10MILA 2009 Äktaboden, SKÅNE När kaveln så fjärran från fädernet hamnat, i marker runt Klippan och Perstorp den landat. Att trehundrafemtio årsvarv har förflutit, sen Skåne med danskarna banden brutit, ger budskap som minner om blodiga strider i nordskånska ängder i avlägsna tider. Men nu gäller budkavlefejder med äkthet och spänning i Äktabodsnejder. Fred Strömsten En helg i Skåne är aldrig fel och efter 25 löpta sträckor för 5 kavlelag är det dags att summera helgen: Resultat 10mila Solen sken men vindarna var kyliga mitt på fredagen när vi stod och väntade på bussen som skulle rulla söder ut, mot Skåne, till Perstorp och till 2009 års upplaga av 10MILA. Under 7 timmars bussresa och 50 minuter matrast roade de allra flesta sig med att spela kort, sova och att titta på film. En av filmerna var bland annat Madagaskar 2, vilket var en väldigt uppskattad film bland alla. Tankarna som gick genom allas huvuden var den stora frågan: Hur kommer tävlingen att gå? Den tanken slog även Roger som valde att trigga upp spänningen lite extra genom att låta alla tippa resultaten i alla klasser. Insatsen låg på 20 kronor och vinnaren skulle få hela potten som slutade på 320 kronor! Vinnaren presenteras på hemresan. På plats i Perstorp och på Lyckan s förskola hände det inte så mycket. Några tog en promenad till närmaste affär och andra fortsatte med kortspelandet. Under fredag kvällen lämnades det även in ett återbud till damlaget. Rebecca hade blivit sjuk och hela laget fick möbleras om. Marica blev insatt på kortsträckan och Amanda fick ta Rebeccas plats, sträcka 2. Anna drog då nitlotten och fick sista sträckan, någon hon blev lite nervös inför från den stunden. Malin och Sofie var fastgjutna vid sina sträckor så där skedde ingenting. Långa Lördagen Tävlingsdags! Under lördagen klev folk upp efter eget tycke eftersom det var start mellan 10:45 till 9.00 dagen efter. Från Perstorp gick det i alla fall linjebussar till TC, otroligt smidigt av arrangören! Hörde dock rykten om att det kunde gott lite fler bussar på lördags kvällen. >>Öppna stafetten: In i det sista hade vi två lag till start i den öppna stafetten. André och Matthias A startade för varsitt lag på den 4,5 km långa sträckan. Bäst gick det för André som växlade som 29:a av 73 anmälda lag. André berättar själv att han inledde med att bomma 1:a kontrollen, det blev även en trend som återkom lite under banan
och anledningen till det var att han orienterade inte till 100 % och hängde på alla andra. Han kom alltså till fel gaffel. För Matthias del gick det lite sämre. Det gick så dåligt att han bommade och hittade inte kontrollen. Tråkigt att det ska behöva ske på en kavel men så är det. De skånska skogarna är något annat från våra hemmaskogar. På 2:a sträcka gick i alla fall Boris ut efter André och Tomas efter Matthias. Boris sprang enligt honom själv Som vanligt mycket bra. Jag går mot min bästa säsong och jag känner mig bättre än någonsin. Eftersom Tomas för andra laget fick 32 sekunder sämre tid än Boris måste det alltså ha gått bra för han också. På sista sträckan sprang sedan Hasse Eriksson ut efter Boris och han plockade 10 platser och laget slutade alltså på en 30:e plats av 65 godkända lag. Mycket bra! Stefan sprang sista sträckan i andra laget och genom att bedöma på tiden gick det nog lite knackigt i skogen. >>Ungdomsstafetten: På grund av åldersgränsen på 58 år och att laget måste bestå av två killar och tjejer fick vi bara ihop ett ungdomslag i år. På den 5 km långa startsträckan gjorde Robin en jättebra insatts, trots att han till en kontroll slagit i knäet, något som i efterhand visade sig vara riktigt allvarligt. Han växlade ut Emilia på en 11:e plats. Emilia sprang ett bra lopp i den tuffa stafetten men lyckades inte hålla Robins fina placering och växlade ut Michael på en 101:a plats. Egentligen skulle Felix Classon sprungit den 3:e sträckan men ett sent återbud pga. av sjukdom gav Michael den stora äran att få springa. Michael slet strongt på den 5 km långa H14 banan och växlade ut Alexandra som 177:a. Alexandra sprang så bra att hon plockade till 143:e plats, trots att hon sprang med hårt tejpad fot för att inte riskera en stukning. Bra kämpat av alla i ungdomslaget! >>Damstafetten: Som jag beskrev tidigare hade damlaget möbleras om lite grann innan start. Malin startade som alla andra gånger på första sträckan som var 7,6 km lång och sköte sig bra, Det gick hyfsat, små bommade lite och benen kändes inte så pigga. Jag kände att det inte fanns någon tävlings glöd riktigt. Hon växlade sedan ut Amanda som 203:a efter 56.59 minuter. Amanda sprang enligt henne själv helt klockrent och gick i mål efter 20 spikade kontroller och 17 sekunder snabbare än Malin på den 7,6 km långa banan. Marica stack ut på den 3:e och kortaste sträckan i laget som 162:a. Efter loppet var hon nöjd med sin insats och det bör hon vara. Hon tappade endast 11 platser och växlade ut Sofie som 173:a. Det gick helt okej och benen var pigga trots
förkylningen som släppte innan tävlingen. Dessutom blev jag lite glad under banan eftersom jag kom ikapp en person som startade 5 minuter före mig, sa Sofie efter att hon avslutat sitt 7,6 km s långa lopp. Hon tappade endast 4 platser och växlade ut Anna på den sista och längsta sträckan, 9,5 km. Som jag nämnde tidigare var Anna lite nervös efter beskedet men hon sköte sig jättebra i skogen och hon sprang som beräknat till varvningen och in i mål. Det gick bra, några små bommar bara. Damlaget slutade som 206:a, vilket inte är det bästa resultatet men helt klart godkänt. >>Herrstafetten: Den långa och kyliga herrstafetten gick av stapel klockan 21.30 och 349 lampor gav sig ut i de mörka skogarna. Andreas fick köra första sträckan och han beskrev det själv som Det gick åt skogen! (nej, är det sant? du menar alltså att du var i skogen ) Jag började med en bom till 1:a kontrollen genom att komma till fel gaffel. Efter varvningen hade vi sedan en sten i ett grönområde som jag letade länge efter. Mot slutet av banan var det bara skit skog dessutom.. Ante låg bra med i draget till varvningen och kom sedan i mål som 252:a (stryk av damlaget redan här...) Jonas gick ut på andra sträckan som var lika lång som första sträckan och han gjorde även en likvärdig tid som Ante gjorde. På första kortsträckan som mätte 7,2 km gav sig Roine ut i mörkret. Hans tid stannade på 53.22 minuter. Värt att notera: Roines kilometer tid vara bara några sekunder snabbare än Malin och Amandas, så för Roines del är det dags att börja träna nu, annars kanske vi tjejer kommer och tar hans plats! Efter Roines sträcka var det dags för sträcka 4:a, eller med andra ord: Långa natten. Anders Ohlin hade fått den hedervärda uppgiften att springa den 18 kilometer långa banan. Anders tid blev närmare 3 timmar (173,26 minuter om man ska vara exakt) Har man rest hela vägen till Skåne är det lika bra att ta vara på startavgiften och se den fina, dock becksvarta skånska skogen. Bra kämpat Anders! Efter Anders gick Roger ut på en kort sträcka, den var 7 km lång. Han hade 68 min på den banan nja, lite fortare kunde det ha gått Roger! Efter han gick i alla fall Thomas Ohlin och Robin ut på varsin 10 km sträcka (6:e och 7:e sträckan) Robin hade enligt källor inte sovit så bra på natten på grund av sitt onda knä men väl
i skogen hade det ändå gott bra och tempot hade varit lugnt. Robins tid var bara 26 sekunder sämre än Thomas tid och vad jag vet så hade inte Thomas sovit dåligt och haft ont i knäet hm Efter 10 km sträckorna var det dags för Adam att ge sig ut på den 8:e sträckan som mätte upp till 6 km. Adam plockade några placeringar på sin sträcka, vilket är bra eftersom det inte finns något drag i skogen vid den här tiden. Adam kom i mål strax efter 9.00 och då hade redan omstarten gått där Marcus och Johannes fanns med. För Adams egen del var det bra att han inte kom tidigare då det blev lite kaos när omstarten gick. Det var nämligen så att kartplanket var långt och platsen runt om det var litet på båda sidorna. Omstartslöparna fick då ställa sig vid sin karta och några sekunder innan starten fick de rycka kartorna. Vägen mellan kartplanket och fram till ängen där de riktiga starterna hade gått var en trång fålla som gick bredvid målfållorna. Omstartslöparna valde då att hoppa över till målfållorna eftersom det blev för trångt. Några som fick det jobbigt var de löpare som var på väg i mål. Tänk er själva att springa från sista och in mot mål och möta en flock med människor som med pigga ben är ivriga på att ge sig ut i skogen. Med hjälp av armbågar slet dem sig fram till målstämplingen. Våra två omstartslöpare Marcus och Johannes som sprang 6 km respektive 10,5 km slet väl i skogen. Marcus lyckades få till ett riktigt bra lopp och var minuten snabbare än Adam. Hittills låter det som en lyckad stafett för grabbarna men man ska inte ta ut segern i förskott. På den sista sträckan som JO sprang skedde det fruktansvärda. Medan stora delar av klubben stått oroliga vid målfållan kommer informationen fram via mobil att JO har brutit på grund av en rejäl stukning under banan. Nu menar vi inte någon enkel vrickning utan han kunde inte gå på foten efteråt. Han hade lyckats ta sig till en sjukvårdsplats i skogen och därifrån blivit körd till TC. Det är tråkigt att sådana här händelser ska behöva inträffa men så blir det vissa gånger. Jag vill ändå bara säga att alla i herrlaget gjorde bra ifrån sig, trots att ni inte ens var nära damernas resultat ;P Medan killarna sprang stod vi andra och frös. Enligt källor hade termometern sträckt sig ända ner till 2 C och frosten låg vit på tälten. Vi i Rånäs hade ju som tur en gaskamin i våra tält, dock uppfyllde den inte riktigt våra förväntningar. Den gav inte ifrån sig det värmeomfång man hade hoppats på utan de allra flesta satt bänkade i solstolar ca 50 cm från kaminen. Stod man 2 meter ifrån så frös man, inte lika mycket som utanför tältet men ändå tillräckligt. Malin satt till och med så nära att sovsäcken började smälta, dock upptäckte inte hon själv det utan det var Hasse som påpekade att det luktade bränt. Ingen större fara skedde. Nattens timmar passerads för min egen del med många
koppar varm choklad och ett ständigt häng vid kaminen. Andra valde att sova några timmar och de ungdomar som inte sprang på natten åkte tillbaka till skolan och sov. Efter att JO kommit tillbaks blev det snabb dusch för killarna sen begav vi oss tillbaka till Perstorp för att där väntade våra egen buss på oss. Hemresan blev tystlåten då många valde att sova några timmar. Efter matstoppet i Gränna rullade vi vidare hemåt. Det visades då också film. Nu är frågan: Vem vann 320 kronor då? Vem hade tippat bäst? Reglerna var så att den personen med minst mellanskillnad mellan sin egen tippning och det faktiska utfallet vann hela potten. Tippade man då på en 200:e plats i damstafettet och resultatet blev 206 är mellanskillnaden 6. Man plussade sedan ihop alla mellanskillnader på alla Rånäs lag och den person som lyckades bäst var Jonas Ericsson. På andra plats (inge pris) kom Ante och på tredje plats (inge pris här heller) kom Malin och Anna. Vid 19.30 anlände vi till Långhundra korset igen, där allting började. För min egen del var det fortfarande lördag då jag inte fick någon nattsömn och några vilade minuter på bussen hem räknas knappt. Några dagar efteråt har jag även fått höra att det var fler som somnade fort på söndagskvällen ordet klubbad säl är ett av uttrycken som användes för det. Som avlutning vill jag tacka alla som gjorde denna resa så bra som möjligt alltså vi som åkte med. Men även tack till er andra som valde att stanna hemma och tittade på oss via webben. Vi har nu lämnat Skåne för denna gång och förhoppningsvis kommer vi tillbaka inom snar framtid. Nästa års 10MILA går av stapeln i Finspångs skogar då hoppas vi på ännu bättre resultat! / Amanda Eklund
Bild (ovan) Omstarten kartplank Bild (nedan) Trångs