Borttappade föräldrar

Borttappade föräldrar Socialtjänstens engagemang för de familjehemsplacerade barnens föräldrar Yvonne Axelsson Ann Dahl FoU/Äldreomsorg

Innehållsförteckning Inledning 3 Frågor vi vill ha svar på 4 Begrepp 5 Vår studie 6 Relations- och behovsorienterat synsätt inom familjehemsvården 9 Vad har haft avgörande betydelse för hur ärendet har utvecklats under placeringen 10 Familjehemsvårdens organisation 12 Biologiska föräldrar 15 Bedömningen av relationen mellan barn och föräldrar före familjehemsplaceringen 17 Hur lever barnens föräldrar idag? 18 Hur bedöms relationen mellan barn och föräldrar förändrats efter familjehemsplaceringen 19 Stödet till de placerade barnens föräldrar 21 Vilket stöd erbjöds föräldrarna i samband med placeringen? 25 Föräldrarnas kontakt med socialtjänsten idag 26 Vilket stöd får föräldrarna idag? 27 Kan de biologiska föräldrarna få mer stöd? 28 Familjehemmen 31 Skillnader familjehem - familjehem i släkt/nätverk 33 1

Umgänge 33 Umgängets omfattning 39 Jul och födelsedagar, hur gör man då? 41 Umgängesbegränsningar 42 Sammanfattande slutsatser 44 Referenser Bilagor 2

Inledning Vi är två socionomer som har arbetat i kommunal socialtjänst i cirka 20 år. Till största delen har vi arbetat med utsatta barn, ungdomar och deras familjer. Sedan 1995 arbetar vi specialiserat med familjehemsvård i Varbergs kommun. Under åren har olika frågor inom familjehemsvården väckt vårt engagemang. Till en början fokuserade vi en hel del av vårt arbete på att förbättra stödet till familjehemmen, det handlade om att betona familjehemmets egen situation. Vi ville ge möjlighet till kontinuitet och förutsägbarhet i vårt stöd och en god tillgänglighet. Inspirerade av den diskussion som pågick bland socialarbetare i Sverige om att få större barnfokus i det sociala arbetet kom vi att på ett mer medvetet sätt att börja arbeta med ett barnperspektiv. Vi prövade oss fram med olika metoder för att få del av barnens vardag och deras tankar om sin situation, bl.a. utarbetade vi ett intervjuformulär att ha som stöd vid barnsamtal. I vår kontakt med barnen har vi alltmer kunnat se hur de uppfattar sin situation i familjehemmet och kontakten med sitt ursprung. I vårt vardagsarbete som familjehemssekreterare arbetar vi mycket med barnens umgänge och kontakt med sina föräldrar och andra viktiga personer. I familjehemsvården i Sverige finns idag en stor enighet bland socialarbetare, familjehem och forskare om vikten av barnets kontakt med sitt ursprung. Vi har funderat mycket på hur stödet till de biologiska föräldrarna skall utformas till gagn för barnen. Inledningsvis hade vi i vår studie frågor om huruvida de familjehemsplacerade barnens föräldrar var borttappade. Var kontakten mellan barn och föräldrar bruten? Under studiens gång har vi kunnat konstatera att de flesta föräldrarna har någon form av kontakt, men att det finns stora skillnader i graden av delaktighet. 3

Möjligheten att göra ett projekt inom ramen för NFoU, med fokus på de placerade barnens biologiska föräldrar, gav oss ett tillfälle till fördjupning i ämnet. Det som framförallt har inspirerat oss är våra egna möten med de placerade barnen, deras biologiska föräldrar och deras livsberättelser. Nya tankar har kunnat födas i möten med engagerade socialarbetare. Frågor vi vill ha svar på Syftet med studien är att undersöka och beskriva vilket stöd socialtjänsten ger de biologiska föräldrarna i samband med barnets placering i familjehem. Frågeställningar som vi arbetat med under studiens gång har varit: I vilken omfattning har de placerade barnen kontakt med sina biologiska föräldrar? Vilket stöd får biologiska föräldrar i Halland i samband med den kris som ett omhändertagande innebär? Vilket stöd får föräldrar att vara föräldrar på avstånd under den tid deras barn är familjehemsplacerade? Handläggarnas bedömning av om barnen uppfattar att deras föräldrar får hjälp? Vilka brister finns i socialtjänstens arbete med de biologiska föräldrarna? På vilket sätt påverkar socialtjänstens organisation utformningen av stödet till de biologiska föräldrarna? Studien avser de barn/ungdomar som blev stadigvarande familjehemsplacerade i Halland under år 1995 och år 2000 och som fortfarande pågår. År 2001 var 13 402 barn och ungdomar i Sverige placerade i familjehem och jourhem. I Halland var antalet 237. (www.sos.se/fulltext/44/2002-44-7/tabeller.xls). Vi har valt att lägga fokus på hur arbetsgrupper inom familjehemsvården i Halland och enskilda handläggare ser på stödet till de biologiska 4

föräldrarna och vilka insatser som erbjuds. Vi har avgränsat vår undersökning till enbart de professionellas uppfattning. All tillgänglig forskning visar att socialtjänstens och den enskilde handläggarens inställning har avgörande betydelse för arbetet med de biologiska föräldrarna. Det har därför varit ett medvetet val från vår sida att inte intervjua de placerade barnen, deras föräldrar eller familjehemmen inom ramen för denna studie. Begrepp Familjehem är ett begrepp som beskriver familjer som på uppdrag av socialtjänsten tar emot andras barn i sitt hem för stadigvarande vård och fostran. I socialtjänstlagen används termerna familjehemsvård, familjehemsplacerat barn och familjehem. Bland forskare används oftast beteckningen fosterbarnsvård, fosterbarn och fosterhem, vilket var de begrepp som fanns i lagstiftningen före socialtjänstlagen. Dessa termer är även mest lika sina motsvarigheter i det engelska språket (Vinnerljung 1996). Vi kommer genomgående att använda oss av socialtjänstlagens terminologi. Vi använder ordet handläggare som beteckning för både socialsekreterare och familjehemssekreterare. Det är den person som i sitt arbete har det övergripande ansvaret för att det placerade barnet har det bra i familjehemmet. Handläggaren ansvarar för vården utifrån målsättningen med vården och barnets behov. Barnets situation skall löpande följas. Handläggaren utövar tillsyn över och ger stöd till familjehemmet och har också ansvar för att stödja barnets möjlighet att bibehålla relationer till sin ursprungsfamilj. Med relation avser vi det känslomässiga förhållandet mellan förälder och barn. 5

Begreppet umgänge innebär att barn och föräldrar regelbundet träffas, till skillnad från kontakt som innebär telefonsamtal, brev och sporadiska möten. Barnets nätverk utgörs av alla de personer som är viktiga för barnet, familj, släkt, vänner, grannar, skola/dagispersonal etc. Vi skiljer på begreppen släktingplacering och nätverksplacering. De är lika så till vida att barnet har en relation till familjen innan placering. Ett släktingplacering kan vara hos mormor, farmor, syskon, moster m fl. En nätverksplacering kan ske hos en dagmamma, styvförälder, stödfamilj m fl. Respondent är vår benämning på den som svarar i våra intervjuer. Vår studie Vår studie omfattar tre delar. Gruppdiskussioner i sex Hallandskommuner med handläggare, som på olika sätt är ansvariga för familjehemsvården i respektive kommun, individuella intervjuer med tio handläggare rörande 13 placerade barn samt studiebesök. Materialet består av sju pojkar och sex flickor. Ålder vid familjehemsplaceringen var: 0-2 är 1 3-5 år 3 6-9 år 3 10-13 år 2 14-18 år 4 Barnets ålder vid en familjehemsplacering spelar naturligtvis en mycket stor roll. Vi kommer inte närmare att gå in på anknytning mellan barn och föräldrar eller den separation som en placering 6

innebär. Det är viktigt att ha en bakgrund i hur länge barn och föräldrar levt tillsammans när vi tittar på deras relation idag. I materialet placerades drygt hälften av barnen före 10 års ålder Alla barnen utom ett har bott tillsammans med sin förälder/sina föräldrar under tre år eller mer. Respondenterna är fem socialsekreterare och fem familjehemssekreterare. En majoritet av dem har en lång yrkeserfarenhet av socialt arbete. Erfarenhet i yrket: 0-5 år 2 6-10 år 2 11-15 år 2 16år > 4 Engagemanget hos de socialarbetare vi möter i vår undersökning är tydligt och påtagligt. När de själva ska uppskatta arbetsglädjen i ärendet på en skala mellan 1 10, ligger 10 av 13 på den övre halvan av skalan. I tre ärenden uppger handläggarna att de har ett lågt engagemang, som beror på att ärendet inte har prioriterats, i ett ärende råder en stark konflikt i systemet och i ett ärende är respondenten långt ifrån ärendet och har en mer administrativ roll. Arbetsglädjen har stor betydelse för handläggarens engagemang för sitt ärende. Det kommer att påverka ärendets utveckling. Engagemanget handlar ofta om en stark känsla för det placerade barnet, att de har en bra relation till barnet och familjehemmet. Nästan alla studier som gjorts finner att socialarbetarnas förhållningssätt och insatser har ett starkt samband med vad som sker med barn/föräldrakontakterna under placeringarna (Vinnerljung 1995). Vi har valt att dela upp vår studie i olika avsnitt. Vi redovisar våra teoretiska utgångspunkter, gruppdiskussionerna samt de enskilda intervjuerna. I varje avsnitt finns våra egna kommentarer i texten. 7

Det har varit viktigt för oss att garantera anonymitet för de föräldrar och barn som studien handlar om. Det går därför inte att följa ett enskilt ärende i redovisningen. Vi använder citat från gruppdiskussionerna och de enskilda intervjuerna för att ge exempel på svar vi fått som vi tycker belyser olika aspekter på frågan. En mer utförlig beskrivning av hur vi genomfört vår studie finns som bilaga 1. 8

Relationsorienterat och behovsorienterat synsätt inom familjehemsvården Under många år präglades diskussionen inom fosterbarnsvården i Sverige om omhändertagna barns behov av nya föräldrar och kontinuitet i vården respektive bibehållen relation till biologiska föräldrar och närhet till sitt ursprung. Vi vill helt kort återge de tankegångar och teorier som präglade debatten, eftersom den ligger till grund för det synsätt som finns idag. Det behovsorienterade synsättet som också kom att kallas Barnens rätt hänvisade framförallt till Goldstein, A Freud och Sobnits arbete Beyond the interests of the child (1973). De menade att barnets rätt till psykologiska föräldrar gick före föräldrars rätt. Med psykologiska föräldrar menade de en vuxen som ger barnet en obruten känslokontinuitet och stimulerande relationer. Som en konsekvens av sitt resonemang ansåg de att placerade barn skulle bli lika permanent som det nyfödda barnet hos sina biologiska föräldrar. Detta för att kontinuiteten i relationen, miljöförhållanden och miljöpåverkan är väsentliga för barns utveckling (Andersson 1995). Det relationsorienterade synsättet hänvisar framförallt till Fanshel och Shinns arbete Children in foster care (1978). Genom Barn i krisprojektet introducerades deras tankar i Sverige. Barn i krisprojektet var en stor forskningsinsats rörande barn som placerades i fosterhem av Malmö kommun 1981-82. Forskarna i projektet poängterade relationen mellan barn och biologiska föräldrar. De menade att det inte i första hand är barnets behov som står i centrum utan dess identitetsutveckling. Om barnet förlorar kontakten med sina biologiska föräldrar förlorar det också kontakten med en del av sig själv (Vinnerljung 1996). Barn i krisprojektets teorier och forskning vann stort gehör i Sverige och den kom att spela stor roll för den fortsatta utvecklingen och synen på familjehemsvården. 9

Lagstiftningen i Sverige tillåter inte familjehemsplacering som inte har intentionen att föräldrar - barn skall återförenas och att insatsen har en temporär karaktär. De barn som trots lagens intentioner blir kvar i sitt familjehem under lång tid eller under hela sin uppväxt har egentligen inget stöd i lagen. Inte heller de barn där man redan vid placeringen kan förutse en långvarig placering har något stöd i lagen (a.a.). Ur de här två polariserade synsätten har det vuxit fram ett synsätt där man idag teoretiskt betonar både barnets behov av anknytning, trygghet och förutsägbarhet i sitt familjehem och rätten till kontakt med och kännedom om sin ursprungsfamilj. June Thoburn (1994) har i sin genomgång av barnavårdsforskning funnit att det som är särskilt viktigt för barn ryms i två begrepp: varaktighet (trygghet och stabilitet i kärlek, familjeliv, vardagsliv) och identitet (bibehållna relationer med viktiga personer i det förflutna, ha kontakt med ursprungsfamilj), integrera det nuvarande med det som varit, få vara den man är (Andersson 1995). Vad har haft avgörande betydelse för hur ärendet har utvecklats under placeringen? Flera olika faktorer har betydelse för hur en familjehemsplacering utvecklas. Handläggarna har gett exempel på vad de tycker har varit avgörande i ärendet. Att mamman till slut sökte vård, då blev det ett annat innehåll för flickan. Mammans psykiska sjukdom och pappans oförmåga att välja flickan. Föräldrarnas missbruksbekymmer, det är värre idag än när han placerades. Att föräldern har flyttat från kommunen. Familjehemmets sätt att arbeta med flickan. Familjehemmets avoghet mot biologiska föräldrar och svårighet att dela med sig. 10

Familjehemmets stora tålamod, de har byggt upp en relation till pojken. Båda föräldrarna och farföräldrarna har gett familjehemmet mandat. Barnets ålder (tonårsplacering). Att familjehemssekreteraren har en bra kontakt med flickan. De flesta respondenterna lägger fokus på de biologiska föräldrarna, först därefter kommer familjehemmets betydelse eller andra orsaker. Att betoningen läggs på biologiska föräldrar kan delvis bero på att frågorna i studien. Några nämner vikten av att föräldrarna står bakom placeringen i familjehemmet. Några nämner också skolans betydelse och barnets ålder. En respondent ser sin egen betydelse som avgörande för ärendets utveckling. 11

Familjehemsvårdens organisation Familjehemsvården har sitt ursprung i barn och ungdomsarbetet inom individ och familjeomsorgen. Under många år präglades arbetet med familjehemsvården av en helhetssyn. En handläggare hade ansvaret för hela ärendet, d.v.s. det placerade barnet, dess föräldrar och familjehemmet. 1992 riktade Justitieombudsmannen en mycket stark kritik mot kommunernas sätt att sköta familjehemsvården. Socialstyrelsen fick regeringens uppdrag att i samarbete med länsstyrelserna utveckla och stärka familjehemsvården i Sverige (Socialstyrelsen1995). Utvecklingen inom familjehemsvården har gått mot en ökad specialisering. Kommunerna har på olika sätt försökt skapa organisationer för att förbättra familjehemsvården. Större och medelstora kommuner har idag en specialiserad familjehemsvård, som har ansvaret för rekrytering och stödet till familjehemmen. När det gäller ansvaret för de placerade barnen och de biologiska föräldrarna, samt deras umgänge, ser det mycket olika ut. Ansvaret kan ligga på familjehemssekreterare, utredande socialsekreterare eller socialsekreterare med uppföljningsansvar. Vi kan konstatera att kommunerna har haft olika målgrupper för ögonen när man valt vilken typ av organisation man vill ha för sin familjehemsvård. Det kan vara det placerade barnet eller familjehemmet. Vi har dock inte funnit någon organisationsmodell som särskilt har lyft fram stödet till de placerade barnens biologiska föräldrar. Vi har sett fyra olika sätt att organisera familjehemsvården i Hallands sex kommuner. Det finns många faktorer som avgör vilken organisationsmodell en kommun väljer, ett skäl kan vara kommunens storlek. Alternativ 1 Familjehemssekreterare har ansvaret för barnet, familjehemmet och barnets umgänge med biologiska föräldrar. Ingen ger specifikt stöd till biologiska föräldrar. 12

Alternativ 2 Socialsekreterare ansvarar för barnet, stödet till biologiska föräldrar och deras umgänge. Familjehemssekreteraren ansvarar för stödet till familjehemmet. Alternativ 3 Socialsekreteraren ansvarar för stödet till barn, biologisk förälder och familjehem. Alternativ 4 En kombination av alternativ ett och två. Vid nya placeringar har socialsekreterare kvar ansvaret för barnet och de biologiska föräldrarna. Vid långvarig placering övergår ansvaret till familjehemssekreterare. Det finns en otydlighet i vem som ytterst ansvarar för umgänget. Familjehemssekreterare har i båda alternativen ansvaret för stödet till familjehemmen. En skillnad i organiseringen av familjehemsvården är hur många handläggare som är inblandade i ärendet samt graden av specialisering. En annan skillnad är om den utredande socialsekreteraren finns kvar eller om ansvaret övergår till en familjehemsekreterare. Ingen av kommunerna har ett specifikt stöd till de biologiska föräldrarna. Enbart det faktum att man är förälder till ett omhändertaget barn är inte ett skäl för socialtjänsten att ge stöd, förutom när det gäller kontakt och umgänge. Vid diskussioner med arbetsgrupper utrycker många handläggare frustration och missnöje över att de biologiska föräldrarna inte får tillräckligt stöd. I de kommuner där ansvaret övergår från utredande socialsekreterare till familjehemssekreterare, utrycker handläggarna tydligast att de biologiska föräldrarna inte får det 13

stöd som de behöver. Den relation som har skapats under utredningen går förlorad. Den nya handläggaren skall fokusera på barnet, barnets kontakt med föräldrarna och stödet till familjehemmet. De har inte mandat att mer aktivt arbeta med de biologiska föräldrarnas livssituation. När utredande socialsekretare finns kvar i ärendet och har ett starkt engagemang för föräldern har också föräldern större chans att få adekvat stöd. En organisation med starkt föräldrafokus kan dock innebära att det placerade barnet får stå tillbaka och att stödet till familjehemmet blir sämre. I vår undersökning har fem familjehemssekreterare och fem socialsekreterare uttalat sig om vad de anser om den organisation de tillhör. Familjehemssekreterarna uttrycker att de är nöjda med sin organisation, men att de ser saker som behöver förbättras och då främst stödet till de biologiska föräldrarna. Socialsekreterarna ser fördelar med att de finns kvar i ärendet, men kan också uttrycka svårigheter runt samarbete och rollfördelning i ärendet. Nio av de barn som ingår i undersökningen har haft samma handläggare under hela placeringen. Tre av barnen har bytt handläggare en gång. Ett barn har nu sin fjärde handläggare. Vi har erfarenhet av att kontinuitet och engagemang har en mycket gynnsam effekt på placering. Materialet visar på en mycket stor kontinuitet, där endast ett av barnen har tvingats byta handläggare flera gånger. Detta går stick i stäv med myten att alla som kommer i kontakt med socialtjänsten ständigt måste byta handläggare. 14

Biologiska föräldrar Familjehemsplacerade barn är huvudsakligen barn till ensamma mammor och har sällan båda sina föräldrar sammanboende, vare sig vid placeringen eller, i ännu lägre grad, något eller några år senare (Vinnerljung 1996). Fäderna är oftast frånvarande i barnens liv men även i socialarbetarnas föreställning om det placerade barnets familjer. Redan i arbetet med familjerna före placeringen ges vanligtvis fadern en marginell roll, medan uppmärksamhet och insatser huvudsakligen riktas mot mödrarna. Även i problemdefinieringen ställs modern i centrum. Moderns problem ses som barnets problem, medan faderns livssituation sällan relaterades till barnet på samma sätt. Mödrarna är också vanligen ensamma vårdnadshavare (a.a.) Enligt Vinnerljung (1996) kan de flesta barn som omhändertas och familjehemsplaceras delas in i några större grupper utifrån problem i ursprungsfamiljerna konstaterade av socialtjänsten: Missbruksproblem i familjen Missbruk är en mycket vanlig anledning till att barn familjehemsplaceras. Forskningen visar att mellan hälften och en fjärdedel av de placerade barnen har föräldrar med missbruksproblematik. Missbrukande föräldrar har ofta missbrukat under lång tid och missbruket har ingått i ett livsmönster. Föräldrar med narkotikamissbruk bedöms på ett annat sätt än de alkoholmissbrukande föräldrarna (Börjesson- Håkansson 1990). Vår erfarenhet idag är att det blivit allt vanligare med ett blandmissbruk, av alkohol, narkotika och tabletter. Föräldrar som är olämpliga eller oförmögna En diffus definition som bl.a. inkluderar de föräldrar som är förståndshandikappade. Det kan också handla om andra 15

situationer där det anses att föräldrarna är oförmögna i sin föräldraroll. Föräldrar som är psykiskt sjuka Det är en relativt liten grupp föräldrar som har en psykiatrisk sjukdom. Barnen är övergivna eller utstötta Skälen till att vara övergiven kan vara att föräldrar avlidit, kommit i fängelse, blivit sjuka etc. Många av dessa barn flyttar inom familjens sociala nätverk. Till den här gruppen räknas också tonåringar som placeras p.g.a. svåra relationsproblem i familjen. Barnet har utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp I forskningsmaterial har man funnit att detta är en mindre undergrupp, 5-10 %. Barnets eget beteende Forskningen visar att det är endast enstaka placeringar som sker p.g.a. barnets eget beteende. De olika grupperna överlappar delvis varandra, eftersom det ofta finns flera bakgrundskäl till en familjehemsplacering. De allra flesta föräldrar vars barn är familjehemsplacerade bär på en egen stor livsproblematik. Deras svårigheter har inte börjat när de blev föräldrar, utan har funnits där under lång tid, ofta sedan de själva var barn (Skerfving 1993). Forskning visar att familjerna redan före barnens familjehemsplacering ofta var i upplösning och att placeringen accelererat denna utveckling (Hessle 1988). I vår studie är missbruksproblem i familjen orsak till placering för fyra barn. Föräldrarna bedöms som olämpliga eller oförmögna för fyra barn. Ett av barnen har en psykiskt sjuk förälder. Tre av barnen är övergivna eller utstötta, det kan bl.a. handla om 16

relationsproblematik i familjen. Ett barn har utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp. Detta är huvudskälen för omhändertagandet, men det är ofta mer än en orsak till en placering. Skälen till familjehemsplaceringarna i vårt material stämmer väl överens med tidigare forskning. Av de placerade barnen är tio omhändertagna med stöd av Socialtjänstlagen (SoL) och tre barn har placerats i familjehem mot föräldrarnas vilja med stöd av Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Om föräldrarna står bakom beslutet och kan ha ett inflytande över det placerade barnet, antar vi att det har betydelse för deras fortsatta kontakt. Vi antar att föräldrar som är delaktiga i beslutet om familjehemsplaceringen har en större förmåga att även fortsättningsvis vara delaktiga i barnet. En förutsättning för delaktighet är ett fungerande samarbete mellan föräldrar, familjehem och socialtjänst. Delaktigheten kan handla om många olika saker, såsom kunskap om barnets vardag, en reell medverkan vid olika tillfällen t.ex. sjukhusbesök. Bedömningen av relationen mellan barn och föräldrar före familjehemsplaceringen Respondenterna gör en bedömning av relationen mellan barn och föräldrar före placeringen, utifrån egen upplevelse och/eller inhämtad kunskap i ärendet. Före placeringen hade åtta barn ha en dålig relation till sin mamma. Tre barn hade en bra relation och två barn hade en mycket bra relation till mamman. När det gäller relationen till pappan hade nio barn en dålig relation före placeringen. Tre barn hade en bra relation och ett barn hade en mycket bra relation till sin pappa. 17

Exempel på beskrivningar av relationen mellan barn och föräldrar före familjehemsplaceringen: Pappan levde tillsammans med barnet endast den första tiden. Rädsla för att pappa skulle dyka upp fanns hela tiden. Mammans missbruk gjorde att hon var frånvarande, hon såg inte barnets behov. Mamman har alltid haft en bra relation, älskat sitt barn men varit oförmögen att ta hand om det. Vi uppfattar att respondenterna har lagt olika innebörd i ordet relation. Några har värderat relationen utifrån innehållit i kontakten förälder - barn. Andra har mer utgått ifrån hur omfattande kontakt de har. De flesta föräldrarna bedömdes ha en dålig relation till sina barn innan placeringen, detta gällde både mammor och pappor. Hur lever barnens föräldrar idag? Materialet rör 26 föräldrar. En av föräldrarna är avliden. En förälder är okänd. Tre föräldrapar är sammanboende, övriga är separerade eller har aldrig levt tillsammans. Åtta föräldrar, fyra mammor och fyra pappor, har arbete eller studerar. Två tredjedelar av föräldrarna har inte någon förankring på arbetsmarkanden. Tretton föräldrar har sin ekonomi tryggad genom lön, pension, eller blir försörjda av make/maka. Några uppbär socialbidrag. Hur de övriga föräldrarna klarar sin försörjning framkommer inte i intervjun. Alla föräldrar har ett boende, eget eller inneboende. Sex föräldrar, fem mammor och en pappa, lever idag tillsammans med syskon till de placerade barnen. 18

Sju föräldrar har ett pågående missbruk av alkohol eller narkotika. Fyra mammor lider av psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom. En pappa avtjänar fängelsestraff. De placerade barnens föräldrar har en utsatt livssituation. Många har stora egna problem. Alla föräldrar har trots allt en fast punkt i sin tillvaro dit i vissa fall även deras barn kan komma. För fem av föräldrarna, en mamma och fyra pappor har handläggarna ingen kunskap om hur de lever idag. En pappa är helt okänd. En pappa har handläggaren ingen kontakt med pga. hans missbruk. En pappa har varit frånvarande långt innan barnet placerades. En pappa upplevs som brutal och våldsam, han är bosatt i en annan del av Sverige. En mamma har handläggaren ingen kunskap om, de inte har kontakt. Exempel på respondenternas beskrivningar av de biologiska föräldrarna: Hon är engagerad i dottern men har svårt att omsätta detta i verkligheten. Hon känner sig alltid misslyckad. Hon är skygg, vill inte ha kontakt och har ingen förmåga att ge. Hon har mycket med sitt eget, orkar inte med barnen. Han är brutal och våldsam och är inget att räkna med. Han har själv helt andra erfarenheter av familjeliv. Han ser sin son som en liten vuxen. Han vill men han förmår inte, han är svag, han tycker mycket om sin dotter. Hur bedöms relationen mellan barn och föräldrar ha förändrats efter familjehemsplaceringen? Respondenterna bedömer att för tre av barnen i studien innebar familjehemsplaceringen att relationen till mamman försämrades. För fem av barnen är relationen oförändrad och för fem barn är relationen till mamma förbättrad. 19

För tre barn är relationen till pappa försämrad. Sex barn har en oförändrad relation och fyra barn har en förbättrad relation till sin pappa efter placeringen. I början regelbundet umgänge hos mamma men den senaste tiden sporadiskt, nästan obefintligt, mamman drar sig undan. Det är inte så stor skillnad, egentligen samma som tidigare. Sedan han kom till nätverksfamiljen, har relationen förbättrats. Ja, den har blivit mycket bättre nu när de inte bor ihop. Flera av barnen bedöms ha fått förbättrade relationer till mamma, pappa eller båda föräldrarna. De flesta barnen har emellertid en oförändrad eller försämrad relation. Ett antagande kan vara att arbetet med att förbättra relationen mellan föräldrar och barn inte har prioriterats efter placeringen. Tonvikten har lagts på att upprätthålla kontakten. Med tanke på de svårigheter föräldrarna har kan det även vara så att det inte har varit möjligt att förbättra relationen. 20

Stödet till de placerade barnens föräldrar Socialarbetarnas initiala bedömning av prognosen för föräldrarna är av stor betydelse för vad som händer i framtiden. Det kommer att påverka vilken hjälp och stöd som föräldrarna kommer att få och hur barnet och föräldrarnas relation kommer att utvecklas (Vinnerljung, 1996). Socialtjänsten har betydande möjligheter att förbättra familjernas situation genom en medveten strävan efter att etablera och upprätthålla relationer mellan socialarbetare och föräldrar till familjehemsplacerade barn. Socialarbetarens dubbla roll som den som förorsakar smärtan och den som skall hjälpa att ge lindring tillsammans med en tung arbetsbelastning försvårar emellertid möjligheterna för biologiska föräldrar att få stöd och hjälp i samband med separationen från barnet (Skerfving 1993). Utgångspunkten är att alla föräldrar vars barn familjehemsplaceras, är i ett stort behov av stöd. Vi vill här resonera runt olika former av stöd till föräldrarna. Den hjälp och det stöd som föräldrar till placerade barn får är oftast traditionella insatser från socialsekreterare, ekonomiskt bistånd, hjälp att lösa bostadssituationen tillfälligt, eller mer varaktigt. Ibland erbjuds en stödkontakt med familjbehandlare eller kontaktperson. De missbrukande föräldrarna har ofta kontakt med socialtjänstens missbruksgrupp. Psykiskt sjuka föräldrar får i huvudsak sin behandling inom psykiatrin. Det finns en benägenhet hos socialtjänsten att se både ekonomisk försörjning och bostad som en rättighet kopplat till föräldraskapet. De finns många exempel på föräldrar som efter barnets placering i familjehem, mist sin bostad och därmed hamnat i en ytterligare fördjupad kris. Endast ett fåtal föräldrar får hjälp med känslomässig bearbetning under krisperioden (Skefving 1993). Om en förälder i samband med sin förlust inte får hjälp, kan resultatet bli att hon misslyckas med att lösa de uppgifter, som har 21

att göra med att utveckla nya färdigheter, att handskas med sitt liv och att etablera nya känslomässiga relationer, att starta nya livsprojekt. Missbruk och psykisk sjukdom försvårar krisbearbetningen (a.a.). Detta är viktiga kunskaper som bör finnas med i arbetet med de placerade barnens föräldrar. Man kan tala om fyra uppgifter som måste lösas under krisen Förlusten måste erkännas Sorgens olika känslor ska förlösas Nya färdigheter ska utvecklas Den känslomässiga energin ska reinvesteras (Davidsen-Nielsen och Leick, 1990) Faktorer som påverkar krisförloppet: Omständigheterna kring förlusten Det innebär en stor skillnad för föräldern om familjehemsplaceringen sker på frivilliga grunder eller om det är ett tvångsingripande. Står föräldern bakom placeringen kan hon känna en delaktighet i beslutet och kanske också uttrycka en lättnad. En placering mot förälderns vilja innebär ofta konfliktfyllda relationer som kan medföra svårigheter att ta emot stöd (Trulsson 1998). Den sörjandes personlighet och relation till den man förlorat Dessa faktorer påverkar hur krisförloppet och styrkan i krisen upplevs.(a.a.) Den sörjandes psykosociala situation Att ha bostad, arbete, ekonomisk försörjning och ett stödjande nätverk minskar risken att föräldern fastnar i krisen. Det är av stor betydelse för en förälder att kunna dela sina upplevelser och känslor med någon i sitt nätverk. Det svåraste en förälder kan ha att bemöta vid en familjehemsplacering är negativa reaktioner från släkt och bekanta. 22

Den första tiden efter barnets placering, måste föräldern ges tid och känslomässigt stöd för att kunna påbörja krisbearbetning. Det finns en risk att omgivningen inte klarar att möta förälderns reaktion och behov av att sörja och bearbeta förlusten efter separationen. Det kan handla om ilska, tomhet, sorg, oro, självmordstankar. Föräldrarnas reaktion vid skilsmässa från barnen kan beskrivas med begreppet, barndeprivation. På motsvarande sätt kan barns reaktioner vid skilsmässa från föräldrarna kallas modersdeprivation. Det innebär starka känslor av intensiv ensamhet, självförakt, sorg, tomhet och oro över att förlora barnet eller barnets kärlek (a.a.) Man kan utskilja tre olika strategier hur föräldrar förhåller sig efter en placering. Föräldrarna försvinner. För barnet innebär det att det måste handskas med försvinnandets problematik. Barnet förlorar möjligheten att ha en förälder att relatera till. Vem är jag? Är jag värd att älska? Föräldrarna strider. För barnet innebär det att hamna i lojalitetskonflikt mellan föräldrar och familjehem. Föräldrarna samarbetar. För barnet innebär det att de får två föräldrapar som det är tillåtet att tycka om. Ett positivt bekymmer kan bli att inte räcka till för alla (Andersson 1995). Det är socialtjänstens ansvar att ge de biologiska föräldrarna stöd i samband med barnets familjehemsplacering. Det är viktigt att föräldrarna får möjlighet att formulera vilket stöd de själva vill ha och att handläggaren ges möjlighet att tillgodose detta. Det saknas idag en tydlighet i organisation och metoder om hur stödet till de biologiska föräldrarna skall utformas. Flera av arbetsgrupperna i Hallandskommunerna är väl medvetna om bristerna i stödet till de biologiska föräldrarna. De upplever det som mycket frustrerande att se behoven, men inte ha möjligheten att kunna arbeta med detta, utifrån den organisation de befinner sig i. I de mindre kommunerna, där arbetet mer organiseras enligt helhetsprincipen, 23

är arbetsgrupperna mer nöjda och tycker att de har möjlighet att ge stöd till de biologiska föräldrarna. Kommentarer från grupperna: Vi har ingen speciell satsning på stödet till biologiska föräldrar. Det ser olika ut, det är upp den enskilde socialsekreteraren. Oftast är det mammorna som får stöd. Arbete enligt helhetsprincipen innebär att ansvarig socialsekreterare kan ge olika slags stöd till föräldrarna, såsom ekonomiskt stöd, missbruksbehandling, krisbearbetning. Ingen har ansvaret för de biologiska föräldrarna, förutom umgänget. Vi har lyft frågan flera gånger, men inte fått gehör i vår organisation. Biologiska föräldrar hänger i luften, särskilt de som flyttar till annan kommun. Föräldrar som har missbruks- eller psykiatriska problem kan få hjälp, men det fokuseras inte på föräldraskapet. Öppenvårdsenhet svarar för stödet till biologiska föräldrar, men kan ibland krocka i samarbetet med socialsekreterare. 24

Vilket stöd erbjöds föräldrarna i samband med placeringen? När vi ställer frågan om stödet till de biologiska föräldrarna i de individuella intervjuerna, kan vi se att de erbjöds många olika typer av stöd. N=13 Ekonomiskt stöd 10 Umgängesstöd 5 Råd och stöd 5 Psykiatrikontakt 4 Missbruksbehandling 3 Krisbearbetning 3 Nätverksarbete 3 Stödboende 2 Hemma-hos 1 Kontaktperson 1 Terapi 1 BUP-kontakt 1 Motivationsarbete 1 Familjebehandling, eftervård 1 Inget stöd 2 Ett föräldrapar kan ha erbjudits flera olika typer av insatser. Den vanligaste insatsen genom socialtjänsten är alltjämt ekonomiskt bistånd. Det har gällt både förälderns egen försörjning samt till kostnader i samband med umgänge. I Danmark fattades 2001 beslut om en ny lag för att förbättra stödet till biologiska föräldrar. I stöttepersonsordningen ges föräldrar till placerade barn erbjudande om en stödperson. Syftet är att ge föräldrarna till placerade barn det nödvändiga stöd i situationen och därmed medverka till att stärka förälderns samarbete och engagemang i arbetet omkring barnet. Stödpersonen skall medverka till att underlätta det svåra förhållande som kan uppstå mellan familjehem och biologiska föräldrar när de skall dela föräldrarollen. Med en stödperson säkras det att föräldern alltid har en person de kan tala med om den svåra situation det är att ha ett barn placerat utanför hemmet. Den optimala stödpersonen för förälder med barn placerat utanför 25

hemmet är en neutral person med erfarenhet av att stödja andra människor i kris. En samtalspartner som inte har varit med och beslutat om att placera barnet utanför hemmet. (http://www.famdk.dk/stoet.shtml 2002-02-18). Föräldrarnas kontakt med socialtjänsten idag De flesta handläggarna har någon form av kontakt med barnens föräldrar minst var tredje månad. Inte sällan är det föräldern själv som tar initiativ till kontakt, ofta genom telefon. Handläggaren tar ansvar för planerade möten med föräldrarna, ofta tillsammans med familjehemmen. Några av föräldrarna gör någon gång spontana besök på socialkontoret. Vid enstaka tillfällen besöker handläggaren föräldern i dess hem. För ett av barnen har socialtjänsten kontakt med föräldrarna endast en gång per år, handläggaren har försökt få till stånd ett samarbete, men föräldrarna förmår inte komma när de har kallats till möte. För två av barnen har socialtjänsten ingen kontakt med någon av de biologiska föräldrarna. Det ena barnet vill inte att handläggaren skall ha någon kontakt med hans förälder och detta har accepterats. För det andra barnet, som är placerat i ett släktinghem, har en konflikt mellan handläggaren och familjehemsmamman inneburit att det inte finns någon kontakt mellan handläggaren och de biologiska föräldrarna. I studien gör respondenterna egna bedömningar av sina relationer till barnens föräldrar. De har en god relation till nio av barnens föräldrar och en mindre bra relation till fyra av föräldrarna. Relationen är obefintlig till elva föräldrar. Vi träffas inte så ofta, men känner varandra sedan gammalt. När vi väl träffas har vi lätt för att tala med varandra, men jag skulle önska att det fanns tid för fler träffar. 26

En mamma som man får ha mycket tålamod med, men tar man sig tid blir det bra. Vi har ingen relation, men han vet att jag finns. Det ska bli bättre. Flera respondenter anser sig ha en obefintlig relation. Vi får många undringar över vad respondenterna lägger in i ordet relation. Trots att de i flera fall har kontakt, görs bedömningen att de inte har någon relation. För sex av barnen har respondenten en bra relation till deras släkt och nätverk, i fyra fall är den mindre bra. I tre ärenden är relationen obefintlig. Vi kan se att arbetet med släkt och nätverk har slagit igenom i familjehemsarbetet. Många handläggare lägger ner mycket tid och kraft för att barnen ska få tillgång till släktingar, styvpappor, halvsyskon etc. De blir ofta länken till barnens ursprung, när föräldern inte förmår hålla kontakten. Inte sällan har handläggarna en bättre relation till släkt och nätverk än till barnets föräldrar. Vilket stöd får föräldrarna idag? Respondenterna beskriver vilket stöd de biologiska föräldrarna får idag. Stödet kan ges av socialtjänsten, men också av andra vårdgivare. N=13 Stödkontakt 7 Ekonomiskt bistånd 2 Kuratorskontakt 2 Missbruksbehandling 2 Psykiatrikontakt 1 Krisbearbetning 1 Nätverksarbete 1 Umgängesstöd 1 Stödboende 1 Inget stöd 5 I sju intervjuer anser respondenten att föräldrar har erbjudits tillräckligt stöd. Fem tycker inte att föräldrarna har erbjudits tillräckligt stöd. I ett fall kan frågan inte besvaras. 27

Jag har ingen ambition med pappan, han bor i en annan kommun. Jag tror inte att de kan ta emot något, jag tror inte det skulle vara till någon hjälp. Man kan alltid göra mer men hon vill nog inte ha någon hjälp. Mamman skulle behöva hjälp med ett bättre boende men jag har ingen möjlighet i mitt arbete som familjehemssekreterare att hjälpa till med detta. Att en förälder inte får något stöd, kan bero på att socialtjänsten inte erbjudit stöd, men det kan också bero på att föräldern avböjt insatser. Studien visar att de biologiska föräldrarna initialt erbjuds en rad olika insatser. Ju längre tid som går ju svårare blir det att erbjuda stöd till de placerade barnens föräldrar. Studien pekar på svårigheter såsom när föräldrar flyttar till annan kommun, bristande resurser hos socialtjänsten eller den enskilde handläggaren och förälderns egen problematik. Respondenterna beskriver att fem barn uppfattar att föräldrarna får stöd på olika sätt. Sju barn uppfattar att föräldrarna inte får eller tar emot hjälp. För ett av barnen vet handläggaren inte vad barnet känner till. Många av de placerade barnen bär på en stor oro för sina föräldrar och de har en önskan om att de skall få hjälp. Ja, han har varit med på behandlingshemmet men hur mycket förstår en 7-åring av en mammas narkotikamissbruk? Nej, hon vet att de inte får hjälp men skulle vilja att mamma får sjukvård. Kan de biologiska föräldrarna få mer stöd? Flera av respondenterna uttrycker att föräldrarna behöver få mer hjälp, men också hur svårt det är att tillgodose detta. Mer än hälften anser att de inte har möjlighet och förutsättningar att göra 28

mer runt de biologiska föräldrarna. Som skäl anger de bl.a. organisationen, tidsbrist och att föräldrarna inte vill ta emot hjälp. Flera av handläggarna har inte som sitt ansvarsområde att hjälpa föräldrarna. De har en önskan om förändringar och ser behoven. Föräldrarnas stora hjälpbehov kan leda till en känsla av otillräcklighet och uppgivenhet hos handläggare. Ja, viktigt att mamman bibehåller sitt nuvarande stabila liv. Ge mammans sambo stöd. Ja, men det är mycket svårt att hjälpa pappan, han är psykiskt sjuk. Planeringen ihop är viktig. Nej, allt är gjort. Jag är lite uppgiven. Inte just nu, tiden får utvisa vad pojken vill. Nej, det tycker jag inte. Bättre att satsa på flickan som snart ska flytta ut till eget. Ja det tror jag, om föräldrarna blir mer motiverade. Arbetsgrupperna ser tydligt de biologiska föräldrarnas behov av stöd i sin föräldraroll efter placeringen. Det finns många olika idéer om hur stödet kan utformas och vem som kan göra det. Handläggarna anser inte att de själva kan eller har utrymme att göra detta. I de kommuner som arbetar specialiserat är det inte någon som uttrycker en önskan om att återgå till helhetsprincipen och vara den som även arbetar med stödet till den biologiske föräldern. De har många förslag på hur de önskar att stödet till de biologiska föräldrarna skall utformas. Flera anser att föräldrarna behöver få hjälp i att få en realistisk bild av sin föräldraförmåga. De har en önskan om att föräldrarna ska kunna få krisstöd i samband med placeringen. Flera går så långt att de anser att det borde vara tvingande för socialtjänsten att ägna sig åt de biologiska föräldrarna samband med placeringen och utse separata personer som har ansvaret att ge föräldrarna stöd. Föräldragrupper bör startas. Socialtjänsten bör förbättra samarbetet med psykiatrin och ta vara på de öppenvårdsresurser som finns. Det bör ske en samordning inom socialtjänsten, t.ex. bör vuxengruppen inom 29

socialtjänsten arbeta med ett barnperspektiv. Eftersom familjehemmens inställning är betydelsefull/avgörande, bör de ges mer utbildning. Det är också önskvärt om föräldrar och familjehem jobbar aktivt ihop och att de kan samarbeta. 30

Familjehemmen I studien är sex av barnen placerade i familjehem i släkt eller nätverk. Sju av barnen är placerade i traditionella familjehem. För nio barn var föräldrarna positiva till valet av familjehem, för två barn var föräldrarna negativa, för ett barn tillfrågades inte föräldern och för ett barn bedömde handläggaren att föräldrarna var likgiltiga till valet av familjehem. Föräldrarnas inställning till familjehemmet, som deras barn placeras i, har en avgörande betydelse för den fortsatta kontakten och barnets möjlighet till anpassning. I familjehemsarbetet är denna fråga mycket viktig att arbeta med. Gunvor Andersson (1995) har i sin forskning visat att om föräldrarna har en positiv inställning och godkänner att barnet bor i familjehemmet får detta en stor betydelse för barnet. De slipper då leva i en ständigt pågående lojalitetskonflikt, där de känner att de måste vara lojala mot både föräldrar och fosterföräldrar, och då går det också bra att leva med en tillhörighet till två familjer. Placering i släkt/nätverk har oftare förälderns godkännande, vilket tydligt kan ses i materialet. Om föräldrarna inte kan acceptera familjehemmet kommer de inte heller att kunna ge barnet tillåtelse att knyta an i sin nya familj. Respondenten gör en bedömning av föräldrarnas relation till familjehemmen. I vårt material har hälften av föräldrarna en tydligt positiv relation till familjehemmet, hälften har en mer negativ relation. Av de föräldrar som har en mer negativ relation till familjehemmet, är barnet i fem fall av sex placerat i ett traditionellt familjehem. Flera föräldrar har en positiv inställning till valet av familjehem, trots att de inte alltid har en egen positiv relation till dem. Några av föräldrarna har ingen relation till familjehemmet. Kontakten har försämrats, det var bättre i början. De har olika syn, stora skillnader i värderingar. Det har aldrig varit en bra kontakt. 31

Respondenterna gör en bedömning av familjehemmens inställning till de biologiska föräldrarna. Åtta familjehem i vår studie bedöms ha en positiv inställning till de biologiska föräldrarna. Fem familjehem har en mer negativ inställning. Vi kan i materialet inte se någon tydlig skillnad mellan familjehem i släkt/nätverk och traditionella familjehem i inställningen till de biologiska föräldrarna. De är bedrövade av att föräldrarna överger sin dotter. De är rädda för att möta flickans ursprung. De är måna om att hålla mamma levande och det är givet att pappa hälsar på. Familjehemmets inställning till de biologiska föräldrarna kommer att påverka barnets relation till sina föräldrar. Det kan som familjehem vara svårt att möta föräldrar som gjort sina barn illa. Socialtjänsten har ett stort ansvar att hjälpa familjehemmet att trots detta möta föräldrarna på ett respektfullt sätt. I bedömningen av barnens relation till familjehemmet är respondenterna mycket positiva. I kommentarerna är de dock mer nyanserade i sina beskrivningar. Tolv barn i materialet bedöms ha en mycket bra relation till familjehemmet. För ett av barnen är relationen mindre bra. Hon känner ingen riktig tillhörighet, konkurrens med familjehemmets dotter. Han betraktar dem som mamma och pappa. Hennes ålder och täta kontakt med mamman gör att hon aldrig kan bli ett med familjehemmet, men är ändå hemmastadd och de har ett ärligt förhållande. Han tycker om dem. Han visar en yttre anpassning, men han har inte knutit an. Han kan prata med dem som han inte har kunnat göra med någon innan. Han har utvecklats mycket. 32

Skillnader familjehem familjehem i släkt/nätverk Sedan år 2000 har socialtjänsten en skyldighet att i samband med placering i första hand överväga om barnet kan placeras i släkt eller nätverk. Tanken bakom lagförslaget är att barn skall bevara sina relationer och öka föräldrarnas möjlighet till delaktighet. Lagens intentioner har slagit igenom och alla handläggarna kan reflektera runt för och nackdelar vid en placering i släkt/nätverk respektive i traditionellt familjehem. Idag är utgångspunkten att i första hand placera i släkt/nätverk och det finns tydliga skäl om så inte blivit fallet. Det kan handla om barnets behov av skydd, nätverkets bristande kapacitet eller brist på nätverk. Flera utrycker att föräldrarnas kontakt med barnen blir tätare vid en nätverksplacering och att barnen får en större tillhörighet, men konfliktfyllda relationer inom familjen kan försvåra förälderns kontakt med sitt barn. Som en svårighet tas också upp att barn i några nätverksplaceringar inte får tillräckligt stöd utifrån sina speciella behov. För barn som nu är placerade i traditionella familjehem, kan vi se att det i flera fall gjorts försök till placering i släkt och nätverk som har fått avbrytas. Umgänge Socialtjänstlagen, SoL 6 kap.1 Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU 14 Socialnämnden har ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar eller andra som har vårdnaden om honom så långt som möjligt tillgodoses 33

Socialnämnden har ett särskilt ansvar i de fall föräldrarna själva inte gör tillräckligt stora ansträngningar för att träffa barnet under vårdtiden. Nämnden har här ett ansvar för att föräldrarna får stöd och hjälp av både personlig och ekonomisk art, för att de skall klara av att sköta kontakten med barnet. Det är också nämndens uppgift och ansvar att verka för att familjehemsföräldrarna medverkar till att en positiv kontakt mellan föräldrar och barn upprätthålls (SOSFS 1997:15) Umgänge med föräldrarna under pågående vård med stöd av LVU kan inte likställas med sådant umgänge som regleras i föräldrabalken. Föräldrabalkens bestämmelser avser barns umgänge med sina föräldrar som det i allmänhet inte finns något att anföra mot. Vid vård med stöd av LVU finns det brister hos en eller båda föräldrarna som måste beaktas vid utformningen av umgänget.(a.a.) Socialtjänstens inställning till fosterbarns kontakter med sina föräldrar har ändrats påtagligt under de senaste tjugo åren. Som exempel hade föräldrar till barn som placerades av Stockholms barnavårdsnämnd i början av 70-talet möjlighet att genom nämndens försorg besöka fosterhemmen två gånger per år. Då skulle besöken förberedas av familjehemsinspektören. Idag är den positiva betydelsen av barns kontakt med sina föräldrar under pågående vård så gott som ideologiskt oomtvistad i Sverige, såväl bland forskare som bland professionella och lagstiftare (Vinnerljung 1996). Engelsk och amerikansk forskning har generellt funnit att bibehållna föräldrakontakter har en positiv inverkan på fosterbarns välbefinnande och utveckling under pågående vård. Samtidigt påpekas att det inte har kunnat visas i någon forskning att det finns något samband mellan barnföräldrakontakt under placeringen och barnens livssituation som vuxna. (a.a.) 34

Det finns skiljelinjer bland professionella och forskare om hur omfattande barnens kontakt med föräldrarna ska vara. Olika teoretiska utgångspunkter påverkar hur vården utformas. Om behovsskolans sympatisörer kan förblanda barn behov med fosterföräldrarnas, kan relationsskolans sympatisörer förblanda barns behov med föräldrarnas (Andersson 1995 s.35.) Det kan förefalla som om barns kontakt med föräldrar har blivit så viktig att det överskuggar annat som barnet kan behöva för sin utveckling. Under vissa perioder kan barnet behöva mer kontakt med föräldrarna, under andra perioder mindre. Det kan till och med vara så att barnet under en viss tid inte alls ska träffa föräldrarna. Man kan fråga sig om idén om ursprungets betydelse har vuxit sig så stark att den står i vägen för en bedömning av vad som vore bäst för ett enskilt barn (SOU 2000:77). Gunvor Andersson (1995) forskning visar entydigt hur goda relationer mellan barn, föräldrar och familjehem gynnar barnet. Hon understryker att det är viktigt att skilja på bibehållna relationer och bibehållen kontakt. Det är särskilt viktigt att bibehålla ömsesidiga, känslomässiga relationer mellan barn i familjehem och deras föräldrar om dessa relationer redan finns när barnet flyttade. Om det inte var så och familjehemmet blir psykologiska föräldrar är det ändå viktigt för barnets identitetsuppfattning att de får upprätthålla kontakt med sin bakgrund. Att vara ensam vårdnadshavare vid frivilliga placeringar innebär att föräldern bestämmer över barnets kontakt med den andra föräldern. Barn som är placerade med stöd av LVU har socialtjänsten en större möjlighet att avgöra hur kontakten ska utformas med den förälder som inte är vårdnadshavare. Pappor som tidigt avstått vardagsansvaret för sina barn, eller aldrig tagit det, blir inte fråntagna barnen vid en familjehemsplacering på samma sätt som mammorna. Det kan istället innebära att de får ett bättre umgänge med sitt barn. 35