EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B491 2006 STADSTILLVÄXT I 11 SVENSKA STÄDER OCH DESS INVERKAN PÅ DEN URBANA VÄRMEÖN UNDER 1900-TALET

EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B491 2006 STADSTILLVÄXT I 11 SVENSKA STÄDER OCH DESS INVERKAN PÅ DEN URBANA VÄRMEÖN UNDER 1900-TALET Joakim Almqvist & Sinisa Buovac Department of Physical Geography GÖTEBORG 2006

GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för geovetenskaper Naturgeografi Geovetarcentrum STADSTILLVÄXT I 11 SVENSKA STÄDER OCH DESS INVERKAN PÅ DEN URBANA VÄRMEÖN UNDER 1900-TALET Joakim Almqvist & Sinisa Buovac ISSN 1400-3821 B491 Projektarbete Göteborg 2006 Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth Sciences Centre Geovetarcentrum Geovetarcentrum 031-773 19 51 031-773 19 86 Göteborg University S-405 30 Göteborg Guldhedsgatan 5A S-405 30 Göteborg SWEDEN

Förord Detta är en c-uppsats på 10-poäng som har skrivits höstterminen 2005 på naturgeografiska institutionen på Geovetarcentrum i Göteborg. Vi vill tacka Björn Holmer för at han har hjälpt oss att komma fram till ett lämpligt ämne och för den ovärderliga handledningshjälp han har gett oss under arbetets gång. Vi vill vidare tacka Fredrik Lindberg för den hjälp han har assisterat oss med både vad gäller OCAD och kartor. Januari 2006 Joakim Almqvist Sinisa Buovac i

Innehållsförteckning 1. Inledning 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Syfte och frågeställning 2 2. Klimat 3 2.1 Temperatur 3 2.2 Stadens temperatur 3 3. Metodik 5 3.1 Urval 5 3.2 Temperaturdata 6 3.3 Kartor 7 3.4 Felkällor 10 4. Resultat 11 4.1 Stadstillväxt 11 4.2 Mätstationernas placeringar och förflyttningar 12 4.3 Temperaturdiagram 14 4.3.1 Medeltemperatur 14 4.3.2 Minimitemperatur 17 4.3.3 Minimimedeltemperatur, sommar, vinter och årsmedelvärde 19 5. Diskussion 22 6. Slutsats 25 7. Referenslista 26 ii

1. Inledning 1.1 Bakgrund Tanken med denna uppsats har varit att finna ett mönster i städernas tillväxt och dess utvecklande av en urban värmeö. Genom hela 1900-talet har de svenska städerna procentuellt haft en kraftig ökning av stadsutbredningen. Städerna har hela tiden växt och de bebyggda områdena har brett ut sig allt mer. I undersökningen finns ett tiotal städer med och samtliga städer har åtminstone fördubblat sin bebyggda yta, många har mångdubblat den. Stadstemperaturen är i teorin högre ju större staden och bebyggelse intensiteten är, till en viss gräns. Därmed borde temperaturutvecklingen följa stadstillväxten. Internationellt har det gjorts flera undersökningar gällande den urbana värmeön (se bl.a. Li et al. 2004, Peterson & Owen 2005, m.fl.) men det finns ett glapp i svensk forskning inom detta område. En av de få undersökningar som har gjorts på svenska förhållanden gjordes 1951 av Åke Sundborg och var en studie på framförallt Uppsala och till viss del Stockholm. Undersökningen var en detaljerad studie av Uppsalas stadsklimat och vad som påverkade det. Det finns ingen intention från vår sida att försöka göra en så detaljerad studie av tio städer utan denna uppsats intentioner sträcker sig till att granska temperaturförhållandena i de berörda städerna. Behovet av en utökning av studier på svenska förhållanden finns och förhoppningsvis kan denna undersökning bringa lite ljus över hur det ser ut här. Sundborg (1951) som är den svenska pionjären inom stadsklimatologisk forskning har visat att det även på svenska förhållanden finns en stark effekt från den urbana värmeön. Under normal väderlek med antingen kraftig molnighet eller starka vindar utvecklas inte värmeön. Medan det under extrema situationer med avsaknande av starka vindar och moln uppstår det en stor temperaturskillnad såväl mellan olika delar av staden så som den omkringliggande landsbygden. En stad har många olika lokalklimat och vid mätningar som skall vara representativa för staden och användas som dess medeltemperatur bör detta tagas i beaktande. Intressanta skillnader på temperaturen mellan Stockholm och Uppsala kan man hitta i Sundborgs undersökning (1951). Vid mätningar gjorda månadsvis mellan åren 1871-1940 drog han slutsatsen att Uppsala i stort sett konstant hade en månadsmedeltemperatur som understeg Stockholms med 2ºC, under den sista tioårsperioden. Uppsala hade under hela mätperioden haft en långsamt avtagande temperaturutveckling medan Stockholm under en längre period haft en ökning. Troliga orsaker till detta enligt Sundborg skulle kunna vara en förändring i vegetation kring mätplatsen men den anledning som han höll för troligast är att det skulle ha något med Stockholms tillväxt att göra. Magnituden av värmepåverkan från den urbana värmeön har följt storleken på populationen i staden har visats av Oke (1995). En högre population i en stad skulle därmed innebära en tydligare värmeö än i en mindre stad. Sambandet mellan population och en värmeö har också visat sig i andra undersökningar. Metoden att utgå från population är smidig och enkel men han reserverar sig dock och säger att det inte är en bra metod att jämföra med antalet innevånare för att bedöma en stads värmeö. Utan det är i själva verket stadens struktur som har en avgörande roll. Med städer med en hög befolkning följer ofta att de har en struktur och uppbyggnad som 1

gynnar utvecklandet av en kraftig urban värmeö och det är i själva verket där sambandet ligger. En stad som består enbart av gräshyddor men har en miljon innevånare uppnår därmed inte samma effekt som en modern stad med betonghus och asfalterade gator och en halv miljon människor. Kustnära städer och städer som ligger i inlandet skiljer sig åt har visats i en undersökning av Sakakibara & Owa (2005). Inlandsområden är generellt sett varmare under sommaren och kallare under vintern än städer placerade längs med eller i närheten av en större vattenmassa. Närheten till en stor vattenkropp har en avkylande effekt över ett stort område över sommaren medan den under det kallare vinterhalvåret har en värmande effekt på densamma. Skillnader kan också märkas på dag och natt temperaturen. Under natten fungerar vattenkropparna som uppvärmande eller hindrande av en snabb avkylning av temperaturen. Då värmeön syns tydligast under dygnets kallare timmar och/eller under den kallare perioden av året skiljer sig dessa båda lokaliseringar åt. Detta innebär att när värmeöns effekter är som störst, på vintern och/eller natten, skulle dess effekter vara mer utpräglade och tydligare i en stad belägen i inlandet än vad som är fallet i en kustnära stad. S & O har därför också lyft fram vikten i att inte jämföra urbana och rurala områden från dessa olika typer av områden. Detta för att värdena dessa jämförelser skulle ge kan vara missvisande. 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med undersökningen är att ta reda på hur städernas tillväxt har påverkat stadstemperaturen. 1 Hur mycket har städerna ökat i yta? 2 Har mätstationerna flyttats? 3 Hur har städernas tillväxt påverkat temperaturen i städerna? 4 Finns det någon skillnad mellan städer som ligger i närheten av en större vattenkropp och städer som ligger i inlandet? 2

2. Klimat 2.1 Temperatur Jordens temperatur är direkt avhängig skillnaden i inkommande kortvågig strålning och den utgående långvågiga strålningen, jordens strålningsbalans (Bogren et al. 1998, s.32). Den kortvågiga strålningen från solen påverkas av framförallt fyra saker: 1. Geometri: instrålningen vid ekvatorn är störst och den avtar sedan med latitud mot polerna. Detta hänger ihop med jordens sfäriska utformning. Ur ett mindre perspektiv handlar geometri om lutning i sluttningar. 2. Spridning och absorption i atmosfären: all solinstrålning når inte markytan utan absorberas, eller sprids i atmosfären. Vattenånga och ozon absorberar ca 15 % av strålningen. Medan partiklar i atmosfären sprider, eller bryter strålningen. 3. Moln: beroende på molntyp och tjocklek har molnen en reflekterande effekt på instrålningen och tillsammans med jordens reflektionsförmåga hindrar den 40 % av instrålningen från att nå jordytan. 4. Jordens reflektionsförmåga: man talar om olika materials förmåga att reflektera instrålning, eller dess Albedo. Alltså om hur mycket av den solinstrålning som träffar jordytan som reflekteras tillbaka ut i atmosfären. Kvar blir det ca 45 % av solinstrålningen som når jordytan och kan absorberas av markytan och värma upp jorden. Den långvågiga strålningen som utstrålas från jorden kan sedan absorberas av de gaser som finns i atmosfären. Fenomenet kallas för växthuseffekten och denna gör att jordytans temperatur höjs med i snitt ca 20ºC. En annan viktig del i temperaturfördelningen över jordytan är sensibelt och latent värmeflöde (Bogren et al. 1998, s.29). Sensibelt värmeflöde är transport av värme via havsströmmar och luften. Latentvärmeflöde är transport av värme i vattenånga och som binds vid avdunstning och frigörs vid kondensation. Temperaturmätningar sedan mitten av 1800-talet och fram till våra dagar har visat att det har skett en global temperaturhöjning med ca 0,3-0,6º C på den norra hemisfären (Bogren et al. 1998, s.94). Trenden för den södra hemisfären är likartad om än dock inte lika stor. En trolig förklaring till varför den norra och den södra delen av jordklotet skiljer sig åt är skillnaden i utbredning av landmassa kontra hav. Det norra jordklotet har en betydande del land medan motsatsen råder för det södra. 2.2 Stadens temperatur De från landsbygdens klimat avvikande klimatförhållanden i staden beror på en rad olika faktorer. Städer är uppbyggda av material som har andra värmeegenskaper än de naturliga material som finns på landsbygden. Dessa material kan lagra värme som sedan släpps ifrån och ger då staden mindre temperaturfluktuationer. Topparna och dalarna i dygnstemperaturen blir inte lika tydliga och temperaturen blir i genomsnitt högre i den urbana miljön. Stadens utformning påverkar både vindförhållanden och strålningsförhållanden. Vilket även de i staden kraftiga föroreningar som kommer ifrån industri, avgaser och andra utsläpp gör (Holmer 1980 s.2). Alla dessa fenomen sammantaget och dess effekter på statsklimatets temperatur brukar sammanfattas under begreppet stadens värmeö eller den urbana värmeön (Bogren et al. 1998, s.134). 3

Den urbana värmeöns effekter på stadsklimatet och över det globala klimatet har under en längre tid varit aktuellt för en rad undersökningar. Den urbana värmeöns styrka är avhängig stadens storlek och dess utformning. Ju större stad och desto tätare bebyggelse ju högre temperaturskillnad gentemot rurala områden kan det uppstå. I gynnsamma fall kan det skilja så mycket som upp till 12 C mellan urban och rural miljö. Men värmeön uppstår även i små städer, så små som med 1000 innevånare (Oke 1995, s.288ff). Värmeöns effekter märks framförallt under dygnets kallare timmar. Detta beror på att luften i staden avkyls långsammare än vad den gör i den omkringliggande landsbygden. Strålningsbalansen skiljer sig åt mellan stad och landsbygd. Det sker en värmetillförsel på grund av antropogena orsaker i staden. Den lagrade energin i stadens byggnader frigörs nattetid och jämnar ut dygnstemperaturen. På dagen kan till och med staden uppvisa en svalare temperatur än de rurala områden som kringgärdar den (Mattsson 1971, s.113). Det är på grund av att effekten är som störst om natten som minimitemperaturskillnaden mellan stad och landsbygd är den som skiljer sig åt mest (Bogren et al. 1998, s.134). När det råder stark vind och/eller hög intensitet av moln försvinner i stort sett värmeöns effekter och temperaturskillnaden mellan stad och landsbygd jämnas ut (Holmer 1980, s. 8-9). Magnituden är heller inte lika stor under sommarhalvåret utan effekterna av värmeön är tydligast under vinterhalvåret. Vinterhalvåret har dock flera molniga dagar än vad sommarhalvåret har och därför uppstår inte effekterna från värmeön lika ofta under denna period. Staden är ingen homogen miljö utan den varierande markanvändningen och bebyggelse strukturen gör att temperaturen varierar beroende på var i staden man mäter den. Temperaturen i ett parkområde kan skilja sig avsevärt från den i den centrala tätbebyggda statskärnan. Även olika tätbebyggda delar av en stad uppvisar olika temperaturer. Studier av Sundborg (1951) och Lindqvist (1970) gällande det termiska mönstret visar att temperaturen kan variera flera grader även inom en stadskärna. I vissa fall ökar temperaturen desto närmare stadskärnan man kommer medan i andra fall visas särskilt stora temperaturskillnader i bebyggelsegränsen (Mattsson 1971, s.119). Mattsson et al. (1986, s. 41 ff.) har visat att temperaturen i staden är direkt avhängig den markanvändning som föregår på platsen. Ett område med tät och sluten bebyggelse visas den genomsnittligt högsta temperaturen. Beroende på var en mätstation ligger belägen är därför viktigt när man sysslar med stadstemperatur. Forskning inom stadstemperatur och stadens värmeö har ofta handlat om att utröna ifall den har påverkat temperaturen globalt. Den förhöjda temperaturen som finns inom staden har visat sig ha väldigt liten effekt på det globala klimatet. Peterson & Owen (2005) visar på att effekten på det globala klimatet är så liten som 0,05º C per århundrade. Li et al. (2004) undersökningar i delar av Kina tyder på att det endast har varit 0,011ºC påverkan per århundrade. Det handlar således om knappt märkbara effekter. 4

3. Metodik 3.1 Urval Valet av städer har sammanfallit med tillgången på kartor, samt tillgången på en kontinuerlig statistik av temperaturdata under den utvalda mätperioden. Vidare har en viss spridning av städerna geografiskt sett tagits i beaktande. Att ta med städer såväl från väst till öst, samt till viss del från norr till söder, har gjorts för att få ett så brett material som möjligt. Att Gävle är den stad som ligger nordligast har med ovanstående anledningar att göra. En relativt jämn blandning av städer längs större vattenkroppar och städer som ligger i inlandet har haft en del i urvalsprocessen Även städernas spridda storlek och tillväxttakt har tagits med i urvalet. Från städer som i sammanhanget är relativt små och som inte heller har vuxit särskilt mycket, som skara och Visby, till städer av betydande storlek, som Stockholm, och städer som varit små men vuxit mycket under senaste 150 åren (Karlstad och Örebro). Gä= Gävle Ka=Karlstad St=Stockholm Ö=Örebro S=Skara G=Göteborg H=Halmstad Vä=Växjö Kl=Kalmar V=Visby L=Lund Figur 1. Översiktskarta över placeringen av städerna som är med i undersökningen. Map over the placement of the cities in this survey. 5

Vi har valt att dela upp städerna i två huvudkategorier. Städer som ligger under direkta influenser från större vattendrag, exempelvis Kattegatt, Östersjön eller Vänern, och städer vars placering präglas av en inlandsmiljö utan influenser av stora kroppar vatten. I den första kategorin hamnar Halmstad, Göteborg (Kattegatt), Stockholm, Visby, Kalmar (Östersjön) och Karlstad (Vänern). I den senare har Växjö, Gävle, Lund, Örebro, Skara placerats. Anledningen till att denna indelning har gjorts är att det har påvisats omedelbara skillnader mellan inlandsstäder och städer i närheten av större vattenkroppar (Sakakbira & Owa 2005). Ett annat skäl är att det är lättare att dra slutsatser ur resultatet om man kan eliminera eventuella skillnader mellan städerna så tidigt som möjligt. Det är möjligt att denna indelning inte kommer att innebära några direkta skillnader på resultatet men även det är ett resultat i sig. 3.2 Temperaturdata Undersökningen bygger på temperaturdata för 11 olika städer och dessa mätningar sträcker sig från 1900 2004. De data som används är insamlad från och återgiven i Metrologiska iakttagelser (1900-1983) och Väder och vatten (1984-2004) och inga egna temperaturmätningar har därför gjorts. Då staden är en heterogen miljö som den är kan mätresultat skilja sig åt beroende på var i staden man mäter. Det är få mätstationer som aldrig flyttats under den 104 åriga mätperioden. Många har flyttats upp och ner i höjd medan andra har flyttats flera kilometer. En del har flyttats ut från stadskärnan och ut till vad som ofta är den lokala flygplatsen. Resultatet blir naturligtvis en följd av var dessa mätningar har skett. För att kunna ta detta i beaktande vid resultatpresentationen har de större omflyttningarna, de som gällt mer än höjdled, förts in i en tabell (se vidare resultat). Temperaturmätningarna har sedan bearbetats i Excel där det har utformats diagram för att på ett enkelt sätt åskådliggöra temperaturutvecklingen över den utvalda tidsperioden. 6

3.3 Kartor För att kunna mäta bebyggelsens utbredning över tiden har kartor från minst tre olika tidsperioder per stad använts. Den karta som är äldst kommer från 1844 och de nyaste är från början av 2000- talet. Kartorna har scanats in med hjälp av en scanner (Duoscan T1200 AGFA) i ett särskilt dataprogram (Fotolook 3_00.07). 37 kartor har samlats in med den här metoden. De kartor som detta gäller är kartorna från 1800 - talets mitt fram till och 1980-talet. de sista kartorna som är från slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har laddats ner från en av lantmäteriets hemsidor (Ericsson 2006). Sammanlagt har 49 kartor samlats in och överförts till digital form. Efter själva insamlandet har kartorna lagts in i ett kartprogram, OCAD 9. Kartans skala har lagts in i programmet och kartans rutnät har matchats mot OCADs egna. Detta har gjorts för att programmet skall ha samma skala som originalkartan. Därefter har en sträcka mätts upp med linjal på originalet. För att kunna kontrollera att kartorna stämmer överrens ar samma sträcka ritats upp i programmet och mätts med, en i OCAD, inbyggd linjal. På kartorna från 70-talet och framåt är varje ruta 1km2 och därför har vi fyllt i motsvarande i OCAD för att se att detta stämmer med originalet. När detta är gjort och kartorna stämmer överrens har vi sedan börjat markera alla områden som är bebyggda. För att bedömningen för vad som är bebyggt eller inte skall vara så likartad som möjligt mellan de olika kartorna har vi utgått från vissa kriterier. 1) Vi har valt bort större parker, vattendrag och andra områden som tydligt kan ses inte vara bebyggda. Man kan argumentera för att dessa områden påverkar temperaturen i staden men vi har valt att kategoriskt göra så här för att på ett så bra sätt som möjligt få fram skillnaden i bebyggelseyta från karta till karta. För vad som är en park 1972 kan ha legat utanför staden 1865. 2) Bebyggelse i den här undersökningen är i första hand sammanhängande hus eller byggnader, alltså flera hus eller kvarter med hus. Enstaka ensamstående villor har alltså inte tagits med om de inte legat i ett större bostadsområde. 3) Ingen åtskillnad har gjorts mellan boningshus, fabriker, kyrkor osv. utan alla som faller inom 1 & 2 har räknats som bebyggt. 4) Staden räknar vi som allt som på ett tydligt sätt hänger samman med bebyggda områden. Stockholm till exempel har en stadsstruktur som är ihopbygd med flera andra områden och dessa har därför också räknats med. Anledningen till att indelningen har gjorts på det här sättet är att områdesindelningen är politiskt konstruerad och inte geografiskt. Städer av Stockholms och Göteborgs storlek har vuxit ihop med kringliggande områden och bör därför räknas in i den stadskärna som påverkar värmeön. Tidiga kartor, från framförallt Stockholm och Göteborg, har en större spridning på sin bebyggelse och den hänger ofta inte ihop med stadskärnan. Delar av vad som inte räknades som sammanhängande med staden i slutet av 1800-talet kan alltså räknas som delar av staden idag. Beslut gällande stadens utbredning och var gränsen skall dras har fortlöpande fått fattas. För att lättare visa på problematiken i beslutsfattandet presenteras några exempel här under. 7

Figur 2. Växjö 1980. Det svarta ringar in områdena som har räknats till Växjös bebyggda yta. Vaxjo 1980. Inside the black colour counts is Vaxjos built area. Växjö med flera mindre städer är relativt enkla att avgöra vad som tillhör staden och vad som inte gör det. I den västra delen av kartan ser man också bebyggelse som har börjat växa fram men som ännu inte hänger samman med Växjö stadskärna. I den sista kartan från Växjö som är gjord på 2000-talet har detta område vuxit och binds numera geografiskt samman med stadskärnan. I den östra delen av bilden finns ett område som är inringat för sig självt. Detta område skulle kunna anses ligga utanför själva staden men i det här fallet har vi valt att räkna det som en del av staden då det egentligen bara är en väg som skiljer dem åt. Svårare blir det när det är större städer vars gränser man skall avgöra. Det bästa exemplet är Stockholm med förorter. Vilka förorter som faktiskt tillhör Stockholm eller inte är det som varit det svåraste att bestämma. Eftersom staden har varit så expansiv de senaste 150 åren har vi valt att vid tvekan bedöma delarna som inte tillhörande staden. Stockholms gamla stad är omringat av vatten och detta skulle man kunna se som en naturlig avgränsning för Stockholm och därmed säga att området som ligger på andra sidan om fjärdarna inte tillhör en sammanhängande bebyggelse. Ifall vi hade valt att göra på detta viset så hade staden inte expanderat nämnvärt söderut under de senaste 100 åren. Detta är naturligtvis inte realistiskt. De första kartorna från slutet av 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet kan man dra stadens södra gräns i princip med Södermalm. Med nyare kartor har också stadens södra delar börjat breda ut sig långt längre söder ut än tidigare. Norrut har det varit samma sak, tidigare fanns ingen sammanhängande bebyggelse norr om Vasastaden och Norrtull men idag hänger dessa områden tydligt samman med Solna. Det problematiska är egentligen inte att bestämma vilka områden som skall tillhöra, utan snarare vilka som inte skall räknas med. Därför har vi gått på den geografiska indelningen och stoppat utbredningen av staden där det finns geografiska hinder för bebyggelsen. Öppna fält, skogar, större vattendrag, osv. är exempel på detta. 8

Figur 3. Stockholm 1932. Stockholm 1932. Söder om södermalm på andra sidan Årstaviken finns det ingen sammanhängande bebyggelse och detta har därför naturligt blivit Stockholms södra gräns. I nordöst och nordväst finns det också naturliga geografiska hinder som förhindrar stadens utbredning åt dessa håll. Om man istället tittar på figur 3 ser man att staden har blivit mer koncentrerad. Figur 4. Stockholm 2001. Stockholm 2001. 9

Nacka som ligger längst ner i högra hörnet har i figur 3 vuxit både norrut och åt väster. Den bildar därmed en naturlig fortsättning på Södermalm. Även Hammarbyhamnen som inte uppvisar någon större bebyggelse 1932 har blivit kraftigt bebyggt tills 2001. Generellt visar områdena söder om Södermalm en kraftigare bebyggelse 2001 än vad som var fallet 1932. Staden Stockholm har vuxit samman med sina omkringliggande förorter och kommuner. 3.4 Felkällor Mätningarna av kartorna är ett moment som har varit ganska avancerat och bedömningen av vad som är sammanhängande bebyggelse eller inte kan ibland tyckas godtycklig. Kontroll och ommätningar har skett och stickprov har gjorts men det har inte genomförts på varje karta. Även om detta har genomförts så är det möjligt att något fel har uppstått under processens gång. Det är en rad moment som skall genomföras. Vissa kartor har fått scannas in flera gånger för att en scanning inte räckt till för att täcka in hela området. En viss överlappning av kartorna har därmed skett och därmed kan det av misstag ha blivit så att samma yta har räknats flera gånger. I OCAD, som är kartprogrammet heter, skall flera moment fungera. Det viktigaste momentet är att ställa in skalan så att ytan som mäts överrensstämmer med kartans original. Detta kan ibland vara svårt och misstag har skett under arbetet som senare har upptäckts vid kontrollräkningar. En annan källa till fel är att vissa mätstationer har flyttats och vi inte upptäckt detta. Informationen om vilka stationer som har flyttats har i vissa fall varit knapphändig. Detta gäller framförallt under den senaste 25-års perioden. 10

4. Resultat 4.1 Stadstillväxt För att kunna se hur städerna har vuxit under 1900-talet och fram till 2004 har vi använt oss av de kartor som finns närmast innan 1900-talets början och framåt. I vissa fall har kartorna därför varit från 1850-talet medan det i andra fall har funnits kartor från 1800-talets senare delar. Det sistnämnda är att föredra men för att kunna se någon stadstillväxt måste man ha något att utgå ifrån och då har det tillgängliga materialet fått avgöra. Tabell 1. Bebyggelse utbredning. Bebyggelsen år för år med utbredning mätt i kvadratkilometer. Med början på vänster sida alla kuststäder i storleksordning, störst först. På höger sida inlandsstäder i storleksordning med störst först. Built area year by year with growth in square kilometers. Starts on the left side with all the coastal cities in size order. On the right all the inland cities in size order. Largest first. Stockholm 2001 1972 1932 1894 194,5 km² 159,7 km² 19,7 km² 13,1 km² Göteborg 1998 1967 1946 1863 85,7 km² 64,2 km² 24,4 km² 16,5 km² Gävle 2001 1975 1937 1896 36,3 km² 20,1 km² 4,65 km² 2,7 km² Karlstad 2001 1972 1939 1885 30,1 km² 12,9 km² 5,7 km² 0,6 km² Örebro 2001 1974 1923 1859 27,4 km² 14,7 km² 6,1 km² 0,9 km² Lund 2001 1972 1940 1865 21,2 km² 10,1 km² 3,7 km² 0,9 km² Växjö 2001 1980 1952 1867 15,8 km² 9,9 km² 3,2 km² 0,4 km² Skara 2001 1979 1936 1881 6,1 km² 3,7 km² 0,7 km² 0,5 km² Halmstad 2001 1972 1945 1895 17,8 km² 7 km² 3,5 km² 1,1 km² Kalmar 2001 1973 1948 1870 15,7 km² 7,3 km² 5,4 km² 0,7 km² Visby 2001 1980 1935 1888 11,1 km² 4,8 km² 1,4 km² 0,1 km² 11

Figur 5. Lunds stadstillväxt från 1865-2001. Lunds city growth from 1865-2001. Under perioden har staden 20 dubblat sin bebyggda yta men konstant haft en väldigt sammanhängande stadskärna. Figur 6. Växjös stadstillväxt från 1867-2001. Vaxjos city growth from 1867-2001. Under perioden har Växjö ökat sin yta med ungefär 30 gånger. Staden har haft en spretig stadsstruktur men har allt efter åren gått har den fått en allt mer sammanhängande och kompakt stadstruktur. 4.2 Mätstationernas placeringar och förflyttningar För att kunna mäta bebyggelsens effekter på värmeön är det viktigt att mätstationerna ligger inom staden. Många av stationerna har bytt lokalisering men flera av dem endast inom staden. Vissa har inte flyttats alls under mätperioden. Det vanligaste för dem som har flyttats från staden är att de har placerats på någon lokal flygplats. För att kunna ta deras läge i beaktande i resultatet har mätstationernas olika positioner letats upp och dokumenterats. Lund, Växjö, Göteborg och Stockholm har haft stationer som inte har flyttats omkring i någon större utsträckning. Kalmar, Halmstad, Karlstad, Visby har samtliga minst genomgått en större förflyttning och samtliga är idag placerade på närliggande flygfält. Halmstad flyttade ut sin station redan 1939, Karlstad följde efter 1950 sedan flyttades Kalmars 1961, för att flyttas 12

in i staden 1962 och ut till flygplatsen återigen1963, sist flyttades Visbys mätstation ut och detta skedde 1985. Gävle har flyttat omkring sin station vid ett flertal tillfällen. 1921 flyttades den ungefär 1 km inom stadens gränser för att 1931 återigen flyttas tillbaka till utgångspositionen från 1900- talets början. 1954 fick den sin nuvarande position och befinner sig inom stadskärnan. Skara har under hela mätperioden endast flyttats en gång och detta inom stadskärnan. Detsamma gäller för Örebro som har genomfört en liknande förflyttning som den i Skara. Det finns möjliga effekter av dessa förflyttningar men de kommer att diskuteras mer ingående längre fram. Stationernas läge presenteras i longitud och latitud och en minuts skillnad i longitud eller latitud motsvarar ungefär 1 km. I samtliga fall har stationerna förflyttats någon gång under året som står i tabellen. Alltså om det står att mätstationen har befunnit sig N 56º40 O 12º52 1900-1939 och därefter flyttats en minut och befunnit sig där från 1939-2004 så innebär detta att stationen flyttades någon gång under 1939. I lokaliseringskolumnen finns det två alternativ, antingen befinner sig mätstationen på en flygplats eller så befinner den sig inom stadens gränser, stadskärnan. Med stadskärnan kan det även betyda att den finns i någon av stadens ytterområden men att den ändå är inom stadsgränsen. Tabell 2. De olika städernas mätstationers lokalisering från 1900-2004. The different cities measurestations locations from 1900-2004. Stad Latitud Longitud År Lokalisering Lund N 55º42 O 13º12 1900-2005 Stadskärnan Växjö N 56º53 O 14º49 1900-2005 Stadskärnan Göteborg N 57º42 O 11º58 1900-2005 Stadskärnan Stockholm N 59º21 O 18º3,5 1900-2005 Stadskärnan Halmstad N 56º40 O 12º52 1900-1939 Stadskärnan N 56º40 O 12º51 1939-1955 Flygfält N 56º41 O 12º51 1955-2005 Flygfält Karlstad N 59º23 O 13º31 1900-1913 Stadskärnan N 59º23 O 13º30 1913-1950 Stadskärnan N 59º22 O 13º28 1950-2005 Flygfält Kalmar N 56º40 O 16º22 1900-1927 Stadskärnan N 56º39 O 16º22 1927-1961 Stadskärnan N 56º41 O 16º18 1961-1962 Flygfält N 56º40 O 16º21 1962-1963 Stadskärnan N 56º41 O 16º18 1963-2005 Flygfält Visby N 57º39 O 18º18 1900-1985 Stadskärnan N 57º39 O 18º20 1985-2004 Flygfält Örebro N 59º16 O 15º13 1900-1945 Stadskärnan N 59º15 O 15º13 1945-2004 Stadskärnan Skara N 58º23 O 13º27 1900-1910 Stadskärnan N 58º24 O 13º27 1910-2004 Stadskärnan Gävle N 60º40 O 17º10 1900-1921 Stadskärnan N 60º41 O 17º9 1921-1931 Stadskärnan N 60º41 O 17º10 1931-1954 Stadskärnan N 60º40 O 17º8 1954-2004 Stadskärnan 13

4.3 Temperaturdiagram För att det skall vara lättare att se resultatet av temperaturmätningarna har vi valt att dela upp diagrammen. Den första indelningen som vi gjort är att dela upp städerna i kust- och inlandsstäder. Kuststäderna som är sju till antalet har vi sedan delat upp på två diagram detta helt enkelt för att det blev alldeles för otydligt att ta med alla grafer på ett och samma diagram. De första tre diagrammen är medelvärde helårsvis mellan 1900-2004 (figur 7-9). Eftersom den urbana värmeön påverkar minimitemperaturen mest har även diagram för tre olika städers minimitemperaturförändring över den 104 åriga mätperioden gjorts. Dessa presenteras i tre olika diagram tillsammans med den tillväxt som har skett i respektive stad under mätperioden (figur 10-12). Städerna som valts ut är Skara, Växjö och Stockholm. Skara och Växjö är städer som inte vuxit särskilt mycket i förhållande till flera andra av städerna i undersökningen, även om de vuxit en hel del sett till hur de såg ut på 1800-talet. Stockholm har ökat sin bebyggelseyta kraftigt och borde därmed vara den stad av dessa tre som har den tydligaste värmeön. Det är bara Stockholm som ligger vid kusten och de andra två städerna har inte påverkats av vattnets effekter. En annan anledning till att dessa tre städer valts ut är att de har haft relativt fasta mätstationer inom respektive stad under hela perioden. De tre städernas temperaturutveckling presenteras också i varsitt diagram till vardera (figur 13-15). Dessa föreställer hur temperaturförhållandena ser ut under vinter (december, januari och februari) respektive under sommarmånaderna (juni, juli och augusti) samt årsminimimedeltemperatur. Tyvärr saknas det information om minimitemperaturer på vissa städer vissa år. Dessa syns i figurerna som perioder med hålrum. 4.3.1 Medeltemperatur Temperaturmönster för figur 4-6. För att kunna dra slutsatser ur diagrammen så har vi använt oss av trendlinjer när vi har granskat dem. Dessa finns dock inte med i diagrammen då det skulle bli alldeles för plottrigt. Så för att öka tydligheten i diagrammen så togs trendlinjerna bort i den slutliga presentationen. 14

8,5 6,5 4,5 2,5 1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 År skara Lund Växjö Örebro Figur 7. Medeltemperaturfluktuationen över 104 år för de fyra inlandsstäderna: Skara, Lund, Växjö och Örebro. Average mean temperature fluctuation over 104 years for the four inland cities: Skara, Lund, Växjo and Örebro. 8,5 temperatur i ºC 6,5 4,5 2,5 1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 År Karlstad Kalmar Halmstad Figur 8. Medeltemperaturfluktuationen över 104 år för kuststäderna: Karlstad, Kalmar, Halmstad och Visby. Average mean temperature fluctuation over 104 years for coastland cities: Karlstad, Kalmar, Halmstad and Visby. Visby 15

8,5 temperatur i ºC 6,5 4,5 Göteborg Gävle 2,5 Stockholm 1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 Figur 9. Medeltemperaturfluktuationen över 104 år för kuststäderna: Göteborg, Gävle och Stockholm. Average mean temperature fluctuation over 104 years for coastland cities: Gothenburg, Gavle and, Stockholm. År Det som syns generellt i dessa tre figurer är att trenden går mot en högre medeltemperatur. Den största stegringen sker efter 1920-talet för att därefter plana ut och vara relativt jämn under resten av 1900-talet. Det finns ett undantag och det är Halmstad, vars medeltemperatur för perioden sjunker något ju närmare 2000-talet vi kommer. Stockholm är den stad vars medeltemperatur stiger mest, ca 2ºC. Anmärkningsvärt är att en annan storstad, Göteborg, endast har en svag stigning under början av 1900-talet för att sedan nästan inte ha någon ökning överhuvudtaget, medan Lund en i sammanhanget liten stad har en kurva som påminner om Stockholms. En förklaring till varför vissa av städernas medeltemperatur inte har stigit kan ligga i att flera av städernas mätstationer har flyttats utanför staden och därmed utanför den urbana värmeöns verkandesfär. Karlstad, Kalmar, Visby, Halmstad är alla exempel på städer som gjort detta. Alla av dem har haft mätstationer som har legat i staden vid temperaturhöjningen på 20-talet för att någon gång efter det flyttats ut. Halmstad flyttade ut redan 1939, Karlstad 1950, Kalmar 1961 och Visby 1985. Samtliga dessa fyra har haft väldigt svag eller ingen medeltemperatur höjning under den 104 åriga mätperioden (figur 8). Skillnader mellan kust och inlandsstäderna är svår att urskilja. Den skillnad som finns är snarare mellan de städer vars mätstationer har flyttats än mellan kust och inlandsstäderna. Samtliga städer från inlandet, utan Örebro, visar en temperaturhöjning på 1,5-2 C. Ser man på kuststädernas temperaturutveckling skiljer sig deras utveckling jämfört med varandra mer åt. Spridningen geografiskt är också större hos dessa städer än vad fallet är med inlandsstäderna 16

Det kan vara svårt att urskilja mönster i temperaturer med medelvärden då dessa ibland inte säger särskilt mycket. Det finns en problematik med att använda dessa värden för att försöka finna några eventuella effekter på den urbana värmeön. Värmeön är som bekant mest utbredd klara vindstilla nätter och som tydligast är det när detta sker på vintern. Vissa år kan det vara väldigt kalla vintrar men i och med att det är ett medelvärde för ett helt år som visas kan en varm sommar väga upp detta. Resultatet blir därmed att varken den varma sommaren eller den kalla vintern syns i statistiken. 4.3.2 Minimitemperatur I undersökningen har även några städers minimimedeltemperatur tillsammans med städernas tillväxttakt granskats. Detta har gjorts för att värmeön syns tydligast under dygnets kallare timmar och/eller under den kallare perioden av året. Med minimimedeltemperaturer menar vi ett medelvärde av alla de kallaste temperaturerna under ett år. För att få ett bra värde jämfört med det år när stadstillväxten mätts, har det i undersökningen använts temperaturmätningar från fem år innan och fem efter gällande år och därefter har ett medelvärde räknats ut. Eftersom mätningar av temperatur börjar år 1900 har medelvärdet räknat ut från år 1900 fram till år 1910 och för att det skall stämma med de andra årtalen har punkten valts att läggas1905. 20 tillväxt 4 stadstillväxt i km² 15 10 5 temperatur 2 0 temperatur i ºC 0-2 1860 1867 1905 1952 1980 2001 2010 år Figur 10. Minimimedeltemperaturen i Växjö 1900-2004 och stadens tillväxt från 1867-2001. Mini mean average temperature in Vaxjo 1900-2004 and the cities growth from 1867-2001. I Växjö figur 10 kan man se att staden har vuxit en del, från 0,4 km² år 1867 till 15,8 km² år 2001. Temperaturen har också ökat i takt med att staden vuxit, från 2,1 C år 1905 till 3,4 C år 2001. Framförallt syns en kraftig ökning av temperaturen under den sista 20års-perioden. 17

10 tillväxt 4 stadstillväxt i km² 7,5 5 2,5 temperatur 2 0 temperatur i C 0-2 1860 1881 1905 1936 1979 2001 2010 år Figur 11. Minimimedeltemperaturen i Skara 1900-2004 och stadens tillväxt från1881-2001. Mini mean average temperature in Skara 1900-2004 and the cities growth from 1881-2001. Här kan man utläsa att Skara, i figur 11, inte har vuxit särskilt mycket, endast från 0,5 km² år 1881 till 6,1 km² år 2001. Temperaturen har stigit från 1,3 C år 1905 till 3,0 C år 2001. Skara har två större stegringar i temperaturen, den första mellan 1900 och fram till 1930-talet och den andra från slutet av 70-talet och fram tills idag. Där emellan finns en period av nästintill ingen temperaturstegring över huvudtaget. 280 5 tillväxt stadstillväxt i km² 210 140 70 temperatu 3 1 temperatur i C 0-1 1860 1894 1900 1932 1972 2001 2010 år Figur 12. Minimimedeltemperaturen i Stockholm 1900-2004 och stadens tillväxt från1894-2001. Mini mean average temperature in Stockholm 1900-2004 and the cities growth from 1894-2001. Stockholm, figur 12, är den stad som vuxit mest. År 1894 var staden 13,1 km² och år 2001 var den 194,5 km². Temperaturen i staden har också den ökat mest från 2,4 C år 1905 till 4,7 C år 2001. Stockholm uppvisar en liknande trend som Skara och har två perioder av temperaturhöjningar delat av en period med ingen eller väldigt liten temperaturförändring. 18

1.3.3 Minimimedeltemperatur, sommar, vinter och årsmedelvärde. Diagrammen är (figur 13-15) uppdelade i tre delar. Den översta raden visar minimimedeltemperaturen under sommarmånaderna juni, juli och augusti med infogad linjär trendlinje. Kurvan i mitten visar års minimimedeltemperaturen med infogad linjär trendlinje och den längst ner visar vintermånaderna december, januari och februaris minimimedeltemperatur med infogad linjär trendlinje. temperatur i ºC 20 19 18 17 16 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0-1 -2-3 -4-5 -6-7 -8-9 -10 växjömini sommar vinter Linjär (sommar) Linjär (vinter) Linjär (växjömini) 2000 1995 1990 1985 1980 1975 1970 1965 1960 1955 1950 1945 1940 1935 1930 1925 1920 1915 1910 1905 1900 år Figur 13. Minimimedeltemperatur sommar, helårs samt vinter med linjär trendlinje för Växjö från 1900-2004. Min meani average temperature for the summer, the whole year and for the winter with linear trend line for Vaxjo from 1900-2004. För Växjö (figur 13) kan man lägga märke till att den kraftigaste stegringen i minimitemperatur sker under sommaren. De två övre kurvorna uppvisar en stegring i temperaturen redan under 20-talet medan vintertemperaturen inte börjar stiga nämnvärt förrän efter 1950. De kraftiga dipparna i årsmedeltemperaturen och vintertemperaturen under det sena 1930-talet och början av 40-talet beror på osedvanligt kalla vintrar och följs inte av en motsvarande dipp i sommartemperaturen. Om man ser till motsvarande nedgångar under mitten av 60 och 80-talet så följs årsmedeltemperaturen och vintertemperaturen även av sommartemperaturen. Detsamma gäller för de toppar som syns under mitten av 30 och mitten av 70-talet där samtliga tre kurvor följs åt. Sommar och årsmedeltemperaturen stiger ungefär 1ºC vardera medan vintertemperaturen har strax under 0,5ºC stigning under mätperioden 19

temperatur i ºC 20 19 18 17 16 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0-1 -2-3 -4-5 -6-7 -8-9 -10 skara sommar vinter Linjär (sommar) Linjär (skara) Linjär (vinter) 2000 1995 1990 1985 1980 1975 1970 1965 1960 1955 1950 1945 1940 1935 1930 1925 1920 1915 1910 1905 1900 år Figur 14. Minimimedeltemperatur sommar, helårs samt vinter med linjär trendlinje för Skara från 1900-2004. Mini mean average temperature for the summer, the whole year and for the winter with linear trend line for Skara from 1900-2004. De bägge övre trendlinjerna, för Skara figur 14, följs åt nästan exakt och hos dem båda är stigningen relativt jämn under hela mätperioden. Temperaturhöjningen ligger på ungefär 1,5ºC för sommartemperaturen och runt 1,7ºC för årsmedeltemperaturen. Vintermedeltemperaturen visar en svag uppgång under hela mätperioden med liten eller ingen stigning under de sista 40 åren. Sammantaget för hela mätperioden stiger vintertemperaturen med ungefär 0,5ºC. 20

temeratur i ºC 20 19 18 17 16 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0-1 -2-3 -4-5 -6-7 -8-9 -10 stockholm sommar vinter Linjär (sommar) Linjär (stockholm) Linjär (vinter) 2000 1995 1990 1985 1980 1975 1970 1965 1960 1955 1950 1945 1940 1935 1930 1925 1920 1915 1910 1905 1900 år Figur 15. Minimimedeltemperatur sommar, helårs samt vinter med linjär trendlinje för Stockholm från 1900-2004. Mini mean average temperature for the summer, the whole year and for the winter with linear trend line for Stockholm from 1900-2004. Stockholm, figur 15, har en under sommarmånaderna en brant stigande trend. Under mätperioden stiger temperaturen med ca 2ºC. Vintertemperaturen ser ut ungefär som de för Växjö och Skara. Det är en svagt stigande linje med ungefär 0,5ºC höjning. Sommartemperaturen visar under mätperioden en jämn och kraftig stigning medan vintertemperaturen endast har en svag stigning under hela perioden. Medeltemperaturen ökar med mer än 2ºC och har en särskilt kraftig stegring efter 1930-talet. Det finns tydliga likheter mellan de tre diagrammen. Den första och tydligaste är sommartemperaturerna som hos samtliga är den temperatur som ökar mest jämfört med vintertemperaturen. Ökningen är på mellan 1-2 ºC och även om den är tydligast och kraftigast hos Stockholm är den lätt att urskilja även hos Växjö och Skara. En annan likhet är att samtliga tre städer har en höjning av vintertemperaturen med ungefär 0,5ºC vardera. Här är likheten ännu större då det nästan inte skiljer något alls mellan de tre. Detta gör å andra sidan att skillnaden mellan vinter och sommartemperatur mellan städerna skiljer sig desto mer. I Växjö är skillnaden minst där den ligger på ungefär 0,5ºC. I skara skiljer det 1ºC medan det i Stockholm skiljer sig 1,5ºC mellan sommar och vinter. 21

5. Diskussion Figurerna 7-9 kan man egentligen dela in i tre olika kategorier, två huvudkategorier och en sekundärkategori. För det första så är det inlands respektive kuststäder och som sekundär kategori för kuststäderna är det städer som någon gång flyttats ut till en flygplats. Dessa tre kategorier uppvisar olika egenskaper såväl som en del likheter. För enkelhetens skull skall vi gå igenom den kategori som skiljer sig mest åt först. Detta är städerna med mätstationer som numera ligger utanför stadskärnorna. För dessa städer finns det en tydlig likhet för tre av dem medan den sista skiljer sig åt på i stort sett alla punkter. Denna stad är Halmstad. Halmstad uppvisar en nästintill obefintlig stigning av temperaturen i början av 1900-talet för att snabbt plana ut och någon gång kring 30-talets början sakta gå nedåt. Detta kan naturligtvis bero på att den flyttades ut till flygplatsen redan 1939 och har varit belägen där ända sedan dess. Skillnaden i temperatur vid år 1900 och fram till 2004 handlar endast om -0,1-0,2ºC. Men den viktiga skillnaden ligger i att Halmstad är den enda staden i denna undersökning som visar en högre temperatur vid mätningarnas början än vid dess avslutande. Kalmar och Visby är de två städer som i denna kategori stämmer bäst överens med varandra. De visar bägge en stigande temperatur fram till att de flyttas ut till respektive flygplats varpå de planar ut. Karlstad har en liknande trend som Kalmar och Visby men med den skillnaden att det inte finns någon avtagande effekt utan temperaturen fortsätter alltjämt att stiga. Anledningen till att det kan se ut på det här sättet är beror på de olika städernas olika egenskaper. I Halmstads fall handlar det om stationen tidigt flyttats ut från staden och därmed bort från den urbana värmeöns effekter. Kalmar och Visby följer troligen i Halmstads fotspår och dess temperatur avtar inte men planar ut och slutar att stiga i samband med utflyttandet. Karlstad är ett särskilt fall och att den fortsatt att stiga kan bero på att det regionala klimatet för området har haft en förhöjd temperatur och att därmed mätstationen fortsätter att öka oberoende av den urbana värmeön. Vad vi håller för troligast är dock att stationen fortsatt att befinna sig inom den urbana värmeöns verkandesfär. Karlstad flygplats befinner sig nämligen omringad av bebyggda områden som inte ligger alldeles inpå alltid men inte heller särskilt långt därifrån. För de återstående kuststäderna Stockholm, Göteborg och Gävle finns det stor korrelation mellan ökad temperatur och ökad stadstillväxt när man ser på diagrammen med hjälp av trendlinjer. Samtliga tre visar på en synbart höjd medeltemperatur. Stockholm som vuxit mest har också den högsta temperaturförändringen på ca 2ºC därefter kommer Gävle med ca 1,5ºC och sist Göteborg med en förhöjd temperatur på strax över 1ºC. De tre städerna visar en jämn och stadig temperaturökning rätt igenom hela mätperioden Vad gäller inlandsstäderna så följer Skara, Lund, Växjös temperatur den stigande stadstillväxten. Alla tre men framförallt Lund och Skara har starka temperaturhöjningar under mätperioden. Växjö ligger kring 1ºC medan Lund och Skara snarare ligger kring 2ºC. Med den tilltagande stadstillväxten har även medeltemperaturen ökat. Detta är tecken på att stadstillväxten faktiskt har något att göra med den ökade temperaturen. Vad som motsäger detta är Örebro vars stadstillväxt minst har motsvarat dem i de tre andra städerna men vars temperaturhöjning är minimal för att inte säga obefintlig. Detta har antagligen att göra med att mätstationen flyttades ut 1945 till ett parkliknande område i stadens ytterkant från ett tidigare mera centralt område. Effekterna av eller snarare avsaknandet av effekter från den urbana 22

värmeön skulle därmed kunna förklaras på detta sätt. Vad det dock inte förklarar är varför temperaturen inte steg nämnvärt under mätperiodens första 45 år heller. Om man jämför koordinaterna som gällde innan 1945 med en modern karta så skulle mätstationen idag ha legat mitt inne i centrala Örebro. Detta område var antagligen ett ytterområde i början av 1900-talet och detta skulle då kunna förklara varför temperaturen inte var särskilt hög under tidigare mätperioder heller. Häri kan man se vikten i var någonstans i förhållande till den tätbebyggda stadskärnan mätstationen ligger placerad. En viktig faktor att ta i beaktande vid tolkandet av resultatet är just lokaliseringsfaktorn. Detta gäller inte bara i de extrema fall när mätstationerna har blivit omplacerade utanför staden utan även var i staden de har placerats. Det är naturligtvis svårt att veta effekterna av en sådan lokalisering mätt i grader. Men då stora skillnader mellan olika lokaliseringar i staden har påvisats av Oke (1998), Lindqvist (1970) och Sundborg (1951) kan detta inte nog påpekas. För att komma till rätta med ett problem av denna magnituden skulle mobila mätningar över de olika städerna behövas göras. Det är svårt att hitta några direkta skillnader mellan kuststädernas temperatur och inlandsstädernas. Enligt undersökningar från Sakakibira & Owa (2005) finns det omedelbara skillnader mellan städer längs kusten och de belägna längre in i landet. Vi har inte kunnat urskilja några sådana tydliga tendenser. Det är möjligt att skillnaderna finns där med att de krävs grundligare undersökningsmetoder. Det skulle antagligen krävas en mer djupgående undersökning där man tittade noggrant även på minimitemperaturer mellan alla kuststäder och inlandsstäder som finns med i denna undersökning och kanske mer därtill. De tre nästkommande diagrammen, figur 10-12, visar en intressant tendens. Det första som slår en är att stadstillväxten och minimitemperaturen tycks ha ett tydligt samband sett över en 100-årsperiod. I och med stadens tillväxt tilltagit har också temperaturen ökat kan man tycka. Städerna uppvisar ett likartat mönster vad gäller perioder av ökad temperatur och perioder av stiltje. Från 30-talets mitt fram till 70-talets slut uppvisar städerna nästan ingen temperaturhöjning alls för att därefter få en kraftig stegring. Vad beror det här på? Eftersom mätperioderna är indelade i tioårsperioder för de här diagrammen kan det ju ligga något i att det är något särskilt med just de utvalda åren som gör att minimimedelvärdet ser ut på det här sättet. Eftersom tillväxten av städerna skiljer sig så kraftigt åt, storleksmässigt, är det tveksamt ifall vi kan hitta orsaken här. Det troligaste såsom vi kan se det är att åren kring 30 och mitten av 70-talet och början av 80-talet hade år med relativt låga temperaturer och att dessa därmed drar ner statistiken. Tittar man på diagram över medeltemperaturen så pendlar också mycket riktigt temperaturen i vissa fall ganska långt ner under dessa perioder. Att lutningen på kurvan i diagrammen inte sluttar längre ner under dessa perioder skulle kunna bero på effekter från den urbana värmeön. Stadens tillväxt verkar ha en effekt på temperaturen. Det verkar dock inte handla särskilt mycket om stadens slutgiltiga storlek, åtminstone kan inte vi påvisa någon sådan betydelse. Stockholm har en yta som täcker in de bägge andra städerna med lätthet och mer därtill, därmed har det dock inte visat sig ha en sådan kraftig effekt på temperaturen. Stockholm har visserligen den starkaste temperaturökningen med sina 2,3ºC men det är ingen kolossal skillnad gentemot Skaras 1,7ºC och Växjös 1,3º. Dessutom är Växjö större än Skara men visar ändå inte en starkare trend. Okes (1998) undersökning om att en högre population ger en starkare värmeö finner vi inga starka belägg för i vår undersökning. Detta kan i sin tur också ha med lokalisering av mätstationer att göra. Var i staden de är placerade kan visa sig ha en väldigt avgörande betydelse för vilket temperaturutslag man får. Perioder med en särskilt tydligt utvecklad värmeö är dock inte särskilt ofta förekommande och borde därmed inte ha så 23