Centrum för socialvetenskaplig alkoholoch drogforskning (SoRAD) En långtidsuppföljning av personer med tungt missbruk i Stockholms läns missbruksvård

Centrum för socialvetenskaplig alkoholoch drogforskning (SoRAD) En långtidsuppföljning av personer med tungt missbruk i Stockholms läns missbruksvård SoRAD Forskningsrapport nr 62 2011

SoRAD Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning Stockholms universitet 106 91 Stockholm Hemsida: www.sorad.su.se Kerstin Stenius, Sara Ullman, Jessica Storbjörk och Katarina Nyberg 2011 ISBN 978-91-979367-0-5 SoRAD Forskningsrapport nr 62 2011 SoRADs rapportserie ISSN 1650-5441 Distribution: SoRAD (Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning), Stockholms universitet Tryckt av Universitetsservice AB (US-AB), 2011 Omslagsbild: Jessica Storbjörk

Förord Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning inledde år 1999 under professor Robin Rooms ledning ett forskningsprojekt, Kvinnor och män i svensk missbruksbehandling, med avsikt att studera hur den svenska missbrukarvården fungerar på vårdsystemnivån... Projektet har ett dubbelt fokus, såväl på enhets- och systemnivå som på den individuella klientnivån. På enhets- och systemnivån skall projektet studera hur missbrukarvården organiseras och fungerar i social- och sjukvårdssystemen och hur artikuleringen sker mellan de två systemen. På klientnivån studerar projektet (kännetecknen för) de personer som vårdas i social- och sjukvården... och deras remitterings- och vårdhistoria. (ur projektansökan till Socialdepartementet). Den första intervjustudien med drygt 1 800 klienter/patienter från olika delar av Stockholms läns behandlingssystem och en ettårsuppföljning av dem finansierades av forskningsmedel från Socialdepartementet. En uppföljning efter fem år blev möjlig inom ramen för projektet En komparativ studie av behandlingssystem, behandlingsinsatser och långtidsförlopp bland missbrukare i Stockholms län och norra Kalifornien (finansierat av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap år 2006; FAS dnr 2006-0822). I femårsuppföljningen insamlades uppföljningsdata från ett slumpmässigt urval av de ursprungliga intervjupersonerna. Projekten har genererat ett antal artiklar och rapporter (se www.sorad.su.se). Den här föreliggande analysen av situationen för personer med tungt missbruk har delfinansierats av Länsstyrelsen i Stockholms län, i ett projektet Länets tunga missbrukare: uppföljning, utfall och vårdens organisering. Stöd för femårsuppföljningen och analyser har också erhållits av Stockholms stads FoU-byrå. Denna rapport bygger på Katarina Nybergs arbete under en praktiktjänstgöring för utredningssociologi vid SoRAD år 2010. Författarna tackar Johan Edman för värdefulla kommentarer till en tidigare version. Stockholm i augusti 2011 Kerstin Stenius, Sara Ullman, Jessica Storbjörk och Katarina Nyberg

Innehållsförteckning BAKGRUND OCH SYFTE... 1 DATA, DEFINITIONER OCH METOD... 3 Bortfall... 6 Definitioner av tungt missbruk... 6 Metod... 8 BESKRIVNING AV GRUPPERNA VID FÖRSTA INTERVJUN... 8 Konsumtion, beroende och alkohol- eller drogrelaterade problem... 10 ERFARENHETER AV VÅRD... 11 Vårderfarenheter före första intervjun... 12 Typ av rekryteringsenhet... 16 Typ av insats vid rekryteringsenheterna... 16 Vårdkontakter under första året efter baslinjeintervjun... 18 Vårderfarenheter rapporterade vid femårsuppföljningen... 20 Vård senaste 12 månaderna före femårsintervjun... 24 UTFALL... 28 Tungt missbruk efter fem år... 28 Vad påverkade alkohol- och/eller drogbruket efter fem år?... 28 Har den sociala situationen förbättrats på gruppnivå?... 31 Alkoholkonsumtion, beroende och alkoholrelaterade problem... 33 SLUTORD... 34 LITTERATUR... 37 BILAGA 1. VÅRDKATEGORIER I BASLINJEINTERVJUFORMULÄRET BILAGA 2. INTERVJUFORMULÄR VID UPPFÖLJNINGAR BILAGA 3. SORADS RAPPORTSERIE

Bakgrund och syfte Under 2000-talet har personer med så kallat tungt missbruk uppmärksammats på olika sätt. År 2005 kom en särskild statlig utredning som helt enkelt hette Personer med tungt missbruk (SOU 2005:82). Utredningen anförde att det, beroende på definitionen, kan finnas upp till 100 000 personer med tungt alkohol- och/eller narkotikamissbruk i Sverige. Det tunga narkotikamissbruket hade i början av 2000- talet, enligt utredningen, ökat. Likaså hade den totala alkoholkonsumtionen stigit, med förmodad ökning av storkonsumenter. Samtidigt kom rapporter från vårdgivare om otillräckliga resurser. Särskilt svår ansågs vårdsituationen för personer med missbruk och samtidiga psykiska problem vara, men somatiska komplikationer och sociala problem i kombination med tungt missbruk utgjorde också en utmaning för vårdsystemet. Möjligheterna att få adekvat vård för personer med tungt missbruk kunde under de senaste åren ha försvårats av att sparkrav inom den offentliga sektorn minskat vårdresurserna, fortsatte utredningen (ibid.). SOU-utredningen föreslog ett avtal mellan kommuner och stat om tilldelning av särskilda resurser för denna grupp. De något senare riktade statsbidragen till tvångsvården, inom vårdkedjeprojektet och kontrakt för livet, motiverades också med oron för denna grupp (se bl.a. Fäldt et al. 2008; Hajnighasemi 2008). Det är känt att en del personer med missbruk står för en stor del av konsumtionen av vård av olika slag. Således är en stor del av den slutna akuta sjukvården alkoholeller drogrelaterad (Romelsjö, Ågren & Johansson 1985; Persson 1986). I en svensk studie som jämförde alkoholkonsumenter i den allmänna befolkningen med personer som befann sig i behandlingssystemet noterades dock att alkoholkonsumtionen i sig var mindre bestämmande för huruvida man fick missbruksvård. Mera avgörande för huruvida man hade kontakt med vården var en marginaliserad social situation och tidigare vårderfarenheter (Storbjörk & Room 2008). Många personer med omfattande och problematiskt alkohol- och drogbruk nås inte av eller efterfrågar inte vård, varken i Sverige eller i andra länder. Den svenska vården, med sina rötter i fattigvårdslagstiftning, tycks mera än t.ex. vårdsystemet i USA vara uppbyggt med tanke på socialt marginaliserade personer, medan själva alkohol- eller drogbruket inte är lika mycket i fokus (Stenius et al. 2010). Den tidigare nämnda statliga utredningen (SOU 2005: 82) påpekade att en utveckling av vården för personer med tungt missbruk kräver en bättre koordinering av vården inom socialtjänst, beroendevård, psykiatri, tvångsvård och kriminalvård, en mera individualiserad vård och kunskap om vilka insatser som ger resultat. Det har dock, anför utredningen, saknats en klar bild av personer med tungt missbruk i vården och av vilken vård de får. Man kan tillägga att det saknas en klar uppfattning om i vilken utsträckning deras situation faktiskt med nuvarande vård förbättras på lång sikt. En sådan bild är en förutsättning för vidare utvecklingsarbete. 1

I svensk behandlingsforskning finns några exempel på uppföljningsstudier som belyser vårderfarenheter och betydelsen av vård för personer med tungt missbruk. Det s.k. BAK-projektet på 1980-talet studerade klienter i institutionell narkomanvård med en uppföljningsundersökning 12 månader efter avslutad behandling (Bergmark et al. 1989). Utgångspunkten var en karriärmodell och frågeställningen bl.a. att se om vårdens betydelse var olika för personer som haft olika långt missbruk, eller var injicerande- respektive cannabismissbrukare. Utfallen mättes såväl i narkotika- som alkoholkonsumtion som i olika mått på social integration och samhälleliga ingripanden. I en särskild delstudie gjordes en klusteranalys av tre olika grupper av klienter i materialet. Av dessa bestod två grupper av personer med tungt missbruk. Den första och största gruppen kallades marginaliserade blandmissbrukare, med långvarigt medel- eller tungt blandmissbruk. Den andra gruppen hade tungt narkotikamissbruk och en stark grupptillhörighet i en subkultur. Den tredje gruppen betecknades som socialt integrerade blandmissbrukare och hade en lägre narkotikakonsumtion. Ett år efter behandlingen hade en relativt stor andel i framför allt grupp 2 en ganska stor konsumtion av såväl narkotika som alkohol. Också v.g. de sociala indikationerna var det grupp 2 som klarade sig sämst. För Socialstyrelsen arbete med att utveckla nationella riktlinjer för missbruksvården gjorde Lars Oscarsson en genomgång av långtidsuppföljningar vid behandling av alkoholmissbruk (Oscarsson 2006). Långtidsuppföljningar av behandling av missbruk ger sällan säkra kunskaper om betydelsen av specifika behandlingsmetoder för specifika grupper av personer med missbruksproblem, påpekar Oscarsson (ibid.), men de kan ge viktig information om samspel mellan behandling, individuella egenskaper och sociala faktorer. Den föreliggande rapporten kan ge vissa sådana insikter. Ett antal svenska studier har ägnats åt långtidsuppföljning av personer i vården med alkoholmissbruk. Av dessa kan vi nämna Nordströms (1987), som analyserade långtidsutfallet hos patienter som diagnostiserats med alkoholism på Lunds psykiatriska klinik åren 1949-1969, och de subjektivt uppgivna orsakerna bakom förbättringar hos 42 personer. Behandling, negativa effekter av missbruket, ändrade sociala omständigheter och socialt tryck att sluta var lika vanliga orsaker till förbättring. Öjesjö (2006) studerade 41 män som diagnostiserats som alkoholister i en studie i den allmänna befolkningen i Lundby i södra Sverige, med ett livsloppsperspektiv. En socialt stabilare situation och behandling var de vanligast nämnda orsakerna till förbättring av missbrukssituationen. Jan Blomqvist har i flera arbeten påvisat att för de flesta personer med missbruksproblem är behandling och annan hjälp bara en liten del av det komplexa förlopp som kan leda ut ur missbruk eller beroende. Detta är sant också för personer med tungt missbruk, även om de ofta har mindre socialt kapital och större 2

hälsoproblem än andra (se bl.a. Blomqvist 2002). Blomqvist inskärper också att en berättigad skepsis mot föreställningen att behandling ensamt kan lösa allas problem inte får leda till en nedrustning av samhället insatser, och särskilt inte för den grupp som kan vara mest beroende av detta stöd. Vad gäller särskilt tungt alkoholmissbruk finner också Oscarsson (2006), utifrån internationella långtidsuppföljningar med kliniska data, viss evidens för att snabb initial behandling, längre initiala vårdtider och kompletterande efterbehandling kan ge bättre utfall. Syftet med denna rapport, är att beskriva dem som kan karakteriseras som personer med tungt missbruk i Stockholms läns missbruksvård i början av 2000-talet, deras behandlingserfarenheter och utfallet för denna grupp efter fem år. Jämfört med tidigare svenska studier har denna studie vissa unika kvaliteter. Det är fråga om ett stort representativt urval av patienter och klienter i hela missbruksvården, såväl landstingets som socialtjänstens vård. Uppföljningstiden är lång, fem-sex år, och dessutom med en mellanliggande mätpunkt. Resultaten bygger på klienternas egna bedömningar av sina problem och av den vård de fått, med ett rikt frågebatteri. Denna rapport är huvudsakligen deskriptiv. Rapporten beskriver inledningsvis de personer med tungt missbruk som påträffas i vården (kön, ålder, nationalitet, utbildning och position på arbetsmarknaden samt vissa grundläggande sociala förhållanden). Därefter presenteras vilken vård dessa individer uppger att de har fått, hur de själva bedömer vården samt deras uppfattning av om vården har påverkat missbruket. Slutligen redogörs för deras situation efter fem år vad gäller missbruk och vissa sociala förhållanden. Data, definitioner och metod Rapporten bygger på en omfattande uppföljningsstudie av ett representativt urval patienter och klienter i länets missbruksvård. 1 Studien inleddes år 2000 inom ramen 1 Forskningsstudiens första del, Kvinnor och män i svensk missbruksbehandling, med bl.a. den första intervjun och ettårsuppföljningen finansierades av forskningsmedel från Socialdepartementet. Uppföljningsstudien av personer med tungt missbruk ingår i projektet En komparativ studie av behandlingssystem, behandlingsinsatser och långtidsförlopp bland missbrukare i Stockholms län och norra Kalifornien (FAS dnr 2006-0822), som insamlade femårsuppföljningsdata för ett slumpmässigt urval av samma personer. Analysen av situationen för personer med tungt missbruk har delfinansierats av Länsstyrelsen i Stockholms län, i ett projekt kallat Länets tunga missbrukare: uppföljning, utfall och vårdens organisering. Stöd för femårsuppföljningen och analyser har också erhållits av Stockholms stads FoU-byrå. Denna rapport bygger på Katarina Nybergs arbete under en praktiktjänstgöring för utredningssociologi vid SoRAD. 3

för forskningsprojektet Kvinnor och män i svensk missbruksbehandling (se Room et al. 2003) och de sista uppföljningsintervjuerna gjordes år 2008. I baslinjeundersökningen (i tabellerna kallad T1) insamlades klientdata via strukturerade intervjuer (intervjutid ca en timme) med ett representativt urval av klienter och patienter inom landstingets och socialtjänstens missbruksvård totalt 1 865 personer (för närmare beskrivning av data se Eriksson et al. 2003 samt Palm & Storbjörk 2003, för urval och metoder också Storbjörk 2006). Vid de initiala intervjuerna 2000-2002 som gjordes i början av en ny vårdepisod insamlades data om respondenternas bakgrund såsom kön, ålder, civilstånd, utbildning, sysselsättning, födelseland, huvudsakligt boende och rökvanor. Vidare tillfrågades respondenterna om sin alkohol- och drogkonsumtion, alkohol- och drogrelaterade problem samt behov av hjälp på grund av dessa problem. Respondenternas förväntningar på vården och attityder till alkohol- och drogproblem var en ytterligare sektion. Erfarenheter av vård för problem med alkohol- och droger togs också upp, liksom frågor om respondenternas väg till vården. En uppföljning gjordes efter ett år (i tabellerna kallad T2) och kom slutligen att omfatta 1 210 personer som huvudsakligen intervjuades per telefon (se Storbjörk 2006; Storbjörk, under tryckning). Vid detta tillfälle kartlades särskilt erfarenheterna av den vård de fick vid det första intervjutillfället, annan vård under året samt förändringar i social situation, fysisk och psykisk hälsa och alkohol- och drogbruk och -problem (se bl.a. Witbrodt & Romelsjö 2010; Witbrodt & Romelsjö, kommande). (Intervjuformuläret finns i bilaga 2). Efter fem år genomfördes en andra uppföljning (i tabellerna kallad T3) Av resursskäl gjordes ett stratifierat slumpmässigt urval av dem som gett tillstånd till förnyad kontakt vid det första intervjutillfället och vid det andra tillfället, om de nåtts av studien då. Urvalet bestämdes till 400 personer från dem som intervjuats inom socialtjänsten och 400 bland dem som intervjuats i landstingets missbruksvård. Inslumpningen till urvalet gjordes med hjälp av SPSS och utgick från alla intervjuade vid första tillfället (som godkänt förfrågan om uppföljningsintervju), också sådana som flyttat utomlands eller hade skyddad adress. Urvalet stratifierades i enlighet med socialtjänstens och landstingets insatser år 2000, vilka också låg till grund för viktningen vid analysen av de första intervjuerna (för en beskrivning av denna första viktning se Storbjörk 2006, samt Storbjörk, under tryckning). I socialtjänstgruppen skulle vid femårsuppföljningen således en knapp tredjedel slumpmässigt väljas bland dem som fick institutionsvård vid första tillfället, en tredjedel bland dem som fick boendeinsatser och drygt en tredjedel bland dem som fick annat, dvs. öppenvård, utredning, arbetsträning etc. I landstinget skulle drygt en tredjedel rekryteras från öppenvård, knappt 60 procent från slutenvård 4

(huvudsakligen avgiftningsavdelningar) och 5 procent från vardera metadon och avdelningar för läkemedelsbehandling och infektionskliniken. Inom socialtjänstens slutenvård och landstingets öppenvård var det reella antalet personer vid första intervjun så litet att samtliga personer togs med i urvalet. P.g.a. detta minskade urvalet till att slutligen bestå av 698 personer. 2 Av dessa nåddes efter utskickade informationsbrev, telefonpåringningar, förfrågningar via de kontaktpersoner som intervjupersonerna uppgivit, i vissa fall hembesök och uppsökande kontakter på dagcenter etc. 469 personer som genomförde en femårsintervju. Intervjuerna genomfördes med få undantag per telefon. I denna femårsintervju kartlades bl.a. social situation, alkohol- och drogvanor samt alkohol- och drogrelaterade problem och vårderfarenheter under de mellanliggande åren. (Intervjuformuläret finns i bilaga 2). Denna rapport beskriver de personer som genomförde femårsuppföljningen och som vid första intervjun uppgett en sådan alkohol- eller narkotikakonsumtion som indikerar ett tungt missbruk (se definition nedan). I tabellen nedan anges hur många av de 469 personer som intervjuats vid femårsuppföljningen som hade ett tungt alkoholmissbruk, hur många som hade ett tungt drogmissbruk, hur många vars alkohol- eller drogbruk inte kunde betecknas som tungt, samt hur många i dessa grupper som också intervjuades ett år efter den första intervjun. Tabell 1. Antal personer med tungt missbruk vid baslinjeintervjun (T1) år 2000-2002, som intervjuades vid femårsuppföljningen (T3), samt antal av dem som även intervjuades vid ettårsuppföljningen (T2)*. Inom parentes anges viktade siffror, vilka används fortsättningsvis i rapporten. Personer i femårsuppföljningen som vid T1 Antal Antal som också hade: intervjuade vid T2 Inget tungt missbruk 133 (137) 120 (113) Tungt alkoholmissbruk 208 (206) 172 (172) Tungt narkotikamissbruk 157 (144) 100 (122) [ Både tungt alkohol- och narkotikamissbruk 29 (18) 14 (23) ] * I rapportens tabeller benämns baslinjeintervjun (den initiala intervjun) för T1, ettårsuppföljningen för T2 och femårsuppföljningen för T3. Vid första intervjun hade således 46 procent av samtliga intervjuade ett tungt alkoholmissbruk och 32 procent ett tungt drogmissbruk enligt våra definitioner. 7,2 procent hade både ett tungt alkohol- och drogmissbruk vid första intervjun. Andelen med båda beteckningarna är så pass liten att en indelning i två grupper är motiverad 2 Till detta lades ett urval på 73 personer som vid första intervjun aldrig tidigare haft kontakt med missbruksvården, för en specialstudie av denna grupp. Dessa personer är inte inkluderade i denna rapports material. 5

(dvs. 7,2 procent ingår och redovisas både i gruppen med tungt alkoholmissbruk och i gruppen med tungt drogmissbruk). Resultaten betyder också att knappt 30 procent av de vårdade inte hade ett tungt missbruk vid den första intervjun. Bortfall För att bedöma hur rättvisande utfallsresultaten är krävs information om vilka personer som inte intervjuades vid uppföljningen. Vi är särskilt intresserade av i vilken mån personer med tungt missbruk var underrepresenterade bland dem som vi följde upp, vilket skulle kunna ge en alltför fördelaktig bild av resultaten. Analysen visar att personer med tungt alkoholmissbruk var något underrepresenterade bland dem som inte intervjuades efter fem år (51 procent av dem som inslumpades till femårsuppföljningen men inte intervjuades hade ett tungt alkoholmissbruk vid första intervjun, medan 44 procent av dem som faktiskt intervjuades vid femårsuppföljningen hade tungt alkoholmissbruk vid första intervjun; sig. 0,031, Chi 2 ). Andelen med tungt drogmissbruk vid första intervjun var lika stor bland dem som nåddes för uppföljning som bland dem som inte intervjuades vid uppföljningen (31 procent i båda fallen). Utfallet vad gäller tungt alkoholmissbruk kan således vara något snedvridet i positiv riktning. Endast 155 personer, mot förväntade cirka 250, kunde rekryteras för femårsuppföljningen från socialtjänsten. Detta bortfall bör beaktas vid tolkningen av vissa utsagor om vården. Definitioner av tungt missbruk Vad gäller tungt alkoholmissbruk finns ingen vedertagen definition (se bl.a. SOU 2005:82). Som redan framgår av citaten från den statliga utredningen ovan har tungt missbruk som begrepp i Sverige ofta förknippats med samtidiga sociala problem, på senare tid särskilt med psykiska problem. Vi har här valt ett mått som anger en konsumtionsnivå som innebär en betydande risk för hälsoskador. Som personer med tungt alkoholmissbruk definierades i denna rapport de respondenter som vid det första intervjutillfället har angivit att de har druckit minst fem drinkar (5 glas sprit à 4 cl, eller 1/4 flaska sprit (70 cl), eller 5 glas vin, dvs. nästan en hel flaska, eller 5 burkar folköl eller 3 burkar starköl) per dag minst tre gånger i veckan eller oftare och upp till dagligen under de senaste 12 månaderna. Som personer med tungt drogmissbruk definieras i denna rapport de respondenter som vid det första intervjutillfället uppgav att de har använt någon illegal drog eller receptbelagda läkemedel mera än läkare förskrivit under minst 25 av de senaste 30 6

dagarna, samt de som uppgett att de har injicerat någon drog de senaste tolv månaderna. Definitionen är närmast identisk med den som användes i bl.a. CAN:s rapporter om narkotikautvecklingen (se Byqvist et al. 1993 för MAX-studien; Drogutvecklingen i Sverige 2010), där man dock talar om injicering senaste 12 månader eller använt narkotika dagligen eller så gott som dagligen (4 dagar eller flera per vecka). Här har vi satt en något strängare dagsgräns, men också inkluderat användning av receptbelagda mediciner mer än läkare förskrivit. Definitionen är alltså, till skillnad från definitionen av tungt alkoholmissbruk, en kombination av aktuell konsumtionsfrekvens och särskilt riskabelt konsumtionssätt. Andra begrepp som förekommer i rapporten är bl.a. alkohol- eller drogberoende, alkohol- och drogproblem, fysiska hälsoproblem, sociala problem, psykiska problem, kriminalitet och familjeproblem. Dessa begrepp har operationaliserats i frågeformulären (se bilaga 2) och dessa operationaliseringar anges också nedan. Som alkohol- eller drogberoende (ICD-10) definieras den person som uppfyller minst tre av sex kriterier på beroende under de senaste 12 månaderna: 1. Stark längtan efter drogen. 2. Svårigheter att kontrollera intaget. 3. Fortsatt användning trots skadliga effekter 4. Prioritering av droganvändning är högre än andra aktiviteter och förpliktelser 5. Ökad tolerans 6. Fysiska abstinenssymtom. Uppfyllandet av kriterierna mättes med hjälp av ett etablerat frågebatteri på 9 frågor och tre följdfrågor (CIDI-SF, se Kessler et al. 1998). Med upplevda alkohol-/drogproblem menas i enlighet med frågeformuläret (och hämtat från Addiction Severity Index, ASI; se McLellan et al. 1992) om respondenten upplevt sug/längtan efter alkohol/droger, symptom då han/hon slutar dricka eller ta droger, problem på grund av berusning eller att respondenten velat avbryta sitt alkohol/droganvändande men inte kunnat. Respondenten har uppgivit hur många av de senaste 30 dagarna hon eller han upplevt sådana problem och om han/hon varit måttligt, påtagligt eller mycket oroad av dem ( oroad ). Respondenten anses ha alkohol- och drogrelaterade fysiska hälsoproblem om hon eller han har svarat ja på frågan om alkoholen/drogen inverkat negativt på respondentens fysiska hälsa de senaste tolv månaderna. I detta fall gäller det samtliga typer av droger och inte bara den drog som respondenten har nämnt som huvuddrog. Sociala problem när det gäller alkohol/droger definieras såsom att respondenten har svarat ja på minst två av frågorna: a) har alkoholen/drogen inverkat negativt på dina vänskapsrelationer eller ditt sociala liv, b) på ditt familjeliv eller ditt 7

äktenskap/samboförhållande, c) på dina studier eller arbete/yrkesliv eller d) på din ekonomi. När det gäller psykiska problem (från ASI, se McLellan et al. 1992) avses sådana som inte är direkt alkohol- eller drogrelaterade. För att mäta psykiska problem används frågorna hur många dagar av de senaste 30 som respondenten har upplevt psykiska eller känslomässiga problem, hur oroad eller besvärad denna varit under de senaste 30 dagarna av psykiska eller känslomässiga problem samt frågan om hur viktigt det är att få hjälp för dessa psykiska eller känslomässiga problem. Aktuell kriminalitet (ASI, se McLellan et al. 1992) mäts med frågan om respondenten väntar på åtal, rättegång eller annan påföljd för brott. Respondenten kan här svara ja eller nej. Familjeproblem (ASI, se McLellan et al. 1992) avser allvarliga problem av tillräcklig varaktighet och intensitet för att äventyra relationen, till exempel ytterst dålig kommunikation, ständiga gräl, fiendeskap etc. Här, liksom vad gäller psykiska problem, avses inte problem som direkt har med respondentens alkohol- och/eller drogproblem att göra. Metod Rapporten presenterar i huvudsak deskriptiva data om procentuell fördelning. I denna rapport har i några få fall bivariata korrelationer används för signifikanstest. Datamaterialet är viktat. Beskrivning av grupperna vid första intervjun Som ovan angetts var det 206 personer bland dem som var uppföljda efter 5 år som hade ett tungt alkoholmissbruk vid det första intervjutillfället och 144 som hade ett tungt narkotikamissbruk. I tabell 2 beskriver vi dessa två grupper närmare. 8

Tabell 2. Bakgrundsuppgifter för personer med tungt alkohol- eller drogmissbruk, procent. Tungt missbruk av: Alkohol (n=206) Droger (n =144) Kön Kvinna 34 20 Man 66 80 Ålder Under 35 år 16 42 35-49 år 42 51 50 år och äldre 42 7 Civilstånd Gift 18 4 Sambo 12 10 Ensamstående (tidigare gift/sambo) 53 59 Ensamstående (aldrig gift/sambo) 18 27 Utbildning Grundskola 9 år (inkl. oavslutad) 26 35 2-årigt gymnasium (inkl. enstaka ämnen) 38 40 3-årigt gymnasium (inkl. eftergymn.) 27 23 Universitetsexamen 8 2 Huvudsakligt boende Egen bostad, andrahand 70 34 Hos andra, kollektiv 5 17 Boende organiserat av myndighet 11 11 Bostadslös 12 36 Annat 2 2 Sysselsättning Yrkesarbetande 18 8 Arbetslös 23 46 Pensionär 25 13 Sjukskriven el. på institution 31 30 Annan 2 3 Födelseland Sverige 83 80 Norden 13 7 Övr. Europa 1 7 Utanför Europa 2 6 Cigarettrökning Röker inte 28 13 1-19 cigaretter per dag 24 51 20 eller fler cigaretter per dag 48 36 9

Tabell 2 visar att det var relativt stora skillnader på gruppnivå mellan personer med tungt alkohol- respektive drogmissbruk vad gäller kön och ålder (flera män och yngre med tungt drogmissbruk), civilstånd (personer med drogmissbruk oftare ensamstående), boende (flera personer med tungt drogmissbruk var hemlösa) och sysselsättning (knappt hälften av personerna med tungt drogmissbruk var arbetslösa) vid första intervjutillfället. Cigarettrökning var vanligare bland personer med tungt drogmissbruk men det fanns många storrökare också bland personer med tungt alkoholmissbruk. Bilden av två relativt olika grupper bekräftas av denna tabell och tungt drogmissbruk förknippas oftare med en instabil social situation. Konsumtion, beroende och alkohol- eller drogrelaterade problem I tabell 3 beskrivs konsumtion och konsumtionsrelaterade problem bland personer med tungt alkohol- eller drogmissbruk vid första intervjun. Tabell 3. Alkoholkonsumtion och alkoholproblem samt drogbruk och drogproblem bland personer med tungt missbruk vid T1, procent. Tungt missbruk av: Alkohol (n=206) Droger (n=144) 12 eller fler drinkar/dag Dagligen 42 4 Åtminstone veckovis 41 12 Åtminstone månadsvis 6 6 Åtminstone årsvis 3 17 Inte alls 7 60 Vilka droger använt senaste 30 dagarna Heroin 1 46 Metadon 1 12 Andra opiater 4 27 Dämpande 13 48 Kokain 1 6 Amfetamin 7 35 Cannabis 11 44 Hallucinogener 1 6 Lösningsmedel 1 1 Alkoholberoende 90 17 Drogberoende 19 86 Sociala problem- alkohol/droger 84 90 Hälsoproblem alkohol/droger 70 72 Oro alkohol/drogproblem senaste 30 dagarna 74 71 10

Tabell 3 visar att en stor andel av personerna med tungt alkoholmissbruk vid första intervjutillfället dagligen drack så mycket som tolv drinkar eller mer varje vecka eller oftare. En hög andel, 90 procent, av respondenterna uppfyllde även kriterierna för alkoholberoende vid detta tillfälle och nästan en lika hög andel hade sociala alkoholrelaterade problem. En något lägre men ändå en relativt hög andel (ca 70 procent) av respondenterna svarade att alkoholen hade haft en negativ inverkan på deras fysiska hälsa de senaste tolv månaderna. När det gällde oro över sina alkoholproblem svarade 74 procent av respondenterna att de hade varit måttligt, påtagligt eller mycket oroade eller besvärade över dessa problem de senaste 30 dagarna. Drygt 10 procent av personerna med tungt alkoholmissbruk hade de senaste 30 dagarna använt lugnande medel mer än de fått förskrivet eller brukar cannabis och sju procent hade använt amfetamin. Man kan notera att hela 19 procent av personerna med tungt alkoholmissbruk kunde betecknas som drogberoende. Heroin, dämpande mediciner (intagna utöver recept), cannabis och amfetamin var de droger som flest personer med tungt drogmissbruk, mer än en tredjedel för varje drog, hade använt de senaste 30 dagarna vid det första intervjutillfället. Åttiosex procent av personerna med tungt drogmissbruk var drogberoende, 90 procent hade sociala problem till följd av droger och 72 procent hade hälsoproblem på grund av droger. Sjuttioen procent av dem var vid första intervjun måttligt, påtagligt eller mycket oroade av drogproblem de senaste 30 dagarna. Över 20 procent uppgav att de druckit minst 12 drinkar alkohol vid ett tillfälle en gång i månaden eller oftare och 17 procent var alkoholberoende. Nästan samtliga av de personer som här bedömts ha ett tungt missbruk kan således också definieras som beroende och hade alkohol- eller drogrelaterade problem med relationer, familj, arbete eller ekonomi. Något mera överraskande är möjligen att nästan en tredjedel inte oroat sig över sitt bruk den senaste tiden eller upplevt hälsoproblem som de förknippar med alkohol- eller drogbruket. Erfarenheter av vård Ur planeringssynpunkt är det viktigt att försöka kartlägga vilken vård personer med tungt missbruk får. Denna studie kan också utnyttjas för att visa hur klienterna själva upplever vården. Detta avsnitt handlar om respondenternas erfarenheter av vård för alkohol- eller drogproblem. Till att börja med redovisas vilken vård respondenterna haft innan den första intervjun gjordes. Därefter redovisas var i vårdsystemet personer med tungt missbruk återfanns vid första intervjun, dvs. om de rekryterades från landstingets Beroendecentrum eller från socialtjänsten samt om de rekryterades från öppen- eller 11

slutenvården. Vi redogör också för vilken typ av vård och insatser respondenterna fick vid rekryteringsenheterna inom socialtjänsten respektive landstinget samt respondenternas generella åsikt om denna hjälp. Vi visar även sammanfattningsvis vilken vård respondenterna fick mellan den första intervjun och den första uppföljningen ett år senare. Avslutningsvis presenteras hur respondenternas vårderfarenheter och vårdkontakter såg ut efter fem år. Även här presenteras respondenternas syn på och omdöme om denna vård. Vårderfarenheter före första intervjun Vi har ovan visat att de flesta personerna med tungt missbruk uppger att de har sociala problem som kan kopplas till missbruket och ofta också sådana hälsoproblem. Förväntningen är då också att de har omfattande vårderfarenheter. I detta avsnitt presenteras vilka vårdkontakter personer med tungt missbruk haft inom landstingets sjukvård (tabell 4) och inom/genom socialtjänsten, kriminalvården och frivilligsektorn (tabell 5) före den första intervjun på rekryteringsenheten. De olika vårdgivarna och vårdformerna har här delats in i tjugo (10 plus 10) kategorier (i bilaga 1 ges en mer utförlig beskrivning av de olika kategorierna). Respondenterna har angett om de vid något tillfälle, efter 18 års ålder, fått vård för alkohol- och/eller drogproblem inom någon eller några av de olika vårdkategorierna, om de haft sådan kontakt under de senaste tolv månaderna eller om det inträffat tidigare. Fem procent hade aldrig tidigare fått missbruksvård, varken inom socialtjänsten eller inom landstinget före den första intervjun (bland personer med tungt alkoholmissbruk var andelen sju procent och bland dem med ett tungt drogmissbruk var andelen 2 procent). De var alltså verkliga nykomlingar i missbruksvården. Men den överväldigande majoriteten hade tidigare vårderfarenheter. Nitton procent av personerna med tungt alkoholmissbruk hade inte haft en enda vårddag i missbruksvården under de tolv månader som föregick den första intervjun. Fyrtioåtta procent hade däremot tillbringat 30 dagar eller fler i missbruksvården de senaste tolv månaderna. När det gäller personer med tungt drogmissbruk hade bara 10 procent inte varit i vård någon dag det senaste året före den första intervjun medan en stor majoritet på 73 procent tillbringat 30 dagar eller fler i missbruksvården de senaste tolv månaderna. Respondenterna, och särskilt personerna med tungt drogmissbruk, har alltså i många fall intervjuats under ett skede av sitt liv då de har haft en tät vårdkontakt. 12

Vi presenterar först närmare vilka vårderfarenheter våra intervjuade har haft inom sjukvården, för att därefter studera erfarenheter av socialtjänst, kriminalvård och frivilligorganisationer. Vid det första intervjutillfället visar tabell 4 att en tredjedel av personerna med tungt alkoholmissbruk hade fått vård på grund av alkohol- och/eller drogrelaterade problem i form av akut slutenvård någon gång under de senaste tolv månaderna. Öppenvård i beroendevården och avgiftning hade mer än en fjärdedel erfarenhet av under året innan. När det gäller vård som sträckte sig längre tillbaka än det senaste året var öppenvård i beroendevården, avgiftning eller annan slutenvård i beroendevården samt generell, öppen sjukvård de vanligaste erfarenheterna, och 20 procent eller något mera hade haft sådana vårdkontakter. Trettionio procent av personerna med tungt drogmissbruk uppgav att de haft avgiftning eller annan slutenvård inom beroendevården de senaste tolv månaderna och nästan lika många hade haft kontakt med Beroendecentrums öppenvård. Också vad gäller vård tidigare under vuxenlivet var den vanligaste vårdkontakten för personer med tungt drogmissbruk avgiftning eller annan beroendevård, men slutenvård inom allmän sjukvård var också vanlig. Kontakter med psykiatrin var inte vanliga i någondera gruppen. Bland personer med tungt alkoholmissbruk var de vanligaste kontakterna med socialtjänsten, frivillig- och kriminalvården på grund av alkohol- och/eller drogrelaterade problem de senaste tolv månaderna före första intervjun antingen öppenvårdskontakt med socialtjänsten (31 procent) eller kontakter med självhjälpsgrupper som AA, NA och Länkarna (30 procent). Före det senaste året hade nästan en tredjedel varit på behandlingshem och ungefär lika många haft kontakt med någon form av självhjälpsgrupp. Det var genomgående en högre andel bland de med tungt drogmissbruk som hade haft olika slags kontakt med socialtjänst, kriminalvård och frivilligsektorn än bland de med tungt alkoholmissbruk. Hela 57 procent av personerna med tungt drogmissbruk uppgav att de haft öppenvårdskontakt med socialtjänsten de senaste tolv månaderna och mer än en tredjedel hade haft kontakt med en självhjälpsorganisation. Beträffande vård som sträcker sig längre tillbaka än de senaste tolv månaderna hade nästan hälften varit på behandlingshem och cirka 40 procent haft kontakt med självhjälpsgrupper. En hög andel, en fjärdedel, av personerna med tungt drogmissbruk hade fått tvångsvård någon gång under sitt vuxna liv och ungefär lika många hade fått behandling i fängelse. Det rör sig alltså om en ganska stor grupp med erfarenhet av vård inom frihetsinskränkande former. 13

Tabell 4. Personer med tungt missbruk som vid T1 uppgav att de någon gång hade vårdats av olika vårdgivare och/eller i olika vårdformer inom sjukvården p.g.a. missbruk, procent. Vård före T1 för personer med tungt missbruk av: Typ av sjukvård: Alkohol (n=206) Droger (n=144) Akut slutenvård (beroendevården) Tidigare 19 27 Senaste 12 mån 34 23 Avgiftning eller annan slutenvård (beroendevården) Tidigare 23 36 Senaste 12 mån 27 39 Öppenvårdsmottagning (beroendevården) Tidigare 24 21 Senaste 12 mån 32 33 Mobila team (beroendevården) Tidigare 2 8 Senaste 12 mån 6 10 Metadonprogram (beroendevården) Tidigare 1 6 Senaste 12 mån 1 11 Slutenvård inom psykiatrin Tidigare 11 12 Senaste 12 mån 3 7 Öppenvård inom psykiatrin Tidigare 14 12 Senaste 12 mån 14 3 Annan sjukhusvård, slutenvård Tidigare 9 30 Senaste 12 mån 8 5 Generell sjukvård, öppenvård Tidigare 21 23 Senaste 12 mån 11 10 Privat sjukvård, psykolog eller terapeut Tidigare 15 11 Senaste 12 mån 4 9 * Se bilaga 1 för beskrivning av vårdkategorierna 14

Tabell 5. Personer med tungt missbruk som vid första intervjun uppgav att de någon gång hade vårdats av olika vårdgivare och/eller i olika vårdformer inom socialtjänsten, kriminalvården eller frivilligsektorn, procent. Vård före T1 för personer med tungt missbruk av: Typ av vård (icke-medicinsk):* Alkohol (n=206) Droger (n=144) Intensiv öppenvård ordnad av socialtjänsten Tidigare 9 29 Senaste 12 mån 8 10 Annan öppenvård ordnad av socialtjänsten Tidigare 9 18 Senaste 12 mån 31 57 Behandlingshem Tidigare 30 48 Senaste 12 mån 8 19 Stödboende 10 17 Tidigare 7 12 Senaste 12 mån Arbetsträning Tidigare 11 18 Senaste 12 mån 2 8 Tvångsvård enligt LVM Tidigare 10 23 Senaste 12 mån 1 13 Öppenvård inom el. ordnad av frivården Tidigare 5 9 Senaste 12 mån 1 3 Vård/behandling på fängelse Tidigare 2 26 Senaste 12 mån 2 3 AA, NA, Länkarna (självhjälpsgrupper) Tidigare 30 39 Senaste 12 mån 33 29 Annat, ex härbärge Tidigare 13 28 Senaste 12 mån 15 16 * Se bilaga 1 för beskrivning av vårdkategorierna 15

Typ av rekryteringsenhet Av de uppföljda respondenter som vid första intervjutillfället kan betecknas ha tungt alkoholmissbruk rekryterades majoriteten i landstingets öppenvård. Den näst vanligaste rekryteringsplatsen, för cirka en fjärdedel, var socialtjänstens slutenvård (inklusive sådan slutenvård som socialtjänsten betalade för). Av de uppföljda personerna med tungt drogmissbruk kom den största enskilda gruppen, nästan hälften, från socialtjänstens slutenvård medan landstingets öppenvård stod för en dryg fjärdedel. (Se tabell 6) Endast 2 personer kunde rekryteras från TUB (enheten för behandling av personer med missbruk av beroendeframkallande läkemedel). Tabell 6. Personer med tungt missbruk fördelade efter rekryteringsenheter vid T1, procent. Tungt missbruk av: Alkohol (n = 206) Droger (n=144) Beroendecentrum, öppenvård 54 28 Beroendecentrum, slutenvård 10 18 Socialtjänsten, öppenvård 9 7 Socialtjänstens, slutenvård 27 47 Typ av insats vid rekryteringsenheterna Vi börjar med att beskriva typ av insats på rekryteringsenheter inom socialtjänsten för personer med tungt missbruk och beskriver sedan hur nöjda de var med denna insats, för att därefter övergå till insatserna och graden av belåtenhet hos dem som intervjuades i landstingets beroendevård. Tabell 7 visar att majoriteten av personerna med tungt missbruk inom socialtjänsten rekryterades inför vård på behandlingshem eller på hem för vård eller boende (HVB hem). Tvångsvården stod för en relativt stor andel bland personer med tungt drogmissbruk, 17 procent, medan bara 10 respektive 18 procent av personerna med tungt drog- respektive alkoholmissbruk rekryterades i socialtjänstens öppenvård. 16

Tabell 7. Personer med tungt missbruk rekryterade från socialtjänsten (n=155) fördelade efter typ av insats vid rekryteringstillfället, procent. Tungt missbruk av: Insats: Alkohol (n=77) Droger (n=78) Missbruksutredning 2 3 Arbetsträning 6 0 Korttidsboende 3 0 Boende utan personal 0 14 Hem för vård eller boende (exkl. behandlingshem) 32 23 Behandlingshem 33 29 LVM 1 17 Familjehem 5 4 Intensiv öppenvård 8 5 Övrig öppenvård 10 5 Tabell 8. Generell bedömning* av behandlingen på rekryteringsenheten, rapporterat ett år senare vid T2, personer rekryterade från socialtjänsten, procent. # Tungt missbruk av Alkohol (n=58) Droger (n=42) Dålig 33 57 Medel 17 19 Bra 50 24 * På skala 1-5 där 1-2 är dålig, 3 medel och 4-5 bra. # Antalet svarande litet eftersom alla inte nåddes och intervjuades vid ettårsuppföljningen. Ett år efter den första intervjun tillfrågades respondenterna om sin erfarenhet av den vård de fick då de rekryterades till undersökningen (tabell 8). Man kan observera att inom socialtjänsten var personer med tungt drogmissbruk generellt sett mindre nöjda med vården än personer med tungt alkoholmissbruk och att mer än hälften av narkotikabrukarna var missnöjda med den vård de fick vid rekryteringsenheten i socialtjänsten. Man skall då komma ihåg att en betydande andel av dem som hade tungt drogmissbruk rekryterades inför tvångsvård eller i boende utan personal. Bortfallet på denna fråga var också stort bland personer med narkotikamissbruk, så resultaten är osäkra. 17

Tabell 9. Personer med tungt missbruk rekryterade från Beroendecentrum (n=195), fördelade efter typ av vårdenhet vid rekryteringstillfället, procent. Tungt missbruk av: Typ av vårdenhet: Alkohol (n=129) Droger (n=66) Öppenvård 84 58 TUB/M43 (läkemedelsberoende) 1 5 Slutenvård alkohol 13 4 Slutenvård narkotika (inkl. infektionsenhet) 1 22 Metadon (slutenvård, öppenvård) 1 10 Majoriteten av personerna med tungt missbruk inom landstingets beroendevård rekryterades inom öppenvården och en särskilt stor andel av personerna med tungt alkoholmissbruk. Slutenvård var något vanligare bland personer med tungt narkotikamissbruk. Tabell 10. Generell bedömning* av behandlingen på rekryteringsenheten, rapporterat ett år senare vid T2, personer rekryterade från Beroendecentrum, procent. # Tungt missbruk av: Alkohol (n=109) Droger (n=54) Dålig 6 6 Medel 24 34 Bra 70 60 * På skala 1-5 där 1-2 är dålig, 3 medel och 4-5 bra. # Antalet svarande litet eftersom alla inte nåddes och intervjuades vid ettårsuppföljningen En majoritet av de personer som intervjuades efter ett år var nöjda med den hjälp de fått på rekryteringsenheten inom Beroendecentrum ett år tidigare. Andelen nöjda är betydligt större än bland dem som rekryterades inom socialtjänsten, vilket som ovan antytts kan sammanhänga med var man rekryterades inom respektive system (slutenvård respektive öppenvård). Vårdkontakter under första året efter baslinjeintervjun Av personerna med tungt alkoholmissbruk var det 172 personer som nåddes vid ettårsuppföljningen och svarade på frågan om hur många dagar de fått vård vid rekryteringsenheten i samband med det första intervjutillfället. Med antal dagar menas antalet dagar i slutenvård eller antalet besök i öppenvård. Nästan hälften, 47 procent, hade tillbringat mer än 29 dagar i vården vid rekryteringstillfället. 18

Trettiofem procent hade tillbringat mellan 6 och 28 dagar i vård på rekryteringsenheten. Medeltalet vårddagar på rekryteringsenheten var 99 inom socialtjänsten och 32 inom landstingets vård. Av personer med tungt drogmissbruk var det 100 personer som deltog i ettårsuppföljningen. Av dessa hade en majoritet, 55 procent tillbringat mer än 29 dagar i vård på rekryteringsenheten. Trettiosju procent, hade vårdats på rekryteringsenheten mellan 6 och 28 dagar. Medeltalet vårddagar var i denna grupp 165 för dem som rekryterades vid vård i socialtjänsten en mycket lång vårdperiod och 33 för dem som rekryterades från landstinget. Många personer med tungt missbruk hade haft andra vårdkontakter, utöver vården på rekryteringsenheten, under de tolv månaderna som följde på det första intervjutillfället. I tabell 11 redovisas andelen respondenter som vid ettårsuppföljningen angav att de under de senaste tolv månaderna hade haft kontakt med sjukvården, inklusive beroendevården, för problem kopplade till alkohol, droger eller läkemedel. Tabell 11. Personer med tungt missbruk som under året efter T1 hade haft olika typer av vård- och behandlingskontakter inom sjukvården för problem kopplade till alkohol och/eller droger, procent. Tungt missbruk av: Typ av vård: Alkohol (n=172) Droger (n=42) Primärvården 6 5 Övriga allmänna sjukvården 9 9 Beroendevården 43 63 Psykiatrin 11 4 Vård av sjukvården, totalt 57 71 Cirka 60-70 procent av personerna med tungt missbruk hade, förutom vården på rekryteringsenheten, haft kontakt med någon gren av sjukvården under året efter den första intervjun för alkohol- eller drogrelaterade problem. De som hade drogproblem hade utöver vården på rekryteringsenheten i särskilt stor utsträckning haft kontakt med beroendevården (63 procent), men också bland personer med tungt alkoholmissbruk var det vanligt. Observera att här ingår också sådan vård som man remitterats till från rekryteringsenheten. Av de personer som hade ett tungt alkoholmissbruk vid första intervjun och nåddes och intervjuades ett år senare svarade 40 procent att de hade haft kontakt med socialtjänsten (tabell 12). Detta är färre än den andel som haft kontakt med sjukvården och till och med något färre än de som haft kontakt med 19

Beroendecentrum. När det gäller personer med tungt drogmissbruk var det av dem som intervjuades ett år senare och svarade på denna fråga 67 procent som hade haft kontakt med socialtjänsten året efter, utöver vården på rekryteringsenheten, dvs. ungefär lika stor andel som hade haft kontakt med sjukvården. Tabell 12. Personer med tungt missbruk som under året efter T1 hade haft olika typer av vård och behandlingskontakter inom socialtjänsten, för problem kopplade till alkohol och/eller droger, procent. Tungt missbruk av: Typ av vård: Alkohol (n=172) Droger (n=42) Tvångsvård enligt LVM 3 3 Vård på behandlingshem 9 23 Boendestöd 13 24 Öppenvård (inkl. missbruksutredning och samtal) 25 46 En större andel av personer med tungt drogmissbruk hade kontakt med socialtjänsten året efter den första intervjun och nästan hälften av dem hade öppenvårdskontakt. Vård på behandlingshem och boendestöd var också ganska vanligt bland personer med tungt drogmissbruk. Personer med tungt drogmissbruk hade också relativt ofta (16 procent av de intervjuade) året efter den första intervjun haft vård inom kriminalvården. Knappt hälften av dem (45 procent hade haft kontakt med frivilligorganisationer) men endast 3 procent privat vård. Bara 7 procent av dem som hade ett tungt alkoholmissbruk hade vårdats i kriminalvården under samma tid, 57 procent av dem hade haft kontakt med frivilligorganisationer och 6 procent hade fått privat vård. (Redovisas ej i tabell) Vårderfarenheter rapporterade vid femårsuppföljningen I detta avsnitt beskrivs respondenternas vård fem år efter den första intervjun. Till att börja med redogörs det för vilken typ av vård eller behandling för alkohol- och/eller drogproblem som de varit i under de fyra år som följde efter 1-årsuppföljningen. Därefter presenteras hur nöjda de varit med denna hjälp vid det senaste tillfället under denna period. Efter detta följer en presentation av vilka vårdgivare respondenterna varit i kontakt med de senaste tolv månaderna före femårsuppföljningen, samt om denna eventuella behandling, vård eller stöd hade att 20

göra med alkohol- och/eller drogbruk. 3 Därefter redogörs för deras generella bedömning av denna hjälp, i de fall då hjälpen hade med alkohol- och/eller drogbruk att göra. Vid femårsuppföljningen uppgav 20 procent av dem med tungt alkoholmissbruk vid baslinjeintervjun att de inte haft någon alkohol- eller drogrelaterad vårdkontakt under de fyra senaste åren. Motsvarande siffra bland personerna med tungt narkotikamissbruk var betydligt mindre, 8 procent. Tabell 13. Personer med tungt missbruk som fått någon typ av alkohol- eller drogrelaterad hjälp de fyra åren före T3, procent. Tungt missbruk av: Typ av hjälp: Alkohol (n=206) Droger (n=144) Avgiftning 33 37 Rådgivning/samtalsterapi om alkohol/droger/återfall Rådgivning/samtalsterapi om livssituation 33 49 23 40 Praktisk hjälp (t.ex. socialbidrag) 32 49 Behandling fysiska besvär 36 42 Metadonbehandling 2 26 Subutexbehandling 1 27 Antabus 28 7 Revia eller Campral 18 8 Av personer med tungt alkoholmissbruk hade en dryg tredjedel någon gång under dessa år vårdats på grund av fysiska besvär kopplade till missbruket. Nästan lika många hade varit på avgiftning eller fått rådgivning rörande alkohol, droger eller återfall. Det var även en ganska stor andel, cirka en fjärdedel av personerna med tungt alkoholmissbruk, som haft antabusbehandling. Bland personer med tungt drogmissbruk är vårderfarenheterna ännu vanligare. Närmare hälften hade någon gång under dessa fyra år fått hjälp i form av 3 Frågorna om vårderfarenheter under det senaste året innan femårsuppföljningen (T3) skiljer sig från kartläggningen av vårdkontakter vid de föregående två intervjutillfällena. Vid T1 och T2 efterfrågades endast vård som hade med respondentens alkohol och/eller drogproblem att göra medan T3 efterfrågar samtliga vårdkontakter, oavsett anledning till kontakt, för att därefter fråga om kontakten var missbruksrelaterad. 21

samtalsterapi rörande alkohol, droger eller återfall eller fått någon typ av praktisk hjälp. Ungefär 40 procent av personerna med tungt drogmissbruk hade fått behandling för fysiska besvär och lika många hade varit i metadon- eller subutexbehandling någon gång. Fortsättningsvis hade personer med tungt drogmissbruk mera vårdkontakter än de med tungt alkoholmissbruk. Man kan dock notera att minskningen i vårdkontakter över tid bland personerna med tungt drogmissbruk tycks något större än bland personerna med tungt alkoholmissbruk. Trots att de tidigare anförda tabellerna (tabell 8 och 10) visat att respondenterna var mindre nöjda med kontakten med socialtjänsten än med Beroendecentrum som helhet vid rekryteringstillfället, tyder denna tabell, som redovisar för svaren på frågor om specifika behandlingsåtgärder några år senare, på att avgiftning (för personer med drogmissbruk), subutex, antabus och revia-campral- behandling är minst lika kritiserade av respondenterna som socialtjänstens praktiska hjälpinsatser. Metadon är däremot mera uppskattat. Men överlag är alltså erfarenheterna av ren medicinbehandling, när det frågas särskilt om det, på längre sikt negativa och lika negativa som erfarenheterna av socialtjänstens praktiska hjälp. Det är också anmärkningsvärt att över hälften av dem som haft erfarenhet av drogavgiftning är missnöjda, medan alkoholavgiftning får ett högre betyg. 22