Rätten att få veta Internationella rödakorskommitténs uppdrag Internationella rödakorskommittén (ICRC) är en neutral, opartisk och oberoende organisation vars humanitära uppdrag är att skydda liv och värdighet samt ge stöd till människor som drabbas av krig, konflikt eller andra våldssituationer. ICRC strävar också efter att förhindra lidande genom att sprida kunskap om och stärka den humanitära rätten och de fundamentala humanitära principerna. ICRC, som bildades 1863, ligger till grund för Genèvekonventionerna och Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen. ICRC samordnar rörelsens internationella arbete i krig, väpnade konflikter och andra våldssituationer. Restoring Family Links RFL Restoring Family Links - RFL är ett samlingsbegrepp för rödakorsrörelsens världsomspännande arbete för att hjälpa familjer som splittrats och förlorat kontakten med anhöriga i krig, konflikt, naturkatastrof och migration. Efterforskning av försvunna anhöriga, familjeåterförening av splittrade familjer och förmedling av rödakorsmeddelanden är exempel på detta viktiga arbete.
(s. 2) Du kan gömma dig för kulorna i skyddsrummet men hur kan du undvika lidande när du inte vet vad som har hänt din son? Mirvat, 65, Libanon Oräkneliga familjer splittras varje år på grund av konflikter, naturkatastrofer och migration. Människor lider fruktansvärt av att inte ha någon kontakt med sin familj eller ens veta vad som har hänt dem. Människors välbefinnande och förmåga att hantera kriser beror till stor del på möjligheten att ha kontakt med sin familj. Det finns många orsaker till splittring. I flykten från en konflikt eller en naturkatastrof kan barn lätt komma bort i kaoset. Gamla och sjuka kanske inte vill eller har möjlighet att fly. Skadade förs till sjukhus utan att kunna meddela sina anhöriga vad som har hänt dem, eller människor blir frihetsberövade utan att ha möjlighet att informera sina anhöriga. Människor måste kunna återupprätta kontakten med familjemedlemmar som har försvunnit eller kunna få information om dem. Enligt internationell humanitär rätt och de mänskliga rättigheterna har människor rätt att få information om en saknad släkting. ICRC och nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar arbetar tillsammans över hela världen för att hjälpa människor som har kommit från sina nära och kära i katastrofer och andra situationer. Anställda och frivilliga strävar efter att dessa människor behandlas med respekt, värdighet och medkänsla. Arbetet med efterforskning kan fortsätta i åratal efter ett krig eller en katastrof. RFL innefattar en mängd olika verksamheter, till exempel att förena människor via telefon, internet eller öppna korta brev, så kallade rödakorsmeddelanden. Detta innebär ofta att man måste efterforska människor som är försvunna eller registrera särskilt utsatta individer som barn som har kommit ifrån sin familj eller personer som sitter frihetsberövade. Många gånger handlar RFL om att samla in information om människor som saknas eller kan ha avlidit. När allt går bra resulterar verksamheten i att familjer kan återförenas med sina nära och kära. Återförening eller att upprätthålla kontakten mellan människor som har kommit ifrån sina anhöriga på grund av en väpnad konflikt, naturkatastrof eller migration är en av Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsens kärnverksamheter. Denna broschyr berättar om detta arbete och varför det är så viktigt för så många.
(s. 3) RFL innefattar: Hjälpa familjer att hålla kontakt; Efterforska individer; Registrera och följa upp för att förhindra att människor försvinner och informera deras familjer om var de befinner sig; Återförena och ibland repatriera familjer till deras hemländer; Hjälpa myndigheterna att klargöra vad som har hänt med försvunna personer; Samla in, hantera och vidarebefordra information om avlidna personer. Envar person Skall vara berättigad att lämna underrättelser av uteslutande personlig natur till medlemmar av sin familj, var de än må befinna sig, och att mottaga sådana underrättelser från dessa. Fjärde Genèvekonventionen från 1949, artikel 25
(s. 4) RFL - ett världsomspännande nätverk När en väpnad konflikt, naturkatastrof eller andra situationer som kräver en humanitär insats separerar människor från deras nära och kära, eller hindrar dem från att komma i kontakt med dem, agerar Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen snabbt och effektivt för att upprätta kontakt. Det är ytterst statens ansvar att se till att människors rättigheter, som kommit ifrån sin familj, respekteras. I väpnad konflikt ska även alla organiserade väpnade grupper respektera dessa rättigheter. När myndigheterna (eller organiserade väpnade grupper) inte kan uppfylla sitt ansvar kan ICRC och de nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna, utifrån deras roller och ansvar, erbjuda sin verksamhet, vilket kan sträcka sig från att ha en stöttande roll eller helt ta över ansvaret. Organisationen har betydande erfarenhet och expertis för att utföra arbetet. Den har ett världsomspännande nätverk, Family Links Network, som består av ICRC:s centrala efterforskningsbyrå, efterforskningsavdelningar vid ICRC-delegationerna och nationella föreningars efterforskningsverksamheter. Via nätverket kan rörelsen öppet arbeta över landsgränser förutsatt att godkännande finns från berörda stater. Tack vare ett långvarigt samarbete mellan ICRC och nationella föreningar är Family Links Network unikt. Det är ett globalt nätverk som kan hjälpa människor som kommit ifrån sina nära och kära, var de än befinner sig. Organisationens RFL-arbete ICRC ICRC samordnar och genomför RFL-aktiviteter i väpnad konflikt eller andra våldssituationer. Organisationen påminner myndigheterna om deras skyldighet, enligt internationell lag, gentemot familjer som har splittrats eller som saknar information om någon anhörig. Den kan också ge råd om hur man kan undvika att familjemedlemmar kommer ifrån varandra till att börja med. ICRC bedriver den centrala efterforskningsbyrån i enlighet med Genèvekonventionerna. I konflikter och andra situationer som kräver internationell närvaro arbetar ICRC-anställda direkt med att stödja splittrade familjer och familjer med försvunna anhöriga. Centrala efterforskningsbyrån samordnar Family Links Network:s arbete i världen genom att stärka sina partners kapacitet, verka för enhetlighet och förse nätverket med metoder och riktlinjer. Nationella föreningar Nationella föreningar arbetar med RFL i sina respektive länder. De bestämmer vilka åtgärder som bör vidtas vid en naturkatastrof och kan vända sig till ICRC:s centrala efterforskningsbyrå då ett internationellt stöd behövs. Den nationella föreningen fortsätter sitt arbete så länge behovet finns, vilket kan sträcka sig långt efter att en konflikt har upphört eller naturkatastrof har inträffat. Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen
Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen, organisationen som samordnar de nationella föreningarnas internationella arbete, utför insatser för att bistå människor som drabbas av naturkatastrofer. Organisationen verkar för att RFL-behoven ska tillgodoses och inkluderas i katastrofberedskapsplaner. Det finns andra humanitära organisationer som också arbetar med efterforskning och familjeåterförening. Samarbete förekommer regelbundet med FN:s flyktingorgan UNHCR och IOM (International Organisation for Migration) samt med andra organisationer som UNICEF och icke-statliga organisationer som Rädda Barnen inom specifika områden, till exempel då barn kommit ifrån sina familjer.
(s. 5) Arkiv sprider ljus över det förflutna Människor som vill ha information om sina anhörigas öden i forna konflikter kan kontakta ICRC:s arkiv i Genève, Schweiz. Arkivet kan ge upplysningar om krigsfångar ända från fransk-tyska kriget 1870-71.
(s. 6-7) Väpnade konflikter splittrar familjer Det finns många och olika anledningar till varför familjer splittras i väpnade konflikter eller andra våldssituationer. Utöver att människor lätt kommer ifrån varandra under flykt från en konflikt, kan de också bli bortförda och dödade. Tyvärr identifieras inte alltid döda personer på ett korrekt sätt. Människor blir även frihetsberövade utan att deras familjer får veta var de befinner sig. Vid en konflikt gör ICRC:s neutrala och oberoende status organisationen unik och ger en möjlighet att främja arbetet med RFL över konflikt- och landsgränser, med samtycke från de stridande parterna. I många länder som drabbats av väpnad konflikt och våld besöker ICRC människor som har frihetsberövats och arbetar för att de ska kunna ha kontinuerlig kontakt med sina familjer. Vid behov, och i samverkan med myndigheterna, möjliggör ICRC familjebesök, telefonsamtal och skrivna meddelanden mellan den frihetsberövade och dennes familj. Att kunna ha kontakt med sin familj kan främja den psykologiska hälsan hos alla berörda. I en del länder är besök från familjen avgörande för att frihetsberövade ska få tillräckligt med mat och andra basala förnödenheter. Stöd till den saknades familj en prioritet Familjer som saknar en familjemedlem eller anhörig lider fruktansvärt av att inte veta vad som har hänt deras nära och kära, speciellt om de har försvunnit under en väpnad konflikt eller i samband med annat våld. Människor som har förlorat kontakten med eller inte vet vad som har hänt en anhörig tvingas leva i ett emotionellt tomrum, utan att veta om en förälder, ett syskon eller ett barn lever eller är död. Även om de misstänker att en familjemedlem är död, hindrar ovissheten dem från att sörja och gå vidare i livet. Män, soldater liksom civila, försvinner oftare än kvinnor. Eftersom mannen oftast försörjer familjen orsakar hans försvinnande ekonomiska problem för de som blir lämnade kvar. Familjers behov skiljer sig åt beroende på omständigheter, utbildning och ekonomisk situation. Oavsett har de flesta familjer gemensamt att de vill veta vad som har hänt den saknade och att de behöver ekonomiskt stöd om det är familjeförsörjaren som saknas eller har avlidit. För en del familjer är det också mycket viktigt att rättvisa skipas. Enligt internationell humanitär rätt och de mänskliga rättigheterna har människor rätt att få veta vad som har hänt en saknad anhörig. Lagarna kräver att myndigheterna gör allt för att ta reda på vad som har hänt en saknad person och att familjen underrättas. ICRC arbetar för att öka medvetenheten hos regeringar och militären om deras ansvar och skyldighet att ge stöd till familjer och förhindra att fler människor försvinner. ICRC uppmuntrar regeringar att snabbt informera familjen. Många gånger hjälper de myndigheterna att samordna arbetet så att information om vad som har hänt med en saknad person snabbt når familjen och att familjerna får stöd. ICRC arbetar också med att efterforska saknade familjemedlemmar. Det kan inkludera besök i fängelser, sjukhus och bårhus eller att be myndigheterna att utreda var personen kan befinna sig. Att efterforska försvunna personer kan vara en komplicerad process som involverar ICRC och flera nationella föreningar i olika länder. Ofta kräver det ett åtagande under lång tid.
Internationell humanitär rätt inkluderar flera bestämmelser som förbjuder påtvingade försvinnanden: Familjen har rätt att få veta vad som har hänt en saknad anhörig. Parter i en konflikt måste söka efter saknade personer och svara på efterforskningar som görs av familjen. Listor ska skrivas och delas över döda personer samt den exakta positionen och märkningen på gravar, tillsammans med alla detaljer om den som är begravd. Parterna i en internationell väpnad konflikt måste opartiskt och så snabbt som möjligt tillhandahålla information om sårade, sjuka, skeppsbrutna, krigsfångar, andra frihetsberövade personer och döda. Stridande och civila som tillfångatas av fiendestyrkor ska respekteras och behandlas med värdighet. Deras liv, rättigheter och tro ska respekteras. De måste skyddas från all sorts våld och vedergällning. De har rätt att ha kontakt med sin familj och att få ta emot hjälpsändningar. Malania Babenko hade inte träffat sin syster, Eugenia Kawcak, sedan 1943 då hon fördes bort från deras hem i Ukraina av nazisterna. I september 2008 kontaktade Malania Ukrainska Röda Korset i förhoppningen att återfinna sin syster, utan att veta var man kunde börja söka eller om hon ens överlevt kriget. Ukrainska Röda Korset sökte i arkiv från efterkrigstiden och skickade så småningom Malanias förfrågan vidare till Amerikanska Röda Korset med hänvisning att hennes syster kunde har rest till USA i början av 50-talet. Malania är nu 90 år. Efter att har varit ifrån varandra i 66 år kunde systrarna till slut återförenas, tack vare Röda Korsets efterforskningar. Jag är så glad för min mors skull säger Eugenias son. Hon har arbetat hårt hela sitt liv. Det är viktigt för henne att nu på senare år kunna släppa oron och umgås med sin familj. En del personer får tyvärr aldrig något svar och lider mycket på grund av det. Cruz del Carmen förlorade sina två söner under konflikten i Colombia 1996-97. Min äldste son var 22 år när de förde bort honom och min andra son skulle precis fylla 18 år. Det är så svårt. Det är en mycket svår upplevelse som man aldrig kommer över säger hon. Cruz del Carmen sålde allt hon ägde för att försöka hitta sina barn. Hon gjorde många förfrågningar men fick aldrig några konkreta svar. En del sa att de vara döda, att en väpnad grupp försökte rekrytera dem men dödade dem när de vägrade. Jag kan inte riktigt tro på det, det finns ju inga bevis. Jag såg det aldrig hända. Jag vet inte om de lever eller är döda, jag vet inte ens var de är. Ingen har någonsin ringt och sagt att de har sett dem där eller då inget. Det är ett tomrum som aldrig kan fyllas, det är mycket smärtsamt.
(s. 8) Naturkatastrofer splittrar familjer Naturkatastrofer som jordbävningar, tsunamis, cykloner, översvämningar och torka kan tvinga människor att lämna sina hem mycket hastigt. Människor skingras för att sätta sig i säkerhet och ibland måste hela samhällen evakueras. Skadade förs till sjukhus utan att deras anhöriga underrättas om var de är och döda identifieras inte alltid korrekt. Kommunikationssystem kollapsar och hindrar människor från att kunna kontakta sin anhöriga. Många är mycket angelägna om att kontakta sin familj, speciellt om de inte var hemma när katastrofen slog till. Naturkatastrofer slår många gånger ut samhällets förmåga att hantera döda personer. Korrekt hantering och identifiering av döda personer möjliggör för familjer att få vetskap om vad som har hänt deras nära anhöriga. När denna process inte fungerar kan det orsaka onödigt lidande för överlevande och hela samhället. Korrekt identifiering av döda personer har även juridisk betydelse för arv och försäkringar, något som kan påverka familjen under lång tid om det inte hanteras korrekt. Stöd till familjer som har tappat kontakten med en familjemedlem vid en naturkatastrof är en av de nationella föreningarnas kärnaktiviteter. Organisationens arbete kompletterar ofta regeringens och görs parallellt med andra lokala och nationella organisationers katastrofstöd. För att snabbt kunna ge information när en naturkatastrof slår till är noggrann planering avgörande. Organisationen har speciellt utbildad personal som snabbt kan analysera och tillgodose människors behov. Jordbävningen på Haiti i januari 2010 gjorde att tusentals människor inte visste vad som hade hänt deras anhöriga. Trots att det var omöjligt att uppskatta hur många som hade tappat kontakten med sina anhöriga kunde man få en uppfattning utifrån den strida ström av förfrågningar som kom från resten av världen. Många människor visste inte om deras anhöriga hade begravts i rasmassorna eller var vid liv men inte hade möjlighet att kommunicera. Ett katastrofteam med efterforskningsspecialister sattes in. Mindre än 24 timmar efter jordbävningen hade ICRC etablerat en Haitiavdelning på ICRC:s webbplats för efterforskning. Allt eftersom människor utanför katastrofområdet efterlyste sina anhöriga kunde människor som drabbats av katastrofen registreras som överlevande via information som Röda Korset fått från sjukhus, läger och andra platser. Inom två veckor var 26 000 människor registrerade på webbplatsen. Personal fanns på plats strax efter katastrofen för att hjälpa människor efterforska sina anhöriga. Satellittelefoner gjordes tillgängliga för att människor i det drabbade området skulle kunna ringa sina anhöriga. Claudel, 13 år, flögs från Haiti precis efter katastrofen på grund av ett benbrott han fått av att fallande betongblock. Jag var jätterädd berättar han. Jag visste inte vart de tog mig eller när jag skulle få träffa min mamma igen. Men sen kunde vi prata med varandra i telefon. När han var tillräckligt bra igen för att resa togs han tillbaka till Haiti och kunde där återförenas med sin mamma. Hon hade förlorat sitt hus och nästan alla sina ägodelar men hade återfått sin son. Vi tar en dag i taget. Jag är lycklig trots allt. Min familj överlevde och nu har Röda Korset återfört mitt barn till mig, berättar hon och kramar sin son hårt.
(s. 9) Att identifiera döda personer Många människor dör i konflikter och naturkatastrofer. Döda personer förs till bårhus eller begravs utan att deras anhöriga ens blir informerade. Insamlad information om döda personer liksom adekvat och värdig hantering av kroppar kan förhindra att avlidna försvinner spårlöst och underlätta för anhöriga i sorgeprocessen. I alla kriser sker organisationens hantering av döda personers kvarlevor i samråd med myndigheterna. Det kan inkludera: Ge råd till myndigheterna; Samla in information om döda personer; Hantera, förvara eller begrava kvarlevor; Ge stöd till de avlidnas familjer. Migration en utmaning Under de senaste årtiondena har ett ökat antal människor lämnat sina hem på grund av sociala och ekonomiska och miljörelaterade skäl. Idag finns det migranter över hela världen. Till skillnad från människor som tvingas lämna sina hem på grund av katastrofer och konflikter, ofta mitt i ett kaos där transport- och kommunikationsmedel slutar fungera, har migranter ofta möjlighet att kommunicera. Trots det är många i akut behov av humanitärt stöd och skydd. Striktare regler gällande migration har lett till att ett stort antal förvarsanläggningar har upprättats. Dessutom är människohandel och människosmuggling bland den snabbast växande internationella brottsligheten. Kvinnor som söker arbete som hemhjälp eller i fabriker och de som utsätts för människohandel för sexuella ändamål representerar en stor del av migranterna. De riskerar att bli avskurna från sina familjer och inte få möjlighet att kommunicera med yttervärlden. Organisationen ser att vissa migranter och deras familjer är särskilt utsatta och behöver hjälp för att komma i kontakt med sina familjer.
(s. 10) Särskilt utsatta människor I katastrofer är vissa människor särskilt utsatta. Det är människor som är beroende av sin familj, myndigheterna eller andra. Dessa människor riskerar att bli utsatta om de skiljs från sin familj eller den som brukar ta hand om dem. Exempel på särskilt utsatta människor är ensamma barn, äldre, sjuka och fångar. Att skydda barn Barn som skiljs från vuxna familjemedlemmar löper större risk att traumatiseras och riskerar i större utsträckning än andra barn att skadas fysiskt eller psykiskt, att bli föräldralösa eller utsättas för olaglig adoption eller människohandel. ICRC och de nationella föreningarna registrerar ensamma barn som kommit ifrån sina familjer var de än hittas och följer upp deras fall. Varje barn registreras och all information som kan hjälpa till vid efterforskningen av familjen sparas. För små barn som inte själva kan ge några upplysningar kan fotografier vara det enda sättet att identifiera dem och hjälpa dem att återförenas med sina föräldrar eller andra anhöriga. Informationen som samlas in sprids via Family Links Network och, om lämpligt, publiceras i lokal media och sätts upp på offentliga platser. Oftast visas fotografier på Röda Korsets lokala kontor och på platser som drar mycket folk, till exempel marknader. Röda Korset och Röda Halvmånen besöker också barnens hemstäder och hembyar i hopp om att hitta familjemedlemmar och för att kontakta myndigheterna och andra som kan ha viktig information. Shakuru är ett av de hundratals barn som kom ifrån sin familj när strider pågick i den östra delen av Demokratiska Republiken Kongo 2008. Liksom många andra fruktade man att han var död. Vi hörde att beväpnade män tog barn för att använda dem som bärare, sa Shakurus faster. En del barn kom tillbaka medan andra dog. Vi visste inte om våra barn en dag skulle komma tillbaka. Sex månader efter att han hade tappat kontakten med sin familj hittade ICRC Shakuru i Beni. Organisationen lyckades sedan hitta hans faster och farbror och frågade om de ville ta hand om honom vilket de gjorde med glädje. ICRC tog Shakuru till fasterns by. Efter att hon kramat honom hårt utbröt hon: Vi hade tappat hoppet. Vi trodde att han var död. Jag är så lycklig.
(s.11) Frihetsberövade och deras familjer har rätt till kontakt Varje år besöker ICRC ungefär en halv miljon frihetsberövade i mer än 70 länder över hela världen. ICRC arbetar med att övervaka och förbättra förhållandena för frihetsberövade, försäkra att de behandlas med värdighet och att deras rättigheter respekteras. ICRC gör regelbundna besök i fängelser för att övervaka de frihetsberövades välbefinnande och var de befinner sig samt för att kunna rekommendera myndigheterna att genomföra nödvändiga förbättringar avseende förhållanden och behandling. Rättigheten att få besök från sin familj och kommunicera med sina anhöriga är del av de grundläggande rättigheterna för frihetsberövade i enlighet med ett antal internationella lagar. ICRC strävar konstant efter att försäkra att frihetsberövade kan återupprätta och hålla kontakten med sina familjer. För tusentals frihetsberövade och deras familjer är rödakorsmeddelanden ett viktigt sätt att hålla regelbunden kontakt. De gör det möjligt att utbyta personliga familjenyheter som kan lindra känslor av isolering och ovisshet. Att skicka rödakorsmeddelanden mellan de frihetsberövade och deras familjer är ett stort logistiskt åtagande som involverar ett antal ICRC-delegationer och nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar i fångarnas hemländer. Varje meddelande överlämnas personligen. På grund av komplexiteten kan mottagandet och utdelandet av meddelandena vara mycket tidskrävande. Ett annat sätt som frihetsberövade kan kommunicera med sina familjer är via videolänk. Detta gör det möjligt för dem att se och prata med sina anhöriga. Tekniken visade sig mycket användbar i Afghanistan under en tid då besök var svåra att organisera. Om fängelset ligger långt från hemorten eller i ett annat land och resor är kostsamma eller man tvingas korsa en krigszon eller landsgränser kan ICRC organisera fängelsebesök. ICRC möjliggör dessa besök i samråd med fängelsemyndigheterna och ofta med den nationella föreningen. Lal Padshahs bror, som reste till sydöstra Afghanistan för att delta i en begravning för en avliden anhörig, kom aldrig tillbaka. Fyra månader efter att han hade rest iväg fick Lal Padshah ett rödakorsmeddelande från ICRC. Det var skrivet av hans bror som berättade att han var vid liv och mådde bra och att han hölls frihetsberövad på flygbasen Bagram. När jag fick meddelandet blev jag så otroligt lättad och tackade gud för att min bror var okej, sa Lal. Han besvarade meddelandet och de hade sedan kontinuerlig kontakt via ICRC. Senare kunde de prata med varandra via en videolänk på ICRC-delegationen i Kabul. Fastän det bara var på en tv-skärm vara det fantastiskt att kunna se min bror igen efter nästan två år. Under bilden sid 11: En sak som jag aldrig kommer att glömma är första gången jag fick ett rödakorsmeddelande som min familj hade skrivit, och teckningar från mina barn. Jag grät. Det var ofattbart att jag faktiskt höll i ett meddelande från dem. Sami Elhaj, journalist vid den arabiska tv-kanalen Al Jazeera och som i nära sex år hölls frihetsberövad på Guantanamo Bay.
(s.12) Förståelse och respekt Att arbeta med RFL kräver en nära kontakt med de berörda. Det är viktigt att förstå omständigheterna i varje fall liksom faktorer som kan påverka deras säkerhet och välbefinnande. Man måste också ha förståelse för de djupa fysiska och psykiska ärr som människor bär på till följd av separation och försvinnande. Det är viktigt att samma kompetens och tillvägagångssätt genomsyrar hela organisationen så att verksamheten är så enhetlig och effektiv som möjligt över hela världen. För att uppnå detta samordnar ICRCs centrala efterforskningsbyrå arbetet på en internationell nivå och ger stöd till de nationella föreningarna. Personuppgifter skyddas I alla situationer hanteras personuppgifter med försiktighet. Informationen samlas in med den berördes medgivande. Individens säkerhet prioriteras och ingen information används eller publiceras om den kan orsaka skada. Anställda och frivilliga hanterar personuppgifter i enlighet med internationell lag och de lagar som gäller för nationellt dataskydd. Tillgången till databaser som innehåller personuppgifter är begränsad och överföringen av data inom Family Links Network är säker. Varje situation skiljer sig åt och det är nödvändigt att de mest ändamålsenliga verktygen används för att återupprätta kontakt mellan människor som har kommit ifrån varandra. http://www.icrc.org/familylinks Family Links Network har en webbplats som hjälper människor att återfå kontakten. Det är en användarvänlig offentlig webbplats som är ett värdefullt redskap för människor som drabbats av en konflikt eller naturkatastrof, människor som ofta är desperata att få veta vad som har hänt med deras familj. De som befinner sig utanför katastrofområdet kan efterlysa försvunna anhöriga på webbplatsen. Sedan uppdateras webbplatsen allteftersom information kommer in om de personer som har bekräftats vara i livet. På webbplatsen kan också föras in information om efterforskade personer eller förmedlas att en person mår bra. Till skillnad från andra medier kan webbplatsen nås över hela världen och den uppdateras konstant. Webbplatsen är inte konfidentiell och vem som helst var som helst i hela världen kan gå in på den om de har tillgång till internet.
(s.13) Telefoner förenar familjer Telefonsamtal är ofta det snabbaste och enklaste sättet att upprätta kontakt mellan anhöriga. 2009 i provinsen Khyber Pakhtunkhwa i Pakistan tvingades hundratusentals människor fly från sina hem och bo i läger eller närliggande samhällen. Det var svårt att kommunicera så varje liten nyhet var värdefull. Människor sökte desperat efter information om sina anhöriga och Pakistanska Röda Halvmånen, i samarbete med ICRC, ordnade med gratis telefonservice. Mer än 6 000 telefonsamtal gjordes mellan internflyktingarna och deras anhöriga. Mohammad Rasool började gråta när han till slut hörde sin sons röst. Pojken hade flytt en månad tidigare tillsammans med åtta andra familjemedlemmar. Mohammad Rasool var så lättad att få veta att hans son, hans fru och resten av familjen mådde bra att han knappt fick fram ett ord. Efter samtalet viskade han tyst De lever! Efterforskning En förfrågan om efterforskning är en formell begäran från en saknad persons familj. Sökandet kan se ut på många olika sätt, uppgifter matchas, byar, sjukhus och bårhus besöks och förfrågningar ställs till myndigheterna. All information som samlas in meddelas familjen och om möjligt kan de återfå kontakten med de saknade anhöriga. Efter jordbävningen på Haiti i januari 2010 sände lokalradion med jämna mellanrum meddelanden om hur människor kunde söka efter sina anhöriga. Vänner, detta är ett meddelande från Internationella rödakorskommittén. Letar du efter någon i din familj? Vill du att din familj ska veta att du är vid liv? Internationella rödakorskommittén har en gratis webbplats för efterforskning på internet. Du kan registrera dina anhöriga och dig själv på: www.icrc.org Om du inte har tillgång till internet kan du besöka Haitiska Röda Korsets kontor: 1, angle rue Muguet et Route de Desprez Kom ihåg! Om du vill att dina anhöriga ska veta att du är vid liv eller om du letar efter någon i din familj måste du registrera dig! Du måste registrera namnet på den du söker och dig själv korrekt Ju fler som registrerar sig och sina anhöriga, desto större är chansen att de hittar varandra. Meddelande från Internationella rödakorskommittén med stöd från Haitiska Röda Korset.
(s. 14) Rödakorsmeddelanden Rödakorsmeddelanden är korta öppna brev som gör det möjligt för åtskilda anhöriga att hålla kontakten. Ett rödakorsmeddelande kunde stilla Ma Ohnmars oro då hon förlorade allt i cyklonen som drabbade Burma 2008. Hennes by drabbades av stor förödelse och trots att hennes familj överlevde tappade hon kontakten med sin syster i Yangoon. Ma Ohnmar och hennes familj flydde till ett kloster i Maubi där Burmesiska Röda Korset hjälpte henne att skriva ett rödakorsmeddelande till sin syster som de skulle överlämna. Samtidigt var Ma Ohnmars syster mycket orolig för Ma som hon inte hade hört från på tre veckor. När Ma Ohnmars systerdotter tog emot meddelandet sa hon: Hon kommer att bli så glad. Cyklonen var fruktansvärd men att inte veta vad som har hänt min moster gjorde allt ännu värre.