Rullskidbana i Sveg - ökad trafiksäkerhet

Rullskidbana i Sveg - ökad trafiksäkerhet Rapport av NTF Jämtlands län för Vägverket Region mitt 1

Innehållsförteckning Sida 1 Sida 2 Sida 4 Sida 5 Sida 7 Sida 8 Sida 10 Bakgrund Före rullskidbanan åkning på väg. Höger eller vänster sida? Ökad trafiksäkerhet med rullskidbanan? Bilaga 1 budget för byggande av rullskidbana i Sveg. Bilaga 2 enkätsvar från skidlinjeelever. Bilaga 3 enkätsvar från yrkesförare. NTF Jämtlands län, Box 384, 831 25 Östersund 063 12 21 26, 070 222 66 48 www.ntf.se/jamtland 2

Rapport Rullskidbana i Sveg Bakgrund Sveg med omnejd har en lång historia som ett område med stort skidintresse. Centralorten Sveg i Härjedalens kommun med föreningen Svegs IK, men även Älvros IF, Ytterhogdals IF, Lillhärdals IF, Hede SK och andra föreningar i området, har genom åren samlat ett gediget intresse för längdskidåkning. Det var därför naturligt att det 1996 startades en skidlinje vid Härjulfskolans gymnasium i Sveg. En skidlinje där elever kan avsätta viss del av skoltiden till sin specialidrott. Till sin hjälp har de två anställda tränare. Antalet elever läsåret 2004-2005 är 20. Dessa bedriver all väsentlig träning i eller i omedelbar anslutning till Sveg, både höst, vinter och vår. Under både barmarks- och snöperioden har man Svegs skidstadion att tillgå. Dock utgörs nära hälften av barmarksträningen av rullskidåkning. En träningsform som inte bara ställer krav på utövarens fysik, utan även kräver stor uppmärksamhet på omgivningen eftersom man traditionellt sett varit hänvisad till allmänna vägar och cykelbanor. Rullskidåkningen har således oftast bedrivits ute i trafiken där åkarna dock blivit något av en hybrid mellan gång- och cykeltrafikanter som tar relativt stor plats. Vägar är dock ingen idealisk arena för idrottsträning och i synnerhet inte för rullskidåkning. Vägarna i sig är smala och vägrenar saknas helt och hållet. Lägg därtill att trafiken är stor längs de vägar som korsas i Sveg. Eleverna vid skidlinjen, ungdomarna i Svegs IK och motionärerna på orten levde farligt i sitt utövande av rullskidåkning. Andra trafikanter både privatbilister och yrkesförare uttryckte även oro och ibland irritation över situationen. De två stora vägar som korsar Sveg är väg 45 och väg 84. På bilden åker man dock på väg 504 mot Lillhärdal. Foto: Anders Edvinsson Dåvarande tränaren på Skidlinjen, Lars Selin, och Svegs IK:s skidsektionsordförande Ulf Hansson, började år 2000 undersöka möjligheten att bygga en rullskidbana. Argumenten som så småningom framfördes i en ansökan om medel från Härjedalens kommun var bland andra att antalet elever på skidlinjen antogs öka, att övriga aktiva både ungdomar och motionärer också ökade och att dessa grupper skulle ha behov av en rullskidbana både ur säkerhetssynpunkt, och som ett led i utvecklingen av träningsmöjligheter. Till detta fanns också förhoppningar om att rullskidbanan kan bidra till ökat intresse för Sveg som en ort med bra tränings- och tävlingsförhållanden året runt. I ansökan till kommunen fanns inlagor från både Polismyndigheten i Jämtlands län (Polisområde Härjedalen) och Svegs IK:s skidsektion som båda tillstyrkte behovet av en rullskidbana. 3

På försommaren 2004 började så banan att byggas och bygget genomfördes under två månader. Vissa slutåtgärder såsom markfinish vid sidan av banan utfördes under hösten 2004 och den 25:e september invigdes banan med bland annat rullskidtävling för inbjudna åkare. Före rullskidbanan åkning på väg Fram till 1980-talet, åkte man uteslutande klassisk teknik (även kallad diagonal stil) inom längdskidåkningen. I början och mitten av 1980-talet började enskilda elitåkare att experimentera med andra tekniker än den traditionella diagonalstilen. Mest känd i Sverige är Gunde Svan som tidigt provade sig fram med både alternativa tekniker och utrustningar. Internationellt sett är det den amerikanske skidåkaren Bill Koch som fått äran av att vara en av de första som systematiskt använde sig av skridskoskär med skidorna för att öka hastigheten där terrängen gjorde det möjligt. Även utpräglade långloppsåkare, som exempelvis bröderna Bengt och Ola Hassis, samt skidorienterare var tidiga med att utveckla den fria tekniken och även påverka skidors och stavars utformning. Det som framförallt gjorde det möjligt att ändra åkteknik var den motoriserade spårprepareringen med snöskotrar och sedermera pistmaskiner, vilket gjort spåren bredare och underlaget fastare. Många vittnesmål finns dock om mycket tidiga experiment med skridskoskär på skidor utan att de kunde praktiseras i tävlingsform just på grund av spårens utformning. Sedan början 1990-talet har den fria stilen (även kallad skejting) blivit standard inom skidåkningen och även skapat olika discipliner i tävlingssammanhang. Detta har lett till att alla som numera är aktiva i längdskidåkning tränar både klassisk och fri stil och självfallet även vid rullskidåkning. Oftast är det vid fri stil som det uppstår farliga trafiksituationer eftersom åkaren blir bredare i sitt rörelsemönster och tar större plats i anspråk på vägen. Eftersom alla rullskidåkare i Sveg med omnejd, fram till 2004 var hänvisade till att åka rullskidor främst längs riksvägarna 45 och 84 uppstod ofta farliga situationer just på grund av detta. - En incident inträffade då en tränare ramlade av vinddraget från en långtradare och föll så illa att han slog ena axeln ur led, berättar Anna Engman, en av tränarna på skidlinjen. Men det har varit flera nästan-olyckor, och skidåkarna fått veta att det är de som är problemet. - Vi har då och då fått kritik från yrkesförare som framfört att rullskidåkarna tar mycket plats på vägen. En gång blev vi även utskällda på vägen av en bilist som stannade. Även eleverna har skräckfyllda upplevelser av situationer längs vägarna. - Mest otäckt med att åka på väg är när två långtradare möts där man själv befinner sig och man riskerar att dras med i vinddraget, säger en av dem. 4

Två fordon som möts invid en rullskidåkare är det som upplevs som mest osäkert. Foto: Lars Selin Trafikmängden på vägarna kring Sveg är relativt hög. Sveg är en utpräglad genomfartsort för trafik från norr till söder och vice versa. Dels är det mycket transporter med tunga fordon, dels mycket säsongsrelaterad turisttrafik till och från både Härjedalens och Jämtlands turistorter. Enligt Vägverkets mätningar var årsmedelsdygnstrafiken för personbilar 4860 fordon (+- 9%) i centrala Sveg och 1880 fordon (+- 14%) längs väg 45 år 2002. Årsmedelsdygnstrafiken för tunga fordon var 460 (+- 12%) i centrala Sveg år 2002 och 300 (+- 15%) längs väg 45. Motsvarande siffror samma år för väg 84 var 2120 personbilar (+- 21%) och 210 tunga fordon (+- 21%). Vägarna kring Sveg saknar utrymmen för oskyddade trafikanter. Foto: Lars Selin I den enkät (se bilaga 2) som NTF Jämtlands län låtit eleverna svara på, säger 66 procent att de känner sig ganska säker när de åker längs vägarna, och 44 procent att de känner sig osäker. Hur säker respektive osäker man känner sig som oskyddad trafikant kan ha samband med hur man själv beter sig och hur stor plats man själv tycker att man tar och inte 5

minst behöver ta, för att känna sig säker. 52 procent av rullskidåkarna svarar att de ibland tar hänsyn till mötande trafik på vägen. Med hänsyn menas i det här fallet att inte åka i klunga eller grupp, att åka sakta eller stanna vid möte med breda fordon eller när fordon möts, eller att sluta åka fri stil vid möte med fordon. Upplevelsen av att man tar hänsyn till mötande trafik är relativt bra överensstämmande med yrkestrafikens företrädare som svarat på motsvarande enkät (se bilaga 3). Bland dem upplever 70 procent av dem som svarat på enkäten att rullskidåkarna ibland tar hänsyn till mötande trafik och särskilt den tunga trafikens förutsättningar, så som att kunna få stopp på ett tungt fordon, fordonets vinddrag mm. Däremot tycker endast 24 procent av skidlinjeeleverna att de tar mycket plats på vägen, medan 60 procent av yrkesförarna tycker att rullskidåkarna tar mycket plats. Det är alltså en viss skillnad i hur rullskidåkarna upplever sig själva på vägen och hur yrkesförarna upplever dem. Höger eller vänster sida? En av anledningarna till att det uppstår konflikter mellan bilar, tunga fordon och oskyddade trafikanter som rullskidåkare, är att det råder delade meningar om vilken sida av vägen rullskidåkare ska färdas på. Tidigare var det vanligt att man åkte på vänster sida, alltså på samma sida som den mötande trafiken. Men sedan några år har man, i alla fall kring Sveg, börjat åka på höger sidan av vägen. Detta upplevs olika av utövarna. Annas åsikt är att det är bättre att åka på vänster sida eftersom man då ser de mötande fordonen och kan anpassa sig efter dem. - Jag tycker det är svårare att åka på höger sida då jag får förlita mig till att jag hör de fordon som kommer bakom mig. Dessutom märker jag att många av eleverna inte hör fordonen lika bra som jag gör. Kanske har det ibland att göra med att de åker med cd-spelare och hörlurar. Det händer att jag får skrika åt dem, säger Anna. Jesper Johnsson, den andre tränaren på skidlinjen, är dock av annan uppfattning. - Jag anser att det är bättre att åka på höger sida och förlita sig till hörseln. Fordonet har då längre tid på sig att anpassa sin hastighet i förhållande till rullskidåkaren, eftersom vi rör oss i samma riktning, säger han. Höger eller vänster sida? När skidlinjens elever tränar på väg är det höger sida som gäller. Foto: Anders Edvinsson 6

Från yrkesförarna framfördes i samband med enkäten två frågor om vilken sida åkarna ska hålla till på. En av förarna skriver att han själv åker mycket rullskidor och att han anser att det är förenat med livsfara att åka på höger sida. Jag åker alltid på vänster sida för att därigenom ha koll på övrig trafik. I takt med att den fria stilen blivit standard, kan man säga att åkningen gått över till höger sida, men det råder olika uppfattningar om vad som är säkrast. Men vad säger lagen? Ja, där är det också öppet för tolkningar: I Trafikförordningens 1 kapitel (Allmänna bestämmelser), 4 likställs rullskidåkare med gående. I 7 kapitlet (Bestämmelser för gående på väg), 1 fastställs att Gående som använder vägrenen eller körbanan skall om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen, förutsatt att det inte finns gångbana. Men: Den som åker rullskidor, rullskridskor eller liknande och som färdas med högre hastighet än gångfart skall dock färdas längst till höger om det är lämpligare. Rullskidåkning ska ske till höger om det är lämpligare och om hastigheten är högre än om man går en smaksak således och inte helt solklart för den enskilde. Ökad trafiksäkerhet med rullskidbanan? Är det då relevant att diskutera var på vägbanan rullskidåkaren ska färdas i Sveg med omnejd, nu när rullskidbanan är på plats? Ja, det är det, enligt tränarna vid skidlinjen. Den nya banan vid Svegs skidstadion är till sin utformning ganska krävande, både fysiskt och tekniskt. Den är i sin längsta skräckning 3,2 km och innehåller både tvära motlut, skarpa kurvor och branta utförslöpor. För att klara terrängen krävs en viss erfarenhet av både vanlig skidåkning och rullskidåkning och inte minst en relativt bra fysik. Detta gör att inte alla rullskidpass kan utföras på banan. Ibland måste man åka på allmänna väg för att få en snällare banprofil för distanspass, alltså långa och lugna träningspass. Därför genomförs, enligt tränarna, cirka 20 procent av rullskidpassen vid skidlinjen fortfarande på de allmänna vägarna kring Sveg. Så byggandet av banan har inte helt tagit bort rullskidåkningen från vägarna. Dessutom transporterar sig oftast skidlinjeeleverna med rullskidor längs de allmänna vägarna till och från Härjulfskolan och skidstadion. Vid åkning på allmän väg har man särskilda regler - alla elever på skidlinjen har fått instruktioner om att aldrig åka i bredd, grupp eller klunga. Hjälm är obligatoriskt och helst ska de även ha varningsväst på sig, men det är det långt ifrån alla som har. Två nöjda skidtränare vid Härjulfskolan -Anna Engman och Jesper Johnsson. Foto: Anders Edvinsson 7

Rullskidbanan bjuder på varierad och tekniskt krävande terräng. Utrymmena för åkarna är bra och vid inoch utfarten till stadion är det filer i bägge riktingarna. Foto: Anders Edvinsson Helt klart har rullskidbanan inneburit ett lyft och ökad säkerhet för skidåkare och andra i svegsområdet. I ansökan till kommunen angavs många olika grupper som tänkbara användare av banan. Förutom skidåkare kan de som åker rollerblades använda banan. Ett exempel på det är Svegs IK:s hockeylag som förlagt träningspass med rollerblades där. Även rullstolsburna och andra handikappade och rörelsehindrade har möjlighet att använda banan, liksom cyklister. I Svegs IK finns ett antal ungdomar som tränar rullskidåkning. Barn och ungdomar börjar i regel åka rullskidor vid 13-14 års ålder. Anledningen till detta är dels att man tidigare mest varit hänvisad till trafikerade vägar, men också att det inte är vanligt att barn under den åldern åker rullskidor. Nu slipper de vistas på allmän väg och de kan börja åka rullskidor betydligt tidigare om de vill. I Sveg med omnejd finns också ett ganska stort antal motionärer och s.k vasaloppsåkare som kan nyttja banan istället för vägarna. Det är svårt att säga något om det exakta antalet skidåkare och andra som i och med detta förlägger merparten av sina rullskidpass på banan istället för på allmän väg, men uppskattningsvis finns det mellan 80-100 potentiella utövare som genom banans tillkomst betydligt ökat sin säkerhet genom att träna på Svegs skidstadion även under barmarkstid. Enligt enkäten svarar 38 procent av skidlinjeeleverna att de kommer att använda banan vid hälften av rullskidpassen och 43 procent säger att de kommer att använda den vid mer än hälften av passen. Både tränarna och eleverna vid skidlinjen är dock överens om vad som är bäst med banan. - Största fördelen med banan är säkerheten och att eleverna kan köra särskilda fartpass på banan, säger både Anna Engman och Jesper Johnsson. Eleverna är inne på samma linje. - Det bästa med banan är att man slipper trafiken och kan koncentrera sig helt på åkningen. Man känner sig trygg och kan bränna på! Text: Anders Edvinsson 8

Bilaga 1. Budget för byggande av rullskidbana i Sveg Kostnader: Schaktning, dosering kurvor och läggning av trummor, bärlager, slitlager, asfaltbeläggning, efterjusteringar och markfinish. Summa: 1 450 000 kr Finansiering: Härjedalens kommun, barn- och utbildningsnämnden 850 000 Iggesunds sociala fond (Holmen skog) 500 000 Vägverket Region mitt 50 000 Ideellt arbete Svegs IK och Skidlinjen 50 000 Summa: 1 450 000 kr 9

Bilaga 2 Enkät Enkätsvar rullskidåkare Antal: 21 (tillfrågade 21), elever på Skidlinjen 1. Hur mycket plats upplever du att du tar när du åker rullskidor på allmän väg? 7 6 3 Liten plats Normal plats Mycket plats Liten plats Normal plats Mycket plats 2. Visar du hänsyn till mötande trafik (åker ej i klungor, stannar vid möte med breda fordon, tänker på fordonens vinddrag och möjlighet att stanna) när du åker rullskidor på allmän väg? 52% 51% 49% 48% Alltid Ibland Aldrig 47% 46% Alltid Ibland Aldrig 3. I vilken utsträckning känner du dig säker respektive osäker när du åker rullskidor längs allmän väg kring Sveg, ex.vis väg 45? 7 6 3 Väldigt säker Ganska säker Osäker Väldigt säker Ganska säker Osäker 10

4. Hur ofta använder/använde du allmänna vägar kring Sveg (ex.vis väg 45) för rullskidåkning? 8 7 6 3 Varje dag Två-tre ggr/vecka Tre-fem gg/vecka Varje dag Två-tre ggr/vecka Tre-fem gg/vecka 5. I vilken utsträckning använder du/kommer du att använda rullskidbanan i Sveg istället för allmän väg vid rullskidåkning? 3 Varje träningspass Mer än vartannat Vartannat Mindre än vartannat Varje träningspass Mer än vartannat Vartannat Mindre än vartannat 11

Bilaga 3 Enkät Enkätsvar yrkestrafik Antal: 10 (tillfrågade: 35), åkare i Härjedalen 1. Hur mycket plats upplever du att rullskidåkare tar på vägarna? 6 3 Liten plats Normal plats Mycket plats Liten plats Normal plats Mycket plats 2. Visar rullskidåkare hänsyn till mötande trafik? 8 7 6 3 Alltid Ibland Aldrig Alltid Ibland Aldrig 3. Visar rullskidåkare förståelse för den tunga trafikens förutsättningar d.v.s möjlighet att snabbt få stopp på fordonet, vinddrag, genom att anpassa sitt agerande på vägen? 7 6 3 Alltid Ibland Aldrig Alltid Ibland Aldrig 12

4. Vilken av följande grupper av oskyddade trafikanter anser du vara mest osäker vid möte med tung trafik? 3 Gående Cyklister Rullskidåkare Andra Gående Cyklister Rullskidåkare Andra 5. Hur ofta möter du (i ditt arbete) oskyddade trafikanter längs vägarna kring Sveg? 6 3 Varje dag 2-3 ggr/vecka 3-5 ggr/vecka Varje dag 2-3 ggr/v 3-5 ggr/v 13