ville förvalta gården till kommande generationer.

NY I SKOGEN. Gammalt ersätts alltid av något nytt. SKOGEN har träffat några av de nya människorna i branschen. Hur gjorde de sina val? Möt dataingenjören hanna som valde både släktgården och datajobbet, 25-åriga emma som med sin rutin lotsar nyanställda rätt och doktoranden björn som designar skogsbryn längs trista järnvägssträckor. Släktgården lockade Hanna I alla län utom fem minskar landsbygdens befolkningsandel. Halland är ett av de fem län där folk gärna vill bo på landet, och i hallandsskogen hittar vi Hanna Dahlqvist och hennes familj. Reportage: Ulla Sundin Beck VI SLIPPER det ständiga bakgrundssuset av trafik, säger Hanna och ser nöjd ut. Det går visserligen en landsväg rakt genom gården Sundhult och strax utanför husknuten, men den smala vägen slingrar sig över små backar, och trafiken är mycket måttlig. Det är inga problem att höra fåglarna sjunga eller grannens motorsåg någon kilometer bort på andra sidan sjön. Vi är verkligen på landsbygden dit många längtar, ibland kanske med rosenröda föreställningar om kaffe i solen och naturnära mys. Men när Hanna och hennes Christian bosatte sig här för tio år sedan, visste de mycket om det riktiga livet på landet. Gården har varit i Hannas släkt sedan 1690- talet, och hon har vuxit upp här. Man ser att husen avstyckas vid generationsskiftena och markerna slås ihop. Vi ville förvalta gården till kommande generationer. På Sundhult växer 98 hektar produktiv skog, och Hanna har precis tagit två månader tjänstledigt från jobbet som dataingenjör för att istället arbeta i sin skog. Mina tre äldre syskon ville göra andra saker än att ta över gården, och Christian, som har vuxit upp i brukssamhället Hylte, tyckte att det kunde vara kul att ha en gård. Mina föräldrar flyttade ut i undantaget från 1890, vi byggde ut och renoverade det, och far är hustomte på hela gården, säger Hanna. Hon visar några gamla lantmäteridokument som hänger inramade på en vägg. Banden bakåt i tiden är viktiga för dem alla. Christian, som också är dataingenjör, lade för länge sen upp en webbsida om gården med bilder och texter. Många åkerlappar och hagar har traditionella namn som aldrig kommer in på lantmäteriets kartor, men de bevaras på internet. Internet, datorer, mobiler, facebook och twitter är självklara delar av

NY I SKOGEN en modern skogsfamiljs vardag. Om man kommer ut på nätet Det är kanske mest Christian som klagar över att hastigheten är så låg på vårt internet. Vi prövar olika leverantörer och diskuterar med grannarna vad som är bäst. Egentligen borde man gräva ned en fiberkabel. Men då ska det organiseras, och man hinner inte allt samtidigt. HANNA OCH CHRISTIAN har två barn i förskolan en mil bort. I Halmstad, en timmes bilväg, finns oftast jobben. Det kräver två bilar. Nu har jag inskrivet i mitt anställningskontrakt att jag arbetar halvtid på årsbasis och kan ta ledigt i sammanhängande perioder. Jag tror att det ska fungera, för på jobbet arbetar vi ofta i kortare projekt, säger Hanna. I tonåren gick hon på naturbruksgymnasiet Munkagård i Varberg, läste jordbruksinriktningen och bodde på internat. Christian lärde hon känna redan på högstadiet, och så småningom läste de båda på komvux för att öka kompetensen och bli dataingenjörer. Den sortens kvalificerade jobb är det ont om i småorterna närmast gården. Kombinationen med gården och jobben är suverän, tycker Hanna. Vi har tre hästar som barnen rider på, de vet skillnaden mellan hö och halm och tycker om att rensa diken. Det finns inga mjölkbönder kvar i trakten, men på sommaren tar vi emot kvigor på bete för att hålla markerna öppna, och så vill vi ha det. Helst inga stora maskiner i skogen. Mina föräldrar hittade bronsåldersrösen. Med de storskaliga 80-talsmetoderna hade de rösena försvunnit direkt. Efter Gudrun fick man förstås ta de maskiner som var lediga, men som vägarna såg ut efteråt! Det var värre än stormskadorna. Nu kör grannen åt oss, och de är duktiga förare, säger Hanna som har en Malwa i garaget för att skota ut. Skogskunskaperna har byggts på med mo- torsågskörkortet, kurser från Hushållningssällskapet och Södra skogsägarna. Hon nämner också kursen Hållbart familjeskogsbruk i Växjö universitets regi. Både Christian Emma, 25 år, redan veteran I morse var det möte om vad kontoret i Kinnared borde leverera under de närmaste tre månaderna till sågen. Emma Svensson har jobbat som virkesinköpare åt Derome Skog i drygt tre år och är på hemmaplan. Reportage: Ulla Sundin Beck JAG VILLE BLI VETERINÄR, men det är få som kommer in på den utbildningen, så det blev Skog- och träingenjör på Växjö universitet istället. Skog, natur, djur och jakt är rätt för mig, säger Emma Svensson. Anställningen var ordnad redan före examen. Som 25-åring är hon därmed redan veteran, och eftersom företaget nyligen anställde nya inköpare samtidigt som två kolleger är föräldralediga, får Emma lägga tid på att supporta arbetskamrater i de datorprogram som styr en virkesinköpares vardag. En del av arbetstiden är hon alltså på andra kontor i Västsverige. Det blir ganska många mil, men hon har sällskap av hunden bak i bilen. En stor del av jobbet är att ta folk och snabbt känna av vad som gäller. Man ska inte bara köpa in, utan också sälja tjänster. Konkurrenterna är många Sydved, Södra, Vida, Fegen, Okome och andra mindre sågar, men Derome har andra ben än bara såg och klarar sig bra. Går en företagsdel sämre, så går ofta en annan bättre, beroende på hur det aktuella konjunkturläget slår mot verksamheten. Emma Svensson erbjuder skogsägarna en helhet som hon tycker är konkurrenskraftig. Som inköpare står hon för hela processen från markberedning till avverkning, om markägaren vill ha och beställer detta. VI VILL VARA NÄRA markägarna på lokalkontor. De yngre skogsägarna kollar på nätet var de kan få bra betalt, men de äldre och många är äldre knackar helst på dörren, 12 SKOGEN 2/12

och hon har gått den på distans. Man lär sig mycket av diskussioner med andra också, även om det är ont om skogsbrukare i närmaste vänkretsen. Men så finns ju Twitter, de korta meddelandena som skickas i en stadig ström på internet, ofta via mobilen, till bekanta, skogsintresserade, bönder och andra som kan vara roliga att ha som digitala arbetskamrater, även om man inte kan ses i vardagen. Christian började facebooka och twittra, och det var kul att få kontakt med gamla gymnasiekompisar, så jag kom också igång. Det kan vara en smula ensamt utan direkta arbetskamrater i skogen, men då passar twitter jättebra, säger Hanna. Hon skriver om allt möjligt, och den som vill kan följa henne i stort och smått som många andra twittrare blandar hon privat med jobb, dagishämtningar med att vinscha ner ett upphängt träd, inköp av huggarbyxor med frågor om hur de andra gör och vad de tycker. Hellre twitter än skvallertidningar! Egentligen är det bara ett sätt att kommunicera med flocken. Så har det alltid varit att man har full koll på grannen då och nu. På twitter kan man ge sin egen version av det som händer, påpekar Hanna. DET FINNS ALLTID att göra på en gård, och den ständiga verksamheten blir ett sätt att leva. Det händer att vänner kommer till Sundhult när det är planteringsdags. De tycker att det är kul som aktivitet, och med åren har de lärt sig hur man gör. Syskonen deltar i höskörden, och mor och far kan rycka in som barnvakt. På landet är nätverk av alla slag viktiga. Grannar och släktingar betyder mycket, men de elektroniska nätverken och andra kommunikationer är också väsentliga. Bränslepriserna och det smala bredbandet hör till nackdelarna med att bo här. Men om jag måste välja mellan mina två yrken, så väljer jag skogen, säger Hanna Dahlqvist. Nu är hon skogsbonde ett par månader, sen datoringenjör med mjukvaruutveckling som specialitet. Senare i vår ska det planteras på Sundhult, och då åker kängorna på igen. kommer in och pratar och vill ha papper i handen. Därför måste vi finnas på plats. Det betyder också att hon ska finnas tillgänglig i tid. Telefonen är hennes viktigaste arbetsredskap och finns alltid med. Det är inte ovanligt att jag sitter i telefonen på kvällen med en markägare. Vi måste vara flexibla, men jag är morgonmänniska och tar gärna ett kontorspass sex halv sju på morgnarna. Då är det lugnt på kontoret också och ingen som vill ha datorhjälp Markägaren beställer och sedan ska entreprenören få rätt order av Emma Svensson. Derome har inga egna maskiner men kontrakterar entreprenörer. Att ta fram underlaget och kartor för körningen är varje inköpares eget ansvar. Kundbesöken är förstås väsentliga, och det blir några stycken hos varje kund: först ett inledande besök med värdering. Sedan för att snitsla upp, och därefter gärna för att visa hur snitslingen ser ut, så att allt är korrekt. När maskinerna är på plats kan de också behöva en titt, så att allt är tydligt inför körningen. MARKÄGARENS ÖNSKEMÅL måste komma ända fram till maskinförarna. Jag ansvarar för allt på mina objekt. Andra sågverk kanske lägger upp det annorlunda, man kan ha en person som köper in, en annan som märker upp och en tredje som kontaktar maskin, men jag tycker det är bra att ha helheten. Visst kan det bli missar ändå, för vi är ju bara människor, men det underlättar att ha överblicken och kontrollen, tycker Emma. Jämte telefonen är en hand-gps betydelsefull i vardagen. Den kanske inte visar rågången hundraprocentigt överallt, men går man efter den, så dyker det alltid upp en sten eller någon annan gränsmarkering. Emma Svensson funderar en stund över hur modern teknik med datorerna i spetsen har förändrat virkesinköparens vardag, liksom hela skogsbrukets vardag. Det är naturligt för henne att hantera tekniken som ett hjälpmedel. Inköp, behov och rotstående lager kan alla enkelt följas i det system som löper genom företagets datorer, och även om hon inte kan nämna siffror på hur mycket hon har köpt in för eller hur mycket hon borde, så finns det alla möjligheter att enkelt se på en datorskärm om kontoret tillsammans uppfyller sågens behov. Tidigare, före Emmas tid, krävdes krångligare pappershantering för samma sak. Sågpersonalen sitter ju också här på kontoret, så det är enkelt att prata med dem varje dag. PÅ ANDRA SIDAN VÄGEN från kontoret ligger själva sågverket, och en landsväg går rakt genom anläggningsområdet. Det verkar vara full fart på jobbet och en aktiv fritid utanför. Hon har sin brors hund till låns just nu, tränar gärna apportering och spår. På en lånehäst rider hon några gånger i veckan, och sen är det ett eget hus på landet med stor trädgård, men ingen skog. Det bästa är att träna löpning med hundarna. Det måste hända något. Det är det bästa med jobbet, att en dag aldrig är den andra lik. Du är aldrig hemma, säger mina kompisar, och jag gillar inte att sitta stilla när jag är ledig. Emma har inte någon egen familj, och hur skulle det fungera? Kollegerna säger att det är svårt att bestämt säga när man är hemma, till exempel om man ska hämta på dagis. Arbetet handlar om personliga relationer och förtroende, och när man kommer ut till kunden vill en del göra en snabb affär som är över på en halvtimme, medan andra har packat en fikakorg och vill visa allt. Vissa tar det tid hos, det vet man ofta. Men i så fall kan man lägga kundbesöken på förmiddagarna. Vi har stor frihet med arbetstiderna, så länge vi gör det vi ska, säger Emma Svensson. Till nackdelarna med jobbet hör möjligen den ökade administrationen. Man får inte missa något i avtalen med markägarna, men där är självklart standardiserade kontraktsmallar och datorformulär god hjälp. Ett återkommande diskussionsämne är vägar. När det har varit blaskigt och lastbilarna riskerar att köra sönder något, är det bäst att vara snabb i kontakten med markägaren. Vi kan lägga på ett lass grus, men det är ju markägarens ansvar att vägen ska vara god från början. Och det är inte säkert att vägen är bra nu, även om den var bra vid förra avverkningen för femton år sedan. Ett annat vägproblem är att det är många småskiften här i södra Sverige, och alla grannar bör vara medvetna om att vägen används för att köra ut. Ibland kan det vara lättare att jag som utomstående hör mig för, om grannarna ligger i någon konflikt med varandra. Planteringar är också ett viktigt moment. Om planteringslaget har satt på fel punkter eller det helt enkelt är dåligt satt, så måste det rättas till utan att belasta markägaren med extra kostnader. Det är Emma Svensson som tar diskussionen med alla inblandade. När jag var ny sa en kollega till mig att alla är rädda att göra fel i början, och fel gör vi alla, men det viktiga är hur man rättar till dem. Det är det som avgör om du är en bra inköpare eller inte.

NY I SKOGEN Brynet är skogens ansikte Björn Wiström, 27, är doktorand på skogsbryn, det första viktiga intrycket man får av skogen. Han är landskapsarkitekt, ett attraktivt jobb som ligger rätt i tiden. Stad, miljötänk, kreativitet. Hur blir man det? Hur är jobbmöjligheterna? Text: Karin Bernle Foto: Gustav Richnau ETT PAR ÅR efter att ha fått sin examen sökte sig Björn tillbaks till sin gamla skola på SLU i Alnarp. Det blev Institutionen för landskapsutveckling som lär ut allt från trädgårdens woodland till landskapsvård i naturmarker. Trafikverket behövde hjälp med att snygga till kantzonerna längs järnvägen, och det var det som initierade Björns doktorandprojekt. Det handlar inte bara om att minimera risker för fallande träd. En del av projektet går ut på att tågresenärerna ska få ett mera tilltalande och varierat landskap att titta på, förklarar Björn. Det finns långa sträckor av skogsbryn längs tåglinjen, och projektet går ut på att hitta lämplig vegetation och bra skötselmodeller till dem. Mitt arbete kommer bland annat att ligga till grund för skötselplaneringen längs större järnvägssträckor som trädsäkrats. Björn började med att inventera växtligheten längs södra stambanan mellan Malmö och Stockholm. Nu fortskrider det hela genom att undersöka olika möjliga lösningar som passar de olika marktyperna. Man måste förstå hur de olika skogsbrynen fungerar för att kunna hitta bästa skötseln, växtmaterialet etc. säger Björn. Det görs genom att studera förebilder, olika typer av bryn. En del är planterade på åkermark, andra kan vara välutvecklade gamla skogsbryn. Han försöker sätta sig in i hur de olika brynen växer för att få idéer om hur man kan utveckla kantzonerna längs södra stambanan. Det är viktigt att förstå dynamiken i skogsbrynen utmed sträckorna, konstaterar Björn. Förutsättningarna förändras längs banan. Olika delar har sin prioritet, det kan handla om praktiska, biologiska, estetiska värden etc. DET VAR HELHETEN i programmet som fick Björn att söka sig till Institutionen för landskapsutveckling. Kombinationen skog, natur och kreativitet lockade. Ganska många av oss specialiserar sig mot tätortsnära skog, Urban Forestry, den INGENJÖR ELLER ARKITEKT? Intresset för miljö och hållbarhet bara växer och fler och fler studenter söker och antas till programmen för landskapsutveckling i Alnarp och på Ulltuna. Framtidsutsikterna verkar gynnsamma och jobbmöjligheter finns både i Sverige och utomlands. Utbildningen till landskapsarkitekt är fem år lång och ger 300 poäng. I Alnarp finns det 60 platser per år, på Ulltuna lika många. Mycket av undervisningen sker på engelska och många studenter kommer från andra länder. Efter examen kan du till exempel jobba som projektledare, stadsarkitekt, utredare, planerare, lärare eller forskare. Landskapsingenjörsprogrammet är på tre år och 180 ger poäng. Efter utbildning är det vanligt att arbeta som konsult, projektör, lärare, utredare, rådgivare eller arbetsledare. Det krävs litet olika förutsättningar för att komma in på de olika programmen. Kika in på SLU:s hemsida för mera info: www.slu.se. Gemensamt för alla utbildningarna är att de har sista ansökningsdatum den 15 april 12 SKOGEN 2/12

skogstyp där huvuddelen av svenskarnas naturupplevelser äger rum. Allt mer resurser läggs på dessa områden, och runt och i våra städer planteras det numera ny skog även på åkermark. Det är viktigt för folkhälsan och välbefinnandet att få ut medborgarna i skogen, tycker Björn. Urban Forestry är stort ämne utomlands, särskilt i nordvästeuropa. Man anlägger många nya skogar. I exempelvis Danmark är skogsbruket betydligt mindre inriktat på klassik produktion, skogen ger främst avkastning i form av alternativa inkomster och produkter. En inriktning mot Urban Forestry kan vara en bra idé för den som vill söka utlandsjobb. BJÖRN BERÄTTAR att studenterna på Alnarp har en blandad bakgrund, många kommer från landsbygden, och många har också ett konstnärligt intresse. Även jägmästare och skogsmästare läser en del kurser i landskapsutveckling. Så gör också de internationella skogsstudenterna på Euroforesterprogrammet. Ämnet är delvis integrerat i dessa utbildningar. SKOGEN undrar hur han vill ha sin yrkesframtid och hur det har gått för kurskamraterna. Jag vill gärna följa upp min forskning och jobba vidare med frågor som rör detta ämne i framtiden. Det är intressanta frågor! Björn berättar att många fått jobb som konsulter. Eller olika tjänster inom kommuner, förvaltningar etc. Hårt draget kan man säga att de på institutionen som blev landskapsarkitekter arbetar med design, och den som gick den kortare utbildningen till landskapsingenjörer oftast arbetar med förvaltning. Institutionen för landskapsutveckling undervisar även i skötsel av skog och park, det blir också en typ av design, en aktiv skötsel. Man formar genom gallring, röjning och beskärning. På fackspråk kallas det creative management. TILL SIST. Det finns massor av skogsbryn som kunde bli roligare. Har du några tips till skogsägare som vill pimpa sina bryn? Det viktigaste är att ge dem lite extra eftertanke. Gynna blommande arter och låt mer karaktärsfulla träd få vara kvar för estetik och mångfald, föreslår Björn. Man kan göra mycket med enkla medel.