Till lärare och övrig personal Inledning I Jakobstad har vi följt med bruket av rusmedel och rökning genom bl.a. Hälsa i skolan undersökningar. Enligt undersökningen 2003 dricker 19 % av eleverna i högstadiet sig ordentligt berusade minst en gång per månad. Av dem som svarade 2003 hade 6% av högstadiets elever och 4% av gymnasiets elever prövat på drogprodukter minst en gång. Det är viktigt att man i vår stad har en klar ståndpunkt till bruket av rusmedel bland ungdomar: ingen form av rusmedelsbruk bland ungdomar under 18 år är acceptabel. Eftersom lärare och övrig personal har daglig kontakt med ungdomar är NI i nyckelposition då det gäller att tidigt upptäcka riskbeteende hos ungdomar. Att tidigt notera förändringar i ungdomars beteende och humör kan leda till ett snabbt ingripande vid missbruk. Droggruppen i Jakobstad Peter Granholm, ordf. soc.dir tel: 786 1247 Gunilla Nybäck, hälsovårdare tel: 044 020 1382 Yvonne Ahlstedt, skolkurator tel: 785 1111/1349 Monica Hällund-Myntti, A-kliniken tel: 785 1506 Pia Rosengård-Andersson, kurator tel: 044 721 5291 Minna Joensuu, ungdomssekr tel: 785 1111/1567 Pekka Kojola, skolkurator tel: 785 1111/1310 Kaj Nyman äldrekonstapel tel: 785 9432 Margot Lindberg, avd.chef, soc.avd tel: 785 1111/1378 Lagmansgårdens repr. Tom Nyman tel: 781 6800 el. 781 6815 Sirpa Hanhineva, sekt. kontaktpers. för hälsofostr. tel: 786 1111 Denna handlingsmodell har utarbetats utgående från Vasa modellen (Netgruppen) Jakobstad den 3 december 2003 Droggruppen i Jakobstad
Innehållsförteckning Sida Hur man kan upptäcka att rusmedel provats/använts 3 Tidiga symtom och larmsignaler 4 Kontakten till föräldrarna 5 Hur skall man gå till väga då man misstänker användning 6 Skolhälsovård 7 Bemötande av den unga 9 Elevvårdsgruppen 10 Socialväsendet. Barnskyddet 11 Vård utom hemmet 12 Jakobstads handlingsmodell 13 Lagstiftning 16 De centrala principerna vid genomförandet av missbrukarvården 17 Anmälningsskyldighet 17 Stadganden om tystnadsplikt 17 Utlämnande av uppgifter åt de närmaste anhöriga 18 Åtgärder oberoende av den egna viljan 19 Användning av och tillgång till alkohol 19 Polisen 20 Bilaga 1 grupparbete för föräldrar Bilaga 2 nätverkskontrakt Bilaga 3 beskrivning av ett enskilt fall Bilaga 4 a Jakobstads modellen; förebyggande arbete Bilaga 4 b Jakobstads modellen, från misstanke till missbruk Bilaga 5 Drogtester Bilaga 6 Fakta om rusmedel
Viktiga utgångspunkter 1.Det är alltid lättare att sluta använda rusmedel då användningen just börjat. 2.Risken för att kamraterna dras med i rusmedelsmissbruket är störst just under de första åren av missbruket. 3.Det har konstaterats att drogmissbruk ofta föregås av rökning och regelbundet alkoholbruk. 4.En ungdom som inte röker börjar inte lika lätt använda cannabis som en som redan röker, eftersom den teknik som behövs för rökningen kräver träning. Ju tidigare den unga vänjer sig vid bruk av alkohol, desto större är risken för att han/hon skall pröva på droger, vilket också ofta sker i berusat tillstånd. Hur kan man upptäcka att rusmedel har provats eller använts Då det är frågan om ungdomar är det viktigt att poängtera att de vuxna som finns nära ungdomarna skall reagera på alla slag av rusmedelsbruk oberoende av vilket rusmedel det är fråga om. Om man misstänker att en ungdom provar på eller använder rusmedel, skall man fråga honom/henne direkt och misstankarna skall motiveras. Det är bättre att fråga en gång för mycket än att man inte frågar alls. Fastän misstanken skulle vara felaktig så har man på det här sättet visat att man bryr sig om den unga och att man ingriper vid behov. Frågorna har på så sätt en förebyggande betydelse. Prövande eller användning upptäcks inte alltid i skolan: man ser bara trötta elever, som har koncentrationssvårigheter, och som inte orkar vara intresserade av någonting. Oberoende av hur oklara tecknen är skall man lita på sina instinkter och ta saken på allvar och reagera. Framförallt kan förändringar i den ungas beteende tillsammans med de fysiska kännetecknen avslöja missbruk. Man skall dock komma ihåg att många av de nedan uppräknade kännetecknen i sig är mycket vaga och kan höra till normal pubertetsutveckling. Därför är det viktigt att lägga ihop flera kännetecken för att få en helhetsbild.
Tidiga symptom och larmsignaler 1)skolkning Skolkning är en viktig varningssignal, som alltid skall leda till åtgärder, fastän det inte skulle vara fråga om rusmedelsbruk. Skolkning beror inte automatisk på rusmedelsbruk, men bruket leder ofta till skolkning. Oberoende vem av lärarna som har avslöjat skolkningen, är det klassföreståndarens uppgift att ta kontakt med eleven och hemmet. Det här leder oftast till att skolkningen slutar. Om skolkningen ändå fortsätter diskuterar kuratorn tillsammans med eleven och föräldrarna. Om skolkningen fortsätter trots detta, för kuratorn ärendet vidare till elevvårdsgruppen. Om ingen ändring fås till stånd, börjar man vidta andra behandlingsformer i ärendet. 2)intresset för skolarbetet försvinner Då läraren efter en längre tid märker att det skett en förändring hos eleven, är det skäl att ta reda på vad det är fråga om. Minskat intresse för skolarbetet betyder dock inte alltid att den unga missbrukar rusmedel. Det kan också ligga andra orsaker bakom. 3)attityder Ungdomar som röker hasch försvarar ofta sitt missbruk. De försvarar haschet ofta till exempel enligt följande: hasch är inte farligare än brännvin, det är vars och ens egen sak om man röker hasch, hasch finns också i andra kulturer, det skulle vara bäst att legalisera användningen av hasch. Till dagens ungdomskultur hör ofta en mer tolerant attityd till rusmedelsbruk. Många av våra barns idoler använder rusmedel. T.ex. i ungdomstidningarna berättas utan fördömande om deras liv. Du kan ta reda på vilka tidningar ungdomarna läser och försöka erbjuda dem andra alternativ i stället för de kommersiella. 4)kamratkretsen Byte av kamratkrets eller umgänge med ungdomar som är drogmissbrukare kan vara ett tecken på drogmissbruk. Det är mycket naturligt att missbrukarna söker sig till varandras sällskap.
5)lögner och manipulation Ifall man märker att den unga ljuger och försöker manipulera sin omgivning är det bra att följa med situationen. Beteendet kan ansluta sig till rusmedelsmissbruk. 6)ändrade fritidsintressen Ändrade fritidsintressen behöver inte i sig betyda så mycket, men det är bra att sätta det i samband med andra förändringar. Det kan hända att fritidsintressena har ändrat av andra orsaker. För hasch är det dock typiskt att den unga småningom blir passiv, inte orkar eller vill fortsätta med sina tidigare intressen. 7)ökat behov av pengar Rusmedelsbruk ökar alltid behovet av pengar. Därför är det också viktigt att fästa uppmärksamheten på ett ökat behov av pengar. För att finansiera sitt rusmedelsbruk kan den unga sälja egna eller familjens saker, låna pengar av kamrater eller till och med stjäla. 8)andra kännetecken Trötthet, likgiltighet, apati, dåligt minne, stora svängningar i humöret och t.ex. lukt av hasch kan vara tecken på rusmedelsbruk. Tydliga förändringar i beteendet är också ett allvarligt kännetecken som ger de vuxna en orsak att ingripa i situationen och en möjlighet att visa att de är oroliga för den unga. Kontakten till föräldrarna Det är viktigt att man på föräldrakvällar har berättat för föräldrarna om skolans tillvägagångssätt, om man misstänker att någon använder rusmedel. Fastän det kan kännas svårt att framföra saken per telefon är det nödvändigt att kontakta föräldrarna. Det är bra att på förhand fundera över vilka uppgifter som man har om saken och vad man strävar efter
med samtalet: vill man ge föräldrarna information (frånvaro, skolframgång), skall man be om hjälp av dem med lösningen av något problem, be dem om råd eller vill man att de skall välja mellan olika alternativa lösningar. Man skall berätta konkret om problemsituationen för föräldrarna: vad gör eleven och vad låter han bli att göra. Det är inte alltid nödvändigt att förklara orsakerna, eftersom man då kan bli tvungen att berätta om eleven på ett sådant sätt att föräldrarna lätt intar försvarsställning. Om man diskuterar problemet med föräldrarna utifrån lärarrollen blir man inte tvungen att med föräldrarna ta upp vad som är rätt eller fel. Upplevda fakta kan inte ifrågasättas lika lätt som åsikter. I alla diskussioner måste det finnas ett löfte om en fortsättning. Då man lovar ta kontakt, känner föräldrarna att man bryr sig om dem, men samtidigt förväntas någonting av dem också. Ringer man föräldrarna under arbetstid visar det att man tar kontakt på arbetets vägnar. Hur skall man gå till väga i skolan då man misstänker användning av rusmedel 1. Då man i skolan misstänker att någon elev har börjat använda rusmedel är det viktigt att reagera. Man kan först tala med sina arbetskamrater om misstankarna, kanske också de har gjort samma observationer. Om flera personer tycker sig märka att någon elev har problem, skall läraren eller skolhälsovårdaren tala med eleven och motivera varför man misstänker att användning av rusmedel förekommer. Någon i elevvårdsgruppen i skolan tar hand om ärendet. Det är viktigt att visa, att skolan inte godkänner användning av rusmedel i någon som helst form. Eleven ombeds berätta för sina föräldrar, att man i skolan misstänker eller vet att han använder droger. Man förklarar också att skolan är skyldig att kontakta föräldrarna. Man kommer överens om att kontakt tas med hemmet inom några dagar. I skolan skall en ansvarsperson väljas som kontaktar andra myndigheter och elevens hem. Det är inte nödvändigt att många personer känner till saken, men man måste följa med eleven noggrant. 2. Man kontaktar föräldrarna. Det är viktigt att misstankarna då är
motiverade. De flesta föräldrar har svårt att tro och framförallt acceptera, att det egna barnet har använt eller använder rusmedel. Man betonar hur viktigt det är att tidigt ta itu med saken för att undvika att problemen förvärras. 3. Man kommer överens om ett personligt möte med föräldrarna och eleven. Man diskuterar med föräldrarna och eleven hur det skulle vara bra för dem att gå tillväga i den aktuella situationen. Vid mötet är det nödvändigt att betona skolans skyldighet att ingripa och, om användningen av droger trots allt fortsätter, meddela socialmyndigheterna. Anmälningsplikten är stadgad i barnskyddslagen. 4. I elevvårdsgruppen görs upp en åtgärdsplan. Skolhälsovårdaren eller kuratorn och socialarbetaren skall regelbundet vara i kontakt med varandra. Det är viktigt att både misstänkt och bekräftad rusmedelsanvändning följs upp. Ibland behövs drogtest för att få ytterligare uppgifter. 5. Om en elev trots åtgärderna fortsätter att använda rusmedel, överförs ärendet till barnskyddets ansvar. Barnskyddet samarbetar i fortsättningen med andra instanser (t.ex. ungdomsmottagningen på MVC och A- kliniken). 6. Skolan tar kontakt med polismyndigheterna om det uppstår misstankar eller finns bevis på förmedling eller försäljning av rusmedel. Skolhälsovård Förebyggande verksamhet Hälsovårdarna gör individuella hälsogranskningar, diskuterar också rusmedelsfrågor med eleverna och håller lektioner inom ramen för Vågaprogrammet. Hälsovårdarna deltar i skolorna i elevvårdsgruppens arbete. En ung människa som prövat rusmedel kan via flera vägar komma till hälsovården: genom skolhälsovården, socialbyrån, läkarmottagningen, på eget initiativ eller tillsammans med en kamrat, förälder eller någon annan vuxen.
Upptäckt Hälsovårdaren kan få kännedom om att en ung människa har prövat på eller använt rusmedel antingen genom den unga själv, en kamrat eller någon annan. Hälsovårdaren kan själv upptäcka saken under diskussion med eleven på mottagningen, eller om hälsovårdaren av elevvårdsgruppen fått i uppgift att utreda en misstanke om att eleven prövat/använder rusmedel. Om den unga själv berättar att han/hon prövat på rusmedel t.ex. av nyfikenhet och att det varit fråga om en engångsföreteelse, behöver detta efter en gemensam diskussion nödvändigtvis inte leda till några åtgärder. Ingripande och åtgärder Då en misstanke eller ett fall av rusmedelsanvändning framkommit förfar man i enlighet med skolans modell konfidentiellt och med hänsyn till den ungas bästa. Hälsovårdaren diskuterar med den unga. Om eleven trots ärendets allvar inte ger hälsovårdaren tillstånd att föra saken vidare och saken kommit fram vid konfidentiella diskussioner mellan eleven och hälsovårdaren, är hälsovårdaren ändå skyldig att lämna in en barnskyddsanmälan. Det är skäl att berätta för den unga om denna åtgärd. Rusmedelsanvändning kommer vanligen till socialarbetarens kännedom via elevvårdsgruppens arbete. Då det kommer fram att en elev prövat på rusmedel sker följande *situationen kartläggs; man utreder vad som har skett och vad man vet om saken i skolan *situationen diskuteras med eleven. Den person som meddelat om saken eller någon, som annars kommer bra överens med eleven, t.ex. hälsovårdaren, kuratorn eller en lärare diskuterar frågan med eleven. Eleven hörs, och om det finns ytterligare anledning till misstanke, får eleven i uppgift att berätta om saken hemma och blir också underrättad om att skolan kommer att ta kontakt.
*en ansvarsperson utses, som tar huvudansvaret för saken. *ett möte överenskoms med föräldrarna, t.ex. nätverksdiskussion, där man går igenom det som skett, skolans regler och praxis i dylika fall. Hälsovårdaren kan belysa saken ur hälsosynpunkt och ge föräldrarna information om rusmedel. *gemensamma spelregler i skolan och i hemmet: barnens hemkomsttider, läxläsning, regelbundenhet i skolgången *uppföljningsförfarandet: diskussioner med hälsovårdaren eller kuratorn, vid behov drogtester flere gånger under ett halvt år (hälsocentralens laboratorieremiss eller en särskilt uppgjord remiss används, se också bilaga 5) Bemötande av den unga Den unga är sällan i början av drogmissbruket själv motiverad att diskutera sitt drogmissbruk. Han/hon kanske tycker att allt går riktigt bra och att drogmissbruket inte är något problem. Missbruket av droger inverkar dock alltid både på de närmast anhöriga såväl som på miljön. Den unga kan också ha svårt att se de förändringar som sker i honom/henne själv. Det är lättare att ingripa i den ungas drogmissbruk i ett tidigt skede av missbruket. Likaså är det viktigt att ta tag i ofta upprepad alkoholanvändning och utföra nödvändiga åtgärder pga. den. Tips för diskussioner med den unga: -skapa en lämplig omgivning och atmosfär för diskussionen -berätta att du är orolig; motivera det att du ingriper genom att framföra de fakta som du känner till (t.ex. förekommande frånvaro från skolan, försämrad skolframgång, dålig koncentrationsförmåga) -om du kan, berätta var du har fått dina uppgifter (om uppgiften har getts i förtroende, skall du inte säga vem som har berättat); tala klart, direkt och entydigt dölj ingenting -berätta om de gränser som skolan och samhället sätter -framskrid enligt Jakobstads modellen (och din egen skolas modell) -du kan bättre vara övertygande om du vet att du verkställer ett program som förutsätter ingripande eller som har blivit överenskommet i elevvårdsgruppen -lyssna aktivt, ställ följdfrågor: det är lättare att få en klar bild av situationen om den unga berättar mera
-bilda dig själv en helhetsuppfattning om den ungas situation -var empatisk och använd sunt förnuft -håll läget under kontroll; ge dig inte in i dispyter -uppmuntra till förändring; förändringen sker inte på ett ögonblick -ge inte upp som hjälpare Förbered dig på -förargelse eller hat också hos dig själv -känsla av besvikelse och frustration -eventuellt misslyckande i diskussionen och bemötandet Det är alltid viktigt att ingripa, och det ger åtminstone upphov till att -man har mött verkligheten -behandlingen av problemet har aktiverats Vid behov -konsultera kolleger, elevvårdsgruppen, sakkunniga Nätverket som samarbetsform * elevvårdsgrupper * socialväsendet * A-kliniken * polisen * övriga samarbetspartners * enligt behov t.ex. ungdomsbyrån, HVC, MVC. Elevvårdsgruppen I skolans elevvårdsgrupp uppgörs en plan för de vidare åtgärderna *möten med familjen, vid behov deltar en socialarbetare *hälsovårdarens eller kuratorns diskussioner med eleven Uppföljning: ny kontrolltid och test; om användningen fortgår eller situationen inte fås under kontroll, hänvisas eleven till socialbyrån. Socialbyrån / A-kliniken kan fungera som öppenvårdsenhet, om man anser att prövandet/användningen pågått en längre tid och skolans möjligheter är otillräckliga för att få situationen under kontroll.
Uppföljning Uppföljningen förverkligas från fall till fall under en tillräckligt lång tid. I uppföljningen fungerar urinprovstagning som ett gott stöd och uppföljningsmetod vid sidan av diskussioner. Skolhälsovårdaren kan analysera snabbtester. Socialväsendet Barnskyddet Öppenvård Om under 18-åriga ungdomars rusmedelsmissbruk görs anmälningar i enlighet med barnskyddslagen ( 40) bl.a. av polisen, hälsovårdsmyndigheterna samt sjukhusen. I ungdomars rusmedelsmissbruk ingriper man genom att kartlägga den ungas helhetssituation. För att befrämja gynnsamma uppväxt förhållanden för barnet försöker man stöda de anhöriga på olika sätt och alltid ha barnets bästa för ögonen. Inom det områdesinriktade socialarbetet försöker man ingripa och finna de unga som behöver hjälp i ett så tidigt skede som möjligt. Arbetsformen är t.ex. den att socialarbetaren deltar i skolans elevvårdsarbete. Lärarna och andra arbetstagare inom elevvården kan i ett tidigt skede märka förändringar i den ungas beteende. Nätverksbildningen kring den unga befrämjar ett tidigt ingripande i rusmedelsmissbruket. Socialnämnden bör vidta åtgärder, om barnets uppväxtförhållanden äventyras eller inte tryggar barnets eller den ungas hälsa eller utveckling eller om barnet eller den unga genom sitt beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling. Efter att ha fått uppgifter om den ungas rusmedelsanvändning utreder socialarbetaren rusmedelsmissbrukets omfattning och familjens möjligheter att stöda och hjälpa den unga. I detta utredningsarbete ingår narkotikatest då man misstänker att den unga använder droger. Efter utredningsarbetet görs en plan för hur man kan hjälpa den unga. I denna vårdplan antecknas målen för hjälpandet samt metoderna för ingripandet. Stödåtgärder inom den öppna vården kan vara t.ex. socialarbetet, terapi/vård, stödperson, läger och stödbostad. Som en åtgärd inom den
öppna vården kan den unga placeras i vård utom hemmet för att rusmedelsmissbruket skall upphöra. Vård utom hemmet Om den unga allvarligt äventyrar sin utveckling genom att använda rusmedel och stödåtgärderna inom den öppna vården inte är tillräckliga eller ändamålsenliga och en placering är till den ungas fördel, bör socialnämnden omhänderta den unga. Om den unga eller föräldrarna motsätter sig omhändertagandet, bör socialnämndens beslut underställas länsrätten. Vård utom hemmet ges i familj, barnskyddsinrättning eller annan vårdenhet.
Jakobstads handlingsmodell från förebyggande till vård NET-gruppen i Vasa har utvecklat en handlingsmodell i fem steg, som täcker de olika samarbetspartnernas verksamhet från förebyggande till vård gällande ungdomar under 18 år vid olika skeden av rusmedelsbruk.. Den här verksamhetsmodellen har även kallats Vasamodellen. Jakobstads Droggrupp har anpassat denna modell till Jakobstads förhållanden. (Bilaga 4 a och 4b) Förebyggande arbete Det är viktigt att den förebyggande verksamheten inleds så tidigt som möjligt. Man har kunnat konstatera att det redan överraskande tidigt är möjligt att på barnet och i barnets miljö se olika varningssignaler, som vid ingripande i dem redan då kan förhindra en ogynnsam utveckling senare. Rådgivning och daghem På rådgivningen och i daghemmet kan man stärka föräldrarnas roll och stöda gränssättning för barnet. Redan i det här skedet kan speciellt stöd erbjudas åt riskgrupper. Grundskolan åk 1-6 I åk 5 och 6 sker förebyggandet i form av lektioner om droger. Dessutom hålls anföranden och förs diskussioner vid föräldramöten som ordnas av skolan (bl.a. om uppsättande av gränser och växelverkan). åk 7-9 För sjundeklassisterna har man inlett Våga-programmet som omfattar 10 lektioner under läsåret. Tyngdpunkten ligger på attityder och självkänsla. Dessutom hålls anföranden, grupparbeten och diskussioner både för elever och vid föräldramöten som ordnas av skolan. Yrkesläroanstalterna, gymnasiet I de olika studier som följer efter grundskolan strävar man också efter att inbegripa olika föreläsningar och projekt med rusmedelsupplysning.
Andra målgrupper Andra målgrupper för det förebyggande rusmedelsarbetet är ungdomar (16-18 år) som antingen deltar i arbetslivet eller riskerar att slås ut (inget jobb och ingen studieplats), ungdomars föräldrar samt personal som arbetar bland ungdomar. Kommunalpolitiska beslut Med kommunalpolitiska beslut kan det förebyggande rusmedelsarbetet befrämjas på många punkter: vi behöver beslut som stöder ungdomarnas levnadsvanor bl.a. i fråga om trivseln i bostadsområdena, ungdomarnas möjligheter till fritidsysselsättningar, ungdomsutrymmen och kommersiella ungdomsevenemang. Den unga provar eller misstänks prova på rusmedel Upptäckt Upptäckten att en ungdom provar på rusmedel kan komma från olika håll såsom hemmet, skolan, andra närstående, ungdomsarbetare, hälsovårdare, socialarbetare eller polisen. Ingripande De olika parterna har var och en sitt eget sätt att ingripa i frågan; i de tidigare kapitlen tas denhär frågan upp mera detaljerat. Skolans elevvårdsgrupp har en central uppgift. Via den kommer saken till barnskyddets kännedom. Inom gruppen utses en ansvarsperson, som påbörjar utredningen med familjen. Åtgärder Det är viktigt att till en början diskutera med den unga och hans/hennes föräldrar, varvid man kommer överens om de spelregler som gäller för hemmet, skolan och fritiden och överenskommelser uppgörs, till vilka de olika parterna förbinder sig (överenskoms bl.a. om uppföljning och följder). Uppföljning Då användningen har upphört behövs ännu tillräcklig uppföljning. Den unga använder rusmedel sporadiskt
Upptäckt (såsom ovan) Ingripande Det är viktigt att situationen utreds snabbt och här lönar det sig att komma ihåg möjligheterna till samarbete med andra. Åtgärder Flera olika möjligheter finns till förfogande. I dethär skedet kan det räcka med att den unga någon tid besöker skolhälsovårdaren eller kuratorn. Ibland kan det dock vara bättre att inleda öppenvård t.ex. med en utredning vid MVC. Familjen kan även ibland få hjälp genom stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård. Det skulle dock vara viktigt att olika parter kring den unga skulle vara i samarbete sinsemellan. Uppföljning Då bruket upphör behövs en uppföljning under t.ex. ett halvt år. Den unga använder rusmedlet regelbundet Upptäckt (såsom ovan) Ingripande I dethär skedet finns det skäl att ta kontakt med barnskyddet (om de inte redan känner till saken). Barnskyddsmyndigheten är nu den centrala aktören. Åtgärder Åtgärderna är stödfunktionerna inom barnskyddets öppenvård eller vid behov omhändertagande i enlighet med en utarbetad vårdplan. Som stöd för öppenvården kan också fortsättningsvis vara besök hos skolhälsovårdaren/kuratorn eller öppenvård vid A-kliniken. Samarbete mellan olika parter behövs. Bilaga 3 (fallbeskrivning) Uppföljning Då bruket har upphört skall tillräcklig uppföljning ännu ske. Den unga är rusmedelsmissbrukare
Upptäckt (såsom ovan) Ingripande Den huvudsakliga aktören är barnskyddsmyndigheten, som gör en utredning över den ungas situation och en vårdplan samt ordnar vid behov ett nätverksmöte eller sammankallar ett myndighetsnätverk. Åtgärder Metoderna är barnskyddsåtgärder, som motivering till vård, val av vårdplats (öppenvård/anstaltsvård) samt stödande av familjen (bl.a. Fri från droger rf:s anhöriggrupp). Fortsatt vård och uppföljning Efter vården måste den unga speciellt få stöd vid återanpassningen till samhället. Det behövs också en tillräckligt långvarig uppföljning, till vilken det vid behov hör drogtest. Bilaga 5 Lagstiftning Kommunens skyldigheter i fråga om rusmedel definieras i lagen om nykterhetsarbete, lagen om missbrukarvård och barnskyddslagen. Huvudansvaret har social-, hälsovårds- och nykterhetsväsendet. Påverkan av levnadsförhållanden och levnadsvanor 1 (lagen om nykterhetsarbete) Syftet med nykterhetsarbetet är att vänja medborgarna vid sunda levnadsvanor genom att vägleda dem så att de undviker rusmedel och tobak. 5 (lagen om missbrukarvård) Socialnämnden och hälsovårdsnämnden skall följa missbruket av rusmedel i kommunen och förmedla kunskap om faktorer som har samband med uppkomsten av förebyggandet av missbruk samt möjligheterna att ge vård vid missbruk och lämna sakkunnig hjälp till övriga myndigheter även som kommunens invånare och i kommunen verksamma samfund.
De centrala principerna vid genomförandet av missbrukarvården 8 (lagen om missbrukarvård) Servicen inom missbrukarvården skall ordnas så att det är möjligt för en klient att anlita den på eget initiativ och så att klienten ges stöd i att reda sig på egen hand. Vården skall vara av konfidentiell karaktär. 9 (lagen om missbrukarvård) Inom missbrukarvården verksamma myndigheter och samfund skall samarbeta med varandra. Särskild uppmärksamhet skall ägnas det inbördes samarbetet mellan missbrukarvården å ena sidan och den övriga social- och hälsovården, nykterhetsverksamheten, bostadsmyndigheterna, arbetskraftsmyndigheterna, skolväsendet, ungdomsverksamheten och polisen å den andra. Barnskydd Barn har rätt till en trygg och stimulerande uppväxtmiljö, en harmonisk och mångsidig utveckling samt företrädesrätt till särskilt skydd. 40 (barnskyddslagen) Har den som är anställd eller innehar ett förtroendeuppdrag inom social- och hälsovården, skolväsendet eller en församling, vid handhavandet av sin tjänst eller befattning eller sitt uppdrag fått vetskap om att barn är i uppenbart behov av familje- och individinriktat barnskydd, skall han utan dröjsmål anmäla detta till socialnämnden. Även annan än den som avses ovan kan göra sådan anmälan. Denna anmälningsskyldighet går före tystnadsplikten. Stadganden om tystnadsplikt 17 (lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården) En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården får inte utan tillstånd till utomstående yppa en enskild persons eller familjs hemlighet som han har fått kännedom om på grund av sin ställning eller uppgift. Tystnadsplikten kvarstår efter det yrkesutövningen har upphört. 6 (lagen om kommunernas undervisningsförvaltning) De som är kommunalt anställda och de som är medlemmar i kommunala förvaltningsorgan får inte olovligen för utomstående röja vad de vid skötseln av uppgifter i samband med undervisningsverksamheten fått veta
om elevers eller kommunalt anställdas eller deras familjemedlemmars personliga förhållanden och ekonomiska ställning. De som är anställda inom skolhälsovården och den övriga elevvården samt tjänsteinnehavarna och timlärarna vid de läroanstalter som avses i denna lag får, utan hinder av vad som i 1 mom. Eller särskilt stadgas om tystnadsplikten, ge varandra och kommunens förvaltningsorgan sådana upplysningar som är nödvändiga för att en elevs skolgång skall kunna ordnas ändamålsenligt. Utlämnande av uppgifter åt de närmast anhöriga 6 (lagen om patientens ställning och rättigheter) Vården och behandlingen skall ges i samförstånd med patienten. Om patienten vägrar ta emot en viss vård eller behandling, skall den i mån av möjlighet och i samförstånd med honom ges på något annat sätt som är godtagbart från medicinsk synpunkt. Om en patient som har uppnått myndighetsåldern på grund av mental störning eller psykisk utvecklingsstörning eller av någon annan orsak inte kan fatta beslut om vården eller behandlingen, skall hans lagliga företrädare, en nära anhörig eller någon annan närstående person höras före ett viktigt vårdbeslut i avsikt att utreda hurdan vård som bäst motsvarar patientens vilja. Om detta inte kan utredas, skall patienten vårdas på ett sätt som kan anses vara förenligt med hans bästa. 7 (lagen om patientens ställning och rättigheter) En minderårig patients åsikter om en vård- eller behandlingsåtgärd skall utredas, om det med beaktande av patientens ålder eller utveckling är möjligt. Vården av en minderårig patient skall ske i samförstånd med patienten, om han med beaktande av ålder eller utveckling kan fatta beslut om vården. Om en minderårig patient inte kan fatta beslut om vården, skall han vårdas i samråd med sin vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. 9 (lagen om patientens ställning och rättigheter) En patients lagliga företrädare eller en nära anhörig eller någon annan närstående person har i de fall som avses i 6 2 mom. Rätt att få sådana uppgifter om patientens hälsotillstånd som behövs för att personen ifråga skall kunna höras. En minderårig patient som med beaktande av ålder och utveckling kan fatta beslut om vården har rätt att förbjuda att uppgifter om hans
hälsotillstånd och vård ges till hans vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. Åtgärder oberoende av den egna viljan Förordnande av en vuxen till vård oberoende av den egna viljan sker med stöd av lagen om missbrukarvård. Beslut fattas av socialdirektören om personen är farlig för sin omgivning, och av ledande läkare om personen löper hälsorisk. På barn (under 18 år) tillämpas i allmänhet barnskyddslagen, varvid beslutet fattas inom socialväsendet. Mentalvårdslagen möjliggör vård för en minderårig oberoende av den egna viljan i vissa fall även på basen av en allvarlig mental störning. Användning av och tillgång till alkohol regleras i lagen Personer under 18 år -har inte rätt att inneha någon alkoholdryck, inte heller mellanöl. -åt personer under 18 år får inte utskänkas eller säljas alkoholdrycker. -förmedling åt personer under 18 år även utan ersättning är förbjuden, straffet är böter eller högst 6 mån. fängelse. -förmedling mot ersättning ger böter eller högst 2 års fängelse. Personer under 20 år -har inte rätt att inneha starka alkoholdrycker. -får man inte sälja starka drycker till. -får man inte förmedla starka drycker till ens utan ersättning. Allt bruk av alkohol bland personer under 18 år kan således ses som missbruk. Polisen
Polisens uppgift (Polislagen 1 ) Polisens uppgift är att trygga rätts- och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt förebygga brott, reda ut brott och sörja för att brott blir föremål för åtalsprövning. Polisen skall även utföra andra uppgifter som enligt särskilda stadganden åligger polisen samt inom ramen för sina uppgifter lämna var och en den hjälp den behöver. Narkotikabrott (Strafflagen 50 kap.) Narkotikabrott: Den som olagligt 1)tillverkar eller försöker tillverka narkotika eller odlar opiumvallmo, kokabuske eller hampa för att användas som narkotika eller råvara för narkotika, 2)för eller försöker föra narkotika in i eller ut ur landet eller transporterar eller låter transportera narkotika, 3)säljer, förmedlar, till någon annan överlåter eller på annat sätt sprider eller försöker sprida narkotika, eller 4)innehar eller försöker anskaffa narkotika skall för narkotikabrott dömas till böter eller fängelse högst två år. Grovt narkotikabrott Om vid narkotikabrott 1)föremålet för brottet är synnerligen farlig narkotika eller en stor mängd narkotika, 2)eftersträvas avsevärd ekonomisk vinning, 3)gärninsmannen verkar som medlem i en grupp som organiserats särskilt för att begå sådana brott i stor omfattning, 4)flera människor utsätts för allvarlig fara till liv eller hälsa, eller 5)narkotika sprids till minderåriga eller annars på ett hänsynslöst sätt, och narkotikabrottet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningmannen för grovt narkotikabrott dömas till fängelse i minst ett och högst tio år. Staffbart bruk av narkotika (2a )
Den som olagligen brukar narkotika eller för eget bruk innehar eller försöker anskaffa en liten mängd narkotika, skall för straffbart bruk av narkotika dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. (Nr 654/01) Förberedelse till narkotikabrott och främjande av det är också straffbart. 5 Definitioner Med narkotika avses i detta kapitel narkotika enligt narkotikalagen (1289/93). Med synnerligen farliga narkotika avses narkotika vars bruk medför livsfara vid felaktig dosering, fara för allvarlig hälsoskada även vid kortvarigt bruk eller starka avvänjningssymptom. Åtgärdseftergift: Eftergift ifråga om åtal eller straff får även ske om gärningsmannen (missbrukaren) visar att han har förbundit sig att genomgå godkänd vård. Tvångsmedelslagen Tvångsmedelslagen innehåller stadgandena om bl.a. gripande, anhållande, häktning, reseförbud, beslag, husrannsakan och åtgärder som gäller personer. Registrering av den som misstänks för brott (Tvångsmedellag 6 kap. 4 ) Av den som misstänks för ett brott får en polis för identifiering, utredning av brott och registrering av brottslingar ta finger-, hand- och fotavtryck, handstils- och röstprov samt fotografier och signalement.