Min syn på koncepthantering generering och utvärdering Linus Granström KN3060, Produktutv. med formgivning Mälardalens högskola 2007-04-25
Inledning Denna essä beskriver författarens syn på de steg i produktutvecklingsprocessen som handlar om att generera och utvärdera koncept. Genom att se övergripande på olika metoder och verktygs för- och nackdelar är min förhoppning att denna essä skapar en effektivare hantering av konceptfaserna i ett produktutvecklingsprojekt. Att komma på bra koncept för vidare utveckling är svårt, hemligheten ligger i att generera många idéer och sedan välja den eller de som har störst potential att bli en lyckad produkt. Koncepten måste möta de mål man satt upp för produkten och även kunna användas för att utvärdera form och tillverkningsmetod för produkten. A concept is an idea that is sufficiently developed to evaluate the physical principles that govern its behavior. David G. Ullman
Konceptgenerering En del av koncepten tas fram redan när produktens kravspecifikation fastställs, för att skapa förståelse för problemen produkten ställs inför. För att sedan fylla på med fler koncept finns flera bra, etablerade metoder och verktyg. Konceptgenereringen är en divergent del av projektet, där man skapar flera parallella konceptspår att följa och utveckla Sällan är en produkt helt unik utan det finns idéer och lösningar att hämta från andra produkter, ofta från de mest oväntade användningsområdena. Att snegla på konkurrerande produkter och produkter med lösningar på liknande problem som man själv ställs inför, såkallad Benchmarking är en mycket välanvänd metod. Man köper helt enkelt in produkter som kan vara intressanta för projektet, kanske en teknisk lösning, en viss form eller en viss funktion. Några av fördelarna med benchmarking är att man kan dra nytta av andras arbete, det hjälper till att motverka NIH-syndromet (Not Invented Here) och kan okckså visa vilka lösningar man inte ska välja. Det som kan uppfattas som en nackdel är att man lätt fastnar för en viss typ av lösning och inte ser eventuella förbättringar som kan genomföras. Brainstorming, att i grupp sätta sig ner och skriva eller skissa ned alls sina idéer på lappar, är en effektiv metod i och med att den tillåter alla i gruppen att bidra med idéer från sitt perspektiv. Reglerna är enkla, alla idéer ska antecknas och generera så många idéer som möjligt. Tänk brett och vilt, även de mest långsökta idéerna kan ge upphov till nya koncept. Vid en brainstorming är all utvärdering och kritik av idéer förbjuden, detta tas istället vid konceptutvärderingsfasen. Nackdelen med Brainstorming är att en stark, kreativ person kan få för mycket utrymme och dränka andra s idéer. Detta problem motverkas i en variant av brainstormingen, Brainwriting, eller 6-3-5-metoden. Vid Brainwriting består gruppen optimalt av sex personer, men kan variera mellan tre och åtta. Varje deltagare tar ett papper som de delar in i tre kolumner. Varje deltagare skriver sedan ned tre idéer på lösningar till ett problem. Efter 5 minuter skickas papperet till personen bredvid, som för fylla på med tre nya idéer, vilka kan, men behöver inte bygga vidare på de tidigare idéerna. Fördelen med denna metod är att alla får visa sina idéer, utan att bli överröstad av andra. Ullrich och Eppinger beskriver en fem-stegsmodell för att strukturera upp konceptgenereringen och bryta ned större problem och krav till mindre subproblem. 1. Klargör problemet: Steget syftar till att skapa en generell förståelse får problemet. Lämpliga inputs är kravspecifikationer, kundbehov och mål för projektet. Komplexa problem delas upp i mindre delar och hanteras separat.
2. Sök externt: Vid detta steg letar man efter befintliga lösningar på de problem man har. Man utför användarundersökningar, pratar med experter på området, söker efter patent och benchmarking. 3. Sök internt: Detta steg sker parallellt med steg 2 och pågår genom nästan hel projektet. Man söker kunskap inom företaget eller projektgruppen, man ser till att alla som på något sätt tillför något till projektet gör det. 4. Undersök systematiskt: De idéer och småkoncept som man tagit fram i steg 2 och 3 sorteras och struktureras vid detta steg. Detta sker med hjälp av klassificeringsträd, som delar in de möjliga lösningarna i kategorier, och kombinationsträd, som visar om det finns möjlighet att kombinera småkoncept på ett systematiskt sätt. 5. Reflektera över lösningarna och processen: Detta steg syftar till att svar på frågor som: Har vi undersökt alla lösningar fullt ut?, Finns det andra metoder som vi har missat? Och har vi fått in alla idéer som är användbara? 2. Search externally. 1. Clarify the problem. Understanding Problem decomposition Focus on critical sub problems subproblems 3. Search internally. Lead users and Experts Patents and literature Benchmarking Individual Group existing concepts 4. Explore systmeatically Classification tree Combination tree new concepts integrated solutions 5. Reflect on the solutions and the process. Constructive feedback Ullrich och Eppingers 5-stegsmodell
Utifrån mina egna erfarenheter med produktutvecklingsprojekt skiljer sig den teoretiska bilden något från verkligheten som existerar på företagen. En del företag har inga bestämda regler eller guider om hur man ska hantera koncept som kommer fram i ett PU-projekt, medan andra, ofta större företag har komplicerade, men tydligt beskrivna bestämmelser. Dessa kan allt från vida, nästan flummiga metoder, till väldigt precisa matematiska verktyg, som inte används på rätt sätt för att det helt enkelt är för snäva och stela. Att sätta sig ned och försöka generera fram bra koncept för vidareutveckling är kanske en vanlig situation i företag som tillverkar konsumentprodukter, t.ex. strykjärn, köksartiklar och mobiltelefoner, men för företag som framställer avancerade mekaniska konstruktioner, t.ex. bränslesnåla motorer eller växellådor för lastbilar, kan inte nya banbrytande koncept genereras vid ett möte, utan dessa företag har under lång tid bedrivit forskning och kommit fram till en handfull idéer på förbättringar och nya tekniker som ligger och väntar på att få utvecklas. Mina erfarenheter av Brainstorming och writing är goda och jag ser dem som effketiva metoder för att få fram många idéer. Kreativitet kan uppmuntras med allt från färgglade leksaker till olika typer av materialprov och presentationstekniker. Kompletterat med mer strukturerade verktyg ger brainstorming och writing ett fullfärdigt stöd för konceptgenerering. Fem-stegsmodellen av Ullrich och Eppinger är omfattande och innehållsrik, den tydligt stöd för att söka i patent och att undersöka konkurrerande produkter. De visar också vikten av att ta tillvara på den kunskap som finns inom projektgruppen, eller helst hela företaget. Arbetet med att strukturera småkoncept efter klass och kombinationsmöjlig het känns genomtänkt och logisk. Jag gillar även att de har med en reflexionspunkt, som en sorts kvalitetssäkring på konceptgenereringen. Konceptutvärdering Målet med utvärderingen är att på något sätt analysera och väga de olika koncepten mot varandra. Medan konceptgenereringen är divergent, kan utvärderingsfasen ses som konvergent, man reducerar antalet koncept med hjälp av metoder och verktyg framtagna för att ta fram det koncept som är värda att gå vidare med.
I många faser av ett projekt kan ohämmad kreativitet och vilda idéer var till nytta, konceptutvärderingsfasen är inte en av dem. Denna fas kräver att man systematiskt kasserar de koncept som inte uppfyller de krav och förväntningar som ställts på den slutgiltiga produkten. Man måste vara eftertänksam, logisk och vara villig att kassera sina egna idéer ( kill your darlings ). Vid utvärderingen av koncepten är det viktigt att de beskrivs på samma abstraktionsnivå, så att ett koncept verkar bättre än ett annat bara för att det är mer precis beskrivet. Ge koncepten samma chans att gå vidare, används skisser, försök göra en skiss av alla koncept och så vidare. Som hjälp vid analyser av hur väl ett koncept uppfyller de krav som ställts finns ett flertal olika beslutsmatriser, t.ex. Pughs matris. I matrisen skriver man in de olika kriterierna som ställts på konceptet av kravspecifikationen. De olika kriterierna viktas sedan utifrån hur viktiga de är för den färdiga produkten. Efter viktningen undersöker man hur väl de koncepten uppfyller de olika kriterierna i kravspecifikationen. Jobbar man som produktutvecklingskonsult lämnar man ofta över hela eller en del av konceptvalet till klienten. De får då göra sina egna val och får på så sätt som de vill. En nackdel kan vara att den inte själva vet vilket koncept som har ljusast framtid. En person som jobbar med att ta fram och utvärdera koncept under en längre tid har ofta en ovärderlig erfarenhet och kan tillföra mycket i denna fas, så att som konsult lämna över hela ansvaret för konceptval är inte bra. Andra metoder för att sålla bland koncepten kan vara t.ex. att lista för- och nackdelar med koncepten och att sedan in grupp besluta om vilket eller vilka som bör undersökas noggrannare. Man kan även låta projektgruppen rösta på sina favoriter bland koncepten och sedan välja de som fick flest röster. För att få en riktigt tydlig bild över hur ett koncept kommer att se ut, fungera och kännas kan det vara nödvändigt att göra prototyper och modeller över konceptens form och funktion. Dessa underlättar enormt, framför allt med att förmedla former och känslor som associeras med produkten. En prototyp är också till stor hjälp när man ska se efter hur produkten sedan ska framställas, hanteras och monteras. Vid utvärderingen av koncept är det lätt att göra fel, dels beroende på att men inte vet tillräckligt om ett koncepts fördelar och nackdelar utan också på bristande kunskap om teknik, material och produktionsmetoder. Med rätt kunskap är Pughs matris ett kraftfullt verktyg. Korrekt använd visar den tydligt vilket eller vilka koncept men bör vidareutveckla. Hur bra dessa metoder och verktyg än är kan de aldrig ersätta erfarenhet och kunskap om produktutveckling, projekten blir bara så bra som personerna som arbetar med dem.
Avslut Att generera fram och sedan välja bra koncept är en mycket viktig del av produktutvecklingsprojektet. Ett bra koncept kan ibland bli mindre bra i slutändan på grund av senare utvecklingsfaser, men ett svagt koncept kan aldrig räddas senare i projektet. Det betyder att det är billigare att lägga ned lite extra energi på att generera fler koncept, än att gå vidare med en mindre bra idé för att sedan få börja om från början. Källor Ullman, David G. (2003), The Mechanical Design Process, 3 rd Ed. McGraw Hill Ullrich, Karl T. & Eppinger, Steven D. (2003) Product design and developement, 3 rd Ed. McGraw Hill