2004:030 C-UPPSATS Arbetstidens påverkan på vårt välbefinnande Tommy Bergström C-uppsats Institutionen för Arbetsvetenskap Avdelningen för Teknisk Psykologi 2004:030 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--04/030--SE
Arbetstidens påverkan på vårt välbefinnande Tommy Bergström Institutionen för Arbetsvetenskap PSYKOLOGI C Vetenskaplig handledare: Tore Ärlemalm
Abstract The aim was make a map of how working time affects us in our spare time, at work, in sleep, and motivation to go to work. The empirical part of the study is focused on ten interviews. The results shows that most part of the interview persons considered that the best time to work is day time. They had thoughts about how working time affect them in work and spare time. The experience was, if they work day time, they have time for training and spending time with friends and family after work to a greater extent than when you work evening- or nightshift. Irregular work time makes it hard to be involved in regular activities on the spare time. Sleep and eat times do not match with the rest of the family, even if they sometimes have a day free at the same time. Besides that, the working time and the constant changing of diurnal rhythm lead to tiredness and a bad mood. The interviewed persons that work nightshift stated that their sleep had a negative effect when they are going to sleep on daytime. One of the interviewed persons that worked daytime stated that she even sleeps badly during nights and it was the thought of tomorrow s work that was so stressful that it caused difficulties going to sleep in the evening. A lot of people have problems when they are getting up at four o clock in the morning, it is the time when the body s temperature is lowest and the need of sleep is the biggest. Due to diurnal rhythm it could be hard to go to sleep early in the evening because the body s function is still on high speed.
Abstrakt Syftet med undersökningen var att kartlägga hur arbetstiderna påverkar oss på vår fritid, i vårt arbete, vår sömn och vår motivation att gå till arbetet. Det empiriska underlaget består av tio intervjuer och resultaten visar att de flesta anser att den bästa tiden att arbeta är dagtid. Intervjupersonerna hade tankar om hur arbetstiderna påverkar dem i arbete och under deras fritid. De upplever att när de arbetar dagtid hinner de träna och umgås med vänner efter jobbet i större utsträckning än när de arbetar natt- eller eftermiddagsskift. Oregelbundna arbetstider leder till att det blir svårt att engagera sig i regelbundna fritidsaktiviteter. Sov- och mattider stämmer inte överens med familjens även om de vissa dagar är lediga samtidigt, dessutom leder arbetstiderna och den förändrade dygnsrytmen till trötthet och dåligt humör. De intervjupersoner som arbetar nattskift uppgav att sömnen påverkas negativt när de skall sova på dagen och en av intervjupersonerna som jobbar dagtid uppgav att hon kan även sova dåligt under nätterna. Det var tankarna på morgondagens arbete som stressade henne så att hon hade svårt att somna på kvällen. Många har problem att stiga upp mellan fyra och fem på morgonen då kroppstemperaturen är som lägst och sömnbehovet som störst. På grund av dygnsrytmen kan det vara svårt att gå och lägga sig tidigt på kvällen eftersom kroppens funktioner fortfarande är på högvarv.
Förord Jag vill tacka de intervjupersoner som deltagit i min undersökning samt min vetenskapliga handledare Tore Ärlemalm. Ett stort och ovärderligt tack vill jag även rikta till doktoranden Anna Öqvist och sociologen men framför allt mycket gode vän Zandra Nuruzzaman, som alltid frikostigt har tagit sig tid att hjälpa mig genom hela uppsatsarbetet med kloka synpunkter och goda råd. Utan deras hjälp hade det varit svårt för att inte säga omöjligt att slutföra denna uppsats. Jag vill även passa på att ta tillfället i akt och rikta ett stort tack till min familj och mina vänner som har stöttat mig och haft stor förståelse för att jag inte alltid haft tid över för dem under uppsatsarbetet.
Innehållsförteckning 1. Inledning Sömn 1 Sömnförloppet 1 Sömn och medvetande 4 Dygnsrytm 5 Dygnets längd 6 Skiftomställningar 6 Skiftarbetets påverkan på det sociala livet 7 Anledning till sömn 10 2. Syfte 14 3. Metod Försökspersoner 14 Material 15 Procedur 15 Databehandling 16 3. Resultat 17 4. Diskussion 22 Referenser 25 Bilagor Intervjuguide Intervjuer
Inledning Var fjärde svensk sover dåligt. Sömnbrist har blivit något av ett dolt folkhälsoproblem. Sedan 1950-talet har vi minskat vår genomsnittliga sovtid från 7,5 till knappt 7 timmar per natt. Det innebär att en allt större grupp lever på marginalen till sin prestationsförmåga och många känner sig ständigt trötta och oroar sig över sömnproblem (Åkerstedt, 1995). När det var dags att börja skriva c-uppsats bestämde jag mig för att jag ville skriva om sömn. Eftersom jag under ett års tid arbetat natt har jag upptäckt hur mycket man helt plötsligt tänker på sömn. Man planerar flera dagar i förväg. Man är uppe lite längre på kvällen så att man sover länge den dagen man ska jobba för att man inte ska vara så trött under natten som man arbetar. Nu är det inte bara de som arbetar natt som har problem, utan även de som arbetar förmiddag/dagtid har oftast problem att lägga sig i tid på kvällen. Det leder till att de inte är utvilade när det är dags att stiga upp på morgonen. Det jag vill ta reda på med denna uppsats är hur sömnen påverkar oss i vår vardag. Sömn För att göra något medvetet meningsfullt med vår hjärnkapacitet måste vi vara vakna. Förutsättningen för vakenhet är sömn. Fram till 1950-talet ansågs sömnen vara ett passivt tillstånd av vila. Sömnen är i själva verket en period av återuppbyggnadsarbete för att få en effektiv vakenhet och god hälsa. Sömnen är viktig för vår existens och för att samhället ska fungera. Störd sömn orsakar samhället stora kostnader - upp till 40 miljarder dollar per år i USA enligt amerikanska uppskattningar (Åkerstedt, 1995). Det är olyckor i arbetet orsakade av tröttheten som kostar pengar. Olyckan vid atomreaktorn på Three Mile Island i USA år 1979 inträffade vid 4-tiden på morgonen. Det har sagts att den förorsakades av den mänskliga faktorn, i en arbetssituation och med ett skiftschema där man nästan måste vänta sig nedsatt prestationsnivå. De olyckor som inträffar sker ofta på natten och under de tidiga morgontimmarna (Ursin, 1986). Den växande medvetenheten om sömnens roll har lett till en snabbt ökande forskning om sömnens mekanismer, syfte och störningar. Sömnförloppet Fysiologiskt indelas sömnen i fem stadier. Det var en världsberömd sömnexpert, professor Nathaniel, som ledde en serie försök som gällde småbarns sömn. En av hans studenter, Eugene Aserinsky, såg vid ett försök att ett spädbarns ögon rörde sig under korta perioder av sömnen. 1
Försök utfördes på vuxna och samma fenomen visade sig. Elektroder fästes på försökspersonens huvud och dessa förmedlar signaler från hjärnan till en s.k. EEG (elektroencefalografi) apparat. Signalerna förstärks sedan en miljon gånger så att de kan omvandlas till ett kurvdiagram som man kan tyda. Nathaniel Kleitman och Eugenen Aserinsky kom fram till att det finns fyra olika EEG-stadier, från vaka till djup sömn. Stadium 1 är det stadium där man sover lättast, ett slags mellanting mellan sömn och vakenhet. Detta stadium är det som mest liknar vakenhet. Stadium 2 är det första riktiga sömnstadiet, sömnen är lätt här och ses främst under senare delen av natten. Stadium 3 och 4 dominerar den första delen av nattsömnen; den restaurerande komponenten av sömnen anses ske nu, tillväxthormon utsöndras och sårläkning och andra reparativa processer sker nu. REM-sömn (Rapid Eye Movements, snabba ögonrörelser) har vi under den senare delen av natten, den uppträder cykliskt ungefär var 90: e minut och varar i 5-60 minuter. Stora variationer i puls och blodtryck och förmåga till temperaturreglering är reducerad här. Drömmar uppträder främst i REM-sömn men även under andra perioder (Åkerstedt, 1995). Kleitman och Aserinsky (1953) upptäckte också att stadierna 2, 3 och 4 karakteriserades av långsamma ögonrörelser medan perioderna av uppstigande till skede 1 nästan alltid kännetecknades av snabba, ryckiga ögonrörelser. Man upptäckte också att dessa ögonrörelser rörde sig samtidigt åt samma håll, ungefär som att den sovande tittade på en tennismatch. Dessa ögonrörelser kallas Rapid Eye Movements, REM. De långsamma ögonrörelserna kallas Non- Rapid Eye Movements, NREM. För att veta när den sovande drömde gjordes försök genom att väcka de sovande under REM-perioder och under NREM-perioder. Resultatet blev att hela 80 % av de väckta under REM-perioderna detaljerat kunde redogöra för vad de hade drömt om för något. Endast 7 % av dem som blev väckta under NREM-perioderna kunde återge vad de hade drömt. Dessa resultat gav stor uppståndelse bland forskarna eftersom man inte tidigare hade kunnat ta reda på hur ofta en person drömmer, när en person drömmer eller hur länge en dröm varar. Detta var nu möjligt. REM-sömnen kallas också paradoxal- eller parasömn eftersom hjärnaktivitet, adrenalinnivå, puls och syreförbrukning då mest efterliknar vad som hittas vid vaket tillstånd. En sänkning av muskelaktiviteten inträffar och det är bara ögonmusklerna som rent fysiskt deltar i drömmens händelser. När drömmarna är som mest produceras inhibitorer, som är ett slags ämne som hämmar och förhindrar kemiska reaktioner, med uppgift att förhindra att musklerna agerar utifrån vad de gör i drömmen. Det kan vara 2
denna förlamning som gör att vi i drömmar kan uppleva att vi inte kan springa eller gå utan att det går. När vi somnar befinner vi oss till att börja med några minuter i insomningsstadiet (stadium 1) som är gränslandet mellan sömn och vakenhet. Vi ser det genom att sömnens långsamma EEGaktivitet börjar ta över den snabbare alfaaktiviteten som kännetecknar avslappnad vakenhet med slutna ögon. Ögonen rör sig i djupa vågrörelser vänster-höger, vänster-höger och andningsfrekvensen blir långsammare. Här kan plötsliga ryckningar i ben och armar uppträda. Sömnen anses inträda i det 30-sekundersintervall som innehåller mer än 50 % stadium 1 än i EEG. Att sömnen i stadium 1 inte är väletablerad framgår också av att en individ som väcks i de flesta fall kommer att anse att han inte sovit. När man inte sover bra och får sömnen störd så har man mycket stadium 1 sömn under natten och den tycks inte ge någon återhämtning. Den stabila sömnen fås i stadium 2. EEG är medellångsamt och består av långsamma vågor. I detta stadium krävs ca 45 decibel för att väcka den sovande. Samtidigt med förändringen mot ökat djup har andningen blivit långsammare och ytligare. Hjärnan har svalnat något och ämnesomsättningen i hjärnan har sjunkit. Stadium 2 omfattar hälften av den totala sömnperioden. Efter 10-20 minuter av stadium 2 börjar vi närma oss den djupa sömnen. De långsamma vågorna gör att denna typ av sömn kallas Slow Wave Sleep. I övergången till djupsömnen höjs väcktröskeln ännu mer och en kraftfull insöndring av tillväxthormon börjar. Större delen av dygnets totalproduktion av detta hormon kommer under djupsömnen. Djupsömnen varar ca 15-40 minuter och under tiden sänks den fysiologiska aktiviteten ytterligare något. Mängden djupsömn brukar nå 10-15 % av den totala sömnen. Det förefaller som om det är i den djupa sömnen som det mesta av centrala nervsystemets återhämtning sker, åtminstone den som har med vaken funktionsförmåga att göra. Detta är dock inte helt bevisats och det pågår forskning kring djupsömnen. Det har nu gått en dryg timme sedan insomnandet och plötsligt kommer några hastiga kroppsrörelser. Den sovande växlar upp till stadium 2 eller t.o.m. vaknar några sekunder. Han slutar avsöndra tillväxthormon och ökar sin ämnesomsättning något. Vi har nått ett tillstånd då en kamp pågår mellan den vanliga sömnen och drömsömnen (Åkerstedt, 1995). 3
Efter ett tag tar REM över. EEG blir tydligare och liknar stadium 1. Muskelspänningen faller ytterligare - våra positionsmuskler blir urkopplade och vi skulle inte kunna resa oss. Utan den här hämningen skulle människan vandra omkring vilket skulle kunna vara skadligt. Ökningen och oregelbundenheten i andningsfrekvensen, hjärtfrekvens och blodtryck visar att sömnen bytt skepnad, vi är tillbaka på samma nivå som i vaket tillstånd och ibland mycket högre. Efter 5-20 minuter av drömmande börjar ögonrörelserna försvinna och muskelspänningen öka. Den första sömncykeln bör ha blivit 80-100 minuter lång, beroende på individ och tid på dygnet. Sömnen fortsätter på samma sätt i ytterligare 3-4 cykler. Cyklerna skiljer sig något genom att djupsömnen minskar kraftigt för varje cykel. Vid den tredje är djupsömnen nästan borta. REM-periodernas längd ökar så att den senaste drömmen oftast är den längsta och mest intensiva, det är den många som vaknar och kommer ihåg. Förutsättningen för att komma ihåg en dröm är att uppvaknande sker i anslutning till den. Detta betyder också att de gånger drömmar ihågkoms från en sömn har man mest troligt sovit oroligt. Det har inträffat en del händelser under sömnen som är svåra att binda till ett visst stadium. Allt tyder på att sömnen utgör ett uppbyggande tillstånd till skillnad mot den nedbrytande vakenheten. Avslutningsvis kan sägas att sömnen är ett tillstånd av förändrad fysiologi med en rad av händelser som inträffar för långsiktig hälsa. Enligt Göran Kecklund är det hälsofarligt att sova mindre än tre-fyra timmar per natt. Det finns ett samband mellan för tidig död och kontinuerlig sömnbrist. Om vi sover dåligt under kortare perioder innebär det inte att vi behöver må dåligt så länge vi ger oss tid till återhämtning. Sömn och medvetande Förutom fysiologiska förändringar finns det flera viktiga psykologiska aspekter på sömnens förlopp. En aspekt gäller medvetenheten om att man sover. Det kan krävas uppemot en halvtimmes sömn för att en individ, om han väcks och tillfrågas om han sovit, verkligen skall kunna känna att han har sovit. Detta är av stor betydelse vid bedömningen av sömnstörningar. Bristen på medvetenhet om sömn mellan uppvaknandena medför en kraftig underskattning av sömnmängden. Underskattningen ökar för övrigt ju sämre sömnen är. Då oron för att inte kunna sova orsakar stor del av sömnstörningarna försöker man lära individer känna igen sin sömn. Sömndjupet har också betydelse för medvetenheten om sömnen. Ju djupare sömn desto säkrare kan man vara på att man sovit och desto längre tid tar det innan individen börjar fungera efter en väckning (Åkerstedt, 1995). 4
Även minnet påverkas av sömnen. Inlärning måste ha ske minst fyra minuter innan insomnandet annars försvinner det inlärda ur minnet. Man behöver viss vakenhet för att sätta minnesspår i hjärnan. Inlärning kan för övrigt inte ske under sömnen, trots rykten om motsatsen (Åkerstedt, 1995). Sömnen avbryter nämligen etablerandet av minnesspår. Av detta skäl ihågkoms inte de korta uppvaknanden som sker under natten. Det är oftast den sista drömmen som finns kvar i minnet. Vakenhet i flera minuter i direkt anslutning till drömmen krävs för att komma ihåg den. Detta är orsaken till att vissa individer hävdar att de inte drömmer. Sannolikt tyder det på att individen sover tungt och gott. Däremot finns en hel del som tyder på att minnet försämras då drömmandet hindras (Åkerstedt, 1995). Drömmen är ett intressant fenomen. Man kan säga att drömmen delvis speglar individens vakna liv. Vad drömmarna betyder och om drömanalys har en terapeutisk funktion tvistar de lärde om. Freuds drömteorier innebär att drömmen är ett sätt att presentera omedvetna och ej uppfyllda önskningar (Åkerstedt, 1995). Dygnsrytm Den dygnsrytm som finns i alla människor är en stor orsak till att problem uppstår med att arbeta på tider då som egentligen är avsedda för att sova. Denna klocka som styr dygnsrytmen består av den anatomiska strukturen i hjärnan och registrerar ljusinformation från näthinnan och ställer på så sätt in dygnsrytmen. En faktor som ofta används för att beskriva dygnsrytmen är kroppstemperaturen. Kroppstemperaturen är som högst på eftermiddagen vid 17-tiden och som lägst på morgonen vid 5-tiden. Skillnaden i kroppstemperatur är ungefär en grad (Åkerstedt, 1995). Människan är som mest uppe i varv och kroppen fungerar bäst när kroppstemperaturen är högst, och därför är det svårare att sova på dagen än på natten. Matsmältning och urinproduktion når sina högsta värden på dagen. Urinproduktion är fyra gånger så hög klockan sju till nio på morgonen än vad den är på kvällen, vilket gör det mer sannolikt att sömn under dagtid behöver avbrytas på grund av toalettbesök. Människan är som tröttast när kroppstemperaturen är som lägst. Dygnsrytmen är högst individuell, vissa har svårare att klara skiftarbete än andra. Generellt kan två typer urskiljas, morgonmänniskan och kvällsmänniskan. Uppmätta värden bekräftar att morgonmänniskan har en tidigare topp i sin dygnsrytm (Åkerstedt, 1995). En kvällsmänniska klarar lättare av skiftarbete eftersom det är lättare att anpassa sömnen efter de olika skiften. 5
Kvällsmänniskan har ett långt naturligt dygn vilket gör det lättare för dem att senarelägga sina vanor när det gäller att stiga upp på morgonen och gå och sova. De som inte behöver så mycket sömn verkar klara av skiftarbete bättre än de med högt sömnbehov. Åldern är en av de viktigaste enskilda faktorerna som avgör hur man klarar av skiftarbete och det blir svårare att klara av dygnsomställningen med stigande ålder. Detta beror på att människan tenderar blir mer morgonmänniska ju äldre hon blir. Experiment har utförts för att ta reda på hur långt människans naturliga dygn är. Detta har gjorts genom att försökspersoner har placerats isolerade från dagsljus, klocka och regelbundna tider. Denna typ av försök brukar kallas free-running (Monk och Follard, 1992). De resultat som framkommit är att människans naturliga dygn är 25 timmar långt. Det finns alltså en tendens för människan att senarelägga sin sömn med ungefär en timme per dygn vilket innebär att efter tre till fyra månader av free-running har man tappat bort en vecka i sitt liv. Detta fenomen gör att det blir svårare att klara en tidsomställning vid resor åt öst än västerut. På samma sätt gäller omställningar mellan olika arbetstider vid skiftarebete, det blir lättare att klara av ett skiftschema som hela tiden senarelägger sovtiderna; förmiddag, eftermiddag, natt. Skiftomställningar Att lägga sig senare på kvällen leder till att sovtiden minskar eftersom den biologiska klockan är inställd på att sova på nätterna och vara vakna på dagen. Vid skiftarbete är det viktigt att kunna ställa om dygnsrytmen till de olika tider man ska vara vaken och arbeta på. Omställningen hos de flesta av kroppens rytmer kan senareläggas i genomsnitt med 1-2 timmar per dygn. Vid skiftarbete innebär detta att människan förväntas prestera bra på arbetet vid tidpunkter då kroppens talar om att det är dags att sova. Detta kan leda till stress och irritation. Den faktor som främst påverkar anpassningen är ljuset. En grupp tyska forskare har gjort en stor undersökning om anpassningen till nattarbete. Forskningen visar skillnaderna i kroppstemperaturrytmen mellan det första nattskiftet och det femte. Resultatet visar att en anpassning på endast en eller två timmar sker. Då dygnsrytmen knappt anpassas till nattskiftet kommer istället sömnen på dagen att förkortas. Förklaringen till att anpassningen är så svår kan vara dels ljuset på dagen men även mattider och social samvaro som gör att sömntiderna störs (Monk och Follard, 1992). Diskussioner har förts om det skulle vara att föredra att arbeta ständig natt så att dygnsrytmen skulle hinna ställa in sig (Walker, 1978). Argumenten mot detta påstående är att de flesta 6
arbetar fem dagar per vecka och är lediga på helgerna. Under ledigheten lever de flesta ett normalt dagliv vilket skulle motverka anpassningen till nattskiftet och leda till att man ändå tvingas börja om med ny dygnsrytm varje vecka. Det har även förts diskussioner om hur många nattskift det rekommenderas att arbeta i sträck. Antingen att arbeta högst tre nätter i sträck så att kroppen aldrig hinner anpassa sig och står ut med tröttheten och stressen det innebär eller arbeta flera nätter i sträck och anpassar dygnsrytmen. Det är inte bara vid nattarbete som sömntiden kommer att förkortas. Detta är något som sker i ungefär lika stor utsträckning även vid förmiddagsskift (till exempel 6-14). Att tvingas stiga upp klockan fem på morgonen då kroppstemperaturen är som lägst och sömnbehovet som störst är någonting som de flesta har problem med. På grund av dygnsrytmen kan det vara svårt att gå och lägga sig tidigt på kvällen eftersom kroppens funktioner fortfarande är på högvarv (Walker, 1978). Skiftarbetets påverkan på det sociala livet Kroppens biologiska funktioner kommer att förändras vid nattarbete, då sömntider, mattider och hela dygnsrytmen störs. Men även vid övriga skifttider som ligger utanför det normala kommer arbetarens sociala liv att påverkas. En faktor som kan verka stressande på den skiftarbetande är just att samhället ser det som normalt att arbeta dagtid och förväntar sig att det är den som arbetar andra tider som ska anpassa sig vid social samvaro. Ett exempel på detta är att det är få människor som skulle ringa klockan fyra på natten till någon som arbetar dagtid. Däremot finns det fler som utan att tänka sig för skulle kunna tänka sig att ringa klockan elva på förmiddagen till någon som arbetar natt. Vare sig man arbetar förmiddag, eftermiddag eller natt kommer det sociala livet att påverkas. Det egna arbetsschemat följer inte omgivningens vilket gör att det blir svårare att umgås med familj och vänner. Dessutom gör de oregelbundna arbetstiderna att det blir svårt att engagera sig i regelbundna fritidsaktiviteter. Sov- och mattider stämmer inte överens med familjens även om man vissa dagar är lediga samtidigt, dessutom gör arbetstiderna och den förändrade dygnsrytmen att man kan bli trött och på dåligt humör. Det svåraste skiftet ur social synpunkt är eftermiddagsskiftet då det i princip är omöjligt att umgås med människor som inte arbetar samma skift som en själv. Detta är även de arbetstider som bör vara svårast att ha för föräldrar då man i princip inte träffar sina barn på hela dagen (Walker, 1978). Trots allt ger skiftarbete vissa praktiska fördelar. Ledighet dagtid gör att man lättare hinner uträtta vissa typer av ärenden än dagtidsarbetande. Även barnpassning kan underlättas av 7
att den ena eller båda föräldrarna arbetar skift. Vid flera typer av skiftarbete ingår en längre sammanhängande ledighet vilket är någonting som många uppskattar. Något som man bör tänka på när man gör skiftscheman är att skiftrotationen bör ske så att man hela tiden senarelägger sänggåendetiderna. Människan har ett naturligt dygn som är 25 timmar vilket gör att man lättare klarar av att senarelägga sina sovvanor. Skiftrotation bör alltså ske i ordningen förmiddag, eftermiddag och natt. Enda skiftet som är acceptabelt ur sömnsynpunkt är eftermiddagsskiftet, nackdelen med detta skift är istället att det skapar problem i det sociala livet. Dygnsrytmens effekt är stor, men den samarbetar hela tiden med återhämtningsbalansen. Ju längre tid vi varit vakna desto mer återhämtningssömn behövs. T ex så skulle bara en timmes sömn behövas vi gick till sängs vid 11-tiden på förmiddagen efter en normal sömn. Återhämtningen handlar inte bara om längd utan lika mycket om djup. Varje timmes vakenhet leder till ett behov av en viss mängd återhämtningssömn. Eftersom återhämtningen inte bara beror på längden utan även på djupet kommer återhämtningen klaras av på betydligt kortare tid än den som motsvarar antalet vakna minuter. Vi tänker oss en situation då vi sover efter en natt utan sömn. Nu börjar djupsömnen redan några minuter efter det att vi har gått och lagt oss, stigningen är brant och maximum ligger högre än normalt. Nästa cykel är flackare än den första och når en lägre maxinivå men fortfarande ligger man över normalsömnen. Först i cykel 3 eller 4 är sömnbristen återhämtad och man är tillbaka vid normalsömnens värden. Vi återhämtar förlusten från en överhoppad sömn under åtta timmar av normal sömn. Ju mer sömnbrist desto djupare och intensivare sömn får man (Åkerstedt, 1995). Uppvaknandet blir svårare ju djupare sömn, och det är väl något alla har märkt vid uppstigande när väckarklockan ringer. Risken för att en olycka ska inträffa för dem som har jour är som störst när man blir väckt ur djupsömn. Om sömnbehovet minskas genom att ta en tupplur före huvudsömnen så uppnås en plan utveckling av djupsömnen. Den djupsömn som fås av tuppluren minskar djupsömnsbehovet i huvudsömnen. Det låga djupsömnsbehovet gör personen lättväckt och sömnen kan bli förkortad av t ex dygnsrytmen. Detta fenomen återfinns ofta hos äldre personer med sömnstörningar. Den första delen av sömnen är viktigare än den senare delen och för litet sömn under några nätter gör inte så mycket eftersom det går snabbt att ta igen den sömn som förloras. 8
Sömnens normala utseende bestäms av samarbete mellan dygnsrytmen och återhämtningsbalansen eftersom sömnförmågan minskar ju närmare dygnsrytmens maximum individen kommer och ju kortare vakentiden är. Dygnsrytmens botten infaller ca klockan 5 på morgonen och det är då tröttheten är som störst. Beträffande kroppsliga förändringar under sömnbrist förekommer inte så många sådana. Studier visar att extremt kort (mindre än 4 timmar), extremt lång (mer än 11 timmar) sömn är förenad med en viss förhöjd sjuklighet och dödlighet på lång sikt (5-10 år). Flera forskningsprojekt försöker ta fram sambanden mellan sömn, hälsa och kanske framför allt hur immunförsvaret påverkas (Åkerstedt, 1995). Mycket intressant i detta sammanhang är att möss som hålls vakna dör efter ca fem veckor. Det är dock i dessa undersökningar svårt att skilja effekterna av själva sömnbristen från effekterna av väckmetoderna. Det förefaller som om dödsorsaken skulle vara relaterad till temperaturregleringen. Det är nämligen så att det extremt sömndepriverade djuret förlorar förmågan att behålla kroppstemperaturen och avlider av att kärlen kollapsar. Denna observation blir än mer intressant eftersom framför allt REM-sömnen är inblandad i denna kollaps och temperaturregleringen upphör under djupsömnen. Mössens extrema sömndeprivation motsvarar minst ett års sömnbrist hos människan (Åkerstedt, 1995). Det är en myt att brist på drömsömn leder till mental ohälsa (Åkerstedt, 1995). Föreställningen baseras på Freuds syn att sömnen löser konflikter som inte kunnat lösas i vaket tillstånd och att undertryckande av drömmar leder till en ackumulering av olösta konflikter. En del försök stödde delvis detta. En ytterligare observation i samband med störd sömn är att täta störningar leder till att sömnens återhämtningsvärde helt försvinner. Återhämtningsvärdet ökar gradvis ju glesare störningarna kommer. Om dessa begränsas till högst en per 15 minuter är inga negativa effekter på vakenheten längre märkbara. Det sömnstadium som är mest känsligt för störningar är djupsömnen. Den vanligaste frågan är hur mycket sömn som en individ behöver. Svaret är att det är individuellt. Det finns dock en rad fakta som sammantaget ger ett svar på frågan. Ett sådant är genomsnittssömnen. En vuxen sover i genomsnitt ca 7,5 timmar. Större delen av befolkningen ligger inom normalintervallet 6-9 timmar. Sömnlängden varierar förstås också med åldern. Den 9
nyfödde sover 17-18 timmar, femåringen 10-12 timmar och 10-åringen 9-10 timmar. Hos äldre personer finns en svag tendens till minskad sömnlängd (Åkerstedt, 1995). Hur mycket kan då förloras av nattsömnen utan att få svårigheter att fungera dagen efter? De experiment som har gjorts visar på att en till två timmars sömnförlust inte är mätbar med psykologiska test. Resultaten stämmer med faktumet att djupsömnen inte förekommer under de sista sömncyklerna. För att prestationen skall bli sämre fordras ca tre timmars sömnbrist. De flesta människor kan fungera tämligen normalt efter en natt utan sömn, så länge inte uppgifter av monoton karaktär ska utföras. Det är inte bra att köra bil när man har sovit lite (Åkerstedt, 1995). Vad händer om man i stället för tillfälliga sömnunderskott har ständigt reducerad sömn? Om sömnen stegvis minskar, med t ex femton minuter per vecka, ändras sömnmönstret så att djupsömnen tar över mera från sömnstadium två. Sömnen blir gradvis djupare och mer effektiv ur återhämtningssynpunkt. Detta gör att sömnen kan reduceras utan beteendeeffekter något mer på detta sätt än vid akut sömnreduktion. Gränsen för vad som är acceptabelt går vid ca fem timmars sömn. Att sova så kort tid upplevs som obehagligt och de flesta vill inte ha mindre än sex timmars sömn (Åkerstedt, 1995). Det går också bra att dela upp sömnen. På grund av att den mellanliggande vakentiden orsakar ett ökat sömntryck kommer efterföljande kortsömn att ha ett högt återhämtningsvärde. En normal tupplur är värd fyra till sex gånger så mycket som motsvarande sömnlängd i slutet av en traditionell åttatimmarssömn. Tuppluren är effektiv och ett viktigt komplement till huvudsömnen. Den som lider av störd nattsömn bör inte sova middag eftersom det då blir svårare att somna på kvällen. Man kan slutligen säga att man aldrig behöver oroa sig för om man har svårt att somna eftersom man nästa natt kommer att sova igen det man förlorat natten innan. Anledning till sömn Effekterna av sömnbrist ger en del antydningar om anledningen till att människan behöver sömn. Sömnens funktion är att ge kroppen tillfälle till återhämtning efter dagens belastning. Framför allt är det centrala nervsystemet som behöver återhämtning. En annan anledning till att sova kan vara för att hålla kroppen i stillhet under den tid på dygnet då människan är minst 10
effektiv dvs. på natten. Att söka efter mat på natten var farligt för urtidsmänniskan. Även om förhållandena idag inte är likadana har vi ändå kvar den biologiska klockans styrning av sömn och vakenhetsmönstret. Rovdjur har en annorlunda fördelning av sitt vakenhetsmönster. Slutligen bidrar den sänkta ämnesomsättningen under sömnen till att kroppens organ slits ut i en mindre omfattning. Prioriteringen av sömnstadierna skulle kunna tolkas som att djupsömnen är viktigast, och så är även fallet det på kort sikt. REM-sömnen av större betydelse på lång sikt. När det gäller vilken del av sömnen som är viktigast brukar sömnen före midnatt vidmakthållas som viktig. Det sägs gälla sömnens första del, orsaken är att djupsömnen dominerar den första och andra sömncykeln och att största delen av återhämtningen sker under djupsömnen. Slutsatsen kan dras att bra sömn är lång och djup sömn utan uppvaknanden samt med normala, regelbundet återkommande inslag av djup sömn. Det finns också kliniska kriterier på sömnstörningar. Dessa innefattar något av: förkortad sömn (mer än 90 minuters reduktion), lång insomnandetid (mer än 45 minuter), upprepade uppvaknanden (minst 4 och med svårigheter att somna om och med lång vakentid mer än 45 minuter), för tidigt uppvaknande eller mardrömmar (Åkerstedt, 1995). Störningarna måste uppträda under en längre tid och leda till sämre funktion. Det händer att personer som inte behöver så mycket sömn klagar på att de inte kan somna i normal tid eller att de vaknar för tidigt. Sömnens återhämtningsvärde utgör här inte problemet utan det är upplevelsen av att vara vaken när alla andra sover som individerna vill undvika. Totalt lider ca en fjärdedel av befolkningen av störd sömn. Det finns många sätt att klassificera sömnstörningar. Ett av de vanligaste är triaden insomnier, hypersomnier samt parasomnier (Åkerstedt, 1995). Det finns många psykologiska orsaker till insomnia. När insomnierna blir långvariga talas det om psykofysiologisk insomnia. Detta kännetecknas av att individen är orolig inför sänggåendet utan att veta varför. Tankar snurrar runt i huvudet och tränger sig på. Detta gör individen ännu mer spänd, vilket ytterligare ökar svårigheten att somna. Ofta är störningen kopplad till den egna sovmiljön, eftersom dessa personer ofta sover bättre i laboratoriemiljö. Ibland finns en traumatisk situation i bakgrunden, vars effekter permanentas via betingning. I allmänhet har denna typ av patient en hög aktiveringsnivå. Dygnsrytmbetingad insomnia är en annan typ av insomnia. Detta gäller kvällsmänniskor, de har en ovanligt lång dygnsrytm som låtit sovtiderna glida iväg alltför sent för att tillåta tillfredsställande sömn före de ska stiga upp på morgonen. 11
Detta får konsekvenser för deras förmåga att fungera under dagen. Det är mycket svårt att med enbart vilja och disciplin tidigarelägga sömnen. Orsaken är att en tidigarelagd sovtid kommer att hamna nära dygnsrytmens maximum och ha en mycket kort föregående vakentid som båda direkt motverkar förmågan att somna. Man har uppnått goda resultat genom behandling med ljusterapi, som används för att skjuta tillbaka dygnsrytmen. I samma syfte testas också behandling med melatonin som är inblandat i dygnsrytmregleringen. Det är melatoninet som skapar sömnigheten. En av de vanligaste orsakerna till störd sömn är psykiatriska sjukdomar. Deprimerade patienter har ofta en kraftig minskning av djupsömnen redan vid insomnandet, många uppvaknanden och svårigheter att behålla sömnen fram till morgonen. En del av störningarna kan ha att göra med en för tidig dygnsrytm men forskningsresultaten är fortfarande osäkra. De senaste åren har behandling på morgonen med starkt ljus visat sig ha positiva effekter på patienter med säsongsbetingad depression. En annan kategori av sömnstörningar är de som hänger ihop med andra medicinska sjukdomar, inte minst smärttillstånd. De senare ger täta uppvaknanden som stör återhämtningen (Åkerstedt, 1995) Med hypersomni menas en överdriven sömnighet och man försöker få mer sömn. Oförmåga att hålla sig vaken dagtid i passiva understimulerade situationer som t ex bilkörning. Den kraftigaste effekten har oftast sömnapné, där sömnen praktiskt taget blir utan återhämtningsvärde och den drabbade individen blir ofta svårt handikappad av tröttheten. Andra skäl till trötthet är mörker, monotoni eller aktivitet vid fel fas i dygnsrytmscykeln. Det senare gäller t ex skiftarbete. Skiftarbetaren på nattskiftet drabbas ofta av extrem trötthet, speciellt om arbetsuppgiften är passiv. Olycksrisken är mycket stor här. Narkolepsi är ett relativt sällsynt tillstånd av sömnighet som inte beror på dålig nattsömn (Åkerstedt, 1995). Sjukdomen är ärftlig och den börjar ofta i tonåren och kan medföra att patienten helt plötsligt faller ihop. Symptomen kan ofta hållas i schack med bl a amfetamin. Ett par procent av befolkningen är långsovare som behöver 10-11 timmar sömn för att känna sig utsövda. Parasomnier är en grupp fenomen som stör välbefinnandet under sömnen utan att direkt avbryta eller hindra den. Vanligast är mardrömmen, en dröm som innehåller en hotsituation och medför en avsevärd aktivering av det autonoma nervsystemet. Mardrömmen dyker ofta upp i anslutning till ångestladdade livssituationer men framkallas också av t ex alkohol, 12
sömnmedel och lugnande medel. Mardrömmar är mycket vanliga hos en fjärdedel av befolkningen, mest hos barn. 13
Syfte Syftet med uppsatsen är att kartlägga hur arbetstiderna påverkar oss på vår fritid, i vårt arbete, vår sömn och vår motivation att gå till arbetet. Syftet med uppsatsen är även att se hur arbetstiden påverkar när på dygnet vi vill arbeta och varför. Uppsatsen försöker även kartlägga vår egen påverkan, om vi kan påverka när vi arbetar, hur ålder och egenskapen av att vara morgon- eller kvällsmänniska påverkar arbetstiden och på vilket sätt vi kan påverka arbetstiderna i så fall. Metod Metod är ett redskap för forskaren att lösa problem och genomföra sitt arbete. Vilken metod som ska tillämpas i ett arbete beror på hur den frågeställning som ska behandlas ser ut (Backman, 1998). I detta kapitel kommer jag att redogöra för försökspersoner, material och procedur och databehandling. Slutligen diskuteras metodproblem, med utgångspunkt i begreppen validitet och reliabilitet. Metoden jag har använt mig av är semistrukturerade intervjuer, d v s några färdigformulerade frågor som ställdes, med möjligheten öppen att ställa följdfrågor. Frågorna var öppna utan några bestämda svarsalternativ. Anledningen till att semistrukturerade intervjuer valdes var att det ger bättre djup och förståelse. Fördelen med semistrukturerade intervjuer är att det går att prata fritt runt frågorna och de behöver inte tas upp i den ordning som de står i intervjuguiden. Nackdelen med kvantitativa undersökningar kan vara att svar bara kan fås på ställda frågor, ett visst fenomen kartläggs utan att få någon djupare förståelse, vilket kan fås vid intervjuer genom möjligheten att ställa följdfrågor. Försökspersoner I undersökningen deltog tio personer, varav sex kvinnor och fyra män. Dessa personer har skiftande yrken och arbetstider, är i åldern 27-40 år och är bosatta i någon kommun i Norrland. Försökspersonerna valdes ut utifrån geografisk närhet och utsågs ur den egna bekantskapskretsen, alla namn är fingerade med tanke på den etiska aspekten. Alla intervjupersoner garanterades fullständig anonymitet. Nackdelen med att använda sig av bekvämlighetsurval kan vara att resultatet inte blir generellt men det är svårt att få ett generellt resultat i vilket fall som helst vid så få intervjuer. Anledning till att det valda antalet intervjuer är i första hand tiden som avsatts för en C-uppsats. 14
Material Innan intervjuerna genomfördes utformades en intervjuguide (bilaga 1) som innehåller de frågor som ställdes till intervjupersonerna, dessa frågor baseras på undersökningens syfte. Vid strukturerade intervjuer används standardiserade frågeformulär, då intervjuerna i denna undersökning är av semistrukturerad art har inget sådant formulär använts. Intervjuaren har trots detta en uppfattning om vilka faktorer som är viktiga. Dessa finns nedskrivna i guiden men behöver inte tas upp i ordningsföljd. Intervjuguiden består av fyra huvudfrågor; bakgrundsfrågor, hur arbetstiderna påverkar intervjupersonen, preferenser och egen påverkan. Bakgrundsfrågorna består av frågor beträffande ålder, kön, civilstånd, yrke och arbetstider. Andra frågan utreder hur arbetstiden påverkade intervjupersonen beträffande fritid, arbete, sömn och motivation att gå till arbetet. Därefter undersöktes vilken tid på dygnet som de föredrog att arbeta på och av vilken anledning. Slutligen fick de svara på hur de upplevde sin egen påverkan av sina arbetstider. Analys av den information som kvalitativa intervjuer ger är ofta en både tidskrävande och omständlig process. I sådana intervjuer måste stor del av strukturering och organisering av information ske efter det att insamlingen är avslutad. Procedur De personer som skulle intervjuas hade i förväg kontaktats via e-mail eller telefon, sedan skickades intervjuguiderna ut till respektive intervjuperson. Detta för att de skulle ha möjlighet att ta del av frågorna, kunna förbereda sig inför intervjuerna och ge så tillförlitliga svar som möjligt. Tiden det tog att intervjua intervjupersonerna varierade mellan ca 10 och 20 minuter och utfördes både dagtid och kvällstid. Intervjuerna genomfördes på intervjupersonernas arbetsplats. De tog god tid på sig och verkade inte stressade. När intervjuerna var färdigställda sammanfattades informationen från dem i resultatet. Efter sammanställningen av empirin användes tidigare teorier och en analyserande jämförelse utfördes mot det empiriska resultatet under diskussionskapitlet. Att dra slutsatser och upptäcka samband utifrån det bearbetade materialet är det sista steget. I denna sista fas har intentionen varit att upprätthålla en öppen och kritisk inställning samt att vara försiktig med att dra slutsatser. Fördelen med att intervjupersonerna får läsa frågorna i förväg är att de i lugn och ro hinner fundera på frågorna och kan genom detta förfarande ge tillförlitligare svar än om de inte fått läsa frågorna innan. 15
Databehandling Vid en undersökning kan metodproblem av två slag uppkomma. Dessa två typer av problem benämns validitet och reliabilitet. Validitet kan definieras som ett mätinstruments förmåga att mäta det som verkligen avses att mäta. I kvalitativa undersökningar har vi en mycket större närhet till det eller den som studeras jämfört med kvantitativa undersökningar. Reliabilitet innebär att ett mätinstrument ska ge tillförlitliga och stabila utslag. För att kunna få en hög reliabilitet bör metoden vara oberoende av undersökare. En hög reliabilitet innebär också att datainsamlingsproceduren skall gå att upprepa med samma resultat. Om någon gör samma undersökning vid ett senare tillfälle skall denne komma fram till samma resultat och slutsatser. Därför är det viktigt att dokumentera de gjorda procedurerna för att möjliggöra för en annan undersökare att repetera en tidigare gjord undersökning. En så objektiv inställning som möjligt har hållits vid utformningen av intervjuguiden för att göra det möjligt att formulera bra och relevanta frågor som inte var ledande eller skulle kunna missuppfattas av intervjupersonen. Vid intervjuerna med respektive intervjuperson fick vi sitta ostört. Intervjupersonerna tog god tid på sig och verkade inte stressade. Efter intervjuerna skrevs informationen ned medan jag fortfarande hade den färskt i minnet, till hjälp hade jag de bandade intervjuerna. Denna studie kan replikeras om man använder sig av samma metod. Som kritisk diskussion kan nämnas att de gjorda analyserna kan ha färgats av att de intervjuade individerna är kända av intervjuaren. 16
Resultat Här i resultatet redogörs för vad intervjupersonerna har svarat. Nedan följer vad de svarat på bakgrundsfrågorna, sedan hur arbetstiderna påverkar dem beträffande bl a arbete och fritid, deras preferenser och till slut redogörs för intervjupersonernas svar på frågan om hur de kan påverka sina arbetstider. Bakgrundsfrågor I undersökningen deltog tio personer, varav sex personer var kvinnor och fyra män. En person arbetade som husfru, två personer som nattportier, en person arbetade som både nattportier och receptionist. En person arbetade bara som receptionist, en person arbetade som innesäljare, en person arbetade som doktorand, en person arbetade som tidningsbud, en person arbetade som vaktmästare och en person var webbredaktör, se tabell 1. Tabell 1: Visar hur många personer som arbetade i respektive yrke. Yrkeskategori Husfru Nattportier Nattportier och receptionist Innesäljare Doktorand Tidningsbud Vaktmästare Webbredaktör Receptionist Summa: Antal personer 1 person 2 personer 1 person 1 person 1 person 1 person 1 person 1 person 1 person 10 personer Intervjupersonerna hade olika arbetstider. Tre personer arbetade dagtid, sex personer arbetade skift och en person arbetade på valfria tider, se tabell 2. 17
Tabell 2: Visar hur många personer som arbetar dagtid, skift och på valfria tider. Arbetstid Dagtid Skift Valfria tider Summa: Antal personer 3 personer 6 personer 1 person 10 personer Orsaken till att man hade de aktuella arbetstiderna varierade: Det passar mig bra eftersom jag är kvällsmänniska, jag har valt dessa arbetstider eftersom jag är väldigt trött på morgonen, det passar mina studier, arbetstiderna är mestadels efter mina egna önskemål, jag har dessa arbetstider för att kunna göra städlistor och sätta i ordning konferensrummen så att de är redo att använda för en ny dag, det är skönt att ha ett 8-17 jobb, det påverkar mig inte alls negativt utan bara positivt. Om man var morgonmänniska eller kvällsmänniska varierade mellan intervjupersonerna. Tre personer var morgonmänniska, fem personer var kvällsmänniska och två personer var både morgon- och kvällsmänniska, se tabell 3. Tabell 3: Visar hur många personer som är morgonmänniska och/eller kvällsmänniska. Morgonmänniska eller kvällsmänniska? Antal personer Morgonmänniska 3 personer Kvällsmänniska 5 personer Både morgon- och kvällsmänniska 2 personer Summa: 10 personer Det var intressant att undersöka om det fanns någon koppling mellan morgon- och kvällsmänniskor och deras arbetstid. Av dem som arbetade dagtid uppgav tre personer att de är morgonmänniska och en person uppgav sig vara kvällsmänniska, bland dem som arbetar skift är en person morgonmänniska, en person är både morgon- och kvällsmänniska och tre personer är kvällsmänniska. Personen som hade valfria tider ansåg sig vara kvällsmänniska, se tabell 4. 18
Tabell 4: Koppling mellan morgon- och kvällsmänniskor och deras arbetstid. Arbetstid Morgonmänniska Kvällsmänniska Både morgon- Summa och kvällsmänniska Dagtid 3 personer 1 person 4 personer Skift 1 person 3 personer 1 person 5 person Valfria tider 1 person 1 person Summa: 10 personer Nästa område berör hur arbetstider påverkar intervjupersonerna på deras fritid, på arbetet, sömnen och deras motivation att gå till arbetet. Hur arbetstiderna påverkar Intervjupersonerna hade liknande tankar om hur arbetstiderna påverkade dem på arbete och fritid. När man arbetade dagtid hann man träna och umgås med vänner efter arbetet i större utsträckning än när man arbetar natt- eller eftermiddagsskift. Arbetstiden begränsar fritiden eftersom jag jobbar helgnätter, man hinner träna efter arbetstidens slut, jag är trött på morgonen. En fördel med förmiddagsskiftet är att man får vara ledig på kvällen, fördelen med eftermiddagsskiftet är att man hinner träna och uträtta ärenden innan arbetet. Några svarade att det är skönt att arbeta dagtid eftersom då är man ledig på kvällarna och kan träna, träffa sina vänner eller bara koppla av. En person ansåg att arbetet inte påverkade honom om han steg upp i tid, om jag kliver upp i någorlunda tid så är det ingen påverkan, annars så sover jag bort fritiden. De intervjupersoner som arbetar nattskift uppgav att sömnen påverkas negativt när de skall sova på dagen, jag kan vara trött när jag jobbar natt p.g.a. att jag sover dåligt under dagen. En av intervjupersonerna som jobbar dagtid uppgav att hon även kan sova sämre under nätterna, vissa kvällar somnar jag på en gång, medan jag kan vara väldigt stressad och ligga och tänka på jobbet andra kvällar. Kan vara svårt att släppa tankarna på jobbet. En person som arbetar natt uppgav att sömnen inte påverkades negativt av att vara vaken på natten och sova på dagen. Motivationen varierar beroende på om man arbetar förmiddag/eftermiddagsskift eller nattskift Jag har hög motivation när jag ska arbeta dagtid men lägre när jag ska och jobba natt, exakt lika hög 19
om jag jobbar förmiddag eller eftermiddag, hög motivation men upplever det tungt att åka till jobbet klockan 22.30 när andra går ut eller går och lägger sig. En person som jobbar dagtid uppger att hon har hög motivation att gå till arbetet på morgonen eftersom hon sover bra på nätterna och känner sig utvilad på morgonen. Lite lägre motivation än om jag hade andra arbetstider uppger en av personerna som arbetar natt. Den tredje frågan rörde vilka preferenser intervjupersonerna hade, när på dygnet det skulle vilja arbeta om de själva får välja arbetstid, se tabell 5. Tabell 5: Visar hur arbetstiderna påverkar intervjupersonerna på deras fritid, på arbetet, sömn, motivation att gå till arbetet samt övriga påverkansfaktorer. Positivt Negativt Både negativt och positivt Summa Fritid 4 personer 4 personer 2 personer 10 personer Arbetet 7 personer 2 personer 1 person 10 personer Sömnen 5 personer 2 personer 3 personer 10 personer Motivation gå till arbetet 5 personer 1 person 4 personer 10 personer Nästa område berör intervjupersonernas preferenser, när på dygnet de skulle vilja arbeta och varför. Preferenser Alla intervjupersoner utom en uppgav att om de själva fick välja arbetstider skulle de välja att arbeta dagtid. Klockan 8-16.30, för då vet man när man ska jobba och det är lättare att få rutin på kvällen, dagtid för att det passar dygnsrytmen bättre och det är lättare att umgås med kompisar om man jobbar dagtid, jag skulle vilja arbeta klockan 10.00-15.00 för att få mer tid med barnen. En intervjuperson uppgav att han vill arbeta när han har motivation och när han känner för det. Det spelar han ingen roll när på dygnet det är. En intervjuperson uppgav att han vill arbeta mellan klockan 7.00 och 16.00 eftersom han är van vid det. Det är skönt att arbeta på dagen för då är man ledig på kvällen. En av intervjupersonerna säger sig helst vilja arbeta eftermiddag eftersom han är pigg då och inte behöver stiga upp så tidigt. Se tabell 5 nedan. 20
Tabell 5: Visar när på dygnet intervjupersonerna helst skulle vilja arbeta. Önskad arbetstid Antal personer 7-15 och 15-23 1 person 7-16 1 person 9-15 2 personer 8-16.30 1 person 8-17 4 personer Eftermiddag 1 person Summa: 10 personer Det sista området rörde i vilken grad som intervjupersonerna kan påverka när de arbetar och på vilket sätt de kan påverka sina arbetstider, d v s deras egen påverkan av sina arbetstider. Egen påverkan Intervjupersonerna uppgav att de till viss del kan påverka sina arbetstider. Jag kan påverka genom att lämna in förslag på schema när jag vill jobba, jag anser inte att jag själv kan påverka vilken arbetstid jag har, jag kan påverka till viss del om jag ska jobba natt men studierna påverkar möjligheten att jobba dagtid, kan ej påverka arbetstiderna men jag kan påverka vilket skift jag ska jobba. En intervjuperson ansåg att han inte kunde påverka sin arbetstid men det gjorde inte så mycket eftersom han ändå ville arbeta den tiden om han fick välja arbetstid själv, se tabell 6. Tabell 6: Visar intervjupersonernas egen påverkan på sina arbetstider. Svarsalternativ Ja, jag kan påverka min arbetstid Nej, jag anser inte att jag kan påverka min arbetstid Summa: Antal intervjupersoner 6 personer 4 personer 10 personer 21
Diskussion Många av resultaten gällande den empiriska delen är överlag samstämmiga med teorier som finns inom området. Undersökningen stärker teorierna om att vår kropp är gjord för att sova på natten och vara vaken på dagen. En faktor som avgör hur man klarar av skiftarbete är åldern. Åkerstedt (1995) menar att förmågan att klara av dygnsomställningen försämras med stigande ålder, detta beror på att man blir mer morgonmänniska ju äldre man blir. Detta kan styrkas i undersökningen då två av de äldre intervjupersonerna uppger att de har svårt att sova på dagen. En av de lite äldre intervjupersonerna uppger att hon är morgonmänniska och hellre skulle föredra att arbeta dagtid. En annan uppger att hon inte har valt själv att börja arbeta klockan 07.00 men eftersom hon anser sig vara en morgonmänniska tycker hon att det passar henne bra. Tre av intervjupersonerna uppger sig inte ha några problem med att sova dagtid, problemet är att eftersom han sover så bra kan han utan problem sova bort sin fritid. Intervjupersonerna hade liknande tankar om hur arbetstiderna påverkade dem på arbete och fritid. När man arbetar dagtid hinner man träna och umgås med vänner efter jobbet i större utsträckning än när man arbetar natt- eller eftermiddagsskift. Enligt Åkerstedt (1995) kommer kroppens biologiska funktioner att förändras vid nattarbete, då sömntider, mattider och hela dygnsrytmen störs. Men även vid övriga skifttider som ligger utanför det normala kommer arbetarens sociala liv att påverkas. En faktor som kan verka stressande på den skiftarbetande är just att samhället ser det som normalt att arbeta dagtid och förväntar sig att det är den som arbetar på andra tider som ska anpassa sig vid social samvaro. Det egna arbetsschemat följer inte omgivningens vilket gör att det blir svårare att umgås med familj och vänner. En av intervjupersonerna uppgav att arbetstiden begränsar fritiden eftersom hon arbetar helgnätter. Åkerstedt betonar att de oregelbundna arbetstiderna gör att det blir svårt att engagera sig i regelbundna fritidsaktiviteter. Sov- och mattider stämmer inte överens med familjens även om man vissa dagar är lediga samtidigt, dessutom gör arbetstiderna och den förändrade dygnsrytmen att man kan bli trött och på dåligt humör. Enligt Walker (1978) är ledigheten dagtid en av fördelarna med att arbeta eftermiddag. Det gör det lättare att hinna uträtta vissa typer av ärenden än dagtidsarbetande. En intervjuperson uppger att en fördel med förmiddagsskiftet är att man får vara ledig på kvällen. Fördelen med att arbeta på eftermiddagen är att man inte behöver stiga upp så tidigt. Några intervjupersoner som arbetar natt uppgav att sömnen påverkas negativt när de skall sova på dagen men några uppger sig inte ha några problem med att vara vaken på natten och sova på dagen. Problemen uppgavs vara mer av social än biologisk karaktär. Enligt Walker har det förts diskussioner om hur många nattskift 22