Sandvikens kommuns naturvårdsprogram

Sandvikens kommuns naturvårdsprogram

Förord I vårt Agenda 21-program, som antogs av kommunfullmäktige år 1999, var ett av målen att skyddsvärda områden inom kommunen skulle redovisas och följas upp. Efter en ansökan från Bygg- och miljönämnden tilldelades via länsstyrelsen ett statsbidrag för att kommunen under år 2005 skulle kunna utarbeta program och strategier för naturvårdsarbetet. Det är detta naturvårdsprogram, som du just nu håller i din hand. Genom naturvårdsprogrammet vet vi inte bara vad vi har av naturvärden. Vi vet också hur vi skall arbeta med naturvårdsfrågorna och vilka kunskapsbrister vi har. Naturvårdsprogrammet har upprättats i ett samarbete med olika samhällsföreträdare. En arbetsgrupp med företrädare från bygg- och miljökontoret, kommunens tekniska enhet, naturskyddsföreningen, kultur- och fritidskontoret, LRF och skogsvårdsstyrelsen tillsattes. Till arbetsgruppen knöts en referensgrupp bestående av företrädare från skogsbolag och berörda ideella organisationer. Naturvårdsprogrammet antogs av Bygg- och miljönämnden den 7 mars 2006. Syftet med naturvårdsprogrammet är att samla kunskaperna om kommunens naturvärden och att hitta metoder för att bevara och stärka dessa värden. Ännu viktigare är att sprida naturkunskaperna till en bredare allmänhet. Det är sannolikt den allra viktigaste förutsättningen för att vi skall nå framgång i vårt naturvårdsarbete. Vi hoppas att du finner programmet intressant och att du inspireras att söka ytterligare kunskaper. Utnyttja allemansrätten. Det är en unik frihet, men en frihet under ansvar. Tillsammans verkar vi för att naturvärdena bevaras och förstärks. Göran Olausson Bygg- och miljöchef Omslagsbild: Ulf Stridsberg 2

Innehållsförteckning ALLMÄN DEL... 5 Inledning... 6 Bakgrund... 6 Sandvikens kommun... 6 Naturvårdsprogrammet... 6 Uppföljning och revidering av naturvårdsprogrammet... 7 Vikten av naturvård... 8 Miljömål... 10 Framtiden är vårt ansvar idag... 10 Lokala miljömål för Sandvikens kommun... 11 Vem ansvarar för naturvården... 12 Lagstiftning och skyddsformer... 15 Tidigare kommunalt naturvårdsarbete... 21 Kommunal Fiskeplan... 21 Kommunens skogsskötsel... 22 Storsjöprojektet... 23 Kalkning... 24 Landskapet... 25 Naturlandskapet... 25 Kulturlandskapet... 26 PROGRAMDEL... 28 Strategier... 29 Kommunens naturvårdsorganisation... 29 Hur ska arbetet finansieras?... 29 Naturvårdsprogrammets användande... 30 Övergripande mål... 30 Detaljerade mål... 30 Levande sjöar och vattendrag... 31 Naturvärden i sjöar, vattendrag och småvatten... 31 Hot och möjligheter... 31 Sjöar, vattendrag och småvatten i Sandviken... 33 Övergripande mål... 33 Detaljerade mål... 34 Förslag på åtgärder... 34 3

Myllrande Våtmarker... 36 Naturvärden i våtmarkerna... 36 Hot och möjligheter... 36 Våtmarker i Sandviken... 36 Övergripande mål... 37 Detaljerade mål... 37 Förslag på åtgärder... 37 Levande skogar... 39 Naturvärden i skogen... 39 Hot och möjligheter... 40 Värdefull skog i Sandviken... 42 Övergripande mål... 43 Detaljerade mål... 43 Förslag på åtgärder... 43 Ett rikt odlingslandskap...45 Naturvärden i odlingslandskapet... 45 Hot och möjligheter... 45 Odlingslandskapet i Sandviken... 46 Övergripande mål... 47 Detaljerade mål... 47 Förslag på åtgärder... 47 Rörligt friluftsliv... 48 Friluftslivets värden... 48 Allemansrätten... 49 Hot och möjligheter... 49 Friluftsliv i Sandvikens kommun... 50 Övergripande mål... 51 Detaljerade mål... 51 Förslag på åtgärder... 51 Biologisk mångfald - hotade arter... 52 Biologisk mångfald... 52 Rödlistade arter... 52 Hot och möjligheter... 53 Biologisk mångfald i Sandviken... 53 Övergripande mål... 54 Detaljerade mål... 54 Förslag på åtgärder... 55 Bilaga 1. Skyddade områden i Sandvikens kommun (2005)... 56 Referenser... 60 4

Allmän del Stenåldersboplats, Svartrönningen Foto: Ingegerd Krantz 5

Inledning Bakgrund I det kommunala Agenda 21-programmet som antogs av Kommunfullmäktige 1999 var ett av målen att upprätta ett naturvårdprogram. Man ansåg att det fanns ett stort behov av att kartlägga de naturvärden som fanns i kommunen, men framförallt behövdes en strategi tas fram för hur dessa naturvärden ska förvaltas och utvecklas. Arbetet påbörjades men slutfördes aldrig. Under 2004 beslutade Bygg- och miljönämnden att ansöka om statligt bidrag för ett lokalt naturvårdsprojekt, att upprätta ett naturvårdsprogram för Sandvikens kommun. Kommunen beviljades medel och har under 2005 arbetat fram ett naturvårdsprogram. Sverige har 16 miljökvalitetsmål som ska vara riktmärken för allt svenskt miljöarbete. Miljökvalitetsmålen anger vilket miljötillstånd som skall uppnås i ett generationsperspektiv. För att bli användbara i det praktiska miljöarbetet med många aktörer krävs att de nationella miljökvalitetsmålen konkretiseras och utvecklas för de förutsättningar som råder på lokal nivå. I maj 2005 antog Kommunfullmäktige lokala miljömål för Sandvikens kommun. Att ta fram ett naturvårdsprogram är ett bidrag för att få en lokal tillämpning på miljökvalitetsmålen. Sandvikens kommun Inom kommunens gränser finns många sjöar, våtmarker, gamla barrskogar, artrika lövskogar och kulturpräglade biotoper. Det finns ett flertal stora sammanhängande områden med höga naturvärden såsom Dalälvsområdet med naturvärden av riksintresse och en nationalpark, Kungsberget med omnejd och Storsjön, Ottnaren och Öjaren med dess öar och stränder. Inom Sandvikens kommun finns 14 naturreservat och en stor del av Färnebofjärdens nationalpark, 351 ha värdefulla eller restaurerbara ängs- och hagmarker, ca 1000 ha registrerade nyckelbiotoper samt ett antal andra skyddsvärda områden av mer eller mindre lokal karaktär. I Sandvikens kommun finns också ett flertal välfrekventerade friluftsområden, där Högbo, Storsjön, Dalälvsområdet och Kungsberget särskilt kan nämnas. Naturvårdsprogrammet Naturvårdsprogrammet består av två delar, en allmän del och en programdel. I den allmänna delen beskrivs allmänt lagstiftning och miljökvalitetsmål som berör naturvårdsarbete. Programdelen utgör själva stommen i programmet och här redovisas målen med kommunens naturvårdsarbete och förslag till åtgärder. Programdelen är indelad i avsnitt som till viss del följer de nationella miljömålen och därmed även Sandvikens kommuns miljömålsdokument Lokala miljömål för Sandvikens kommun. Vi har valt att i naturvårdsprogrammet beröra de miljökvalitetsmål som vi anser direkt relaterar till naturvårdsfrågor (Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap och God bebyggd miljö). De övergripande målen som anges visar viljeinriktningen, de detaljerade målen är de naturvårdsfrågor som Sandvikens kommun ska prioritera fram till 2010. Förslagen på åtgärder som lämnats är tänkbara vägar att nå målen. Naturvårdsprogrammet har flera användningsområden. Det är tänkt att vara ett viktigt kunskapsunderlag vid fysisk planering, ligga till grund för ställningstaganden i olika naturoch kulturmiljövårdsfrågor, peka ut områden som är viktiga för kommunen i naturvården och friluftslivet. Det ska också ge information till allmänheten om värdefull och intressant natur i 6

kommunen, ge vägledning och råd till markägare och brukare samt styra insatser för bevarande och vård av värdefulla miljöer. Målsättningar med naturvårdsprogrammet har varit att skapa en strategi för naturvårdsarbetet och friluftslivet i kommunen. Naturvårdsprogrammet ska ge förslag på konkreta åtgärder för vad som ska göras, när och av vem samt under arbetets gång samla och få kunskap om lokala naturförhållanden och bygga upp ett värdefullt kontaktnät mellan myndigheter och organisationer. Underlagsmaterialet till naturvårdsprogrammet är hämtat och sammanställt från Länsstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen och Sandvikens Kommun och visar värdefull natur och hotade arter. Kontakt har även tagits med ideella organisationer och privatpersoner för att få kompletterande lokalt material. Uppföljning och revidering av naturvårdsprogrammet Bygg- och miljönämnden är den nämnd som har huvudansvaret för naturvårdsfrågor i kommunen. Ansvariga för naturvårdsfrågor på Bygg- och miljökontoret ska varje år rapportera till nämnden hur arbetet med målen i naturvårdsprogrammet fortgår. För att kunna arbeta med målen måste ett åtgärdsprogram tas fram, förslagsvis för en treårsperiod. I naturvårdsprogrammet ges förslag på åtgärder som skulle kunna ingå i åtgärdsprogrammet. De detaljerade målen är tidsatta till 2010 och naturvårdsprogrammet bör därför revideras då. 7

Vikten av naturvård Att arbeta med naturvårdsfrågor är viktigt för att nå de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen med delmål. Flera av dessa handlar om eller berör olika delar av naturvården. Själva begreppet naturvård har under senare år utvidgats, från att tidigare framförallt ha handlat om områdes- och artskydd omfattar det nu i princip hela biosfären. Naturvård idag inbegriper även ekosystemets långsiktiga produktionsförmåga, de ekologiska tjänster som ekosystemen tillhandahåller och de genetiska resurserna. Att det finns en stark koppling mellan kulturmiljövård och naturvård poängteras allt tydligare och även att naturvård och hållbar utveckling hör samman (Regeringen 2001). Vi har ett gemensamt ansvar att förvalta naturen åt framtida generationer. Vi människor lever av naturen och dess produkter och tjänster, som vi förädlar. Tunga ekonomiska sektorer som jord- och skogsbruk samt fiskerinäringen är direkt beroende av ekosystemen och deras produktion. Även den genetiska variationen är värdefull liksom den mängd av substanser som framställs i organismerna. Biologiska resurser ger oss mat och kläder, bostäder, läkemedel och inte att förglömma, livskvalitet (Miljö- och naturresursdepartementet 1993). Utflykt i Högbo Ett av de största globala problemen är den ökande förlusten av arter, naturtyper och ekosystem biologisk mångfald, vilket är en grundläggande förutsättning för människors överlevnad. Samhället är beroende av de naturresurser som levereras av ekosystemen, såsom dricksvatten, virke, fisk, kött och grödor. Det är även beroende av de tjänster som ekosystemet utför såsom jordmånsbildning, pollinering, näringsämnesupptag, koldioxidinlagring, rening av vatten, kvävefixering och nedbrytning av organiskt material. Dessa tjänster är en förutsättning för mänskligt liv på jorden (Regeringen 2001). Biologisk mångfald är en avgörande förutsättning för fungerande ekosystem med god motståndskraft och förändringskapacitet för olika slag av miljöpåverkan. Det kan handla om anpassning till klimatförändringar, kvävenedfall eller andra typer av storskaliga störningar där ekosystem behöver buffringskapacitet för att återhämta sig. 8

Under olika perioder har omfattande utdöenden skett på grund av snabba och drastiska miljöförändringar. Den nuvarande utarmningen av arter tillhör en av de mest förödande förändringarna under jordens kända historia. För att motverka den trenden utarbetade världens regeringar Konventionen om biologisk mångfald i Rio de Janeiro 1992 (Miljöoch naturresursdepartementet 1993). Alla EU-länder har anslutit sig till konventionen, Sverige 1993. Friluftsliv, hälsa och naturvård hör nära samman. Fysisk inaktivitet, såväl bland barn och ungdomar som bland vuxna, är ett växande hälsoproblem. Vistelser och aktiviteter i naturområden är inte bara gynnsam för fysiken utan har även en positiv inverkan på stress (Rydberg & Aronsson 2004). De vanligaste formerna av rekreation är promenader, hundrastning, orientering, ridning, skidåkning, bär- och svampplockning och utflykter med picknickkorgen. Oftast besöker man natur som är belägen inom en kilometer från bostaden (Rydberg & Aronsson 2004). Det innebär att den tätortsnära naturen har en stor betydelse för människors behov av grönområden för rekreation. Naturvårdsinsatser i tätortsnära natur gör att alla kan nyttja och njuta av en rik och varierad natur. Naturen har ett stort estetisk värde för oss människor. Naturen har genom årens lopp satt sina spår i kulturen och har varit och är fortfarande en stor inspirationskälla för musiken, konsten och litteraturen (Naturvårdsverket 2005). De flesta människor uppskattar ett vackert landskap och får livskraft av att vistas i en vacker miljö. All natur i Sverige är mer eller mindre påverkad av människan. Ängen har helt skapats av oss medan urskogen till stor del saknar spår av människan. Landskapsbilden är en del av vår historia. Landskapet runt omkring kulturbyggnader utgör en viktig del av det historiska områdets karaktär och kan betraktas som ett biologiskt kulturarv. Satsning på naturvård kan bidra till regional utveckling. En vacker natur kan vara ett konkurrensmedel för att dra till sig boende och investerare till en tätort. Upplevelseturismen växer i Sverige med aktiviteter såsom vandring, ridning, jakt, fiske, kanoting, och skidåkning. En satsning på detta kan vara gynnsam för en kommun. Naturvården bör såväl bevara och restaurera värdefull natur i form av områden, livskraftiga populationer och genetisk variation som att tillgodose att det finns tillgång på bra områden för friluftsliv. Naturvårdsarbete ska verka för ett hållbart nyttjande av biologiska resurser. 9

Miljömål Framtiden är vårt ansvar idag I april 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål. Målen är en kompass för miljöarbete på alla nivåer, både lokalt, regionalt, nationellt, i arbetet inom EU och internationellt. I november 2005 har ett 16:e miljömål - Ett rikt växt- och djurliv antagits. Dess syfte är kortfattat att den biologiska mångfalden skall bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt. Miljömålen ska leda oss i vår strävan att åstadkomma en ekologiskt hållbar samhällsutveckling. De ska vara riktmärken för allt svenskt miljöarbete, oavsett var och av vem det bedrivs. Det övergripande målet är att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Till grund för miljömålen finns grundläggande värden, vilket innebär att ekologisk hållbar utveckling ska: främja människors hälsa, och den biologiska mångfalden samt andra naturvärden tillvarata de kulturhistoriska värdena bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga trygga en god hushållning med naturresurser De sexton nationella miljökvalitetsmål är: Begränsad klimatpåverkan Frisk luft Bara naturlig försurning Giftfri miljö Skyddande ozonskikt Säker strålmiljö Ingen övergödning Levande sjöar och vattendrag Grundvatten av god kvalitet Hav i balans samt levande kust och skärgård Myllrande våtmarker Levande skogar Ett rikt odlingslandskap Storslagen fjällmiljö God bebyggd miljö Ett rikt växt- och djurliv För den som vill ha mer information om Sveriges miljömål, http://www.miljomal.nu/index.php De nationella miljömålen är allmänt formulerade och har kompletterats med konkreta delmål som anger inriktning och tidsperspektiv. Gävleborgs länsstyrelse fastställde 2002 regionala miljömål för åren 2002-2010. Utifrån de nationella miljökvalitetsmålen har Sandvikens Kommun arbetat fram lokala miljömål som antogs av Sandvikens Kommunfullmäktige i maj 2005. Fem av dessa; Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap och God bebyggd miljö berör direkt naturvårdsarbete. 10

Lokala miljömål för Sandvikens kommun Sandvikens Kommunfullmäktige antog 1999 ett lokalt Agenda 21-program med tillhörande måldokument. De nya lokala miljömålen är resultatet av en revidering av dessa. Miljömålen ska revideras och uppdateras varje mandatperiod med start år 2006. De lokala miljömålen ska även ses över årligen och uppdateras om ändringar av lagar eller andra grundläggande förutsättningar gör att miljömålen inte följer gällande lagstiftning eller blir inaktuella. I Sandvikens Kommuns årliga miljöbokslut redovisas, i vilken mån de lokala miljömålen uppnås. Nyckeltal ska kopplas till målen för att tydliggöra utvecklingen över tid. Alla delar vi på ansvaret för hållbar utveckling, och ett steg på vägen är att uppfylla de lokala miljömålen. Att ta fram handlingsprogram och genomföra åtgärder på verksamhetsnivå är den naturliga fortsättningen på arbetet med lokala miljömål. För den som vill ta del av de lokala miljömålen finns de i sin helhet på: www.sandviken.se/styrdokument 11

Vem ansvarar för naturvården Det finns många aktörer som är aktiva inom naturvården. Alla har vi ett gemensamt ansvar att nå de miljökvalitetsmål som berör naturvård. Staten Staten har det övergripande ansvaret för naturvårdsfrågor och det är Naturvårdsverket som är den myndighet som på central nivå har den samordnande och vägledande rollen. Naturvårdsverket har regeringsuppdraget att samordna och vara pådrivande i miljöarbetet såväl nationellt som internationellt. Myndighetens viktigaste uppgifter är att ta fram och förmedla kunskaper på miljöområdet, verkställa politiska beslut, utarbeta förslag till mål, åtgärdsstrategier och styrmedel i miljöpolitiken samt följa upp och utvärdera miljösituationen och miljöarbetet som underlag för fortsatt utveckling av miljöpolitiken. På regional nivå har länsstyrelserna ett övergripande ansvar för det regionala natur- och kulturmiljövårdsarbetet, inklusive regionalt mål- och uppföljningsarbete. Skogsstyrelsen har ansvaret för naturvård på skogsmark och har till uppgift att verka för att våra skogar sköts på ett bra och miljöriktigt sätt enligt de riktlinjer som beslutas av riksdag och regering. Skogsstyrelsen är ansvarig myndighet för det nationella miljökvalitetsmålet Levande skogar. Exempel på myndighetsuppgifter är tillsyn av skogsvårdslagen, naturinventeringar, rådgivning om skogspolitikens produktions- och miljömål samt information till skolor och allmänhet. Jordbruksverket arbetar för att bevara och förstärka odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Det har det nationella ansvaret, medan länsstyrelsen ansvarar för genomförandet på regional nivå. Jordbruksverket har ett samlat sektorsansvar för jordbruk, trädgård och rennäring. Det innebär att verket följer, analyserar och håller regeringen informerad om utvecklingen inom näringarna samt verkställer de politiska besluten inom verksamhetsområdet. Regeringen har slagit fast att svenskt jordbruk ska vara både ekologiskt och ekonomiskt hållbart. Ekologiskt hållbart innebär att jordbruket ska vara resursbevarande, miljöanpassat och etiskt godtagbart. Jordbruksverket arbetar för ett rikt och varierat odlingslandskap med biologisk mångfald och verkar för att jordbrukets belastning på miljön blir så liten som möjligt. Jordbruksverket är ansvarig myndighet för det nationella miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Fiskeriverket är den centrala statliga myndigheten för fiskevård och fiske i Sverige med uppgiften att verka för en god fiskevård, en effektiv fiskenäring och ett utvecklat fritidsfiske. Kommuner Kommunerna har stora möjligheter att engagera sig i naturvårdsåtgärder genom områdesskydd, inventeringar, restaurering och nyanläggning av biotoper. I och med miljöbalkens införande fick kommunerna förstärkta möjligheter att tillämpa bestämmelserna om områdesskydd, exempelvis inrätta naturreservat. Kommunerna har även en viktig roll då det gäller fysisk planering, för att öka tillgängligheten till naturen för alla kommuninvånare samt att skapa möjligheter att integrera kunskap och upplevelser om natur och naturvård i skola och barnomsorg. 12

Ideella organisationer Det finns flera aktiva ideella naturvårdsorganisationer som Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, Sveriges Ornitologiska förening, Sveriges Hembygdsförbund m fl. Dessa organisationer och föreningar gör stora insatser för natur- och kulturmiljövård, såväl genom information och opinionsbildning som konkreta naturvårds- och kulturmiljöprojekt. Näringslivet Näringslivet i form av såväl enskilda markägare, som stora bolag genomför olika åtgärder inom naturvården. Skogsbolagen har anslutit sig till ett certifieringssystemet Forest Stewardship Council (FSC), medan ett stort antal enskilda skogsägare har certifierat sitt skogsbruk genom ett annat certifieringssystem, PanEuropean Forest Certification (PEFC). FSC är en oberoende, internationell medlemsorganisation där företrädare för miljöorganisationer, skogsbrukare, urbefolkningsorganisationer och miljömärkningsorganisationer ingår. Organisationen ska uppmuntra till miljöanpassat, samhällsnyttigt och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar. FSC verkar för ett frivilligt ackrediteringsprogram för organisationer och företag som certifierar skogsbruk. Betesmark i Jäderfors Foto: Ingegerd Krantz Inom jordbruket är naturvårdsinsatser att iaktta allmän naturvårdshänsyn inom ramen för det dagliga brukandet. KULM (Kompetensutveckling av Lantbrukare inom Miljöområdet) är en stödåtgärd vars syfte är att skapa kompetensutvecklingsåtgärder som utbildar och motiverar lantbrukare till att använda miljömässiga och ekonomiskt långsiktigt hållbara produktionsmetoder. Bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden är ett av de områden som prioriteras. Ett annat är åtgärder för att främja ekologisk produktion. Projekt som kan bedrivas handlar om hur jordbruksdriften påverkar natur- och kulturvärden i markerna. Områden som främjas är: Skötsel av betesmarker och slåtterängar. Skötsel av kulturspår och småbiotoper. Anläggning och skötsel av våtmarker och småvatten. Bevarande av byggnader och bebyggelsemiljöer som är kulturhistoriskt värdefulla. Bevarande av genetisk variation hos husdjursraser och kulturväxter. Ekologiska lantbrukarna är de ekologiska böndernas fackorganisation och träffpunkt. De bevakar jordbrukspolitik, forskningsfrågor, marknaden och regler för ekologisk produktion i 13

Sverige och EU. De har distrikt i alla län och arbetar bland annat med att samla och sprida information om ekologisk produktion. www.ekolantbruk.se Forskning och utveckling Universitet, högskolor och enskilda forskare har en viktig roll i att ta fram, förvalta och sprida kunskap till olika aktörer. God kunskap behövs för att kunna göra prioriteringar och åtgärder. En stor del av forskningen inom naturvård bedrivs på de mindre universiteten och högskolorna i landet. ArtDatabanken arbetar med att samla in, lagra, utvärdera och tillhandahålla information om hotade och sällsynta växter och djur. De bedömer arternas hotsituation och status och upprättar så kallade rödlistor med arter som är utsatta för olika grader och typer av hot. ArtDatabanken tar också fram förslag till åtgärdsprogram för enskilda arter eller biotoper och deltar i utvärderingen av utförda program. SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) ansvarar för kunskapsuppbyggnad och kompetensförsörjning inom biologiska naturresurser och biologisk produktion - ett ansvar som spänner över ett vidsträckt område från jordbruk, skogsbruk och livsmedelsindustri till miljövård, kretsloppssystem, veterinärmedicin och bioteknologi. CUL (Centrum för uthålligt lantbruk) är ett samarbetsforum för forskare och andra med intresse för forskning inom ekologiskt lantbruk och hållbar utveckling av lantbruket. CUL arbetar med samverkan och samplanering av tvärvetenskaplig forskning, utvecklingsarbete, utbildning och informationsspridning. SkogForsk (Stiftelsen skogsbrukets forskningsinstitut) är det svenska skogsbrukets forskningsinstitut och är finansierat av staten och skogsnäringen. Institutet arbetar med tillämpad forskning inom en mängd olika områden som teknikutveckling, förädling av skogsträd, organisationsfrågor och till en viss del miljö och naturvård. 14

Lagstiftning och skyddsformer Miljöbalken Miljöbalken (SFS 1998:808) trädde i kraft den 1 januari 1999. Det övergripande syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling vilket innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Naturen har ett skyddsvärde och människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl. I miljöbalken finns bestämmelser om skydd för olika områden eller arter. Bestämmelserna innebär att det skyddsvärda ska undantas från påverkan. Nationalpark Större mark- eller vattenområden med stora naturvärden kan enligt miljöbalken förklaras som nationalpark (MB 7 kap 2 ). Marken som avsätts måste ägas av staten och beslutet tas av regeringen efter medgivande från riksdagen. Nationalparker är vårt svenska naturarv som vi sparar åt oss och kommande generationer, att besöka och bevara. Parker av det slaget har funnits i Sverige ända sedan 1909. Sverige har 28 nationalparker. I Sandvikens Kommun finns delar av Färnebofjärdens nationalpark. Seveds kvarn Naturreservat Naturreservat är den mest använda skyddsformen. Möjligheten att bilda naturreservat uppkom 1964 i samband med naturvårdslagens tillkomst. Naturreservat bildas genom beslut av länsstyrelse eller kommun (MB 7 kap 4 ) och syftet är att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Marken i reservaten kan vara i privat, kommunal eller statlig ägo och markägaren har vid bildandet av reservatet rätt till ekonomisk ersättning. Sedan miljöbalken trädde i kraft har möjligheten att skapa nya naturvårdsområden upphört. Redan bildade naturvårdsområden finns dock kvar och ska enligt miljöbalken numera betraktas som naturreservat. År 2003 fanns 2 522 naturreservat och 144 naturvårdsområden i Sverige. I Sandvikens Kommun finns 14 naturreservat. Kulturreservat Kulturreservat bildas genom beslut av länsstyrelse eller kommun (MB 7 kap 9 ) och syftet är att bevara värdefulla kulturpräglade. Marken i reservaten kan vara i privat, kommunal eller statlig ägo och markägaren har vid bildandet av reservatet rätt till ekonomisk ersättning. 15

Biotopskydd Det är vanligt att livsmiljöer som har stor betydelse för växt- och djurarter bara påträffas som små spridda öar i ett mer alldagligt landskap. I den svenska lagstiftningen finns en möjlighet att avsätta sådana områden som s.k. biotopskyddsområden (MB 7 kap 11 ). De områden som kan få denna status är, enligt lagtexten, "mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda". Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Skogsstyrelserna ansvarar för detta naturskydd om biotoperna ligger på skogsmark. I Sandvikens Kommun finns 14 biotopskyddsområden på skogsmark. Regeringen får även förklara samtliga områden av ett visst slag inom landet eller i en del av landet för biotopskyddsområde. I jordbrukslandskapet har detta nyttjats och det finns flera biotoper som har förklarats som biotopskyddsområde såsom alléer, stenmurar, åkerholmar, odlingsrösen, småvatten och våtmarker. Dessa behöver dock inte märkas ut i terrängen som är fallet med de skogliga biotopskyddsområdena. Länsstyrelsen får besluta om biotopskyddsområde på mark som inte omfattas av skogsvårdslagen. Naturminne Naturminnen kan utgöras dels av enskilda föremål såsom flyttblock, jättegrytor eller gamla och storvuxna träd, dels av mycket små områden med intressanta naturföreteelser. Det är kommunen eller länsstyrelsen som kan förklara särpräglade naturföremål för naturminne om det behövs vårdas eller skyddas särskilt (MB 7 kap 10 ). Skyddsformen infördes 1909, och flertalet befintliga naturminnen skapades före naturvårdslagens tillkomst 1964. År 2003 fanns sammanlagt 1 433 naturminnen i Sverige. I Sandvikens kommun finns inget naturminne. Djur- och växtskyddsområde Djur- och växtskyddsområden kan avsättas för att skydda sällsynta eller störningskänsliga djur- eller växtarter (MB 7 kap 12 ). Det är länsstyrelsen eller kommunen som får meddela föreskrifter för ett visst område och inskränka rätten till jakt, fiske och tillträde. Merparten av de drygt 1000 djurskyddsområden som finns i dag är belägna vid kuster eller insjöar och har tillkommit för att freda sjöfågel eller säl. I Sandvikens kommun finns ett djurskyddsområde för fågel, Gunnarudden, vid Storsjön. Strandskyddsområde Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag och omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen (MB 7 kap 14 ). Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Området får, om det behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften, utvidgas till högst 300 meter. I Sandvikens kommun har strandskyddet utvidgats till 200 meter vid Storsjön och till 300 meter vid Dalälven (Länsstyrelsen Gävleborg 1975). Inom strandskyddat område får man inte uppföra byggnader eller ändra befintliga byggnader så att de kan användas till annat ändamål, utföra grävningsarbeten eller andra arbeten för att förbereda bebyggelse eller uppföra anläggningar eller anordningar som stänger ute allmänheten från ett område de tidigare haft tillträde till. Dessutom får man inte vidta åtgärder som väsentligt kan försämra livsvillkoren för djur- och växtarter. Länsstyrelsen eller kommunen kan meddela dispens för strandskyddet. Fridlysning av djur och växter Sällsynta eller hotade växt- och djurarter kan fridlysas med stöd av miljöbalken (MB 8 kap 2-3 ). Fåglar och däggdjur omfattas inte av bestämmelserna utan räknas till vilt och regleras av 16

jaktlagen. Fridlysning av växter innebär vanligtvis att det är förbjudet att plocka eller gräva upp växten överallt där den växer vilt. Riksintresse för naturvården, friluftslivet och kulturmiljön I miljöbalkens 3 kap 6 står att Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Riksintresse är inget skyddsinstrument utan en värdering av ett område, vilket ska beaktas vid olika former av exploatering och där vägas mot andra intressen. Det är Naturvårdsverket gör bedömningen om ett område är av riksintresse för naturvården eller friluftslivet och riksantikvarieämbetet om områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Områden av riksintresse för naturvården ska representera huvuddragen i den svenska naturen och utgöra de mest värdefulla områdena i ett nationellt perspektiv. För riksintressen för friluftslivet gäller att de ska ha så stora friluftsvärden på grund av särskilda natur- och kulturkvaliteter och tillgänglighet för allmänheten, att de är eller kan bli attraktiva för besökare från hela eller en stor del av landet eller utlandet. Riksintresseområden för kulturmiljön är kulturmiljöer som är unika eller speciella i en region, riket eller internationellt sett. I Sverige har vi 1999 områden som förklarats vara av riksintresse för naturvården, 215 som riksintresse för friluftslivet och 1700 områden som riksintresse för kulturmiljön. I Sandvikens kommun finns det sammanlagt 12 områden som förklarats som riksintresse. Nedre Dalälven har förklarats som riksintresse inom alla tre kategorierna, 7 områden är av riksintresse för naturvården och 5 för kulturmiljövården. Plan- och bygglagen Den 1 juli 1987 trädde plan- och bygglagen (SFS 1987:10) i kraft. Lagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Beslut om markens och vattnets användning och utformningen av bebyggelse berör många människor, företag och institutioner i samhället. De innebär oftast stora investeringar och tar mycket naturresurser i anspråk, vilket gör att varje beslut behöver övervägas noggrant. Genom planläggning garanteras olika intressenter insyn och inflytande i beslutsprocessen. Översiktsplan Enligt plan- och bygglagen ska varje kommun ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen. Planen ska behandla långsiktiga frågor om mark- och vattenanvändning och byggande. I den ska kommunen redovisa allmänna intressen, däribland riskintressen enligt miljöbalken, och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Annat som ska redovisas är den övergripande markanvändningen, yt- och grundvatten, infrastruktur m.m. Översiktsplanen ska ses som kommunens ställningstagande för mark- och vattenanvändningen i kommunen. 17

Detaljplan Regleringen av markanvändningen och av bebyggelsen i kommunen sker genom att upprätta detaljplaner. Om detaljplanen medger en användning av mark som innebär en betydande påverkan på miljön ska en miljökonsekvensbeskrivning göras. Kulturminneslagen I kulturminneslagen, (SFS 1988:950) står att Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Genom kulturminneslagen anger samhället de grundläggande bestämmelserna för att skydda viktiga delar av kulturarvet. Bland annat innehåller lagen bestämmelser för skydd av värdefulla byggnader, fornlämningar, fornfynd, kyrkliga kulturminnen och vissa kulturföremål. Det är Riksantikvarieämbetet som har ansvaret över kulturminnesvården nationellt och länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet. 1996 fanns det 5 områden i kommunen som var av riksintresse för kulturminnesvården, Gamla bruket, Årsunda kyrka med tillhörande område, Österfärnebo, Gysinge bruk och Gästrike-Hammarby bruk (Länsstyrelsen Gävleborg 1996). Gysinge Bruk Skogsvårdslagen Den nya skogsvårdslagen (SFS 1979:429) kom 1993 och berör hur skogsmarken ska skötas. Skogen ses som en nationell tillgång som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen. I den nya skogsvårdslagen är kravet på bibehållen biologisk mångfald i skogen jämställt med avkastningskravet. Med skogsmark avses i denna lag mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål, mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned. Skogsbruket i Sverige ska vara präglat av principen om mångbruk: Förutom hänsyn till miljö och ekologisk mångfald ska det finnas utrymme för kulturmiljövård, rennäringen, viltvården, friluftsintresset och andra sociala värden. Skogsstyrelsen (heter så från den 1/1 2006) är sektorsmyndighet och hanterar skogsvårdslagen. Mer information om lagen finns att hämta på www.svo.se 18

Väglagen Miljöbalkens bestämmelser avseende hänsynsregler, hushållning med mark och vatten, miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar gäller vid ärendeprövning enligt väglagen (SFS 1971:948). Enligt väglagen ska hänsyn till enskilda och allmänna intressen såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljö tas vid vägbyggnad och väghållning. Det är Vägverket som är handhar väghållningen för statens räkning och har tillsynen över kommunernas väghållning. Fiskelagen Bestämmelser om fiske finns i fiskelagen (SFS 1993:787). Det är länsstyrelsen som bedriver tillsyn och handlägger ärenden gällande fiskets bedrivande i länet. Fisket i enskilt vatten tillhör fastighetsägaren. Den som inte har fiskerätt måste skaffa sig detta genom t ex fiskekort eller arrendekontrakt. Varje svensk medborgare får fiska i allmänt vatten. I Sverige är fisket bara fritt på allmänt vatten kring kusterna (Länsstyrelsen Gävleborg 2005-12-04). Terrängkörningslagen Enligt terrängkörningslagen (SFS 1975:1313) är körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk förbjudet på barmark. Syftet med lagen är att skydda allmänna intressen mot skador och störningar som orsakas av trafik med motordrivna fordon (Naturvårdsverket 2001). Länsstyrelsen har möjlighet att meddela undantag från förbudet eller besluta om dispenser. Jaktlagen Jaktlagen (SFS 1987:259) gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande inom Sverige. Alla arter av däggdjur och fåglar samt deras bon, ägg och ungar är fredade. Regeringen bestämmer jakttider av de arter som får jagas under vissa tider enligt jaktförordningen. Naturvårdsverket är den myndighet som förvaltar vilda däggdjur och fåglar. Jakt ingår som en del av viltförvaltningen. Allemansrätten Allemansrätten är en möjlighet att för var och en att kunna vistas i skog och mark utan att behöva inhämta markägarens tillstånd. Den är en gammal sedvanerätt som 1994 blev inskriven i grundlagen. I regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter står att Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. I miljöbalken finns det regler om begränsningar av allemansrätten. Du har rätt att färdas över annans mark och tillfälligt uppehålla dig där, men du har inte rätt att störa, förstöra eller skräpa ned. Du får ta dig fram till fots, cykla, rida, åka skidor om du inte riskerar att skada gröda, skogsplanering eller annan känslig mark. För mer information besök naturvårdsverkets hemsida www.naturvardsverket.se Internationella konventioner EU:s fågeldirektiv, habitatdirektivet och Natura 2000 1979 antogs Fågeldirektivet och 1992 antogs Habitatdirektivet (habitat = livsmiljöer) Dessa två direktiv är grunden för EU:s naturvårdspolitik och den i sin tur har rötter i internationella överenskommelser. Den viktigaste är konventionen om biologisk mångfald, som antogs vid FN:s miljökonferens i Rio 1992. Natura 2000 är benämningen på ett nätverk av skyddad natur inom EU. Syftet är att bevara vissa utpekade naturtyper och arter som är särskilt angelägna att skydda i ett europeiskt perspektiv. Varje medlemsland har bidragit med sina mest värdefulla naturområden. Urvalet 19

har gjorts med stöd av de två EU-direktiven Fågeldirektivet och Habitatdirektivet, som ger skydd åt ca 900 växt- och djurarter samt 170 naturtyper. Det är upp till varje medlemsland att självt bestämma hur de utpekade områdena bäst kan skyddas och vårdas genom nationell lagstiftning eller på annat sätt. I Sverige finns nära 3 600 Natura 2000-områden, varav 447 är särskilda skyddsområden för fåglar. I Sandvikens kommun finns 12 Natura 2000-områden. Kolsbosveden Ramsarkonventionen Ramsarkonventionen är en konvention om våtmarker som är av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar. Det var den första moderna konventionen som behandlar bevarandet och det hållbara utnyttjandet av en naturresurs. Sverige har namngett 51 sådana områden, många av dem är avsatta som naturreservat, några få som nationalparker. Större delen av arealen ingår också i EU:s nätverk Natura 2000. Vattendirektivet I oktober 2000 antog Europaparlamentet och EU-rådet ett direktiv om upprättandet av en ram för vilka åtgärder medlemsländerna ska vidta för att skydda vattentillgångarna inom unionen. Dokumentet kallas EU:s ramdirektiv för vatten och berör samtliga medlemsstater. Grunden till ramdirektivet är avrinningsområden och det är upp till varje medlemsstat att identifiera avrinningsdistrikt och dela upp dessa i avrinningsområden. De vattenmiljöer som av olika orsaker har dålig vattenkvalitet identifieras och inventeras, åtgärder planeras och genomförs för att komma till rätta med problemen. Sverige är indelat i fem vattendistrikt, med en vattenmyndighet i varje distrikt (www.vattenmyndigheterna.se). Sandvikens kommun ingår i Bottenhavets vattendistrikt med en vattenmyndighet i Härnösand. Länsstyrelsen i Dalarna är samordningsansvarig länsstyrelse för Dalälvens avrinningsområde och Länsstyrelsen i Gävleborg för övriga avrinningsområden i kommunen. 20

Tidigare kommunalt naturvårdsarbete Kommunal Fiskeplan Under 1997 inventerades 81 av kommunens 115 sjöar med en yta över 1 ha, samt 330 km strömmande vatten i syfte att skapa underlag för en av Länsstyrelsen initierad Kommunal Fiskeplan. Alla inventerade vatten, utom två sjöar, ingår i bildade fiskevårdsområden. Arbetet med planen påbörjades samtidigt och finansierades med medel från Länsstyrelsen i Gävleborgs län samt Sandvikens kommun. Målsättning Under våren 1998 godkände Kommunstyrelsen den framlagda Fiskeplanen som syftade till att restaurera förstörda biotoper, säkra fiskvandringsvägar för att gynna reproduktion av öring och flodpärlmussla, samt att utveckla service och öka tillgänglighet till kommunens fiskevatten. Arbetet med i planen föreslagna åtgärder påbörjades under sommaren 1998. Den sammanlagda kostnaden för dessa uppgick till 15 miljoner kronor varav 10 miljoner avsåg föreslagna åtgärder i rinnande vatten och 5 miljoner åtgärder i sjöar. Arbetet beräknades i planen att pågå i 5 år. Finansiering Medel till åtgärdsarbetet har erhållits från Länsarbetsnämnden och Länsstyrelsen när det gäller biologisk återställning samt från Stiftelsen Albert och Anna Göranssons minne och enskilda bidragsgivare när det gäller förbättring av tillgängligheten till fiskevatten. Sandvikens kommun har lämnat bidrag till kostnaden för det administrativa arbetet. Sammantaget har kostnaden uppgått till ca 5 miljoner kronor. Arbetet fortgår alltjämt i mån av tillgång till medel. Jädraån Åtgärder För att restaurera förstörda biotoper har återställning efter flottledrensningar och markavvattningar samt eliminering av vandringshinder genomförts i många av kommunens vattendrag. I Borrsjöåns vattensystem har, efter genomförda åtgärder, ca 60 km sammanhängande rinnande vatten utan vandringshinder skapats genom att bygga fiskvägar, 21

justera vägtrummor eller på annat sätt eliminera hinder i fiskens vandringsvägar. Ett arbete som tillsammans med decimering av den faunafrämmande bäckrödingen avser att ge bättre reproduktionsförutsättningar för Borrsjöåns öringstam. I Lillåns övre vattensystem har länets första s.k. omlöp anlagts kring en ca hundra år gammal flottningsfördämning för att säkerställa fiskvandring till öringens reproduktionsområden i vattendragets övre delar. En åtgärd som även avser att gynna den rödlistade flodpärlmusslan i detta område. Ökad tillgänglighet har i olika grad skapats vid ett tiotal av kommunens fiskevatten. Det kan gälla enkla spänger eller vindskydd såväl som fullständig anpassning till funktionshindrades behov. Den anläggning som 1999 uppfördes vid Hamptjärn har rönt riksintresse. Kommunens skogsskötsel Kommunen äger, tillsammans med det kommunala bolaget Högbo Bruks AB, sammanlagt ca 5 000 ha produktiv skogsmark. Skogsinnehavet är koncentrerat runt Sandviken och kring Högbo. Skogsmark finns även i de flesta mindre samhällen i kommunen, företrädelsevis kring de lokala skid- eller motionsspåren. År 2001 certifierades all skogsmark inom FSC (Forest Stewardship Council). Ungefär 15 % av skogsmarken är helt eller delvis avsatt för naturvård eller med hänsyn till friluftsliv och rekreation. En stor del av skogsmarken utgörs av tätortsnära skog eller skog som nyttjas för rekreation, eller är en viktig del av miljö- eller landskapsbilden, vilket i praktiken innebär att ännu större arealer omfattas av ett stort hänsynstagande. Ett flertal leder och stigar som löper genom kommunens mark tillsammans med rastplatser och vindskydd, har under årens lopp underhållits av den kommunala skogsorganisationen. På flera ställen i kommunen, främst i Sandviken, finns ett samarbete med skolor och skogsvårdsorganisationen om så kallade skolskogar, platser i den kommunala skogsmarken där skolorna kan bedriva undervisning i olika ämnen. Naturlig högstubbe i Långängarnas naturreservat Foto: Ingegerd Krantz För att skydda ett skogsområde vid Igeltjärnsberget på gränsen till Hofors kommun, genomfördes 1994 en markaffär mellan kommunen och Länsstyrelsen vilket resulterade i att kommunen kom att inrätta ett ca 6 ha stort naturreservat kallat Igeltjärnsbergets Naturreservat, där kommunen blev såväl markägare som naturvårdsförvaltare. Här finns planer på att ta bort en stor del av granen och gynna tallen, möjligen genom naturvårdsbränning. 22

Gunnarudden är ett fågelskyddsområde vid Hedgrind och Storsjön i Sandviken där kommunen är markägare men Länsstyrelsen naturvårdsförvaltare. Här har nyligen uppförts ett fågeltorn i områdets södra del. I Gysinge Naturreservat är kommunen markägare till viss del och har här utfört skötselåtgärder efter instruktioner av Länsstyrelsen. Ytterligare skötselåtgärder är planerade så fort en vinter med bäriga isar infinner sig. Ett annat värdefullt skogsområde vid Hälltjärn köptes av kommunen i slutet av 1990-talet för att undvika avverkning. Idag pågår här Hälltjärnsprojektet där man visar äldre järnframställning, kolning m.m. 8 ha värdefull skogsmark infogades i den kommunala planen som områden där inget skogsbruk ska förekomma. Storsjöprojektet Storsjöprojektet startade våren 1997. Storsjön är Gästriklands största sjö och är till största delen belägen i Sandvikens kommun. I kommunen är sjön av stor betydelse för fiske, rekreation och friluftsliv, turism, boendemiljö och biologisk mångfald. Flera typer av verksamheter påverkar sjön med sina utsläpp och drygt 23 ton fosfor frigörs varje år från både naturliga och antropogena påverkbara källor (Johansson & Kvarnäs 1998). Storsjön är redan naturligt tillfört en näringsrik sjö och det extra tillskottet av närsalter har medfört att Storsjön sedan ett flertal år tillbaka klassas som övergödd. Övergödning innebär att näringsämnen, vanligtvis kväve och fosfor, tillförs mark och vatten i så stor mängd att växterna inte kan ta upp allt. I Storsjön är den synliga effekten att vassbältena blivit allt bredare och att växtplanktonmängden och inslaget av blågrönalger ökat sommartid. Projektets övergripande mål var att kartlägga de faktorer som påverkar Storsjöns närsaltsbelastning, höja medvetenheten genom information samt att ge förslag till åtgärder som minskar närsaltsbelastningen till Storsjön. Svanar på Storsjön Åtgärder Sedan projektet startade har ett omfattande arbete lagts ned på att åtgärda enskilda avloppsanläggningar i Storsjöns tillrinningsområde. Insatser görs och har gjorts av kommunen med att förbättra reningskapaciteten på de kommunala avloppsreningsverken. Fiskängstjärnens dagvattenanläggning anlades med syftet att minska belastningen av näringsämnen, tungmetaller och syreförbrukande substanser från dagvattnet som avleds från 23

centrala Sandviken till Storsjön. Olika informationsinsatser riktade gentemot kommuninvånare och jordbrukare har genomförts. Kalkning Försurningen av sjöar och vattendrag orsakar förändringar och skador på de växter och djur som finns i vattnet. För att motverka försurningens skador kalkas årligen en del av Sandvikens kommuns sjöar och vattendrag. I kommun är det sammanlagt 27 objekt som finns med i kalkningsprogrammet. Den första kalkningsplanen för Sandvikens kommun upprättades 1984 och i Sandvikens kommun påbörjades kalkningsverksamhet i större skala 1985. Nedfallet av försurande svavelföroreningar har på grund av vidtagna åtgärder minskat under åren. 12 år senare, 1996, arbetades det fram en vattenvårdplan där bl a den planerade kalkningsverksamheten beskrevs samt vilka åtgärder som borde vidtas vad gäller biologisk återställning av kalkade vatten. Andelen sjöar med försurningsproblem, d v s sjöar som låg under Naturvårdsverkets gräns för försurade eller försurningskänsliga områden, i förhållande till den totala sjöytan var 1996 ca 30 % (Sandvikens kommun 1996). Vid bedömning om det vilket kalkningsbehov som förelåg så har hänsyn tagits till bland annat fiskets nyttjande och attraktionskraft, biologiskt värde, verkställandemöjligheter och behov av övriga fiskevårdande åtgärder. Naturvårdsverket målsättning för den bidragsfinansierade kalkningen är att sjöarnas och vattendragens naturliga flora och fauna ska kunna bestå eller återkolonisera det behandlade vattnet. Det genom kalkningen neutraliserade sjövattnet lämnar efterhand sjön via dess utlopp och ersätts med surt vatten via nederbörd och tillflöden. Sjökalkningen har en begränsad varaktighet på grund av att den höga omsättningen av vatten i sjöar. Kalkning sker också i rinnande vatten, men eftersom vattnet hela tiden omsätts krävs det en konstant kalktillförsel. Kalkning löser inte försurningsproblemen, men är en fortsatt viktig åtgärd för att bevara och återställa den biologiska mångfalden. 24

Landskapet Naturlandskapet Från söder till norr, väster till öster Sandvikens kommun har en rikligt varierad naturmiljö präglad av både berg, grusåsar och Dalälven. Längst i söder i kommunen finns Dalälven med stora inslag av ädla lövträd medan barrträden dominerar vid Kungsberget i norra delen av kommunen. Dalälven med närområden utgör ett gränsland där det nordliga barrskogsbältet och den sydliga lövskogen möts. Gränslandet, som kallas "Limes Norrlandicus", utgör nordgräns för många sydliga arter respektive sydgräns för ett stort antal nordliga arter. Längs Dalälven i sydväst är landskapet flackt och låglänt med bördiga jordbruksmarker. Älvlandskapet är mycket speciellt och omväxlande med öppna våtmarker och lövskogar. Stora områden vid Dalälven har i alla tider svämmat över p.g.a. den flacka terrängen. Vegetationen är därför präglad av den rika vattentillgången med ett vidsträckt system av strandängar som förr utgjorde viktiga slåtter- och betesmarker för boskap. Här finns även stora områden med lövskog. I östra och mellersta delen av kommunen är landskapet flackt med en mer småkullig karaktär. I nordvästra delarna av kommunen börjar norrlandsterrängen, med en vågig bergkullterräng med mellanliggande finsedimentdalar. Enstaka berg når höjder över 300 m. Från Österfärnebo i söder upp till Ockelbo i norr sträcker sig en rullstensås, Enköpingsåsen. På båda sidor om åsen breder vidsträckta stora myrar ut sig inramade av skog. Gävleborgs län är ett skogslän - det är till och med det län som har högst andel skog och barrskogen är helt dominerande. Även i Sandvikens kommun är skogsmarken den helt dominerande naturmiljön. Sjörikedomen är stor, i Sandvikens kommun finns 115 sjöar med en yta över 1 ha. Den sammanlagda ytan på samtliga sjöar uppgår till ca 19000 ha (Sandvikens kommun, Länsstyrelsen Gävleborg 1998). Vattendragen är många och rikt varierande, myrar finns i ett rikt register av såväl sydlig som nordlig typ. Jordarter Den vanligaste jordarten i kommunen är morän. Inlandsisen plockade med sig stenar, block och andra lösa avlagringar. Material kunde transporteras miltals innan det åter avsattes under isen eller lösgjordes i samband med avsmältningen. Typiskt för moränen är att den består av en osorterad blandning av sand- grus och stenar i olika storlekar. Moräntäcket är ofta av betydande tjocklek (Asklund B, Sandegren R 1934). När isen började smälta samlades smältvattnet till stora isälvar under isen. Isälvarna transporterade och sorterade materialet och det moränmaterialet som spolades bort med smältvattnet blev slipat och avrundat. När vattenhastigheten sjönk började materialet sättas av och bilda rullstensåsar. De största stenarna är de första att stanna, medan sand och lera håller sig flytande längre. Det gör att rullstensåsarna har en typisk sortering, med det grövsta materialet i botten och finare ovanpå. Genom Sandvikens kommun löper en stor bred ås, Enköpingsåsen. På grund av att åsen har en syd-nordlig riktning så svallade vågor från öster ut den östra sidan och isälvavlagringar blev kvar på åsens västra sida (Lindell 1966). Den södra delen av åsen, från Österfärnebo till Sandviken, är ett typiskt exempel på åsar som är karaktäristiska för Gästriklands och norra Upplands slättland, långa sammanhängande åsar med jämnhögt krön (Lindell 1966). Mellan Sandviken och Ockelbo blir åsryggen betydligt smalare och lägre än längre söderut. Längs 25