Ridåhalaren läser Östra Nyland från 60-talet Kul grej med ridåhalaren (Robert Jordas) som läser Östra Nyland från 60-talet Belysning vid rinken Nu finns det belysning vid rinken ifall nån är intresserad. Men det skulle väl behövas is också Generalrepetitionen gick fint Torsdagens genrep gick alldeles utmärkt. Hindersby teaters skådespelare börjar få rutin trots att en hel del var nya. Däremot hade jag lite problem med videokameran jag har inte använt den mycket efter förra teatern. 60-talet var ju mitt årtionde alltså det årtionde då man var ungdom och visst kändes det bekant. Men var faktiskt flickorna så tuperade? Ja, det var de nog i början på årtiondet. Först i slutet blev det på modet med
långt hår utan smink. Och hippiestilen. För mej gick 60-talet delvis på annan ort. Under veckan bodde vi på Elevhemmet i Lovisa och kom hem först på lördag. Och då hade farsan sparat arbete så det gällde att snabbt byta till arbetskläder och köra hö åt kossorna. Då jag var i Hindersby så var det mest bara arbete. Och på kvällarna satt vi i Västergårds lillbyggnad och byggde elektronikapparater så det var ingen tid att hänga vid Skippos kiosk. Jag minns att föräldrarna var litet fundersamma över att jag halva nätterna satt i elektronikverkstaden men de tyckte att det trots allt var bättre än att smygsupa bakom Skippos. Under 60-talet mekaniserades jordbruket ordentligt. Vår första Ferguson kom 1960 en MF65 som ännu är i bruk. Före det hade vi en Fordson Major som startades på bensin och sedan gick på petroleum. Den var ganska gammalmodig så MF-65:an var den första moderna traktorn. Den fick slita hårt som enda traktor och med tre chaufförer. På den tiden var vi fyra karlar på gården. Min farfar var ingen maskinkarl men skötte en hel del andra sysslor. Och så täckdikades det. Det var en stor satsning och vi hade en mängd täckdikare som bodde hos oss under tiden för då skulle tegelrören radas ned för hand. Efter studentexamen så fick jag kvickt byta kläder och ge mej ut på åkern för att köra ut rör och sand åt täckdikarna för det gavs ingen pardon då täckdikandet var igång. En sak som hade stor betydelse för mej var Radio Nord som sände från en fiskeskuta på Ålands hav 1961-62. Den hördes bara på kvällarna på mellanvåg men det speciella var musiken. Sådan musik fick man inte höra i vanlig radio nämligen popmusik. Visst kunde vi höra på Radio Luxemburg på kortvåg men först med Radio Nord kom popmusiken på allvar.
Och hösten 1962 kom sedan Beatles med Love Me Do och resten är som det heter historia. Jag var fast genast då jag hörde den och därefter blev Liverpool sound min favoritmusik. Det var egentligen en kort period för efter 1965 var det nya slut och popmusiken kommersialiserades och urvattnades. Men det var just då jag var i den mest mottagliga åldern och det blev min musik för resten av livet. Fortfarande lyssnar jag på 60-talslåtar i traktorn och i skogshjälmen även om de nu är digitaliserade och hela samlingen på 400 CD-skivor från 60-talet är överförda till mp3:or på ett minneskort. Början på 60-talet var för mej plugg, jordbruk och popmusik. I gymnasiet läste jag läxor som en dåre och hann inte med mycket annat (utom popmusik som jag hörde på tillika). Skolan i Lovisa var fin och lärarna bland de bästa i landet. Jag var en verklig plugghäst och trivdes med det. Efter Dragsvik blev det mycket värre med pluggandet i Otnäs (Tekniska högskolan). Då fick man en känsla av att gymnasiet varit rena lekskolan. På den tiden måste man klara av lilla diplomet senast på andra årskursens höst annars var det bara att packa och ta farväl. Det var inte att ligga vid universitetet utom då man slocknade av ren utmattning efter att ha pluggat sej vindögd. Med darr på ribban kom jag i alla fall vidare coh började i slutet på 60-talet med yrkeskurserna de två första åren var nästan enbart högskolans tuffaste fysik och matematik. Jag har kvar anteckningarna från mattan som var fem dagar i veckan direkt på morgonen. Allting antecknades för hand och ibland blir stilen mindre och mindre och går snett uppåt tills jag somnade mitt i allting. Sedan blev det elektronikens tur äntligen. Men småningom började det gå upp för mej att jag alls inte ville bli en elektronikingenjör i industrin. Det var rena
skräckupplevelsen att åka på excursion till Strömbergs fabrik i Sockenbacka där ingenjörerna satt instängda i små rum på bägge sidor om en lång korridor och sysslade med urgammal teknik. Så då professor Ojala tog tag i mej i högskolans korridor och drog med mej i Digitalgruppen så hade jag inget emot det. Och därmed hamnade jag in i datatekniken och senare teoretisk datateknik som var den mest abstrakta matematik och logik man kunde tänka sej. Och man fick syssla med det allra nyaste nya. Men då var det slut på 60-talet. Ja, så fick teatern mej att minnas mitt 60-tal som inte direkt var detsamma som byns. Utom ifråga om jordbruket. I Hindersby gick mitt 60-tal mest ut på att syssla med jordbruk och åka upp till Västergårds och bygga allt möjligt elektroniskt (och syssla med foto) tillsammans med Ingmar. Det jag bäst minns från Hindersby på 60-talet är kossorna som fanns överallt. Jag gillade dem men hade väldigt svårt då de blev sjuka. Till och med lukten av kossor och dynga var hemvan och jag tyckte staden luktade illa då jag kom hemifrån. Hem kom jag ofta med Bonanzabussen som tyvärr kom samtidigt med Bonanza på TV vilket retade brorsan då han eller farsan måste hämta mej från bussen. Inte hann jag bli pensionär innan jag flyttade tillbaka till Hindersby. Lediga dagar hade jag ingen ro att bli kvar i Helsingfors utan åkte vanligen hem och redan 1975 började vi bygga ny tork på ladugårdsvinden efter att ha sålt kossorna. Så djurbonde blev jag aldrig utan växt- och skogsbonde. Och på 80-talet flyttade vi slutgiltigt tillbaka. Men det är en annan historia
Genrep på torsdag kl. 18 - publik behövs! Nu på torsdag (17.1 2013) klockan 18 har Hindersby teater generalrepetition på tredje delen av Hindersby-eposet: 60- talet. För genrepet behövs det också publik så alla är välkomna till Lokaaln. Första värmepumpen tuffar på Nu är värmepumpen i slöjdsalen i funktion. Det blev litet sent med installationen eftersom hösten var så omöjlig men nu är den igång. Slöjdsalen är ju stor så vi får se hur varmt den lyckas hålla under vintern. Officiellt skall den ge 3 kw värme men tyvärr så är det inte då det är som kallast. Troligen behövs det en varmluftsblåsare dessutom under de kallaste perioderna. Men om vi redan sparar 50 % av elektriciteten så får vi pengarna tillbaka på ett par år. Rören skall ännu isoleras och läggas i en snygg kanal men det blir först nästa sommar. Troligen behövs ett litet tak också över utomhusdelen men den får inte byggas in eftersom
det skall cirkulera stora mängder luft genom den. Det var ett elände med den billiga oljan på 60-talet. Då revs många kakelugnar som nu hade varit bra att ha. Intressant nog har kakelugnen återvänt och det muras nya men billigt är det inte. Som tilläggsvärme under de kallaste dagarna är en kakelugn i det närmaste perfekt. Hindersby teater: Nedräkningen i gång... Alla biljetter slut utom till sista föreställningen 3.2 kl. 19! För utsocknes med navigator är adressen: Hopenbackvägen 12 och kommunen Lappträsk. Annars är det bara att köra till Hindersby (ta av från Riksväg 6 i Lappträsk vid skylten Hindersby) och svänga av vid den stora skylten med Hopenbackan och så kommer genast Lokaaln (det stora huset uppe på backen). Fritt fram på sextiotalet! Alla var fulla. Av hopp. En nyskriven pjäs av Isa Stenberg Regi Robert Jordas Regiassistent Mikaela Strömberg-Schalin Scenografi Berit Husberg Ljudinspelning Istvan Stenberg
Ljusdesign Robin Bäckman Ljuddesign Jonas Randers Ljudtekniker Christian Svenskberg Sufflös Helena Tallberg I rollerna 25 vuxna och 15 ungdomar (se programbladet) Fritt fram på sextiotalet berättar om livet i Hindersby, en liten by på den finlandssvenska landsbygden. Pjäsen handlar om människor som levde i byn under sextiotalet, hoppets årtionde. Alla som medverkar i föreställningen lever i byn idag eller har anknytning till byn. Pjäsen är den tredje delen i en trilogi, där de tidigare pjäserna utspelat sig på fyrtio-och femtiotalet. I Fritt fram på sextiotalet har det gått ca 20 år sedan kriget. Nu funderar bl.a. byns ungdomar över sina rättigheter och några motvilliga äkta män sänds i jämställdhetens tecken på matlagnings-kurs. Damklubben gör sin första utlandsresa och bekantar sig med kaptenen och några udda svenska män ombord på Bore III. På Hindersby post ges personlig service med varm hand av en beskäftig postfröken. Kvinnofrågan tas upp av några munviga unga damer medan de förbereder sitt svåra konststycke inför årets sedvanliga Brandkårsfest. Mellan de olika scenerna kommer ridåhalaren in med omvälvande världsnyheter från sextiotalet och lite annat därtill. Det är Robert Jordas som gör rollen som en nutida stå-uppare. Tidsenlig musik och snuttar av slagdängor från sextiotalet går genom hela pjäsen.
Vi utlovar en rolig teaterkväll med många originella figurer på scenen. Det mesta går på hindersbysprååtji. Föreställningen blir ungefär 2 timmar med paus. Biljettpris 15 euro. Kaffe och bulle i pausen ingår i biljettpriset. Pjäsen är en så kallad vuxenpjäs. Inte avsedd för barn. Urpremiär 18 januari kl 18.00 på Hemborg i Hindersby. Följande föreställningar: lö 19 kl. 18.00 Sö 20 kl. 15.00 Lö 26 kl. 18.00 Sö 27 kl. 18.00 Lö 2 febr kl.18.00 Sö 3 febr kl.15.00 Med eventuell förlängning av spelperioden. VÄLKOMMEN! God Fortsättning på 2013 Julskinkan är uppäten och trots slasket så har det frusit på så man kommer ut i skogen. Visserligen fastnade jag med traktorn i ett stort gyttjehål men den är nu uppdragen. I dag hade vi HB Service AB:s styrelsemöte och beslöt att godkänna en offert att höja kapaciteten i nätet till det
dubbla. Det har nämligen varit problem speciellt under jul och nyår med att trafiken slagit i taket. Antalet stortrafikanter har ökat betydligt och på kvällar och lördag-söndag har det varit hård belastning. Den tekniska hastigheten ändras alltså inte utan bara den trafik som vår nätoperatör Nebula släpper igenom. Det är två skilda saker även om bägge mätes i Mbit/s. Trafiken mäts som medeltal per fem minuter och kan i verkligheten variera våldsamt inom denna tidsrymd upp till tusen gånger högre eller lägre. Mera trafik kostar och Internetavgiften kommer att höjas litet (cs. 3 euro/månad) men först från juli månad. Det blir intressant att se hur länge vi klarar oss med den här kapaciteten. Det var inte länge sedan vi höjde från ursprungliga 10 Mbit/s (trafikmedeltal inte teknisk hastighet som alltid varit 100 Mbit/s) till 100 Mbit/s. Behovet av kapacitet tycks öka väldigt snabbt. Men nätet är ju till för att användas. Ifall ni inte kommer ihåg det så är det i år 10 år sedan vårt fibernät startade (9 september). Sätt in datumet i almanackan det skall firas. Visst har det hänt en hel del sedan dess. Då visste inte många vad ett fibernät var över huvud taget. Nu är det gråt och tandagnisslan ifall nätet inte fungerar. Och när kommer 100 Mbit/s att vara för långsamt? År 2003 var det bara fråga om 256 kbit/s som ansågs räcka till för allting. 1 Mbit/s var riktigt snabbt och 10 Mbit/s behövde väl ingen Men jag var med då vi började med 110 bit/s och såg utvecklingen till 10 miljoner gånger snabbare nät inom 30 år. Skall vi om tio år ha tredimensionell rörlig bild och tiokanalsljud? Jag såg ett laboratoriesystem i bruk på Tekniska högskolan redan för ett tiotal år sedan och det behövde bara en vanlig PC. Men en jättedyr projektor. Få se
när priserna kommit ned till konsumentnivå. Då kan vi gå på Paris gator och sitta med i ett möte i London. Men då räcker knappast 100 Mbit/s till mera. Inte tar utvecklingen slut här inte så ställ er in på nya saker. Vi har i alla fall kapacitet i fibern upp till 400 miljoner Mbit/s till varje hus (men då måste elektroniken bytas ut). Månne vi inte klarar oss en tid med det i alla fall? Midvinternattens köld är hård Förra veckan gick till att installera värmepumpen i slöjdsalen. Eftersom det inte blev gjort på sommaren så blev det mycket krångligare. Jag måste bygga ett tält utanför väggen och sätta in en kamin där. Men varmt blev det först då jag satt in dubbla presenningar. Bilden ger en helt felaktig bild av den här vintern. Det var troligen enda dagen då det var solsken. Att installera värmepumpen var ganska enkelt. Det gick bra att borra hål i väggen med hålsågen om man emellanåt tog bort virke inifrån hålet med stämjärn. Själva hålsågen kunde bara gå 3 cm djupt. Intressant var att stockarna var helt friska som nya. Utanför stocken fanns det tjärpapp som inte gick av för hackor. Tjockleken var nästan 2 mm och med massor av tjära alldeles annat än dagens löjliga tunna papper.
Ytterpanelen var också ordentlig: 32 mm. Inomhusdelen blev ungefär i höjd med fönstrens övre kant rörlängden var avgörande. Men värmepumpen är ännu inte igång eftersom det blev litet för kallt med -18 grader så det blir att vänta på varmare väder (nästa vecka). Medan jag pysslade med värmepumpen kunde jag inte låta bli att se vad som fanns bakom skivorna i lärarens arbetsrum. Alldeles som Rune hade berättat så fanns där en dörr från det tidigare sovrummet. Men dörrkarmen (2 m hög) var insatt senare och den ursprungliga öppningen var lika hög som dörren till salen dvs. 244 cm. Troligen var den ombyggd tillika med att vindstrappan byggdes. Trappan fanns inte heller ursprungligen utan byggdes nån gång kring 1930. Vi kan knappast ta upp den här dörren på nytt eftersom det nu finns en vask på andra sidan väggen och strängt taget så behövs inte den här dörren. Det är i alla fall intressant att det förr byggdes en massa dörrar mellan rummen och vanligen kunde man springa runt alla rum genom dörrarna (vilket vi också gjorde hemma som små). Nu blir det snart jul så Glad Jul på er alla! Och så börjar det bli jul... Fornminnesföreningens bok kan också köpas i Benitas blomsterbinderi (öppet varje dag julveckan 10-18).
Där finns det en massa blommor för den som redan nu tröttnat på snön och mörkret. Och så kan vi fira att jorden inte gick under i dag heller (vem som nu sedan trodde på det ). Såm föriga bisin saa näär dåm stoo i hööhettjin å venta att Jesus sku taa dåm ti himiln: Int kåmmär han i daa heldär ja gaar heim drick kaffi nu! God Jul! Ååtär eitt Johanni Idag presenterades Fornminnesföreningens 60-årsskrift. Mikaela skrev dedikationer på löpande band på Hemborg. Det kom en hel del folk till presentationen. Serveringsrummet blev fullsatt så en del fick sitta i tamburen. Inga och Gun-Britt berättade om hur boken kommit till och tackade författaren Mikaela Strömberg samt Robin Bäckman som gjort layouten. Och så delades det ut rosor åt de inblandade. Joel Enqvist stod för den musikaliska sidan.
Boken gick åt och föreningen kan pusta ut efter en av de större ekonomiska satsningarna på länge. Kort sagt en fin och lyckad dag och en verkligt snygg bok som bara ökar i värde de närmaste 100 åren och mer Nu kan vi åter se fram emot nästa Johanni en tröstande tanke mitt i snöyran och mörkret.