Sverige. VARFÖR SKA ALLA HA VARSIN SÅG? Kollektiv kamp väckte Tyrolen TEXT&FOTO maria lindberg The Hector spelar på dansbanans scen med det psykedeliskt målade taket. fib 24
> fib 25
SVERIGE Den kollektiva filosofin lever vidare i småländska Blädinge. Folkparken Tyrolen har med en kollektiv kraftansträngning väckts ur sin dvala och är åter en plats för fest och sammankomster. TEXT&FOTO maria lindberg Tyrolen i lilla småländska Blädinge drivs kollektivt med en filosofi om gemenskap, återvinning och omtanke om jorden. Nöjespalatset från 1960-talet har återuppstått som en plats för festivaler, bilträffar och matmässor. Varför ska alla ha varsin såg, varsin mixer och varsin tvättmaskin, undrar Carl Hector och fångar tanken med ett kollektiv. ENGAGEMANG. Men på den gamla folkparken Tyrolen är det inte bara vännerna som driver den tillsammans som hjälps åt och delar på allt, de har fått kompisar och grannar från hela bygden runt omkring att engagera sig. En bonde hjälper till med sin traktor, andra skänker gamla möbler och brädor och flera säljer korv eller fika. Våra vänner hjälper till och gör det möjligt, det hade inte fungerat om alla som jobbar här var anställda. Det var först förra året som vi kunde ta ut någon lön, berättar Hanna Evelyndotter. Hon, tillsammans med bröderna Carl och Jacob Hector, är de som driver och gör det mesta praktiska arbetet med Tyrolen. Fastigheten ägs dock av den ekonomiska föreningen Tyrolens vänner som består av sex personer och där Carl och Jacob ingår. Föreningen driver samt hyr ut platsen till olika evenemang. Ofta är det den ideella kulturföreningen Tyrolerhatten, där Hanna är ordförande, som arrangerar evenemangen men även andra föreningar samt privatpersoner och företag hyr nöjesstället och anordnar festivaler, loppisar, skördemässor med mera. MÅSTE RÄDDAS. Allt började 2006 när Tyrolen låg ute för försäljning. Då hade stället varit igenbommat ett tag och även om ägaren försökt ha lite evenemang där under åren var det längesedan Tyrolen verkligen levde som på det glada 1960-talet. Vi fick ett tips om att stället var till salu och åkte för att titta på det, berättar Carl. Vi hade alla tråkiga jobb och ville gärna göra något annat, fyller Jacob i. Men vi tänkte aldrig att vi skulle leva på det. Första gången de såg Tyrolen syntes fortfaran- Hanna Evelyndotter, Jacob Hector och Carl Hector vid ett av borden i de färgglada bodarna som ramar in Tyrolen. fib 26
Många av Tyrolens evenemang är familjefester och här samlas både mer långväga besökare och den närmaste bygdens folk och umgås. fib 27 >
SVERIGE Hårdrocksfestivalen Muskelrock drar lång- och korthåriga musikälskare från hela världen. fib 28
Utomhusscenen är större och publiken består både av röjande entusiaster längst fram och mer avslappnade öldrickare som sitter i gröngräset. de härjningarna efter stormen Gudrun ett par år tidigare och flera byggnader saknade tak. Det var en kuslig stämning här ute, berättar Hanna. Men förfallet till trots föll de för stället, särskilt dansbanan med innertaket som pryds av originella och färgglada målningar. De sex vännerna som sedermera blev Tyrolens vänner beslutade sig för att köpa stället tillsammans. Vi bara kände att vi måste bevara det här stället, det måste räddas, konstaterar Carl. FAMILJÄRT. Några månader senare drog gänget igång de första veteranbilsträffarna med fikaservering en vardagskväll i veckan. Redan efter tre veckor var besökarantalet uppe i runt 100 personer. Vi hade räknat med kanske 15 20 besökare och köpt in lite frallor och bullar för det, minns Hanna och ler. Bilträffarna passade bra att börja med, sådana hade festplatsen inhyst tidigare. Men snart utökades utbudet och festivalen Tyrolen lever visade omvärlden att nöjespalatset verkligen hade återuppstått. Bröderna Hector har festivalbakgrund från uppväxten i Uråsa och vet att en lyckad fes- tival grundar sig på engagemang och gemenskap, mer än på pengar och affärsplaner. Snart drogs därför hårdrocksfestivalen Muskelrock igång, en festival med lite udda band som i sin fjärde upplaga i år var slutsåld och lockade folk från hela världen. En mysig och familjär hårdrocksfest full med glada och långhåriga musikälskare i skinnjackor och tatueringar. Antalet biljetter hålls medvetet nere till 1 500 för att det inte ska bli för stort. Vi vill behålla den mysiga stämningen, understryker Jacob. Under Tyrolens glansdagar på 1960-talet spelade storheter som Little Gerhard, Hep Stars och fib 29 >
SVERIGE Dansbanans tak kan man titta på länge. fib 30 Sven-Ingvars här. På dansbanan och i de små bodarna som på rad omsluter platsen lever den tidens atmosfär kvar. Främst tack vare alla de udda och ofta lättklädda målningar som bevarats på väggar och tak. ÅTERVINNING. Konstnären Sven Truedsson har målat rödnäsda tjocka gubbar och yppiga damer, kändisar som Hyland och Elvis allt i mustiga färger och med alptoppar i bakgrunden, en koppling till namnet. Tyrolens vänner har renoverat och restaurerat stället varsamt. Vi har använt gamla material och gamla grejer. Vi har fått nästan alla grejer till skänks och de första två åren köpte vi i princip ingenting utan samlade ihop grejer, berättar Hanna som konstaterar att det ändå inte passar med nya saker på Tyrolen. Återvinning, självhushåll och ett kollektivt leverne genomsyrar allt med Tyrolen. Ibland går evenemangen med vinst, ibland på ett ut och ibland går det back. Hanna, Jacob och Carl har alla haft jobb vid sidan om och övriga delägare arbetar ute i det vanliga samhället som Hanna uttrycker det. Men tack vare att de lever billigt, hjälps åt och odlar mycket av sin egen mat kan de leva sitt drömliv. Ett liv utanför det vanliga arbetslivet (men utan att gå på bidrag), utan märkeskläder och nyaste plattteven ett liv på Tyrolen. Vi har lärt oss från barnsben att man inte behöver ha så mycket saker, menar Carl. Jag tänker ofta att fler borde leva som vi och vi uppmuntrar andra som har liknande tankar att våga! Vi drar inte in supermycket pengar, men vi lever billigt och har kul, säger Hanna. Vi har överlistat systemet känns det som, fyller Jacob i.