Förord. För de exakta formuleringarna i den svenska FSC-standarden hänvisas till det dokumentet. 2014-01-13

Förord För att på ett tydligt och objektivt sätt dokumentera och informera om att Eskilstuna kommun bedriver en miljöanpassad, samhällsnyttig och ekonomiskt bärkraftig hushållning av den kommunägda skogen i överensstämmelse med gällande lagar och förordningar har kommunen infört miljömärkningssystemet FSC. Introduktionen av miljömärkningssystemet FSC innebär att kommunen genom avtal förbinder sig att förvalta och bruka den kommunägda skogen och skogsmarken i former som är långsiktigt ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbara. Denna handling - Riktlinjer för uthålligt skogsbruk -har utformats för att vara ett informationsmaterial och ett instrument i arbetet med att uppfylla de krav som ställs på Eskilstuna kommun enligt miljömärkningssystemet FSC. För de exakta formuleringarna i den svenska FSC-standarden hänvisas till det dokumentet. 2014-01-13 KOMMUNLEDNINGSKONTORET Mark och exploatering

Innehållsförteckning 1. Inledning och bakgrund... 4 1.1. Bristmiljöer i den brukade skogen 1.2. Naturmiljövärden i det igenväxande odlingslandskapet 1.3. Skogspolitik; produktion och miljö 2. Certifiering 6 2.1. Certifiering enligt FSC 2.2. Andra certifieringssystem 3. Miljöpolicy.... 7 3.1. Övergripande mål vid förvaltning av Eskilstuna kommunägda skogar 3.2. Mål och inriktning för naturvården på kommunägd skogsmark 4. Kartläggning, bevarande och främjande av naturmiljövärden på kommunägd skogsmark.... 8 4.1. Bevarande och främjande av biotoper 4.2. Biotoper med särskild skötsel 4.3. Skog i odlingslandskapet på nedlagd åkermark 4.4. Skog i odlingslandskapet skogsbryn och åkerholmar 4.5. Lövdominerade skogar 4.6. Inventeringar och avsättningar, målklassning 4.7. Ohävdade ängs- och hagmarker 4.8. Dokumentation och målformuleringar 5. Naturreservat... 12 6. Skogens sociala värden 12 7. Jakt och viltvård.. 13 8. Fornlämningar och kulturminnen 13 9. Skogsdrift på kommunägd skogsmark.... 13 9.1. Natur- och kulturvärdesbedömningar 9.2. Föryngringsavverkning 9.3 Föryngringsavverkning av ädellövdominerade skogar 9.4. Hyggesrensning 9.5. Markberedning 9.6. Anläggning av ny skog 9.7. Röjning 9.8. Gallring 9.9. Blädning och andra selektiva metoder 9.10. Täkt av skogsbränsle 9.11. Skadad skog genom storm mm och risk för insektshärjning 9.12. Skogsdikning 10. Kretsloppsanpassning.. 25 11. Personal anställd i kommunens skogsförvaltning. 25 2

12. Entreprenörer och försäljning av avverkningsrätter 26 13. Spårbarhet för certifierat virke 26 13.1. Allmänt 13.2. Område som omfattas av detaljplan 13.3. Rutiner för spårbarhet 13.4. Slutpunkter för kommunens ansvar för certifierat virke 14. Regler kring FSCs logo.. 28 15. Fakturering av försålt certifierat virke 28 16. Statistiska uppgifter 28 Några ord- och begreppsförklaringar. 29 3

1. Inledning och bakgrund 1.1. Bristmiljöer i den brukade skogen Skogen har under lång tid tillbaka varit av stor betydelse för Sveriges ekonomi och sysselsättning och målet för den svenska skogspolitiken har syftat till att upprätthålla en uthållig och jämn produktion av virkesråvara från skogen till en omfattande industri. I en typisk svensk brukad skog finns naturkvaliteter som ger livsrum åt många djur och växter. Dessutom är den trevlig för människor att vistas i. Jämförs emellertid en brukad och välskött skog med en helt orörd skog saknas helt eller delvis i den brukade skogen sådana företeelser som månghundraåriga träd, stående och liggande döda träd, trädskikt i olika åldersklasser som formats av upprepade skogsbränder och gamla skogsbrandfält som vuxit igen med asp och björk. Skogsbrukets påverkan av skogarna gynnar vissa djur och växter men kan missgynna andra. Vinnarna i det brukade och skötta skogslandskapet finner man bland de arter som är knutna till kalmarker och biologiskt unga, växtliga skogsfaser. Förlorare är de arter som kräver miljöer som hör urskogen till. Om de arter som är knutna till urskogens miljöer skall kunna fortleva, måste även deras livsvillkor tillgodoses. De verkningsfulla åtgärder som krävs varierar från fall till fall. Åtgärderna kan många gånger utföras till små kostnader, där kostnaderna oftast är den uteblivna intäkten för virke som lämnas kvar av naturvårdsskäl i samband med genomförande av skogliga skötselåtgärder. I andra fall erfordras åtaganden som innebär att stora sammanhängande områden av skogsmark undantas allt skogsbruk utan hänsyn till de inkomstbortfall som då uppstår. 1.2. Naturmiljövärden i det igenväxande odlingslandskapet Människans äldre nyttjande av landskapet närmast byar och gårdar skapade omfattande öppna och halvöppna marker med naturmiljöer med ofta artrika växt- och djursamhällen. Många sådana artrika naturtyper, som i det äldre odlingslandskapet var helt dominerande, har i sen tid genom förändrad markanvändning nästan helt försvunnit. Dessa marker och naturtyper har efterhand kommit att beröra skogsbruket när de lämnats att växa igen av sig själva eller när de har planterats med skog. Naturvärdena som hör samman med det äldre odlingslandskapets igenväxningsmarker, blandskogar, dungar och bryn är främst knutna till lövskogsinslaget och den varierade, ofta luckiga karaktären. 4

Om sådana miljöer helt och fullt inordnas i en normalt brukad och skött skog kommer på sikt endast ett smalt spektrum av skuggtåliga markväxter och mossor att gynnas. Det stora antalet ljusgynnade växter och djur som har samband med de förhållanden som den äldre mänskliga odlingen skapade kommer däremot att sakna bra livsförutsättningar. För att en rik naturlig biologisk mångfald skall bevaras behöver dessa naturmiljöer därför så långt möjligt skötas så att lövskogsinslaget, den varierande karaktären och de naturvärden som är knutna till tidigare frivuxna grova lövträd behålls. Om de arter som är knutna till odlingslandskapets miljöer skall kunna fortleva, måste deras livsvillkor tillgodoses. De verkningsfulla åtgärder som krävs varierar från fall till fall men kan ofta utföras till små kostnader. 1.3. Skogspolitik; produktion och miljö Det är i samhällets intresse att kunna behålla en ekonomiskt intressant virkesproduktion så att skogsnäringen även i framtiden kan vara av mycket stor betydelse för hela landet men också att lämna tillräckligt med livsutrymme för missgynnade växt- och djurarter. Dessa båda intressen uttrycks genom den skogspolitik som antogs av riksdagen 1993 och som formulerade två jämställda mål för skogspolitiken, ett för produktion och ett för miljö. Produktionsmålet Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar. Miljömålet Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas. Det är skogsvårdslagstiftningen som anger ramarna och de grundläggande kraven för hur skogsbruket skall bedrivas. 1 Skogsvårdslagen anger: Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. 5

2. Certifiering Certifiering betyder att någon granskar och trovärdigt intygar att en produkt tillverkas eller behandlas på ett i förväg överenskommet sätt enligt en viss standard. I skogliga sammanhang har certifieringsbegreppet vidgats till att avse produktionen, dvs. den skogliga verksamheten. En rad certifieringssystem står till buds, vart och ett med sina egna specifika egenskaper och geografiska täckning. Sedan mars 2003 är Eskilstuna kommuns skogliga verksamhet certifierad enligt FSC. 2.1. Certifiering enligt FSC FSC, en förkortning för Forest Stewardship Council (ung. Rådet för Gott Skogsmannaskap ), är en oberoende internationell organisation som skall uppmuntra till en miljöanpassad, samhällsnyttig och livskraftig skötsel av världens skogar. FSC har formulerat övergripande principer för hur skoglig verksamhet skall bedrivas för att den ska vara långsiktigt uthållig ur olika aspekter. Principerna är i sin tur förklarade och utvecklade i underbestämmelser, i s.k. kriterier. Dessa principer och kriterier ligger till grund för den svenska FSC-standarden som har arbetats fram med deltagare från bl.a. Skogsindustrierna, WWF Sverige, Svenska Naturskyddsföreningen och Skogs- och träfacket. Den svenska FSC-standarden som används för att certifiera Eskilstuna kommuns skogsbruk är en nivåstandard som innehåller en rad detaljerade krav som kommunen som skogsägare måste åta sig att uppnå för att få sitt skogsbruk certifierat. Standarden gäller både miljö och sociala och ekonomiska aspekter av kommunens skogliga verksamhet. Certifiering enligt FSC bygger på att certifieringen och godkännandet av den skogliga verksamheten utförs av en från FSC, markägare och övriga intressenter fristående organisation som godkänts (ackrediterats) av FSC. Det var certifieringsorganisationen Soil Association Ltd / Woodmark, ett engelskt företag godkänt (ackrediterat) enligt FSC av FSC International, i samarbete med certifieringsföretaget Svensk SkogsCertifiering AB, som år 2003 genomförde certifieringen av Eskilstuna kommun. Sedan 2009 har Det Norske Veritas Certification AB (DNV) övertagit huvudmannaskapet för kommunens FSC-certifiering. Mellan certifieringsorganisationen och Eskilstuna kommun har träffats certifieringsavtal där kommunen förbinder sig att via konkreta åtaganden i sin skogliga verksamhet följa den gällande svenska FSC-standarden. 6

4.2. Biotoper med särskild skötsel Följande biotoper inom Eskilstuna kommunägd skogsmark skall vara identifierade och skötsel skall syfta till att behålla biotopernas särart: Ohävdade ängs- och hagmarker. Vid skötselåtgärder skall naturvärden som är knutna till tidigare frivuxna grova lövträd och kulturlandskapets träd- och buskarter gynnas. Fuktiga sedimentmarker som gränsar till vattendrag och öppna vattenytor och andra naturligt lövträdsdominerade fuktiga/blöta marker. Vid skötselåtgärder skall lövträdsdominans bibehållas eller skapas. Skötselåtgärder i dessa miljöer och i andra skiktade lövdominerade skogar skall undvikas under fåglars huvudsakliga häckningsperiod på våren och försommaren. 4.3. Skog i odlingslandskapet barrskog på nedlagd åkermark I odlingslandskapet skall barrskog på nedlagd åkermark - åkerplanteringar utan gamla träd och utan markflora - skötas så att närområdet i anslutning till ännu öppen odlingsmark domineras av lövträd under hela omloppstiden. 4.4. Skog i odlingslandskapet skogsbryn och åkerholmar I odlingslandskapet skall skog mot jordbruksmark i samband med åtgärder i beståndet skötas så att solexponerade öppna brynmiljöer bibehålles eller skapas i lämplig omfattning. Den skogliga planeringen skall beakta och undvika framtida beskuggning av solexponerade bryn, åkerholmar och andra småbiotoper. 4.5. Lövdominerade skogar Inom Eskilstuna kommunägda skogar skall på sikt minst 5 % av den produktiva arealen frisk och fuktig skogsmark utgöras av bestånd som domineras av lövträd under merparten av omloppstiden. Framtida lövdominerade bestånd skall i första hand främjas eller skapas inom områden som visat sig svåra att föryngra med barrträd och på fuktigare skogsmarker och på andra marker som naturligt hyser lövdominerade skogar. Lövdominerade bestånd skall skötas så att växter och djur som är knutna till lövträd gynnas. Lövdominerade områden skall vara identifierade i kommunens skogliga indelningsmaterial och vara figurlagda på skogskartor och beskrivna i beståndsregister. 9

4.6. Inventeringar och avsättningar. Målklassning Ett arbete med att inventera och kartlägga förekomst av värdefulla naturmiljöer för biologisk mångfald på den Eskilstuna kommunägda skogsmarken genomfördes av Skogsstyrelsen redan under 1998. En kontrollinventering för att definitivt säkerställa att de värdefullaste naturmiljöerna verkligen hade hittats genomfördes under år 2002. Genom den bild av naturmiljövärden på den kommunägda skogsmarken som framkommit vid dessa inventeringar och efter införande år 2009 av en FSC-anpassad grön skogsbruksplan har 430 ha av den kommunägda produktiva skogsmarken långsiktigt undantagits andra åtgärder än skötsel som är påkallad för att främja eller bevara den biologiska mångfalden. Den gröna skogsbruksplanen, som är ägnad att effektivisera avvägningen mellan virkesproduktion och naturvård, utgör ett grundläggande dokument i samband med FSC-certifieringen och visar hur produktions- och miljömål kan förenas. Översiktligt sker detta genom att mål i fyra klasser för hur virkesproduktion och naturvård skall avvägas åsätts varje avdelning eller bestånd. De fyra målklasserna PG, PF, NO och NS anger beståndens eller avdelningarnas långsiktiga skötselinriktning. Målklass PG produktionsmål, generell naturhänsyn åsätts bestånd eller avdelning med låga naturvärden där virkesproduktion styr skötseln. Den generella naturhänsynen ska utföras i alla bestånd och vid alla typer av skogliga åtgärder. Det handlar bland annat om att bevara alla döda, stående och liggande träd, riktigt gamla träd, hålträd, småbiotoper och att tillskapa död ved i form av högstubbar. Målklass PF produktionsmål, förstärkt naturhänsyn åsätts avdelningar med vissa naturvärden där produktionsmålet kombineras med förstärkt naturhänsyn. Avdelningar med höga naturvärden där återkommande skötsel är nödvändig för att bibehålla naturvärden samt avdelningar med förutsättningar att återskapa dessa värden åsätts målklass NS naturvårdsmål, skötsel och avdelningar med höga naturvärden där en fri utveckling är nödvändig för att bibehålla områdets naturvärden samt avdelningar med förutsättningar att återskapa dessa värden åsätts målklass NO naturvårdsmål orört. Det är till övervägande del nyckelbiotoper, naturmiljöer där det förekommer eller kan förväntas förekomma rödlistade arter, dvs. arter som av ArtDatabanken bedöms vara hotade, sällsynta eller hänsynskrävande och Objekt med naturvärden, miljöer som har förutsättningar att utvecklas till nyckelbiotoper inom en relativt snar framtid, som långsiktigt har avsatts för naturvårdsändamål. Bland avsättningarna förekommer i mindre omfattning målklass PF, kombinerade mål, områden eller skogsbestånd där naturhänsyn utgör en betydande del mer än 10 % - av skogsmarksarealen. 10

På sikt bör alla större sådana naturhänsyn inom skogsbestånd avgränsas och figurläggas så att naturvårdsdelarna kan utgöra egna avdelningar i indelningsregistret och naturvårdshänsynen preciseras i avdelningsvisa målformuleringar. Skogsvårdsorganisationen har bedömt att om den biologiska mångfalden ska kunna förenas med virkesproduktion så krävs en procentuell fördelning av målklasserna PG, PF resp. NO+NS på 80-10-10. Procentandelen för målklasserna på den kommunägda skogsmarken är 80-1-20, vilket är i linje med skogsvårdsorganisationens vision. Skogklädda marker i form av skogsimpediment förekommer som större sammanhängande områden eller som mindre inslag i den kommunägda produktiva skogsmarken. Skogsimpedimenten omfattar 184 ha och är undantagna skogliga åtgärder. Dessa avsättningar bedöms utgöra en säker omedelbar och framtida naturvårdstillgång så länge certifieringsavtalet gäller och kommunen äger marken. Alla avsättningar bör kontinuerligt omprövas mot bakgrund av ny kunskap i syfte att uppnå största naturvårdsnytta. Sammantaget - med naturreservaten inräknade - uppgår andelen kommunägda skogklädda marker som avsatts för naturvårdsändamål till 1220 ha 35 %.. För virkesproduktion enligt FSC:s principer och riktlinjer utnyttjas 2300 ha 65 %. 4.7. Ohävdade ängs- och hagmarker Skötselåtgärder inom ohävdade ängs- och hagmarker skall syfta till att behålla dessa biotopers särart. Några sådana skogsområden på kommunägd mark präglade av äldre tiders markanvändning har under åren restaurerats. Med målsättning att de skall få en skötsel som bevarar biologisk mångfald och kulturmiljövärden har de därefter upplåtits som naturbetesmark via avtal om jordbruksarrende eller genom särskilda avtal. Restaureringsförfaranden som medför en förändrade markanvändning kan innebära att sådana markområdena inte längre definieras som skogsmark i lagens mening och upphör därmed att omfattas av certifieringen enligt FSC. Ur ett biologiskt mångfaldsperspektiv kompletterar restaurerade områden befintliga naturbetesmarker på kommunägd mark som sedan tidigare är upplåtna av kommunen enligt avtal om jordbruksarrende. 11

4.8. Dokumentation och målformuleringar För samtliga naturmiljöer på produktiv skogsmark som kommunen avsatt för naturvårdsändamål skall beskrivningar och målformuleringar tas fram. Skötsel inom avsatta områden skall kunna motiveras med att det är påkallat för att bevara eller främja biologisk mångfald. Skötsel ska ske enligt definierade och dokumenterade skötselmål. Alla avsatta områden skall vara identifierade i kommunens indelningsmaterial och vara figurlagda på skogskartor. Skogsimpedimenten skall vara identifierade och dokumenterade i indelningsmaterialet. Större impediment figurläggs på skogskartor. Identifiering av mindre impediment sker i samband med åtgärd. 5. Naturreservat För de naturreservat som inrättats på kommunägd mark och som kommunen förvaltar finns särskilda skötselplaner med föreskrifter och bestämmelser. Innehållet i sådana skötselplaner kan innebära avvikelser från uppgifter som lämnas i detta dokument. Naturreservaten - Årby, Vilsta, Kvarntorp, Kronskogen, Ekbacken och Skäret - omfattar totalt 964 ha, varav 645 ha är produktiv skogsmark. 6. Skogens sociala värden Skogen rymmer betydande sociala värden. Ett stort antal människor utnyttjar den på sin fritid. Alla skogar är öppna för allmänheten genom allemansrätten. 6.1. Information om skogsbruksåtgärder och samråd Information om och synpunkter på kommunens skogsbruk ska kunna erhållas och lämnas via kommunens hemsida och genom direkt kontakt med kommunens skogsförvaltning. Vid föryngringsavverkningar som berör platser som är av särskild vikt för närboende, rekreation och friluftsliv ska berörda intressenter identifieras och erbjudas samråd. Avverkningstrakt inom 100 meter från bebyggelse ska användas som riktmärke för plats av särskild betydelse för närboende. Kunskap om platser av särskild vikt för rekreation och friluftsliv ska via berörda enheter för fritidsfrågor inom kommunens organisation eller på annat tillförlitligt sätt inhämtas och tolkas. Vid samråd ska protokoll upprättas där inkomna synpunkter redovisas och bemöts eller tillgodoses och beslut ska framgå. 12

7. Jakt och viltvård Det är viktigt att den jakt som upplåts enligt avtal på kommunägd mark sker långsiktigt uthålligt och på ett etiskt riktigt sätt. Allt för stora viltstammar av klövvilt älg, rådjur och hjort leder till överbetning av de mest begärliga foderväxterna och till skador på plant- och ungskog. Överbetning är ett hot mot virkeskvaliteten i framtidens skogar och påverkar också den biologiska mångfalden i negativ riktning genom att biologiskt viktiga trädslag som asp, rönn och sälg minskar till antal och utbredning. Beskattning av viltstammarna skall syfta till den omfattningen att beteskänsliga trädslag naturligt skall kunna utveckla sig till trädformiga individer och så att oacceptabla skogsskador inte uppstår på kommunägd skog. Kommunen och jakträttsinnehavarna ska gemensamt verka för att en anpassning av viltstammarna sker. 8. Fornlämningar och kulturminnen Fasta fornlämningar med tillhörande fornlämningsområde och övriga kulturhistoriska lämningar är skyddade enligt lag och får inte skadas. Information om kända fasta fornlämningar och var de förekommer på kommunens markinnehav skall finnas tillgänglig hos kommunens skogsförvaltning. Skogliga åtgärder skall utföras på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända kulturhistoriska lämningar är försumbara. 9. Skogsdrift på kommunägd mark 9.1. Natur- och kulturvärdesbedömningar Alla föryngringsavverkningar på kommunägd skogsmark skall föregås av natur- och kulturvärdesbedömningar och resultat dokumenteras. Om det råder osäkerhet om natur- eller kulturmiljövärden skall ytterligare information inhämtas innan beslut om åtgärder fattas. Ytterligare information om naturvärden bör inhämtas via personal med kompetens för nyckelbiotopinventering. 13

9.2. Föryngringsavverkning Bakgrund I den brukade skogen behålls träden i god och jämn växt genom röjningar och gallringar för att på sikt erhålla en stor volym ekonomiskt intressant rundvirke som i samband med föryngringsavverkning ger en hög nettoavkastning i pengar till kommunen. Föryngringsavverkning innebär avverkning i syfte att åstadkomma ny skog genom skogsodling eller naturlig föryngring. Genomförande Vid föryngringsavverkning skall naturvärden värnas och förutsättningar för höga naturvärden i den framtida skogen tas tillvara. Skogsmiljöns värden för friluftsliv och naturupplevelser och landskapsestetiska synpunkter skall beaktas. Föryngringsavverkning skall utformas så att större kala ytor undviks. Med större kala ytor avses ytor på 3-4 ha utan träd eller trädgrupper. Naturlig föryngring skall användas där metoden inom rimlig tid åstadkommer en god föryngring med ett för ståndorten lämpligt trädslag. Bestånd på fuktig mark skall föryngras under högskärm, genom selektiv avverkning eller genom småskalig luckhuggning om vindförhållandena på platsen och omständigheterna i övrigt är lämpade för metoden. Indelning av område Område för föryngringsavverkning skall undersökas och indelas i impediment, naturvårdsareal och brukad areal. Impediment Impediment 0,1 ha ska alltid lämnas orörda. Naturvårdsareal Naturvårdsareal - biotoper som avviker från övrig produktiv skogsmark och som av naturvårdsskäl bedöms kräva särskild hänsyn - som tex. är berg- och rasbranter och blockmarker, surdrog, bäckdrog, bäckraviner, sumpskog och kärr skall som regel lämnas orörd. 14

Övergångszoner Mot impediment och naturvårdsareal samt mot jordbruksmark, vattendrag och öppna vattenytor skall föryngringsavverkningen syfta till att skapa eller vidmakthålla en lövdominerad, skiktad och olikåldrig övergångszon. Mot naturmiljöer där det förekommer rödlistade arter skall särskilda skyddszoner skapas om det behövs. Naturvärdesträd Befintliga naturvärdesträd får inte avverkas, det är avvikande särskilt grova och/eller gamla träd grova träd med påtagligt vid och grovgrenig och/eller platt krona grova, tidigare frivuxna, s.k. hagmarksgranar grova aspar och alar, där sådana inte förekommer rikligt, i barrdominerade bestånd trädformig sälg, rönn, oxel, lönn, lind, hägg och fågelbär, samt grov hassel, i barrdominerade bestånd grova enar träd med påtagliga öppna brandlyror hålträd och träd med risbon träd med tydliga äldre kulturspår Om naturvärdesträd av tvingande skäl måste avverkas skall detta dokumenteras. 10 träd per hektar inklusive naturvärdesträden Stormfasta grova träd skall alltid lämnas kvar, om möjligt samlade mot naturvårdsareal och impediment, så att det i nästa skogsgeneration finns minst 10 sådana träd i genomsnitt per ha, inklusive naturvärdesträden. Om befintliga naturvärdesträd utgörs av ek kan antal kvarlämnade träd minskas. Kvarlämnade träd kan finnas både inom brukad areal, inom naturvårdsareal och i övergångszoner mot impediment, naturvårdsareal, jordbruksmark, vattendrag och öppna vattenytor. Gammal död ved Alla döda, stående och liggande, träd som varit döda längre tid än ett år skall lämnas och värnas, vilket innebär att de varken får skadas eller risas ned. I samband med genomförande av skogliga åtgärder i tätortsnära skogar får åtgärder vidtas, som har samband med förekomsten av stående och liggande döda träd, för att trygga personsäkerhet och framkomlighet. Ny död ved och högstubbar Saknas nydöda träd, träd som varit döda kortare tid än ett år, skall minst 3 st högstubbar per ha skapas, i första hand av rötskadade träd, av träd med sämre kvalitet eller av andra träd med lågt ekonomiskt värde. Högstubbar av löv skall prioriteras där tillgången på löv är god. 15

Vid motormanuell avverkning är ringbarkning ett lämpligt alternativ till kapning av högstubbe. Skogsbruket skall bedrivas i former som begränsar riskerna för insektshärjning varför högst 3 m 3 sk per hektar av nydöda färska, råa, barrträd får skapas / lämnas. Med nydöda / färska / råa barrträd avses träd som varit döda kortare tid än 1 år. Reglerna om att lämna färska, råa barrträd gäller inte om det finns en dokumenterad risk för massförökning av märgborrar, sextandade barkborrar eller åttatandade barkborrar. Mark- och trädskador, vattenvård. Framkomlighet Avverkning och tilltransport får inte utföras så att betydande skador uppstår på mark eller kvarstående träd. Målsättningen är att andelen skadade träd skall understiga 3 % och att hjulspår med djup mer än 10 cm under marknivå helt skall undvikas. Överfarter över diken och vattendrag skall begränsas. Oundvikliga överfarter skall utföras så att markskador och grumling av vattendrag inte uppkommer. Drivning på obärig mark skall förläggas till tidpunkt med fruset eller torrt underlag. Risning och kavelbroar eller motsvarande metoder ska alltid användas för att undvika markskador. Betydande markskador ska lagas om de uppkommer. God framkomlighet på allmänt nyttjade stigar, permanenta spår och leder ska vidmakthållas. Kultur- och fornminnen Kulturminnen och fornlämningar får inte skadas. Virkesvärde I samband med föryngringsavverkning skall virkesvärdet väl tillvaratas och spill undvikas. 9.3. Föryngringsavverkning av ädellövdominerade skogar Ädellövdominerade skogar skall normalt föryngras genom selektiv avverkning, under högskärm eller genom luckhuggning. 9.4. Hyggesrensning Bakgrund Hyggesrensning innebär att oönskade träd och buskar som annars skulle skada eller menligt hämma tillväxten hos nyetablerade plantor genom att konkurrera med dessa om utrymme, ljus, vatten och näring tas bort före eller efter föryngringsavverkning. Hyggesrensningens främsta syfte är att skapa gynnsamma återväxtförutsättningar. Genomförande Hyggesrensning skall alltid utföras inom brukad areal som skall föryngras naturligt eller genom skogsodling med tall eller andra pionjärträdslag. Hyggesrensning skall 16

vidare utföras på ej frostlänt mark som skall skogsodlas med gran om där finns rikligt med ej utvecklingsbara småträd. Inom brukad areal skall större grupper av utvecklingsbar plant- och ungskog sparas. Naturvårdsintressanta träd- och buskarter som sälg, rönn och en skall sparas i den mån de inte förekommer i för återväxten alltför besvärande omfattning. Inom impediment, naturvårdsarealer och i övergångszoner skall hyggesrensning inte utföras. 9.5. Markberedning Bakgrund Markberedning innebär ytlig bearbetning av skogsmark i syfte att åstadkomma planteringspunkter eller fröbäddar som skapar gynnsamma förhållanden för plantorna att etablera sig. En väl avvägd markberedning är en förutsättning för framgångsrik skogsodling på de flesta ståndorter. Genomförande Markberedning skall begränsas till de ståndorter där det krävs för att uppnå god skogsföryngring, anpassas efter ståndorten och utföras på ett skonsamt sätt. Mineraljorden skall inte bearbetas utöver vad som krävs för god föryngring. Våta marker samt naturvårdsareal och impediment skall inte markberedas. Fasta fornlämningar med tillhörande fornlämningsområde och andra kulturobjekt samt allmänt nyttjade stigar och leder skall lämnas orörda med god avståndsmarginal. Markberedning skall undvikas nära skyddsvärda fågellokaler under häckningstiden på marker där det finns rikligt med naturligt föryngrade plantor av lämpligt trädslag på torr och fuktig mark där man av erfarenhet vet att markberedning inte är nödvändig för att uppnå ett gott föryngringsresultat i nära anslutning till sjöar, vattendrag och bebyggelse då det är mörkt eller när marken är täckt av snö. Om fuktiga marker markbereds skall intermittenta, fläckvisa, metoder användas. Kontinuerlig markberedning, som innebär att markytan bearbetas i sammanhängande stråk, skall utföras så att erosion och urlakning minimeras. Skador på träd som lämnats kvar efter avverkning, inklusive alla döda, stående och liggande träd, skall undvikas. 17

9.6. Anläggning av ny skog Bakgrund Enligt skogsvårdslagen är kommunen liksom varje annan skogsägare skyldig att utan dröjsmål anlägga ny skog efter föryngringsavverkning. Denna skyldighet föreligger dessutom så snart skogsmark ligger outnyttjad eller om skogens tillstånd är uppenbart otillfredsställande. Genomförande All kommunägd skogsmark skall återbeskogas efter föryngringsavverkning om inte naturvårdsavtal med annan innebörd finns. Öppna eller igenväxande kulturmarker i skogslandskapet, som är mindre än 0,5 ha, och öppna eller igenväxande kulturmarker i odlingslandskapet där artsammansättningen bär spår av bete eller slåtter och där marken därför hyser höga naturvärden skall inte beskogas. Vid konflikt med skogsvårdslagen skall särskilda naturvärden åberopas vid ansökan om undantag från föryngringsplikten. Föryngringsmetoder som ger säker och snabb återbeskogning med välbestockade, välväxande skogar skall väljas oavsett om det är plantering, sådd eller naturlig föryngring. Vid anläggning av ny skog ska en lövandel eftersträvas som innebär att lövträd kommer att utgöra minst 10 % av volymen vid föryngringsavverkning. Naturlig föryngring skall användas där metoden inom rimlig tid åstadkommer en god föryngring med ett för ståndorten lämpligt trädslag. Bestånd på fuktig mark skall föryngras under högskärm, genom selektiv avverkning eller genom småskalig luckhuggning om vindförhållandena på platsen och omständigheterna i övrigt är lämpade för metoden. Plantering är en väl beprövad återväxtmetod som skall användas när inte tillfredsställande återväxt inom överskådlig tid kan påräknas genom självföryngring från kvarställda fröträd eller från omgivande skogskanter. Plantors härkomst mm Härkomsten av plantor och såddfrö skall dokumenteras. Provenienser anpassade till ståndorten skall användas inom ramen för Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Genmodifierade plantor får inte användas i kommunens skogsbruk. Klonade plantor får inte användas i större skala. Främmande trädslag får endast användas i undantagsfall och då i första hand när skog anläggs på tidigare åkermark. 18

Plantleverantörer Plantleverantörers miljöarbete skall undersökas av kommunen i syfte att säkerställa att plantor bara anskaffas från plantskolor som söker minimera användning och påverkan av kemiska bekämpningsmedel. Giftprotokoll för plantmaterial skall efterfrågas. Plantering inom fornlämningsområden För plantering inom fornlämningsområden krävs tillstånd av länsstyrelsen. Plantering skall utföras på ett sätt som inte skadar fornlämningen. Plantering i områden med kulturminnen skall ske med stor hänsyn till miljöns karaktär. 9.7. Röjning Bakgrund Röjning är en skogsvårdande åtgärd som innebär reglering av stamantal, trädslagsblandning och höjdspridning i plant- och ungskogar. Syftet med röjning är att ge de trädslag som bäst utnyttjar den aktuella ståndortens produktionsförmåga möjlighet att utvecklas, så att ekonomiskt intressanta rundvirkessortiment kan skördas i framtiden. Genomförande Röjning skall utföras i rätt tid, på rätt sätt och i tillräcklig omfattning. Vid röjning skall naturvärden värnas och förutsättningar för höga naturvärden i den framtida skogen tas till vara. Indelning av område Röjningsområdet skall undersökas och indelas i impediment, naturvårdsareal och brukad areal. Impediment Impediment 0,1 ha ska alltid lämnas orörda. Naturvårdsareal Naturvårdsareal - biotoper som avviker från övrig produktiv skogsmark och som av naturvårdsskäl bedöms kräva särskild hänsyn - som tex. är berg- och rasbranter och blockmarker, surdrog, bäckdrog, bäckraviner, sumpskog och kärr skall som regel lämnas orörd. 19

Övergångszoner Mot impediment och naturvårdsareal samt mot jordbruksmark, vattendrag och öppna vattenytor skall röjningen syfta till att skapa eller vidmakthålla en lövdominerad, skiktad och olikåldrig övergångszon. Mot naturmiljöer där det förekommer rödlistade arter skall särskilda skyddszoner skapas om det behövs. Sparsamt förekommande trädslag Trädslag som förekommer sparsamt, tex. rönn, sälg, viden, en och ädla lövträd, skall sparas. Död ved Alla döda, stående och liggande, träd skall lämnas och värnas, vilket innebär att de varken får skadas eller risas ned. Brukad areal, ståndortsanpassning och lövandel Inom den brukade arealen skall en strikt skogsvårdsmässig röjning utföras så att det eller de trädslag som bäst utnyttjar markens produktionsförmåga gynnas. Röjningen skall utföras så att stamfördelningen blir någorlunda jämn och höjdspridningen någorlunda liten och röjningsstyrkan anpassas så att produktionsförlusterna och risken för vind- eller snöskador begränsas i det kvarvarande beståndet. En lövandel i barrdominerade bestånd som innebär att lövträd ges förutsättningar att utgöra minst 10 % av volymen vid föryngringsavverkning ska eftersträvas. Framkomlighet God framkomlighet på allmänt nyttjade stigar, permanenta spår och leder ska vidmakthållas. Uppföljning Stamantal och lövandel i bestånden efter röjning skall kontrolleras genom dokumenterad uppföljning. 9.8. Gallring Bakgrund Gallring är en skogsvårdande åtgärd som innebär reglering av stamantal, trädslagsblandning och höjdspridning och tillvaratagande av gagnvirke i skogsbestånden. Syftet med gallring är att erhålla ekonomiskt värdefullt rundvirke i utbyte som genererar pengar till kommunen och att bibehålla trädens växtkraft så att ekonomiskt intressanta rundvirkessortiment kan skördas även i framtiden. 20

Genomförande Gallring skall utföras i rätt tid, på rätt sätt och i tillräcklig omfattning. Vid gallring skall naturvärden värnas och förutsättningar för höga naturvärden i den framtida skogen tas till vara. Skogsmiljöns värden för friluftsliv och naturupplevelser och landskapsestetiska synpunkter skall beaktas. Indelning av område Gallringsområdet skall undersökas och indelas i impediment, naturvårdsareal och brukad areal. Impediment Impediment 0,1 ha ska alltid lämnas orörda. Naturvårdsareal Naturvårdsareal - biotoper som avviker från övrig produktiv skogsmark och som av naturvårdsskäl bedöms kräva särskild hänsyn - som tex. är berg- och rasbranter och blockmarker, surdrog, bäckdrog, bäckraviner, sumpskog och kärr skall som regel lämnas orörd. Övergångszoner Mot impediment och naturvårdsareal samt mot jordbruksmark, vattendrag och öppna vattenytor skall gallringen syfta till att skapa eller vidmakthålla en lövdominerad, skiktad och olikåldrig övergångszon. Mot naturmiljöer där det förekommer rödlistade arter skall särskilda skyddszoner skapas om det behövs. Naturvärdesträd Befintliga naturvärdesträd får inte avverkas, det är avvikande särskilt grova och/eller gamla träd grova träd med påtagligt vid och grovgrenig och/eller platt krona grova, tidigare frivuxna, s.k. hagmarksgranar grova aspar och alar, där sådana inte förekommer rikligt, i barrdominerade bestånd trädformig sälg, rönn, oxel, lönn, lind, hägg och fågelbär, samt grov hassel, i barrdominerade bestånd grova enar träd med påtagliga öppna brandlyror 21

hålträd och träd med risbon träd med tydliga äldre kulturspår Om naturvärdesträd av tvingande skäl måste avverkas skall detta dokumenteras. 10 träd per hektar inklusive naturvärdesträden Är de befintliga naturvärdesträden inom brukad areal och naturvårdsareal tillsammans till antalet färre än 10 st per ha skall framtida naturvärdesträd främjas i lämplig omfattning. Framtida naturvärdesträd ska främjas genom att tex. överståndare, ädla lövträd, några alar eller aspar eller någon aspgrupp eller några befintliga vargtyper, av om möjligt lövträd, sparas och ibland frihuggs så att de sparade träden utvecklar en vid krona. När framtida naturvärdesträd främjas skall det ske så tydligt att träden lätt går att identifiera vid framtida skogsskötselåtgärder. Framtida naturvärdesträd skall om möjligt avsättas samlat mot naturvårdsarealer eller mot impediment. En gles eller jämn fördelning av framtida naturvärdesträd inom brukad areal skall undvikas. Gammal död ved Alla döda, stående och liggande, träd som har varit döda längre än ett år ska lämnas och värnas, vilket innebär att de varken får skadas eller risas ned. I samband med genomförande av skogliga åtgärder i tätortsnära skogar får åtgärder vidtas, som har samband med förekomsten av stående och liggande döda träd, för att trygga personsäkerhet och framkomlighet. Ny död ved och högstubbar Saknas i grövre gallring nydöda träd, träd som varit döda kortare tid än 1 år, ska minst 3 st högstubbar per ha skapas, i första hand av rötskadade träd, av träd med sämre kvalitet eller av andra träd med lågt ekonomiskt värde. Högstubbar av löv skall prioriteras där tillgången på löv är god. Vid motormanuell avverkning är ringbarkning ett lämpligt alternativ till kapning av högstubbe. Skogsbruket skall bedrivas i former som begränsar riskerna för insektshärjning varför högst 3 m 3 sk per hektar av död ved av färska, råa, barrträd får skapas / lämnas. Med nydöda / färska / råa barträd avses träd som varit döda kortare tid än ett år. Reglerna om att lämna färska, råa barrträd gäller inte om det finns en dokumenterad risk för massförökning av märgborrar, sextandade barkborrar eller åttatandade barkborrar. 22

Mark- och trädskador, vattenvård. Framkomlighet Avverkning och tilltransport får inte utföras så att betydande skador uppstår på mark eller kvarstående träd. Målsättningen är att andelen skadade träd skall understiga 3 % och att hjulspår med djup mer än 10 cm under marknivå helt skall undvikas. Överfarter över diken och vattendrag skall begränsas. Oundvikliga överfarter skall utföras så att markskador och grumling av vattendrag inte uppkommer. Drivning på obärig mark ska förläggas till tidpunkt med fruset eller torrt underlag. Risning och kavelbroar eller motsvarande metoder ska alltid användas för att undvika markskador. Betydande markskador ska lagas om de uppkommer. God framkomlighet på allmänt nyttjade stigar, permanenta spår och leder ska vidmakthållas. Kultur- och fornminnen Kulturminnen och fornlämningar får inte skadas. Brukad areal, ståndortsanpassning, lövandel och virkesvärde Inom den brukade arealen skall en strikt skogsvårdsmässig gallring utföras så att det eller de trädslag som bäst utnyttjar markens produktionsförmåga gynnas. Gallringen skall utföras så att stamfördelningen blir någorlunda jämn och höjdspridningen någorlunda liten och gallringsstyrkan anpassas så att produktionsförlusterna och risken för vind- eller snöskador begränsas i det kvarvarande beståndet. En lövandel skall eftersträvas i barrdominerade bestånd som innebär att lövträd ges förutsättningar att utgöra minst 10 % av volymen vid föryngringsavverkning. Virkesvärdet skall väl tillvaratas och spill undvikas. Uppföljning Kvaliteten på utförda gallringsarbeten och lövandelen i bestånden efter gallring skall kontrolleras genom dokumenterad uppföljning. 9.9. Blädning och andra selektiva metoder Vid blädning, som innebär avverkning i fullskiktad skog utan att skogens struktur ändras, och vid andra selektiva metoder skall välslutna produktiva bestånd lämnas med minsta möjliga skador. Virkesvärdet skall väl tillvaratas och spill undvikas. 9.10. Täkt av skogsbränsle Med skogsbränsle avses grenar och toppar (GROT) som blir kvar efter utförd föryngringsavverkning, gallring och röjning. Tillvaratagande av GROT, täkt av skogsbränsle, får inte ske i former som försämrar betingelserna för den biologiska mångfalden. 23

Täkt av skogsbränsle på svagare marker skall undvikas och skogsbränsleuttag bör inte ske mer än en gång under beståndens omloppstid. Vid uttag av GROT bör så mycket som möjligt av näringsinnehåll lämnas kvar på marken genom uttag av brunt, dvs. avbarrat och avlövat, skogsbränsle. Uttag av GROT ska dokumenteras på beståndsnivå. 9.11. Skadad skog genom storm mm och risk för insektshärjning Kommunens skogsbruk skall bedrivas i former som begränsar riskerna för insektshärjningar. Nedanstående regler om att lämna färska, råa (barr-) träd gäller därför inte om det finns en dokumenterad risk för massförökning av märgborrar, sextandade barkborrar och åttatandade barkborrar. Årsfärska vindfällda, snöbrutna eller på annat sätt skadade träd inom naturvårdsareal och på impediment samt naturvärdesträd och andra träd inom brukad areal som tidigare lämnats som naturhänsyn ska alltid lämnas kvar med följande undantag: överstiger volymen råa barrträd 5 m 3 sk per ha skall den volym råa barrträd som överstiger 5 m 3 sk föras bort eller göras otjänlig som yngelmaterial. På hyggen ska minst 2 grövre nya vindfällen per ha alltid lämnas kvar. I tätortsnära skogar får åtgärder vidtas, som har samband med förekomsten av vindfällda, snöbrutna och skadade träd, för att trygga framkomlighet och personsäkerhet. Större sammanhängande områden med död skog får åtgärdas för anläggning av ny skog enligt kraven i skogsvårdslagen. 9.12. Skogsdikning Nydikning Nya diken, med undantag för skyddsdiken, skall inte anläggas på tidigare odikad kommunägd skogsmark. Skyddsdikning Diken till skydd mot försumpning av område där skogen föryngringsavverkats skall utföras om det behövs för att få en tillfredsställande återväxt. Syftet får inte vara att varaktigt höja markens produktionsförmåga eller att sprida dikningseffekten utanför det skyddsdikade området. Dikning med syfte att varaktigt höja markens produktionsförmåga, markavvattning, är tillståndspliktig. 24

Dikesvatten bör inte ledas direkt ut i sjö eller i vattendrag utan ska, där så är möjligt, avslutas dessförinnan på sådant sätt att sedimentpartiklar avskiljs. Vid behov ska funktionella sedimentationsdammar konstrueras. Dikesunderhåll När funktionen hos ett dike som vuxit igen eller grundats upp återställs vid dikesunderhåll skall vegetation samt sedimenterat och nedrasat material inte tas bort från dikesfåran djupare än till dikets ursprungliga djup. Diken på lågproduktiva torvmarker skall inte underhållas. Innan dikesunderhåll utförs ska befintliga naturvärden, även nedströms, vara kända. Skyddsåtgärder ska tillämpas och hänsyn dokumenteras. Vägtrummor En olämpligt lagd vägtrumma kan bli ett effektivt hinder för fisk och andra djurs vandringar. Med tiden kan detta innebära att vattenlivet uppströms vägtrumman utarmas. För att undvika negativa effekter skall, vid ny- eller omläggning av vägtrummor längs kommunens skogsbilvägar, tillses att vattendragets naturliga bredd och naturliga vattenhastighet bibehålles genom trumman. Trumma ska alltid läggas på en nivå under vattendragets botten. 10. Kretsloppsanpassning I kommunens skogsbruk skall eftersträvas användning av miljö- och kretsloppsanpassade insats- och förbrukningsvaror samt teknik som är skonsam för människan och miljön. 11. Personal anställd i kommunens skogsförvaltning Kommunen skall följa gällande lagar och vara bundet av kollektivavtal för sina anställda samt skall iakttaga goda seder på arbetsmarknaden. Arbetstagarna skall beredas varaktiga och trygga anställningsförhållanden. Kommunen skall endast anlita arbetstagare som har erforderlig kompetens inom det aktuella arbetsområdet avseende såväl produktion som miljö. Kommunen skall i samarbete med arbetstagarna utarbeta individuella kompetensutvecklingsplaner avseende skogliga karaktärsämnen. Kunskaper motsvarande nivån i naturbruksprogrammet skall vara vägledande. Kommunen skall svara för att de anställda har en god arbetsmiljö för förebyggande av fysisk, mental och social ohälsa. Gällande bestämmelser för systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) skall följas. 25

De anställda skall ha tillgång till företagshälsovård med bred kompetens. Anställda skall ha möjlighet till kontakt med läkare och ingå i program med regelbundna hälsokontroller som kommunen bekostar. Kommunen skall erbjuda en på lämpligt sätt organiserad anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. 12. Entreprenörer och försäljning av avverkningsrätter Kommunen ansvarar för att FSC-standarden efterlevs även när andra utför åtgärder på markinnehavet. När entreprenörer anlitas och när avverkningsrätter försäljs skall kommunen förvissa sig om kompetensen avseende utförande och kontroll av arbetet och att genomförarens anställda har kunskap om kommunens instruktioner för det aktuella arbetet. Entreprenörer och köpare av avverkningsrätter skall åta sig att tillse att efterleva FSC-standardens samtliga krav, både för egen del och för anlitade entreprenörer och andra uppdragstagare. Entreprenörer och köpare av avverkningsrätter skall själva svara för ledning, utveckling och kontroll av att utförda uppdrag följer FSC-standarden. Med beaktande av marknadsmässiga villkor ska eftersträvas nyttjande av lokala tjänster och lokala entreprenörer. 13. Spårbarhet för certifierat virke 13.1 Allmänt Genom FSC:s spårbarhetscertifiering kan skogsprodukters ursprung spåras Endast virke med ursprung från kommunägd skog som omfattas av certifieringen får märkas och försäljas som certifierat. 13.2. Område som omfattas av detaljplan; förändrad markanvändning Detaljplanelagda områden av kommunägd skogsmark kan innebära omvandling av skogsmark till annan markanvändning. Detaljplanelagda områden av kommunägda skogar omfattas därför inte av certifieringen. Virke från detaljplanelagda områden får inte försäljas som certifierat. När det i kommunens organisation förekommer virke som omfattas av certifieringen och ocertifierat virke från detaljplaneområden skall de två virkeskategorierna särskiljas. Områden i kommunens indelningsmaterial som omfattas av detaljplan skall kunna identifieras och siffror för sådana arealer skall kunna anges. 26

13.3 Rutiner för spårbarhet Kommunen skall ha rutiner för kontroll och identifiering av producerat rundvirke som försäkrar att certifierat och ocertifierat virke särskiljs genom hela kedjan från avverkning och tilltransport till avlägg vid bilväg och försäljning. Leveransvirke I avtal med köpare av leveransvirke skall anges att allt virke enligt avtalet är certifierat, såvida inte annat kommer att anges i samband med mät- och transportbeordring av enskilt virkesparti. Kommunens certifikatsnummer skall anges i avtalet eller en kopia av certifikatet biläggas avtalet. Virke med ursprung från avverkning som helt eller delvis berört detaljplanelagt område skall inte försäljas som certifierat. När sådant virke mät- och transportbeordras skall anges att virket inte är certifierat. Leveransvirke med olika geografiskt ursprung skall löpande identifieras och säredovisas genom att leveransplatser eller virkespartier på ett ändamålsenligt sätt åsätts unika mät- och transportordernummer eller virkesordernummer. På avlägg vid bilväg skall virke identifieras genom att märkas med mät- eller virkesordernumret. Det är lämpligt att virke som omfattas av certifiering dessutom anslås med FSC-logotypen. Andra försäljningsformer än försäljning av leveransvirke Vid andra försäljningsformer än försäljning av leveransvirke skall anges i avtalet med köparen att virket enligt avtalet är FSC-certifierat när så är fallet. Kommunens certifikatsnummer skall anges i avtalet eller en kopia av certifikatet biläggas avtalet. 13.4. Slutpunkter för kommunens ansvar för certifierat virke Kommunens ansvar för certifierat virke upphör i följande slutpunkter: Vid försäljning av leveransvirke Vid övriga försäljningsformer Avlägg, transportbeordrat virke, vid bilväg Tidpunkt för kontraktsskrivning 27

14. Regler kring FSCs logo FSCs logo är en symbol för träråvara som kommer från ansvarsfullt skötta skogar, oberoende certifierade enligt Forest Stewardship Councils regler. Vid all användning av logon måste den återges på ett korrekt sätt och i förekommande fall åtföljas av en speciell förklaringstext och en copyright-text. Innan logon används skall det i varje enskilt fall godkännas av certifieraren. Otillåten eller oriktig användning av logon eller FSCs namn är ett brott mot varumärkesskyddet. 15. Fakturering av försålt certifierat virke Av kommunens fakturor för försålt virke skall information framgå om köpare datum volymer per trädslag sortiment mätordernummer (vid inmätning genom VMF) och kommunens certifikatsnummer Om likvid för försålt virke, med mätbeskeden som underlag, utbetalas av köparen till kommunen utan föregående fakturering, skall det i avtalet med köparen framgå att virket enligt avtalet är FSC-certifierat virke om inte annat anges i samband med mätoch transportbeordring. Kommunens certifikatsnummer skall anges i avtalet eller en kopia av certifikatet biläggas köpehandlingarna. 16. Statistiska uppgifter Kommunen skall förteckna och kunna redovisa uppgifter om hur mycket rundvirke som försålts som FSC-certifierat till olika köpare. Dessa uppgifter skall sparas i minst 5 år. En sammanställning över hur mycket FSC-certifierat virke som levererats till olika köpare skall på begäran insändas till certifieraren eller på annat överenskommet sätt redovisas. 28

Några ord- och begreppsförklaringar Artdatabanken, Databanken för hotade arter. Gemensamt organ för Naturvårdsverket och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med uppgift att samla in, utvärdera och lagra den viktigaste informationen om hotade eller hänsynskrävande arter, bedöma typen och graden av hot samt att sammanställa listor över dessa arter, s.k. rödlistor. Rödlistad art. Art som har en osäker framtida överlevnad. Rödlistade arter upptas på en s.k. rödlista. Rödlistor upprättas och revideras i Sverige av ArtDatabanken och fastställs slutligen av Naturvårdsverket. FSC, Forest Stewardship Council. Oberoende, internationell medlemsorganisation med säte i Mexico som verkar för miljöanpassat, samhällsnyttigt och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar. I Principer och kriterier finns övergripande riktlinjer som gäller generellt över hela världen. De anpassas till de olika ländernas lokala förutsättningar. FSC bildades 1993 och etablerades i Sverige 1996. Svenska FSC-rådet. FSCs representation i Sverige. Består av två representanter från vardera tre intresseområden; miljö, samhälle/social och ekonomi. Rådet hanterar frågor om den svenska FSCstandarden, sprider information samt stödjer certifierarna i arbetet med att tillämpa standarden. Policy. Grundprinciperna för en organisations eller ett företags handlande i ett visst avseende. Skogscertifiering. Innebär att skogsägaren förbinder sig att sköta skogen och skogsmarken enligt vissa krav. En oberoende part, certifieraren, utfärdar ett intyg, certifikat, om godkännande och detta intyg hålls aktuellt genom återkommande kontroller. Skogsmark. Mark som är lämplig för skogsproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Produktiv skogsmark. Skogsmark vars virkesproducerande förmåga är större än 1 m 3 sk per hektar och år. Skogsimpediment. Skogsmark vars virkesproducerande förmåga är mindre än 1 m 3 sk per hektar och år. Bestånd, skogsbestånd. Skog av tämligen enhetlig beskaffenhet och liknande utseende som växer på ett större område. Övergångszon. Område där två olika miljötyper möts, t.ex. skog-åker, skog-vattendrag. Grundyta. Arean av ett tvärsnitt i brösthöjd genom trädstammarna i ett bestånd. Anges i m 2 per hektar. Blädning. Avverkning med syfte att avverka i en fullskiktad skog utan att dess struktur ändras. Högskärm. Kvarstående träd från det gamla beståndet med syfte att ge frö och skydda föryngringen. Brukad areal. Produktiv skogsmark där markens virkesproducerande förmåga nyttjas genom trakthyggesbruk eller alternativa skogsbrukssätt. Den del av en avverkningstrakt som inte avgränsas som naturvårdsareal eller impediment. Naturvårdsareal. Biotoper som avviker från övrig produktiv skogsmark och som av naturvårdsskäl bedöms kräva särskild hänsyn. Bäckdrog. Permanent fuktig eller blöt terrängsvacka med ytligt, rörligt grundvatten och en bäck. Surdrog. Terrängsvacka där rörligt markvatten bryter fram i smala stråk i eller strax under markytan. Sumpskog. Skog på fuktig eller blöt produktiv skogsmark där markvegetationens täckning av markytan till mer än 50 % utgörs av fuktighetsfördragande arter. Bärande träd och buskar. Träd och buskar som ger frukt och bär, t.ex. ek, apel, hassel, oxel, rönn. Hålträd. Träd som utnyttjas av hålbyggande arter. Brandljud. Brandskada på nedre delen av ett träd. Hagmark. (Tidigare) inhägnad betesmark som ofta har ett glest bestånd av lövträd. Ängsmark. Ägoslag inom äldre svensk lanthushållning. Ängsmarken utnyttjades för slåtter eller bete. Biologisk mångfald. Ett uttryck för artrikedom, genetisk variation inom en art, varierande naturtyper och förekomst av olika ekologiska processer i naturen. Ekologi. Läran om samspelet mellan organismer och deras omgivning. Biotop. Naturtyp, område med enhetlig ekologisk struktur, t.ex. mosse, blåbärsgranskog, tallhed. 29