Läkarförbundets förslag för en god äldrevård:

Läkarförbundets förslag för en god äldrevård: Primärvården är basen utveckla vårdvalet Flera geriatriker och reformera öppenvården Inför en kommunöverläkare Inför namngiven huvudansvarig vårdgivare Öka antalet vårdplatser inför en vårdplatsgaranti Satsa långsiktigt

Hur åstadkommer vi en ökad läkarmedverkan i äldrevården? Äldre människor med sammansatta vård- och omsorgsbehov blir allt fler. Det ställer stora krav på sjukvårdens förmåga till helhetssyn och kontinuitet. För att få fungerande vårdkedjor måste primärvården, den kommunala omsorgen, den öppna specialistvården och sjukhusen samverka. Vårdens ofullgångna strukturomvandling och otydlig ansvarsfördelning mellan kommuner och landsting gör att samverkan ofta brister och helhetssyn saknas. I dag finns ett påtagligt underskott på specialister i allmänmedicin och geriatriker. Detta försvårar för läkare att påverka och delta i äldrevården. Dessutom saknar äldre i särskilda boenden ofta det stöd som en fast läkarkontakt på vårdcentralen kan ge. Bristen synliggörs av alla äldre som uppsöker sjukhusens akutmottagningar trots att de inte är i behov av sjukhusvård. Statsmakterna har gjort en hel del insatser för att höja kvaliteten i äldrevården de senaste åren. Många av dessa åtgärder har varit bra och nödvändiga. Enligt Läkarförbundet behövs nu satsningar som undanröjer kvarstående strukturella hinder för en sammanhållen äldrevård. Utgångspunkten för Läkarförbundets förslag är att den medicinska kompetensen i äldrevården ska höjas. Vi vill få till stånd en ökad läkarmedverkan, kontinuitet i vården och ett bättre medicinsk omhändertagande. Det sker genom de reformer som presenteras här. Primärvården är basen utveckla vårdvalet! Primärvården är basen i svensk sjukvård och ska svara för befolkningens behov av grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering. Alla invånare som vill ska kunna få en fast läkarkontakt i primärvården. Fullt utbyggd bör primärvården kunna färdigbehandla större delen av alla sjukdoms- eller skadetillfällen som kräver medicinsk kompetens. Enligt Läkarförbundet kan en vårdvalsmodell där tillräckligt med resurser avsätts och äldrevårdsuppdraget preciseras, lösa många av dagens problem. För att äldrevården ska klaras av på ett bra sätt inom vårdvalet ställer det vissa krav på modellen Ersättningssystemen måste utformas så att äldre och personer med kroniska sjukdomar prioriteras. Den fasta vårdpengen bör vara hög. Vårdpengen bör också spegla förväntad

vårdtyngd genom att relateras till invånarnas ålder, socioekonomi och vårdkonsumtion. För den äldre patientgruppen är det viktigt att besöksersättningen tidsdifferentieras. Landstingen bör eftersträva en uppdelning i normala och komplicerade längre besök. Läkarmedverkan i särskilt och ordinärt boende ska vara ett tilläggsuppdrag med särskild finansiering. Äldre i särskilt boende erbjuds att välja den vårdgivare som har ansvaret för det särskilda boendet som ett tilläggsuppdrag. Den som så önskar ska naturligtvis ha möjlighet att behålla sin tidigare fasta läkarkontakt. En heltidsarbetande specialist i allmänmedicin ska inte behöva ansvara för fler än 1 500 invånare i en normalpopulation för att verksamheten ska bära sig. Vårdpengsbeloppen måste anpassas efter detta. Med dagens i genomsnitt 2 000 invånare per specialist i allmänmedicin finns risk att den äldre patientgruppen trängs undan. Till dess vi når målet 1/1 500, menar vi att en extra satsning behövs för äldreuppdraget för att markera att detta är en prioriterad grupp. I dag finns cirka 500 aktivt arbetade geriatriker varav cirka 2/3 i Stockholm där befolkningen för övrigt är yngst. Läkarförbundet anser att geriatrik bör finnas i hela landet som konsultstöd till specialister i allmänmedicin, som slutenvårdsresurs för de mest sjuka äldre och för läkarmedverkan i särskilt boende. På sikt, när primärvården och geriatriken är tillräckligt utbyggd, bör läkarmedverkan i särskilt och ordinärt boende kunna ingå i grunduppdraget för primärvården. Läkarförbundet anser att grunduppdraget i vårdvalet bör vara nationellt definierat. Det är betydelsefullt för den långsiktiga utvecklingen, där framgångarna täcker hela landet och alla grupper i befolkningen. I avvaktan på initiativ till ett nationellt uppdrag är uppföljningen av hur landstingen utformar sina vårdvalssystem viktig. Det är också viktigt att åtgärder snabbt vidtas om det visar sig att landstingen inte följer de mål för vårdvalet som anges i HSL. Måste läkarmedverkan i äldrevården vara lagreglerad? Det är inte självklart att den lagreglering som i dag gäller om avtal för läkarmedverkan är nödvändig i ett system med vårdval där ackrediterade vårdvalenheter tar på sig givna uppdrag. I vårdvalen kan vårdenheterna ha ett kostnadsansvar för de personer som tillhör enheten även om vården utförs av annan vårdenhet (vid vård som ingår i uppdraget). Därmed finns möjlighet att via ersättningar stimulera ansvarig vårdenhet att göra läkarbesök eller göra det enkelt för ett äldreboende att på vårdenhetens bekostnad beställa läkarbesök från annan enhet. De lagreglerade avtalen bör därför ses över i förhållande till att vårdval gäller att landstingen väljer olika ersättningar och modeller för äldreuppdraget (del av grunduppdrag eller tilläggsuppdrag) att läkarmedverkan syftar dels på direkta patientinsatser, dels på råd och stöd till personalen (vilket oftast inte ingår i grunduppdrag).

Flera geriatriker och reformera öppenvården! Den allt mer kvalificerade vården och omsorgen i ordinärt och särskilt boende kräver insatser även från den öppna specialistvården. Specialisterna inte minst geriatriker och psykiatriker måste ingå i team runt den äldre tillsammans med specialisterna i allmänmedicin och kommunens hälso- och sjukvård. Tillgång till snabb konsultkontakt inom den öppna specialistvården är viktigt för att minska äldres behov av att ta sig till sjukhusens öppenvårdsmottagningar. Genom att medverka som konsulter i äldrevården bidrar specialisterna till kunskapsutvecklingen även inom kommunernas hälso- och sjukvård. En utbyggd öppen specialistvård är en förutsättning för att såväl primärvården som sjukhusvården ska kunna fungera optimalt. Därför behövs en reform för ökad mångfald av driftsformer i den öppna vården. Sådan reform ska omfatta bra och stabila etableringsformer för de drygt 1 000 läkare som i dag arbetar på den nationella taxan liksom övriga delar av den nära sjukvården utanför sjukhus. Förbundet anser att regeringen bör inrätta en arbetsgrupp med företrädare för relevanta yrkesgrupper, patienter, vårdföretagare och huvudmän med uppdrag att lämna förslag till en väl fungerande långsiktig öppenvårdsmodell. För att möta framtidens behov med en åldrande befolkning måste antalet geriatriker öka. Det gäller även antalet slutenvårdsplatser med geriatrisk kompetens. Den geriatriska specialisten ska fungera i nära samverkan med specialisterna i allmänmedicin och vara ett konsultstöd även till kommunens hälso- och sjukvård i ordinärt och särskilt boende i de fall läkarmedverkan i särskilt boende inte innehas av geriatriken. Statliga satsningar på geriatriska och gerontologiska kunskapsområden samt att utöka antalet geriatriker är nödvändiga.

Inför en kommunöverläkare! Äldre med flera olika diagnoser behöver vård av många olika vårdgivare och professioner som kan ha olika huvudmän. Konsumtionen av läkemedel bland äldre med många diagnoser är dessutom hög. Dessa patienter behöver en vård som ställer stora krav på helhetssyn och kontinuitet. För att åstadkomma bättre samverkan mellan huvudmännen och vårdnivåerna bör det inrättas en särskild överläkarfunktion på kommunal nivå. En läkare med ett övergripande ansvar för att äldre i ordinärt och särskilt boende får en hälso- och sjukvård av god kvalitet. Kommunöverläkaren ska ha ett övergripande ansvar för att äldre får sina behov av läkarinsatser tillgodosedda, att alla äldre har en fast läkarkontakt i primärvården och en namngiven vårdgivare i kommunen. Kommunöverläkaren ska också se till att samverkan med den öppna specialistvården fungerar mellan geriatriker, psykiatriker med flera så att de äldre får nödvändiga läkarinsatser. Till uppgifterna hör även att ha ett övergripande ansvar för samverkan med sjukhusvården och att namngiven vårdgivare finns vid behov. Läkarförbundet menar att kommunerna därutöver bör ges möjlighet att tillhandahålla läkarinsatser fristående från landstingets ansvar för läkarmedverkan. Att upphandla och sluta avtal med läkare om insatser i den kommunala hälso- och sjukvården kan bli aktuella till exempel i samband med särskilda satsningar.

Inför namngiven huvudansvarig vårdgivare! Läkarförbundet ställer sig helt bakom det policyprogram av Svensk geriatrisk förening (SGF), Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) och Svensk Internmedicinsk förening (SIM) har tagit fram för Bästa möjliga vård för de multisjuka äldre. En målsättning som är att äldre med många olika diagnoser ska ha en namngiven huvudansvarig vårdgivare i kommunen, primärvården och även inom slutenvården för de med större vårdbehov. Vikten av snabb tillgång till konsultkontakt inom övriga medicinska specialiteter liksom multidisciplinärt och multiprofessionellt teamarbete lyfts fram.

Öka antalet vårdplatser inför en vårdplatsgaranti! För den äldre patientgruppen är vårdplatsbristen inom akutsjukhusen ett allvarligt problem. Sverige har i dag lägst antal vårdplatser per capita bland jämförbara länder samtidigt som vi har världens äldsta befolkning och därmed stora vårdbehov att hantera. Följden ser vi i form av överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter på många kliniker runt om i landet. Som svårt sjuk patient i en korridor eller på fel avdelning är man naturligtvis utsatt. Risken är för sämre omvårdnad och spridning av infektioner m m är stor. Enligt Läkarförbundet måste det nu till en mekanism som väger upp ransoneringsivern och stimulerar landsting och regioner att tillgodose bättre vårdplatskapacitet. Vi har därför utarbetat en skiss till hur HSL kan ändras så att patienterna ges rättighet att utan fördröjning få en adekvat vårdplats en så kallad vårdplatsgaranti. Till detta ska kopplas ekonomiska stimulansmedel (förbundets förslag hittar du på www.lakarforbundet.se). Förbundet menar att regeringen nu snabbt bör utreda en sådan reglering och andra kompletterande åtgärder.

Satsa långsiktigt! De reformer vi skissar på i denna skrift är långsiktiga förändringar i syfte är att stärka den medicinska kompetensen inom äldrevården. Ökad läkarmedverkan, kontinuitet i vården och ett bättre medicinsk omhändertagande är målen vi vill nå. För att våra reformförslag ska få optimal effekt tror vi att det krävs ett antal kompletterande insatser. För närvarande saknas cirka 1 400 specialister inom allmänmedicin eller 25 procent i relation till de mål riksdagen lagt fast. Det saknas ett stort antal geriatriker för att få en mera jämlik geriatrisk vård i Sverige. Psykiatri är exempel på en annan specialitet där stor brist råder i dag. Många patienter, inte minst bland de äldre, riskerar att bli utan adekvat behandling om vi inte här tillgodoser läkarförsörjningen. Läkarförbundet bedömer att väl utformade vårdvalsmodeller i hela landet kan lösa en del av problemet. En mångfald av arbetsgivare och möjligheten att utveckla verksamheter i egen regi gör primärvården attraktiv att arbeta inom. Men det är sannolikt även så att det måste till samlade och riktade insatser för att öka inflödet av antalet ST inom bristspecialiteterna. Det arbetssätt som präglar stora delar av sjukvården, med fokus på diagnos behandling, passar inte äldre med många olika sjukdomar. Läkarförbundet menar precis som SFAM, SGF och SIM att vården kring svårt sjuka äldre måste bli mer situationsorienterad. Varje enskilt vårdbehov ska bedömas utifrån en helhetssyn om patientens samlade livssituation, symtom och besvär, hemförhållanden och tillgängliga resurser. Detta kräver nya styrverktyg i vården. Bland annat måste vi finna ersättningsprinciper som i högre utsträckning än i dag stimulerar samordning av komplicerade vårdprocesser. Förbundet tror också att mycket kan göras inom den så kallade kunskapstyrningen. Det finns exempelvis stor utvecklingspotential när det gäller nationella kvalitetsregister för mer mångdimensionell uppföljning. Äldrevården måste organiseras på rätt sätt. Framför allt måste ansvarig vårdpersonal få tid och resurser att följa upp och utveckla det egna kvalitetsarbetet. Behovet av att exempelvis göra läkemedelsgenomgångar i efterhand borde därmed vara mindre. Stödjande IT-system en gemensam läkemedelsjournal och elektroniskt förskrivarstöd m.m. är en fråga som förbundet drivit intensivt och som är särskilt relevant för äldre patienter med flera olika diagnoser. Box 5610 114 86 Stockholm Telefon 08-790 33 00 www.lakarforbundet.se info@slf.se