2004-2005: KONSUMTIONEN BÄR UPP TILLVÄXTEN

PROGNOS 18.3.2004 Tilläggsuppgifter: Prognoschef Eero Lehto Tel. 358-9-2535 7350 e-mail: Eero.Lehto@labour.fi Informatör Heikki Taimio Tel. 358-9-2535 7349 e-mail: Heikki.Taimio@labour.fi Prognos 2004-2005: KONSUMTIONEN BÄR UPP TILLVÄXTEN OCH SYSSELSÄTTNINGEN I fjol var den ekonomiska utvecklingen i Finland rätt gynnsam. Totalproduktionen växte med ca 2 %, medan tillväxten för hela euroområdet stannade på 0,3 %. I jämförelse med övriga EU-länder var konsumenternas förtroende exceptionellt starkt. Det påverkade också den privata konsumtionen, som hos oss ökade med 3,6 % från året innan och fungerade som motor för den ekonomiska tillväxten. De påtagliga svårigheterna för exporten bidrog dock till att hålla tillväxten förhållandevis låg, och detta inverkade på sysselsättningen. Sysselsättningen förbättrades visserligen inom den offentliga tjänstesektorn och den produktion som är beroende av privat konsumtion men försvagades inom exportindustrin och tjänsteproduktionen för denna. Tyngdpunkten för tillväxten i Finland kommer även i år att ligga på den privata konsumtionen. Exportökningen tar också fart, men relativt trögt. Detta beror bland annat på eurons förstärkning, som dels har dämpat återhämtningen i ekonomierna i vårt viktigaste marknadsområde, EU, och dels direkt försvagat vår exports prismässiga konkurrenskraft. Det oaktat växer totalproduktionen i år med 3 %. Nästa år tar tillväxten fart, även om ökningen i den privata konsumtionen redan planar ut. Under 2005 kommer såväl investeringarna drivna av stora byggnadsprojekt och exporten, som då kommit i gång även till Europa, att ge fart åt den ekonomiska tillväxten. Tack vare konjunkturuppgången är en måttlig ökning i sysselsättningen att vänta. Återhämtningen i Europa ännu i sin linda Tillväxttakten i euroområdet avtog i fjol från året innan. BNP-ökningen stannade på 0,3 %. För hela EU-området uppgick tillväxten till 0,6 %. Den privata konsumtionen ökade med omkring 1 %, medan de privata investeringarna minskade något. Den offentliga konsumtionen bidrog klart till tillväxten och utrikeshandeln hade en marginellt negativ effekt. Hushållens jämförelsevis starka finansiella ställning, en måttlig inkomstbildning och låg realräntenivå i euroområdet skapar förutsättningar för en högre

tillväxttakt i området. Framåtblickande indikatorer för euroområdet tyder också på att den ekonomiska tillväxten är på väg uppåt. Medelvärdena av index för såväl tillverkning, byggnadsverksamhet, detaljhandel och konsumentförtroende som privata tjänster för perioden december - februari låg över medelvärdena för föregående tremånadersperiod. Dock hade endast indikatorn för privata tjänster stigit klart. Övriga indikatorer hade stigit obetydligt, vilket tyder på att tillväxtökningen i området är rätt trög. Totalt sett kan man säga att återhämtningen i euroområdet har varit långsammare än vad vi förutsåg i augusti. Särskilt oroande är det fortsatt svaga konsumentförtroendet och det faktum att byggandet inte tagit fart trots en låg realränta. Konsumentförtroendet har försvagats av den förhållandevis höga arbetslösheten med åtföljande osäkerhet. Arbetslösheten i euroområdet låg hela fjolåret kring 8,8 %. Det är uppenbart att även de privata investeringarna kommer i gång först efter att den ekonomiska aktiviteten klart har ökat. Figur 1. Eurons kurs mot dollarn och ekonomisk tillväxt 1991-2004 En orsak till utvecklingen hittills kan anses vara eurons oväntade och i det rådande konjunkturläget olämpliga förstärkning gentemot dollarn. Eurons kurs mot dollarn är i dag (16.3.) 1,23. Även om euron de senaste dagarna försvagats är den fortfarande ca 13 % starkare än för ett år sedan och hela 40 % starkare än för två år sedan. Euron (eller motsvarande ecu-korg) är inte exceptionellt stark gentemot dollarn (figur 1). Exceptionellt är dock att euron förstärks i förhållande till dollarn trots att tillväxten i USA redan länge klart har överstigit tillväxttakten i euroområdet. I regel har en korrigerande växelkursförändring med utjämnande effekt på den

ekonomiska utvecklingen skett rätt snabbt efter att tillväxtskillnaderna ökat. Den senaste tidens utveckling, som har dämpat den ekonomiska aktiviteten i euroområdet, har därför till stor del sin förklaring i olika penningpolitik i de tre blocken Asien, euroområdet och USA. De asiatiska länderna och USA prioriterar realekonomisk utveckling och ökad tillväxt (på kort sikt) mer än Europeiska centralbanken. Konjunkturutsikterna är dock även i Europa till övervägande del positiva. Den förhållandevis starka tillväxten i både USA och Asien återspeglas också i Europa trots den starka eurokursen. Detta kombinerat med en låg realränta och en starkare euro, som främjar köpkraften i området, stimulerar den privata konsumtionen, som redan i år växer med ca 2 %. Återhämtningen i de privata investeringarna låter emellertid ännu vänta på sig. Den offentliga ekonomin har sannolikt en neutral effekt på den ekonomiska tillväxten. Effekten av utrikeshandeln blir marginellt negativ. Eurons förstärkning medför att exporten ökar något långsammare än importen. Vår nya prognos för euroområdet beaktar den förhållandevis låga tillväxten i slutet av fjolåret. Under detta år väntas BNP-tillväxten accelerera till omkring 2 % på årsbasis. Mätt som årsgenomsnitt stannar tillväxten dock på 1,6 %. Nästa år tar tillväxten tydligt fart. I takt med ett ökande konsumentförtroende stiger den privata konsumtionen med 2,4 %. Låga räntor och företagens allt starkare framtidstro bidrar till att de privata investeringarna växer med 3 % från föregående år. Konsumentprisinflationen i euroområdet har stabiliserats kring 2 %, och ECB ser inte att inflationen på kort sikt skulle hota bankens inflationsmål: nära men under 2 %. Övertygad av de ljusare konjunkturutsikterna och nöjd med den inflationsbroms som euron utgör ser ECB dock inget behov av en räntesänkning. Hög likviditet enligt utvecklingen av penningmängdsaggregatet M3 betraktas dessutom som en risk som kan leda till ökad inflation. Ingen räntehöjning är dock att vänta under detta år. Däremot är det uppenbart att räntan justeras uppåt nästa år när det allmänna konjunkturläget förbättras. Tillväxten stark i USA obalanser i ekonomin alltjämt hot Till den ekonomiska tillväxten i USA bidrog förra året så gott som samtliga efterfrågekomponenter i försörjningsbalansen. Utrikeshandelns bidrag var visserligen klart negativt under andra kvartalet men

under årets senare del bidrog även det till att stärka tillväxten. Den stadigt accelererande privata konsumtionen har hela tiden medverkat till att hålla uppe tillväxten. Den offentliga konsumtionen, inklusive militära utgifter, hade en särskilt stark inverkan under andra kvartalet förra året. Även det livliga bostadsbyggandet har fortsatt bidragit till att höja tillväxten, och under andra halvåret i fjol kom också övriga privata investeringar i gång. I år ger den offentliga ekonomin inte längre något bidrag till den ekonomiska tillväxten. Däremot ökar de privata investeringarnas inverkan på tillväxten, även om bostadsinvesteringarnas ökningstakt håller på att avta. Sysselsättningen förbättras något, och arbetslösheten sjunker följaktligen till drygt 5 % före årets slut. Det förbättrade sysselsättningsläget har för sin del en positiv inverkan på konsumenternas framtidstro. Trots det väntas den privata konsumtionen växa med endast ca 3 %. Dess tillväxt begränsas av hushållens relativt höga skuldsättning och en liten uppgång i såväl de långa som de korta räntorna. Utrikeshandeln bedöms ha en obetydlig effekt på tillväxten. Fastän den amerikanska priskonkurrenskraften har förbättrats i förhållande till den europeiska, fortsätter underskottet i handeln med Asien att växa, och det amerikanska utrikeshandelsunderskottet minskar knappast heller totalt sett. Vi förutspår att den ekonomiska tillväxten i USA i år blir 4,1 %. Av denna siffra utgör tillväxtansatsen från året innan nästan en procentenhet, då tillväxten under året stannar på ca 3 %. Nästa år avtar tillväxten i USA till 3,5 %. Tillväxten hålls fortfarande uppe av privata investeringar och privat konsumtion. Draghjälpen från den privata konsumtionen minskar dock när konsumtionsökningen dämpas av hushållens skuldsättning och uppgången i de långa räntorna. Någon draghjälp kommer inte heller vare sig från den skuldsatta offentliga ekonomin eller utrikeshandeln, då den amerikanska exportens priskonkurrenskraft gentemot Asien fortfarande är svag. Mätt med realräntenivå har den amerikanska centralbanken bedrivit en klart expansivare penningpolitik än ECB. Trots att tillväxten i USA sedan tredje kvartalet förra året varit jämförelsevis hög och överskridit treprocentsgränsen kommer centralbanken (Fed) inte att höja räntan före sommaren. Fed avvaktar att sysselsättningen först klart förbättras, vilket skulle ge ett lägligt tillfälle att höja räntan och dämpa den överhettade bostadsmarknaden och hushållens allt för höga skuldsättning utan att äventyra den realekonomiska tillväxten. Feds lätta penningpolitik innebär också risker.

Det är inte uteslutet att centralbanken genom att vänta med räntehöjningen skapar förutsättningar för en marknadskorrigering med följden att långräntorna stiger, tillgångspriserna rasar och realekonomin går in i en ny recession. Ryssland redan Finlands tredje största exportmarknad Nästan alla asiatiska ekonomier och nu också den ryska ekonomin växer i snabb takt. I Kina ökar totalproduktionen i år med 9 % och takten mattas knappast av under de närmaste åren. Också den japanska ekonomin är äntligen på väg att återhämta sig. Med bidrag från sina snabbväxande närmarknader når den japanska tillväxten i år och nästa år en nivå av ca 3 %. Trots den snabba tillväxten på de asiatiska marknaderna har den finländska exporten inte lyckats få ordentligt fotfäste där. Däremot drar Finlands export nytta av den allt snabbare tillväxten i Ryssland, som i år och nästa år beräknas uppgå till ca 7 %. Exporten ger fart åt tillväxten först nästa år Tillväxten i den finländska exporten av varor och tjänster stannade i fjol på 1,3 %. Överraskande var att exporten under sista kvartalet förra året krympte, trots att våra exportmarknader klart växte. Detta gäller särskilt exporten till EU-länderna, vars nominella värde minskade med 4 % under året. Beaktansvärt är att Finlands export till EU-länderna klart minskade mot slutet av fjolåret trots att tillväxten i dessa länder samtidigt började öka. Våra exportframgångar har begränsats av eurons förstärkning och det faktum att den ökande efterfrågan på de internationella marknaderna har riktat sig mot sådana produkter, exempelvis bilar, som tillverkas i Finland i jämförelsevis ringa omfattning. För Nokiakoncernen har åter de regionala marknader vuxit snabbast där efterfrågan tillfredsställs med varor producerade i enheter utanför Finland. I år tar exporten av varor och tjänster fart och ökar med 2,8 %. Exportökningen begränsas fortfarande av den starka euron. Det är att vänta att metallindustrins och skogindustrins export totalt sett växer med drygt 3 %. För exporten av övriga varor och tjänsteexporten blir ökningen däremot mindre. Nästa år har den starka euron inte längre en lika kännbar dämpande effekt på exporten. Exporten stiger då med 4,5 % från i år, då också den högre ekonomiska tillväxten i Europa erbjuder goda möjligheter till ett exportlyft.

Importen av råvaror, el och motorfordon var livlig under fjolåret. Varu- och tjänsteimporttillväxten stannade dock på knappt 1 %, då tjänsteimporten minskade och investeringarna i maskiner och utrustning avsevärt krympte. En högre investeringskvot, ökad export, fortsatt livlig konsumtion och en stark euro bidrar till att öka importen i år och nästa år. I år växer den totala importvolymen med ca 3 % och nästa år med ca 4 %. Den starkare internationella ekonomin pressar upp världsmarknadspriserna även på våra skogsindustriprodukter. I Nordamerika har priserna redan höjts, och trenden breder ut sig till Europa. Inom teknologiindustrin är utvecklingen av exportpriserna på basmetaller och maskiner och utrustning stabil. Inom elektronikindustrin minskar priserosionen bland annat när de nya och dyrare mobiltelefonmodellernas andel av exporten ökar. Exportpriserna stiger i år. Men eftersom trenden i fjol var fallande, kommer exportpriserna som årsgenomsnitt att ligga på ungefär samma nivå som i fjol. Nästa år väntas exportpriserna stiga med i snitt 1,5 %. Världsmarknadspriserna på råvaror, som inverkar på importpriserna, har varit på väg uppåt i takt med den allt starkare globala tillväxten. Däremot har eurons förstärkning i förhållande till dollarn framkallat ett tryck nedåt på importpriserna. Då en betydande del (drygt en tredjedel) av Finlands import kommer från euroområdet och över hälften från EU-området, påverkar eurons högre dollarkurs importpriserna inte till alla delar. Totalt sett väntas importpriserna stiga en aning, dvs. med 0,5 %. Uppgången beror till stor del på hur utvecklingen gestaltar sig under året. Nästa år stiger importpriserna redan med 1,5 %. Bytesförhållandet försvagas i år med 0,5 % för att nästa år vara oförändrat. Handels- och bytesbalansen förblir i år på nästan samma nivå som förra året. Nästa år växer åter såväl handels- som bytesbalansöverskottet. Handelsbalansen visar då ett överskott på 13 miljarder euro (8 % av produktionens värde) och bytesbalansen ett överskott på 8,8 miljarder euro (5,6 % av produktionens värde). Stora projekt höjer investeringskvoten och stöder sysselsättningen inom byggbranschen Investeringarna fortsatte att krympa under fjolåret. Totalt sett minskade de med 2,5 %, och investeringskvoten sjönk med en procentenhet till 18 %. Mest minskade investeringarna inom övrigt husbyggande och investeringarna i maskiner och utrustning.

Maskininvesteringarna reflekterade särskilt den svaga investeringsverksamheten inom fabriksindustrin. Däremot ledde den låga räntenivån och det ihållande starka konsumentförtroendet till en fortsatt livlig efterfrågan på bostäder. Bostadsinvesteringarna ökade med närapå 8 % förra året. I år vänder investeringarna uppåt. Bostadsbyggandet fortsätter att vara livligt och även investeringarna i maskiner och utrustning börjar ta fart, även om industrins investeringskvot alltjämt ligger kvar på en rekordlåg nivå. I år och nästa år ger flera stora byggprojekt, såsom hamnprojektet i Nordsjö, Fortums nya anläggning vid raffinaderiet i Borgå och det nya kärnkraftverket i Olkiluoto, fart åt jord- och vattenbyggnadsverksamheten och övrigt husbyggande. Allt som allt växer investeringarna i år med 3,5 %. Nästa år stiger investeringstillväxten till drygt 5 %. Prisstegringen avstannar och köpkraften ökar Den privata konsumtionen ökade förra året med 3,6 %, vilket var något mer än vad vi förutsåg i augusti. Hushållens snabbt ökade konsumtion var en följd av den gynnsamma utvecklingen av köpkraften, då hushållens disponibla realinkomster växte med ca 4,1 %. Tillväxten i hushållens köpkraft accelererar ytterligare i år. Utvecklingen beror delvis på en del tillfälliga faktorer under detta år. Den viktigaste av dem är minskad inflation som rent av märks i en fallande prisnivå. Redan sänkningen av accisen på alkoholdrycker sänkte konsumentpriserna med nästan en procent vid början av mars. Den låga räntenivån bidrar också till att dämpa inflationen. Då även inflationstrycket från importen är obetydligt på grund av den starka eurokursen, kommer den genomsnittliga inflationen för 2004 att bli extremt låg, bara 0,3 %. Nästa år kommer engångssänkningen av alkoholskatten knappast mer att synas i årsgenomsnittet och inflationen accelererar skenbart för att dock stanna under 2 %. I år kommer lindringarna i statens inkomstskatteskala och höjningen av förvärvsinkomstavdraget och avdraget för inkomstens förvärvande vid beskattningen att minska hushållens skatter med ca 800 miljoner euro. Redan på grund av dessa skattelättnader ökar hushållens disponibla inkomster med omkring en procentenhet. Lönesumman ökar i relativt jämn takt. Den inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen fastslår senare

detta år huvudlinjerna för inkomstnivåutvecklingen. Vi bedömer att löntagarnas genomsnittliga inkomstnivå i år stiger med 3,3 %, varav löneglidningen utgör omkring en procentenhet. Antalet arbetade timmar ökar och lönesumman växer därför i år något snabbare än i fjol eller med 3,7 %. Figur 2. Kapitalinkomsternas andel av nationalinkomsten 1975-2005 Kapitalinkomsterna beräknas i år växa snabbare än normalt i det rådande konjunkturläget. De ändringar i beskattningen av dividender som träder i kraft 2005 ökar i år intresset för dividendutbetalning särskilt i familjeföretag. Den kraftiga ökningen i kapitalinkomsterna, nästan en miljard euro, leder inte till en motsvarande uppgång i hushållens konsumtion. Däremot ökar den sparandet tillfälligt då tillgångarna omplaceras. Konsumtionen fortsätter att öka i snabb takt Hushållens totala disponibla inkomster växer i år nominellt med ca 6 %. Trots det exceptionellt ökade sparandet ger den gynnsamma inkomstutvecklingen utrymme även för en konsumtionsökning. Med beaktande av den låga inflationen ökar den reala privata konsumtionen med hela 3,7 %. Till konsumtionstillväxten bidrar den fortsatt livliga handeln med kapitalvaror. Vi väntar oss att även efterfrågan på tjänster och sällanköpsvaror ökar. En gynnsam inkomstutveckling, fortsatt konsumentförtroende och låga räntor upprätthåller inte bara konsumtionstillväxten utan också bostadshandeln. I huvudstadsregionen kan bostadspriserna komma att fortsätta stiga. Hushållens skuldsättning ökar, men låga

räntor håller än så länge lånekostnaderna på en acceptabel nivå. Hushållens skuldsättning beräknas inte ha någon dämpande effekt på konsumtionstillväxten under prognosperioden. Innehållet i nästa års löneuppgörelse och skattebeslut öppet Utvecklingen av löntagarnas köpkraft kan nästa år tryggas med flera kombinationer av skattebeslut och löneuppgörelser. Den högre ekonomiska tillväxten möjliggör en köpkraftsutveckling som upprätthåller konsumtionsefterfrågan även utan betydande skattesänkningar. Eftersom innehållet i inkomstskattebesluten för nästa år ännu inte är känt, har vi i vår prognos inte gjort antaganden om andra skattelättnader än normala inflationsjusteringar av inkomstskatteskalan. Vi antar att löntagarnas genomsnittliga inkomstnivå nästa år stiger med 3,8 %, då hushållens köpkraft utan skattelättnader ökar med ca 1,5 %. Den slutliga siffran beror självfallet på detaljerna i skattebesluten och löneförhandlingarna. Den privata konsumtionen beräknas nästa år växa med 2,5 %. Konsumtionsökningen kommer att vara rätt snabb också i fortsättningen, då den exceptionellt positiva utvecklingen av köpkraften under detta år inte får fullt genomslag i konsumtionen 2004 utan till en del slår igenom först nästa år. Den rekordsnabba tillväxten i handeln med kapitalvaror, särskilt bilar, planar dock ut, eftersom det största konsumtionstrycket ebbat ut redan tidigare. Sysselsättningen vänder uppåt Den sedan länge svaga produktionsutvecklingen, framför allt inom den exportledda industrin, fick sysselsättningen att vända nedåt under fjolåret. Mest minskade sysselsättningen inom industrin, där antalet anställda i genomsnitt var 22000 färre än 2002. Som motvikt ökade sysselsättningen tack vare den inhemska efterfrågan fortsättningsvis inom tjänstesektorn. Inom kommunsektorn växte de anställdas antal med ca 9000. De nya jobben inom tjänstesektorn kunde dock inte kompensera de arbetstillfällen som försvann inom industrin, och antalet sysselsatta minskade i fjol med 7000. Sysselsättningskvoten, 67,3 %, var 0,4 procentenheter lägre än 2002. Sysselsättningen försvagades i fjol mer för kvinnor än för män, men för männen hade försvagningen börjat redan 2002. Figur 3. Arbetskraftsutbud och sysselsättning

1985-2005 I takt med den snabbare ekonomiska tillväxten börjar även efterfrågan på arbetskraft återigen öka i år. Inom industrin väntas antalet sysselsatta ännu minska, men i slutet av året sker även där en vändning till det bättre. Liksom i fjol bärs sysselsättningstillväxten upp av den inhemska efterfrågan. Mest ökar antalet sysselsattta inom fastighets- och företagstjänstebranschen och inom offentliga och övriga tjänster. Också byggverksamheten sysselsätter fler i år, vilket syns i sysselsättningen för män. Sysselsättningen ökar i år med totalt 9000 personer och nästa år med 19000 personer. Arbetskraftsutbudet var i fjol mycket elastiskt i förhållande till konjunkturläget. Arbetskraften minskade med 10000 personer och andelen av de i arbetsför ålder som befinner sig i arbetskraften sjönk från 66,6 % till 66,2 %. Mest minskade andelen unga i arbetskraften, men även många personer i bästa arbetsföra ålder hamnade utanför arbetskraften. Av fördelningen efter kön framgår att kvinnornas deltagande sjönk mer än männens både i åldersgruppen 15-24 år och i åldern 25-54 år, vilket återspeglade den större försvagningen i sysselsättningen för kvinnor. I år reflekteras den högre ekonomiska tillväxten också i en ökning i arbetskraftsutbudet på 0,2 %. Nästa år väntas utbudet av arbetskraft öka med 0,5 %. Inte oväntat framkallade sysselsättningsnedgången ingen ökning i den öppna arbetslösheten. Samtidigt som sysselsättningen minskade sjönk också antalet arbetslösa med 2000 till i genomsnitt 235000. Arbetslösheten gick ned från 9,1 % till 9,0 %. Detta berodde på att den svaga efterfrågan på arbetskraft fick en del arbetssökande att sluta söka arbete. Av de olika åldersgrupperna var det bara för personer under 25 år

som arbetslösheten ökade. Antalet långtidsarbetslösa, dvs. personer som utan avbrott varit arbetslösa över ett år, minskade förra året med över 5000 till ca 72000. Nedgången var fortfarande större än för samtliga arbetslösa arbetssökande. Genomsnittslängden för avslutade sammanhängande arbetslöshetsperioder sjönk i fjol till16 veckor från 17 veckor året innan. För pågående arbetslöshetsperioder minskade den genomsnittliga längden förra året med tre veckor till 47 veckor. De ökade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bidrog för sin del till att hålla tillbaka arbetslöshetsuppgången under fjolåret. I genomsnitt 87000 personer, dvs. 7500 fler än året innan, var sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under 2003. Mest ökade antalet personer i arbetsmarknadspolitisk utbildning och personer sysselsatta med arbetsmarknadsstöd. I år minskar antalet arbetslösa ytterligare något och arbetslösheten sjunker till 8,9 %. Nästa år förutspås arbetslösheten falla till 8,7 %. Statsfinanserna på minus även utan nya skattelättnader Överskottet i statsfinanserna krympte avsevärt förra året, dvs. med nästan 1,7 miljarder euro till 362 miljoner euro. Den oväntat stora minskningen i överskottet orsakades framför allt av statens kraftigt ökade investeringsutgifter och lättnaderna i inkomstbeskattningen förra sommaren med åtföljande höjningar av kommunernas statsandelar. Statens konsumtionsutgifter låg kvar på nästan samma nivå som året innan. Kommunernas underskott ökade klart, dvs. med ca 500 miljoner euro till 770 miljoner euro. Orsak till ökningen var bland annat större investeringar än planerat. Kommunernas konsumtionsutgifter växte med bara 1 %. Då överskottet även för arbetspensionsanstalter och övriga socialskyddsfonder krympte med 750 miljoner euro, minskade överskottet för hela den offentliga sektorn (EMU-överskottet) med hela 2,9 miljarder euro. EMUöverskottets andel av bruttonationalprodukten sjönk från 4,3 % till 2,1 %. Den offentliga sektorns sammanlagda skuld (EMU-skulden) i förhållande till bruttonationalprodukten ökade klart och för första gången efter recessionen i början av 1990-talet. Det oaktat ligger Finlands överskotts- och skuldkvot fortfarande långt från gränserna i stabilitets- och tillväxtpakten, medan flera euroländer överskrider dem.

I år kommer det statsfinansiella läget att ytterligare klart försvagas och visa ett underskott på omkring en halv miljard euro. I vår prognos räknar vi med att intäkterna från alkoholskatten sjunker med ca 300 miljoner euro. Skatteintäkterna minskar dessutom genom att lindringen av inkomstbeskattningen förra sommaren nu gäller hela året. På utgiftssidan ökar kommunernas statsandelar kännbart. Statens konsumtionsutgifter stiger för sin del realt med ca 3,5 %. Kommunernas ekonomi försvagas detta år endast obetydligt. Till följd av den tidigare lindrade inkomstbeskattningen ökar intäkterna av kommunalskatten inte nämnvärt, men staten kompenserar skatteinkomstbortfallet genom ökade statsandelar. Kommunernas konsumtionsutgifter växer måttligt, dvs. med drygt 1,5 %. EMU-överskottet blir bara 1,2 % av totalproduktionens värde, och EMU-skulden i förhållande till totalproduktionens värde fortsätter att öka. Figur 4. Offentliga finanser 1999-2005 Nästa år fördjupas underskottet i statsfinanserna något, även om bedömningen inte beaktar nya sänkningar av inkomstskatter eller socialskyddsavgifter. I prognosen har hänsyn tagits till inflationskorrigering av inkomstskatten, pensionsreformen vid början av 2005 och ändringarna av samfunds- och kapitalinkomstbeskattningen liksom också till justeringen av statsandelarna i den mån åtminstone principbeslut föreligger. Effekterna av den sänkta samfundsskattesatsen på samfundsskatteintäkterna neutraliseras genom företagens allt bättre resultat. Skärpningen av beskattningen av dividender ökar intäkterna från kapitalinkomstbeskattningen samtidigt som statens dividendinkomster minskar. Tillväxten i kommunernas statsandelar avtar men är fortsättningsvis märkbar. Kommunernas underskott börjar krympa nästa år, när kommunalskatteinkomsterna klart vänder uppåt.

Pensionsreformen väntas inte nämnvärt bromsa tillväxten i pensionsutgifterna ännu nästa år. De offentliga konsumtionsutgifterna växer med ca 2 %. Totalt sett försvagas den offentliga sektorns finansiella ställning fortfarande en aning men visar alltjämt överskott. Den offentliga skulden i förhållande till totalproduktionens värde ökar också. Enkla lösningar för att förbättra sysselsättningen finns inte Den gynnsamma konjunkturutvecklingen förbättrar sysselsättningen i någon mån men inte tillnärmelsevis i en sådan takt att regeringens mål att öka sysselsättningen med 100000 personer före mars 2007 skulle kunna uppnås. Eftersom arbetslösheten inte ser ut att minska tillräckligt snabbt krävs det fortfarande sysselsättningsfrämjande åtgärder. Efterfrågeeffekterna av redan beslutade skattesänkningar ger sig till stor del till känna i år. Åtgärderna kan väntas höja sysselsättningen då det gått att finansiera skattesänkningarna genom att minska statens överskott utan att den offentliga social- och pensionsförsäkringen eller offentliga konsumtionsutgifter behövt skäras ned. I själva verket har skattesänkningarna på 1,12 miljarder euro i regeringsprogrammet genomförts redan under 2003-2004. Men detta var minimimålet, och nya sänkningar kan genomföras om de anses nödvändiga. Vid beslut om nya åtgärder bör hänsyn tas till att konjunkturerna avsevärt förbättras i år och nästa år. I detta konjunkturläge vore det inte klokt med ytterligare finanspolitiska stimulansåtgärder som skulle öka det offentliga underskottet. Det är förnuftigt att konsolidera balanserna under goda tider, då kommande år med största sannolikhet för med sig även otrevliga överraskningar och då det dessutom står klart att redan finansieringen av pensionsutgifterna kommer att anstränga statens utgiftsbudget under åren framöver. För att lösa sysselsättningsproblemet står inga sådana skattesänkningar till buds som kunde tänkas täcka motsvarande finansiella underskott med hjälp av accelererad ekonomisk tillväxt utan att de offentliga utgifterna i något skede måste skäras ned. Att åter skära ned sociala förmåner och offentliga tjänster för att täcka underskottet skulle ha minst sagt oklara effekter på sysselsättningen. Även om skattesänkningar ökar köpkraften och löntagarnas nettoinkomster och minskar lönekraven så leder de också till minskad sysselsättning

inom den offentliga sektorn. Löntagarna kan också tänkas kräva kompensation för förlorade sociala förmåner och offentliga tjänster. Med beaktande av såväl efterfrågeeffekter som lönenivåeffekter kan följaktligen nettoeffekten på sysselsättningen av skattesänkningar bli endast obetydlig. På motsvarande sätt kan åtgärdernas verkningarna på välfärden till andra delar vara omfattande, och inte nödvändigtvis positiva. Däremot kan sysselsättningen främjas genom ändringar i beskattningsstrukturen. Arbetsgivaravgifterna kunde sänkas selektivt för låga löner. Mervärdesskatten på tjänster kunde också i mån av möjlighet sänkas selektivt. Sysselsättningsstödet för olika former av stödsysselsättning och arbetsmarknadsutbildningen kan också utvidgas och effektiveras. Vid betydande skatteeller avgiftssänkningar kunde motsvarande inkomstunderskott täckas genom höjning av skatter eller avgifter med obetydlig inverkan på arbetskraftskostnaderna och sysselsättandet. Så kunde man exempelvis höja miljöskatter, såsom bränsleskatten, eller fastighetsskatten eller successivt slopa avdragsrätten för räntor på bostadslån i beskattningen. INTERNATIONELL EKONOMI Totalproduktion, volymtillväxt, % 2003 2004p 2005p Förenta staterna 3.1 4.1 3.5 Euro-12 0.3 1.6 2.4 Tyskland -0.1 1.5 2.4 Frankrike 0.1 1.7 2.5 Italien 0.5 1.0 1.6 EU 15 0.6 1.7 2.4 Sverige 1.5 2.2 2.5 Storbritannien 1.9 2.0 2.3 Japan 2.7 3.0 3.5

Ryssland 7.3 7.5 7.0 Kina 9.1 9.0 7.5 Källa: BEA, IMF, OECD, Löntagarnas forskningsinstitut FÖRSÖRJNINGSBALANS Bruttonationalprodukt Import Totalt utbud 2003 2003 2004p 2005p Mrd. Procentuell volymförändring, % 143.4 1.9 3.0 3.4 43.0 0.9 3.0 3.9 186.4 1.6 3.0 3.5 53.1 1.3 2.8 4.5 Export 106.6 2.7 3.3 2.4 Konsumtion 74.9 3.6 3.7 2.5 - privat 31.7 0.7 2.3 2.0 - offentlig 25.8-2.3 3.5 5.5 Investeringar 21.6-3.8 3.1 5.7 - privata 4.3 6.5 5.5 4.6 - offentliga Lagerförändring 0.9 0.1-0.2 0.0 (inkl. statistiskt fel)* 186.4 1.6 3.0 3.5 Total efterfrågan *Effekt på den totala efterfrågan, procentenheter. Källa: Statistikcentralen, Löntagarnas forskningsinstitut NYCKELTAL I PROGNOSEN

2003 2004p 2005p 9.0 8.9 8.7 Arbetslöshet, % Arbetslösa (1 000-tal) 235 232 227 Sysselsättning, % Sysselsatta (1 000-tal) 67.3 67.4 67.8 2365 2374 2393 Inflation, konsumentprisindex, % Lönenivå, lönenivåindex, % Hushållens disponibla realinkomst, % 0.9 0.3 1.7 3.9 3.3 3.8 4.1 5.4 1.5 Bytesbalansöverskott, mrd. Handelsbalansöverskott, mrd. 7.9 7.9 8.8 11.9 12.0 13.0 Statens finansiella överskott, 0.4-0.5-0.8 mrd. 0.3-0.3-0.5 % av BNP Offentliga sektorns finansiella 3.0 1.8 1.4 överskott, mrd. 2.1 1.2 0.9 % av BNP Offentlig EMU-skuld, 45.3 47.1 48.7 % av BNP Skattegraden, % 44.7 43.8 43.5 Korta räntor (3 mån. Euribor) Långa räntor (10 års statsobligationsränta) 2.3 2.2 2.5 4.1 4.2 4.7

Källa: Finlands Bank, Statistikcentralen, Löntagarnas forskningsinstitut