överskeppade D +, viket skue medföra en markant försvagning av anfasstyrkan. Frågan är dock om man ansåg denna försvagning så stor, att hea operationen sk u e äventyras. En försinig bedömning av tigängigt kämateria, tyder på att så kan ha varit faet, även om det inte kan beäggas. Operationspanen byggde på att den höga och branta kustpatån i SV skue forceras. Härvid skue grodmännen i marinens speciaregemente "San Marco" under f era nätter förbereda andsti gnin gen. Det visade sig emeertid ganska snart att det uppstod svå ri gheter att ösa a a de tekniska probem, som var förknippade med andsti gnin gen. T maj 1942 sammankaade Ca vaera försvarsgrenscheferna ti ett möte, där man tvingades konstatera att erforderiga tekniska och organisatoriska förberedeser sk ue ta ängre tid än beräknat. Operationen skue därför inte kunna genomföras förrän i augusti eer t o m i början av september. Vad de tekniska svårigheterna konkret bestod av har med ti gängi gt kämateria tyvärr inte kunnat faststäas. Man kan dock förstå att det måste ha varit förenat med avsevärda tekniska probem, att på kort tid andsätta över 20 000 man på den synnerigen brana SV-kusten. O verskeppningsfarkosterna måste ju förhindras att sås sönder mot kipporna. Sodaterna måste vara så utrustade med rep, stegar och di verse speciautrustning, att de direkt från båtarna skue kunna bestiga den iband 50-60 m höga kustpatån. Sannoikt var det dessa svårigheter, som var orsaken ti Cavaeros tveksamhet avseende tidpunkten för operationens ge nomförande vid diktatorernas möte i Obersazberg i sutet a v apri. Något som efter kriget devis har förkarat den itaienska fottans passivitet under senare deen av kriget, var den uppenbara bristen på drivmede. Itaien var efter krigsutbrottet het hän visat ti Tyskand för att täcka sitt ojebehov. Marinstaben tog redan i krigets in edningsskede upp fottans drivmedesprobem med Commando Sup rem o. Inte förrän vid ett möte i februari 1941 mean de båda ändernas marinchefer, yckades itai enarna få ti stånd en i huvudsak tifredsstäande ösning på drivmedesfrågan. Tyskand skue everera 00 000 ton per månad ti den itaienska f ottan. Detta innebar dock endast häften av vad man på itaienskt hå egentigen ansåg sig behö va, för att ha fu handingsfrihet ti sjöss. Tyskarna kom eme ertid att få stora svårigheter att everera de överenskomna kvantiteterna. Orsakerna härti var många: armeerna på ostfronten sukade vädi ga k vantiteter, ojeanäggningar bombades, kommunikationer bockerades och det föreåg brist på tank vagnar. Såunda kom i genomsnitt en dast 50 000 ton/ mån att evereras, d v s ]/4 a v vad itai enarna från början ansett sig behöva. Aven om itaienarna måhända hade angett sin a behov med viss margina, råder knappast någon tvekan om att den itaienska fottans han dingsfrihet var starkt begränsad uneer den tid då dess stöd som bäst behövdes - under vår- och sommarmå naderna 1942. su tet av apri fann s i de itai enska ojean äggningarna 191

endast 14 000 ton! Genom successiva everanser skue dock de tyska everanserna under 2. kvartaet 1942 komma att uppgå ti omkr 180 000 ton. Denna kvantitet var eme ertid mindre än förbrukningen under samma tid. Det får därför anses karagt, att det extra behov av 40 000 ton samt 30 000 i reserv, som itaienarna ideigen begärde, verkigen var ett minimum för att utöver underhåstransporterna ti Nordafrika, även kunna genomföra HERKULES. Förutom de praktiska probem, som föreåg vid ojeeveranserna ti Itaien, insåg den på andkrigföring het inriktade högsta krigsednin gen sannoikt inte ti fu o den itaienska fottans behov av dri vmede eer konsekvenserna av att inte ti!gdose det. Amira Raeder in såg vikten av att den itaienska fottans drivmedesbehov be v tigodosett, men han var märkigt nog inte het övertygad om att behoven verki gen var så stora som itaienarna påstod. Vissa tecken tydde på att den för fottan avsedda ojan även användes för andra ändamå. En tysk undersökning genomfördes senare, viken bekräftade misstankarna. Detta, i kombination med den på tysk sid a inneboende känsan av att itaienarna atid vi e ha stora marginaer innan de företog sig något, medförde att även den tyske marinchefen ansåg att ojefrågan inte var av avgörande betydese för HERKULES genomförande. Vid en föredragning för Hiter den 15 juni 1942 fö resog han denne att avså itaienarnas begäran. Detta gjorde Hiter, trots att itaienarna redan före mötet i Obersazberg och atsedan dess hävdat, att ojan var en förutsättning för att HERKULES skue kunna genomföras. Att Hiter föjde Raeders försag, ska ses mot bakgrunden a v, att han ju redan för en månad sedan en gång för aa fattat si tt besut angående HERKULES. Raeder var uppenbarigen ovetande om detta, viket beyser Hiters märkiga dubbespe! Mussoinis instäning ti HERKULES Mussoini hade, som framgått, från hösten 1941 varit angeägen om att HER KULES snarast sk ue genomföras. Besutet i Obersazberg att Romme skue starta ökenoffensiven innan HERKULES genomfördes, godkändes av Mussoini under den bestämda förutsättningen att Romme under inga omständigheter skue överskrida den egyptiska gränsen. Erfarenheterna från Bakanfättåget hade ärt honom betydesen av att ha säkrade underhåsinjer. Mot denna bakgrund kan det synas märkigt att Mussoin i, som hade att fatta det sutiga avgörandet, efter Tobruks fa ät sig påverkas av Hiters budskap den 22 juni. Detta särski t som han dagen innan i sitt brev ti Hiter, bett denne håa fast vi d HERKULES genomförande. Att Mussoinis intresse för HERKULES sku e ha minskat med de ökade praktiska svårigheterna, kan inte beäggas, men mycket tyder på att så var faet. Enbart det faktum att genera Shedent inte återvände från Berin ti panäggningsarbetet i su tet på maj måste ha dämpat hans entusiasm. Han hade såunda från ökenoffensivens början den 26 maj, med at större intresse och optimism, föjt händeserna i Afrika. Vid ett tifäe yttrade han ti sin utrikesminister C iano : "Inte engesmännen, bara våra egna generaer kan stoppa Rommes eröv- 192 ring av Nide!tat". Det faktum att han så sent som den 21 juni, vädjade ti Hiter att håa fast vid HERKULES, får nog tiskrivas Cavaeros övertaningsförmåga, än hans egen övertygese. Hiters edande brev den 22 juni vädjade med framgång ti Mussoinis fåfänga. Hans förtroende för Hiters strategi var fortfarande orubbad. Nu, då "en historisk vändpunkt uppnåtts, som sk u e kunna bi av utsagsgivande betydese för hea kri gets resutat", skue han äntigen få träda in i rampjuset och vi nna en gansfu seger. Detta skue ge honom stor prestige på hemmafronten. Han såg Hiters ord, som ett rättfärdigande i efterhand, av sitt angrepp på Grekand på hösten 1940. De brittiska stridskrafterna hade härvid spittrats, varigenom Libyen hade räddats. Nu skue han få si n beöning. Mot bakgrund av sina tidigare miitära baksag, måste också Mussoi ni, iksom Hiter, varit rädd för ett missyckande. Att missyckas i Afrika skue vara en mindre prestigeföru st för honom sjäv, än att inte kunna besegra i a Mata. I Afrika bar de tyska förbanden huvudansvaret, medan HERKULES skue edas av itaienare och genomföras med i hu vudsak itaienska förband. Kanske kände han också ti den amänt utbredda pessimism, som rådde band de högre cheferna för HERKULES. Ingen hade dock vågat taa ut av fruktan för Cava ero. Bakom dennes rygg taade man t o m om en "exempeös katastrof". Mussoini hade emeertid, dessa sena junidagar, det sutiga avgörandet i sin hand. Hade han då någon möjighet att väja mean att gå mot Kairo eer att ockupera Mata? Ett nej på den frågan kan tyckas vara givet. Förberedeserna för H ERKULES kunde ju inte vara kara förrän tidigast i början av augusti. Frågan gäde därför närmast hur ökenkriget skue föras. Skue Romme beordras göra hat eer sk u e han få utnyttja de stora framgångarna och fuföja offensiven? Hiter och senare även Mussoini tycks i stort ha fört ovanstående resonemang, viket dock inte kan anses vara reevant. Probemet var inte att besuta sig för Kairo eer Mata, utan att faststäa ordningsföjden mean operationerna mot Kairo och Mata. Som tidigare framkommit greps emeertid Mussoin i av Hiters entusiasm. Han ät, iksom denne, ett önsketänkande om Egyptens snabba erövring, gå före en på operativa studier grundad uppfattning, att Mata var en förutsättning för en fortsatt framryckning mot Kairo. sutsatser Axemakterna insåg inte att en ockupation av Mata var en förutsättning för en framgå ngsrik krigföring i Nordafrika. Man hoppades att fyget skue neutraisera ön och att en ockupation sku e v isa sig onödig. De ofuständiga förberedeserna måste anses vara den avgörande orsaken ti att operationen adrig kom att genomföras. Hiters ti en början bristande engagemang i Medehavsområdet, hans ovija mot att genomföra HERKULES samt axemakternas bristande samarbete, var huvudanedningarna ti att förberedesearbetet kom igå ng a tför sent. De de vis oösta andstign in gstek niska probemen 193