Kap 1. Att skriva en vetenskaplig uppsats Inledningen Uppsatsens består av tre delar, en inledning, en resultatredovisning och ett avslut. Uppsatsens syfte är att undersöka en specifik företeelse inom ett specifikt ämnesområde. Därför måste denna företeelse ringas in på ett sätt så att läsaren förstår. Man begränsar på detta sätt det man undersöker, annars skulle uppsatsen aldrig kunna begränsas. Det är därför man har en frågeställning i uppsatsen, den är till för att ringa in och begränsa det man undersöker. Vi återkommer snart till frågeställningen. Inledningen är uppsatsen ansikte utåt och ska också ges en stor plats i dokumentet. Det är här man talar om vad man avser att göra, hur man gör det och vilka spelregler man måste förhålla sig till. Dessa avsnitt ska finnas i inledningen: 1. Syfte 2. Frågeställningar 3. Metod 4. Källkritik 5. Bakgrund Syfte Här ska man specificera själva syftet, alltså varför man har valt sitt ämne. Det bör motiveras på annat sätt än det verkade intressant. Alltså, varför är det intressant rent vetenskapligt? I Historia kan motivation vara Romarriket var det längst i tid sammanhållande imperiet och dess inverkan på eftervärlden har varit stor. I litteraturhistoria kan det vara Genom författarens verk kan man utläsa hans syn på manligt och kvinnligt, därför är det intressant då författarens syn på saker och ting påverkar litteraturhistorien. I Religion och Samhällskunskap kan motiveringen vara Företeelsen har påverkat samhällets utveckling och breddat vår syn på demokrati/religion. Frågeställning Många upplever frågeställningen som svår då den ska vara retoriskt utformad, d.v.s. som i Jepardy. Varför skedde den Franska revolutionen?. Vem är Amanda för Stagnelius?, Vilka likheter och skillnader finns i Islams och kristendomens syn på äktenskap?, Hur har det svenska välfärdssystemet påverkar vår generation?. Syftet med frågeställningen är att begränsa uppsatsen. Att specifikt ringa in och peka ut det man avser att undersöka. Den begränsar också så att uppsatsen blir lagom stor. Tänk därför på att utforma frågan så att du den begränsar, ringar in och svarar på det du avser att undersöka. Du behöver bara undersöka det som frågan avser. Man kan också se det som att uppsatsen blir lite baklänges, det är vanligt att man formulerar frågan när man har gjort själva undersökningen. Man vet då vad man har hittat och utformar frågan så att den ringar i resultaten. Däremot kan man gått ha en ingångsfråga som kanske förändras beroende på vad man kommer fram till.
Metod Metoden avser den vetenskapliga metoden som man använt sig av. På gymnasienivå är metoden ofta en s.k. komparativ undersökning, vilket betyder att man har jämfört två olika företeelser. Det kan också vara en litteraturundersökning där man har utläst saker i litteraturen. Det kan också vara en tematisk undersökning där man har letat efter ett specifikt tema i olika litteratur och hos olika författare. Metoden är inte en konkret redogörelse för hur man handgripligen har gått tillväga, ex. jag har letat bland böcker på biblioteket. (Metod är inte en loggbok). Däremot kan man beskriva någon specifik undersökande teknik man har använt sig av, ex. du har använt dig av dagstidningar från åren 2001-2009 eller använt dig av databaser på Internet. Deskription Med deskription menas att man gör en beskrivning av något. Man beskriver t.ex. hur en organisation är uppbyggd, hur ett samhälle ser ut, hur ett beslut kommit till eller hur myrorna gör då de bygger sin stack. När man använder en deskriptiv metod är det mycket viktigt att man är systematisk Den fakta man samlar in måste kategoriseras och sorteras så att den går att använda för att visa det man vill. För detta kan underfrågor användas. Det är dessutom väsentligt att det blir ett sammanhang i framställningen. Varje uttalande måste även vara relevant för den frågeställning man skall besvara. När denna metod används bör ens slutsatser tydligt framgå i avslutningen. Komparation Jämförelser En mycket användbar metod är att göra jämförelser mellan två olika saker, t.ex. händelser, statsskick, företeelser, politik och dylikt. Är man intresserad av exempelvis avkoloniseringen i Afrika kan man jämföra avkoloniseringen av Angola med densamma i Moçambique. Eftersom det var samma kolonialherre i bägge länderna är det intressant att se vad som var lika och vad som skiljer. Ett annat angreppssätt är att jämföra avkoloniseringen av Elfenbenskusten med densamma i Ghana, eftersom dessa länder är grannländer, men har haft olika kolonialherrar, Frankrike respektive Storbritannien. Det är mycket viktigt att man beskriver och motivera sina jämförelsepunkter i inledningen. Vad är det man skall jämföra och varför? När man gjort sin jämförelse är det dessutom betydelsefullt att man drar slutsatser och diskuterar sina resultat i avslutningen. Det intressanta är här att försöka förklara vad likheter och skillnader beror på. Inte bara peka på att de finns. Kvantitativ eller kvalitativ metod? Ett annat metodval att ta ställning till är om undersökningen skall vara kvantitativ eller kvalitativ. Vid en kvantitativ undersökning undersöker man med enkla underfrågor ett stort källmaterial, medan man vi en kvalitativ undersökning använder mer komplexa underfrågor till ett mer begränsat material. Exempel på kvalitativ metod är att undersöka hur t.ex. Gustav Vasas personlighet under ungdomsåren beskrivs i tre olika biografier medan man exempelvis vid en kvantitativ metod studerar hur många procent som behandlar ungdomstiden i ca 30 olika skildringar.
Källkritik Källkritiken är mycket viktig för att göra uppsatsen trovärdig. Frågor man ställer sig till det material som man har använt är: När och var har källan skrivits? Hur har källan kommit till? Vilket syfte har författaren med källan? När och var källan har skrivits är viktigt för att utröna om det är en förstahandskälla eller andrahandskälla. Har författaren själv varit på plats och rapporterar någon händelse som ligger nära i tid, är det mer trovärdigt än att det har förflutit tid från händelsen. En händelse som skrivs av en reporter på plats i Bagdad är bättre än att reportern skulle skriva från New York och använda sig av andra rapporter och andrahandskällor. Läroböcker är oftast andrahandskällor då de är sammanfattningar på undersökningar. Om man använder sig av sådana källor så hänvisar man till annan forskning. Man kan egentligen inte ta det för säker kunskap då någon annan författare har satt sin prägel på ämnet. En dikt är däremot en förstahandskälla, förutsatt att den inte är förfalskad. Hur har källan kommit till, handlar om att fråga sig vilken bakgrund källan har. Hur sattes ex. bibeln ihop? Var kommer dikten ifrån? Hur jobbar dagstidningar med sina källor? Detta är ganska svårt och man får tänka till ett par gånger. Meningen är inte att man ska veta allt men däremot att man frågar sig och är kritisk att ha en kritisk hållning. Vilket syfte författaren har med källan är kanske den viktigaste källkritiska punkten. Vi måste fråga oss om författarens syfte med texten. Är det att propagera, informera eller bara uttrycka sin åsikt? Författaren kan också anse sig själv ha ärligt uppsåt och därmed anse sig vara objektiv. Trots författarens ärliga avsikter kan det ändå vara färgat av författarens ärliga värderingar. Bakomliggande politiska, ekonomiska och ideologiska åsikter kan alltså ändå indirekt färga texten. Dessa kan ofta noteras på något sätt i texten. Ex. användandet av vänsterfalangsord som proletär, folkets väl och solidaritet är ord som ex. en väldigt konservativ reporter aldrig skulle använda sig av. Bakgrund Bakgrund är viktig för att ge läsaren tillräckligt med information om ämnet. En tumregel är att man lever sig in i att läsaren inte vet något om själva ämnesområdet och ska ges en sammanfattning av ämnesområdet. Bakgrunden får inte heller vara för omfattande utan mer kanske av en biografisk natur. Om man skriver om en författare, ska kanske hans uppväxt, viktigaste verk och karriär sammanfattas. I religion kan det vara en sammanfattning om själva sektens bakgrund och åsikter. Att sammanfatta en hel värdsreligion, ex. Islam, är för stort. Man får förutsätta att läsaren är någorlunda allmänbildad. Däremot kan en kort epoköversikt vara lagom i Historia och Litteraturhistoria. Resultatsredovisning Uppsatsens resultatsdel är där man redovisar det man har kommit fram till. Du valde att ex. jämföra två länder, vad skiljer dem åt? Detta avsnitt kan ofta vara ganska kort och koncist, det viktigaste är att lägga fram resultaten. Ofta kan man väva in sin diskussion i detta avsnitt,
alltså vad betyder dessa resultat, hur har man tolkat dem, vilken betydelse har de för vår syn på ämnet?
Kap 2. Några nyttiga skrivregler Referat och citat Uppsatser är till största del en samling referat från ett flertal källor. När man skall referera kan man arbeta enligt följande: Översiktsläs texten du skall referera till för att få en uppfattning om innehållet. Läs texten noggrant! Plocka ut nyckelord och viktiga poänger. (Dessa kan skrivas ned på post-it lappar, som kan sättas i boken och då är det enkelt att hitta platsen när du sedan skall skriva referatet i uppsatsen.) Sortera dina anteckningar, t.ex. med hjälp av en tankekarta. Skriv referatet, utifrån nyckelorden. Tänk på att det skall vara dina egna ord - INGA AVSKRIFTER! Gör en källhänvisning. (Mer om detta nedan.) Kontrollera att ditt referats betydelse är samma som ursprungstextens betydelse. När det gäller citat bör man vara ganska sparsam, om inte exempelvis ens metod bygger på att jämföra olika citat. Reglerna är mycket enkla. Vill du citera en text skall du skriva av den ordagrant, markera att det är ett citat och ge en källhänvisning. Markeringen kan antingen vara att sätta citatet inom citattecken eller om det är ett längre citat skriva det med mindre stil och med indrag. Exempel: En av de mest citerade politikerna är troligtvis Winston Churchill. Hans ord Aldrig i historien om mänskliga konflikter har så många haft så få att tacka för så mycket har numera travesterats till leda. Churchills ord var emellertid viktiga när de uttalades och göt mod i den brittiska befolkningen under kriget. Följande citat är hämtat från ett tal i Underhuset 1940: Vi skall inte mattas av eller svika. Vi skall kämpa i Frankrike, vi skall kämpa på hav och oceaner, vi skall kämpa med växande tillförsikt och växande styrka i luften, vi skall försvara vår ö, vad det än må kosta, vi skall kämpa på stränderna, vi skall kämpa på landningsplatserna, vi skall kämpa på fält och gator, vi skall kämpa i bergen; vi skall aldrig ge oss. Typografi Typografi handlar om hur texten ser ut. Hur lättläst texten blir är beroende på typografin. Det finns inga bestämda regler, men nedan följer en del tips som är värda att tänka på. Typsnitt Det finns två huvudgrupper av typsnitt. Dels antikva (eng. roman) som har flaggor och fötter, s.k. serifer, på bokstäverna och dels sanserif (eng. gothic) som saknar serifer. Seriferna gör att det är enklare för ögat att följa orden på raden och därför bör ett antikvatypsnitt väljas för löpande text. Ett exempel på antikva är Times vilket denna text är skriven med.
Sanserif är lämplig i rubriker, eftersom antikva ofta blir kladdig i fetstil. Även texter som skall läsas på datorskärmar kan med fördel skrivas med ett sanserif-typsnitt. Exempel på sanserifer är Verdana och Arial (vilket detta avsnitt är skrivet med). Att tänka på är att inte skriva längre texter med alltför snitsiga typsnitt eftersom dessa är i regel svårlästa. Blanda heller ej för mycket effekter, t.ex. en rubrik med både fet stil, understrykning. Det räcker oftast med det ena. Storlek och rader Bokstävernas höjd eller grad anges i punkter. I en text i A4-format är 10-12 punkter det normala. Denna text är t.ex. skriven i 12 punkter. Observera att även sanserif-exemplet ovan är skriven med 10 punkter, trots att den ser större ut. När det gäller rader skall man tänka på att inte ha en för bred text. Bäst läsbarhet är det om texten har 60-80 tecken, inkl. blanksteg, per rad. Det är då enklare för ögat att hitta ny rad. För att åstadkomma detta krävs marginaler på mellan 3 till 3,5 cm på varje sida. 1 För att inte sidan skall sjunka bör man ha mindre marginal högst upp än längst ned. Man kan t.ex. ha 3 cm högst upp och 4 cm längst ned. Bli inte oroliga om dessa justeringar gör att texten blir för lång. Bättre med en extra sida än att texten blir svårläst. Källhänvisningar När en författare skriver en faktabaserad eller en utredande text, där han tagit information från ett flertal källor, brukar författaren visa läsaren genom någon form av källhänvisning varifrån han tagit informationen. Det kan ske direkt i texten eller med hjälp av någon form av noter. Varför skall jag använda källhänvisningar? Det finns ett flertal argument för att man skall använda källhänvisningar när man skriver uppsatser och använder material från flera källor. Jag skall i detta sammanhanget beröra tre av dem. Ett första argumentet är att källhänvisningarna ger läsaren nyttig information om vad för typ av källor som ligger till bas för texten. Detta underlättar bl.a. för läsaren att vara källkritisk. Ett andra argument är att läsaren genom källhänvisningar vet var han kan finna mer information om han vill fördjupa sig i ämnet. Om läsaren t.ex. själv skriver en uppsats är det bara för honom att leta upp boken och sidan och sedan sätta sig att läsa. Ett tredje argument är att man som författare blir medveten om varifrån information kommer. På så vis undviker man att skriva sådant som det inte finns belägg för och sådant som man bara t.ex. har hört på stan. Detta underlättar för författaren att vara källkritisk och det minskar samtidigt risken för kritik för bristande källkritik. När skall jag använda källhänvisningar? När källhänvisningar skall användas är svårt att ge generella regler för. Jag skall emellertid genom följande exempel försöka illustrera hur du kan tänka. Regeringen hävdade att en skattehöjning var nödvändig. Den skulle, menade de, dämpa den överhettade ekonomin. 1 Riksdagsledamöter från oppositionspartierna uttryckte däremot att 1 Oftast är marginaler på 2,5 cm förinställda i Word, men det går att ändra under rubriken Arkiv. Gå sedan till Utskriftsformat. Där hittar du Marginaler. Välj sedan 3,5 både på Vänster och Höger.
skattehöjningar inte var rätt väg. Det skulle, enligt dem, vara bättre med räntehöjningar. 2 Vid omröstningen i kammaren vann regeringsförslaget med en knapp majoritet. 3 De nejröstande oppositionspolitikerna stod emellertid enade bakom en reservation med följande lydelse: vårt förslag är att i möjligaste mån undvika skattehöjningar och istället använda räntevapnet i detta läge. 4 Den politiska situationen i Sverige hade således under våren förändrats. Ett splittrat oppositionsblock blev alltmer enade i sin kamp mot regeringen. Not 1 samlar alla uttalande från regeringsledamöter och den proposition som behandlade frågan. På de ställen i riksdagstrycket dit noten hänvisar måste således uttalande om att skattehöjningar är den rätta lösningen finnas angivna eller uttalanden med likabetydande påståenden. På samma sätt samlas uttalande från oppositionspolitiker under not 2. Det är alltså helt okej att hänvisa till fler än ett ställe vid varje not. Exempelvis till riksdagstrycket och en tidningsartikel. Not 3 hänvisar till omröstningsresultatet i riksdagen. Och i likhet med not 1 och not 2 måste information kring var det går att läsa hur omröstningen slutade finnas angiven vid denna not och inget annat. Det skall bara vara för läsare och slå upp det ställe noten hänvisar till och se hur utgången av voteringen blev. Delar av reservationen finns med som ett direkt citat och skall därför ha en egen källhänvisning. Efter not 4 följer ytterligare ett par meningar som inte följs av något nottecken. Detta beror på att dessa meningar är författarens egna slutsatser kring den undersökning han gjort. Det behövs inga nottecken på det som du själv författat. För att ytterligare förtydliga hur man kan använda källhänvisning skall ännu ett exempel presenteras. Frågan om varför kalla kriget avlöste det andra världskriget har diskuterats en längre tid. De första forskarna som försökte sig på att analysera konfliktorsakerna menade att Sovjetunionen var ansvariga för det kalla kriget. Deras aggressiva politik i Europa bemöttes av ett försvar av demokratin från USA:s sida. 1 Efter hand kom nya teorier på området. De nya forskarna menade att det var USA som var aggressiva och att Sovjetunionen endast värjde sig från kapitalismen. 2 Även en tredje teoriskola har bildats som menar att bägge sidor var skyldiga till kalla kriget. Det går alltså enligt denna teorin inte ställa varken USA eller Sovjetunionen till svars för kalla krigets uppkomst, utan de bägge supermakterna har ett delat ansvar. 3 I detta exempel handlar det om olika bearbetningar. Not 1 samlar de böcker som menar att Sovjet är skyldiga och på samma sätt samlas de böcker med författare från de olika skolorna under not 2 och 3. Återigen skall upprepas att det är tillåtet att hänvisa till mer än en källa under varje not, bara källan är relevant för det uttalande du gör i din text. Hur skall källhänvisningarna se ut? När det gäller hur källhänvisningarna skall utformas så finns det en mängd olika skolor. Det har dessutom utvecklats olika underskolor och det verkar nästan som om varje forskare eller författare har en egen metod som de följer. Det viktigaste när man gör källhänvisningar är att man är konsekvent genom hela texten och får med det som minst skall vara med. Det är inte acceptabelt att använda en teknik i början av en text och en annan i slutet. En annan sak man skall tänka på är att
källhänvisningarna är främst till för läsaren och att det allra viktigaste är att hänvisningarna är begripliga för läsaren. Det som skall finnas med i källhänvisningarna är: Vem som skrivit eller uttalat informationen Var man kan finna informationen När informationen publicerats Hur skall man göra? Nedan är en metod för källhänvisning med hjälp av fotnoter beskriven. Den är på inget vis den bästa eller den mest använda, men den är ganska enkel och uppfyller de krav man kan ställa på en källhänvisning. Om ni har lärt er en annan metod som ni tycker är enklare är det helt okej att använda den istället. Bara den tillfredsställer de ovan uppställda kraven. Den metod man väljer måste dock användas konsekvent genom hela arbetet. Det som talar för fotnoter, jämfört med slutnoter, är att de underlättar för läsaren att snabbt avgöra vilka källor som använts. Istället för fotnoter kan emellertid hänvisning med hjälp av parantes användas. Då skriver man samma sak som i fotnoten fast inom parantes i texten direkt efter avsnittet där referat finns med. När man använder ordbehandlare innebär fotnoter inga större problem. 2 De går enkelt att föra in i efterhand och tar man bort en not justeras ordningen av sig själv. Viktigt att tänka på är att källhänvisningen kompletteras med källförteckningen. Detta innebär att en källförteckningen alltid måste finnas med. Varje källa som finns med i fotnoterna skall finnas med i källförteckning och alla de källor som finns med i källförteckningen måste någon gång ha funnits med i en not. Samma sak gäller om man använder hänvisning inom parenteser. I noten skrivs i följande ordning författarens efternamn; det årtal boken givits ut och slutligen de sidor i boken där informationen finns. Om man t.ex. använt Alf W Johanssons bok Den nazistiska utmaningen från 1997 och tagit information från sidorna 82-84 kan noten se ut så här: Johansson 1997, s 82-84 I källförteckningen tar man med författarens förnamn och den fullständiga titeln. Exemplet ovan skulle i källförteckningen skrivas ut enligt följande: Johansson, Alf W, Den nazistiska utmaningen Aspekter på andra världskriget, 4:e upplagan, Stockholm 1997 2 Använder man programmet Word och önskar en fotnot så kan man göra följande: 1. Gå in i menyn Infoga. 2. Gå ner till Fotnoter och slutkommentarer och tryck med vänster musknapp. 3. Välj Fotnot och sedan Numrera automatiskt. (Detta är oftast redan inställt.) 4. Tryck OK. Programmet har nu skrivit en siffra där du önskade en not och samma siffra har skrivits längst ned på sidan. Vid siffran längst ned på sidan är det bara att skriva det som skall stå i källhänvisningen.
I källförteckningen tar man med informationen om det är någon annan upplaga än den första och var förlaget som tryckt boken är beläget.
Redovisning av källor: Nedan följer flera exempel på hur man kan skriva i källförteckningen och hur noterna kan se ut. I den vänstra kolumnen redovisas hur informationen kan skrivas i källförteckningen och i den högra hur fotnoten kan se ut. Källorna skall i förteckningen redovisas i alfabetisk ordning och endast de källor som det finns hänvisningar till i texten skall vara med i förteckningen. Källförteckning Redovisas längst bak i arbetet. En författare: Hellström, Jan Arvid, Vägar till Sveriges kristnande, Stockholm 1996 Två författare: Engelbrektsson, Bob & Karlsson, Stefan, Vetenskaplig metod, Ängelholm 1987 Tre författare: Hauge, Rod, Harrop, Martin & Breslin, Shaun, Styrelseskick och politik, sv. övers., Nora 2000 (Eng. uppl. 1998) Uppsats i en bok: Näsström, Britt-Mari, Stucken, hängd och dränkt Rituella mönster i norrön litteratur och i Adam av Bremens notiser om Uppsalakulten, Uppsalakulten och Adam av Bremen, red. Hultgård, Anders, Nora 1997 Artikel eller uppsats i tidskrift: Friman, Eva, Domedagsprofeter och tillväxtpredikanter Debatten om ekonomisk tillväxt och miljö i Sverige 1960-1980, Historisk tidskrift 2001:1 Uppslagsverk: Nationalencyklopedin, Höganäs, 1999 Fotnot Placeras längst ned på respektive sida. Hellström 1996, s 24-30 Engelbrektsson & Karlsson, s 87 Hauge, m.fl. 2000, s 457-459 Näsström 1997, s 89-92 Friman 2001, s 148 NE 1999, uppslagsord: Demokrati Dagstidning: Göteborgsposten (GP) 2002-02-08 GP 2002-02-08 Internet: www.bra.se/web/brott/, 2002-04-08 www.bra.se/web/brott/, 2002-04-08