7 Motion 1982/83: 697 Thorbjörn Fädin m. f. Ökat sparande Ett omfattande sparande inom den privata sektorn är av avgörande betydese för samhäets kapitabidning och därmed för den ekonomiska tiväxten. Genom att spara avstår vi från att konsumera i dag för att åstadkomma ett ökat konsumtionsutrymme i morgon. För den enskide individen utgör inte sparaodet i första hand ett mede att öka det ångsiktiga konsumtionsutrymmet. Det kan snarast karakteriseras som en uppskjuten konsumtion. Det är såedes andra motiv än en framtida konsumtionsökning som igger bakom detta sparande. Det kan t. ex. vara ett framtida inköp av en kapitavara, en resa eer het enket att ha en buffert för framtida oförutsedda utgifter som utgör anedningen ti sparandet. Från samhäets utgångspunkt är det i stäet fråga om att genom sparaodet skapa ett utrymme för investeringar som eder ti ökade inkomster och ökad konsumtion i framtiden. Det finns ett gemensamt intresse för aa att den totaa kapitabidningen i samhäet inte bir för åg och därigenom äventyrar den framtida standardutveckingen. Genom de senaste årtiondenas höga infation har det privatekonomiskt bivit at mindre önsamt att spara. För att motverka detta har under senare år en rad åtgärder vidtagits. Det gäer oika former av skattestimuerat sparande. Dessa åtgärder har åtnjutit ett mycket stort intresse från amänheten och goda resutat har uppnåtts. Den enskide spararen stäs inför en nästan omänskig uppgift när han ska väja mean aa de oika sparformer som i dag existerar. Viken form som är bäst i det enskida faet är ofta svårt att avgöra. Ett av probemen i detta avseende är att det finns fera modeer för skattestimuerat sparande. F. n. finns föjande sparformer som har insag av skattestimuans i sina vikor: - önsparande - sparande i svenska statens sparobigationer - sparande i svenska statens premieobigationer - skattesparandet Utöver dessa sparformer gäer att den som erhåit inkomst av kapita, exempevis ränta, äger rätt ti ett särskit sparavdrag på 800 kr. för ogift och 600 för makar gemensamt. Fram ti årsskiftet gäde även att en särskid reduktion på aktieutdeningar fick göras. Det s. k. skattesparandet har bivit en framgång. Ett stort anta människor har ansutit sig ti någon av de tre sparformerna skattesparkonton,
Mot. 1982/83: 697 8 skattefondkonton eer företagsanknutna aktiesparfonder. En kraftig ökning har noterats under 1982. (Se tabe.) Tabe/. OMFATTNING AV SKATTESPARANDET December 1981-november 1982 Anta konton Innestående beopp (mkr) dec. 81 nov.82 förändr. dec. 81 nov. 82 förändr. skattesparkonton 658 300 749 800 + 91500 6 611 8 585 + 974 skattefondkonton 307 250 450 050 + 142 800 1404 3029 +1625 Företagsanknutna aktiesparfonder 44 700 53000 + 8300 175 365 + 190 Summa 010 250 252 850 +242 600 8 190 I 979 +3 789 samband med att proposition 1977178:165 om värdesäkert önsparande behandades i riksdagen under våren 1978 besöts att en särskid expertgrupp skue tisättas för att föja och anaysera utveckingen av sparandet. I direktiven ti expertgruppen, som fick namnet önspardeegationen, angavs att gruppen inte enbart skue studera det införda sparsystemets utvecking utan också anaysera effekterna på övriga sparformer och på hushåssparandet som hehet. Effekterna på sparkvotens utvecking borde beysas. Man fick även ti uppgift att föreså de ändringar i sparsystemet som uppföjningen gav anedning ti. Sutigen skue expertgruppen föreså åtgärder för att få sparmede, som stått inne under de obigatoriska fem åren, att vara kvar i systemet även därefter. Ett betänkande från deegationen väntades under hösten 1982. Något sådant har dock inte avämnats, uppenbarigen som en föjd av regeringsskiftet. Det är bekagigt att den nya regeringen inte har veat fortsätta den tidigare poitiken för att öka sparandet. Den uppföjning som riksdagen bestäde 1978 och som utförts av deegationen bir genom detta förfarande inte tigängig och kan inte äggas ti grund för en översyn av de inrättade sparformerna. I januari 1982 pubicerade deegationen en undersökning utförd av statistiska centrabyrån (SCB) om skattesparare resp. icke skattesparares socioekonomiska profi samt om någon förändring inträtt i resp. grupps förmögenhet. Denna visade att skattespararhushåen hade en högre inkomst än andra hushå och att de hade större förmögenhetstigångar än icke skattesparare. Detta är dock inte särskit märkigt. Benägenheten att öka konsumtionen avtar med stigande inkomst och därav föjer att sparande stiger. Det väsentiga är dock att undersöka om det sparande som uppnåtts under perioden är en föjd av de nya sparformerna eer om det skue ha uppnåtts ändå. Beträffande detta spörsmå var det endast genom att fråga spararna
Mot. 1982/83:697 9 sjäva som man kunde få något svar. Detta är naturigtvis en mycket osäker metod som inte kan ge något absout svar. Enigt finansutskottets bedömning (Fi U 1981182:4 y) skue det vara en tredjede av sparande! i systemet som är stimuerat av skatteregerna medan det övriga sparande t skue ha kommit ti stånd stimuanserna förutan. Undersökningen gjordes innan den största ökningen av sparande! hade börjat. Det är inte orimigt att förmoda att den ande av sparande! som åstadkoms genom dessa sparformer i dag är avsevärt större. Det kan med fog konstateras, att de skattestimuerade sparformerna haft stor betydese för upphåandet av hushåens totaa sparande. Sparutveckingen Den ande av hushåens totaa inkomster som inte används för konsumtion brukar kaas sparkvot. Under åren 1971-1981 har denna genom nittigt varit 3,9% (se tabe 2), viket innebär att var 25:e krona har använts för sparande. För 1980 uppnåddes en jämföresevis hög sparkvot. nämigen 5.9 %. För 1981 minskade denna med 1.1 % ti 4,8 %. Förra året har en het katastrofa minskning på hea 75 % inträffat. Sparaodet har minskat från 15.2 mijarder ti 3.7 mijarder per år och ti en sparkvot på 1,1 %. Detta innebär att endast en krona av en inkomst på 100 använts ti sparande. Denna minskning kan förmodas bero på den uppgång i försäjningen av kapitavaror som framkaats av devaveringen och momshöjningen. Även hushåens bedömning av infationsutveckingen torde ha inverkat menigt på sparbenägenhcten. För 1983 beräknas i nationabudgeten att sparaodet kommer att minska ytterigare med 20-38 %.
Mot. 1982/83:697 O Tabe/12 Biaga 1.1 Preiminär nationabudget D tram = Spernotcn 1971-tiJ Sp randct 1 procent av disponibc:mkoms. Hcirsda t '...... I,.. e A ' KaoT: KonJunktunnstitutct och statistiska ccntrabyrn. Det är angeäget att denna negativa utvecking av sparaodet kan brytas. Ti en de kommer detta att ske i takt med skattereformens genomförande. Reformen får ti föjd en ökad försiktighet med nya kreditåtaganden och ett påskyndande av amorteringarna på redan gjorda åtaganden. För de hushå som har en mycket åg skudsättning i dag och som genom marginaskattereformen får betydande tiskott ti sin disponiba inkomst bör det finnas goda möjigheter ti ett ökat sparande. Det är viktigt att dessa samverkande tendenser uppmärksammas och att åtgärder vidtas för att förstärka dem så att en ökning av sparkvoten kan komma ti stånd. Möjigheterna att finansiera budgetunderskottet på det för samhäsekonomin min t skadiga sättet är b. a. beroende av sparaodets utvecking i ekonomin. Om det negativa sparaodet inom den offentiga sektorn kompenseras med ett positivt sparande inom övriga sektorer behövs ingen utandsuppåning. Detta är inte faet i dag, varför Sverige dras med ett omfattande underskott i bytesbaansen för 1982, preiminärt uppgående ti 22,6 mijarder och för 1983 beräknat ti 20,5 mijarder. Under de senaste åren har en rad åtgärder vidtagits för att öka den statiga uppåningen utanför bankerna. jui 1982 inrättades en ny uppåningsform, statsskudväxar, viken bivit mycket framgångsrik. Fram ti oktober hade 23 mijarder uppånats på detta sätt utav en tota inhemsk uppåning på 40 mijarder.
Mot. 1982/83:697 11 För att kara de påfrestningar på samhäsekonomin som det stora budgetunderskottet medför krävs ett omfattande sparande även inom hushåssektorn. Det borde vara möjigt att hitta former för en bred samverkan kring mået att öka sparande!. Enigt vår uppfattning bör därför önspardeegationen ges en paramentarisk sammansättning och i tiäggsdirektiv ges i uppdrag att ta fram försag som eder ti ett ökat enskit sparande. Detta är angeäget inte minst av det skäet att aa som har möjighet behöver öka sitt sparande för att en högre sparkvot ska kunna uppnås. Riktinjer för en ny sparpoitik Den negativa ekonomiska utveckingen för spararen måste brytas. Motiven för att spara en de av inkomsten minskar, som vi redovisat ovan. Detta har förstärkts av att det med nuvarande infationsnivå parat med gäande skattereger, i många fa innebär en ren förust att spara i stäet för att konsumera omedebart. Efter en motion från centerhå tisattes våren 1981 en kommitte (B 1981:94) med uppgift att pröva förutsättningarna för införandet av en progressiv utgiftsskat t. Arbetet är sjävkart av mycket stor omfattning och att utforma ett konkret försag som kan bi föremå för besut i riksdagen kan därför väntas ta viss tid i anspråk. Arbetet med att förbättra sparaodet kan dock inte anstå i avvaktan på att ifrågavarande utredning avsutar sitt arbete. Det är nödvändigt med mycket omedebara åtgärder för att inte de samhäsekonomiska probemen ska förvärras. De principer som igger ti grund för utgiftsskatten, nämigen att sparandet inte ska beskattas, bör dock kunna praktiseras utan att ett färdigt utgiftsskatteförsag föreigger. Detta skue kunna utformas så att ökning av sparande! i bank, aktier, obigationer eer statspapper som sker utöver vad som redan finns sparat, berättigar ti skattereduktion med 50% av sparat beopp. Skatt betaas sedan vid uppösningen av sparande! med samma procentsats som den erhåna reduktionen. Detta försag innebär att de minskade statsinkomsterna på grund av avdragsrätten motsvaras av en fordran på framtida skatt från spararen. Försaget orsakar statskassan därför endast kostnader i form av ränta på den utgående skattereduktionen. Denna kostnad torde dock mer än vä motsvaras av de minskade kostnader som uppnås genom att den eragda räntan för statsuppåningen sjunker genom den.ökade tigången ti kapita. Hemstäan Med hänvisning ti det anförda hemstäs. att riksdagen hos regeringen begär att önspardeegationen ges en paramentarisk sammansättning.
M o t. 1982/83: 697 12 2. att önspardeegationen ges tiäggsdirektiv i enighet med vad som anförts i motionen. Stockhom den 20 januari 1983 THORBJÖRN FÄLLDIN (c) KARIN SÖDER (c) RUNE GUSTAVSSON (c) GUNILLA ANDRE (c) NILS G. ÅSLING (c) TAGE SUNDKVIST (c) KARL BOO (c) OLOF JOHANSSON (c) ARNE FRANSSON (c) KJELL A. MATTSSON (c) CLAES ELMSTEDT (c) BRITTA HAMMARBACKEN (c) ANDERS DAHLGREN (c)