1(5) Datum Diarienummer 2009-08-11 Ert dnr 190-3836-09 Nf Vårt dnr 013-2009-904459 Dokumenttyp Yttrande Naturvårdsverket 106 48 Stockholm Yttrande över vägledning för den nya lagstiftningen om strandskydd Tillväxtverket har ombetts svara på en remiss angående Naturvårdsverkets och Boverkets förslag till vägledning för den nya strandskyddslagstiftningen. Tillväxtverket har läst vägledningen utifrån verkets uppgift att utveckla och genomföra insatser som främjar entreprenörskap, ökad konkurrenskraft och tillväxt i företag, samt utvecklingskraft i alla delar av landet, med stärkt nationell, regional och lokal konkurrenskraft. Ett förändrat strandskydd kan bidra till nya möjligheter att skapa attraktiva miljöer för såväl näringsliv som boende. Tillväxtverket vill därför inledningsvis poängtera vikten av en handbok som underlättar för de aktörer som ska tillämpa lagen (kommuner och länsstyrelser). Om de har en god vägledning medför det förhoppningsvis en förenklad hantering för företagare, kommuner och privatpersoner som vill ansöka om dispenser. Det är viktigt, bland annat utifrån regeringens ambitioner att minska företagens administrativa kostnader. Tillväxtverket ser positivt på den tydligare samverkan mellan kommunal och regional planering som det nya strandskyddsförfarandet innebär. Verket vill dock påminna om att det regionala tillväxtansvaret i 16 av 21 län innehas av kommunala samverkansorgan eller regionala självstyrelseorgan. En samordning mellan landsbygdsutveckling i strandnära lägen och övriga regionala utvecklingsfrågor förutsätter ett samarbete med dessa aktörer. Naturvårdsverket och Boverket har bett remissinstanserna att svara på ett antal frågor. Tillväxtverkets yttrande följer rubrikerna på dessa frågor. 1. Generella kommentarer om disposition och läsbarhet Denna vägledning kommer alltså att få stor betydelse för kommunernas och länsstyrelsernas arbete med det nya strandskyddet. Det är därför ytterst viktigt att den både formuleras och utformas så lättförståeligt som möjligt. Tillväxtverket bedömer att det vore förtjänstfullt om den nuvarande versionen blev än mer användarvänlig. Exempelvis skulle fler illustrationer kunna göra handboken mer användbar vid handläggning. Tillväxtverket Götgatan 74 tillvaxtverket@tillvaxtverket.se Box 4044 Tel: 08-681 91 00 www.tillvaxtverket.se 102 61 Stockholm Fax: 08-19 68 26
2(5) I kapitel tre blir det språkligt svårt att följa den röda tråden eftersom lagtexten delas upp mitt i meningarna. Syftet med detta är förståeligt, men det är Tillväxtverkets förslag att man försöker hitta en annan form. Flödesscheman på sidan 53 samt i bilaga 1 är överskådliga och lättbegripliga. 2. Avgränsningar Matrisen på sidan 17 är inte helt fullständig, vilket försvårar tillämpningen. För småvatten mindre än en hektar framgår av texten att strandskydd ska gälla i skogsmark, men inte i jordbruksmark. Men vad gäller för de mindre vattendragen? Är det samma bestämmelser i skogs- och jordbruksmark? Detta bör tydliggöras i såväl matris som i löpande text. Tillväxtverket ställer sig också frågande vad avser mått och avstånd. Förutom att diskutera avstånd till strand/vatten bör handboken också ge vägledning om höjdmått. Många vattendrag är reglerade och även av andra orsaker ofta utsatta för kraftigt ökade vattenflöden. 3. Regeln om fri passage Det är Tillväxtverkets uppfattning att anvisningarna är både tillräckligt flexibla och tydliga. 4. Områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen Tillväxtverket finner det olyckligt att vägledningen fokuserar på begreppet landsbygdsutveckling. Eftersom begreppet är en del i lagen måste det finnas med även i handboken. Det vore dock önskvärt att referera till det i så liten utsträckning som möjligt. Landsbygdsutveckling i strandnära lägen som grund för dispenser riskerar att skapa oklarhet; hur det ska definieras, vilka områden som kan komma i fråga och vad gäller för de områden som inte pekas ut? Om det trots allt ska hänvisas till landsbygdsutveckling i strandnära lägen måste detta definieras tydligare, annars riskerar tillämpningen för kommuner och länsstyrelser att försvåras. Attraktiva boendemiljöer Tillväxtverket ser positivt på att det i inledningen, kapitel 2.3, anges positiva sysselsättningseffekter och ökat serviceunderlag som faktorer för landsbygdsutveckling. Det handlar om att välja strategiska områden för såväl näringslivets som kommunens utveckling. Men detta behöver kompletteras med faktorer kring själva boendet. Attraktiva boendemiljöer, i detta fall strandnära, kan leda till att skapa attraktionskraft och inflyttning till ett område på sikt. Vägledningen lyfter fram det företagande som kan underlättas tack vare den nya lagstiftningen, vilket är positivt. Tillväxtverket vill dock betona att faktorer
3(5) kring näringslivsutveckling och exempelvis boende hänger intimt samman. Attraktiva miljöer, bland annat vad gäller boende, är en konkurrensfördel till exempel när det gäller att hitta kompetent personal. För att potentialen med det differentierade strandskyddet ska kunna nyttjas fullt ut måste attraktiva boendemiljöer vara en tydligare del i definitionen av landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Byggande utanför utpekade områden Tillväxtverket vill poängtera att det kan finnas människor som även vill bygga hus i strandnära lägen utanför de områden som kommunen pekat ut. Hur ska kommunerna hantera sådana ansökningar? Redan i det inledande kapitlet 2.3 borde det stå något om hur dispenser för permanent- eller fritidshus i strandnära lägen utanför områden för landsbygdsutveckling ska hanteras. Detta bör sedan tydliggöras ytterligare i efterföljande kapitel. Samma osäkerhet gäller byggande för näringslivets räkning. I handboken finns flera positiva exempel på verksamheter som lättare ska kunna få dispenser inom områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, till exempel turistverksamhet. Men hur ska kommunerna ställa sig till ansökningar från företagare som vill/behöver uppföra strandnära byggnader utanför utpekade områden? Olika delar av landet Anvisningarna i kapitel 3.1.10 uppfattar Tillväxtverket som främst anpassade för tätortsnära landsbygder i kommuner med relativt högt bebyggelsetryck. I de glest befolkade kommunerna, främst i Norrlands inland, blir det förmodligen sällan tal om någon tät bebyggelse ens i strandnära lägen. De som är intresserade av boende i dessa delar av landet kan antas ha avskildhet som ett viktigt kriterium. Rekommendationerna om placeringar med max avstånd på 200 meter mellan husen blir i det perspektivet något orimligt. Tillväxtverket anser att de lokala förutsättningarna måste få avgöra huruvida det föreslagna avståndet på 200 meter mellan husen kan tillämpas. I sista stycket på kapitel 3.1.10 anges att det kan var möjligt att pröva nya bostäder i samband med detaljplanläggning utan att de behöver uppföras i anslutning till befintlig bostadsbebyggelse. Innebär detta att det krävs detaljplan för varje enskilt egnahem både inom och utom utpekade områden om det inte finns bebyggelse i närheten? Detaljplanering innebär omfattande kostnader och administration. Kostnaderna skulle i vissa fall säkerligen avskräcka tänkbara intressenter och då egentligen motverka syftet med landsbygdsutveckling i strandnära lägen. För att ge kommunerna en ökad frihetsgrad bör dispenser vara möjliga att ge även utanför detaljplanelagda områden.
4(5) Även kapitel 4 och 5 framstår som i första hand utformade för tätortsnära landsbygdskommuner. Tillväxtverket skulle önska en större hänsyn till den situation som finns i många glesbygdskommuner. I avsnitt 4.1.7 skriver Boverket och Naturvårdsverket att större områden normalt inte heller behövs för att stimulera utvecklingen av landsbygden. Tillväxtverket rekommenderar att denna mening stryks. I många glesbygdskommuner handlar det förmodligen just om att öppna upp stora områden för bebyggelse i strandnära lägen, så att de människor som är intresserade av att verka och bo där relativt fritt kan välja en plats som passar för deras ändamål och önskemål. Skillnader i tillämpning Tillväxtverket skulle vilja se en betydligt större öppenhet i anvisningarna som medger skillnader i tillämpning mellan olika delar av landet. Det borde tydligt framgå att områdenas storlek kan variera beroende på hur glest befolkad kommunen är och hur högt tryck det finns på såväl byggande som allmänt friluftsliv. Det borde också tydliggöras att det kan finnas många områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen inom en kommun. Med tanke på kommunernas skilda förutsättningar vore det förtjänstfullt att ta del av ytterligare kommuners synpunkter innan vägledningen färdigställs. Landsbygdsutveckling i närheten av orter I avsnitt 4.2 diskuteras kring landsbygdsutveckling genom utveckling av orter och i närheten av orter. Här anges bland annat att exploatering ska planeras så att så många som möjligt får nytta av områdena och att tätare bebyggelse i två eller tre våningar är att föredra framför glest liggande villor på stora tomter. Tillväxtverket skulle vilja lägga till en rekommendation om att områdena ska planeras så att de harmoniserar med natur och omkringliggande bygder. Det finns alltför många exempel, både i Sverige och i andra länder, där nya hus eller bostadsområden har uppförts på ett sätt som gör att den lantliga karaktären helt försvunnit. Därmed riskerar också den särskilda attraktiviteten som finns i strandnära boende på landsbygden att minska. 5. Restriktiva områden Tillväxtverket anser att kapitel 3.1.11 samt kapitel 4 och 5 ger tillräckligt tydliga anvisningar inom vilka områden som tillämpningen ska ske restriktivt. Det inledande kapitel 2.3 kunde dock kompletteras med en mening om de skärpningar som införs i vissa områden. Så som texten är utformad nu kan man få uppfattningen att differentieringen endast omfattar lättnader. Det kunde vara bra att redan i inledningen poängtera att det inte omfattar alla delar av landet. 6. Angeläget allmänt intresse Så vitt Tillväxtverket kan bedöma ger anvisningarna tillräckligt med information och stöd för framtida bedömningar.
5(5) Beslut Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Christina Lugnet. I handläggningen har deltagit Lars Wikström, enhetschef för Regional samverkan och landsbygdsutveckling, Åsa Bjelkeby, Bertil Westerlund, Ylva Aroseus och Annika Lidgren, föredragande. Christina Lugnet Annika Lidgren