Kontrollprogram för grundvattnet i Helsingborg

Kontrollprogram för grundvattnet i Helsingborg Resultat av undersökningar 1997-2002 Miljönämnden

Text: Kristina Turkál Tabeller: Kristina Turkál Omslagsbilder: Peter Skantz (mittenbild), Ann Wulf Rapporten har godkänts av Miljönämnden ISBN 91-975025-4-5 MILJÖKONTORET 251 89 HELSINGBORG BESÖKSADRESS: CARL KROOKSGATA 10 TELEFON 042-10 77 50 FAX 042-10 50 44 E-POST: kristina.turkal@helsingborg.se

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning Inledning Geologi Jordarter Berggrund Hydrogeologi Jordlagrens vattenförande förmåga Berggrundens vattenförande förmåga Grundvattennivå Grundvattenskydd Kontrollprogrammet Provunkter Provtagningsfrekvens Analyser Resultat och bedömning Rosenlund - g1 Tånga g2 Yndesäte g3 Bröda g4 Torshult s1 Bekämpningsmedel Glyfosat och AMPA Diklobenil och 2,6-diklorbensamid (BAM) Atrazin och dess nedbrytningsprodukter Terbutylazin Metribuzin Etofumesat Mekoprop/meklorprop/MCPP 2,4-D Referenser 2 4 5 5 6 6 6 7 7 7 8 8 9 9 10 10 11 13 16 18 20 21 21 22 23 24 24 25 26 27 Bilagor

Sammanfattning Denna rapport är en sammanställning av resultaten från de undersökningar av grundvattnet som gjorts enligt ett av Miljönämnden i Helsingborg fastställt kontrollprogram. De resultat som redovisas är från provtagning av det ytliga grundvattnet i fem fasta punkter under åren 1997 till och med 2002. Provpunkterna representerar olika jordarter och är spridda geografiskt över kommunen. Den antropogena påverkan (påverkan genom mänsklig aktivitet) avspeglar sig framförallt i analyserna av näringsämnena kväve, fosfor och kalium, analysen av metaller samt funna rester av bekämpningsmedel och deras nedbrytningsprodukter. Även andra parameterar såsom exempelvis sulfat, konduktivitet och klorid är av intresse för denna bedömning. Generellt kan sägas att grundvattnet i samtliga punkter har ett ph-värde överstigande 6,0. Samtliga punkter utom två har också en så pass hög alkalinitet att vattnet även i framtiden kan bibehålla en acceptabel ph-nivå. I punkterna Yndesäte (g3) och Torshult (s1) är alkaliniteten dock otillräcklig för att åstadkomma detta. Fluoridhalten är naturligt låg i samtliga provpunkter och ger endast ett begränsat skydd mot karies. Kloridhalten visar på låga till måttliga halter i samtliga punkter med undantag för Tånga (g2). I denna punkt är orsaken troligen antropogen påverkan från spridning av gödsel alternativt enskild avloppsanläggning. Även halterna av kalcium, magnesium och natrium är högre än i de andra punkterna vilket kan bero på katjonbytesprocessen i marken. Kvävehalterna är höga till mycket höga i provtagningspunkten Yndesäte (g3). Orsaken är troligen närheten till omgivande odlingsmark eller eventuellt enskild avloppsanläggning. I punkterna Rosenlund (g1) och Torshult (s1) var halterna att anse som måttliga. Fosfor- och kaliumhalterna var i dessa punkter låga. I punkten Tånga (g2) var kvävehalterna liksom fosfor och kaliumhalterna låga medan det i punkten Bröda (g4) förekom låga kvävehalter men förhöjda halter av fosfor och kalium. Metallhalter överskridande bakgrundsvärdena konstaterades i samtliga provtagningspunkter. I punkten Rosenlund (g1) noterades vid två tillfällen förhöjd halt av krom. I punkten Tånga (g2) noterades förhöjda halter av krom och koppar. Vid ett tillfälle översteg också kvicksilverhalten detektionsnivån. I punkten Yndesäte (g3) var halterna av koppar, kadmium och zink förhöjda vid några tillfällen. Även här översteg kvicksilverhalten detektionsnivån vid något tillfälle. Även blyhalten var förhöjd vid ett tillfälle. Det kan dock inte uteslutas att detta beror på analysfel eftersom halten vid samtliga övriga tillfällen varit mycket lägre. I punkten Bröda (g4) var halterna av koppar, bly och zink förhöjda vid provtagningen hösten 2001. I punkten Torshult (s1) noterades höga halter av flera metaller (koppar, kadmium, bly, krom, nickel och kvicksilver). Framförallt för bly och nickel noterades väsentligt högre halter än i övriga provpunkter. Med undantag för punkten Torshult (s1) så har inga metallhalter överskridande Livsmedelsverkets gränsvärden för när ett dricksvatten ska bedömas som otjänligt överskridits. 2

Rester av bekämpningsmedel har påträffats i samtliga provtagningspunkter. Vanligast förekommande substanser var atrazin och diklobenil samt deras nedbrytningsprodukter. Dessa substanser har tidigare ingått i så kallade totalbekämpningsmedel som bland annat använts på grusplaner och liknande för bekämpning av ogräs. Numera finns inga godkända medel innehållande dessa substanser. Förutom dessa har även följande substanser påträffats i proverna: 2,4-D, etofumesat, AMPA, meklorprop, metribuzin och terbutylazin. Flest substanser har återfunnits i punkten Yndesäte (g3) medan högst halt noterats i punkten Bröda (g4), (4 mg/l 2,6-diklorbensamid). EUs riktvärde på 0,1 µg/l överskreds vid nio tillfällen för halten 2,6-diklorbensamid i punkten Yndesäte (g3) och vid två tillfällen för halten av samma substans i punkten Bröda (g4). I punkten Yndesäte (g3) överskreds även EUs riktvärde för högsta sammanlagda halt pesticider vid tre tillfällen och i Bröda (g4) vid ett tillfälle. Enligt Livsmedelsverket är halterna dock så låga att vattnet kan intas som dricksvatten utan några särskilda inskränkningar. Livsmedelsverket grundar sin bedömning på toxikologiska data och de riktvärden som anges av WHO. 3

Inledning Sedan 1997 tas prov på grundvattnet i Helsingborg enligt ett av Miljönämnden i Helsingborg fastställt kontrollprogram. Syftet med kontrollprogrammet är framförallt att övervaka grundvattentillgångarna så att långsiktiga förändringar i grundvattnets kvalitet kan följas. Resultaten från undersökningarna har utvärderats årligen och ett par årsrapporter har publicerats. Någon redovisning av den samlade bedömningen av undersökningarna har dock aldrig gjorts. Denna rapport är en sammanställning av de undersökningar som utförts i de punkter som representerar det ytliga grundvattnet (<10 m djup) från hösten 1997 till och med hösten 2002. En av provpunkterna (g4, Bröda) tillkom först under hösten 2001 och finns således endast redovisad från och med detta år. De provtagningspunkter som representerar det djupa grundvattnet (ca 20-60 m djup) ingår inte i denna sammanställning. Dessa punkter undersöks endast en gång vart femte år och resultat finns således endast från två tillfällen hittills. Resultaten från dessa undersökningar har tidigare rapporterats i årsrapporterna för 1997 respektive 2002. Figur 1. Jordarterna i Helsingborgs kommun 4

Geologi Texten under denna rubrik är hämtad ur en rapport av Melpomeni Kyzeridi; Förslag till grundvattenkontrollprogram för Helsingborg - geologisk bakgrund samt förslag till provtagningspunkter (september 1997). Figurerna har dock ändrats något jämfört med originalet. Jordarter Kommunens jordarter domineras av moränlera och lerig morän med en mäktighet av vanligtvis 5-10 m. I norra delen av kommunen dominerar dock kvartära avlagringar av mo, lerig mo, sand, lerig sand eller lera. Svall- och svämsediment är i allmänhet mycket begränsade. Isälvsavlagringar med betydande mäktighet finns i Örby fältet och i den nordöstra delen av kommunen (figur 1). I en stor del av kommunen är jordlagrens mäktighet relativt liten. Jordarter med stor mäktighet förekommer i den norra delen av kommunen, där jordarternas mäktighet ökar till 20-30 m. Även i den allra sydligaste delen är jordarterna mäktiga och här påträffas också det allra största djupet till berggrunden (>30 m). Berggrund Kommunens berggrund består till största delen av rät-lias berggrund, den s k Skånes stenkolsförande formation. Denna övertäcks av jurasystemets berggrund. Jurasystemet har växlande mäktighet (max 500 m) och består av grova sandstenar och finkorniga leror med alla övergångar dem emellan. I norra delen av kommunen förekommer bergarterna från rät och jura. Dessa utgör en formation av leror, lerstenar och lerskiffrar som växellagrar med sand- och mostenar. Tunna kolflöster och bankar av lerjärnsten förekommer också i lagerserien. Seriens mäktighet kan variera från 500 m till mindre än 50 m utmed gränsen mot urberget och Kågerödsformationen (se figur 2). I en mindre del, i sydöstra delen av kommunen, förekommer Kågerödsformationen. Formationen utgörs av leror, leriga mostenar, sandstenar och konglomerat, som i allmänhet är dåligt konsoliderade och förekommer i snabb växellagring. Kågerödlagrens maximala mäktighet är 300 m. Syd-sydöst om Kågerödsformationen har siluriska lager bestående av cyrtograptus-, märgeloch colonusskiffer påträffats. Här förekommer också permokarboniska diabasgångar. 5

Rät-lias formation Kågerödsformation Silur formation Domsten Ödåkra Mörarp Helsingborg Påarp 0 5 10 Km Figur 2. Förenklad kartbild som i stora drag visar berggrunden i Helsingborgs kommun. Hydrogeologi Med termen akvifer avses en geologisk bildning, som är så genomsläpplig att den kan avge vatten i användbara mängder. Ett grundvattenmagasin är en akvifer som är så avgränsad att den kan betraktas som en hydrologisk enhet. Mellan de olika grundvattenmagasinen förekommer mindre genomsläppliga lager. Jordlagrens vattenförande förmåga För det mesta är jordlagrens vattenförande förmåga obetydlig. Det är bara de större isälvsavlagringarna i Örbyfältet och i nordöstra delen av kommunen som är av stor betydelse på grund av sin betydande mäktighet. Förutom dessa områden förekommer dock grundvattentillgångar av lokal betydelse i de övre jordlagren. I områden där leror och lerstenar växellagrar med sand- och mostenar kan flera akviferer förekomma. Dessa är då belägna i de genomsläppliga sand- och mostenarna. Uttagsmöjligheterna i morän och postglacial lera är begränsade eller dåliga (SGU). Morän och svallsediment saknar intresse för stora grundvattenförbrukare. Där grusiga-moiga linser eller skikt förekommer i moränen, kan vattentillgången dock vara tillräcklig för enstaka hushåll, lantgårdar etc. 6

Berggrundens vattenförande förmåga Vattenföringen i berggrunden beror till övervägande del på sprickigheten. I sand- och mostenar är dock även porositet och permeabilitet av betydelse för magasinering och uttag av grundvatten. Akvifererna i kommunens berggrund är indelade i två grupper med hänsyn till bedömda möjligheter till uttag av grundvatten: Sprick- och porakvifer med kapacitet 0,2-20 l/sek per brunn. Förekommer där sprickigheten är mer avgörande än porositeten. Vattenföringen är störst närmast berggrundens överyta (0-30 m). Små grundvattentillgångar med dåliga uttagsmöjligheter, kapacitet 0-0,5 l/sek per brunn. Berggrunden i kommunen består till största delen av flera vattenbärande horisonter. Detta innebär att det kan vara svårt att skilja mellan de olika horisonterna och att rita en piezometrisk karta som är representativ för hela berggrunden. Salt grundvatten har påträffats i några områden där borrdjupet understiger 100 m. Saltvattnets ursprung kan vara havsvatten som har trängt inåt i landet i samband med grundvattenuttag i områden belägna nära kusten. Enligt SGU (1988) är det dock mest sannolikt att vattnet är relikt, d.v.s. att det härrör från istiden. Grundvattennivå Inom större delen av kommunen förekommer grundvattnet i flera våningar. I de övre jordlagren påträffas grundvattnet i allmänhet 1-10 m under markytan. Denna grundvattenyta följer i stora drag topografin. Grundvatten från denna övre horisont utvinns genom grävda brunnar, rörspetsar eller borrbrunnar. Inom områden med stort jorddjup förekommer grundvatten där grovsediment är inneslutna mellan tätare jordlager. I berggrunden förekommer grundvattnet också i flera våningar i stora delar av kommunen. Dessa kan ha mycket varierande grundvattennivå. Förkastningar kan förena olika vattenförande horisonter, men kan också begränsa akvifererna i sidled. Berggrundsakvifererna utvinns genom olika typer av borrade brunnar. Inom större delen av kommunen är grundvattnet inneslutet, exempelvis i linser av grovmaterial eller genom tektoniska förkastningar. Detta innebär att vattenståndet i dessa brunnar i allmänhet anger grundvattnets trycknivå. Grundvattenströmningen sker från höjdområdena mot de låglänta slätterna. Från rätjuraberggrunden sydost om Djuramåsa, där grundvattennivån är belägen ca 30 m över havsytan, sker grundvattentransporten dels åt väster och nordväst mot Öresund och dels mot Ängelholmsslätten i nordost. Grundvattenskydd Ur geologisk synpunkt kan akviferer ha mer eller mindre naturligt skydd mot föroreningar som infiltreras med ytvattnet. För grundvattentillgångarna i de övre jordlagren är det naturliga skyddet ofta dåligt. Speciellt där isälvsavlagringar och övriga grovsediment dominerar i markytan kan föroreningarna mycket snabbt nå grundvattnet. Inom de norra och nordöstra delarna av kommunen är risken för att de undre akvifererna ska förorenas liten, eftersom de täcks av leriga moräner, moränleror och sedimentära leror med betydande mäktighet. Skyddet är betydligt även där Kågerödsformationen och jura- 7

rätberggrunden förekommer även om jordtäcket är tunt (ca 10 m), eftersom de ofta innehåller svårgenomsläppliga leriga lager. Däremot finns det alltid en risk för förorening av den övriga berggrundens akviferer, eftersom jorddjupet i större delen av kommunen är mindre än 10 m och akvifererna är av sprick- och pornatur. Detsamma gäller inom områden som ligger i anslutning till stora isälvsavlagringar, oavsett jorddjup. Kontrollprogrammet Provpunkter Programmet omfattar totalt nio stycken provpunkter. Punkterna representerar de huvudsakliga geologiska och hydrogeologiska förhållandena inom kommunens gränser. Punkterna är också geografiskt spridda inom kommunen. Fem av provpunkterna representerar ytliga grundvattenmagasin. Fyra av dessa utgörs av befintliga grävda dricksvattenbrunnar som används för uttag av dricksvatten. Prov tas ut antingen direkt ur brunnen eller i tappkran belägen så nära brunnen som möjligt innan eventuella installerade filter. Den femte provtagningspunkten utgörs av en grundvattenspets. Punkterna representerar olika jordarter; grovkorniga kvartära sediment (g1 och s1), morän (g3 och g4) samt kvartär lera (g2). Punkten g4 kan även sägas representera en äldre typ av dricksvattenbrunn som tar emot mycket ytligt vatten. Kontrollprogrammets provpunkter för det ytliga grundvattnet finns markerade i figur 3. En beskrivning av punkterna finns i bilaga 1. De övriga fyra provpunkterna som ingår i kontrollprogrammet utgörs av borrade brunnar. Dessa tas inte upp vidare i denna rapport. Skälderviken g2 Domsten Allerum Laröd Helsingborg s1 g4 Kattarp Påarp Bårslöv g1 Mörarp g3 Öresund 0 5 10 Km Figur 3: Kontrollprogrammets provtagningspunkter, för det ytliga grundvattnet. 8

Provtagningsfrekvens Provtagning görs två gånger per år; en gång under våren och en gång under hösten. Analyser Samtliga provpunkter analyseras med avseende på pesticider, metaller samt ett antal övriga fysikalisk-kemiska parametrar. Vilka parametrar som analyseras framgår av resultatsammanställningen i bilagorna 2-11. För pesticider anges i dessa sammanställningar endast de ämnen som påvisats i proverna. Av bilagorna 12 och 13 framgår vilka pesticider som ingått i analyserna och detektionsgränserna för dessa. Resultat och bedömning Under denna rubrik redovisas resultat och översiktlig bedömning av grundvattnets fysikaliskkemiska status i respektive punkt. För bedömningen har huvudsakligen Naturvårdsverkets rapport 4915 Bedömningsgrunder för miljökvalitet grundvatten använts. I denna ingår bedömning av metallerna kadmium, zink och bly. Viss jämförelse har också gjorts med de gräns- och riktvärden som anges i Statens livsmedelsverks kungörelse (SLV FS 1989:30) med föreskrifter och allmänna råd om dricksvatten. För bedömning av halten av metallerna aluminium, koppar, krom och kvicksilver har de naturliga bakgrundshalter som anges i Naturvårdsverkets skrift Sötvatten 90 använts som jämförelse. Bakgrundshalterna anges i denna rapport med en viss variationsbredd. Vid nedanstående bedömning har den högst angivna naturliga bakgrundshalten använts. Då det gäller kvicksilver har den naturliga bakgrundshalten uppgetts ligga mellan 0,0000001 och 0,00005 mg/l. Detektionsgränsen för kvicksilver har dock vid samtliga provtagningstillfällen legat på 0,0001 mg/l vilket överstiger den naturliga bakgrundshalten. Anmärkning har därför endast gjorts då detektionsgränsen överskridits. För nickel finns inte angivet något bakgrundsvärde i Naturvårdsverkets rapporter utan en relatering görs endast till Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten. Bedömningsgrunderna har sammanställts i bilaga 14. För bedömning av halten bekämpningsmedel har en jämförelse gjorts mot de krav som ställs i EUs dricksvattendirektiv. I detta anges ett gränsvärde för enskilt bekämpningsmedel till 0,1 µg/l och för summan av samtliga bekämpningsmedel till 0,5 µg/l. Dessa gränsvärden är numera inarbetade även i de svenska föreskrifterna om dricksvatten. Vid tidpunkten för provtagningarna gällde dock inte dessa gränsvärden i Sverige. En jämförelse har även gjorts mot de riktvärden som angetts av WHO för dricksvatten. WHOs riktvärden är satta så att en person på 60 kg ska kunna konsumera 2 liter vatten per dag under en livstid utan några hälsoeffekter. En utförligare beskrivning av respektive bekämpningsmedel som återfunnits vid provtagningarna görs under rubriken Bekämpningsmedel på sidan 20. I de diagram som redovisas nedan har endast de värden tagits med som legat på eller över detektionsgränsen. Resultat som från laboratoriet redovisats som mindre än detektionsgränsen har i diagrammen angetts som lika med noll. 9

Rosenlund provpunkt g1 Konduktivitet och kloridhalt Vattnet uppvisar låga värden på kloridhalt och konduktivitet. Med ett undantag understiger de uppmätta kloridhalterna 20 mg/l, vilken är den halt som Naturvårdsverket satt som jämförvärde på den depositionsbetingade tillförseln i Götaland. Värdena understiger även de gränsvärden som Livsmedelsverket angett för klorid i dricksvatten. Järn, mangan och sulfat - redoxtillstånd Vattnet har till övervägande delen visat på höga halter av järn, mangan och sulfat. Detta innebär bland annat att vattnet har en låg redoxpotential och placeras i klass 3 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Vattnet räknas som anaerobt. Som dricksvatten bedöms vattnet som tjänligt med anmärkning med avseende på järn- och manganhalterna enligt Livsmedelsverkets gränsvärden. Alkalinitet och ph Vattnet har en hög till mycket hög alkalinitet och ett mycket högt ph-värde. Detta innebär att vattnet placeras i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder; d v s vattnet har en tillräcklig alkalinitet för att även i framtiden bibehålla acceptabel ph-nivå. Kväve, fosfor och kalium Halterna av kväve är mycket låga till måttliga i grundvattnet och vattnet placeras i klass 1 till klass 3 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Även halterna av fosfat och kalium är låga. Detta tyder på att vattnet troligen inte är direkt påverkat av mänsklig aktivitet i form av odling eller avloppshantering eller liknande. Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Livsmedelsverkets bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Halterna av kadmium, bly och zink är mycket låga till måttliga vilket placerar vattnet i klass 1 till klass 3 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Då det gäller krom har Naturvårdsverket angett att den naturliga bakgrundshalten i svenska grundvatten kan uppgå till 0,001 mg/l. Vid två tillfällen har kromhalten överskridit detta värde något och uppgått till 0,0011 respektive 0,0032 mg/l. Vid övriga provtagningstillfällen har bakgrundsvärdet underskridits. För metallerna aluminium och koppar har de angivna högsta bakgrundshalterna på 5 mg/l (aluminium) respektive 0,01 mg/l (koppar) underskridits vid samtliga provtagningstillfällen. Kvicksilverhalten har vid samtliga provtagningstillfällen utom ett underskridit detektionsgränsen på 0,0001 mg/l. Vid ett tillfälle uppmättes kvicksilverhalten 0,0067 mg/l i vattnet. Provet togs om kort därefter och halten kvicksilver uppmättes då till <0,0001 mg/l vilket tyder på att det första värdet berodde på ett analysfel. Nickelhalten har vid samtliga tillfällen legat under Livsmedelsverkets gränsvärde. 10

Pesticider Tre olika pesticider har detekterats under perioden. Dessa är desetylatrazin, 2,4-D och etofumesat. Halterna har varit relativt låga (0,01-0,06 µg/l). EUs gränsvärden har inte överskridits i något fall. WHO har angett ett riktvärde för 2,4-D på 30 µg/l. För övriga pesticider har WHO inte angett några riktvärden. För desetylatrazin har dock angetts att det troligen inte är mer toxiskt än modersubstansen atrazin, för vilket riktvärdet angetts till 2 µg/l. Tånga provpunkt g2 Konduktivitet och kloridhalt Grundvattnet uppvisar relativt höga värden på kloridhalten och konduktiviteten. Kloridhalten har vid provtagningstillfällena legat på mellan 46 och 99 mg/l vilket påtagligt avviker från det jämförvärde på 20 mg/l som Naturvårdsverket angett. Enligt Naturvårdsverkets modell för tillståndsklassning hamnar vattnet då i klass 3; relativt hög halt. Halten understiger dock vid samtliga tillfällen 100 mg/l vilket utgör Livsmedelsverkets gränsvärde för att ett dricksvatten ska bedömas som tjänligt med anmärkning. Brunnen är placerad i närheten av odlad mark. Eventuellt kan de förhöjda värdena på klorid och konduktivitet bero på detta. De förhöjda halterna kan även bero på påverkan från enskild avloppsanläggning. Brunnen är också placerad relativt nära en allmän väg varför påverkan från vägsalt inte helt kan uteslutas. Halterna av de positiva jonerna kalcium, magnesium och natrium är högre i denna punkt jämfört med de punkter som har lägre halt av klorid. Detta kan eventuellt bero på den katjonbytesprocess som sker i marken. 100 80 100 mg/l Hög halt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 60 40 20 Kond (ms/m) Klorid (mg/l) 50 mg/l 20 mg/l Relativt hög halt klorid enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Naturvårdsverkets jämförvärde för klorid i Götaland. 0 g1 g2 g3 g4 s1 Figur 4: Konduktivitet och kloridhalt för samtliga punkter som medelvärde för 1997-2000 Järn, mangan och sulfat - redoxtillstånd Järn- och manganhalterna har varierat relativt mycket mellan provtagningstillfällena. Sulfathalten har dock hela tiden varit hög. Vid en bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder pendlar vattnet mellan klasserna 1, 2 och 3, dvs mellan hög, måttligt hög och låg redoxpotential. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan en förändring från klass 2 till klass 3, d v s till mer reducerade förhållanden, bero på tillförsel av organiskt material. Detta kan exempelvis härröra från avloppsvatten eller infiltration av ytvatten från områden med kraftigt stallgödslad mark. En förändring åt andra hållet mot mer oxiderade förhållanden, d v s från klass 3 till klass 2, kan bero på utsläpp av nitrat. Båda dessa förklaringar är möjliga i detta fall eftersom brunnen är placerad i anslutning till odlingsmark. Vid samtliga provtagningstillfällen har dock nitrathalten varit låg. Nitrithalten har å andra sidan varit förhöjd vid ett par tillfällen. 11

Alkalinitet och ph Vattnet har en mycket hög alkalinitet och ett mycket högt ph-värde. Vattnet placeras därmed i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, vilket innebär att vattnet har en tillräcklig alkalinitet för att även i framtiden bibehålla acceptabel ph-nivå. Kväve, fosfor och kalium Nitrathalten är genomgående mycket låg och vattnet placeras i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Även fosfathalten och kaliumhalten är låga. Nitrithalten har dock vid något provtagningstillfälle överstigit 0,005 mg/l vilket enligt Livsmedelsverkets bedömningsgrunder kan indikera påverkan från någon typ av förorening. Exempel på sådan förorening kan i detta fall vara användning av kvävegödselmedel på omkringliggande odlingsmark alternativt påverkan från fastighetens enskilda hushållsavlopp. Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Livsmedelsverkets bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder innehåller vattnet endast mycket låga till måttliga halter av metallerna kadmium, bly och zink vilket innebär att vattnet placeras i klass 1 till klass 3 (mycket låg till måttlig halt). Kopparhalten översteg vid ett tillfälle det högsta naturliga bakgrundsvärdet (0,010 mg/l) då den uppgick till 0,29 mg/l. Vid övriga provtagningstillfällen understeg kopparhalten 0,010 mg/l. Det kan därför inte uteslutas att det höga värdet beror på ett analysfel. Kromhalten varierade mellan <0,00002 och 0,01μg/l och översteg vid ett fleratl tillfällen Naturvårdsverkets högsta bakgrundsvärde på 0,01μg/l. Aluminiumhalten understeg det högsta bakgrundsvärdet (5 mg/l) vid samtliga provtagningstillfällen. Kvicksilverhalten låg vid samtliga tillfällen utom ett under detektionsgränsen på 0,0001 mg/l. Vid ett tillfälle uppgick halten till 0,00015 mg/l. Nickelhalten har vid samtliga tillfällen legat under Livsmedelsverkets gränsvärde. Värt att notera är att för samtliga metaller har högst halt uppmätts vid provtagningen under våren 2001. Då noterades även den högsta järnhalten samt en relativt hög turbiditet, en svag och obestämd lukt och ett förhöjt färgtal. Pesticider I provpunkten har 2,6-diklorbensamid återfunnits vid fem av elva provtagningstillfällen. Halten har dock varit låg (0,01-0,06 µg/l). EUs gränsvärden har inte överskridits vid något tillfälle. 2,6-diklorbensamid saknar liksom modersubstansen diklobenil ett riktvärde från WHO. Livsmedelsverket har dock angett ett riktvärde på 39 µg/l för 2,6-diklorbensamid. 12

Krom (µg/l) 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 g1 g2 g3 g4 s1 1,0 µg/l är högsta naturliga bakgrundsvärde enligt Naturvårdsverket. Figur 5: Kromhalten för samtliga punkter som medelvärde för 1997-2002 Yndesäte provpunkt g3 Konduktivitet och kloridhalt Grundvattnet uppvisar måttliga halter av klorid och relativt låga värden på konduktiviteten. Kloridhalterna varierar mellan 20 och 36 mg/l vilket, vid en jämförelse med det värde på 20 mg/l som Naturvårdsverket angett för depositionen av klorid i Götaland, kan ses som en måttlig avvikelse. Järn, mangan och sulfat - redoxtillstånd Halterna av sulfat är genomgående höga vid samtliga provtagningstillfällen medan halterna av järn och mangan varierar något. Till övervägande delen är halterna dock låga vilket innebär att vattnet kan anses ha hög redox-potential och placeras i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Vattnet bedöms som aerobt. Alkalinitet och ph Grundvattnet har ett ph-värde som genomgående överstiger 6,0. Alkaliniteten varierar dock en del och är som lägst 19 mg/l och som högst 62 mg/l. Vid ett flertal tillfällen har alkaliniteten understigit 30 mg/l vilket enligt Livsmedelsverkets bedömning ökar risken för korrosionsangrepp i distributionsanläggningen. Vid en bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder framgår att vattnet är påtagligt till starkt påverkat av försurningsbelastningen i form av sulfatdepositionen (klass 3 och klass 4). Alkalinitet (mg/l) 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 g1 g2 g3 g4 s 1 Figur 6: Alkalinitet för samtliga punkter som medelvärde för 1997-2002 30 mg/l: låg halt alkalinitet enligt Naturvårdsverkets (NV) bedömningsgrunder. 13

Kväve, fosfor och kalium Nitrathalten varierar mellan 8 mg/l och 14 mg/l och bedöms som hög till mycket hög enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (klass 4 till klass 5). Värdena innebär en stark till mycket stark avvikelse från jämförvärdet som anges till 0,5 mg/l i bedömningsgrunderna. Nitrithalten har vid ett flertal tillfällen också varit förhöjd. Vid ett av provtagningstillfällena uppgick den till 0,75 mg/l vilket överskrider Livsmedelsverkets gränsvärde för när ett dricksvatten ska bedömas som otjänligt. Vid detta tillfälle var även ammoniumhalten något förhöjd. De förhöjda kvävehalterna kan bero på närheten till brukad mark. Halterna av fosfat och kalium har dock varit relativt låga. Nitratkväve (mg/l) 12 10 8 6 10 mg/l Mycket hög halt enligt NV:s bedömningsgrunder 5 mg/l Hög halt enligt NV:s bedömningsgrunder 4 2 0 g1 g2 g3 g4 s1 Figur 7: Nitratkväve för samtliga punkter som medelvärde för 1997-2002 Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Livsmedelsverkets bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Vid en bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder innehåller vattnet endast mycket låga till måttliga halter av kadmium och zink (klass 1 till klass 3). Vid en jämförelse med bakgrundsvärdena för dessa metaller överskrids dessa dock vid flera tillfällen. Halten av bly har varit låg till måttlig (klass 2 till klass 3) vid samtliga provtagningstillfällen med ett undantag. Vid ett tillfälle uppgick halten till 0,0057 mg/l vilket anges som en hög halt (klass 4) enligt bedömningsgrunderna. Halten innebär även en stark avvikelse från jämförvärdet (klass 4). Livsmedelsverkets gränsvärde för när ett dricksvatten ska bedömas som otjänligt överskrids dock inte. Eftersom övriga analyser av blyhalten visar på betydligt lägre halter kan det dock inte uteslutas att det höga värdet beror på ett analysfel. Kopparhalten översteg vid över hälften av provtagningstillfällena det högsta bakgrundsvärdet på 0,010 mg/l och uppgick som högst till 0,04 mg/l. Livsmedelsverkets gränsvärde för otjänligt dricksvatten har dock aldrig överskridits. Aluminiumhalten understeg det högsta bakgrundsvärdet (5 mg/l) vid samtliga provtagningstillfällen. 14

Kvicksilverhalten har vid två tillfällen överstigit detektionsgränsen och uppgått till 0,0001 mg/l respektive 0,00013 mg/l. Kromhalten har vid samtliga provtagningstillfällen understigit det högsta bakgrundsvärdet på 0,001 mg/l. Nickelhalten har vid samtliga tillfällen legat under Livsmedelsverkets gränsvärde för när ett vatten ska bedömas som otjänligt. Kadmium (µg/l) 0,4 0,35 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0 g1 g2 g3 g4 s 1 0,3 μg/l Högsta naturliga bakgrundshalt enligt NV. 0,1-1,0 μg/l Måttlig halt enligt NV. Figur 8: Kadmiumhalten för samtliga punkter som medelvärde för 1997-2002 Zink (µg/l) 80 70 60 50 40 30 20 10 0 g1 g2 g3 g4 s 1 Figur 9: Zinkhalten för samtliga punkter som medelvärde för 1997-2002 100 μg/l Högsta naturliga bakgrundshalt enligt NV. 20-300 μg/l Måttlig halt enligt NV. Koppar (µg/l) 25 20 15 10 10 μg/l Högsta naturliga bakgrundshalt enligt NV. 5 0 g1 g2 g3 g4 s 1 Figur 10: Kopparhalten för samtliga punkter som medelvärde för 1997-2002 15

Pesticider I provpunkten har följande pesticider detekterats: AMPA, atrazin, atrazin-desisopropyl, atrazindesetyl, atrazin-2-hydroxy, terbutylazin, diklobenil, 2,6-diklorbensamid och meklorprop. Samtliga halter har legat under EUs gränsvärde på 0,1 µg/l utom då det gäller 2,6-diklorbensamid där halterna legat mellan 0,19 och 0,65 µg/l. 2,6-diklorbensamid har detekterats vid samtliga provtagningstillfällen utom de två första (hösten 1997 och våren 1998). Vid samtliga dessa har EUs gränsvärde på 0,1 µg/l överskridits. I vissa fall har även EUs gränsvärde för den sammanlagda halten av bekämpningsmedel på 0,5 µg/l överskridits. Den högsta sammanlagda halten uppmättes under hösten 1998 till 0,88 µg/l. WHO har angett riktvärden för atrazin (2 µg/l), terbutylazin (7 µg/l) och meklorprop (10 µg/l). För övriga pesticider har inga riktvärden angetts av WHO. Riktvärdet för glyfosat har satts till 5 mg/l. Eftersom nedbrytningsprodukterna oftast inte är mer toxiska än modersubstansen bör riktvärdet för AMPA inte understiga detta. Detsamma gäller för nedbrytningsprodukterna av atrazin som troligen inte bör understiga 2 µg/l. 2,6-diklorbensamid saknar liksom modersubstansen diklobenil ett riktvärde från WHO. Livsmedelsverket har dock angett ett riktvärde på 39 µg/l för 2,6-diklorbensamid. WHOs riktvärden har inte överstigits vid något tillfälle. Bekämpningsmedel (µg/l) 0,45 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00 AMPA Atrazin inkl nedbr.prod 2,6-Diklorbensamid Terbutylazin Diklobenil 0,10 µg/l: EUs gränsvärde för enstaka pesticid Mekloroprop Figur 11: Medelhalten av funna bekämpningsmedel i punkten g3 under 1997-2002 Bröda provpunkt g4 Konduktivitet och kloridhalt Grundvattnet uppvisar måttliga halter av klorid och relativt höga värden på konduktiviteten. Kloridhalterna varierar mellan 21 och 51 mg/l vilket, vid en jämförelse med det värde på 20 mg/l som Naturvårdsverket angett för depositionen av klorid i Götaland, kan ses som en måttlig avvikelse. Halterna av de positiva jonerna kalcium, magnesium och natrium är högre i denna punkt jämfört med de punkter som har lägre halt av klorid. Detta kan bero på den katjonbytesprocess som sker i marken. Järn, mangan och sulfat redoxtillstånd Vattnet har genomgående höga sulfathalter. Vid två tillfällen har Livsmedelsverkets gränsvärde på 100 mg/l överskridits, vilket innebär att vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. Järnoch manganhalterna har varit låga vid två av tre provtagningstillfällen. Om det är bestående att järn- och manganhalterna är låga innebär det att vattnet kan anses ha en hög redoxpotential och placeras i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Vattnet bedöms då som 16

aerobt. Provtagningsunderlaget är dock ännu så länge för litet för att några slutsatser ska kunna dras om detta. Alkalinitet och ph Vattnet har en mycket hög alkalinitet och ett mycket högt ph-värde. Detta innebär att vattnet placeras i klass 1 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder; d v s vattnet har en tillräcklig alkalinitet för att även i framtiden bibehålla acceptabel ph-nivå. Kväve, fosfor och kalium Nitrathalten har uppgått till som högst 0,68 mg/l vilket bedöms som en mycket låg till låg halt. Vattnet placeras därmed i klass 1 till klass 2 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Även nitrithalten och ammoniumhalten har genomgående varit låga. Däremot har både fosfat och kaliumhalterna varit genomgående höga och uppgått till 0,26 mg/l (PO 4 -P) respektive 29 mg/l (K)som högst. Brunnen är placerad nära brukad mark och konstruktionen är också sådan att ytligt vatten kan tränga ner i brunnen. Eventuellt kan de höga fosfor- och kaliumhalterna förklaras med att de näringsämnen som sprids på den odlade marken når brunnen, innan de hinner bindas till markpartiklarna. Fosfatfosfor (mg/l) g1 g2 g3 g4 s1 Figur 12: Fosfatfosfor för samtliga punkter som medelvärde under 1997-2002. Kalium (mg/l) Figur 13: Kaliumhalten för samtliga punkter som medelvärde under 1997-2002. 17

Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Livsmedelsverkets bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Då det gäller halterna av kadmium, bly och zink innehåller vattnet endast mycket låga till måttliga halter och placeras i klass 1 till klass 3 i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Vid en jämförelse med bakgrundsvärdena för bly och zink överskrids dessa dock vid ett provtagningstillfälle (hösten 2001). Halterna av aluminium och krom har vid samtliga provtagningstillfällen understigit respektive högsta bakgrundsvärde på 5 mg/l (Al) och 0,001 mg/l (Cr). Kopparhalten uppgick vid ett tillfälle till 0,05 mg/l och översteg därmed bakgrundsvärdet på 0,01 mg/l. Kvicksilverhalten har vid samtliga provtagningstillfällen understigit detektionsgränsen på 0,0001 mg/l. Nickelhalten har vid samtliga tillfällen legat under Livsmedelsverkets gränsvärde för otjänligt dricksvatten. Pesticider Två pesticider har detekterats i provpunkten; dels atrazindesetyl och dels 2,6-diklorbensamid. Halten atrazindesetyl var låg medan 2,6-diklorbensamid varit hög (0,15 respektive 4 µg/l). Halten 2,6-diklorbensamid på 4 µg/l är den högsta halt som någonsin uppmätts inom ramen för grundvattenkontrollprogrammet. EUs gränsvärde på 0,1 µg/l (enskilt) samt 0,5 µg/l (totalt) överskrids således avseende 2,6-diklorbensamid. WHO har inte angett något riktvärde varken för atrazindesetyl eller 2,6-diklorbensamid. Livsmedelsverket har dock angett ett riktvärde på 39 µg/l för 2,6-diklorbensamid. För atrazin har WHO angett ett riktvärde på 2 µg/l. Eftersom nedbrytningsprodukter sällan är mer toxiska än modersubstansen bör riktvärdet för atrazindesetyl inte understiga detta värde. De angivna riktvärdena från WHO och Livsmedelsverket överskrids inte. Torshult provpunkt s1 Konduktivitet och kloridhalt Grundvattnet uppvisar låga värden på klorid och konduktivitet. Samtliga värden på kloridhalten understiger 20 mg/l, vilket av Naturvårdsverket har angetts till så kallat jämförvärde på depositionen av klorid i Götaland. Enligt Naturvårdsverkets klassningsmodell bedöms detta som ingen eller obetydlig avvikelse från jämförvärdet. Järn, mangan och sulfat - redoxtillstånd Vattnet uppvisar mycket höga halter av järn (12 mg/l till 65 mg/l) och höga halter av mangan och sulfat. Eftersom vattnet hämtas ur en grundvattenspets av järn och vattnets övriga egenskaper visar att vattnet är korrosivt är det troligt att den höga järnhalten beror 18

på korrosion av själva grundvattenröret. Eftersom värdena därför inte kan sägas spegla det naturliga grundvattnet kan någon utvärdering av vattnets redoxtillstånd inte göras. Alkalinitet och ph Grundvattnet har ett ph-värde som överstiger 6,0 vid samtliga tillfällen utom ett då värdet endast uppgår till 5,9. Alkaliniteten är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen utom ett legat under 30 mg/l vilket enligt Livsmedelsverkets bedömning ökar risken för korrosionsangrepp i distributionsanläggningen. Vid en bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder framgår att vattnet är påtagligt till mycket starkt påverkat av försurningsbelastningen från sulfatdepositionen och placeras i klass 3 till klass 5. Kväve, fosfor och kalium Nitrathalterna understiger vid de flesta tillfällena 1,0 mg/l vilket bedöms som en låg till mycket låg halt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (klass 1 till klass 2). Vid två tillfällen uppgår nitrathalten dock till 2,5 mg/l vilket klassas som en måttlig halt (klass 3) och i ett fall överstiger halten 5,0 mg/l vilket bedöms som en hög halt (klass 4). Nitrithalten har vid samtliga tillfällen utom ett överstigit Livsmedelsverkets gränsvärde (0,005 mg/l) för tjänligt med anmärkning. Även ammoniumhalten har vid ett par tillfällen varit förhöjd och överstigit Livsmedelsverkets gränsvärde för tjänligt med anmärkning. Fosfathalterna och kaliumhalterna har genomgående varit låga vid samtliga provtagningstillfällen. De förhöjda kvävehalterna beror troligen på påverkan från den omgivande odlingsmarken. Fluorid Fluoridhalten i vattnet är låg och har vid samtliga provtagningstillfällen understigit 0,8 mg/l vilket innebär att dricksvattnet, enligt Livsmedelsverkets bedömningsgrunder, endast ger ett begränsat skydd mot karies. Metaller Avseende kadmium och zink är halterna i vattnet mycket låga till måttliga och placeras i klass 1 till klass 3 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Halten bly har vid provtagningstillfällena legat mellan 0,0012 mg/l och 0,034 mg/l vilket enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder innebär en måttlig till mycket hög halt (klass 3 till klass 5). Om vattnet hade använts som dricksvatten hade Livsmedelsverkets gränsvärde för otjänligt överskridits vid fyra tillfällen. Halten av aluminium har vid samtliga provtagningstillfällen understigit högsta bakgrundsvärdet på 5 mg/l. Kromhalten har överskridit det högst angivna bakgrundsvärdet på 0,001 mg/l vid åtta av elva provtagningstillfällen. Livsmedelsverkets gränsvärde för otjänligt dricksvatten har dock inte överskridits. Kopparhalten har överskridit det högsta angivna bakgrundsvärdet på 0,01 mg/l vid fyra av elva provtagningstillfällen. Kvicksilverhalten har vid samtliga provtagningstillfällen utom ett legat under detektionsgränsen på 0,0001 mg/l. Vid ett tillfälle angavs halten till 0,0001 mg/l. Nickelhalterna är höga i vattnet och har vid fem av sju tillfällen överskridit Livsmedelsverkets gränsvärde för när ett dricksvatten ska bedömas som otjänligt. Halterna har legat mellan 0,03 och 0,24 mg/l. 19

Orsakerna till de förhöjda halterna av metaller, framförallt bly, krom och nickel, är inte kända. Eventuellt kan orsaken vara korrosion av grundvattenröret till följd av det aggresiva vattnet. Pesticider I provpunkten har följande pesticider uppmätts: AMPA, metribuzin och atrazin-desisopropyl. Halterna har varit låga (0,02-0,06 µg/l) och har inte överstigit EUs gränsvärden. WHO har inte angett några riktvärden för någon av dessa pesticider. Riktvärdet för glyfosat har satts till 5 mg/l. Eftersom nedbrytningsprodukterna oftast inte är mer toxiska än modersubstansen bör riktvärdet för AMPA inte understiga detta. Detsamma gäller för atrazindesisopropyl som troligen inte bör understiga riktvärdet på 2 µg/l för atrazin. För metribuzin har Livsmedelsverket i en skrivelse ställd till Miljönämnden i Helsingborg daterad den 17 september 1999 angett att den haltnivå (0,03 µg/l) som återfunnits i provet inte torde medföra några hälsorisker. Totalhalt pesticider (µg/l) 4,01 ug/l Figur 13: Totalhalten pesticider i samtliga punkter under 1997-2002. Bekämpningsmedel Glyfosat och AMPA Typ Glyfosat är en systemiskt bredverkande herbicid. Glyfosat verkar främst genom att hämma växternas syntes av aromatiska aminosyror. AMPA (aminometylfosforsyra) är den vanligast förekommande nedbrytningsprodukten av glyfosat. Användning Preparat innehållande glyfosat används mot ogräs eller annan icke önskvärd vegetation på åkermark, skogsmark, allmänna platser, industriområden, vägrenar, banvallar, ängs- och hagmarker samt i fruktodlingar, plantskolor, trädgårdar, parker och planteringar. Preparat Exempel på preparat med glyfosat som verksam beståndsdel är Roundup Bio (klass 2L), 20

Kvick Down Bio (klass 2L), Rambo (klass 2L) och Touchdown Premium (klass 2L). Samtliga preparat innehållande glyfosat för besprutning är från och med i år (2004) klassade som 2L-preparat. Detta innebär att de inte längre får användas av var och en utan endast för yrkesmässigt bruk av den som har särskild utbildning. Preparat för avstrykning innehållande glyfosat finns dock som klass 3-medel och får användas av var och en. Miljöeffekter Glyfosat binds starkt till jorden och har därför en låg till måttlig rörlighet i mark. Glyfosat bryts oftast ner relativt snabbt. Vid låg mikrobiell aktivitet i jorden kan nedbrytningen dock ske mycket långsamt. Nedbrytningsprodukten AMPA är något rörligare än modersubstansen och bryts också ner något långsammare. Enligt Kemikalieinspektionens klassificerings- och märkningsregler ska glyfosat klassas som giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Hälsoeffekter Glyfosat har visat endast lindriga eller inga effekter på de land- och vattenlevande organismer som testats samt en låg till måttlig akut giftighet för försöksdjur. Inga genotoxiska eller neurotoxiska effekter har konstaterats. För människa har noterats illamående vid lindriga förgiftningsfall samt hudirritationer vid spillolyckor. Det finns också risk för allvarlig ögonskada. Andra fynd i grundvatten, ytvatten och nederbörd Vid sökning i SLUs pesticiddatabas över inrapporterade fynd i grundvatten i Skåne fram till och med år 2002 framkom att AMPA påträffats i 2 av 98 prover. Den maximala halten uppgick till 0,043 µg/l. Diklobenil och 2,6-diklorbensamid (BAM) Typ Diklobenil (2,6-diklorbensonitril) är en herbicid tillhörande bensonitrilerna. 2,6- diklorbensamid är en nedbrytningsprodukt av diklobenil. Diklobenil hämmar rottillväxten och dödar groende frön. Användning Diklobenil har använts som jordherbicid för totalbekämpning av ogräs i planteringar, på banvallar, inom industriområden, på grusgångar, gårdsplaner och andra grusade ytor samt vid rotbekämpning i avloppsledningar och i branddammar. Preparat Det finns idag inga godkända preparat innehållande diklobenil. Exempel på tidigare godkända preparat är Prefix g (klass 2), Casoron g (klass 2), Sanafoam vaporooter (klass 1 So) och Totex strö (klass 3). De senast upphörda godkännandena innebar att preparaten inte fick överlåtas efter utgången av 1991. För de flesta preparat finns även ett användningsförbud från och med utgången av 1992. För Totex strö finns dock inget sådant förbud. Diklobenil får enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter inte längre ingå som verksam beståndsdel i bekämpningsmedel. Ämnet har förbjudits av Kemikalieinspektionen 1994 på grund av att det är svårnedbrytbart och flyktigt. 21

Miljöeffekter Diklobenil är giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Hälsoeffekter Diklobenil är klassificerat som hälsoskadligt och farligt vid hudkontakt av Kemikalieinspektionen. Enligt bedömning av amerikanska EPA är diklobenil möjligen carcinogent och svagt akuttoxiskt. Andra fynd i grundvatten, ytvatten och nederbörd Ämnet 2,6-diklorbensamid är ett av de ämnen som påträffas ofta vid analyser av grund- och ytvatten. Vid sökning i SLUs pesticiddatabas över inrapporterade fynd i grundvatten i Skåne fram till och med år 2002 framkom att 2,6-diklorbensamid återfunnits i 133 av 468 prover (28%). Den högsta halt som noterats uppgick till 3,4 µg/l. Vid provtagningarna i Helsingborg påträffades 2,6-diklorbensamid i en halt på 4,0 µg/l, vilket är högre än detta. Även diklobenil har påträffats i grundvatten i Skåne i en högsta halt på 0,2 µg/l. Vid en undersökning av mängden bekämpningsmedelsrester i nederbörd över en lokal på Söderåsen under 2002 har depositionen av diklobenil beräknats till 0,21 µg/m 2. Atrazin och dess nedbrytningsprodukter Typ Atrazin är en systemiskt verkande herbicid tillhörande klortriazinerna. Atrazin tas upp genom rötterna och påverkar fotosyntesen hos växterna. Till nedbrytningsprodukterna hör atrazindesetyl, atrazindesisopropyl och atrazin-2-hydroxy. Användning Atrazin har använts som totalbekämpningsmedel mot ogräs i planteringar, på grusgångar, på gårdsplaner, i trädgårdar och i plantskolor, på industritomter, banvallar och vägkanter samt i skogsplanteringar och i odlingar av majs. Preparat Det finns idag inga godkända preparat innehållande atrazin. Exempel på tidigare godkända preparat är Gesaprim 500 fw (klass 2), Silvorex 5g strö (klass 3) och Totex strö (klass 3). De senast upphörda godkännandena innebar att preparaten inte fick överlåtas efter utgången av 1990. För de flesta preparaten finns även ett användningsförbud från och med utgången av 1991. För vissa så kallade klass 3 medel finns dock inget sådant användningsförbud. Enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter får atrazin inte längre ingå som verksam beståndsdel i bekämpningsmedel. Ämnet förbjöds av Kemikalieinspektionen 1989 på grund av att det har hög rörlighet i jord och att det finns risk för förorening av vatten. Miljöeffekter Atrazin har hög till mycket hög rörlighet i mark. Det klassas också som ett så kallat riskminskningsämne av Kemikalieinspektionen på grund av att det kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön samt dess allergiframkallande egenskaper. Atrazin klassas som mycket giftigt för vattenlevande organismer. 22

Hälsoeffekter Enligt Kemikalieinspektionen kan atrazin ge allergi vid hudkontakt. Det klassas också som farligt eftersom det finns risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom förtäring. Andra fynd i grundvatten, ytvatten och nederbörd Atrazin är en av de substanser som ofta påträffas i grund- och ytvatten. Vid sökning i SLUs pesticiddatabas över inrapporterade fynd i grundvatten i Skåne fram till och med år 2002 framkom att atrazin eller nedbrytningsprodukter av atrazin påträffats i cirka 17% av analyserade prov. Den högst uppmätta halten utgjordes av 23 µg/l (!) atrazindesetyl. Vid en undersökning av mängden bekämpningsmedelsrester i nederbörd över en lokal på Söderåsen under 2002 har depositionen av atrazin beräknats till 1,02 µg/m 2. Terbutylazin Typ Terbutylazin är liksom atrazin en systemiskt verkande herbicid tillhörande klortriazinerna. Terbutylazin tas upp genom rötterna och påverkar fotosyntesen hos växten. Användning Terbutylazin har använts mot ogräs på grusgångar och gårdsplaner samt i plantskolor, skogsplanteringar samt i odlingar av stråsäd, majs, potatis, ärtor, åkerbönor samt i frukt- och bärodling. Preparat Det finns idag inga godkända preparat innehållande terbutylazin. Exempel på tidigare godkända preparat är Gardoprim 50wp (klass3), Faneron combi 50 wp (klass2) och Topogard 500 FW (klass 2L). Senast upphörda preparat får varken säljas eller användas efter utgången av 2003. Miljöeffekter Terbutylazin är liksom andra triaziner mycket svårlösligt i vatten och kvarstår därför länge i jorden. Hälsoeffekter Terbutylazin är liksom övriga triaziner lågt akuttoxiska. Andra fynd i grundvatten, ytvatten och nederbörd Vid sökning i SLUs pesticiddatabas över inrapporterade fynd i grundvatten i Skåne fram till och med år 2002 framkom att terbutylazin påträffats i 22 av 708 prover. Den högst uppmätta halten uppgick till 8,3 µg/l. Vid en undersökning av mängden bekämpningsmedelsrester i nederbörd över en lokal på Söderåsen under 2002 har depositionen av terbutylazin beräknats till 1,21 µg/m 2. 23

Metribuzin Typ Metribuzin är en systemiskt verkande herbicid tillhörande triazinerna. Triazinerna tas upp via växternas rötter, varifrån de tränger upp i bladen, där de griper in i fotosyntesen. Användning Metribuzin används mot ogräs i odlingar av potatis, morötter och lusern. Preparat Det finns idag endast ett preparat innehållande metribuzin som är godkänt; Sencor (klass 2L). Detta preparat har varit godkänt sedan 1973. Inga preparat där godkännandet har gått ut finns registrerade. Miljöeffekter Metribuzin är en lättrörlig substans som är mycket giftig för grönalger och måttligt till mycket giftig för undersökta vattenorganismer. Det klassas också som ett så kallat riskminskningsämne av Kemikalieinspektionen på grund av att det kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön. Hälsoeffekter Metribuzin har en måttlig akutgiftighet vid hudexponering och förtäring och klassas som farligt vid förtäring av Kemikalieinspektionen. Utförda tester på djur visar att metribuzin inte är ögon- eller hudirriterande. Ämnet kan vara hudsensibiliserande på människa. Målorgan är framförallt lever och sköldkörtel. Utifrån genomförda studier bedöms metribuzin inte ha någon cancerogen effekt och inte heller påverka arvsmassan. Utifrån utförda studier bedöms metribuzin inte ha effekter på fortplantning och foster. Vid doser toxiska för moderdjuren påverkades dock även avkomman. Andra fynd i grundvatten, ytvatten och nederbörd Metribuzin har enligt SLUs pesticiddatabas återfunnits i 3 av 620 prov på grundvatten i Skåne uttagna fram till och med år 2002. Den högst uppmätta halten uppgick till 0,15 µg/l. Etofumesat Typ Etofumesat är en systemiskt och selektivt verkande herbicid. Användning Etofumesat ingår i preparat godkända mot ogräs i odlingar av sockerbetor. Preparat Exempel på godkända preparat är Goltix Trippel WG (klass 2L), Ethosan (klass 2L), Tramat 50 SC (klass 2L) och Partner (klass 2L). Det finns inga preparat innehållande etofumesat som är placerade i klass 3. Miljöeffekter Etofumesat är en lättrörlig substans med långsam nedbrytning. Det finns risk för utlakning av ämnet eftersom det främst används på lätta jordar till vilka ämnet binds svagt. Giftigheten för de flesta testade organismer är måttlig till låg. Giftigheten för grönalger är dock mycket hög. 24