Arbetsmiljö vid djursjukhus en pilotstudie

JTI Uppdragsrapport Arbetsmiljö vid djursjukhus en pilotstudie Qiuqing Geng & Niklas Adolfsson

JTI Uppdragsrapport Arbetsmiljö vid djursjukhus en pilotstudie Ett projekt utfört på uppdrag av Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet (SLA) Qiuqing Geng & Niklas Adolfsson 2008 Uppdragsgivaren har rätt att fritt förfoga över materialet. Tryck:, Uppsala 2008

3 Innehåll Sammanfattning...5 Inledning...6 Mål...6 Material och metod...6 Fältstudier...7 WEST jordbruk...10 Bedömning av faktorn olycksfall...10 Skada av person eller djur...11 Bedömning av faktorn belastningsergonomi...11 Bedömning av faktorn buller...13 Resultat...14 Intervjuerna...14 Cheferna på djursjukhusen...14 Studerade personer...14 WEST resultat...16 Risk för olycksfall...17 Belastningsergonomi...19 Buller...20 Bullerkällor...20 Bullerexponering...21 Diskussion...22 Slutsatser...24 Referenser...24 Bilaga 1. Formulär...25

5 Sammanfattning Hästen är ett stort djur som instinktivt kan springa iväg eller sparka när den känner sig skrämd. Att arbeta med hästar på ett sjukhus kan medföra stora risker för olycksfall, exempelvis så är det lätt att råka bli trampad eller sparkad av en häst. Målet med den här pilotstudien var att hjälpa veterinärverksamheten att sörja för en god och säker arbetsmiljö och därmed minska antalet arbetsskador. Det skedde genom en arbetsmiljögranskning och bedömning av risk för arbetsskada i samband med hantering av häst. Studien genomfördes vid två djursjukhus (på varje sjukhus studerades två yrkesgrupper, veterinärer respektive djursjukvårdare) i samarbete med SLA. Arbetsmiljöstudien bestod av två delar: 1) fältstudie vid djursjukhus med observation och intervjuer av de studerade personerna under en hel arbetsdag, samt fysikaliska mätningar av arbetsmiljöfaktorer, bl.a. bullerdos. 2) bedömning av arbetsmiljöfaktorer med tanke på risker för olycksfall och belastningsergonomi samt den uppmätta bullerdosen med hjälp av metoden WEST jordbruk. Alla av de studerade personerna har varit med om minst ett olycksfall. Djurvårdarna bedömdes löpa större risk för olycksfall än veterinärerna vid det dagliga arbetet. Exempel på olycksfall som ofta inträffad på sjukhusen var att personal ramlade och skadade sig i samband med behandlingar av hästar, när hästarna ryckte, sparkade eller trampade till personerna när hästarna blev rädda. Detta medförde att personerna ramlade i golvet och skadade knäskålen, bröt handleden m.m. Frånvaron eller sjukskrivningen p.g.a. olycksfall varade mellan 2 dagar och 5 veckor. Resultaten visade att risken för belastningsskador var stor, framför allt på grund av arbetsmoment såsom hantering av en sjuk hästs hov. Alla av de studerade personerna hade känt obehag i kroppen efter arbetet. Djurvårdarna fick högre minuspoäng för belastningsergonomin jämfört med veterinärerna. Subjektiva värderingar om den dagliga aktivitetsnivån visar också att djurvårdarna tyckte att de hade ett tyngre arbete än veterinärerna. För faktorerna olycksfallsrisk och belastningsergonomi fanns det en skillnad både mellan de två yrkesgrupperna och mellan de två hästsjukhusen. En modern byggnad och en bra arbetsrutin bidrog till en bättre arbetsmiljö på ett av djursjukhusen, vilket visade sig i mindre risk för olycksfall och belastningsskador. Exponeringen för buller var låg, men vissa bullerkällor hade farligt höga ljudnivåer som bör dämpas och dessa kan åtgärdas enkelt. De identifierade riskerna kan minimeras med god arbetsrutin, samt med enkla och billiga ergonomiska hjälpmedel. En framtida studie om lämpliga åtgärder behövs för att minska antalet arbetsskador på djursjukhus.

6 Inledning Både veterinär och djurvårdare är ett drömyrke för den som älskar djur och vill arbeta med djur. Men det kan också vara slitsamt och risken att skadas av djuren är stor om arbetsmiljön inte är bra. Arbetsmiljöverket (2006) har visat i faktabladet Korta sifferfakta om arbetsolyckor med djur att år 2005 anmäldes 246 arbetsolyckor där djur varit orsak till arbetsskadan. Drabbade yrken var främst husdjursuppfödare, lantbrukare, djursjukvårdare, assistenter och veterinärer. I de tre senare yrkena var det främst kvinnor som hade skadats i ladugård, stall, djursjukhus och i ridhus. Häst var det djur som oftast var inblandat i de anmälda arbetsolyckorna (Arbetsmiljöverket, 2006). Den senaste officiella statistiken från Arbetsmiljöverket visar att belastningsskador ligger i topp bland de anmälda arbetssjukdomarna (Arbetsmiljöverket & Statistiska centralbyrån, 2007). Detta gäller näringsgrenen hälso- och sjukvård, veterinärverksamhet och andra branscher. En enkätundersökning har gjorts av Sveriges Veterinärförbund gällande arbetsförhållanden och hälsa hos veterinärer som är anställda vid djursjukhus och kliniker. I samtliga analyser framkom att kvinnor har mer ohälsa och rapporterar en betydligt sämre och mer negativ arbetssituation. Arbetsmiljön vid djursjukhus och djurkliniker tycks, enligt resultaten, vara bäst anpassad till män. (SLA bladet, Information direkt till medlemmarna, Nummer 2 2003). Studier av företags arbetsmiljö kan genomföras på olika sätt och med olika metoder. WEST (Working Environment Screening Tool) är en metod som bedömer hela arbetsmiljön (Bengtsson & Berglund, 1997). WEST-metoden innebär att ett antal arbetsmiljöfaktorer mäts och bedöms med hjälp av särskilt utformade formulär. De faktorer som behandlas är olycksfall, belastningsergonomi, psykiska och sociala faktorer, buller och vibrationer, kemiska hälsorisker samt arbetsmiljö allmänt. Varje faktor ger poäng beroende på om den tillför människan några positiva eller negativa konsekvenser. Slutresultatet blir en presentation av kostnaderna för riskerna som personerna exponeras för i deras arbetsmiljö. Nyckeltalet kallas WEST-poäng och mäts i tusen kronor per miljoner arbetade timmar (kkr/mh), eller omvandlat till enheten kronor per tusen arbetade timmar (kr/1000h). Det innebär att de olika riskerna kan jämföras med samma nyckeltal: pengar (kronor). Mål Målet med den här pilotstudien var att hjälpa veterinärverksamheten att sörja för en god och säker arbetsmiljö och därmed minska antalet arbetsskador. Det skedde genom en granskning och bedömning av risk för arbetsskada i veterinärernas och djursjukvårdarnas arbetsmiljö i samband med hantering av häst. Material och metod Arbetet utfördes genom en bedömning av arbetsmiljöfaktorer vid två djursjukhus i samarbete med SLA. Studien bestod av två delar: 1) fältstudie vid djursjukhus samt mätning av fysiska arbetsmiljöfaktorer, bl.a. bullerdos, och 2) bedömning av

7 arbetsmiljöfaktorer med tanke på risker för olycksfall och fysisk belastningsskada med hjälp av WEST jordbruk. Varje fältstudie och bedömning utfördes av två forskare vid JTI, för att öka tillförlitligheten i resultaten. Fältstudier Fältstudierna genomfördes i form av fältbesök på två djursjukhus: Universitetsdjursjukhuset i Uppsala (UDS) respektive Regionhästsjukhuset Strömsholm (RHS). UDS startades i sin nuvarande organisationsform vid SLU Uppsala den 1 januari 2007, och denna hästklinik byggdes på 1970-talet. Antalet anställda vid UDS var 45 personer, 15 av dessa var veterinärer och 2 var hovslagare. Dessutom brukar det vara ca 10 studenter som gör sin praktik på djursjukhuset. Det var cirka 15 mottagningspatienter som behandlades i genomsnitt per dag på UDS. På UDS bedömdes arbetsmiljön på vårdavdelningen med tre stall för inneliggande hästar. Där vårdas hästar med omfattande eller komplicerade skador. Hästar med t.ex. en bäckenfraktur eller en spricka i ett stort rörben kan vara kvar så länge som sex veckor i en s.k. hängmatta. Även i samband med en operation är det vanligt att hästen blir kvar några dagar på kliniken för eftervård. Varje stall har 6-8 boxar och låg i samma korridor som poliklinikmottagningen (2 boxar). RHS grundades 1964 och ägs av Stiftelsen Strömsholm djursjukvård. I maj 2004 invigdes det nya Regionhästsjukhuset där den polikliniska verksamheten bedrivs och det var här bedömningen av arbetsmiljön gjordes. Det fanns 30 anställda vid RHS, av dessa var 9 veterinärer och 3 hovslagare. Årligen tar de emot ca 6600 patienter, dvs. ca 18 patienter dagligen. Under en av de studerade dagarna, den 2008-05-09, mottogs 15 patienter vid polikliniken. Det finns 2 st hältgångar och en stor hall med ett stort utrymme för att kolla hältor på RHS. På mottagningen finns det också fem välutrustade behandlingsrum och 15 boxar. Boxarna mockas av hästägarna själva. Vårdavdelningen för inneliggande patienter låg i en annan byggnad, och deras arbetsmiljö ingick inte i den här studien. De utvalda djursjukhusen besöktes tre gånger. Vid det första besöket gjordes en genomgång och planering av vilka arbetsuppgifter som förekommer, vem som utför dem och hur arbetet utförs. Dessutom intervjuades chefen på arbetsplatsen kring generell information om sjukhuset, t.ex. antal anställda, när kliniken startades, genomsnittligt antal mottagningar per dag och några specifika frågor om något olycksfall eller tillbud inträffat med någon anställd, samt om något har åtgärdats för att minska olycksrisken. Vid det andra och tredje besöket på djursjukhuset observerades samt intervjuades de studerade personerna under en hel arbetsdag. På varje sjukhus studerades två yrkesgrupper, veterinärer respektive djursjukvårdare, som alla var kvinnor. Intervjuerna med de studerade personerna gjordes med hjälp av ett formulär (Bilaga 1) som innefattade frågor om när de anställdes, deras normala arbetstid och deras dagliga aktivitetsnivå. Dessutom gjordes en obehagsutvärdering. Tre av de studerade personerna talade om att de kände obehag i några kroppsdelar med hjälp av en kroppsbild (Bilaga 1) och en skattningsskala (Borgs CR-10-skala, Borg, 1998). Figur 1 och 2 visar de studerade personerna när de arbetar med hästar vid de två hästsjukhusen.

8 Figur 1. En veterinär (VetUDS) och en djurvårdare (VårUDS) som arbetar med hästar i stall vid UDS.

9 Figur 2. En veterinär (VetRHS) och en djurvårdare (VårRHS) som arbetar med hästar i behandlingsrum vid RHS.

10 WEST jordbruk För att WEST-metoden skulle passa att användas i bland annat jordbruksnäringen har JTI modifierat och utvecklat metoden som kallas WEST jordbruk (Torén m.fl., 2004). WEST jordbruk har använts i flera projekt vid JTI och visat sig mycket användbar för att göra översiktliga helhetsbedömningar av arbetsmiljön. Exempelvis har den använts av JTI för att bedöma arbetsmiljön vid rid- och travskolor (Adolfsson och Geng, 2008). Metoden är validerad med goda resultat. Eftersom arbetsuppgifterna vid hästsjukhus är av liknande slag som vid rid- och travskolor så lämpade sig metoden väl även för användning i den här pilotstudien. Efter varje besök gjordes bedömningen med hjälp av WEST-jordbruk. Bedömningen innefattade arbetsmiljöfaktorerna: risk för olycksfall respektive belastningsergonomi. Dessutom har buller mätts och bedömts. Bedömning av faktorn olycksfall Olycksfall är en oönskad händelse avseende skador på människor. Det riskmått som används i WEST är ett sammanvägt riskmått. Det betraktar både sannolikheten för att en olycka ska inträffa och konsekvensen av ett olycksfall. Det kan handla om en mycket vanligt förekommande situation (t.ex. böjprov på häst) eller en mycket osannolik situation. Det kan röra sig om en bagatellskada (t.ex. att kraften som klämmer handen är så låg att ingen påverkan sker) eller en mycket allvarlig skada (t.ex. att bli påkörd av fordon som leder till dödsfall). Risken för olycksfall bedömdes för var och en av de skadehändelser som används av Arbetsmiljöverkets informationssystem om arbetsskador (ISA). Dessa skadehändelser är: maskin/föremål i farlig rörelse, träffad av flygande föremål, träffad av fallande föremål, överbelastning av kroppsdel, hanteringsskada, oordning/trångt utrymme, fordonsolycka, fall på samma nivå, arbete på hög höjd, fel-/snedtramp, kemiskt ämne, bränn- eller köldskada, farlig elström, brand/explosion och skada av person eller djur. För varje skadehändelse bedöms risken för olycksfall på en 11-gradig skala och den visas i Figur 3, med poäng gällande skada av person/djur. För varje skadehändelse var sedan skalan omräknad med ekonomiska modeller. Detta är gjort utifrån tillgänglig statistik rörande antal olycksfall, frånvarodagar, dödsfall, invaliditet m.m. som gäller för jordbrukssektorn (Brohammer & Karling, 2003). Det innebär att beroende på vilken risknivå som tilldelas respektive skadehändelse i WEST jordbruk erhålls en WEST-poäng i kr/th för skadehändelsen (exemplifieras i Figur 3). De skadehändelser som ger hög WEST-poäng, dvs. väger tungt vid

11 en riskbedömning, är skada av maskin/föremål i farlig rörelse, träffad av fallande föremål, överbelastning av kroppsdel, fordonsolycka/påkörning, fall på samma nivå, arbete på hög höjd och skada av person eller djur. Skada av person eller djur handlar i jordbruket, eller på djursjukhus, enbart om skada av djur. De faktorer som väger mycket lätt är skada från kemiskt ämne, bränn- eller köldskada och brand/explosion. Resterande skadehändelser utgör en mellangrupp. Skada av person eller djur Kontakt med våldsamma människor eller farliga djur Oavsiktlig skada av person på grund av felaktigt utformad arbetsplats. Skada av djur (ej avhornade djur, lösgående tjur etc.) Förflyttning, uppbinding, lastning mjölkning Kommentarer: Beskrivning av risk Riskmått Resultat Poäng (kr/th) Extremt hög risk 10-3555 Mycket stor risk 9-3025 Stor risk 8-2533 Tämligen stor risk 7-2079 Förhöjd risk 6-1664 Något förhöjd risk 5-1287 Relativt låg risk 4-949 Låg risk (Normal) 3-650 Mycket låg risk 2-389 Minimal risk 1-166 Obefintlig risk 0 0 Figur 3. Exempel på WEST-poängen som tilldelas vid riskbedömning av en skadehändelse, i detta fall skada av person eller djur. I lantbruket handlar det dock om skada av djur, skada av våldsamma människor är mycket ovanligt i jordbrukssektorn enligt statistiken. WEST-poängen för varje skadehändelse summeras sedan för samtliga skadehändelser och summan representerar WEST-poängen för olycksfall för det bedömda arbetsmomentet. Bedömning av faktorn belastningsergonomi Bedömningen av fysisk belastning gjordes genom att studera arbetet med avseende på förekommande arbetsställningar och förekomsten av ensidigt upprepat arbete och ett antal modifierande faktorer, som består av ålder, kön, precisionsarbete, ryck, lokalt tryck mot anatomiska strukturer respektive arbete i kyla, drag eller dåligt klimat. Det vill säga att bedömningen av belastningsergonomin gjordes enligt en modell som grundade sig på en värdering sammansatt av följande fyra delar: arbetsställningar (Figur 4), ensidigt upprepat arbete (Figur 5), vikt/kraft (Figur 6) och modifierande faktorer. Poängen för arbetsställningar och ensidigt upprepat arbete summeras, denna summa multipliceras med vägningsfaktorn för vikt/kraft och därefter med vägningsfaktorn för modifierande faktorer. Även här resulterar bedömningen i en given WEST-poäng (kostnad: kr/th) för belastningsergonomi.

12 Arbetsställning Kraftigt vridna och samtidigt böjda arbetsställningar, extrema vinklar i hand-, armbågs- eller axelleder, händer över skulderhöjd eller långt utanför underarmsavstånd (sittande) eller 3/4 armavstånd (stående), knästående. Kraftigt böjda eller vridna arbetsställningar, händer under höfter (stående), händer utanför underarmsavstånd (sittande) eller utanför 3/4 armavstånd (stående), ojämnt underlag och otillräcklig plats för benen (stående). Böjd eller vriden arbetsställning, händer delvis utanför underarmsavstånd (sittande) eller utanför 3/4 armavstånd (stående) med möjlighet till avlastning, viss möjlighet att anpassa arbetsställningen till individ och arbetsuppgift. Obegränsade möjligheter att välja bekväma och varierande arbetsställningar. Anpassning till individ och arbetsuppgift. Tillräckligt utrymme, möjligheter till fria rörelser, jämnt underlag, stöd för ben och rygg, avlastning för armar. 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Poäng för arbetsställning 0-1000 -2000-3000 -4000 kkr/mh Figur 4. Diagrammet för bedömning av arbetsställningar. Ensidigt upprepat arbete Arbetet består av en enda arbetsuppgift helt styrd av produktionsprocessen, flera delar av kroppen är i ständig snabb rörelse, det är svårt att hinna med. Arbetet kräver hög kraftutövning och precision. Tid för paus och återhämtning saknas. Arbetet innehåller ett fåtal arbetsuppgifter med liknande rörelsemönster, det finns begränsade möjligheter att själv påverka arbetets uppläggning. Arbetscykeln upprepas många gånger i timmen. Naturliga pauser saknas. Arbetet innehåller flera arbetsuppgifter med varierade rörelsemönster, det finns viss möjlighet att styra och lägga upp sitt egen arbete. Arbetscykeln upprepas några gånger per timme. Naturliga pauser förekommer. Arbetet innehåller många olika arbetsuppgifter med helt olika rörelsemönster och långa arbetscykler. Det finns obegränsade möjligheter att lägga upp och variera arbetet, frihet att använda tid för paus och återhämtning. Poäng för arbetsställning 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 0-1000 -2000-3000 -4000 kkr/mh Figur 5. Diagrammet för bedömning av ensidigt upprepat arbete.

13 Vikt/kraft Utövande av kraft eller hantering av bördor över 25 kg (underarmsavstånd), eller över 15 kg (3/4 armavstånd). Dåligt handgrepp eller greppbarhet. Vertikalförflytt-ningen över 25 cm. Bära mer än 2 m. Fler än 5 lyft per min. Utövande av kraft eller hantering av bördor över 12 kg(underarmsavstånd), eller över 7 kg (3/4 armavstånd). Dåligt handgrepp eller greppbarhet. Vertikalförflyttningen över 25 cm. Bära mer än 2 m. Fler än 2,5 lyft per min. Utövande av kraft eller hantering av bördor mindre än 7 kg (underarms-avstånd), 3 kg (3/4 armavstånd). Normalt handgrepp eller greppbarhet. Vertikalförflyttningen mindre än 25 cm. Bära mindre än 2 m. Mindre än 1 lyft per 5 min. Arbetet innehåller mycket låga krav på utövande av kraft eller hantering av bördor. Handgrepp och greppbarhet är individuellt anpassade. Vertikal förflyttning eller transport genom att bära förekommer ej. Enstaka lyft. 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Vägningsfaktor för Vikt/kraft 1 2 3 4 5 Figur 6. Diagrammet för bedömning av vikt/kraft i arbetsmomenten. Bedömning av faktorn buller Buller i arbetsmiljön undersöktes genom att ljudnivåer från bullerkällor mättes med en ljudnivåmätare (Brüel & Kjær). Detta gjordes med några utvalda bullerkällor, som man tydligt hörde var bullriga på ett av de besökta djursjukhusen. Dessutom uppmättes den dagliga bullerexponeringen för personalen under en åtta timmars arbetsdag. Bullerexponeringen mättes med en dosimeter (DoseBadge, Cirrus Research Plc) som personen bar med sig under arbetsdagen. Dosimeterns mikrofon placeras på axeln nära örat (Geng m.fl., 2005b). Resultaten från bullerdosmätningarna redovisas i A-vägd ekvivalent ljudtrycksnivå i enheten decibel: db(a). Resultaten användes även för bedömning i en given WEST-poäng, dvs kostnaden för den dagliga bullerexponeringen.

14 Resultat Intervjuerna Cheferna på djursjukhusen Under intervjuerna med sjukhuscheferna angående olycksfall (Bilaga 1) svarade de att olycksfall hade inträffat på sjukhusen. Det som hänt personalen var till exempel: ramlade och skadade sig i samband med behandlingar av hästar; hästarna ryckte, sparkade eller trampade till personerna när hästarna blev rädda; och personerna ramlade i golvet och skadade knäskål, bröt handled m.m. Frånvaron eller sjukskrivningen p.g.a. olycksfall varade mellan 2 dagar och 5 veckor. Vi har samlat personalen, gått igenom händelseförloppet och pratat igenom vad som hände och varför det hände efter varje olycka, för att alltid tänka på säkerhet och hur man kan förhindra att detta ska hända igen. Vi har poängterat vikten av att inte utsätta sig för fara (ifall man är osäker på hur en häst ska reagera) utan istället avstå och be om hjälp. Så sa båda cheferna. Tillbud har inträffat många gånger eftersom hästar är flyktdjur och kan ibland reagera snabbt och tillsynes utan anledning. Det är svårt att beskriva speciella fall. Vad som kunde ha hänt en anställd är t.ex. att bli trampad på tårna, knuffad/kastad, benbrott eller mycket kraftigare skador, säger cheferna. Vid frågan om åtgärder för att minska olycksfallsrisken, svarade cheferna att: Eftersom vi jobbar med stora djur tänker vi alla mycket på säkerhet. Vi försöker alltid läsa av hästarna och inte handha dem som verkar farliga. Alla som arbetar måste ha skyddsskor för att undvika trampskador. Vi använder olika sätt att upplysa varandra om hästar som kan vara riskabla att hantera, t.ex. varningsskyltar på boxar. Vi använder säkerhetsspiltor vid vissa undersökningar (där det är möjligt). Vi har säkerhetslarm vid ensamarbete. Vi ber om hjälp i situationer som känns farliga och utsätter oss inte medvetet för fara. Studerade personer I Tabell 1 visas en kort information om de studerade personerna utifrån intervjuerna med enkätformuläret som redovisas i bilaga 1. Fortsättningsvis kommer de enskilda studerade personerna att kodas enligt studienumren (Studie nr) i tabellen. Tabell 1. Information om de studerade personerna. Studie nr Anställd Ålder år Antal år m. häst* Arbstim Daglig aktivitetsnivå (tim) /veck Lätt Med.tungt Tungt Mkt. tungt VetUDS Veterinär 42 35 45 7 0,5 0,25 0,25 VårUDS Djurvårdare 35 ~30 40 3,5 3 1 0,5 VetRHS Veterinär 32 24 45 4 4 - - VårRHS Djurvårdare 29 20 40 1,5 4 2 0,5 * antal års erfarenhet med häst

15 De var mellan 29 och 42 år gamla och hade många års (mellan 20 och 35 år) erfarenhet med hästar. Båda veterinärerna jobbade 45 timmar per vecka och de två djurvårdarna jobbade 40 timmar per vecka. Cirka 6 sjuka djur mottogs av varje veterinär och djurvårdarna arbetade med 6-8 fall i genomsnitt per dag. Vid frågan om daglig aktivitetsnivå klassificerade de hur många timmar de arbetade med olika arbetsaktivitet samt hur tunga de var (från lätt till mycket tungt) under en normal arbetsdag. Figur 7 visar hur mycket varje aktivitetsnivå (tabell 1) bidrar procentuellt till en normal 8-timmars arbetsdag för de studerade personerna. Dessa subjektiva värderingar visar att veterinärerna tyckte att de hade mindre tungt arbete jämfört med djurvårdarna. 100% 90% 80% Daglig aktitvitetsnivå 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% Mkt. tungt Tungt Med. tungt Lätt 0% VetUDS VetRHS VårUDS VårRHS Studerade person Figur 7. Visar hur mycket varje aktivitetsnivå bidrar procentuellt till en normal 8 timmars arbetsdag för de studerade personerna. Figur 8 visar hur mycket obehag personerna kände i respektive kroppsdel. Obehagsutvärderingen gjordes av tre av de fyra studerade personerna. Alla kände obehag i nedre delen av ryggen, men olika mycket (0,5; 3; 3), två kände svagt obehag i nacke (0,5; 2) och två kände svagt respektive måttligt obehag i knäna. En djurvårdare påpekade att hon kände obehag i kroppen på 6 punkter. Hon kände ganska starkt obehag (4) i vristen.

16 0 Inget obehag alls 0,5 Mycket, mycket svagt obehag (knappt kännbar) 1 Mycket svagt obehag 2 Svagt obehag (Lätt) 3 Måttligt obehag 0,5, 2 2 2 0,5; 3; 3 4 Ganska starkt obehag 5 Stark obehag (Kraftig) 6 7 Mycket starkt obehag 8 9 10 Mycket, mycket starkt obehag (Nästan max) 4 2; 3 2 Figur 8. Obehagsutvärderingen gjordes av de studerade personerna med hjälp av Borgs CR-10-skala och kroppsbilden. På frågan om de hade varit med om något olycksfall svarade de exempelvis att: En häst stegrade sig, landade på min ena fot, då ramlade jag och skadade knäet på det andra benet. Jag var sjukskriven i 2 dagar pga. detta fall. För övrigt fick jag även andra mindre skador (blåmärken, sår m.m.). Jag blev biten i handen av ett sto när jag höll på med ett föl, då fick jag en handskada och blev sjukskriven i 14 dagar. Dessutom skadade jag foten och ryggen när jag blev sparkad av en häst. Jag har blivit sparkad av häst några gånger med svullnad som följd samt skurit mig i ett finger en gång. Jag har fått skador i näsan och tänderna, låret och höften av hästsparkar. Många tillbud har inträffat som skulle ha kunnat orsaka mycket kraftigare skador, exempelvis benbrott, huvudskador m.m. svarade alla studerade personerna. WEST resultat Resultaten av WEST-bedömningen består av WEST-poäng i kronor per tusen timmar (kr/1000h) för de olika riskerna för olycksfall respektive belastningsergonomi för de studerade yrkesgrupperna, veterinärer respektive djurvårdare, vid arbete på de olika hästsjukhusen. Utifrån detta gjordes en analys av skillnader och likheter mellan yrkesgrupperna. Vidare har resultaten av vad som genererat höga respektive låga risker analyserats för att identifiera särskilt riskfyllda arbetsuppgifter och/eller områden.

17 Risk för olycksfall Resultatet av WEST-bedömningen av faktorn olycksfallsrisker för de studerade personerna vid dagligt arbete visas i Figur 9. På båda sjukhusen bedömdes djurvårdarna löpa större risk för olycksfall än veterinärerna vid det dagliga arbetet. 0 Risk för olycksfall VårUDS VårRHS VetUDS VetRHS WEST-poäng (Kr/1000h) -1000-2000 -3000-4000 -4131-3649 -3545-2806 -5000 Figur 9. Resultatet av WEST-bedömningen av faktorn olycksfallsrisker för de studerade personerna vid dagligt arbete. I Figur 10 visas fyra av femton skadehändelser, nämligen: överbelastning av kroppsdel, hanteringsskada, arbete på hög höjd och skada av djur, som bidrog mest till den totala risken för olycksfall och som bidrog mest till skillnaderna i WEST-poäng mellan de två yrkesgrupperna. De övriga elva skadehändelserna ligger i en post för sig.

18 Risk för olycksfall VetRHS Överbelastning av kroppsdel VetUDS Hanteringsskada Arbete på hög höjd VårRHS Skadad av person eller djur VårUDS Övriga skadehändelser -4500-4000 -3500-3000 -2500-2000 -1500-1000 -500 0 WEST - poäng (Kr/1000h) Figur 10. WEST-bedömning av fyra skadehändelser och dess bidrag till den totala risken för olycksfall. Djurvårdarna hade högre minuspoäng vid risk för olycksfall än veterinärerna. Anledningar till det var bland annat att en djurvårdare (VårUDS) fick högre riskpoäng för hanteringsskada och överbelastning av kroppsdel. Det observerades att hon använde kniv för byte av gips, vilket kan ge skärskador. Hon använde nålar för att ge sprutor av olika slag, vilket kan ge stickskador. Och hon öppnade/stängde dörrar till stallboxar, vilket kan ge klämskador. Alla dessa riskmoment ger henne en förhöjd risk för hanteringsskador. Den stora risken för skada av djur uppkommer bland annat när hon gav medicin till ett föl då ett anfallande sto kunde ha bitit eller sparkat henne i boxen, samt att hon måste motionera hästar i korridoren eller utomhus varje dag. Dessutom jobbade hon ensam med djur under helger en gång per månad, vilket orsakar ännu mer risk för skada av djur. Den andra djurvårdaren (VårRHS) bedömdes ha större risker för överbelastning av kroppsdel och fall mot en lägre nivå (arbete på hög höjd) än de andra studerade personerna. Eftersom VårRHS måste lyfta hästars ben många gånger per dag för att hjälpa till med böjprov, ge sprutor etc. Under behandling med chockvågor ( Shockwave ) måste hon hålla i det vibrerande verktyget och samtidigt trycka det hårt mot hästens rygg. Detta arbetsmoment orsakade också ansträngande rörelser samt större risk för fall mot en lägre nivå på grund av att hon stod på en hög pall (Figur 11).

19 Figur 11. Djurvårdare ger häst behandling med ett Shockwave - verktyg. Belastningsergonomi Resultatet av WEST-bedömningen för belastningsergonomin visas i Figur 12. Resultaten visar att en djurvårdare (VårUDS) fick betydligt högre minuspoäng för belastningsergonomin jämfört med de andra personerna. Detta berodde huvudsakligen på att VårUDS fick något högre poäng för vägningsfaktorn vikt/kraft (2,06 i Tabell 2) på grund av att hon bar tunga medicinlådor med droppsäckar (> 20 kg) och bar foderhinkar varje dag. Den andra anledningen var att hon fick högre poäng för modifierande faktorer (1,76 i Tabell 2) orsakat av att hon måste motionera hästar utomhus, vilket innebar att hon arbetar i kyla, drag och dåligt klimat under delar av året. Tabell 2 visar att de två vägningsfaktorerna påverkade totalpoängen mycket vid bedömningen av belastningsergonomin för VårUDS.

20 Belastningsergonomi 0 VetUDS VetRHS VårUDS VårRHS -1000 WEST-poäng (Kr/1000h) -2000-3000 -4000-5000 -6000-7000 -8000-5547 -4623-6714 -9000-10000 -9844 Figur 12. WEST-bedömningen för belastningsergonomin. Tabell 2. Beräkningsformulär för belastningsergonomi enligt WEST-metoden samt resultaten av den här studien. Beräkningsfaktorer VetUDS VetRHS VårUDS VårRHS Poäng för Arbetsställning -1326-1326 -1992-1992 Poäng för Ensidigt upprepat arbete -728-728 -728-728 Summa poäng för Arbetsställning & Ensidigt upprepat arbete -2054-2054 -2720-2720 Vägningsfaktor för Vikt/kraft 1,55 1,55 2,06 1,70 Vägningsfaktor för Modifierande faktorer* 1,74 1,45 1,76 1,45 Totalt antal poäng för belastningsergonomi -5547-4623 -9844-6714 *Modifierande faktorer: ålder, kön, precisionsarbete, ryck, lokalt tryck mot anatomiska strukturer respektive arbete i kyla, drag eller dåligt klimat. Buller Bullerkällor De uppmätta ljudnivåerna från olika bullerkällor på ett av de besökta djursjukhusen visas i Tabell 3. Det högsta värdet som utmättes vid ljudnivåmätningarna var 103 db(a) vid en bänkslipmaskin i ett enskilt rum när en hovslagare slipade en hästsko.

21 Tabell 3. Uppmätta bullerkällors ljudnivåer på besökta djursjukhuset (UDS). Bullerkälla och mätplats Ljudnivå, Leg (dba) Notering Metalliskt lås till dörr på stallbox 98 Se bild En gnäggande häst i stall 93 Sopmaskin körs i korridor / hältgång 78 87 En springande häst i korridor 80 83 Vid böjprov Metalliskt slag (slår med hammare mot hästsko) 95 96 Hovslagare, ca 4 min. Bänkslipmaskin i ett enskilt rum 102 103 Hovslagare, ca 1min. Bullerexponering Figur 13 visar exponeringen för ekvivalent ljudnivå uppmätt med dosimeter hos en försöksperson (VårRHS) över en 8 timmas arbetsdag vid varierande buller. Den ekvivalenta 8-timmarsljudnivån (dagliga bullerdosen) var 63,2 db(a). WESTpoängen för sådan bullerexponering är 23 kr per tusen timmar (23kr/1000h). Enligt WEST-metoden utgår man från att buller med en ekvivalent 8-timmarsnivå över 80 db(a) är hörselskadligt och att ljudnivåer över 45 db(a) är störande (Karling och Brohammer, 2002). 90 80 80 dba är gräns för hörselskadligt buller i WEST 70 Ljudnivå, Leq db(a) 60 50 40 30 20 45 dba är gräns för störande buller i VårRHS, Ekvivalenta ljudnivå: 63,2 db(a), WEST-poängen: 23 kr/1000h 10 0 08:30 09:00 09:30 10:00 10:30 11:00 11:30 12:00 12:30 13:00 13:30 14:00 14:30 15:00 15:30 16:00 16:30 Klockan (tt:mm) Figur 13. Exponering för ljudnivåer för en djurvårdare som arbetade med olika moment under 8 timmar den studerade dagen på ett hästsjukhus (RHS).

22 Diskussion Under studierna har vi observerat att både cheferna och de studerade personerna var mycket medvetna om riskerna för både olycksfall och belastningsskador. Alla hade många års erfarenhet av arbete med hästar. Har man vana med hästar, så kan man till viss del undvika att de blir skrämda, men jobbar man med sjuka hästar, så finns alltid risken för att allvarliga olycksfall kan ske. Alla de studerade personerna har varit med om minst ett olycksfall. Personalen har försökt att alltid tänka på olycksrisken och de har varit noga med arbetsställningar vid behandlingar av hästarna. Olyckfallsriskerna var högre för djurvårdarna vid det dagliga arbetet på båda hästsjukhusen jämfört med veterinärerna (Figur 9). De delfaktorer (skadehändelser) som bidrog mest till WEST-poängen för olycksfallsrisk var skada av djur (Figur 10), d.v.s. det fanns stora skaderisker vid arbete med hästarna. Hästen är ett stort djur som instinktivt kan springa iväg eller sparka när den känner sig skrämd. Att arbeta med hästar på ett sjukhus kan medföra stora risker för olycksfall, exempelvis så är det lätt att råka bli trampad eller sparkad av en häst. Olycksrisken ökar vid ensamarbete och i stressiga situationer enligt resultaten av intervjuerna. WEST-poängen visade också att olycksfallsrisken var mindre för djurvårdaren respektive veterinären under det dagliga arbetet vid RHS än vid UDS. En stor bidragande faktor var att det där fanns två enskilda hältgångar och en stor hall med stort utrymme för att kolla hältor, samt att avdelningen för inneliggande patienter låg i en annan byggnad. De anställda behöver inte heller jobba med hästarnas boxar utan de mockas av hästägarna själva. Dessutom växlade man arbetet med röntgen mellan djurvårdarna (en dag per vecka). De stora utrymmena och deras arbetsrutiner bidrar till en bättre arbetsmiljö på RHS, vilket kan medföra en minskning av risken för olycksfall. Skillnaden mellan de två hästsjukhusen kan bland annat förklaras av att de bedömda avdelningarna var olika, den ena var en poliklinik och den andra en avdelning för inneliggande hästar. En modern byggnad och en bra arbetsrutin bidrog till en bättre arbetsmiljö på ett av djursjukhusen, vilket visade sig i mindre risk för olycksfall och belastningsskador. Det bör dock noteras att vårdavdelningen för inneliggande hästar som låg i samma korridor som polikliniken på UDS har planerats att flytta till en annan korridor. Det bör resultera i färre personer som vistas i korridoren under motioneringen av hästar samt hältutredningar, vilket i sin tur kan minska risken för skada av hästar. En begränsning i den här pilotstudien är att bara två djursjukhus studerats. En studie av arbetsmiljön i flera djursjukhus skulle kunna identifiera ytterligare hur stora skaderiskerna är, och vilka åtgärder som företagen bör prioritera för att förbättra arbetsmiljön. Resultaten av WEST-poängen för belastningsergonomin visade att risken för belastningsskador var stor, framför allt på grund av arbetsmoment såsom hantering av en sjuk hästs hov. Då arbetar man i en sned arbetsställning med en stor tyngd samtidigt som hästen rycker i benet, vilket kan leda till skador i rygg, höfter och knäleder (Figur 1). Vid hältutredningar lyfter personalen varje hov under någon minut för att kolla var hästen är halt, vilket också är tungt och det är då viktigt att man står så rakt som möjligt (Figur 2). Andra tunga arbetsmoment är att bära tunga föremål, t.ex. medicinlådor för dropp, vilket kan orsaka stor fysisk belastning hos djurvårdaren (Figur 12). Många arbetsmoment, som dock inte innefattar arbete med häst, går att åtgärda med ergonomiska hjälpmedel, såsom vagnar, säckkärror och

23 lyftanordningar, istället för att bära tunga föremål. Användning av brems och lugnande sprutor kan vara bra för att få en orolig häst att bli lugnare. WEST-poängen för bullerexponeringen var låg (23 kr/kh). Den ekvivalenta ljudnivån låg under 80 db(a), vilket är en gräns för insatsvärdet för en 8-timmars daglig bullerexponering. Det uppmätta värdet översteg dock gränsen i WEST för störande buller (Figur 13). Störande buller har negativ påverkan i form av att det är tröttande, stressande och irriterande samt påverka prestationsförmågan, men det kan också ge reaktioner som ökad hjärtfrekvens, högre blodtryck och utsöndring av stresshormoner. Det bör även uppmärksammas att de uppmätta bullerkällornas ljudnivåer var höga vid vissa ställen på arbetsplatserna (Tabell 3). Åtgärder för att reducera de skadliga bullerkällorna är därför nödvändigt. Sådana åtgärder kan vara enkla och billiga, exempelvis kan man klä metalliska delar på dörrarna till stallboxarna med gummi eller tejp för att undvika metalliska ljud vid låset på boxdörren och därmed reducera ljudnivån där. Användande av hörselskydd med kåpor vid slipning i bänkslipmaskin eller vid hamrande av hästskor reducerar exponeringsnivåerna med ca 20 db(a) för hovslagaren, samt användande av öronproppar vid sopmaskinskörning eller andra bullriga arbeten minskar exponeringsnivåerna med ca 10 db(a). När man tolkar resultaten av WEST-poängen i nyckeltalet pengar, kan resultaten uttryckas att personalen som jobbar med sjuka hästar vid UDS exponeras för risker för olycksfall som motsvarar en kostnad på mellan 3545 och 4131 kr per tusen timmar (eller 3,5 4,1 kr/timme). Den motsvarande siffran är 2906 till 3649 kr per tusen timmar (eller 2,9 3,6 kr/timme) på RHS. Det bör noteras att de ekonomiska modellerna som ligger till grund för bedömningen av faktorn olycksfall helt har räknats om utifrån tillgänglig statistik och kostnader som gäller för jordbrukssektorn. Genomsnittlig lön i jordbrukssektorn som inkluderas i modellerna är dock lägre än lönen inom djursjukhusen. Det innebär att kostnaden som visas i ekonomiska termer för olycksfall ska vara lite högre än de siffror som visas i resultaten ovan på djursjukhusen. Kostnaden för riskerna i arbetsmiljön har inte specificerats till en person (t.ex. veterinär eller djurvårdare), eftersom WEST är en screeningsmetod avsedd för att mäta på gruppnivå. Det är således viktigt att se till åtgärdsbehovet i enskilda personers arbetsmiljö, även om deras situation påverkar WEST-poängen i liten utsträckning.

24 Slutsatser Alla de studerade personerna har varit med om minst ett olycksfall. Hästen är den största riskfaktorn för både olycksfall och belastningsskador. Därför är det viktigt med fortsatt hög riskmedvetenhet på djursjukhusen. Djurvårdarna har tyngre arbetsmoment än veterinärerna. Att arbeta ensam med hästar på helgpass, kan öka skaderisken. Vissa bullerdämpande åtgärder behövs, t ex låsen på hästboxarna som ger ifrån sig farligt höga ljudnivåer. Detta kan minimeras med gummibeklädnad eller liknande. Resultaten av WEST-poängen visar att arbetet med hästar på djursjukhusen är riskfyllt och därmed också kostsam för arbetsgivaren. Det finns pengar att spara på att förbättra arbetsmiljön. De identifierade riskerna kan minimeras med god rutin, samt enkla och billiga ergonomiska hjälpmedel. En framtida studie om lämpliga åtgärder behövs för att minska antalet arbetsskador på djursjukhus. Referenser AFA, 2007. Allvarliga arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro 2007. AFA försäkring, Stockholm. Arbetsmiljöverket, 2006. Arbetsolyckor med djur. Korta sifferfakta Nr. 16.2006. http://www.av.se/dokument/statistik/sf/sf2006_16.pdf Arbetsmiljöverket & Statistiska centralbyrån, 2007. Arbetsskador 2006. Preliminära uppgifter. Arbetsmiljö statistik rapport 2007:4. Geng Q., Andersdotter M., Gustafsson M. and Torén A., 2005a. Arbetsmiljön i automatiska mjölkningssystem. JTI-rapport, Lantbruk & Industri, 334.. Uppsala. Geng Q. and Torén A., 2005. Mobile and stationary systems for organic pigsworking environment. Researching Sustainable Systems. Proceedings of first scientific conference of the international society of organic agriculture research (ISOFAR), Adelaide, South Australia, pp 246-249. Geng, Q., Adolfsson, N. och Öberg, K., 2005b. Bullerdosmätning i jordbruket för bedömning av risk för hörselskador. JTI-rapport Lantbruk & Industri nr 343.. Uppsala. Geng Q., Gustafsson M. och Torén A., 2006a. Automatiska mjölkningssystem - en väg till bättre arbetsmiljö i mjölkproduktionen. JTI-rapport, Lantbruk & Industri, 350.. Uppsala. Geng Q., Andersdotter M. and Torén A. 2006b. Screening of the working environment in dairy farms. Proceedings of World Congress: Agricultural Engineering for a Better World, 03-07 September, 2006, Bonn, Germany. Book of Abstracts, pp 803-804. SLA 2003, SLA bladet, Information direkt till medlemmarna, Nummer 2, 2003. Torén A., Geng Q., Andersdotter M., 2004. WEST-agriculture a method for screening the working environment in agriculture. Presented at the Nordic Meeting on Agricultural Occupational Health, Tumba, Sweden, 29 November 1 December 2004.

25 Arbetsmiljö vid djursjukhus en pilotstudie Bilaga 1 Sjukhus: Fps: Datum:2008-0 - Formulär (fylls i vid besöket på fältet och under observation) Namn: ; Ålder: år; Man Kvinna Är du Veterinär Djurvårdare Hovslagare Hur många års erfarenhet har Du med hästar? år Hur länge har Du arbetat på djursjukhuset? / år/månad Hur många timmar arbetar du i genomsnitt? timmar per dag eller per vecka: Hur många fall arbetar Du med i genomsnitt per dag? Har du varit med något olycksfall på jobbet?... Om ja, vad hände?...... Vilken/vilka skador?...... Hur många dagars frånvaro eller sjukskrivning?... Har något tillbud inträffat?... Om ja, vad hände/kunde ha hänt?...... Har Du något förslag till åtgärd eller ändring för att minska olycksfallsrisken på djursjukhuset?... Har du någon förslitningsskada pga. jobbet?... Använder Du kemikalier?... Om ja, Vilken typ?... Hur mycket / ofta?...

26 Hur många timmar arbetar du dagligen med nedanstående aktivitetsnivåer? (var god stryk under det/de arbetssätt som bäst beskriver ditt arbete) [ tim] LÄTT sittande eller stående: hand- och armarbete (t.ex. använda mindre verktyg, lätt arm- och benarbete eller gående ca 3 km/tim, lyft av 4,5 kg högst 8 ggr per timme, 11 kg högst 4 ggr per timme). [ tim] MEDELTUNGT hand- och armarbete (t.ex. spika, fila), arm- och benarbete (t.ex. köra traktor), arm- och överkroppsarbete (t.ex. hantera medeltunga föremål, dra lättviktsvagnar, lyft av 4,5 kg högst 10 ggr per timme, 11 kg högst 6 ggr per timme). [ tim] TUNGT arm- och överkroppsarbete (t.ex. flytta tunga material, slå med slägga, såga, gående 6 km/tim, lyft av 4,5 kg 14 ggr per timme, 11 kg 10 ggr per timme). [ tim] MYCKET TUNGT arbete nära maximalt eller maximalt (.tex. skyffla eller gräva tungt material, gå i trappor eller stegar, springa > 6,5 km/tim, lyft av 4,5 kg mer än 18 ggr per timme, 11 kg mer än 13 ggr per timme) Obehagsutvärdering (Märk ditt svar på bilden) Var vänlig och bedöm med hjälp av den här skalan hur du känner dig, hur mycket obehag du har i respektive kroppsdel. Är ditt obehag mycket svagt säger du 1. Är obehaget bara måttligt säger du 3 osv. Du får använda vilka siffror på skalan du vill, även halva värden t.ex. 1,5. 0 Inget obehag alls 0,5 Mycket, mycket svagt obehag (knappt kännbar) 1 Mycket svagt obehag 2 Svagt obehag (Lätt) 3 Måttligt obehag 4 Ganska starkt obehag 5 Stark obehag (Kraftig) 6 7 Mycket starkt obehag 8 9 10 Mycket, mycket starkt obehag (Nästan max) Övriga kommentarer...

27 Noteringar under observation: (Hur arbetsuppgifter utförs (arbetstider, arbetsuppgifter och plats) Klockan Arbetsuppgifter Plats

28 Noteringar under observation: (Hur arbetsuppgifter utförs (arbetstider, arbetsuppgifter och plats) Klockan Arbetsuppgifter Plats