Bi-cykel-metoden TEXT & BILD THOMAS DAHL Kan verkligen biodling med halvramar, splittade yngelklot och utan spärrgaller vara en vettig driftsform i större biodlingar? Denna provocerande frågeställning skrevs för ett antal år sedan i en artikel kallad Höre-metoden och den fungerar fortfarande utmärkt. Men allt eftersom har tekniken förfinats och nya tankar tänkts, så har metoden uppgraderats. Avläggare har t. ex tillkommit som en naturlig del i driftsformen i samband med splittningen. Och nu senast har samåriga bigårdar sett dagens ljus, dels för att få automatik i drottningbytena samt inte minst för att skapa avläggare för avsalu. Vi kan kalla den Bicykel-metoden eller Höremetoden 2.0. Sedan begreppen logistik och driftsform gjorde entré i biodlingsföretagen så börjar delarna att hänga ihop alltmer. Det har förekommit många bra artiklar i Gadden och övriga organ de senaste åren, där man beskriver hur man handhar dagens produktiva biraser i halvramskupor. Detta tycker jag är högst intressant, då jag själv sedan 1986 praktiserat biodling med just halvramar. Jag tänkte därför berätta hur den biodling jag känner bäst ser ut idag, nämligen min egen, som i nuläget består av ca 150 samhällen. Syftet är endast att påvisa hur en egenpåhittad driftsform kan se ut, utan att lägga värderingar på andras sätt att agera. Jag, liksom förmodligen du som läser detta, försöker inte att uppfinna hjulet igen och begå en massa misstag. Man snappar upp vad man kan från andra och litteraturen och lägger sedan till lite egna erfarenheter, oftast baserade på lokaltypiska omständigheter, och plötsligt så har man en driftsform som fungerar. Min har jag kallat Höremetoden. Vi biodlare är minst sagt mångfasetterade när det gäller påhittighet och finurliga lösningar och alla finner så småningom ut det sätt som passar dem och de omgivningar de befinner sig i bäst. LOGISTIK Logistik är roligt, det är som att planera en semester. Många timmar är nedlagda på funderingar, slutsatser och förkastanden av olika tillvägagångssätt och idéer. Logistik baserad på metodik, är enligt min mening, den viktigaste aspekten för att kunna utveckla och driva sin biodling rationellt. Attityden till rationellt är dock i hobbykretsar ofta detsamma som att man missköter sina bin. Ingenting kan vara mer fel. Rationell är man då man sköter sina bin planerat och på ett konsekvent sätt och inte spiller massa tid på onödiga moment, t.ex att fara fram och tillbaka till bigårdar för att man inte trodde att det skulle behövas lådor just nu. Man måste ha ett genomtänkt flöde i logistiken och helst även ett uppsatt mål att sträva mot framgent. Mina kriterier för god logistik är: Bigårdarnas placering För att få hanteringen så rationell som möjligt har jag valt platser som är lättåtkomliga för fordon. Det innebär i korthet att jag skall kunna komma intill med en pickup. Samtliga platser har flera dragtyper och ligger i gränslandet mellan slätt och skog för att få så lång säsong som möjligt. De är dessutom ensligt placerade för att få vara ifred och inte störa någon. Av egoistiska skäl har jag sökt natursköna platser för min egen arbetsmiljö. 7
Bigårdarnas sammansättning Bina är uppdelade i 12 st produktionsbigårdar. I dessa står 12 kupor placerade två och två på dubbla EUR-pallar. Jag har hållit på och laborerat med antalet med som max 20 st per bigård men funnit att 12 starka produktionssamhällen är det optimala. Alla samhällen i en bigård är lika gamla. Eventuella vinterförluster ersätts ej. Vidare finns barnkamrarna dit alla avläggare förs för parning och tillväxt. De är idag 3 st och placerade i ett område mellan 4 produktionsbigårdar som totalt dominerar luftrummet. Här ställs de dubbla avläggarkuporna två och två på pallbockar på en EUR-pall. Enhetligt material Stor vikt är lagd för att inte enbart ha ett enhetligt rammått utan även att samtligt material såsom tak, lådor, ramar, bottnar m.m skall passa ihop. Detta gäller givetvis också avläggarkuporna. Mer om detta under kupbeskrivningen nedan. Rationella hjälpmedel Transportfordon, lyftanordningar, transportkärra och lastramper för att eliminera onödiga lyft vid skattning, slungning och lådhantering underlättar radikalt och spar kroppen. Ett lyft per låda från skattning till slungning är målet. Här är jag dock inte i hamn ännu. avser sådana moment som kan tillföra högre förädling i framtiden. Uppriktigt sagt så har jag inte brytt mig så mycket genom åren vad rasen har hetat. Jag har eftersträvat bin som passat mitt sinnelag och driftsform. Min hemvist, på gränsen mellan slätt och skog i Närke, präglas av ett tidigt, kort och intensivt drag, mestadels baserat på maskros, hallon, lind och oljeväxter. Efter att haft ett flertal raser genom årens lopp har jag nu övervägande Elgonbin. Detta beror på att jag tycker det fungerar mycket bra med Elgon med tillgång till kläckfärdiga celler på hemmaplan. Skulle det sedan visa sig att de kan uppvisa fördelar gentemot varroa så är jag minst sagt nöjd. KUPAN Så kommer vi till kupan. Även den har varit föremål för omvärdering hos mig. Jag började med svea trågkupor, övergick efter ett par år till svea uppstapling i frigolit, konstaterade att jag inte längre nådde upp och införskaffade de första dadant kuporna. Bästa transporten tycker jag är en 4wd med modifierat flak. Då får jag rum med 15 lådor i varje varv och tar mig fram varsomhelst. Dokumentation Dokumentera för att fastställa hur mycket tid och resurser man lägger ner per samhälle är mycket viktig. I nuläget åtgår det ca 2,5 tim per samhälle vilket borde gå att pressa till 2 tim. Ett bra alternativ för denna dokumentering är datoriserade skötselprogram med inmatningsenhet som går att ta med i bigården. Målsättning Detta är väl kanske mer indirekt logistik men har man en klar uppfattning om vart man ska i framtiden så påverkas dagens beslut av detta mindre risk för felsatsning. Min målsättning är att fortsätta bygga upp numerären av samhällen på ren honungsproduktion med leverans av grovsilad på bulk, för att sedan snabbt och drastiskt kunna höja förädlingsgraden den dag jag beslutar mig för att få huvuddelen av min inkomst från bina. Detta kan då ske utan investeringar bara genom att förändra arbetsgången. Alla kommande *-markeringar på följande sidor Twin Towers Dessa var också i plast och med helramar i yngelrummet och halvramar i skattlådorna. Började så småningom att reta mig på att ha två ramformat samt att plastlådorna var för ömtåliga. Jag ville dessutom ha in så många funktioner som möjligt i det befintliga kupmaterialet utan massa lösa delar, då bigårdarna står runt om i trakten. Alltid glömmer man något annars och blir tvungen att göra ytterligare onödiga besök. Med andra ord så är kupan i sig en viktig del i driftsformen. Taket består av en huv av plåt, invändigt klädd med frigolit och täckandes två lådor. Den konstruerades för att jag ville ha kuporna isolerade vintertid. Sommartid följer så huven med skattlådorna upp. Året var 1986 och Hörekupan var född med filosofin isolerat när det behövs. Skattlådor (och yngelrum) konstruerades därför i trä, nu enbart i halvdadantsformat, 508 mm i fyrkant och oisolerade med en taggad rambärarlist som håller avståndet konstant mellan ramarna. 8
Ramarna är tillverkade av standardvirke, 138 mm höga och alltså inte Hoffman som de flesta kanske tror när det rör sig om breda format. De har inga stift utan hålls på plats i lådorna med den taggade rambärarlisten, 12 st per låda. Har dock f.n. en uppsättning 11-ramars lådor på prov också. Botten är ventilerad med nät i botten och en mellanskiva som skyddar mot direkt drag underifrån och där de döda bina hamnar. Detta ger en mycket bra övervintring och luftförsörjningen garanteras alltid genom nätet även om kupan är helt översnöad. Mellanskivan är utdragbar för enkel rengöring och varroakontroll och kompletterad med en 3-vägs flusterkil som medger helöppet med fluster, helstängt för vandring och delöppet för vinter (antimusläge). Materialet i botten är trä med båtplyfa i fluster och skiva. Låda med ½ Dadantsram. Skattlåda med taggad list. Lock. En flerfunktionsskiva med hål i mitten och kantlist fungerar sedan som; täcklock när den ligger på plasten på översta lådan undersättsbotten när man arbetar med bina, bitömmare när den kompletteras med den runda gula plasttömmaren foderbräda för Bifor-hink Botten med sina 3 delar Botten med öppet fluster (normalläge) Flerfunktionsskiva Spärrgaller (svärmgaller) har jag inte använt på 25 år. Driftsfomen i sig eliminerar behovet och dessutom har jag fått för mig att drönarna har en mission att fylla i de översta skattlådorna där man oftast hittar dem. Fungerar kanske som värmeelement när mellanväggar byggs ut? Vad skulle de annars vara så tjocka för? Botten med helstängt fluster Botten med fluster i vinterläge (musskydd) Avläggarkupa m 3 sh Avläggarkupor tillverkas i samma utförande med 2 st 6- rammars avdelningar eller 3 st 4-ramars dito. Till dessa hör ett tak av halva höjden. Efter hand som de växer kompletteras de med en ytterligare låda som är avdelad för att senare flyttas över i riktiga kupor. 9
DRIFTSFORM Biåret börjar enligt de som vet vid invintringen på hösten men jag har här föredragit att börja beskriva säsongen från våren, det är ju i alla fall då det känns som det börjar. Årets första ingrepp är foderkontroll och bottenbyte, Detta sker oftast i slutet av mars beroende på väder och vind. Samhället lyfts snabbt över på en ren botten samtidigt som jag uppskattar fodertillgång och bistyrka. Är det dåligt i någon, brukar de närmaste grannarna få dela med sig någon ram. Hos mig, som hos så många andra, så är det sälgen som sparkar igång först, snabbt följd av scilla. Hela trädgården är som en enda blå matta på våren till binas förtjusning och hundarnas förfasan. De år det finns höstoljeväxter in på knuten brukar jag dessutom drivfodra lite i slutet av mars början av april för att fä lite extra skjuts på samhällena. Höstrapsen brukar dock inte ge något större utbyte i skattlådorna men den ger en enorm yngelsättning som resulterar i dragbin till huvuddraget. Dessemellan har också fruktträd och maskrosor blommat och en hel del skattlådor hunnit på. Den första får de rätt tidigt i april och är väl att betrakta som ett komplement till drivfodringen. Den innehåller ramar med pollen och honung som jag misslyckats med att slunga ur (oftast föregående säsongs höstraps) och sätts på överst. Splittning När det sedan är dags för utökning nummer två så är det yngelrummets tur att utökas. Där finns sedan vintern två lådor med 12 halvdadant-ramar vardera. (12 halvdadant 10 ¾ Langstroth, 9 lågnormal eller 8 svea i kakyta). Detta utökas nu till 36 ramar medelst splittning av yngelklotet. Vad är nu då detta? Jo, efter att tidigare prövat olika sätt att utöka har jag kommit fram till att detta är det sätt som snabbast får upp yngelklotet i volym och samtidigt kväver svärmlusten, ger grund för avläggare och utjämnar inom bigården de som kommit på efterkälken. Bi-cykel-metoden Sedan förra året har jag nu också trott mig finna lösningen på att få in drottningbytena i driftsformen. Systemet (Bicykel-metoden) bygger på att samtliga samhällen i en bigård är samåriga. Produktionssamhällena är 1 år (fjolårsavläggare) samt 2 år. År 3 görs avläggare av samtliga samhällen och de benämns därefter År 0. I de fall vinterförluster har härjat så ersätts inte samhället förrän år 3/0 i samband med avläggarbildningen. Följande gäller för de bigårdar som är 1 resp 2 år gamla. De 24 ramar som redan finns plockas om så att de blir 8 i varje låda och kompletteras sedan med fyra nya i varje låda (se skiss). På detta sätt blir yngelklotet större på en gång samtidigt som det inte blir någon anhopning av nya ramar på något ställe. När drottningen kommer in i en kakgata har hon på ena sidan alltid en ram med yngel och på den andra en tom dito. Det skall mycket till för att bina skall plugga igen dessa med honung. 10
Min tankegång bakom detta är att etablera ett yngelklot som det för drottningen tar sådan tid att fylla att hon aldrig behöver lämna detta för att få utrymme. Samhället går aldrig i taket och jag hävdar helt ovetenskapligt att detta är anledningen till att de inte bestiftar svärmceller i någon nämnvärd grad. Det kanske är så att man känner sig för otillräcklig för att svärma helt enkelt? I en del samhällen så minskar sedan yngelklotets volym de närmsta veckorna då alla drottningar inte har kapacitet att hålla detta intakt. De starkare samhällena får vid denna splittning också släppa från sig både bin och yngel till avläggare som sedan kompletteras med kläckfärdig cell. Dessa är avsedda för utökning, avsalu eller för att ersätta vinterförluster. Tidpunkten för dessa åtgärder brukar vara sen maj tidig juni och görs givetvis inte på för svaga samhällen då risk för nerkylning kan föreligga. Nämnas bör väl också att detta är den första och enda riktiga genomgången jag gör av samhället på året och den brukar ta mellan 10 och 20 min per styck. (Alternativet till splittning är givetvis att sätta på en hel låda under, över eller mellan de befintliga yngelrummen. Detta tycker jag dock fungerar bristfälligt då under är för tungt, över ofta blir honungslåda och mellan kan fungera som en spärr i klotet med viseceller som följd.) För de bigårdar som är 3 år, ter sig dock verkligheten annorlunda. Av dessa skapas 2-3 avläggare per samhälle, avsedda för återbesättning (År 0), avsalu eller utökning, Drottningarna plockas bort (några kan sitta som reserver i kassetter el dyl.) och samtliga avläggare får kläckfärdiga celler samma kväll de är gjorda. Jag har funnit detta sätt helt oslagbart med upp till 98% lyckat resultat. Exempel: I en bigård på 12 samhällen skapas upp till 30 avläggare, 12 riktigt starka behåller platsen och återupptar produktion så fort de förmår, övriga hamnar i barnkammmaren. Man kan givetvis inte räkna med full produktion på dessa 0-or utan tanken är att intäkten på försäljningen av avläggare täcker upp mellanskillnaden. På köpet har du fått nya produktionssamhällen med nya drottningar och förhoppningsvis några avläggare som bonus till utökning eller dyl. Ovan en skiss på flödet i Bicykelmetoden, baserat på i detta fall 120 sh, vilket givetvis är skalbart. Bakgrunden till den här metoden har varit att jag upplevt fördelen med unga och nackdelen med gamla bigårdar. När en ny bigård etablerats så är det i första hand fjolårsavläggare som kommit på plats; År 1 finns det aldrig några tendenser till att bråka utan de koncentrerar sig på att växa och poducera. År 2 fortsätter de att växa, ibland lite för mycket, och är riktigt duktiga på att producera. Detta år är samhällets peak. År 3 börjas det att bråka. Drottningen börjar bli gammal och samhället backar i storlek och produktion. Viseceller för både svärm och drottningbyten hittas. 11
Blommande Phaceliafät (Honungsört) SOMMAR Sen kommer årets bästa tid. Åka runt i bigårdarna och bara plocka på lådor ovanpå efter behov och invänta skördetiden. Denna tid göres många onödiga besök bara för att se att det rullar ute i bigårdarna och att avläggarna hänger med och utvecklas. De avläggare som sålts packas och levereras enligt överenskommelse. SKATTNING Skattningen sker oftast i 2 omgångar. Den första är direkt efter huvuddragets slut (mitten juli) och går till så att jag plockar av uppifrån tills jag kommer till yngel. Den allra översta lådan brukar ej vara full utan sätts oftast åter. De avplockade lådorna sätts på bitömmare. Lådorna hämtas sedan dagen därpå och då slutblåser jag dessa med biblåsen. Slutskattningen göres sedan i samband med iordningställandet av yngelrummet för vintern. Nu används ej bitömmarbotten utan bina borstas av för hand direkt eller blåses. Invintring gör jag sedan som tidigare sagts oftast på två lådor. Det kan vara lite bökigt att fä ner bina till rätt storlek och de vill dessutom ofta lägga enbart pollen i nedre lådan så här i slutet av säsongen varför det kan kvarstå yngel i den tredje lådan. Lite omplockning kan därför behövs och de riktigt starka får sitta på 3 lådor. I samband med detta hängs också Apistanremsan mot varroa in. som sedan flyttas med truck till värmerummet med ca 30 grader. Där får de stå en dag eller två innan jag börjar. Är nu äntligen klar med byggnationen av lokaler och installation av utrustning. Har nu 4 separata rum för värmning, slungning, tappning och lagring. Slung- och tapprum är inkaklade och samtliga har slitstarka epoxigolv. Förutom dessa finns en 150 m 2 loge med betonggolv för tak, lådor, bottnar, foder etc. I slungrummet stoltserar sedan ett par år en slunglinje av fabrikat Thomas Alpha Plus. Den är att betrakta som Thomas instegsmodell men har satt ordentliga avtryck i mitt arbetsflöde. Kapaciteten för min del är nu 3 gånger snabbare än den tidigare 12-ramarsslungan, dvs 18 lådor eller drygt 300 kg i timmen. Den är som sagt av enklare modell med manuell inmatning av ram, eluppvärmda avtäckningsknivar, hantering av avtäckningsvaxet till silcentrifugen och mekanisk inmatning i slungan av de 36 ramarna den tar åt gången. Varje omgång tar 10 minuter inklusive laddning. HONUNGSHANTERING Såsmåningom är skörden bärgad och man kan se fram emot sena kväller i slungrummet tillsammans med Karlavagnen. Skattlådorna lossas från flaket och ställs på pall 12
Skattlådorna tas in från värmerummet på en liten pall med en förminskad handtruck. Det står 9 lådor på varje pall 3 körningar. (Här har jag tänkt skaffa en fotmanövrerad lyfttruck). Ramarna hängs i avläggaren en och en (se bild). De uppvärmda knivarna fjärnar täckvaxet och ramen tas vidare på en kedja till iläggarconveyorn. Därifrån skjuts de sedan in i slungan, 18 per sida, samtidigt som de färdigslungade skjuts ut på avläggarconveyorn på andra sidan. De återförs till de tomma lådorna som via en transportbana tagit sig till avläggaren. Lådorna lastas sedan på hjulpallar, 12 st, och rullas ut i lagerrummet för senare sortering. Slipper på detta sätt ha slungrummet fullt med lådor, bara de som för tillfället körs behöver vara där. Avtäckarvaxet samlas i en silkorg under avtäckaren och får droppa av på en bricka innan den sätts i silcentrifugen, också den en Thomas, där den körs torr. 4 silkorgar används för att få flyt i processen, en under avtäckaren, en som droppar av, en i centrifugen och en på vänt. Från slungan, avtäckaren och silcentrifugen rinner honungen ner i ett värmetråg som värmer upp den till 30 grader och grovsilar den med mellanfack som skiktar av det kvarvarande vaxet. Därefter tar en pump med nivåvakt över och pumpar ut honungen till det intilliggande rummet i en av de två 900-liters mjölktankarna. Där slutar dagens (eller nattens) arbete. Jag gör sedan inte mer åt honungen på ett par dagar utan den får stå så att vaxrester och skräp flyter upp och honungen klarnar. Då mjölktankarna är välisolerade minskar inte värmen nämnvärt utan honungen kan utan besvär pumpas vidare till 1200-kilos palltank för den del (95%) som skall levereras grovsilad*. Resterande del, för direktförsäljning, pumpas upp i silcentrifugen, silas och går därefter vidare till ett kärl för skumning och rörning, där den också ympas. Jag rör på traditionellt sätt med betongmaskin efter skumning och låter sedan honungen stå tills dess det är dags att tappa på burk. Mjölktankarnas f.d. kylsystem har gjorts om till en radiatorslinga med termostatstyrd värmebaron. Det går därför enkelt att få lagom värme på honungen hur kall den än är. Återstår så bara etikettering och emballering och den åtråvärda Höre-Honungen är klar för leverans. INVINTRING Vinterfodret har sedan länge bestått av Bifor*, ett enligt min åsikt mycket praktiskt foder, om än oskäligt dyrt. Samhällena får en giva på 24-28 kilo styck i foderhink vilket garanterar god övervintring utan svält. Vinterläget på flustret för att hålla mössen ute intas och därmed avslutas utesäsongen för året och arbetet med iordningställande av ramar och lådor vidtar. Detta var mitt tillvägagångssätt under ett år i stora drag. Det kan tyckas vara omständigt i vissa moment och det finns ständigt möjligheter att förbättra och utveckla. Men det är ju det som gör det spännande att vara biodlare, eller? 13