Partnerskapsöverenskommelsen

Promemoria 2013-06-13 Arbetsmarknadsdepartementet Landsbygdsdepartementet Näringsdepartementet Partnerskapsöverenskommelsen Den svenska partnerskapsöverenskommelsen kommer att fungera som den övergripande strategin för ESI-fonderna genomförande i Sverige: Partnerskapsöverenskommelsen ska beskriva Sveriges prioriteringar inför programperioden 2014-2020. Partnerskapsöverenskommelsen ska även lägga grunden till förbättrad samordning mellan fonderna och undvika överlappning dem emellan. Allt detta i syfte att nå ett mer effektivt programgenomförande och ett sammantaget bättre utfall av insatserna. Denna version som föreligger som utkast till kommissionen i juni månad är skriven med det som i dagsläget är känt och framtaget. Parallellt med denna process framskrider arbetet med respektive program inom de fyra fonderna. Detta gör att slutprodukten av partnerskapsöverenskommelsen kommer att kompletteras med relevanta delar från respektive program (vilka bereds i särskild ordning). Såväl respektive program och partnerskapsöverenskommelsen kommer att färdigställas under hösten 2013.

2 Innehåll 1. Sverige mot en smart, hållbar och inkluderande tillväxt... 4 1.1 Sveriges tillväxtpotential och utvecklingsbehov... 5 1.1.1 Smart tillväxt... 5 1.1.2 Hållbar tillväxt... 6 1.1.3 Inkluderande tillväxt tillväxt för alla... 6 1.1.4 EU-kommissionens positionspapper... 7 1.1.5 Utvärderingar, analyser och erfarenheter... 8 2. Analys av nationella och territoriella strukturer och utmaningar... 13 2.1 Ekonomisk utveckling... 13 2.2 Territoriella förutsättningar, obalanser och flaskhalsar... 14 2.3 Utbildning och kompetensförsörjning... 17 2.3.1 Ungdomar som lämnar utbildningen... 19 2.4 Sysselsättning... 20 2.5 Forskning, innovation och utveckling... 23 2.6 Hållbar tillväxt... 25 2.6.1 Energi Produktion och effektivisering... 27 2.6.2 Energianvändning och energieffektivisering... 28 2.6.3 Miljömål som drivkraft... 28 3. Sveriges övergripande prioriteringar... 31 4. Sveriges tematiska mål... 33 4.1 Främja konkurrenskraft, kunskap och innovation... 33 4.1.1 Stärka forskning, teknisk utveckling och innovation... 35 4.1.2 Öka tillgången till, användningen av och kvaliteten på informations- och kommunikationsteknik... 39 4.1.3 Öka konkurrenskraften hos små och medelstora företag.. 40 4.2 Förstärk hållbart effektivt nyttjande av resurser för en hållbar tillväxt... 44 4.2.1 Stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer 47 4.2.2 Främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar... 49 4.2.3 Skydda miljön samt främja en hållbar användning av resurser 50

4.2.4 Främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur 52 4.3 Främja anställningsbarhet, sysselsättning och förbättra tillgängligheten till arbetsmarknaden... 53 4.3.1 Främja sysselsättning, rörlighet och social inkludering... 55 4.3.2 Investera i utbildning, färdigheter och livslångt lärande... 57 3

4 Partnerskapsöverenskommelsen Inför den kommande programperioden 2014 2020 har EUkommissionen, som ett led i arbetet med målsättningarna i Europa 2020- strategin, tagit fram ett förslag till ett gemensamt ramverk för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden 1. Fondernas gemensamma namn är Europeiska struktur- och investeringsfonder, ESI-fonder. I förslaget innefattas att ta fram en så kallad partnerskapsöverenskommelse mellan varje medlemsstat och EU-kommissionen. Partnerskapsöverenskommelsen ska fungera som Sveriges övergripande strategi för ESI-fonderna. Överenskommelsen kommer att innehålla de övergripande svenska prioriteringarna 2014-2020 för att uppnå målsättningarna i EU 2020- strategin. Detta omsätts sedan i de operativa programmen för respektive fond (se vidare kapitel 3). Den svenska partnerskapsöverenskommelsen har utarbetats i samverkan med berörda aktörer lokalt, regionalt 2 och nationellt för att säkerställa en god dialog och förankring av prioriteringar och innehåll. Parallellt med partnerskapsöverenskommelsen har även de operativa programmen tagits fram. Arbetet har drivits gemensamt av de tre departement som är ansvariga för ESI-fonderna, Arbetsmarknadsdepartementet, Landsbygdsdepartementet och Näringsdepartementet. 1. Sverige mot en smart, hållbar och inkluderande tillväxt Partnerskapsöverenskommelsen ska bidra till förbättrad samordning mellan fonderna och till att undvika överlappning dem emellan, för att få mer effekt av insatta medel. Partnerskapsöverenskommelsen ska länka samman det europeiska perspektivet med EU 2020-målen i förgrunden, med det svenska perspektivet, baserat på Sveriges utmaningar och förutsättningar. Partnerskapsöverenskommelsen inleds med en del som beskriver skillnader, utvecklingsbehov och tillväxtpotential med hänsyn till Europa 2020-strategin och de tematiska målen 3 för EU:s struktur- och investeringsfonder, såväl nationellt som territoriellt specificerade. 1 Kallas i detta dokument för regionalfonden, socialfonden, landsbygdsfonden samt havs- och fiskerifonden. 2 Begreppet regioner avser i denna skrivelse ett samlingsbegrepp för olika typer av regioner som t.ex. landsdelar eller funktionella regioner 3 Se vidare tabell 1

5 Viktiga utgångspunkter för analysen är Sveriges nationella reformprogram 2013, de landspecifika rekommendationerna, kommissionens positionspapper samt utvärderingar från nuvarande programperiod. 1.1 Sveriges tillväxtpotential och utvecklingsbehov Motsvarar kapitel 1.1 i Guidelines Europa 2020-strategin utgör EU:s gemensamma tillväxt- och sysselsättningsstrategi. Strategin bygger på följande tre prioriteringar som också är tänkta att förstärka varandra: Smart tillväxt; utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation. Hållbar tillväxt; främja en resurseffektivare, grönare och konkurrenskraftigare ekonomi. Inkluderande tillväxt (tillväxt för alla); stimulera en ekonomi med hög sysselsättning och med social och territoriell sammanhållning. De svenska nationella målsättningarna med avseende på Europa 2020- strategin är i de flesta fall mer långtgående än EU:s överordnade mål. Även i förhållande till de egna målsättningarna ligger Sverige bra till i fråga om måluppfyllelse på de flesta områden 4. I de landsspecifika rekommendationerna för 2013 framhålls att Sverige ska kompletteras i sommar Bedömningen är att rekommendation x och rekommendation x är relevanta för genomförandet av ESI-fonderna i Sverige. 1.1.1 Smart tillväxt När det gäller målsättningarna för smart tillväxt kan vi konstatera att Sverige 2011 investerade 3,4 procent av BNP i forskning och utveckling (FoU), vilket är betydligt över EU:s genomsnitt. En annan målsättning för smart tillväxt handlar om eftergymnasial utbildning där andelen i Sverige ska ligga mellan 40 och 45 procent i åldersgruppen 30-34 år, medan EU har målsättningen 40 procent. År 2011 låg Sverige över målsättningen med 47,5 procent (54,5 procent kvinnor och 40,6 procent män), medan EU låg under sin målsättning med 34,6 procent 5. 4 Se utförlig redogörelse för hur Sverige ligger till i relation till EU:s gemensamma mål samt de nationella målen i Sveriges Nationella reformprogram. 5 För att uppnå bästa möjliga jämförbarhet EU-länderna emellan mäts måluppfyllelsen för båda dessa mål utifrån samma enkätundersökning i alla länder (Labour Force Survey). Förutom den urvalsosäkerhet som därmed uppkommer finns också en bortfallsbias som bör beaktas när graden av måluppfyllelse ska bedömas. Den registerbaserade totalräknade statistiken visar t.ex. att andelen 30-34 åringar med

6 I både Sverige och EU ska andelen 18 24-åringar som inte fullföljt gymnasieskolan och som inte deltar i någon utbildning vara lägre än 10 procent år 2020. Sverige låg år 2011 bättre till än målsättningen (6,7 procent 6, 5,4 procent för kvinnor och 7,9 procent för män), medan EU låg högre med 13,5 procent 1.1.2 Hållbar tillväxt Hållbar tillväxt ska uppnås genom målsättningar inom tre olika områden. EU:s klimatmål till 2020 är att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent jämfört med 1990 års nivå, varav 15 procent var uppfyllt år 2011. Sveriges åtagande gentemot EU är att till år 2020 minska utsläppen av växthusgaser som inte regleras av utsläppshandelssystemet EU ETS med 17 procent jämfört med 2005 års nivå. Riksdagen har beslutat om ett nationellt klimatmål som innebär att utsläppen i den icke-handlande sektorn minskas med 40 procent till 2020 jämfört med 1990. Detta motsvarar en minskning med cirka 33 procent jämfört med 2005 års utsläppsnivå. EU har också som mål att andelen förnybar energi ska uppgå till minst 20 procent av primärenergianvändningen år 2020. Sveriges åtagande är att andelen förnybar energi ska vara minst 49 procent år 2020. Riksdagen har beslutat om ett nationellt mål om minst 50 procent förnybar energi 2020. År 2010 var andelen förnybar energi cirka ca 48 procent i Sverige och cirka 12,5 procent i hela EU. Det tredje målet inom området hållbar tillväxt handlar om energieffektivitet och mäts i form av minskad primär energianvändning. EU har som mål att primärenergianvändningen ska minska till 1474 Mtoe, d.v.s. minska med 20 procent till 2020 jämfört med en referensbana med utgångspunkt i 2007 års energianvändning. År 2010 hade energianvändningen minskat med 3,4 procent inom EU. Riksdagen har beslutat om ett nationellt mål att energiintensiteten i BNP ska vara 20 procent lägre år 2020 jämfört med motsvarande 2008. 1.1.3 Inkluderande tillväxt tillväxt för alla När det gäller målsättningarna för inkluderande tillväxt kan vi konstatera att Sverige har en sysselsättningsgrad på 79,4 procent av befolkningen 20 64 år, vilket är 4,4 procentenheter över EU-målet och nästan i nivå med den svenska målsättningen. Kvinnors sysselsättningsgrad uppgår till 77 procent och för utrikesfödda uppgår den endast till 58,2 procent 7. eftergymnasial utbildning uppgår till 43,4 procent, dvs. cirka fyra procentenheter lägre den av EU-kommissionen angivna andelen. Den verkliga andelen ligger därför inom det av Sverige uppsatta målintervallet. 6 Enligt totalräknad registerstatistik ligger siffran runt 8 procent. 7 Källa: SCB (AKU, mars 2013)

Den andra målsättningen inom detta område innebär en minskning av befolkningsandelen som är i riskzonen för fattigdom eller social utestängning. EU som helhet har en målsättning om en minskning av denna grupp med 20 miljoner personer, vilket motsvarar en minskning med drygt 16 procent jämfört med 2005 års nivå. Sverige har som mål att andelen kvinnor och män utanför arbetsmarknaden (utom heltidsstuderande), samt andelen långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna ska minska till betydligt under 14 procent år 2020. Sverige har under perioden 2010 2012 minskat denna andel från 14,4 procent till 13,1 procent. 7 1.1.4 EU-kommissionens positionspapper I kommissionens positionspapper 8 utvecklas synen på hur medlemsstaterna bör implementera och använda ESI-fonderna under nästa programperiod. Sverige presterar i allmänhet väl i förhållande till Europa 2020-strategin, men kommissionen pekar ändå på flera utmaningar som fortfarande måste hanteras. Arbetslösheten bland unga och utsatta grupper, särskilt icke-eu-medborgare och personer med invandrarbakgrund, är fortsatt hög. Sveriges konkurrenssituation hotas när företagen minskar sina investeringar i FoU och man pekar även på otillräcklig kommersialisering av innovationer. Därtill har Sverige enligt kommissionen särskilda utmaningar i att förbättra förvaltandet av naturresurser och i att vidta kostnadseffektiva åtgärder relaterat till klimatförändringarna. Kommissionen pekar också på vikten av åtgärder för att gynna biologisk mångfald där minskningen i Sverige är en följd av intensivt jord- och skogsbruk samt minskande arealer betesmarker och övergiven jordbruksmark. Under målet smart tillväxt menar kommissionen att det är särskilt viktigt att Sverige stärker länkarna mellan entreprenörskap och innovation, fokuserar på smart specialisering och förbättra förutsättningarna för FoU-investeringar i företag. Kommissionen menar också att Sverige bör stärka forskningsinfrastrukturen och möjligheten till att utveckla excellens inom forskning och innovation samt stödja bildandet av kompetenscentra. När det gäller inkluderande tillväxt betonar kommissionen särskilt att Sverige måste hantera ungdomsarbetslösheten och underlätta inkluderingen av invandrare. För målet hållbar tillväxt poängteras en förbättrad energieffektivitet samt övergången till en koldioxidsnål ekonomi genom utveckling och användning av förnyelsebara energikällor och energieffektivisering i små och medelstora företag. 8 EU-kommissionen: Position of the Commission Services on the development of Partnership Agreement and programmes in SWEDEN for the period 2014-2020Ref. Ares(2012)1320495-09/11/2012

8 1.1.5 Utvärderingar, analyser och erfarenheter Motsvarar kapitel 1.2 i Guidelines Regionalfonden Följeforskning i de regionala strukturfondsprogrammen för perioden 2007-2013 visar vad som uppnåtts och vad som skulle kunna göras bättre i genomförandet av de regionala strukturfondsprogrammen i Sverige. De operativa programmen medverkar till att stärka de åtta regionala programområdena och skapar länsövergripande samarbeten. Samtidigt kan genomförandet effektiviseras. Återföring av erfarenheter och kunskapsbildning kan förbättras genom lärande, samverkan och kritisk utvärdering. Ett effektivare genomförande kräver smart specialisering; färre likartade projekt; mer samarbete mellan projekt; tydligare brobyggande mellan de regionala strukturfondsprogrammen, Socialfonden och de territoriella programmen, samt forskningsprogrammen. En övergripande slutsats är att de åtta regionala strukturfondsprogrammen fungerar väl och drivs i linje med intentionerna. Enligt följeforskarna 9 har flertalet av programmens projekt en potential att ge långsiktiga effekter och verka strukturförändrande. Det vill säga bidra till att förändra, förbättra och förstärka den regionala tillväxt-, innovations-, och sysselsättningspolitiken. Samtidigt menar Tillväxtanalys 10 att det inte utifrån programföljeforskningen går att bedöma vilka insatser som fungerar och inte fungerar, vilket förklaras av att följeforskningen framförallt fokuserat på att se på förutsättningarna för att nå målen och inte på resultaten och effekterna av insatserna. Resultaten är därmed osäkra något som dessutom kan bero på att resultat och effekter i vissa fall kan komma efter att projekten har avslutats. Indikatorerna för strukturfondsprogrammen, som baseras på det som inrapporterats från projekten, visar hittills goda resultat avseende nya jobb, nya företag och deltagande företag. Dock är resultaten fortfarande osäkra då det ännu är för tidigt att följa upp de långsiktiga effekterna på sysselsättning och hållbar tillväxt. I en särskild studie om näringslivets medverkan dras slutsatsen att programmen har ett starkt företagsfokus. Regeringen anser dock att företagens deltagande bör förstärkas för att bättre kunna svara upp mot näringslivets behov. Inom det största insatsområdet, Innovation och näringslivsutveckling, har t.ex. sju av tio projekt företag som en primär målgrupp. Däremot bör företagens medverkan kunna stärkas ännu mera. Däremot bör näringslivets medverkan kunna stärkas ännu mera. I studien lyfts även vikten av att näringslivet i ökad utsträckning är med i initieringen av projekt för att 9 Tillväxtverket 2013, Hållbar strukturförändring för regional konkurrens- och innovationskraft, Rapport 0147 10 Tillväxtanalys 2013, att utveckla regionernas lärande, Rapport 2013:02

säkerställa att det finns en efterfrågan eller ett behov hos företagen för insatserna som genomförs. Programmens insatser har bidraget till bl.a. produkt- och tjänsteutveckling i företag. Många av innovations- och klusterprojekten har bidragit till att det öppnas upp dörrar för företagare och entreprenörer genom nya kontakter, samarbeten och kunskaper vilket leder till bättre affärsmöjligheter. Särskilt små och medelstora företag får genom samarbeten ökade kunskaper som snabbar på innovationsprocesserna och därigenom ökar tillväxtmöjligheterna. I flera regioner har universitet och högskolor blivit nyckelaktörer i genomförandet av programmen. En slutsats är att även om de åtta programmen ofta valt att koncentrera insatserna till vissa styrkeområden har detta inte gjorts i tillräcklig hög utsträckning. Det är därför viktigt att vid analys och val av prioriteringar och insatser alltid sätta sina egna styrkepositioner i ett nationellt och internationellt perspektiv. Detta gör det också viktigare att samarbeta över regionala gränser. Det finns exempel på goda resultat inom programmens entreprenörskapsinsatser t.ex. rådgivningsinsatser för nystartade företag där programmens insatser har bidragit till många nya företag enligt följeforskarna. En hel del insatser handlar om att hitta nya sätt att arbeta och samverka regionalt för att främja företagsutveckling. Följeforskarna anser dock att entreprenörskapsinsatserna i viss mån behöver fokuseras tydligare och målgruppsanpassas till företagens olika specifika förutsättningar i stället för att utgöra alltför breda insatser. Entreprenörskapsinsatserna behöver också generellt bedrivas mer integrerat med innovationsprojekt, både vad gäller anknytning till forskning och mer utvecklade samarbeten mellan bl.a. små och stora företag. Följeforskningen redovisar också goda erfarenheter av de 12 riskkapitalprojekten då de har fungerat marknadskompletterande och gett upphov till ett antal investeringar som troligtvis annars inte skulle ha blivit av. Följeforskarna har också studerat de horisontella kriterierna jämställdhet mellan kvinnor och män, integration och mångfald och förbättrad miljö. En slutsats som följeforskarna drar är att det har skett tydliga förbättringar vad gäller integration av miljö- och jämställdhetsaspekter under innevarande programperiod, men att det trots detta behövs ökad styrning för integrering av de horisontella kriterierna i projekten. 11 En annan viktig slutsats är betydelsen av att insatser tydligare beaktar ny kompetens och kompetensförsörjning. Trots att detta har en tydlig koppling med de insatser som initierats i programmen har detta inte skett i tillräcklig hög utsträckning. Gemensamma insatser tillsammans med Socialfonden kan i detta sammanhang vara viktiga. 9 11 Tillväxtverket (2012); Horisontella kriterier i de regionala strukturfondsprogrammen.

10 En utvärdering menar att infrastrukturmedlen i strukturfonderna främst bör satsas på insatser som förbättrar utnyttjandet av befintlig infrastruktur. Utvärderarna ser strukturfondernas mervärde främst i finansieringen av förstudie- och planeringsprojekt som fokuserar på lösningar av regionala behov 12. Vidare påpekas att åtgärderna främst bör användas för att komplettera ordinarie planering och då i första hand åtgärder som förbättrar utnyttjandet av befintliga resurser. Satsningarna på it-infrastruktur bör kombineras med åtgärder för att dessa ska komma i affärsmässig användning och bidra till regional konkurrenskraft. När det gäller projekt riktade mot kultur-, kulturarvs- och idrottsområdena efterfrågas tydligare krav på hur dessa ska nå målen vad gäller entreprenörskap, attraktivitet och jobbskapande. Socialfonden I en utvärdering 13 av det nationella socialfondsprogrammet konstateras att det är ett väl fungerande program. Programmet har t.ex. nått ut till fler deltagare än planerat. Utvärderingen visar också att socialfondens insatser har varit goda på individnivå men att projekten i mindre utsträckning har påverkat deltagande organisationer och befintliga strukturer på arbetsmarknaden. I utvärderaringarna dras slutsatsen att det finns en motsättning mellan mål och medel under innevarande period. De gör tolkningen att fonden ska leda till förändringar på organisations- och strukturnivå, men dess ursprungliga syfte är att stödja enskilda individer på lokal nivå med hjälp av temporära verksamheter. Insatserna inom ramen för socialfonden ska bidra till ökad tillväxt genom en god kompetensförsörjning och ett ökat arbetskraftsutbud, men insatserna ska inte bara bidra till en ökad effektivitet och färre flaskhalsar på arbetsmarknaden. Programmet ska även ta hänsyn till frågor såsom jämställdhet, tillgänglighet, transnationalitet, lärande miljöer och samverkan. Utvärderingen visar att dessa teman tagits i beaktande på både projekt- och programnivå men att de sällan ges en viktig och strategisk roll i projektverksamheten. De ifrågasätter därför i vilken utsträckning ett framtida program bör fokusera på denna typ av processmål. Socialfonden har på grund av brist på indikatorer varit svår att utvärdera. Utvärderingen drar slutsatsen att de projekt som arbetat med validering, att mäta och dokumentera individers kompetens, oftare leder till positiva resultat än de projekt som inte arbetar med validering. När validering används, i bemärkelsen att befintlig kompetens tillvaratas och synliggörs, 12 Tillväxtverket (2012); EU:s regionala utvecklingsfond som finansiär av infrastruktur i Sverige - Insatser och effekter. Rapport 0113 13 Ramböll Utvärdering av Europeiska socialfonden i Sverige delrapport december 2012

11 ökar t.ex. sannolikheten för att insatsen skräddarsys efter individens behov. Detta leder i sin tur till en bättre kompetensförsörjning. En annan slutsats är att en god kompetensutveckling kräver kombinerade inlärningsformer. De projekt som kombinerade utbildningsmoment med praktisk träning på arbetsplatsen ledde oftare till att anställningsbarheten hos de anställda ökade, i förhållande till projekt som enbart hade anordnat enstaka kurser. Det visade sig även att de projekt som hade en mer generellt inriktad utbildning inte ledde till en ökad yrkeskompetens i samma utsträckning som mer avgränsade kompetensförsörjningsinsatser. Utvärderingen menar också att aktörer inom kulturområdet har haft svårt att få del av socialfondens medel med anledning av de särskilda arbetsmarknads- och anställningsförhållanden som råder inom kulturområdet med stor andel visstidsanställningar och frilansverksamheter. Utvärderingens bedömning är att programmet, i en ökad utsträckning, hade kunnat bidra till varaktiga förändringar om fler synergier skapats med övrig politik. Ägarskapet hade kunnat stärkas i programmet och styrningen hade på ett tydligare sätt kunnat fokusera på programmålen. Arbetet med lärande och spridning kan effektiviseras ytterligare. Utvärderingen tar bl.a. upp frågan om Arbetsförmedlingen borde få ett större inflytande över programmet. Utvärderingen diskuterar också olika modeller för en framtida socialfond, bl.a. att öka den nationella strukturpåverkan genom att mer medel fördelas på nationell istället för regional nivå. Landsbygdsfonden Här kommer text om resultat från halvtidsutvärderingen i ett senare skede. Havs- och fiskerifonden En hög andel av de medel som har varit tillgängliga inom ramen för det operativa programmet för fiskerinäringen 2007 2013 har utnyttjats. Svårigheten för sökanden att finna nationell offentlig medfinansiering har hindrat ett mer effektivt genomförande av insatser inom ramen för fiskerifonden. Särskilt för de lokala aktionsgrupperna i fiskeområdena har finansieringsfrågan varit svårlöst. Av de revisionsinsatser som gjorts hittills framgår också att det förelegat vissa brister i handläggningen. Vidare hänger många brister samman med den omständigheten att de länsstyrelser som inte handlägger en större volym ärenden med viss regelbundenhet inte når upp till samma kvalitet i handläggningen som övriga handläggande myndigheter. Baserat på den förvaltande myndighetens analys av programgenomförandet hittills samt förväntat utnyttjande av programbudgeten för återstående tid i programperioden bedöms

12 programmets mål sammantaget nå störst uppfyllelse inom prioriterat område 1, Åtgärder för anpassning av gemenskapens fiskeflotta och prioriterat område 3, Åtgärder av gemensamt intresse. Inom prioriterat område 1 har aktiva åtgärder genomförts genom skrotningskampanjer och utlysningar för selektiva redskap. Inom prioriterat område 2 har det funnits ett stort intresse för åtgärder inom vattenbruk samt beredning och saluföring. EU:s strategi för Östersjöregionen Syftet med EU:s Östersjöstrategi, som antogs under Sveriges EUordförandeskap 2009, är att möta de gemensamma utmaningar som länderna i Östersjöregionen står inför i dag. Regeringens vision är att Östersjöregionen ska vara en föregångsregion för hela EU inom en rad olika områden. Strategin har tre huvudmål: rädda havsmiljön, länka samman regionen och öka välståndet. I en rapport från EU-kommissionen avseende genomförandet av Östersjöstrategin konstateras att den politiska viljan är en nödvändig förutsättning för framgång. Strategin måste vara en referens vid alla relevanta sammanträden och toppmöten, och den måste bli mer införlivad med politiska och administrativa strukturer. För detta krävs institutionell stabilitet med tilldelning av tillräcklig personal på olika nivåer. Samtidigt är EU:s strategi för Östersjöregionen fortfarande i sin linda och det finns flera faktorer som fortfarande utgör hinder för ett fullt genomslag av strategin. I Tillväxtverkets uppföljningsrapport 14 av genomförandet av Östersjöstrategin framgår att beroendet av finansiering från ETS-programmen varit alltför stort i förhållande till övriga finansieringskällor. Det står också klart att den komplexa miljön med kulturella och administrativa skillnader mellan länder fortfarande behöver överbryggas. Tillväxtverket konstaterar vidare att den politiska legitimiteten är den enskilt största faktorn som avgör genomslaget för Östersjöstrategin. Enligt kommissionens rapport bör samarbete över sektorsgränser främjas ytterligare i strategin. All förändring av politiken inom olika sektorsområden bör beakta de samlade effekterna på makroregionen. Vikten av territoriell sammanhållning bör få särskild uppmärksamhet i Östersjöregionen, med ledning av ett tydligt platsbaserat eller regionsbaserat perspektiv. Det bör finnas bättre koppling till Europa 2020-strategin och till andra strategier samt politiska åtgärder, t.ex. strategin för inre säkerhet, den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskepolitiken. Slutligen efterfrågas en bättre samordning inom ramen för sammanhållningspolitiken efter 2013, så att de 14 Tillväxtverket, Det svenska genomförandet av EU:s strategi för Östersjöregionen Delrapport 4, Rapport 0155

13 makroregionala prioriteringarna återspeglas i de framtida EUprogrammen. 2. Analys av nationella och territoriella strukturer och utmaningar Motsvarar kapitel 1.1 i Guidelines Sveriges utveckling bygger på ett aktivt samspel mellan lokal, regional och nationell nivå. Eftersom förutsättningarna varierar i landet behöver genomförandet av ESI-fonderna anpassas till dem, lokalt och regionalt. En viktig utgångspunkt i detta blir därför att inför nästa programperiod analysera och synliggöra de utmaningar och förutsättningar som Sverige står inför. 2.1 Ekonomisk utveckling Efter 90-talskrisen har Sverige, med undantag för den kraftiga nedgången under 2008 och2009, haft en mycket gynnsam ekonomisk utveckling de senaste 20 åren. Den svaga ekonomiska utvecklingen i Sverige för viktiga exportmarknader har på senare tid lett till att den ekonomiska tillväxten på kort och medellång sikt förväntas bli svag och att osäkerheten består. Enligt regeringens prognos i den ekonomiska vårpropositionen 2013 kommer arbetsmarknaden att vara fortsatt svag och arbetslösheten väntas stiga från 8,3 procent år 2013 till 8,4 procent år 2014. Det finns en stor obalans i frågan om var i landet den ekonomiska aktiviteten är lokaliserad. Storstadsregionerna står tillsammans för 57 procent av BNP, vilket är en betydligt större koncentration än i många andra OECD-länder. Storstadsregionernas andel av rikets samlade ekonomi ökar dessutom över tid. Tillväxten sker dock även i delar av landet med mindre befolkning och i flera fall i en högre takt än i storstadsregionerna. Under perioden 2000-2010 skedde 40 procent av den reala BNP tillväxten utanför storstadsregionerna. Dessa regioners bidrag till den totala tillväxten i landet är något mindre än deras andel av landets ekonomi, vilket innebär att regionernas andel av den totala ekonomin minskar. Utvecklingen från andra halvåret av 2008 till slutet av 2009 medförde en snabbt minskande efterfrågan på arbetskraft och ökande arbetslöshet. Exportberoende delar av landet drabbades hårdast av den globala finanskrisen.

14 Figur 1 Regionernas andel av bruttonationalprodukten (fasta priser), län, 2000,2010 Figur 2 Genomsnittlig årlig tillväxt av bruttoregionalprodukt (fasta priser) och sysselsättning, i procent, 2000-2010, län Källa: SCB, Nationalräkenskaper, AKU 2.2 Territoriella förutsättningar, obalanser och flaskhalsar Sverige är det till ytan tredje största landet i EU och har betydande naturresurser som mineraler, jord, skog, vatten och hav. Dessa är värdefulla båda utifrån ett miljömässigt och ett ekonomiskt perspektiv och kan spela en avgörande roll att nå hållbar tillväxt i Sverige och Europa. En varaktigt ökande efterfrågan på naturresurser i stora delar av världen har ökat trycket på markanvändningen. Sveriges låga befolkningstäthet har hittills varit en fördel när det gäller exploateringen av mineraler, utbyggnaden av förnybar energi eller andra platskrävande verksamheter 15. Trots stora marktillgångar är utvecklingen inte oproblematisk och har lett till olika intresse- och målkonflikter över hela landet. Landsbygder kring storstäderna och landsdelar med omfattande friluftsliv 16, besöksverksamhet som i fjällkedjan samt skärgårdar är påtagliga områden i denna fråga. Fem regioner (län) och 33 FA-regioner 17 har en befolkningstäthet på under 12,5 invånare per km2 18. Stora delar av landet är glesbefolkat och innefattar kommuner och samhällen med varaktiga utmaningar relaterade till den lokala marknadens funktionssätt och tillgängligheten till andra nationella och internationella marknader. Lokala arbetsmarknader i dessa delar av landet kan ha ett mycket smalt och könssegregerat branschutbud och är ofta beroende av ett fåtal större arbetsställen. Glesheten medför 15 Jordbruksverket (2012). Arbete och liv på landsbygden Landsbygdens förutsättningar i kunskapsekonomin. Rapport 2012:19. 16 Naturvårdsverket (2013). Friluftsliv i förändring. Rapport 6547. 17 Både begreppen region och FA-region i detta kapitel. Med funktionella analysregioner (FA-regioner) avses människors och företagens genomsnittliga vardagsregioner baserade på arbetspendling mellan kommuner. På så sätt avgränsade regioner är en förutsättning i många jämförande regionala analyser. Med region avses län i detta kapitel. 18 Tröskelvärdet används i EU-kommissionens femte sammanhållningsrapport för att identifiera glesa NUTS 3 regioner.

högre kostnader för olika offentliga och kommersiella servicefunktioner, men viktiga för invånarna och det lokala näringslivet. Efterfrågeökningar på naturtillgångar i glesa miljöer och landsbygder ökar dock även efterfrågan på arbetskraft 19. Demografiska problem som en åldrande befolkning och en fortgående utflyttning av unga kvinnor och män i delar av landet komplicerar dock en snabb anpassning till nya entreprenöriella möjligheter och behovet av arbetskrafts- och kompetensförsörjningen i befintliga industrier och tjänster 20. Trots en låg befolkningstäthet är den geografiska befolkningskoncentrationen i själva verket mycket hög jämfört med andra länder inom EU. Mer än hälften av Sveriges befolkning bor i ett av de tre största länen och 87 procent av befolkningen bor i FA-regioner med över 100 000 invånare. Större FA-regioner och städer har upplevt en stark ekonomisk tillväxt under en lång period och förklaringar till detta finner starkt stöd i forskningen om den nya ekonomiska geografin. Antalet invånare, sysselsatta och nya företag har vuxit kontinuerligt samtidigt som större regioners ekonomi i allt större utsträckning inriktas på tjänstenäringar med inriktning på högt kunskapsinnehåll. 15 Figur 3 Gleshet - befolkning 2011 per km2 och FA-region Figur 4 Åldrande befolkning andel åldersgruppen 60 år och äldre av befolkning totalt 2011, procent, FAregioner Källa: Tillväxtanalys / raps Samtidigt finns det ett antal lands-och glesbygdsregioner som har haft en lika kraftig eller kraftigare tillväxt än flera stadsregioner baserat på 19 ESPON (2010). Territorial Diversity. 20 ESPON (2013). SIMIGRA. Selective Migration and Unbalanced Sex Ratio in Rural Regions.

16 utvinning av naturresurser och en global efterfrågan. Nyttjande av naturoch kulturmiljöer för utveckling av turismen är också en bidragande orsak till denna tillväxt. Storstäderna utgör betydande arbetsmarknadsnoder och inpendlingen till dessa och andra ekonomiska centra är stor. Därför har även grannländernas stor- och huvudstäder blivit viktiga för Sverige och gränspendling förekommer i varierande intensitet i samtliga gränsregioner. Pendling över längre avstånd som möjliggörs av förbättrad infrastruktur, såväl som flexiblare arbetsformer och digitaliserade arbetssätt bidrar till att överbrygga skillnader mellan stad och land. Sverige blir alltmer integrerat i ett globaliserat sammanhang, vilket kommer fram i komplexa företagskonstellationer och värdekedjor. En konsekvens av detta är att delar av multinationella företags varu- eller tjänsteproduktion har hamnat i låglöneländer och med det också arbeten med lägre kompetensprofil. Andra delar med högre kompetenskrav finns i stor utsträckning kvar i Sverige 21. Det visar sig att multinationella företag inte är jämnt spridd över landet, utan att de söker sig till vissa marknader eller resurser, kunnande och kunskaper. Verksamheter med krav på hög kontaktintensitet söker sig till städer med ett stort utbud av olika tjänster och möjlighet till resor inom och utom landet 22. Det är även många företag som har landsbygdens resurser som utgångspunkt för sin affärsidé. Värt att notera är att andelen småföretag som uppger att de exporterar inte har ökat sedan 2002. Andelen ligger konstant på omkring 13-14 procent trots att marknaden under tiden blivit alltmer öppen och exportens andel av BNP har fortsatt att öka. Grannländer till Sverige och EU i sin helhet har stor betydelse för svenska företag och Sveriges ekonomiska tillväxt. Ungefär två tredjedelar av all svensk handel bedrivs med länder inom EU. Hälften av denna handel sker med länder i Östersjöregionen. För ett handelsberoende land som Sverige är marknaderna i de nordiska grannländerna och länder som Tyskland, Ryssland och Polen av största vikt. Därtill sker en allt större tjänstehandel över Östersjön, vilket bidrar till rörlighet samt arbetskrafts- och kompetensförsörjning. En mer likartad tillämpning och genomförande av t.ex. inremarknadsregler kan ha en tillväxtstärkande effekt och underlätta för små och medelstora företag som tenderar att ha det geografiska närområdet som en första hemmamarknad. Långa avstånd, och i vissa delar av landet trängsel, ställer krav på tillgänglighet och transportinfrastruktur. Brister i transportinfrastrukturen kan begränsa omställningen och 21 Tillväxtanalys (2012). Globala värdekedjor och internationell konkurrenskraft. WP/PM 2012:23 22 Tillväxtanalys (2011.) Lokalisering av huvudkontor, produktion och FoU i Sverige. En undersökning av svenska företags attityder och planer WP/PM2011:18.

internationaliseringen av det regionala näringslivet. Det gäller såväl personresor som möjligheten att transportera gods för tillverkningsindustri och naturresursutvinning. I viss utsträckning finns behov av investeringar i ny infrastruktur, men främst handlar det om att underhålla befintlig infrastruktur och att nyttja den effektivare. Om transportinfrastrukturen förbättras kan den bidra på ett bättre sätt till näringslivets transportbehov av gods och en hållbar regionförstoring. Det handlar både om integrering och förstärkning av pendlingsmöjligheterna inom befintliga funktionella regioner, men också att utvidga den funktionella regionen. En förbättrad tillgänglighet uttryckt som pendlingsbara arbetstillfällen innebär bättre förutsättningar till matchning på arbetsmarknaden. Med detta menas både att företag kan hitta rätt kompetens och att en person som är arbetssökande kan hitta ett jobb som passar till personens kompetens. It-infrastrukturen är en central faktor för att få fram nya affärsmöjligheter, tjänster och innovationer. Det förekommer stora skillnaderna mellan och inom olika regioner och framför allt mellan olika typer av regioner som städer och landsbygder och det visar sig att många små företag fortfarande saknar en säker internetuppkoppling och i många fall även it-kunskaper 23. Genom att även på regional och lokal nivå behandla statliga digitala tjänster som viktiga gemensamma samhällsresurser kan statsförvaltningen bidra till samhällets utvecklingsförmåga och innovationskraft. Genom att främja ökad tillgänglighet och användbarhet kan även förutsättningar för digital delaktighet skapas. Fokus på infrastruktursatsningar i transportsystemen räcker dock inte för att skapa tillväxt utan dessa satsningar bör sättas i relation till övriga lokala och regionala förutsättningar samt behov. Detta gäller inte minst kompetensförsörjning och utbildning, men även vad gäller behov av att skapa hållbara regionala och lokala samhällen 24. 17 2.3 Utbildning och kompetensförsörjning Kunskap ger kvinnor och män möjlighet att växa och påverka sin situation. En god utbildning öppnar perspektiv och ger individen goda livsförutsättningar. En hög utbildningsnivå är också nödvändig för samhället samt för att Sverige som nation ska kunna konkurrera på världsmarknaden och därmed säkra välståndet. Utbildning och formell kompetens är också nyckeln för ungas och utsatta gruppers inträde på arbetsmarknaden och till samhällets utveckling. Sverige har internationellt sett en mycket välutbildad befolkning, 2,4 miljoner människor eller 25 procent av befolkningen(14 procent kvinnor och 11 procent män) har någon form av eftergymnasial utbildning i Sverige. 23 Tillväxtanalys( 2010).IT i landsbygder IT användning med fokus på mikroföretag. 24 OECD (2009). How regions grow: trends and analysis.

18 EU har målsättningen att förbättra utbildning och kompetensförsörjning i Europa. Utbildningsnivån för åldersgruppen 30-34 år används som indikator för att mäta graden av måluppfyllelse. Sverige ligger redan över målet på 40 procent som gäller för EU som helhet. Det beror bl.a. på den höga utbildningsnivån för kvinnor. Andra exportberoende länder som Tyskland eller Österrike ligger kvar på nivåer under 30 procent högutbildade. Där finns i stället en större andel som har en kortare kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning 25, men inte räknas in i statistiken. Konkurrensutsatta och exportorienterade företag antas ha det största behovet av högutbildad arbetskraft 26. Den inomeuropeiska konkurrensen om kvalificerad arbetskraft kan samtidigt komma att tillta framöver. Då utbildning har en stor betydelse för arbetsmarknadens, regionens och samhällets utvecklings- och omvandlingsförmåga är det särskilt viktigt att på ett bättre sätt möjliggöra utveckling för en allt större del av befolkningen. Kvinnor har genomsnittligt högre utbildning än män, men trots det består löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Skillnaderna vad gäller kvinnors och mäns utbildningsnivå och utbildningslängd har ökat. Både val av utbildning och i förlängningen arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad. Det gäller inte minst bristyrken som sjuksköterska, förskollärare samt civil- och högskoleingenjörer. På liknade sätt kommer det att vara centralt att bättre ta till vara kunskaper och färdigheter hos utrikes födda och hos kvinnor och män med funktionsnedsättning. Inte minst bland utrikes födda finns kompentenser med stor betydelse för Sveriges fortsatta ambitioner vad gäller export av tjänster och varor. Utbildningsnivån bland de som kommer till Sverige har ökat betydligt under de senaste 25 åren. Med anledning av företagens och den offentliga sektors behov av kompetens och färdigheter är det problematiskt att de regionala skillnaderna i befolkningens utbildningsnivå är så stora. Nivåerna har visserligen ökat i samtliga län, inte minst genom omfattande satsningar på universitet och högskolor, men detta har varken lett till mindre regionala skillnader eller en utjämning mellan kvinnor och män. Satsningarna har bidragit till regionala skillnader i rekryteringen till högskolestudier har minskat. Däremot kvarstår svårigheten i många delar av landet att behålla delar av den utbildade arbetskraften, som flyttar till storstadsregionerna i Sverige eller utomlands. Kunskapsintensiva företag visar en tendens att flytta efter den högutbildade befolkningen, vilket kan stärka och förklara den positiva utvecklingsspiralen i många större städer. Mindre FA-regioner kan uppleva svårigheter att konkurrera om ny kunskap och kompetens och är 25 Inkluderar utbildningar inom yrkeshögskolan som är två år eller längre. 26 Tillväxtanalys (2010). Jobs and Exposure to International Trade within the Service Sector in Sweden. WP/PM2010:05.

därför ofta tvungen att tillämpa andra kompetensförsörjningsstrategier som framhäver den regionala eller platsens specifika attraktivitet för att locka till sig kompetens. Universitet och högskolor har en viktig roll i detta och i den regionala utvecklingen 27. Den regionala obalansen i fördelningen av högutbildade har också konsekvenser för den långsiktiga regionala utvecklingen. Empiriska undersökningar har visat att på samma sätt som en stor andel högutbildade kan medföra positiva regionala effekter, kan en stor andel lågutbildade ha en negativ inverkan på den regionala tillväxten 28. De institutionella förutsättningarna inom utbildningssystemet har hittills skapat relativt likvärdiga förutsättningar över hela landet. Kompetensförsörjningsfrågor och hur befintlig outnyttjad kompetens hos kvinnor och män ska tas tillvara kommer också att vara avgörande för hur företag och olika delar av landet klarar det omvärldstryck som den globala omvandlingen av näringslivet innebär. Ytterligare ett regionalt kompetensförsörjningsproblem i framtiden kopplar till den demografiska utvecklingen där efterfrågan på vård och omsorg kommer att öka i alla delar av landet. I en av Framtidskommissionens rapporter pekas det exempelvis inte minst på att i glesbygden kommer kompetensförsörjningen till äldreomsorgen att bli problematisk. 29 19 Figur 5 Andel av befolkning i åldersgrupp 30-34 år med minst 2-årig eftergymnasial utbildning, län, 2000 och 2010 Källa: SCB, LISA 2.3.1 Ungdomar som lämnar utbildningen Utbildningsministrarna i EU har tillsammans framhållit betydelsen av att sänka andelen ungdomar som slutar skolan i förtid. Ambitionen är att 27 OECD (2007). Higher education and regions. 28 OECD (2012). Promoting Growth in All Regions Lessons from across the OECD. 29 Blix(2013); Framtidens välfärd och den åldrande befolkningen Delutredning från Framtidskommissionen. Ds 2013:8

20 mindre än 10 procent av befolkningen 18-24 år ska avbryta sin utbildning på gymnasial nivå i förtid utan att därefter försöka ta igen dessa kunskaper. Utvecklingen över tid visar på en minskning av andelen för hela EU och de flesta medlemsländerna inklusive Sverige. I Sverige har den av Eurostat uppmätta andelen som lämnar utbildningen i förtid minskat under en längre tid, vilket till viss del har att göra med att uppgiftsinsamlingen förändrats. Den senast redovisade nivån är lägre än den som uttrycks som mål för EU. Ungdomar som av olika skäl har ofullständiga betyg eller lämnar sin gymnasieutbildning får ofta problem när de söker sig till arbetsmarknaden. Särskilt för unga med funktionhinder som ofta har svårt att ens nå behörighet för gymnasieutbildning 30. För de flesta jobb krävs idag en avslutad gymnasieutbildning vilket gör att övergången till arbetsmarknaden blir utdragen och risken för utanförskap stor om man saknar de formella förutsättningarna. Ett första steg för att angripa arbetslösheten i denna grupp är därför att minska gruppen elever som lämnar skolan i förtid. Enligt internationella undersökningar sjunker läs kunnigheten bland svenska elever i grundskolan. Det finns relativt stora regionala obalanser i andelen 20-24 åringar utan längre gymnasieutbildning. Delar av landet med en lång industriell tradition har en betydligt sämre situation än andra. Områden med ett ensidigt branschutbud visar också på en större tendens till könssegregering i val av utbildning och benägenhet att avbryta gymnasieutbildning i förtid. 2.4 Sysselsättning EU och medlemsländerna har satt upp som mål att öka den sysselsatta delen av befolkningen till 75 procent år 2020. Sveriges jämförelsevis högre ambition är att väl över 80 procent av kvinnor och män i åldersgruppen 20-64 år ska vara sysselsatta. 2011 var 77 procent av kvinnorna och 83 procent av männen sysselsatta. Andelen sysselsatta kvinnor ligger alltså under Sveriges målsättning och måste därför öka. 34 procent av alla yrkesarbetande kvinnor arbetade deltid jämfört med 13 procent av männen. De flesta länder i Europa har drabbats av minskande sysselsättningsgrad i samband med den finansiella och ekonomiska krisen, men bara ett fåtal har återhämtat sig till nivåerna före krisen 2008-2009. Medan de flesta länder i Europa långsamt får ordning på sina arbetsmarknadsproblem har ett antal länder med Tyskland som draglok snabbt lyckas vända på den nedåtgående trenden efter år 2009. Ytterligare ett strukturellt perspektiv som gäller den svenska ekonomin är att återhämtningen varit väsentligt starkare i stadsregionerna jämfört med övriga landet åren 2010-2011. 30 Ungdomsstyrelsen (2012). Funktionsnedsättning och etablering (prel. slutsatser). Temagruppen unga i arbetsliv.

Den i många avseende starkt könsuppdelade arbetsmarknaden medförde att män sysselsatta inom industrin drabbades tidigare och kraftigare än de i högre utsträckning offentligt anställda kvinnorna. Skillnaderna är dock mindre än vid tidigare konjunkturnedgångar. Vid samma tillfälle har grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden som unga och särskilt unga vuxna med funktionsnedsättningar, utrikes födda och lågutbildade påverkats kraftigare än den arbetsföra befolkningen i sin helhet. Gruppen äldre, som i många andra länder i Europa är hårt ansatt av konjunkturnedgångar, har i Sverige visat sig mindre känslig för denna utveckling. Detta har också positiva effekter på sysselsättningen totalt då arbetslöshet i denna grupp annars ofta medför att de lämnar arbetsmarknaden för gott 31. De inbördes skillnaderna i sysselsättningsnivå mellan olika grupper på arbetsmarknaden (män, kvinnor, inrikes och utrikes födda) är i stor utsträckning bestående över tid. Sverige har en relativ låg andel långtidsarbetslösa, sett som andel av den totala arbetslösheten. Långtidsarbetslösheten har dock ökat och innebär idag en betydande strukturell utmaning för svensk arbetsmarknad. Kostnaden för långtidsarbetslöshet är hög för såväl individ som samhälle. Det finns betydande regionala skillnader i sysselsättningsgraden. I delar av landet har också bilden förändrats i grunden under senare år. Den under 2000-talet snabbt ökande efterfrågan på malm och mineraler har lett till en kraftigt stigande efterfråga på arbetskraft i regioner som har dessa tillgångar. Demografisk utveckling och åldrande befolkning medför problem med en långsiktigt hållbar arbetskraftsförsörjning, inte minst i de nordligaste delarna av landet. Arbetspendlingen har blivit större i dessa delar av landet, men det är svårt att här geografiskt integrera områdena i större arbetsmarknadsregioner. Veckopendling har därför blivit mer påtagligt som alternativ, men kan vara mindre fördelaktig utifrån ett långsiktigt perspektiv både regionalt och för individen 32,33. Män arbetspendlar i högre grad än kvinnor vilket kan antas ha effekter på hur kvinnor och män fördelar det obetalda hushålls- och omsorgsarbetet. 21 31 Hartman och Svaleryd (2010). Hur stor är risken för bestående hög arbetslöshet? Ekonomisk debatt 2010/6. 32 Tillväxtanalys (2010). Veckopendling en översiktsstudie. WP/PM 2010:14 33 Sandow, E. (2011): On the road; social aspects of commuting long distances to work, GERUM 2011:2, Department of Social and Economic Geography, Umeå.

22 Figur 6 Andel sysselsatta av befolkning i åldersgruppen 20-64 år, 2000 och 2010, län Källa: SCB / RAMS Sett över perioden år 2000 till år 2010 har antalet sysselsatta unga vuxna 20-24 år ökat. Samtidigt har även hela befolkningsgruppen 20-24 år ökat vilket ledde till att sysselsättningsgraden inte har förbättrats. Konjunkturnedgången sedan hösten 2008 medförde att sysselsättningsgraden minskade för unga vuxna. Den låga sysselsättningsgraden bör emellertid ses utifrån ett högt studiedeltagende i denna åldersgrupp. Eftersom kvinnor studerar i något högre utsträckning kan det också fungera som förklaring för en något högre sysselsättningsgrad för män. Sverige har en internationell sett hög arbetslöshet bland ungdomar och unga vuxna 34. Jämfört med Nederländerna, Österrike och Tyskland ligger ungdomsarbetslösheten som andel av arbetskraften minst 15 procentenheter högre i Sverige. Skillnaderna blir ännu större när uppmärksamheten riktas mot den regionala nivån. I många fall är arbetslösheten för de unga mer än dubbel så stor som för de äldre. Att öka rörligheten både kompetensmässigt och geografisk kan vara en viktig åtgärd i detta sammanhang. Den entreprenöriella kompetensen kan också ökas så att ungdomar får bättre förutsättningar för att kunna skapa sin egen sysselsättning. Arbetsmarknadsutfallet för utrikes födda och inrikes födda i Sverige skiljer sig tydligt från varandra. För de utrikes födda är andelen som står utanför arbetskraften högre, andelen sysselsatta lägre och andelen arbetslösa högre. Utfallet för utrikes födda kvinnor är sämre än för utrikes födda män. Utrikes föddas deltagande på arbetsmarknaden visar också på regionala variationer och avspeglar i viss mån skillnader i utbildningsbakgrund för 34 SCB (2013). Ungdomsarbetslöshet jämförbarhet i statistiken mellan ett antal europeiska länder.