Kurslitteratur Taltranskription: Introduktion Mattias Heldner KTH Tal, musik och hörsel heldner@kth.se Köp: Lindblad, P. (2005). Taltranskription. Kompendium. Lingvistik, Lunds universitet. Låna: IPA, International Phonetic Association. (1999). Handbook of the International Phonetic Association. Andra bra-att-ha-grejor IPA schemat för vanligt tal IPA schemat för patologiskt tal Länkar finns på kurshemsidan: http://www.ling.gu.se/~mattias/taltranskription/ Introduktion Andra praktiska frågor? Man kan inte lära sig fonetisk transkription från ett kompendium eller från en bok man måste praktisera transkription själv och diskutera med andra Övning ger träning Kursen börjar på allvar vid nästa laborationtillfälle Kompendiet ger tips och kommentarer till övningarna under laborationerna
Vad innebär taltranskription? Att återge tal, men ändamålet bestämmer vilka egenskaper man fokuserar på i transkriptionen Fonetisk transkription är att återge talet ljudenligt med ett fonetiskt symbolsystem Med taltranskription avses inom fonetiken användandet av ett skrivteckensystem för att klart och uttömmande representera ljuden i det talade språket. (Lindblad, 2005) Logopeder behöver ibland markera avvikelser från normalt tal. Då använder man särskilda symboler för transkription av patologiskt tal Att skriva ner vilka ord som förekommer (så som dom stavas) kallas verbatimtranskription Om det är visuella aspekter av interaktionen man vill fånga får man försöka att notera dem I den här kursen ska ni prova på att transkribera: Vokaler, konsonanter, prosodi Sammanhängande tal Dialekter, bruten svenska, språk ni inte förstår och patologiskt tal Gester, kroppsspråk "#$%&'()*+##+#,(-.) /0123456782"9:0/58"0454 0)*;.;<;.=)()>?')(<'=@(;()*+#A=B$>C*.=%=&.DE727F510 "#$#%&'%(#$()**&+,+-. /0(12&1/(34535$67/6789:;<=7>678>?@"%-A--BC76<@>678D:D<CED8FD>BG;EH-9?I<CJ/6789:;< =;8F8FI::@;E97?C7;K7L@MF=77MN;OD:DFM7D<C86FOD:@<D<CG--HP-QPGRJ "D<CED8FD>S=?<MFD> +)"+()51/(3%+3#5BGHFDKTUGC7V "#$%&'()*+,*,- /678K?KM<FMF8W=F;7FD::;FFCMMFFEM7>FWC=7F7;<8>7D9FD?<;E<?7K;:F?XN;EED>;<@MF;:J'MF =?>68M7;8D8W<<M7NMF9L@MFD<FM7<;FD?<M::;=?<MFD8>;;:=;OMFMFBKM<?:D>;F7;<8>7D9FD?<8FW9M7 T=?<MFD8>?XN=?<MK;FD8>V?XNF7;<8>7D9FD?<88>7D=FM7@D8>6FM7;8J.,,&/#$$ YJ %7D<XD9M7=7=?<MFD8>?XN=?<MK;FD8>F7;<8>7D9FD?<M<:DCF3%) GJ 3%)Z8FMX>M<=7E;<:DC;E?>;:M7B>?<8?<;<FM7?XN97?8?@D8>;=7MFMM:8M7 AJ,[I:9FMX>M< HJ 1EM<8>;<8=?<MK8W8FMK?XNED>FDC;7M;::?=?<M7 \J %7D<XD9M7?XNFMX>M<=7F7;<8>7D9FD?<;E9;F?:?CD8>FF;:.J #:D>;=?<MK;FD8M7D<C897D<XD9M7 RJ %7;>FD8>=I7@DCNMFD=?<MFD8>F7;<8>7D9FD?<;E<LC7;8EM<8>;E;7D;<FM7BO76FM<8EM<8>;?XN 9;F?:?CD8>FF;:?XN@M7;8=?<MK;FD8>;F?:><D<C Alfabetisk skrift Problem med alfabetisk skrift Alfabetisk skrift är baserad på upptäkten att talade yttranden kan analyseras som följder av vokaler och konsonanter Alla språk kan skrivas alfabetiskt, men, många språk har inget skriftspråk det finns andra skriftsystem än det alfabetiska baserade på syllabiska eller logografiska enheter, eller på en blandning av såna enheter Förhållandet mellan ljud och bokstäver kan ofta vara ganska komplicerat Ett ljud kan skrivas på flera olika sätt kol och kål låter likadant sje-ljudet i svenska kan stavas sjuk, sked, skjuta, stjärna, schäfer, chef, genera
Fler exempel: på engelska rimmar by, die, guy och kneal och Neill har samma uttal på franska uttalas ou och août som bokstaven o De ortografiska reglerna är olika från språk till språk En viss bokstav eller bokstavskombination kan stå för olika ljud o i lova uttalas olika beroende på om det betyder styra upp mot vinden (o uttalas som bokstaven o) eller ge ett löfte (o uttalas som bokstaven å) jfr engelskans move och love Ej konsekvent ibland flera olika tecken för ett ljud (sje-, tje-), ibland flera bokstäver för ett ljud (sje-, tje-) och ibland en bokstav för flera ljud (x) Ej uttömmande kan ej uttrycka alla nyanser (t ex öppnare ö före r, grav-akut ordaccent, betoningar) Sammanfattning När man hör ett ord kan man inte alltid veta hur det ska stavas och det är ofta oklart hur ett skrivet ord ska uttalas. Ej internationellt gångbart (t ex u, o i svenskan) Faran med vanlig skrift, svenska Det kan vara frestande att ändå transkribera med vanlig svensk skrift Faran med det kan illustreras med följande transkription: Dö ril svidisj äxänt iss samfing komplitli diffränt. Di äxänt åvv most svids venn dej spik inglisj iss ö mixstsjör åvv ömärikönn, arpi, svidisj änn vörds dätt ar pronanst rång (stresst ånn dö rång syllöböls etc.) Diss iss önn äxampel åvv ö very strång äxänt. Most inglisj-spiking svids ar to bi faond samvär bitvin diss extrim änd sam kajnd åvv joäss-spik.
Förslag till lösning på problemen med alfabetisk skrift för taltranskription: IPA http://www.langsci.ucl.ac.uk/ipa/ IPA Standardiserat fonetiskt alfabet Konstruerat för att möta praktiska lingvistiska behov, så som att representera fonetisk eller fonologisk struktur uttalsundervisning, uttalsangivelser för att skapa skriftsystem till skriftlösa språk avsett att kunna representera alla möjliga ljud i världens språk IPA då och nu Principer för IPA (1888) Då: för att det inte fanns möjlighet att spela in tal för vidare analyser Nu: för att det är ett smidigt sätt att markera uttal, t ex för olika analyser av tal inklusive diagnosticering av tal, talsyntes, taligenkänning Nu: för att det är ett praktiskt sätt att märka upp inspelat tal segmentering 1. Det ska finnas ett tecken for varje distinktivt ljud 2. Lika ljud ska betecknas med samma tecken oavsett språk 3. Alfabetets tecken ska så långt möjligt utgöras av de vanliga romerska bokstäverna 4. Tecknens ljudvärden ska i möjligaste mån följa redan etablerade internationella konventioner IPA-principer (1995) 5. Nya tecken ska göras lika de som representerar det närmast liggande ljud som det redan finns ett tecken för 6. Diakritiska tecken bör undvikas, för att inte göra texten onödigt svårläst. När två ljud i ett språk används för att göra betydelseskillnader ska de som regel ha distinkt olika symboler När två ljud liknar varandra och inte används för att göra betydelseskillnader ska de som regel ha samma symbol, möjligtvis i kombination med ett diakritiskt tecken
Även om det inte helt går att avstå från diakritiska tecken så rekommenderar IPA att man begränsar användningen av dessa till: att markera längd, betoning och intonation för att markera små ljudskillnader för att inte behöva skapa en helt ny uppsättning symboler, t ex nasala vokaler IPA-alfabetet Grundat på romerska skriftens gemener (t ex i r) och några kapitäler ( " # $ % & ' () dessutom några tecken från grekisk skrift () * +, -.), några från danska (ø), franska (œ), gammal engelska (/ 0 æ), kyrilliska (x) Tillägg till Romersk skrift: krokar nedtill: (retroflexer) 1 2 3 4 5 6 krokar upptill: (implosivor) 7 8 9 : och ; andra krokar: < = >? @ streck: (centralt uttal) A B C Delar borttagna: D E Tecken vända, vridna eller spegelvända: F G H I J K L... Att lyssna fonetiskt Måste övas mycket Att lära sig en notation (som styr lyssnandet) Höra det som faktiskt sägs Känna till hur löpande tal ser ut i fonetisk transkription Fonetisk/fonematisk användning Fonetisk ett tecken per allofon markeras [ ] [tmon] [ston] Fonematisk ett tecken per fonem markeras / / /ton/ /ston/ NB att ett tecken kan vara en sammansatt grafisk symbol (to, tm)
Fonetisk transkription Ett tecken per allofon (om man kan språket) Systematisk, allofonisk Ett tecken per ljud (om man inte kan språket) Impressionistisk Problem: perceptuell segmentering Impressionistisk transkription för obekant språk/ dialekt, avvikande barnspråk, brytning, stört tal En fonetisk transkription kan man göra om man har en bandinspelning eller en informant Olika noggrannhetsnivåer både i allofonisk och impressionistisk transkription Grovfonetisk vs. finfonetisk transkription Valet beror på syftet med transkriptionen Man kan ha olika noggrannhetsgrad på olika typer av ljud (t ex om man vill undersöka olika r) Fonematisk transkription Allmän kunskap om språks fonemuppsättningar [i - a - u] [p - t - m - n - s - f ] Representerar fonem i många språk, men fonemanalys måste göras med informanter och minimala par Olika fonemanalysmetoder ger olika fonemuppsättningar Reduktioner, samartikulation, assimilationer {naturligtvis} ns natulitivis Densbadé natutvis natuts nas De e nas inte bra De nas ba de En svenskinlärare måste lära sig känna igen vanliga reduktioner i svenskan för att förstå Brytning är ofta FÖR oreducerad, för tydlig Samartikulation: sil- syl Assimilation: bord två ljud blir ett i detta fall Skillnaden assimilation - samartikulation Beror på transkriptionssystemet En assimilation brukar fångas i en vanlig fonetisk transkription, medan en samartikulation oftast är underförstådd
Det vi inte brukar transkribera I löpande tal eller samtal förekommer mer olika ljud än i uttal av enstaka ord: hostningar, in- och utandningar, skratt, hummanden, fyllda pauser... Har ofta kommunikativ funktion... Ska dessa transkriberas? Tja, igen, det beror på syftet med transkriptionen. Det vi inte kan transkribera Paralingvistisk information: Talare Kön Ålder Sinnesstämning Attityder Nästa gång: Fonetisk transkription av svenska vokaler. Vi ses i labbet