HANDBOK OM UTFODRING AV SVIN

2011 2012 UTFODRINGS- FRÅN RAISIO E X P E R T I S HANDBOK OM UTFODRING AV SVIN GRISARNAS UTFODRING OCH SKÖTSEL

UTFODRINGS- FRÅN RAISIO E X P E R T I S FRISKA DJUR OCH GODA RESULTAT MED RÄTT UTFODRING Lönsamheten inom svinuppfödningen är inte längre enbart beroende av vad den enskilda finländska producenten själv gör, utan den påverkas allt mer av det som sker på annat håll i världen. Den växande svinproduktionen i utvecklingsländerna och framställningen av etanol leder till en ökad efterfrågan på råvaror, såsom spannmål, och det i sin tur medför också högre foderpriser. Men så länge som utbudet är större än efterfrågan, kommer köttpriset att förbli lågt. Producenten kan å sin sida påverka effektiviteten inom den egna uppfödningen. Eftersom fodret utgör en stor andel av produktionskostnaderna, lönar det sig att satsa på foder av god kvalitet och att använda ett sådant utfodringsprogram, som lämpar sig för den egna gården. I den här utfodringsguiden tar vi upp de frågor som ska beaktas, då man överväger hur utfodringen ska lösas på den egna gården. För om man har en välfungerande utfodring och en bra skötsel i övrigt, hålls ju djuren friska och resultaten förbättras oavsett om det då är fråga om suggor, smågrisar eller gödsvin. Då du känner att du behöver hjälp med planeringen av utfodringen eller råd och anvisningar för att förbättra driftsledningen på gården, ska du genast ta kontakt med din närmaste Foderraisio-representant på orten. Vi hjälper dig att välja ut ett utfodringsprogram med tillhörande foder, som lämpar sig för just din gård. Produktionsrådgivningen kan dessutom hjälpa till med att förbättra gårdens produktivitet och djurens välbefinnande. Många problem går att lösa snabbt med hjälp utifrån. Vi finns till för dig! MER INFORMATION FÅS AV: Päivi Volanto utvecklingschef, svinfoder tfn 050 363 6596 paivi.volanto@raisio.com Paavo Viitanen produktionsrådgivare tfn 040 869 6085 paavo.viitanen@raisio.com 2

INNEHÅLL UTFODRING AV GYLTOR Hur gyltan blir en hållbar sugga... 4 UTFODRING AV SUGGOR Utfodring under dräktigheten... 6 Grisningen närmar sig... 8 Utfodring under digivningsperioden... 10 Utfodring av suggorna efter avvänjningen... 12 Utfodring efter semineringen... 13 Utfodring av galten... 14 UTFODRING AV SMÅGRISAR Den diande spädgrisen... 16 Före avvänjningen... 18 Avvänjningen... 20 Utfodring av smågrisarna efter avvänjningen... 22 UTFODRING AV GÖDSVIN Gödsvinet och dess tillväxt... 24 Konsumtionsförmågan... 26 Energiutfodring... 28 Proteinutfodring... 30 Utfodring av gödsvinen... 32 Könsvis uppfödning... 34 Foderutnyttjandet... 36 ANDRA VIKTIGA FAKTORER Vattnet det viktigaste näringsämnet... 38 Djurens välbefinnande... 40 Utfodringens inverkan på kväve- och fosforhalten i gödseln... 42 UTFODRINGSPROGRAM Utfodringsprogram för smågrisar... 44 Utfodringsprogram för suggor... 46 Utfodring av gödsvin... 47 3

UTFODRING AV GYLTOR HUR GYLTAN BLIR EN HÅLLBAR SUGGA Uppfödningen av gyltorna samt ungsuggornas hull ungsuggan ska prestera ett bra resultat under den första i samband med första grisningen har en avgörande betydelse för suggornas livstidsproduktion tan något senare än förr i tiden, så att hon hinner nå en digivningsperioden, lönar det sig därför att seminera gyl- av smågrisar. Ofta utmönstras suggorna redan efter första eller andra grisningen på grund av benproblem och Gyltorna semineras vid 7,5 8,5 månaders ålder, då högre vikt. fruktsamhetsstörningar. Om man måste utmönstra en hel de väger 145 160 kilo. När de grisar första gången, har mängd ungsuggor, efter att de har grisat första gången, de hunnit bli ungefär ett år gamla. Om inseminationen ökar behovet av rekryteringsdjur. Med ett utförs i samband med andra eller tredje stort antal förstagångskullar uppvisar går- brunsten, förbättras suggans hållbarhet dens smågrisproduktion också ett sämre resultat, eftersom ungsuggorna har mindre kullar än de äldre suggorna, så att färre smågrisar avvänjs undan dem, jämfört med äldre suggor. Med gyltornas tillväxthastighet kan man påverka individernas framtida hållbarhet. I ett forskningsprojekt som Foder- Riklig utfodring leder till en ökad utgallring av gyltor på grund av benproblem. och den första kullen blir större. Vid tiden för grisningen borde ryggspäckets tjocklek i praktiken helst vara omkring 16 18 mm. Ungsuggan har nästan lika stor mjölkproduktion som de äldre, men hon äter mindre. Därför magrar hon väldigt lätt, så hon får gärna vara något stadigare i samband med grisningen än sådana som raisio och MTT utförde gemensamt, framgick det att riklig redan har hunnit grisa flera gånger. Men hon får ändå inte utfodring ledde till ökad utgallring av gyltor på grund av bli alltför fet, eftersom hon då äter mindre under digivningsperioden, vilket lätt försämrar konditionen. Ungsuggan benproblem. På lång sikt hjälper det inte ens att höja mineralhalterna i fodret, eftersom utgallringen då bara skjuts borde lämpligen ha nått en hullklass kring 4 tills hon ska upp, så att den inträffar efter första eller andra grisningen. grisa. Men om gyltorna/suggorna hålls i sinsuggsboxar, Då gyltorna föddes upp långsammare, resulterade det i får hullklassen vara något lägre (3,5), för att det inte ska fler kullar räknat per uppfödd gylta än med en snabbare leda till grisningssvårigheter. uppfödningstakt. Förflyttning till semineringsavdelningen Flushing är viktigt I gyltornas tillväxtavdelning får det inte finnas någon galt, Om man vill föda upp gyltorna i långsam takt, tillämpas för att brunsten ska framträda tydligt vid önskad tidpunkt. en restriktiv utfodring med högst 2,8 fe/dag. De finländska Under själva slutfasen av uppfödningen ska man undvika gyltorna uppnår då en genomsnittlig tillväxt på cirka 800 att flytta djuren, så att de inte blir brunstiga förrän de flyttas gram per dag fram till semineringen. Med en lägre lysinhalt i fodret gynnas tillväxten av späcklagret. Den här ut- 7,5 månaders ålder, innan galten får komma i närheten till semineringsavdelningen. Gyltorna ska ha uppnått minst fodringstypen kräver dock flushing med en ökad fodergiva av dem. för att stimulera fertiliteten före betäckningen, så att antalet Inför semineringen omplaceras gyltorna först genom äggceller som frigörs ska vara lika stort som hos djur med en temporär förflyttning, om det bara är möjligt. Cirka fri tillgång till foder. Flushingen begränsas till tiden mellan den första och andra brunsten, under förutsättning att tas de således till en annan avdelning, för att sedan flyttas fyra veckor före den önskade semineringstidpunkten flyt- betäckningen sker i samband med andra brunsten. Smågrisfoder används normalt vid flushing och de större foder- visas upp för gyltorna för första gången i semineringsav- till själva semineringsavdelningen efter tre veckor. Galten givorna pågår i 14 dagar före den beräknade brunsten. delningen. En annan metod är att anteckna tidpunkten för Dagens gyltor är köttigare än de tidigare generationerna men har samtidigt en lägre fettansättning. För att neringsavdelningen cirka två veckor brunsten i den temporära boxen och flytta gyltan till semi- efteråt. 4

RIKLIG UTFODRING GER ÖKAD UTGALLRING AV GYLTOR PÅ GRUND AV BENPROBLEM Uppfödningshastighet Snabb Långsam Fodergiva max 3,3 fe/dag max 2,6 fe/dag Fodrets P-halt g/fe 6 7 6 7 Utmönstring i uppfödningsavdelning 14,3 5,4 8,9 7,1 på grund av benproblem, % Utmönstring i sinsuggsavdelning 15,2 13,3 5,0 2,5 på grund av benproblem, % Rörlighetspoäng 1 5 3,52 3,70 3,40 3,55 1=dålig, 5=utmärkt Rörlighetsförmåga 1=galopperar, 1,52 1,36 1,51 1,27 2=springer men galopperar inte, 3=går men springer inte Källa: Foderraisios och MTT:s gemensamma forskningsprojekt 2008 5

UTFODRING AV SUGGOR UTFODRING UNDER DRÄKTIGHETEN Under dräktighetsperioden ska suggan utfodras så att hon uppnår en god kondition och lämplig vikt inför den kommande grisningen. Den konsumerade fodermängden inverkar positivt på smågrisarnas födelsevikt, livskraft och tillväxt under digivningsperioden. Man kan också påverka kullstorleken genom att utfodra rikligare under den allra första månaden av dräktigheten. I takt med att de äldre suggornas vikt ökar, förbrukas även mer av energin i fodret till underhållet av kroppsfunktionerna än tidigare. Gyltorna och ungsuggorna är ju fortfarande inte helt fullvuxna, så en del av energimängden i fodret behövs naturligtvis för deras egen tillväxt. Individuell utfodring ger en lämplig hullklass Det går bäst att förbättra suggornas hull under den första månaden av sintiden, då de står enskilt. De bör helst utfodras individuellt och hänsyn tas till konditionen efter avvänjningen. Det här går bra om grupper av suggor med en liknande hullklass (skilda grupper för magra resp. normala) utfodras vid samma ventil, så att fodret portioneras enligt deras kondition. För äldre suggor är det lämpligt med en hullklass på 3,5 i samband med grisningen. Men sinsuggor i lösdrift och ungsuggor får gärna ha en hullklass på 4. Mer foder mot slutet av dräktighetsperioden Under dräktighetsperiodens sista tredjedel växer sig fostren och mjölkkörtlarna allt större. Om suggan inte får tillräckligt med foder, tas näringen i stället från hennes egna vävnader och hon magrar, eftersom hon framför allt tryggar fostrens tillväxt. Vanligen höjs fodergivan under de sista veckorna av dräktigheten. Men även i det här skedet är det suggans hull som avgör hur stor givan ska vara. Man kan ha som tumregel att det går åt minst 300 fe/sugga under dräktighetsperioden. Undvik överdrifter Under dräktighetsperioden får suggan inte bli för fet. Det leder nämligen till en långsammare och svårare grisningsprocess. Alltför kraftig utfodring under dräktigheten försämrar också utvecklingen av mjölkkörtlarna, med lägre mjölkproduktion som följd i ett senare skede. En fet sugga äter inte heller tillräckligt under digivningsperioden, vilket ytterligare minskar mjölkproduktionen. På grund av den dåliga aptiten minskar suggan kraftigt i vikt, vilket i sin tur inverkar menligt på förmågan att bli dräktig igen. Om man inte har lyckats förbättra hullet på suggan under dräktighetsperioden, är hennes fettdepåer för små för att klara belastningen under digivningsperioden. Suggan magrar då ytterligare, vilket ger en fördröjning av brunsten i samband med avvänjningen. Dessutom försämras dräktighetsbenägenheten och det för med sig ett ökat antal tomma dagar. Om ryggspäcket är tunnare än 15 mm i samband med grisningen, ökar dessutom risken för bogsår avsevärt. Avmagringen resulterar också i en mindre griskull följande gång. FODERMÄNGD UNDER DRÄKTIGHETEN Foderförbrukning, kg (dräktighetsdagar 0 110) FOSTRETS VIKTUTVECKLING UNDER DRÄKTIGHETEN 1400 1200 271 298 Dräktighetstidens längd, dgr 116,2 115,4 Levande födda 11,0 11,0 Dödfödda 0,5 0,4 Födelsevikt, g 1 430 1 530 Dödlighet, % 7,1 3,6 Källa: Schothorst Feed Research Fostrets vikt, g 1000 800 600 400 200 0 20 40 60 90 110 114 Dräktighetsdag Källa: Wu m.fl. 1999 6

HULLKLASS 3,5 ÄR LÄMPLIGT FÖR EN SUGGA VID GRISNINGEN 7

UTFODRING AV SUGGOR GRISNINGEN NÄRMAR SIG Suggan flyttas till en rentvättad och desinficerad också bra att ge suggan ett extra tillskott av vatten några grisningsbox i god tid före den beräknade tiden, gånger per dag under 2 3 dagar före och efter grisningen. för att hon ska hinna acklimatisera sig till den nya Vattentillskottet ger en mjukare avföring och främjar dessutom mjölkproduktionen. omgivningen. Utomlands är det också brukligt att tvätta suggorna före flytten, för att ytterligare förbättra hygienen. Hormonella förändringar, fostrens viktökning, bristen Fodret byts ut till ett energirikt foder avsett på motion samt foderbyten ger upphov till för digivningsperioden redan 5 7 dagar före grisningen, så att suggan får vänja sig vid smaken på det nya fodret. Om det sker ett plötsligt foderbyte i samband med grisningen, kan det ge upphov till foderleda, just då fodergivan småningom borde höjas. Minskad fodermängd före grisningen Anpassade dräktighets- och digivningsfoder samt extra vattenransoner ger suggan mjukare gödsel. stress, som kan ta sig uttryck i en långsammare matsmältning och förstoppning. Men suggans gödsel blir mjukare till konsistensen med hjälp av fiberrika specialfoder eller någon form av grovfoder. Fibrerna påskyndar matsmältningen och ger upphov till en större gödselmängd. Halm kan dessutom tillfredsställa suggans bobyggarinstinkt. För att underlätta grisningsförloppet kan det löna sig att Snabbt grisningsförlopp bättre för kullen minska fodermängden till suggan under några dagar före Då grisningen närmar sig, blir suggan orolig, hennes vulva själva grisningen. En begränsning av fodermängden förebygger också grisningsfeber och juversvullnad. Men foder- grisningen pågår i 2 5 timmar. Man bör följa med för- svullnar och det börjar droppa mjölk ur spenarna. Själva givan får inte bli alltför liten, eftersom en onödigt knapp loppet hela tiden, så att man kan reagera genast om det ranson kan ge förstoppning. Om dräktighets- och digivningsfodren är anpassade till varandra i fråga om råva- antalet dödfödda individer. De nyfödda spädgrisarna är uppstår problem. Då grisningsförloppet går snabbt, minskar ruinnehållet, minskar dock risken för förstoppning. Det är pigga och klarar därför bättre av att förse sig med råmjölk. 8

FRÅN RAISIO UTFODRINGS- E X P E R T I S 9

UTFODRING AV SUGGOR UTFODRING UNDER DIGIVNINGSPERIODEN mest kan hon mjölka 10 13 liter per dag. Faktorer som påverkar mjölkmängden är naturligtvis tillgången på foder och vatten, men också hur många gånger suggan har grisat, hur stor kullen är, spädgrisarnas livskraft och digivningsfrekvensen. Energitillgången bör prioriteras Ett energirikt digivningsfoder förbättrar också smågrisarnas tillväxt. De nyfödda spädgrisarna är helt beroende av suggans mjölk. Förutom näring ur råmjölken får späd- smågrisarna i sig mer energi för att kunna växa bättre och Tillskottet av fett i fodret höjer fetthalten i mjölken. Då får grisarna också antikroppar mot smitta, som förekommer i deras omgivning. Råmjölken fungerar således som Det är speciellt viktigt att suggan får ett energirikt foder, det resulterar i högre vikter vid avvänjningen. naturens eget vaccin. då digivningsperioden pågår länge. Ett energirikt foder är Genast efter grisningen producerar suggan redan omkring 3 4 liter mjölk per dag. Men som då foderintaget vanligen sjunker. Om också till fördel under den varmaste perioden på sommaren, suggan magrar avsevärt under digivningsperioden, förlängs tiden mellan avvänjningen och den påföljande brunsten. Dessutom minskar antalet embryon som lösgörs, och dräktighetsbenägenheten försämras. Följande griskull blir också mindre, därför att fler embryon dör i ett tidigt stadium. Mjölkproduktionen kräver energi, så därför måste suggans fodergiva höjas i rask takt efter grisningen. Normalt ökas givan höjer mjölkproduktionen Ett energirikt foder under digivningsperioden med 0,5 1,0 kg per dag beroende på suggans egen aptit. minskar suggans viktförlust Fodermängden till ungsuggorna ökas i långsammare takt, eftersom deras foderkapacitet är cirka 20 25 % lägre än de äldre förbättrar resultatet under följande produktionsperiod. minskar smågrisdödligheten och suggornas. Fodertråget måste vara tomt innan man lägger fram nytt foder. Efter en vecka borde suggan orka äta omkring Även proteinbehovet ökar under digivningsperioden, eftersom det försvinner stora mängder protein tillsammans med 5 6 kg foder per dag. Vid fri tillgång till foder äter hon cirka 7 9 kg/dag under den intensivaste mjölkproduktionsfasen. mjölken. Aminosyrorna behövs vid bildandet av mjölken samt En sugga med bra aptit mjölkar också bra, utan att hon vid tillväxten och underhållet av kroppens vävnader. Lysin förlorar alltför mycket i vikt. Men det är svårt att få en sugga, är den aminosyra som först begränsar mjölkproduktionen. och speciellt en ungsugga, att äta så pass mycket att det inte Behovet ökar i takt med att mjölkmängden stiger. Forskning uppstår något energiunderskott. Om suggan då utnyttjar sina har visat att mjölkproduktionen ökar avsevärt, då inte endast egna kroppsvävnader för att ersätta energibristen, börjar hon energimängden utan också lysinhalten i fodret har höjts. Ett magra. Under digivningsperioden borde suggans hull därför digivningsfoder med alltför låg proteinhalt leder till störningar inte få försämras mer än en hullklass. i brunstcykeln och dräktighetsbenägenheten. Om man börjar ge smågrisarna en prestarter, kan suggan besparas från överdriven avmagring. En välsmakande Digivningsfodret ger energi De digivande suggornas energitillgång kan förbättras genom prestarter förbättrar dessutom smågrisarnas tillväxt och förbereder dem inför avvänjningen. Ju större griskullen är, desto att man höjer energihalten i fodret. Skalad havre, tungt korn, vete och fett är bra energikällor. Smågrisarnas tillväxt förbättras också som en följd av det energirika digivningsfodret. börjar få ett större nytta är det för både suggan och smågrisarna, om de tillskottsfoder. 10

HUR KAN EN DIGIVANDE SUGGA FÅS ATT ÄTA TILLRÄCKLIGT? Ge suggan ett digivningsfoder, som har en likadan råvarusammansättning som dräktighetsfodret. Ge mindre fodergivor fördelade på flera (3 4) gånger om dagen. En giva bör hållas under 4 kg. Fodret ska vara fräscht. Avlägsna gammalt foder ur tråget före följande utfodring och ändra på givans storlek vid behov. Försäkra dig om att suggan har tillgång till vatten med lagom flöde (5 7 l/min). En digivande sugga behöver 25 35 liter vatten per dag. Ett extra tillskott av vatten några dagar före och efter grisningen är bra för mjölkproduktionen under de första dagarna med spädgrisarna. För suggan är det lämpligt med en omgivande temperatur på 18 20 ºC. Om det blir för varmt, äter hon mindre. Smågrisarna bör ha möjlighet att vistas i en temperatur kring 29 30 grader. Minska fodermängden före grisningen, så att suggan har bra aptit, då det är dags att höja fodermängden igen. En fet sugga förmår inte äta tillräckligt med foder. Man ska därför undvika att utfodra suggorna alltför frikostigt under dräktighetstiden. Beakta hur många gånger suggorna har hunnit grisa. Ungsuggor har större problem med foderintaget än äldre suggor. Suggorna äter mer av ett granulerat foder än av ett som är i mjölform. Se till att suggan har ostörd tillgång till fodret. Om fodret är fuktat, förbättras foderkonsumtionen. Men det fuktade fodret får inte bli förskämt, så det är bäst att ge små mängder per gång. Hantera suggorna lugnt. SUGGANS UTFODRING OCH DESS INVERKAN PÅ SMÅGRISARNA Suggans utfodring under dräktighets- och digivningsperioderna Smågrisarnas utveckling Lyckat grisningsförlopp Produktion av råmjölk och sedvanlig mjölk Livskraftiga grisar vid födseln Smågrisarnas överlevnad Smågrisarnas tillväxt Källa: Leenhouwers m.fl. 2002 11

UTFODRING AV SUGGOR UTFODRING AV SUGGORNA EFTER AVVÄNJNINGEN Smågrisarna avvänjs i normala fall vid 4 5 veckors ålder, då deras matsmältningssystem har utvecklats så pass bra, att också annat foder än suggmjölken kan tillgodogöras. Suggans följande griskull blir mindre, om avvänjningen av grisarna sker före tre veckors ålder. Om smågrisarna avvänjs väldigt sent, inträffar det ofta att suggan och i synnerhet en ungsugga får dåligt hull. Vanligen flyttas grisarna bort från suggan, som får stanna kvar i grisningsboxen. Den oförbrukade mjölken i spenarna skapar ett ökande tryck i mjölkkörtlarna, vilket leder till att suggans mjölkproduktion snabbt avtar. Efter en vecka har juvret fullständigt återgått till sitt viloläge. Flushing ger tydlig brunst Fram till avvänjningen har suggorna, och i synnerhet ungsuggorna, ofta blivit mycket magra, så därför ska hullförbättringen genast påbörjas med hjälp av dräktighetsfodret. Samtidigt inleds också flushing av suggorna med ett foder, som höjer blodets insulinnivå. Syftet är att få suggorna att visa en tydlig brunst snabbt, vilket gör att följande griskull blir större, samtidigt som viktspridningen mellan individerna i kullen blir mindre. Flushingen får pågå ända fram till semineringen. Korrekt genomförd utfodring efter avvänjningen ökar utsöndringen av insulin påskyndar brunsten åstadkommer en tydligare brunst ökar antalet äggceller som lösgörs förbättrar dräktighetsbenägenheten minskar viktspridningen bland individerna i kullen Suggan uppnår vanligen brunst inom 3 7 dagar efter avvänjningen. Om hon snabbt blir brunstig efter avvänjningen, pågår högbrunsten med ståreflex längre, än om avvänjningsbrunsten inträder först i ett senare skede. Om suggan inte blir brunstig, kan det bero på att brunsten inletts redan under digivningsperioden, eller så kan det vara fråga om en tyst brunst eller att suggan magrat för mycket i samband med digivningen. Om suggan inte uppnår brunst inom en vecka efter avvänjningen, ska man låta henne övergå till det foder och den fodermängd som gäller för sintiden. Vid insemination ska följande iakttas: Noggrann hygien före inseminationen. Den använda sperman ska vara färsk. Semineringskatetern tas inte bort, förrän ståreflexen är över och katetern har lossnat. Dubblering görs för säkerhets skull, ifall det finns minsta antydan om att det behövs. För att märka ut semineringarna kan man använda skilda veckomarkeringar: vecka 1 blå, vecka 2 röd, vecka 3 grön, vecka 1 blå osv. Dessutom kan man märka ut på suggans rygg vilken veckodag kontrollen ska ske, t.ex. MÅ=1, TI=2 osv. Man använder en fettpenna eller spray med den färg som kännetecknar respektive vecka då omlöpningskontrollen ska göras. Med hjälp av siffran vet man vilken veckodag den föregående inseminationen gjordes. 12

UTFODRING EFTER SEMINERINGEN Ett flertal undersökningar har visat att embryonas turförändringar, slagsmål med andra suggor och oro för överlevnad försämras, om ungsuggorna får stora födan. Forskning har visat att suggor med lägre rang mängder foder genast efter inseminationen. Eftersom de första 3 5 dagarna är som ningsvikt än suggor med en högre rang. i hierarkin föder grisar med lägre födelse- och avvänj- mest kritiska, lönar det sig att ge dem Dessutom är de här grisarna aggressi- Ett välbalanserat dräktighetsfoder lugnar suggan och minskar stressen. vare efter avvänjningen, då de blandas med andra grisar. Med ett välbalanserat dräktighetsfoder blir suggorna lugnare och stressen minskar. Snitseln i fodret skapar en omedelbar mättnadskänsla och håller hungern borta under en längre period. endast måttligt stora fodergivor under de här dagarna. Men suggans hull ska också beaktas vid planeringen av fodergivans storlek. Om suggan är mager eller det är fråga om en ungsugga, som bara har grisat en gång, lönar det sig inte att begränsa fodermängden efter semineringen. Om sinsuggorna utfodras rikligare i slutet Under sinperioden går cirka 75 80 procent av suggans dagliga energibehov åt till att upprätthålla livsfunk- av sommaren och början av hösten, förbättras dräktighetsbenägenheten, ifall det har förekommit problem med tionerna. Ju äldre suggan blir, desto mer ökar behovet fertiliteten om höstarna i lösdriftssuggstallet. av underhållsenergi, i takt med att vikten ökar. Det här Om suggorna upplever stress efter betäckningen, har energibehovet kan dessutom öka avsevärt, om suggorna det en avsevärd inverkan på embryonas överlevnad. Faktorer som ökar stressen är bland annat oljud, har möjlighet att röra sig fritt eller de blir stressade. tempera- FIBERRIKT SINSUGGSFODER SKAPAR EN KÄNSLA AV MÄTTNAD Foderkomponent Andel fermenterbart material i förhållande till snitsel Melassnitsel 100 Vetekli 50 Korn 20 Havre 30 Källa: Lfl 2003 13

UTFODRING AV SUGGOR UTFODRING AV GALTEN Med tanke på gårdens smågrisproduktion är den med benen, medan en mager galt i stället får minskad egna galtens spermakvalitet en ytterst viktig spermieproduktion. ekonomisk faktor. Dålig kvalitet på sperman För att galten ska hållas i god kondition, behöver han är en av de vanligaste orsakerna till utmönstring. De andra också motion. Galtboxen ska vara tillräckligt stor, cirka 8 m². är hög ålder, sviktande hälsa och nedsatt könsdrift. Faktorerna som inverkar på galtens spermakvalitet är betäck- vattennippeln och fodertråget på motsatta sidor i boxen. Ett bra sätt att få galten att röra på sig, är att placera ningsfrekvensen, värmestress och utfodringen. Galten blir könsmogen vid 6 8 månaders ålder. Riklig utfodring ger en tidigare könsmognad, medan en restriktiv Under uppfödningsskedet är det bäst att utfodra galten på samma sätt som gyltorna. Målet är att utfodring har motsatt effekt. Redan vid fyra få fram en galt med stark benstomme och månaders ålder börjar spermier bildas, god rörlighet. Om galten växer för snabbt, ökar risken för problem med rörelseförmågan. För galtämnen under 50 kilo går det bra med ett tillväxtfoder för gödsvin. Fram till testningen kan man sedan lämpligen ge ett specialfoder för avelssvin. Rätt utfodring, vatten och motion är viktigt Galtarna testas vid en vikt kring 100 kg och de som har benproblem utmönstras. Härefter används ett sinsuggsfoder, vilket i kombination med ett mineralpreparat även passar bra till en fullvuxen galt. Fri tillgång till vatten är också viktigt, eftersom en galt borde dricka 6 8 liter per dag. Målet med utfodringen av en fullvuxen galt är att hålla djuret vid lämpligt hull (hullklass 3). Beroende på galtens vikt räcker det med en fodermängd kring 3,0 3,3 kg/ dag. En fet galt blir lat och får dessutom allt större problem Målet är att få fram en galt med starka ben och god rörlighet. men kvaliteten på sperman är inte så bra i början. Då galten är 24 29 månader gammal, är hans spermakvalitet och spermiemängden på topp. Värmestress kan försämra spermakvaliteten på sommaren En ung galt ska inte användas till lika många betäckningar som en äldre galt. Antalet betäckningar per vecka kan utökas efterhand, i takt med att den blir äldre. Ifall temperaturen i omgivningen stiger väldigt högt, t.ex. sommartid, försämras kvaliteten på sperman. Biverkningarna från värmestressen kan visa sig med några veckors fördröjning. Årstiderna inverkar också på galtens testosteronmängd, som ökar gradvis i takt med att dagsljuset minskar. Värmestress och låg testosteronmängd kan således förklara varför spermamängden och -kvaliteten sjunker under sommarmånaderna. SPERMAKVALITETEN FÖRSÄMRAS, OM GALTEN LEVERERAR SPERMA FÖR OFTA Uppsamling av sperma Spermavolym, Spermiehalt Totalmängd Spermier med (antal gånger per vecka) ml (spermier x 10 6 ) spermier/galt/ utmärkt rörlighet, vecka (x 10 9 ) % 1 256 289 70 78,00 2 258 276 133 77,58 3 220 240 154 75,64 7 198 153 206 70,17 Källa: R. Frangez m.fl. 2005 14

GALTEN ÄR KÖNSMOGEN VID 6 8 MÅNADERS ÅLDER 15

UTFODRING AV SMÅGRISAR DEN DIANDE SPÄDGRISEN Genom långsiktigt avelsarbete har man lyckats få antalet levande födda smågrisar att öka per sugga. Men i och med att kullstorleken ökar, blir smågrisarnas födelsevikt lägre och dödligheten ökar. Inne i grisningsavdelningen ser man många gånger att små spädgrisar dör oftare än storväxta individer. De nyfödda grisarna kräver också bättre omvårdnad än tidigare och man måste noggrant se till att de får i sig föda. De första 24 timmarna Den nyfödda spädgrisen har väldigt små energiförråd: de täcker bara 35 40 % av energibehovet under det första dygnet. För att få ett tillskott av energi, måste grisen snabbt få i sig råmjölk. Det behövs 150 170 g råmjölk per kilo födelsevikt, för att grisens energibalans inte ska bli negativ. Det krävs också en värmande omgivning, för att de små energiförråden inte ska förbrukas till att producera värme. Då suggan grisar, ska man placera en värmelampa bakom henne, så att smågrisarna genast får tillskottsvärme, då de föds. För att minska värmeförlusterna borde man också se till att få smågrisarna torra så snabbt som möjligt. Varenda nyfödd spädgris måste få råmjölk från sin egen mor under de första 24 timmarna av sin levnad. Först därefter kan man börja flytta en del individer till andra suggor. Råmjölken förser spädgrisarna med livsviktiga antikroppar, immunoglobuliner, vars mängd i mjölken når sin höjdpunkt direkt efter grisningen. Antikropparna absorberas också bäst under de närmaste 6 timmarna efter födseln. Normalt tar det 25 35 minuter för den nyfödda spädgrisen att hitta till spenarna. Men det tar något längre tid för den som föds först, än för dem som kommer efteråt. Om grisen inte hittar till spenarna, måste man hjälpa den. Små spädgrisar med låg födelsevikt får också i sig mindre av råmjölken, vilket är en av orsakerna till deras större dödlighet. Om suggan har fått en stor kull med fler än 12 I STÖRRE KULLAR ÄR GRISARNAS FÖDELSEVIKT LÄGRE OCH DÖDLIGHETEN ÖKAR Dödlighet, % 40 35 30 25 20 15 10 5 0 11 grisar 13 grisar 15 grisar 0,7 1 1 1,5 1,6 2 > 2 Födelsevikt, kg Källa: F. Thorup 2009 16

grisar, kan man låta dem dia i etapper och därmed ge de mindre ett litet försprång. De svagaste grisarna släpps till spenarna först och de starkare får invänta sin tur en liten stund. De första veckorna Under de första 4 6 timmarna efter födseln har grisarna hunnit bestämma sig för en egen favoritspene, som de sedan diar även i fortsättningen. De främre och mellersta spenarna utsöndrar mer mjölk än de bakre. En gris som är storväxt redan vid födseln kan dra nytta av sin storlek: vid kampen om spenarna väljer den ut en sådan, som producerar mycket mjölk. En storväxt gris förmår också suga kraftigare, så att den får i sig mer mjölk, vilket gör att storleken leder till en ännu större fördel. Suggan är väldigt bra på att kontrollera sin mjölkutsöndring. Hon ger ner mjölk under 10 20 sekunder per gång och ger smågrisarna di ungefär en gång i timmen. Normalt ger hon di över 24 gånger per dygn. Men det blir färre och färre gånger per dag, i takt med att digivningsperioden framskrider. Smågrisarnas mjölkintag är beroende av bl.a. suggans mjölkproduktion och vilken spene respektive gris får dia. Redan under de första levnadsdagarna kan smågrisar i dåligt skick också erbjudas mjölkersättning som komplement till suggans egen mjölk. Suggans mjölk är den främsta näringskällan för smågrisarna under de två första veckorna. De får energi av det fett och mjölksocker som ingår i råmjölken och den normala suggmjölken. Fetthalten i mjölken kan höjas genom att suggan får foder, som innehåller en tillsats av fett. Såväl smågrisarna som suggan drar nytta av det energirika suggfodret: smågrisarna växer bättre och suggan magrar mindre. Dessutom får smågrisarna också de livsnödvändiga mineralerna och vitaminerna via mjölken. Men den innehåller inte tillräckligt med järn, så det behövs ett extra järntillskott som förebygger anemi. FAKTORER SOM MINSKAR SPÄDGRISENS INTAG AV RÅMJÖLK Födelsevikt Syrebrist vid födseln Låg temperatur Kullstorlek -43 g/100 g lägre födelsevikt första diandet fördröjs och intaget av råmjölk är mindre första diandet fördröjs och intaget av råmjölk är mindre -45 g/nyfödd tilläggsgris (kullstorleken varierar: 10 16 grisar) Källa: J. Dividich & P. Herpin 2008 17

UTFODRING AV SMÅGRISAR FÖRE AVVÄNJNINGEN Suggans mjölkproduktion når sin höjdpunkt 8 15 dagar efter grisningen och hålls därefter i stort sett konstant. I bästa fall förmår suggan producera över 10 kg mjölk per dag, vilket i stort sett motsvarar 50 kg mjölk hos en ko. Ju fler gånger suggan grisar, desto mer mjölk förmår hon producera. Men samtidigt ökar ju också kullstorleken, så den mjölkmängd var och en av de små grisarna får i sig varierar inte så mycket från grisning till grisning. Mjölkmängden påverkas också av suggans foderkonsumtion, hennes vattenintag, kullstorleken, digivningsfrekvensen och smågrisarnas livskraft. Man kan beräkna hur mycket smågrisarna äter, genom att väga hela kullen före och efter diandet. Skillnaden i vikt utvisar hur mycket mjölk grisarna har fått i sig. Då smågrisarna blir äldre, kommer mjölkmängden småningom att bli en begränsande faktor för tillväxten. Om suggan ska ta hand om 10 smågrisar, som är tre veckor gamla, borde hon producera minst 18 kg mjölk per dag, för att deras energibehov ska uppfyllas. I praktiken klarar suggan inte av att nå upp till den här nivån, så grisarna måste få ett tillskottsfoder. Prestartern förbereder grisarna för vanligt foder Man kan börja ge en prestarter åt spädgrisarna redan vid en veckas ålder. Först ger man endast en nypa, eftersom grisarna till en början bara smakar på fodret av ren nyfikenhet. Men i takt med att grisarna växer, ökar också aptiten. I synnerhet vid cirka tre veckors ålder tar de ett klart steg framåt i utvecklingen. Av prestarterns totala förbrukning är det först under den sista veckan före avvänjningen som 70 80 procent förbrukas, ifall avvänjningen sker vid fyra veckors ålder. Men man bör komma ihåg att den förbrukade fodermängden varierar mycket, både mellan de olika kullarna och mellan individerna inom en kull. Prestartern innehåller rikligt med energi och protein, som dessutom har en optimal aminosyrasammansättning för smågrisar. Det ingår också mycket lättsmälta råvaror, eftersom de små spädgrisarna annars inte kan tillgodogöra sig fodret. Den utmärkta smältbarheten ökar näringsintaget och den goda smakligheten höjer aptiten. De smågrisar som har fått tillskottsfoder redan under digivningsperioden, växer bättre efter avvänjningen. Största nyttan av tillskottsfodret har de allra minsta kultingarna, som har fått för litet mjölk överlag. Prestartern ska delas ut flera gånger per dag, så att fodret hela tiden är fräscht och aptitretande. Smågrisarna äter nämligen mer foder, om det är riktigt färskt. Även om förbrukningen är liten i början, vänjer smågrisarna sig vid konsistensen och smaken på det nya fodret. Samtidigt utvecklas också enzymproduktionen, så att den börjar klara av att smälta även annat än mjölk. På det här sättet förbereds grisarna så småningom inför avvänjningen. Om fodret fuktas, ökar konsumtionen i förhållande till fodrets torrsubstans. På allt fler gårdar väljer man därför att ge prestartern i form av välling, eftersom det också har en positiv inverkan på tarmhälsan. Men ifall man föredrar vällingskonsistensen, måste man vara noggrann med doseringen. Ett fuktat foder förstörs nämligen snabbare än ett torrt, samtidigt som smakligheten också försämras snabbt. Foderkopparna ska därför rengöras varje dag, ifall inte grisarna själva har skött om den saken. Prestartern: sätter igång smågrisarnas enzymproduktion, som ska spjälka de växtbaserade foderkomponenterna ger ett näringstillskott till de små spädgrisarna, som får minst mjölk förbättrar smågrisarnas tillväxt, så att de når en högre vikt fram till avvänjningen underlättar grisarnas liv efter avvänjningen, då de fått livnära sig även på annat än mjölk rekommenderad förbrukning av prestartern före avvänjningen är cirka 500 600 gram per gris fuktning av fodret ger större konsumtion SMÅGRISARNAS ÖKADE FODERINTAG Foderintag i % av totala konsumtionen 60 50 40 30 20 10 0 48 31 12 3 6 11 14 14 18 18 21 Grisens ålder, dagar 21 24 24 28 Källa: Kavanagh m.fl. 1995 18

19

UTFODRING AV SMÅGRISAR AVVÄNJNINGEN för en hård omställning efter avvänjningen. Tidigare fick de sin energi främst från fettet i mjölken, men efter avvänjningen kommer en stor del av energin från kolhydrater, såsom stärkelse. För att grisen ska få i sig lika mycket energi som från mjölken, måste den äta en större mängd foder. Första veckan mest riskfylld Förändringarna i matsmältningssystemet sätter igång redan inom ett par timmar efter avvänjningen, men hela det akuta skedet pågår under cirka 5 7 dagar. Om grisen vägrar att äta eller bara äter små mängder, försämras tarmluddet och det leder till att näringsämnena i fodret absorberas sämre. Dessutom får grisen en otillräcklig produktion av matsmältningsenzymer, som ska spjälka näringen. På grund av foder- och miljöbytet ändras mikroberna i tarmsystemet, så att de sjukdomsframkallande organismerna lätt kan ta över. Det Storväxta smågrisar klarar avvänjningen bättre än småväxta. De avvanda smågrisarna har en stor tillväxtpotential, osmälta maginnehållet blir i stället en näringskälla för skadliga bakterier, exempelvis E. coli, som då börjar föröka sig i men avvänjningen är ett så tufft skede, att det alltid inträffar en försämring i tillväxten. De främsta orsakerna är att födan övergår från mjölk till ett mer mättande, Efter cirka en vecka lyckas smågrisarna småningom an- tarmen och ofta ger upphov till diarré. växtbaserat foder. Dessutom måste de skiljas från modern passa sig till de rådande förhållandena. Aptiten ökar och och ska vänja sig vid sina nya artfränder, plus en rent fysisk foderkonsumtionen tar fart. I det här anpassningsskedet tilltar också grisens enzymproduktion. I synnerhet enzymerna stress genom att de flyttar till en ny omgivning. Även i tarmsystemet sker det förändringar. amylas och maltas som spjälkar kolhydrater, samt proteas Grisarnas matsmältningsorgan utsätts som spjälkar protein, ökar i antal. Den förbättrade enzymproduktionen bidrar således också till att smågrisarna börjar klara av att smälta födan. Ålder och storlek inverkar En storväxt och tillräckligt gammal gris klarar stressen under avvänjningen bättre än en småväxt och yngre gris. En större gris har också större fettlager att ta av, vilket bidrar till att den klarar sig, trots minskat födointag efter avvänjningen. Grisarna har dessutom den sämsta motståndskraften vid tre veckors ålder, då suggmjölken inte längre innehåller någon nämnvärd mängd antikroppar och det egna immunförsvaret inte har hunnit byggas upp. Ju äldre och större grisen är vid avvänjningen, desto mer lättskött är den. Risken för att insjukna minskar också. Grisarna kan lämpligen avvänjas vid cirka fyra veckors ålder och de bör väga minst 7,0 kilo. STORA FÖRÄNDRINGAR I SAMBAND MED AVVÄNJNINGEN LEDER OFTA TILL DIARRÉ Nytt foder, fasta, infektioner, stress Tarmsystemets utveckling + försämring Immunförsvar Matsmältning, absorbering Osmält foder i tarmsystemet Sjukdomsbakterier (t.ex. E. coli) förökas/vinner fotfäste Toxiner utsöndras Diarré 20

AVVÄNJNINGEN UTSÄTTER GRISARNAS MATSMÄLTNINGS- ORGAN FÖR PÅFRESTNING 21

UTFODRING AV SMÅGRISAR UTFODRING AV SMÅGRISARNA EFTER AVVÄNJNINGEN Innan grisarna har blivit avvanda, har suggan lockat dem till spenarna genom att grymta inbjudande. Då har de med regelbundna intervaller fått små mängder av lättsmält mjölk att livnära sig på. Men efter avvänjningen måste grisarna själva hitta till utfodringsplatsen. Det är en verklig utmaning att få grisarna att äta åtminstone den energimängd, som behövs för att upprätthålla livsfunktionerna. Det förekommer stora skillnader i beteendet hos de olika individerna, då de ska äta. Ofta börjar de små äta snabbare än de stora. Eftersom de storväxta grisarna alltid har fått äta sig mätta på suggmjölken, har de inte vant sig vid annat foder. Det kan gå långt över tio timmar, innan de här grisarna befattar sig med det nya fodret. Lättsmält och energirikt foder Eftersom smågrisarna äter endast små mängder omedelbart efter avvänjningen, måste fodret innehålla rikligt med energi. Foderkomponenterna ska också vara lättsmälta, då förmågan att utnyttja fodret är försämrad till följd av avvänjningen. Proteinhalten och aminosyrorna i fodret dimensioneras enligt grisarnas ålder, så man måste även ta hänsyn till avvänjningsåldern, då man väljer ett lämpligt foder. Efter avvänjningen är det bäst att grisarna har fri tillgång till fodret, eftersom de inte äter speciellt mycket under de första dagarna. Dessutom är det svårt att begränsa fodertillgången lika till alla i boxen. Smågrisarna har ju diat suggan samtidigt och även efter avvänjningen vill de fortsätta att äta tillsammans. Det går således snabbare för dem att lära sig äta det nya fodret, om de alla ryms vid fodertråget på samma gång. Det är också viktigt att de har fri tillgång till vatten, i synnerhet om de utfodras med torrfoder. Välling och belysning förbättrar foderintaget Under ett par dagar efter avvänjningen får grisarna fortsätta med samma foder, som de har fått inne hos suggan. Om de normalt utfodras med torrfoder i tillväxtavdelningen, kan det löna sig att ge fodret i form av gröt under de första dagarna. Till grisar som normalt får blötfoder ska gröten blandas för hand under 3 4 dagar efter avvänjningen, vilket ger en noggrannare utfodring. Då belysningen får vara tänd dygnet runt under några dagar, ökar också deras foderintag. Man bör ge noga akt på grisarnas kondition under de första dagarna. Om magen är insjunken, är det ett tecken på svält. Sådana smågrisar kan man samla i en särskild box och låta dem få prestartern under en längre tid än de andra. Sjuka individer samlas i en egen box, där de medicineras på vederbörligt sätt. Smågrisarna hälsotillstånd matsmältningskanalens utveckling ras kön Fodret råvaror näringsämnen tillsatsämnen granulat/mjöl torrt/blött Omgivningen temperatur djurtäthet utfodringssystem Faktorer som påverkar foderintaget efter avvänjningen Förutom fodret måste man också se till att grisarna har fri tillgång till vatten. Om de får för litet vatten, rubbas den homeostatiska balansen. Då minskar foderintaget och foderutnyttjandet försämras, vilket leder till att konditionen försvagas. Om en smågris med diarré får för litet vatten, leder det snabbt till uttorkning. Men det är inte heller bra med alltför mycket vatten. Då känner grisen sig mätt och foderintaget minskar. Om de avvanda grisarna utfodras med blötfoder, måste det därför ha så hög torrsubstanshalt som möjligt. Dessutom ska blötläggningstiden pågå tillräckligt länge, så att vattnet hinner absorberas i fodret. 22

FRÅN RAISIO UTFODRINGS- E X P E R T I S 23

UTFODRING AV GÖDSVIN GÖDSVINET OCH DESS TILLVÄXT Tack vare det bedrivna avelsarbetet har man under årens lopp avsevärt kunnat förbättra både gödsvinens tillväxthastighet, foderutnyttjandet och slaktkroppens kvalitet. Men dessutom har positiva förändringar också skett inom management, miljöförhållandena och foderkvaliteten. Tillväxten mäts i form av en ökad kroppsvikt under en viss period. Slaktsvinskroppen består av muskler, fett, ben och bindvävnad. Men kroppens sammansättning förändras i takt med att den levande kroppsvikten ökar. Vid födseln har spädgrisarna mycket små fettlager, mindre än två procent av tomvikten, men tack vare suggmjölken har smågrisarna vid 3 4 veckors ålder redan fått en fettvävnad, som når över 15 procent. Det förefaller som om tillväxten av fettvävnaden är viktigare än muskelvävnaden i början av livet. Hos grisar som nått upp till förmedlingsåldern består tillväxten däremot till största delen i en ökning av muskelvävnaden. Men ju äldre gödsvinet blir, desto mer utgörs tillväxten av en ökad andel fettvävnader. För varje energienhet som konsumeras, bildar ett äldre gödsvin mer fett och mindre muskelvävnad än ett yngre djur. Eftersom bildandet av fettvävnad kräver mycket mer energi än muskelvävnaden, blir foderutnyttjandet alltid sämre mot slutet av uppfödningsperioden än i början. Oberoende av ålder eller kön ökar kroppens fetthalt mer vid en riklig utfodring än vid en begränsad. Hos kastrater bildas mer fettvävnad än hos hongrisar och galtar. Det här beror inte endast på kastraternas förmåga att äta mer foder, utan samma fenomen kan också konstateras vid en begränsad utfodring. Eftersom kastraterna har den lägsta absorberingen av proteinet och den största foderkapaciteten, kan en begränsad utfodring förbättra kvaliteten mest just på deras slaktkroppar. FETTANSÄTTNINGEN PÅ KROPPEN ÖKAR, JU ÄLDRE GRISEN BLIR Protein 10 % Fett 2 % Aska 3 % Spädgris 1,5 kg Fett 18 % Aska 3 % Gödsvin 54 kg Vatten 85 % Aska 2 % Protein 17 % Vatten 62 % Slaktsvin 127 kg Fett 40 % Vatten 44 % Protein 14 % Källa: R.G. Shields m.fl. 1983 24

SVINKROPPENS SAMMANSÄTTNING FÖRÄNDRAS, DÅ VIKTEN ÖKAR 25

UTFODRING AV GÖDSVIN KONSUMTIONSFÖRMÅGAN Det är viktigt att känna till gödsvinens konsumtionsförmåga, eftersom man då kan optimera den rätta fodersammansättningen och välja den lämpligaste utfodringsstrategin för respektive tillväxtskede. Utfodringskurvan borde följas så exakt som möjligt, eftersom man då kan lägga märke till avvikelser i konsumtionsbeteendet och snabbt reagera på situationen. Konsumtionsförmågan är summan av många faktorer Tömningen av magsäcken och tarmsystemet påverkar gödsvinens kapacitet att äta foder, medan tömningen av magsäcken i sin tur påverkas av grisens storlek, tid som förflutit efter foderintaget, konsumerad mängd, magsäckens flexibilitet, dagsrytm och fodrets konsistens. Tarmsystemets volym påverkas av fodrets mättnadsgrad, dvs. ett fiberrikt foder skapar en större volym i tarmsystemet. Dessutom påverkas foderkonsumtionen också av maginnehållets hastighet genom tarmsystemet, som står i relation till fodrets smältbarhet. Grisens magsäck och tarmsystem förstoras allt mer, ju äldre djuret blir. Men hos en gris som väger under 50 kilo begränsas foderkonsumtionen av magsäckens volym, trots fri tillgång till foder. Därför kan den inte öka sitt energiintag genom att äta mer foder. Då magsäckens volym däremot blir allt större med tiden, kan grisen öka energiintaget genom att äta mer. Tyvärr har perioden med den snabbaste och fördelaktigaste tillväxten då redan passerats. Om grisen äter för litet, får den inte i sig tillräckligt med energi och tillväxten försämras. Men en mindre fodergiva av ett energirikt allfoder kan ge mer energi än motsvarande fodermängd vid användning av spannmål och koncentrat. Ett kilo allfoder kräver en volym på 1,5 liter, medan ett kilo av en spannmåls- och koncentratblandning behöver närmare 2 liters volym. Speciellt i början av uppfödningen kan det bli problem med att fodret fyller upp för mycket. Även kön och ras inverkar på konsumtionen Kastrater äter oftare och snabbare än hongrisar. En lantrasgris äter långsammare och mer sällan men större portioner än en yorkshiregris. Vid fri tillgång till foder kan en durocgris äta mer av samma foder än många andra raser. Men man bör ändå komma ihåg, att skillnaderna i foderintag mellan olika grisar ofta är större inom den egna rasen än mellan de olika raserna. Grisar med en stor kapacitet att bilda rött kött äter mindre än raser med en högre fettansättning. Foderintaget påverkas också av många andra faktorer, såsom temperaturen i den omgivande miljön, djurtätheten i uppfödningsboxen, djurens hälsotillstånd, vattentillgången, utfodringsanläggningen och antalet utfodringar per dag. FAKTORER SOM PÅVERKAR GRISENS DAGLIGA FODERKONSUMTION HÄLSOTILLSTÅND akut kroniskt UTFODRINGSSYSTEM fri/begränsad tillgång blötfoder/torrfoder svin/utfodringsplats fodertillgång MANAGEMENT ålder/vikt förflyttning/blandning svin/box/avdelning FODER smältbarhet energihalt protein- och aminosyrabalans partikelstorlek/granulat/mjöl tillsatsmedel VATTEN vattennippel/-kopp flödeshastighet tillgång kvalitet FODERKONSUMTION UPPFÖDNINGSSYSTEM alla in/alla ut kontinuerlig påfyllning smågrisar från en/flera gårdar GENER kön MILJÖ temperatur i boxen temperaturvariationer 26

FRÅN RAISIO UTFODRINGS- E X P E R T I S 27

UTFODRING AV GÖDSVIN ENERGIUTFODRING En gris behöver energi både för sin tillväxt och för kan bli en begränsande faktor för en maximal ökning att upprätthålla livsfunktionerna. Energin i fodret av det röda köttet. Men då gödsvinen utfodras med ett kommer från kolhydrater, fetter och proteiner. Fett energirikt foder, ställer energitillgången därför inga hinder i vägen för att djurens tillväxtpotential innehåller över två gånger mer energi än kolhydraterna. Energibehovet är be- ska kunna utnyttjas maximalt. De unga roende av djuret självt men också av den omgivande miljön. Faktorer som beror på individen själv är ålder, vikt, kön och gener. Svinstallets temperatur och djurtätheten i boxen är exempel på inverkan från den omgivande miljön. Ett energirikt foder ger kortare uppfödningstid. gödsvinen har ett stort energibehov per kilo levande vikt och därför innehåller fodren också rikligt med energi i början av uppfödningen. Utfodringskonceptet Rypsiporsas, som Foderraisio och HK har utvecklat till- I takt med att energitillgången blir större, ökar upptaget av protein lineärt, tills den maximala proteinab- och foderutnyttjandet också mot slutet av uppfödningen. sammans, visar att energitillgången förbättrar tillväxten sorberingsnivån är uppnådd. Men om energitillgången Dessutom hålls köttprocenten på samma nivå eller till blir ännu större, används överskottsenergin till att bilda och med förbättras. Ett försök som utförts vid MTT visar fettvävnad, vilket leder till att slaktkroppens köttprocent att ett energirikt foder minskar foderförbrukningen, ökar sjunker. tillväxten, förkortar uppfödningstiden och förbättrar foderutnyttjandet. I försöket gick det åt 15,7 procent mer av ett Tillräcklig energitillgång ger bättre tillväxt uppfyllande foder för att bilda ett kilo i tillväxt än vad ett och foderutnyttjande kraftigt foder resulterade i. Då gödsvinen utfodrades med Genom avel har den maximala nivån för grisarnas tillgodogörande av protein höjts, varvid foderkapaciteten tidigare än vid utfodring med ett uppfyllande ett energirikt foder, kunde de sändas till slakt 3,8 dagar foder. MED ENERGIRIKT FODER BLIR GÖDSVINEN SNABBARE SLAKTMOGNA OCH MINDRE FODER GÅR ÅT 3 2,5 2 kg 1,5 1 0,5 0 Foder kg ts/dag Tillväxt g/dag Källa: De lantbruksvetenskapliga dagarna 2008 Uppfyllande foder Kraftigt foder 28

GRISENS ENERGIBEHOV ÄR SUMMAN AV MÅNGA FAKTORER 29

UTFODRING AV GÖDSVIN PROTEINUTFODRING Grisen behöver protein för både ämnesomsättningen och tillväxten. Utnyttjandet av foderproteinet beror i hög grad på proteinets smältbarhet och aminosyrasammansättningen. Behovet av aminosyror påverkas av grisens ålder, vikt, kön och muskelvävnadens tillväxthastighet, som är genetiskt bestämd. Aminosyrasammansättningen inverkar på tillväxten I grisens matsmältningssystem blir proteinet uppspjälkt i peptider och aminosyror, som kroppen sedan använder för att bilda muskelvävnad och förnya redan befintliga proteinvävnader. Av de behövliga aminosyrorna är en del livsnödvändiga, men grisen förmår inte själv bilda dem, utan måste få dem via fodret. Om den inte får i sig tillräckligt av de livsnödvändiga aminosyrorna i förhållande till energimängden, avtar tillväxten av muskelvävnaden och överskottsenergin omvandlas till fett. Då absorberingen av proteinet nått sin maximala nivå med en viss proteinmängd i fodret, förmår ett extra tillskott av protein inte längre bilda mer muskelvävnad. För mycket protein är bara till skada för grisen, eftersom den måste utrensa det ur kroppen. Behovet av smältbara aminosyror och smältbart råprotein i fodret anges i gram per energienhet. Behovet av protein per foderenhet är störst hos unga grisar. I början av uppfödningsperioden är behovet av smältbara aminosyror omkring 36 % större än mot slutet av uppfödningen. Då grisen blir äldre, minskar behovet av protein och aminosyror i förhållande till energimängden i fodret. Fastän grisen växer bra, uppstår det likväl mindre mängd muskelvävnad i proportion till vikten än vid en yngre ålder. En allt större andel av tillväxten utgörs av fett. Idealprotein ger bästa resultatet Då utfodringen baserar sig enbart på spannmål, är lysin den aminosyra som först börjar begränsa tillväxten. Därefter följer treonin och metionin. Redan vid ett grams avvikelse från den idealiska lysinnivån försämras gödsvinets tillväxt med 30 50 g per dag. Med idealprotein anpassas mängden livsnödvändiga aminosyror i proportion till lysinmängden, så att det resulterar i bästa möjliga tillväxt. Lysinet anges som 100 % och de övriga aminosyrorna ska ha vissa proportioner i förhållande till lysinet. De unga gödsvinen förbrukar mer lysin för tillväxten än för sitt underhåll. Men då grisarna blir äldre, förändras idealproteinets sammansättning, eftersom aminosyrorna i allt högre grad behövs till underhållet. Då blir metionin, cystin och treonin proportionellt sett viktigare än lysinet. ETT TILLRÄCKLIGT INTAG AV LYSIN FRÄMJAR TILLVÄXTEN AV RÖTT KÖTT Gödsvinets vikt, kg 46,4 47,8 69,0 69,7 97,5 97,4 126,6 129,9 250 200 g/kg 150 100 50 0 Högt Högt Högt Medelstort Medelstort Medelstort Medelstort Högt Intag av lysin per dag Källa: J. Ringel 2005 Proteinansättning Fettansättning 30