Metoder att stödja examinanden inför ett examenstillfälle vid specifika läs- och skrivsvårigheter

Metoder att stödja examinanden inför ett examenstillfälle vid specifika läs- och skrivsvårigheter Pia Dahlström Pedagogik, Social- och hälsovård, Axxell (Ekenäs) Utvecklingsarbete inom examensmästarutbildningen Hösten, 2014

1. INLEDNING...1 2. EXAMINANDER SOM ÄR I BEHOV UTAV SÄRSKILT STÖD..4 2.1 Bedömning av examensprestationer 5 2.2 Förvärvande av behövlig yrkesskicklighet...6 3. KÄNNETECKEN VID SPECIFIKA LÄS- OCH SKRIVSVÅRIGHETER...8 3.1 Specifika läs- och skrivsvårigheter ur ett vuxenperspektiv...9 3.2. Kompenserande hjälpmedel vid specifika läs- och skrivsvårigheter.11 4. Sammanfattande avslutning..14 LITTERATURFÖRTECKNING FÖRTECKNING ÖVER BILAGA Bilaga 1. Kompenserande hjälpmedel vid specifika läs- och skrivsvårigheter - dyslexi

1. INLEDNING Majistern, språket lyder mej inte. Jag skriver ord jag tror jag kan stava inte ord jag behöver. Bokstäverna vender sej kring sina gömmba axlar och vandrar i egna spår som språket inte vill föllja. Och när jag läser bölljar det - raderna är bara sellan parralälla. Böckerna sluter sej kring varje mening som jag besegrat. Majistern, språket är inte mitt. (Adner, H. 2006). Detta utvecklingsarbete vill lyfta fram hur utbildningsanordnaren kan stödja examinander med specifika läs- och skrivsvårigheter att nå målsättningarna i samband med examensveckan, utan att för den skull ge avkall på de krav som fastställts i de nationella examensgrunderna inom social-och hälsovårdsbranschen, examensdel vård- och omsorg inom närvårdarutbildningen. Det finns arbetsuppgifter, miljöer eller andra uppgifter som inte ger examinanden de optimala möjligheterna att nå målsättningarna. Insatser som kan förbättra möjligheterna är att skapa bra relationer och en trygg miljö, att skapa en dialog, se till att täta uppföljningar av den personliga planen och den individuella planen genomförs, samt att tydliggöra arbetet genom att erbjuda examinanden de bästa möjliga inlärningskanalerna. Vid specialbehov är det utbildningsanordnarens juridiska skyldighet att säkerställa att det i avtalet och den 1

individuella planen (IP) framkommer möjliga tillvägagångssätt vid inhämtande och uppvisande av kunskap. Jag har tagit del av ett utvecklingsarbete där Koskinen (2012) klargör processen kring tillvägagångssättet vid den personliga tillämpningen vid specialbehov i social- och hälsovårdsbranschen inom närvårdarutbildningen. Det framkommer i Koskinens utvecklingsarbete (2012) att det i handboken för fristående examen finns direktiv för hur den personliga tillämpningen skall förverkligas för examinander med särskilda behov, men att själva processmodellen saknas inom organisationen. Ambitionen i detta utvecklingsarbete är att teoretiskt beskriva möjliga tillvägagångssätt vid ett examenstillfälle inom närvårdarutbildningen då det hos examinanden förekommer specifika läs- och skrivsvårigheter (bilaga 1). Den praktiska delen består i att utveckla examensblanketten i auditiv form, inom examensdelen vård- och omsorg tillhörande socialoch hälsovårdsbranschen inom närvårdarutbildningen. Skribenten vill ännu understryka att tillvägagångssätten alltid är unika och individuella, men att detta utvecklingsarbete kan fungera som en modell vid uppgörandet av strategier. Som bakgrundsinformation kan nämnas att vid uppgörandet av en personlig studieplan kartläggs bl.a. eventuella specialbehov (utgör en grund för att en individuell plan utarbetas) eller särskilda behov (utgör inte en grund för att en individuell plan utarbetas, däremot skall extra handledning erbjudas) hos examinander inom det fristående examenssystemet. I kartläggningen kan det t.ex. framkomma att examinanden har specialbehov, vilket som redan nämnts, berättigar till en individuell plan (IP). I organisationen upplever de handledande lärarna ofta en frustration över att inte ha de rätta redskapen, både fysiskt och kunskapsmässigt för att kunna handleda examinanden och bedömarna vidare i denna process vid ett examenstillfälle. Examinanden serveras ofta textbaserat läromaterial i snabb takt, handledning i form av alternativa metoder erbjuds inte i den grad som det borde p.g.a. en osäkerhet kring vilka metoder som kan erbjudas examinanden vid ett examenstillfälle. Detta utvecklingsarbete består dels av en teoretisk del som beskriver symtomen vid specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi). Ambitionen är att utreda möjliga tillvägagångssätt vid ett examenstillfälle då det förekommer hos examinanden specifika läs- och skrivsvårigheter. 2

Examinanden bör få stöd på sådant sätt att specialsvårigheten inte utgör ett hinder för att fullständigt kunna uppvisa sitt yrkeskunnande vid ett examenstillfälle. Frågeställningarna lyder enligt följande: Vad innebär specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) och vilka hjälpmetoder kan erbjudas? Med vilken metod kan examensplanen förtydligas inför ett examenstillfälle vid specifika läs- och skivsvårigheter? 3

2. EXAMINANDER SOM ÄR I BEHOV UTAV SÄRSKILT STÖD Examinander som behöver särskilt stöd skall i den personliga tillämpningen garanteras samma möjligheter att avlägga examen och skaffa sig behövlig yrkesskicklighet samt utbildning (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). Examinander med inlärningssvårigheter, sjukdom eller handikapp bör erbjudas tillräckligt med stödåtgärder, specialhandledning och andra specialarrangemang för att kunna skaffa sig den yrkesskicklighet som behövs för att avlägga fristående examen. Genom personlig tillämpning skapar man förutsättningar för examinanden att påvisa sitt kunnande vid examenstillfället, utan att kraven på yrkesskicklighet blir anpassade (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). När en person med särskilda behov skall avlägga fristående examen ansvarar utbildningsanordnaren för att den personliga tillämpningen sker vid ansökningsskedet till fristående examen och utbildning som förbereder för den, vid avläggandet av examen och vid förvärvandet av behövlig yrkesskicklighet. Utbildningsanordnaren gör en mångsidig utredning tillsammans med den sökande gällande tidigare förvärvade kunskaper och hurudana specialåtgärder den sökande är i behov utav, den sökandes resurser och specialkunskaper, syn på inlärning och tidigare erfarenheter, den sökandes egna uppfattningar om lämplig utbildningsform. (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). Om det framkommer att den sökande har ett handikapp, sjukdom, försenad utveckling, störning i känslolivet eller annan orsak skall specialundervisning erbjudas och i den individuella planen skall det framkomma hur undervisningen skall förverkligas. En individuell plan som utarbetats för att kunna förvärva yrkesskicklighet bildar tillsammans med den personliga tillämpningen en helhetsplan och en individuell överenskommelse om vilka stöd- och handledningsformer och specialarrangemang som erbjudits den studerande/ examinanden (Lag om yrkesutbildning, 1998/630 20, Utbildningsstyrelsen, 2013:4). 4

2.1. Bedömning av examensprestationer Trots examinandens specialsvårigheter anpassar man inte vid bedömningen av examensprestationer eller vid avläggande av fristående examen, varken de krav som ställs på yrkesskickligheten eller målsättningarna och bedömningskriterierna, utan de är de samma för alla examinander. Däremot kan examensarrangören stödja examinanderna på många olika sätt då de förbereder sig inför ett examenstillfälle. Möjligheten finns att anordna specialarrangemang som gör det möjligt för examinander som är i behov av särskilt stöd att kunna påvisa kunnandet och yrkesskickligheten utan att ge avkall på de krav som ställs utifrån examensgrunderna vid det specifika examenstillfället (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). Specialstöden skall beaktas i samband med att examenstillfället planeras och miljön för examenstillfället bestäms. Specialstöden kartläggs, som ovan nämnts, i samband med att den personliga tillämpningen görs upp. Vid planeringen av examenstillfälle bör planeringen ske på sådant vis att både examensarrangörerna, examinanden och representanten för arbetslivet är delaktiga (Utbildningsstyrelsen 2013:4). Om examenstillfället inte kan ordnas i arbetsmiljö, ska detta avtalas separat med examenskommissionen i planen för anordnande av fristående examen, som är en bilaga till avtalet om att ordna fristående examina (Utbildningsstyrelsen 2013:4). Innan examenstillfället äger rum bör det kontrolleras att examinanden förstår anvisningarna och bestämmelserna om hur examenstillfället går till i praktiken. Det är viktigt att förtydliga för examinanden sätten att påvisa yrkesskicklighet, vilka kraven är gällande yrkesskickligheten samt målsättningarna och de kriterier som ligger till grund för bedömningen. Då examenstillfället äger rum kan även olika former av stödmaterial användas, som exempel kan nämnas lättlästa texter, bilder, teckningar, modeller och andra hjälpmedel. (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). Exempel på stödmaterial presenteras närmare i kapitlet som handlar om kompenserande hjälpmedel vid läs- och skrivsvårigheter. Vid examenstillfället kan examinanden erbjudas extra tid, inom ramen för examensgrunderna, vid planeringen av uppgifterna och eventuellt mera tid om det finns behov av komplettering av examensprestationerna. De praktiska arbetsuppgifterna skall utföras i en 5

sådan takt som arbetsuppgifterna enligt examensgrunderna förutsätter. Skriftliga kompletterande prestationer som hör till en fristående examen kan, antingen delvis eller helt, ersättas med en muntlig prestation, om det är motiverat med tanke på examinandens funktionsförmåga. Däremot kan i examensgrunderna nämnda dokument som förutsätts för en godkänd examensprestation (t.ex. vårdplan) inte ersättas med en muntlig prestation (Utbildningsstyrelsen 2013:4). Det är viktigt att de personerna som bedömer examensprestationerna är informerade om och tar hänsyn till examinandens behov av specialstöd och handledning som framkommer i dokumentet om personlig tillämpning. Specialstödet får inte påverka bedömningen av yrkesskickligheten negativt (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). 2.2 Förvärvande av behövlig yrkesskicklighet Det är utbildningsanordnarens uppgift att vid planeringen och genomförandet av utbildning som förbereder för fristående examen identifiera och ta hänsyn till studerandes eventuella behov av särskilt stöd som påverkar studierna eller avläggandet av examen. Till utbildningsanordnarens uppgift hör också att avgöra hurdana undervisnings- och studerandevårdstjänster kan erbjudas inom den förberedande utbildningen, utöver de undervisnings och studerandevårdstjänster som erbjuds alla (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). Nedanstående punkter antecknas i den individuella planen som berättar om hur undervisningen ordnas: 1) examen, examensgrunder som följs i undervisningen samt uppgörandet av examinandens individuella läroplan 2) på vilka grunder den studerande ges specialundervisning 3) vilka speciella undervisnings- eller studerandevårdstjänster som studierna förutsätter eller som ges i samband med dem och 6

4) vilka andra individuella tjänster och stödåtgärder den studerande får (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). Vid den personliga tillämpningen är det viktigt att beakta olika inlärningsstrategier och -stilar och att den studerande får specialhandledning och -stöd i tillräcklig omfattning. Vid behov kan den studerande ytterligare erbjudas specialarrangemang i samband med den förberedande utbildningen (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). Vuxna som behöver särskilt stöd har ofta lärt sig vilka inlärningsmetoder som bäst lämpar sig för dem och hur de ska bemästra problem som försvårar lärandet och den informationen är bra att utnyttja då man planerar speciella stödåtgärder (Utbildningsstyrelsen, 2013:4). Vid den personliga tillämpningen av förvärvandet av behövlig yrkesskicklighet är det viktigt att på ett flexibelt sätt beakta bl.a. lämpliga utbildnings- och undervisningsformer samt inlärningsmiljöer, mångsidiga och varierande inlärnings- och bedömningsmetoder, att undervisningen och läromedlen är tydliga, vilken tid som förvärvandet av kunnande kräver samt kvaliteten och omfattningen på specialstödet och -handledningen som behövs. Viktigt att beakta vid den personliga tillämpningen är också personens starka kunskapsområden och hur det är lämpligast för honom eller henne att förvärva behövlig yrkesskicklighet (Utbildningsstyrelsen, 2013:4; Lär för livet). 7

3. KÄNNETECKEN VID SPECIFIKA LÄS OCH SKRIVSVÅRIGHETER I det här kapitlet redogör skribenten för vanliga kännetecken som förekommer vid specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi). Motivet till avgränsningen grundar sig i att det inom närvårdarutbildningen behövs kunskaper i att tillgodogöra sig text och att uttrycka sig i text bl.a. vid vårddokumenteringen. Specifika läs- och skrivsvårigheter kan även ta sig uttryck i matematiska svårigheter. Att räkna rätt mängd vid dosering och administrering av läkemedel är ett nödvändigt krav ur patientsäkerhetsaspekt, vilket även grundar sig i de nationella examensgrunderna inom närvårdarutbildningen. Dyslexi används synonymt till specifika läs- och skrivsvårigheter och anses vara ett av våra vanligaste handikapp. Den som har dyslexi har till synes oförklarliga svårigheter med skriftspråket, med andra ord att göra en koppling mellan det talade språket och de skrivna symbolerna. Dyslexi är en internationell benämning på svårartade och långvariga läs- och skrivsvårigheter (Adner, H. 2006, Malmer, G. 2010; Stadler, E.1994). Utmärkande för dyslexi är en störning i vissa språkliga funktioner. Om svårigheterna är bestående och inte har som bakgrundsorsak bristande begåvning eller bristande skolundervisning, brukar man tala om dyslexi. Dyslexi upptäcks ofta när det förekommer svårigheter i att uppnå automatisk avkodning vid läsning och vid bristfällig stavning (Adner, H.2006;Malmer, G. 2010; Stadler, E. 1994). Forskarna har upptäckt att dyslexi förekommer i vissa släkter och kan således vara genetiskt betingad. En person med dyslexi kan uppnå en godtagbar funktion i läsning medan problem med stavningen ofta är bestående (Adner, H. 2006). Vid dyslexi kan det förekomma svårigheter med läsning, uppfattning av det man läst och språkljud, vilket yttrar sig i att läsandet går långsamt, svårigheter att förstå den lästa texten, högläsning är besvärligt, raderna hoppar vid läsning av text, det kan vara svårt att komma ihåg det man läst och bokstäverna blandas ihop. Svårigheter att uppfatta helheten och att se helheter är också typiska svårigheter vid dyslexi. (Erilaisten oppijoidenliitto, 2014; Malmer, G. 2010). 8

Svårigheter med att skriva kan yttra sig som att man ofta gör skrivfel, att det upplevs jobbigt och tidsödande att producera en text, att bokstäver blandas ihop, saknas eller byter plats. Då det gäller matematik och siffror upplever en person med dyslexi att matematik ofta är svårt eftersom siffrorna kan byta plats (viktigt att poängtera är att detta inte är det samma som matematiksvårigheter). Det är ingen automatik att man kan lära sig multiplikationstabellen trots att man kan räkna och sifferserier upplevs ofta som besvärliga (Erilaisten oppijoiden liitto, 2014). Främmande språk är svåra eftersom det är svårt att komma ihåg saker utantill och dessutom är det svårt i att komma ihåg bokstavsordningen. Det kan också förekomma svårigheter med riktning och tid eftersom det sker en sammanblandning av väderstrecken och riktningen höger och vänster. Det kan också innebära svårigheter i att hålla sig till tidtabellen och att lära sig klockslag. Då det gäller koncentrationen kan den störas lätt och tecken på långsamhet och slarv kan förekomma. Även motorisk klumpighet kan förekomma hos personer med läs- och skrivsvårigheter (Erilaisten oppijoidenliitto, 2014). 3.1. Specifika läs- och skrivsvårigheter ur ett vuxenperspektiv Enligt Adner (2006) har vuxna med dyslexi som studerar inom vuxenutbildningen vissa gemensamma erfarenheter: De läser långsammare än andra och förstår inte vad de läser utan måste läsa om flera gånger. De tycker att raderna flyter ihop, de ser inte vad det står och blir fort trötta. Redan på lågstadiet märkte de, att de inte lärde sig att läsa lika snabbt som sina klasskamrater. När de ska skriva tappar de bokstäver och ord, undviker svårstavade ord, vet inte vilka ord som ska vara hopskrivna eller särskrivna. De märker att de kan mer än de kan visa på skriftliga prov och har svårt att göra sig själva rättvisa. Flera vuxenstuderande vittnar om en skoltid där man inte fått den rätta förståelsen för sin problematik vilket tärt på självkänslan. Det kan vara ett stort steg för många att komma tillbaka till skolvärden eftersom det kan väcka många negativa känslor, speciellt om man bär på tidigare mindre trevliga erfarenheter och samtidigt upplever ett tvång att återvända till 9

studier igen efter en period i arbetslöshet eller p.g.a. andra förändringar i ens liv (Johnson, M. 2005). Det första mötet med den handledande läraren kan ha en avgörande betydelse för fortsättningen. Många vuxenlärare har inte den erfarenheten av hur man skall gå tillväga i mötet med vuxenstuderanden som har special behov. Med små förändringar och en positiv inställning kan man stödja den studerande ganska långt. Undersökningar som utförts med dyslektiker lyfter fram att lärarens förhållningssätt och positiva attityd påverkar självkänslan. Om läraren visar en öppenhet, är kreativ och tror på studerandes möjlighet kan det även ge hopp för den som lider av specialsvårigheter. För en vuxenstuderande kan en bra början inledas med en personlig intervju där tidigare erfarenheter och förväntningar inför de nya studierna lyfts fram. En fri och öppen miljö där det erbjuds tillräckligt med stöd och vägledning för examinanden är av största vikt. Det som bör beaktas är lämpliga arrangemang såsom tilläggstid och ostörda utrymmen vid behov. Hjälpmedel och mångsidiga undervisningsmetoder där olika sinneskanaler beaktas borde kunna erbjudas (Adner, H. 2006; Erilaisten oppojoiden liitto, 2014; Johnson, M. 2005 ). I arbetsmiljön behövs tillräckligt mycket tid för att examinanden skall kunna sätta sig in i arbetet. Det bör även ske en orientering i arbetet där man beaktar att det hos examinander med läs- och skrivsvårigheter ofta kan vara en viss inlärningskanal (auditiv, visuell, taktil, etc.) som är mer utvecklad. Att använda sig av de inlärningskanaler som examinanden lär sig bäst via är essentiellt. Man bör öppet kunna föra en diskussion i en tillåtande anda på arbetsplatsen om detta. Fokus bör också vara på det som utgör examinandens styrkor och en genomgång av arbetsuppgifterna och att dessa kan utföras på många olika sätt. Olika former av hjälpmedel finns på marknaden t.ex. textskanner. Arbetsgivaren kan skaffa sådana hjälpmedel åt sin arbetstagare och även ansöka om s.k. stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen (Erilaisten oppojoiden liitto, 2014; Arbets- och näringsministeriet, 2014). 10

3.2. Kompenserande hjälpmedel vid specifika läs- och skrivsvårigheter Vid specifika läs- och skrivsvårigheter kan studerande behöva kompensation vid textläsning. Bland hjälpmedel som finns att tillgå kan nämnas bl.a. följande: En läslinjal med färgad kant som avgränsar och stödjer ögonen när man skall fokusera på raden och orden kan underlätta textläsningen. Man kan också använda sig av två bitar papper (helst färgade) och plasta in dem med ett lagom avstånd för att kunna se raden i mellanrummet, på det viset avskärmas texten både ovanför och under (Pettersson, S. 2004). Kompenserande informationstekniska (IT) hjälpmedel. Förutom talböcker finns det talsynteser, ordböcker och stavningsprogram. AlphaSmart kan användas istället för papper och penna. Genom en enkel tangenttryckning så sänds texten över till ordbehandlingsprogrammet i datorn. Rättstavningsprogram eller ljudböcker i ett visst ämne kan underlätta för dyslektiker (Adner, H. 2006; Pettersson, S.2004). Att ge handledning och utforma stödfrågor kan också underlätta vid läs- och skrivsvårigheter (Pettersson, S.2004). Skannerpennor (t.ex. C-Pen) av olika slag kan vara till hjälp för en dyslektiker. Det finns också skannerpennor som har en inbyggd talsyntes och inbyggda ordböcker. Det finns också diktafoner som kan användas vid textgenomgångar. Examinanden kan då lyssna på genomgången i stället för att läsa texten. Det kan även underlätta att strecka under viktiga ord i texten och ha tillräckligt radavstånd (Pettersson, S.2004). I matematiska uppgifter behöver en dyslektiker en noggrann introduktion till ämnet så att de greppar vanliga matematiska termer, ges möjlighet att tänka högt och även använda miniräknare vid uppgifter som kräver uträkningar (Adner, H. 2006; Pettersson,S. 2004). 11

Ett annat tips är att kopiera upp material på svagt färgat papper för dem som är kontrastkänsliga. En variant är att lägga texten i färgade plastmappar. Ljusblå färg anses vara bäst (Pettersson, S.2004). Förstoring av texten på datorskärmen och även att färglägga med datorns hjälp gör att texten framträder tydligare för vissa dyslektiker (Pettersson, S.2004). Att skriva text är många gånger en utmaning för en dyslektiker, eftersom de kan tappa ord, det kan vara svårt att få med alla tankar i den skrivna texten och dessutom kan det förekomma stavfel. En ovana och osäkerhet inför skriftiga uppgifter kan göra det svårt att komma igång. Det behövs mycket tid, handledning och noggranna skriftliga instruktioner. Tillgång till dator och rättstavningsprogram kan underlätta processen. Då arbetet skall bedömas är det viktigt att lyfta fram det positiva med arbetet och sedan ge tydliga instruktioner kring vad som behöver förbättras. Alternativa metoder som muntlig redovisning och bilder kan vara en möjlighet. Det är viktigt att gruppen som handhar bedömningen kommer ihåg att det är faktainnehållet och inte språklig korrekthet som skall bedömas (Adner, H. 2006). Handlar uppgiften om att diskutera innehållet i en text är det mycket viktigt att en person med dyslexi får texten på förhand i ett mera lättskrivet format eller i form av en ljudfil med förenklad uppläst text. Provsituationer medför en extra stress och en stressituation kan leda till att en person med dyslexi presterar sämre. Det är nödvändigt med ett utrymme som ger lugn och ro och att det inte är alltför många personer i salen samtidigt. För att undvika en missuppfattning av frågorna är det bra om någon kan läsa in dem påförhand. Olika alternativ måste övervägas, ett muntligt prov i stället för att skriva text kan underlätta vid en provsituation. Det är viktigt att läraren tar initiativ och diskuterar olika möjligheter med examinanden (Adner, H.2006). Vid dyslexi förekommer också svårigheter då det gäller matematiska ämnen. Den som kastar om ord gör det också med siffror. Många dyslektiker har ett försvagat arbetsminne, vilket kan försvåra att komma ihåg mycket fakta på en gång. Ett försvagat sekvensminne, som kan förekomma hos dyslektiker, kan även göra det svårt att komma ihåg tabeller, ordningsföljd, alfabetet etc. eftersom det inte fastnar i långtidsminnet. Många dyslektiker upplever att det kan vara till hjälp om någon läser upp texten eller förstorar den. Muntliga förhör och längre 12

tid att skriva kan underlätta. Vid matematiska uppgifter kan tillgång till miniräknare vara till stor hjälp för de som behöver kompensera ett svagt arbetsminne eller sekvensminne (Adner, H. 2006). En sammanfattning av ovanstående text innebär att en dyslektiker kan få hjälp av följande material, den som skriver långsamt kan ha hjälp av textbehandlingsprogram eller t.ex. diktafon. Vid långsam läsning kan talböcker och talsyntetisator fungera som hjälpmedel. Om raderna hoppar kan specialtransparanger och linjaler för läsning underlätta. När en dyslektiker har svårigheter med matematiken kan miniräknare och tabeller vara till hjälp. Om språksvårigheter förekommer kan hjälpmedel för främmande språk underlätta t.ex. elektroniska ordbokspennor och översättningsprogram (Erilaisten oppojoiden liitto, 2014). 13

4. Sammanfattande avslutning De arrangemang som examensarrangören erbjuder för att möta examinandens specialbehov är att man tillsammans med arbetslivet och examinanden planerar olika tillvägagångssätt. Längden på examentillfället kan t.ex. variera för att examinanden ska ges mera tid och möjligheter att visa sitt kunnande (jmf Utbildningsstyrelsen, 2014). Arrangemangen kring de särskilda behoven varierar individuellt. Kraven och kriterierna för yrkesskickligheten är fastställda i examensgrunderna och dem kan man inte avvika från. Däremot kan man utforma examenstillfället så att det på bästa sätt beaktar examinander med särskilda behov. Detta görs i den personliga tillämpningen, där man i handledningen beaktar examinandens tidigare erfarenheter av inlärningsmetoder som bäst lämpar sig för honom eller henne då stödåtgärder inplaneras (jmf Utbildningsstyrelsen, 2014). Behovet av stöd identifieras och utifrån denna identifiering planeras stödåtgärder som eventuellt behövs i samarbete mellan examensarrangören, arbetslivsrepresentanten och examinanden. De som bedömer examensprestationer skall vid behov instrueras i hur man identifierar och beaktar inlärningssvårigheter samt hur man använder olika metoder och eventuella hjälpmedel vid examenstillfällena (jmf Utbilningsstyrelsen, 2014). Vid specifika läs- och skrivsvårigheter eller andra inlärningssvårigheter kan stödmaterial vid bedömningen användas, så som bilder, ritningar och modeller. Examinanden kan också muntligt komplettera eventuella skriftliga delar i examensprestationen. Att lyssna istället för att läsa texten kan fungera som ett fungerande hjälpmedel vid dyslexi (jmf Adner, 2006; Erilaisten oppijoiden liitto, 2014; Malmberg, 2010). Tanken med detta utvecklingsarbete var att först beskriva kort vad som kännetecknar specialbehoven vid specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi), och att utreda möjliga tillvägagångssätt vid ett examenstillfälle där syftet är att stöda examinanden på sådant vis att inte specialsvårigheten utgör ett hinder för att fullständigt kunna uppvisa sitt yrkeskunnande vid ett examenstillfälle. Den andra delen bestod i att utveckla en produkt baserad på den teoretiska referensramen. Den praktiska produkten utvecklades med tanken att förtydliga examensplanen för de som har läs- och skrivsvårigheter, vilket resulterade i att 14

examensplanen för vård- och omsorg förverkligades i auditiv form. Förhoppningsvis kan examinander med läs- och skrivsvårigheter ha hjälp av denna produkt inför sitt examenstillfälle i examensdelen vård- och omsorg inom närvårdarutbildningen. 15

Litteraturlista: Adner, Helena. 2014. Specialpedagogik i vuxenperspektiv. Myndigheten för skolutveckling. Stockholm. Arbets- och näringsministeriet.2014. Tillgänglig: http://www.tem.fi Erilaisten oppijoiden liitto ry. 2014. Tillgänglig: http://www.erilaistenoppijoidenliitto.fi Johnson, Margareta. 2005. Lärandemiljöns betydelse för elever med läs- och skrivsvårigheter. Magistersuppsats i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik. Lärarhögskolan i Stockholm, institutionen för individ, omvärld och lärande. s.78. Koskinen, Regina. 2012. Examinander med behov av särskilt stöd, förverkligande av personlig tillämpning och IP. Utvecklingsarbete examensmästare. Social- och hälsovårdsbranschen. Lagen om yrkesutbildning. 1998/630 20. Tillgänglig: www.finlex.fi Lär för livet. Tillgänglig: http://www.lärförlivet.fi/ Malmer, Gudrun. 2010. Bra matematik för alla. Nödvändig för elever med inlärningssvårigheter. Andra upplagan. Studentlitteratur: Lund. s, 68-72. Pettersson, Solveig. 2004. Kom loss i läs- och skrivutvecklingen. Serholt Läromedel Ab. s.106. Stadler, Ester. 1994. Dyslexi. En introduktion. Studentlitteratur: Lund. s, 9-10. Utbildningsstyrelsen 2013:4. Handbok om fristående examina för examensarrangörer och examenskommissioner. Utbildningsstyrelsen, Helsingfors. Utbildningsstyrelsen. 2010. Grundexamen inom social-och hälsovårdsbranschen. Närvårdare. Föreskrift 17/011/2010. Oy Fram, Vasa.

Bilaga 1. Hjälpmedel vid specifika läsoch skrivsvårigheter -dyslexi Skriver långsamt Textbehandlingsprogram, diktafon Långsam läsning Talböcker och talsyntetisator Raderna hoppar Specialtransparanger och linjaler Svårigheter med matematik Miniräknare och tabeller Språksvårigheter Elektroniska ordbokspennor och översättningsprogram