Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Sjuksköterskors och Barnmorskors bemötande och uppfattning av våldsutsatta kvinnor Författare: Emma Norrestam Cajsa Sundberger Examensarbete i vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Ht 2009 Handledare: Camilla Norinder Examinator: Barbro Wadensten
SAMMANFATTNING Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som påverkar kvinnors hälsa och välbefinnande. Frågor om våld bör ställas till alla kvinnor som besöker sjukvården. Ett bra bemötande är av stor vikt för att kvinnan ska våga berätta om sin situation. Attityder och värderingar från sjukvårdspersonalen påverkar kvinnan och det är viktigt att beakta dessa. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors och barnmorskors bemötande samt uppfattning om våldsutsatta kvinnor inom primärvården. Metod: Studien var baserad på en kvalitativ metod och grundades på semistrukturerade intervjuer. Urvalet var fem barnmorskor och fem sjuksköterskor på två vårdcentraler inom Uppsala län Resultat: Sjuksköterskor och barnmorskor hade sparsamma uppfattningar om kvinnor som utsatts för våld. Däremot hade de fler uppfattningar av män som slår. Ett bra bemötande ansågs som viktigt av samtliga informatörer. Sjuksköterskor och barnmorskor frågade kvinnor om våld i olika utsträckning och angav att de hade olika erfarenheter i att ställa frågor om våld. Samtliga informatörer hade kunskap om var kvinnan skulle hänvisas däremot fanns brister i kännedom av handlingsplaner. Slutsats: Sjuksköterskor och barnmorskor frågade kvinnor om våld i olika utsträckning detta tror författarna kan vara relaterat med utbildning och erfarenhet. Nyckelord: Våld mot kvinnor, attityder, bemötande, våld av närstående 1
ABSTRACT Background: Violence against women is a serious societal problem that affects women s health and well-being. All women who seek medical attention should be asked questions concerning violence. A good encounter is of great importance in order for women to dare give information concerning their situation. Attitudes and values held by nursing staff affect the woman and it is important that they are taken into consideration. Aim: The aim of the study was to elucidate primary care nurses and midwives encounters with and attitude towards women exposed to violence. Method: The study was based on a qualitative method of semi-structured interviews. The selection included five midwives and five nurses in an Uppsala County Council outpatients clinic. Results: Nurses and midwives reported perceptions of women exposed to violence were scanty. The informants reported perceptions of men who hit were more diversified. A good encounter was regarded as important by all informants. Nurses and midwives asked questions concerning violence to varying extents and reported that they had varying experiences of posing questions concerning violence. All informants possessed knowledge concerning where women should be further referred, whereas there were shortcomings concerning knowledge of plans of action. Conclusion: Nurses and midwives ask women questions concerning violence to varying extents, the authors believe it may be related to training and experience. Key words: Violence against women, attitudes, encounters, violence by relatives. 2
INNEHÅLL 1. INLEDNING...5 1.1 Våldets konsekvenser... 5 1.2 Sverige... 6 1.3 Uppsala... 6 1.4 Hälso- och Sjukvårdens ansvar... 6 1.5 Bemötande... 7 1.6 Attityder... 8 1.7 Problemformulering... 9 1.8 Syfte... 9 1.9 Frågeställningar... 9 2. METOD...10 2.1 Design... 10 2.2 Urval... 10 2.3 Datainsamlingsmetod... 10 2.3.1 Intervjuer... 10 2.3.2 Tillvägagångssätt... 10 2.4 Analys... 11 3. RESULTAT...12 3.1 Uppfattningar om våldsutsatta kvinnor... 12 3.2 Bemötande gentemot kvinnor som blivit utsatta för våld... 14 3.3 Uppfattning om att ställa frågor om våld till kvinnor... 16 3.3.1 Att ställa frågor om våld... 16 3.3.2 Frågor om våld på rutin... 18 3.4 Uppföljning av den våldsutsatta kvinnan... 18 3.4.1 Hänvisar kvinnan vidare till olika instanser... 19 4. DISKUSSION...19 4.1 Uppfattningar om kvinnor som blivit utsatta för våld samt om män som slår... 20 4.2 Bemötande gentemot kvinnor som blivit utsatta för våld... 21 4.3 Uppfattning om att ställa frågor om våld till kvinnor... 21 4.4 Uppföljning av den våldsutsatta kvinnan... 22 3
4. 5 Metoddiskussion... 23 4.6 Slutsats... 24 REFERENSER...25 BILAGA 1...28 Intervjuguide... 28 4
1. INLEDNING Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem över hela världen och påverkar kvinnors hälsa och välbefinnande. Våld förekommer i alla länder, inom alla grupper, religioner och samhällsklasser (Heimer & Sandberg, 2008). Sjuksköterskor är i en unik position att identifiera och komma i kontakt med våldsutsatta kvinnor (Stinson & Robinson, 2006). Det är sjukvården som de våldsutsatta kvinnorna vänder sig till i första hand framför polis och sociala myndigheter. Därför ska frågor om våld ställas på alla sjukhus och vårdcentraler (Campbell, 2002). FN har tagit fram en deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor. Deklarationen framhåller att våldet mot kvinnor utgör ett hot mot kvinnors hälsa, rättigheter och friheter. Innehållet i deklarationen syftar bland annat till att våld mot kvinnor ska lagföras. Olika insatser ska göras för att förebygga våldet däribland utbildning av instanser som möter våldsutsatta kvinnor. Vidare betonas att handlingsplaner bör inrättas för att upptäcka och förhindra våldet mot kvinnor (Förenta nationerna, 1993). 1.1 Våldets konsekvenser I litteraturstudien av Campbell (2002) beskrivs hälsokonsekvenser som våld mot kvinnor ger. Våld mot kvinnor inkluderar både fysiskt och psykiskt våld samt sexuella övergrepp. I studien framkommer att våldet kan bidra till nedsatt livskvalitet samt frekventa besök hos hälso- och sjukvården. Våld är en av de vanligaste orsakerna till fysiska skador hos kvinnor. Skador, rädslor och stress associerat till våld kan resultera i kroniska hälsoproblem som långvarig smärta. Det kan även visa sig i symtom som dålig aptit, ätstörningar, magsår eller Irritabel bowel syndrom (IBS). Vidare framkommer att skadorna ofta inte stämmer överens med vad kvinnan själv berättar samt att hon flera gånger sökt sjukvård med oklar skadebild. Depression och post traumatiskt stressyndrom är de vanligaste mentala hälsokonsekvenserna för våldsutsatta kvinnor. Moore, Zaccaro och Parsons (1998) undersöker i sin enkätstudie sjukvårdspersonals (n=275) attityder och utbildning gentemot våldsutsatta kvinnor. I studien framkommer att när kvinnor söker sjukvården för fysiska eller sexuella skador uppger endast 34 % av sjukvårdspersonalen att de frågar kvinnan om våld. Författarna belyser därför att sjuksköterskor måste vara uppmärksamma på konsekvenserna som våldet ger för att kunna främja kvinnors hälsa och välbefinnande. Detta tydliggör även Roelens, Verstraelen, Van Egmond och Temmerman (2006) som i sin enkätstudie vänder sig till barnmorskor (n=249) för att undersöka deras attityder samt utbildning gentemot våldsutsatta kvinnor. Det 5
framkommer även här att endast en liten del av barnmorskorna, 19,3%, frågar kvinnor om våld om inte synliga tecken finns. 1.2 Sverige Lundgren, Heimer, Westerstrand och Kalliokoski (2001) belyser i sin enkätstudie att våld mot kvinnor är ett stort problem i Sverige. Denna studie är den största som gjorts i Sverige (n=6926 kvinnor) med syftet att studera omfattningen av mäns våld mot kvinnor. Det framkommer att nästan varannan kvinna, 46 %, någon gång blivit utsatt för våld. Brottsförebyggande rådet, Brå tar årligen fram statistik kring mäns våld mot kvinnor. År 2008 polisanmäldes 28 300 fall av våld mot kvinnor vilket är en ökning med 5 % jämfört med år 2007. Mörkertalen är dock stora, Brå har tidigare uppskattat att endast var femte fall polisanmäls. I över 70 procent av fallen rapporteras att misshandeln sker av en närstående (Pettersson, 2009). 1.3 Uppsala Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, arbetar på uppdrag av regeringen med att öka kunskapen om våld mot kvinnor på en nationell nivå samt att utveckla metoder för omhändertagandet av dessa kvinnor. Inom NCK finns en stödtelefon som benämns kvinnofridslinjen, dit kvinnor som blir utsatta för våld kan vända sig anonymt för hjälp, stöd och råd. Akademiska sjukhuset har i samarbete med NCK utarbetat en handlingsplan som finns att tillgå och som gäller inom Uppsala län. Denna innebär att alla kvinnliga patienter ska frågas om våld (NCK, 2008). 1.4 Hälso- och Sjukvårdens ansvar Enligt Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor ska denne uppmärksamma och möta patientens sjukdomsupplevelse samt lidande och så långt som möjligt lindra detta genom adekvata åtgärder. Vidare mål är att ge stöd och vägledning (Socialstyrelsen, 2005). Detta förtydligas även i hälso- och sjukvårdslagen, HSL (1982) som i 2 tar upp att målet för sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Taket, et al., (2003) belyser i sin litteraturstudie vikten av att på rutin fråga kvinnor om våld. Hälso- och sjukvården har den mest frekventa och bredaste kontakten med befolkningen av alla statliga myndigheter. I NCK s broschyr (2008) framkommer att många våldsutsatta kvinnor som söker sig till sjukvården skäms över sin situation och har svårt att berätta om våldet. Sjukvårdspersonalen har ett stort ansvar i att våga fråga om våld samt ha beredskap att omhänderta dessa kvinnor. 6
Häggblom, Hallberg och Möller (2005) undersökte med hjälp av enkäter sjuksköterskors kunskap och utbildning gentemot våldsutsatta kvinnor. Studien genomfördes på Åland och inkluderar 133 sjuksköterskor. I studien uppger endast 27 % av informanterna att de träffat en våldsutsatt kvinna under det sista kvartalet år 2000. Författarna menar att många fall av våld mot kvinnor verkar bli oupptäckta av sjuksköterskor. Majoriteten, 75 %, ställer frågor om våld till kvinnor medan endast 25 % anger att de sällan eller aldrig frågar om våld. De vanligaste anledningarna till att inte fråga om våld är svårigheter att formulera frågor, rädslor för svaret, tidsbrist, att frågan är irrelevant, saknas erfarenhet i att ställa frågor samt rädsla för att gå in på kvinnors integritet. Detta betonas även av Ramsay, Richardson, Carter, Davidson och Feder (2002) som i sin litteraturstudie granskar evidens för hur accepterat och effektivt det är för sjukvårdspersonal att ställa frågor om våld till alla kvinnor. Här beskrivs anledningar till att inte fråga om våld som brist på utbildning, utsätta kvinnan för fara, brist på kunskap om vart kvinnan ska hänvisas och tron om att kvinnan inte vill bli frågad. I studien av Stenson, Saarinen, Heimer, Sidenvall (2001) har 879 gravida kvinnor som besökt mödravården tillfrågats av barnmorskor om vilken uppfattning de har av att få frågor om våld. 80 % av de tillfrågade anser att det bara är positivt även då det i vissa fall kan kännas obehagligt då det väcker tankar och minnen. I litteraturstudien av Stinson och Robinson (2006) belyses vikten av att utbilda sjuksköterskor inom ämnet våld mot kvinnor. Författarna menar att sjukvårdpersonal som har utbildning misstänker och upptäcker också våld i större utsträckning. Detta förtydligas även i enkätstudien av Gutmanis, Beynon, Tutty, Wathen och MacMillan (2007) som granskar sjukvårdpersonals (n=931) attityder och bemötande mot våldsutsatta kvinnor. I studien framkommer att både utbildning, erfarenhet samt år inom yrket leder till ökad känsla av förberedelse och självförtroende i att bemöta kvinnan och våga ställa frågor om våld. 1.5 Bemötande Socialstyrelsen kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor (2005) tar upp under bemötande att sjuksköterskan ska ha förmåga att kommunicera med patienter på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt. Ett bra bemötande som inger empati, uppmuntran och omtanke är viktigt för att en våldsutsatt kvinna ska kunna känna trygghet, förtroende och våga berätta om sin situation (Heimer & Sandberg, 2008). Genom att som sjuksköterska tro på kvinnans historia, vara närvarande, lyssna och ställa frågor stärks tilliten hos kvinnan. Då 7
partnern ofta är kontrollerande är det av stor vikt att sjukvårdspersonal pratar med kvinnan ensam i ett enskilt rum (NCK, 2008). Battaglia, Finley och Liebschtz, (2003) intervjuade i sin studie 27 våldsutsatta kvinnor i åldrarna 18-56 år angående deras erfarenheter kring sjukvårdspersonals bemötande och attityder. Det framkommer att det är viktigt som sjukvårdspersonal att lyssna respektfullt och bemöta patienten på ett sätt så att denne känner sig individuellt behandlad. Vidare betonas att icke verbal kommunikation är betydelsefullt. Gester och kroppsspråk som ett leende, en hand om ryggen, ögonkontakt, värme och tålamod kan leda till att kvinnan känner sig tryggare. Det är även viktigt att sjukvårdpersonalen inte lägger skulden på kvinnan utan att de istället stöttar kvinnan till att vara förhoppningsfull. Butler (1995) beskriver i sin litteraturstudie våld mot kvinnor och tydliggör sjukvårdspersonalens betydelse. Det framkommer att vid första tillfället då frågor om våld ställs är det många kvinnor som förnekar detta. Istället för att reagera med frustration som sjuksköterska måste det finnas en förståelse för att förnekande är en normal respons. Heimer, Björck och Hogmark (2006) tar i sin handbok upp riktlinjer och rutiner inom vården av våldtagna och misshandlade kvinnor. De belyser att ifall kvinnan avsäger sig hjälp eller förnekar våld trots stark misstanke från sjukvårdspersonal är det viktigt att ändå informera och hänvisa kvinnan till de instanser som finns att tillgå. Om sjukvårdspersonalen tillmötesgår kvinnan med ett gott bemötande finns möjlighet att kvinnan vid ett senare tillfälle kontaktar de instanserna som finns för att få hjälp. 1.6 Attityder Nationalencyklopedin, NE (2009) definierar attityd som en varaktig inställning som byggs upp av erfarenheter och kommer i uttryck då personen är för eller emot något. Män som kränker och utövar våld mot sin partner återfinns inom alla yrkeskategorier, samhällsklasser och etniska grupper (Heimer & Sandberg, 2008). Det finns dock en hel del attityder och fördomar om mäns våld mot kvinnor. Exempel på dessa är att män som utövar våld är från andra kulturer, de tillhör socialt lägre skikt och är alkoholiserade eller arbetslösa (Lundgren et al., 2001). Aksan och Aksu, (2007) tillfrågar genom enkäter sjukvårdspersonal (n=215) om deras kunskap, attityder och upplevelser i mötet med en våldsutsatt kvinna. Studien belyser att 76 % av de tillfrågade tror att männen som slår sina kvinnor är aggressiva i alla sina sociala relationer. Studien visar även att det finns attityder mot kvinnor som utsatts för våld. 52 % anger att de tror att kvinnorna kommer från låg socioekonomisk klass och har låg utbildningsnivå. Lundgren et al (2001) tar upp fler attityder och fördomar om kvinnor som 8
utsätts för våld exempelvis att hon tidigare i livet utsatts för våld och nu söker sig till våldsamma män. I studien av Häggblom, Hallberg och Möller (2005) framkommer att 62 % av de svarande sjuksköterskorna tror att alkohol och droger är orsaken till fysiskt våld mot kvinnor. 25 % uppgav att de trodde att våldet var ett resultat av kvinnans hjälplösa personlighet medan 27 % uppgav att det var lätt för kvinnan att lämna den våldsamma relationen hon befinner sig i. Utbildnings- och diskussionsmöjligheter är nödvändigt för att få bort de negativa attityder och värderingar som kan finnas hos sjukvårdspersonal gentemot våldsutsatta kvinnor (Butler, 1995). Heimer, Björck och Hogmark (2006) menar att egna attityder och värderingar påverkar hur sjukvårdspersonal kommunicerar och kan därmed påverka kvinnan. Därför måste sjukvårdspersonals egna attityder lämnas utanför vid bemötandet av våldsutsatta kvinnor. 1.7 Problemformulering Alla kvinnor som söker sjukvården har samma rättighet till god vård och ett adekvat omhändertagande. Genom att ställa frågor om våld har sjuksköterskor och barnmorskor en stor möjlighet att upptäcka kvinnor som blivit utsatta för våld (NCK, 2008). Sjukvårdspersonalens sätt att bemöta kvinnan är avgörande för om kvinnan väljer att berätta om sin situation eller inte (Heimer, Sandberg, 2008). Negativa uppfattningar bör lämnas utanför i mötet med våldsutsatta kvinnor, då det kan ge en negativ inverkan hos kvinnan (Heimer, Björck och Hogmark, 2006). Författarna vill med denna studie undersöka sjuksköterskors och barnmorskors bemötande samt uppfattning om våldsutsatta kvinnor. 1.8 Syfte Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors och barnmorskors bemötande samt uppfattningar om våldsutsatta kvinnor inom primärvården. 1.9 Frågeställningar 1. Vad har sjuksköterskor/barnmorskor för uppfattningar om kvinnor som är utsatta för våld? 2. Vad beskriver sjuksköterskor/barnmorskor att de har för bemötande gentemot kvinnor som är utsatta för våld? 3. Hur tycker sjuksköterskor/barnmorskor att det är att ställa frågor om våld till kvinnor? 4. Hur följer sjuksköterskor/barnmorskor upp kvinnor som har blivit utsatta för våld? 9
2. METOD 2.1 Design Studien var kvalitativ deskriptiv med semistrukturerade intervjuer (Polit & Beck, 2004). 2.2 Urval Inom de centrala delarna i Uppsala län fanns fem vårdcentraler med både sjuksköterskor och barnmorskor anställda. Urvalet i studien var fem sjuksköterskor och fem barnmorskor som var anställda vid två av de fem vårdcentralerna. Urvalet var ett bekvämlighetsurval eftersom dessa två vårdcentraler var de första av fem som accepterade att delta i studien. Hälften av de anställda barnmorskorna och sjuksköterskorna på respektive vårdcentral intervjuades. 2.3 Datainsamlingsmetod 2.3.1 Intervjuer Som datainsamlingsmetod användes intervjuer med semistrukturerade frågor formulerade av författarna (Bilaga 1). De första frågorna handlade om ålder, kön, yrke, antal yrkesverksamma år samt eventuell utbildning i ämnet våld mot kvinnor. Därefter ställdes frågor huruvida informanter mött en våldsutsatt kvinna eller inte. Fem frågor belyste området bemötande och tre frågor belyste området attityder. Vidare ställdes fyra frågor om informatörerna anser det vara viktigt att alla patienter tillfrågas om våld då de besöker sjukvården. Intervju frågorna testades på fyra personer med olika yrkesbakgrund, medellängden på dessa intervjuer var 11 minuter. Därpå förtydligades tre av frågorna och ordningsföljden på en fråga ändrades. Båda författarna deltog vid samtliga intervjuer. Under intervjuerna var en författare aktiv och intervjuade. Den andra författaren antecknade samt kompletterade muntligt i de fall där de ansåg att det behövdes. Intervjuernas längd varierade mellan 10-20 minuter varav medellängden på intervjuerna var 12 minuter. 2.3.2 Tillvägagångssätt Författarna kontaktade respektive verksamhetschef via telefon för att få ett godkännande av studiens genomförande. Två vårdcentralschefer avslog ansökan, en vårdcentral fick inte författarna tag på. De resterande två accepterade genomförandet av studien. Verksamhetscheferna fick information om studien och blankett för tillstånd av uppsatsarbete fylldes i. Författarna fick därefter telefonnummer till fem sjuksköterskor och fem barnmorskor som arbetade vid vårdcentralerna. Därpå kontaktade författarna var och en av de utvalda för att ge muntlig information. Informatörerna delgavs information om att 10
intervjuerna skulle spelas in för att sedan behandlas konfidentiellt samt att deltagandet var frivilligt och att deltagarna hade möjlighet att avbryta sin medverkan under studiens gång. Alla tillfrågade accepterade detta. Tiden för intervjutillfällena bestämdes över telefon och genomfördes efter överenskommelse på respektive vårdcentral i informatörernas arbetsrum. Intervjuerna genomfördes i oktober 2009. Innan intervjuerna påbörjades fick informatörerna muntlig information som var baserad på informationsbrevet 2.4 Analys Det inspelade materialet från intervjuerna delades upp mellan författarna och skrevs ordagrant ner för att sedan transkriberas. Författarna granskade sedan varandras intervjumaterial för att garantera att de överensstämde med intervjuinspelningarna. Materialet lästes igenom upprepade gånger av författarna för att öka förståelsen av textens innehåll. Därpå analyserades materialet med innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004). Meningar som svarade på frågeställningarna i studien valdes ut och blev till meningsenheter. Meningsenheter innebär ord och meningar som innehåller ordval relaterade till varandra genom deras innehåll, samstämmigheten mellan författarna kontrollerades. Därefter skrevs meningsenheterna om till kondenserade meningsenheter, onödiga ord exkluderades för att förkorta och förenkla texten. Huvudinnehållet var fortfarande detsamma. Därefter tog författarna ut ett eller flera ord som återspeglade meningen, så kallade koder. Flera koder som liknar varandra till innehåll bildar en underkategori. Dessa grupperas sedan ihop till en kategori, se tabell 1 (Graneheim & Lundman, 2004). Tabell 1 Exempel på transkribering Meningsenhet så ger jag alltid dom här en tid till läkare för en noggrann anamnes och status och journalanteckning då, om ifall det skulle behövas polisanmälas. jag erbjuder professionell hjälp att få och kan hjälpa dom att förmedla den kontakten men säger dom nej till det skulle jag nog plocka tillbaks dem och försöka igen Kondenserad Meningsenhet Skickar de vidare till läkare för anamnes status och journalanteckning. Hjälpa till att förmedla kontakt till professionell hjälp. Vid nekande, följer upp. Kod Underkategori Kategori Skickar vidare till läkare för bland annat dokumentation Förmedlar kontakt till professionell hjälp. Följer upp vid nekande. Till läkare Till professionell hjälp Hänvisar kvinnan vidare till olika instanser 11
3. RESULTAT Samtliga barnmorskor uppgav att de hade utbildning inom ämnet våld mot kvinnor genom Rikskvinnocentrum (RKC) eller genom studiedagar arbetsgivaren ordnat. Två sjuksköterskor saknade utbildning i ämnet och tre hade deltagit i enstaka studiedagar arrangerade av arbetsgivaren. Barnmorskorna hade varit i genomsnitt 15 år i yrket och sjuksköterskorna i genomsnitt 16 år inom yrket. Samtliga var kvinnor, medelåldern var 51 år och variationsvidden 40-63 år. 3.1 Uppfattningar om våldsutsatta kvinnor Två kategorier identifierades som representativa för denna frågeställning, se tabell 2. Dessa kategorier var uppfattning om kvinnor som blivit utsatta för våld samt uppfattningar om män som slår. Kategorierna presenteras nedan. Tabell 2 Transkribering under kategorierna uppfattningar om kvinnor som blivit utsatta för våld samt uppfattningar om män som slår. Meningsenhet Ååå det är svårt att säga för det vet man ju att det finns i alla kategorier vad ska jag säga samhällsklasser och så det är ju inte frågan om att det är en specifik för en del är väldigt kontrollerande, att man svara för kvinnan och att man är med varenda gång Kondenserad meningsenhet Det kan finnas i alla kategorier och samhällsklasser, inte någon specifik. Väldigt kontrollerande man, är med varje gång. Kod Underkategori Kategori Finns i alla kategorier, samhällsklasser. Ingen specifik. Kontrollerande, ständigt närvarande. Det kan vara vem som helst Kontrollerande Uppfattningar om kvinnor som blivit utsatta för våld Uppfattningar om män som slår 3.1.1 Uppfattningar om kvinnor som blivit utsatta för våld De uppfattningar som framkom var att en kvinna som utsatts för våld kan känna skam samt att hon kan vara tillbakadragen. Vidare uppgav informanterna att hon kan se nedgången och sliten ut. Dessa kommentarer var sparsamma och lämnades av sjuksköterskor. 12
Öööhmm lite tillbakadragen/ /förstår ni bilden då lite tystlåten lite tillbakadragen. (Sjuksköterska) Sjuksköterskorna uppgav liknande åsikter om vem en kvinna kunde vara som utsatts för våld, denna åsikt var att det kan vara vem som helst. Några informatörer lämnade dock tvetydiga svar. De uttryckte att det kunde vara vem som helst, men samtidigt fanns ändå en annan bild, detta presenteras i citatet nedan. Hmmm alltså egentligen kan det vara vem som helst har jag en känsla av idag / /Annars så kan man ju tänka sig det att det är kvinnor som mår dåligt att de ser nergångna ut och slitna ut och sådär men dom jag har träffat är unga tjejer. (Sjuksköterska) Barnmorskorna i studien uppgav samma synpunkter gällande vem en kvinna som utsatts för våld kunde vara. De ansåg att det kunde vara vem som helst, att hon fanns i alla samhällsklasser och att det inte gick att se på henne att hon utsatts för våld. Det kan vara precis vem som helst, man vet aldrig vem det är, man kan inte säga att det är dom ser ut på ett speciellt sätt eller, alltså det vet man aldrig. (Barnmorska) 3.1.2 Uppfattningar om män som slår När det gäller uppfattningar om män som utövar våld uppgav informanterna olika synpunkter. Uppfattningar som framkom var att alkohol och droger ofta var inblandade samt att männen kunde ha dåligt självförtroende eller vara dominanta. Vidare framkom att män som utövar våld kunde vara jag-svaga män med behov av att trycka ner andra. Andra synpunkter som uppgavs var att männen kunde vara obalanserade eller kontrollerande. Några informanter angav att männen som utövar våld kunde vara vem som helst, från vilken samhällsklass, yrke, ålder eller social bakgrund. 13
Det är säkert någon människa som inte mår bra själv alkohol och droger tror jag ofta är inblandade. (Sjuksköterska) antingen är väldig kontrollerande eller också väldigt obalanserad/ / man kan aldrig säga att det är något speciellt utseende att man ser ut på ett särskilt sätt, det är ju det som gör att det blir svårt också, man vet aldrig vem det är liksom. (Barnmorska) det också kan vara vem som helst från samhället då från vilken ja från vilken ålder som helst och vilket yrke och vilken social bakgrund. (Barnmorska) 3.2 Bemötande gentemot kvinnor som blivit utsatta för våld I analysen under denna frågeställning framkom en kategori, denna var: bra bemötande. Denna kategori presenteras nedan och visas i tabell 3. Tabell 3 Transkribering under kategorin bra bemötande Meningsenhet Så som man alltid gör i kontakt med andra människor, respektfullt och lyssna och försöka liksom med den hjälp som jag kan erbjuda de är vad vi säger, men de är också vårt kroppsspråk, hur vi agerar så att man lutar sig mer framåt och säger att de här är jag intresserad av vad som ha hänt mm Kondenserad meningsenhet Så som man alltid gör. Respektfullt och lyssna Viktigt med kroppsspråk. Luta sig framåt för att visa sig intresserad Kod Underkategori Kategori Bemöta respektfullt och lyssna Viktigt med kroppsspråk Respektfullt Kroppsspråk Bra bemötande Samtliga informanterna angav vikten av ett bra bemötande gentemot den våldsutsatta kvinnan. Ett bra bemötande och trygghet ansågs betydelsefullt av informanterna då det kunde vara svårt för kvinnan att berätta om sin situation. För att inge trygghet gentemot kvinnan 14
uppgav de betydelsen av att uppmuntra kvinnan att berätta, inte ta över samt med ett professionellt förhållningssätt hjälpa kvinnan till att våga lämna relationen. Man måste ju vara väldigt lyssnande och man får ju inte ta över, man måste ju låta kvinnan få berätta så mycket hon orkar äh, men att hon ska kunna känna sig trygg i det hon säger (Sjuksköterska) men på ett professionellt sätt så att man vet och att de kan känna sig trygga med att dom berättat också. (Barnmorska) Det är väldigt viktigt för att den här kvinnan mår ju ofta psykiskt väldigt dåligt och det kanske många gånger är svårt för henne att berätta vad som hänt också. (Sjuksköterska) Synpunkter som framkom var att bemötandet av den våldsutsatta kvinnan skulle vara naturligt och respektfullt. Vidare uppgav informanterna att det var viktigt att lyssna på kvinnan, ta kvinnan på allvar, inte lägga skulden på kvinna samt vara lyhörd och lugn. som man gör med alla höll jag på att säga/ /respektfull och att det inte är hennes fel/ /utan det är situationer som gör att det blir på ett visst eller annat sätt då. (Barnmorska) Att ställa öppna frågor, visa öppenhet, intresse samt att inte vika undan med blicken var andra åsikter som framkom. En informant uppgav vikten i att använda sig av sitt kroppsspråk i bemötandet med den våldsutsatta kvinnan. ja, korrekt ska man vara lugn och korrekt och så ska man inte vika undan med blicken/ / prata på visa intresse, och en öppenhet så, inte så att man sluter sig själv. (Barnmorska) 15
De är vad vi säger, men de är också vårt kroppsspråk, hur vi agerar så att man lutar sig mer framåt och säger att de här är jag intresserad av vad som ha hänt mmm. (Barnmorska) 3.3 Uppfattning om att ställa frågor om våld till kvinnor Under denna frågeställning framkom två kategorier utifrån analysen, se tabell 4. Dessa var: att ställa frågor om våld samt frågor om våld på rutin. Dessa presenteras nedan. Tabell 4 Transkribering under kategorierna att ställa frågor om våld samt frågor om våld på rutin. Meningsenhet för de som man frågar om de är oftast tacksamma och de som man inte har varit utsatta för det tar inte illa upp, det har jag aldrig varit med om Vissa har man kanske frågat om man har misstänkt det. Mm. Då har jag frågat. Det ingår som rutin, vi frågar alltid, ja vi gör det alltid Kondenserad Meningsenhet Kvinnor som frågas är tacksamma. Ingen tar illa upp Frågat om misstänkt våld. Tycker att det är bra att ställa frågor på rutin. Kod Underkategori Kategori Tycker inte att det är svårt att ställa frågor om våld Frågar vid misstanke. Tycker att det är bra att fråga på rutin. Tycker inte att det är svårt att ställa frågor om våld Frågar vid misstanke om våld. Frågar på rutin Att ställa frågor om våld Frågor om våld på rutin 3.3.1 Att ställa frågor om våld Samtliga informanterna sade sig vara positiva till att ställa frågor om våld till kvinnor. Några informanter uppgav att de endast frågar kvinnor om våld då misstanke förelåg som exempelvis synliga blåmärken. De uppgav att de vid dessa situationer ställde öppna frågor så som hur de har det hemma. Det är bara om jag misstänker om någon blivit mår dåligt kanske psykiskt och är ledsen och trötta och jag inte riktigt förstår vad det beror på då kan det hända att jag kanske frågat hur de har det hemma (Sjuksköterska) 16
att om ja skulle märka att hon mår dåligt och har blåmärken på ett sånt sätt att jag då ändå skulle fråga hur har det här hänt eller har du blivit slagen eller något sånt jag hoppas det i alla fall. (Sjuksköterska) Barnmorskorna frågade alla gravida kvinnor om våld. De var medvetna om att frågan skulle ställas till alla kvinnor men endast ett fåtal av barnmorskorna frågade även de kvinnor som kom för undersökning/rådgivning. Skälen till detta framgick ej. Vi ställer ju alltid frågan när vi skriver in då och det ska vi ju egentligen göra med om vi har prevpatienter också, men de är inte alltid vi gör, jag gör inte alltid de, nej (Barnmorska) vi frågar alla som kommer till oss för preventivmedel eller graviditet då, om man någon gång har varit utsatt för våld, övergrepp, misshandel eller incest. (Barnmorska) Informanterna i studien angav att de inte upplevde svårigheter i att ställa frågor om våld till kvinnor. Sjuksköterskorna poängterade att de inte hade tillräckligt med erfarenhet i att ställa frågor om våld. De trodde dock inte att det skulle vara problematiskt att ställa frågor. Informanterna framhöll att det var beroende på situation då det i vissa fall kunde vara oväsentligt att ställa frågor om våld. Ett exempel på en sådan situation var vid en vanlig blodtryckskontroll. Det framkom även att informanterna trodde att det skulle vara lättare att ställa frågorna om de ingick som rutin. jag vet inte om man direkt ska behöva fråga det om man ska ta ett blodtryck på en kvinna, där kanske det inte känns så (Sjuksköterska) Det skulle nog inte vara några problem, bara att det var som en rutin att man skulle göra det, då skulle jag nog inte tänka på det. (Sjuksköterska) 17
Barnmorskorna ansåg att de hade en vana i att ställa frågor och därmed så upplevde de att detta inte var någon svårighet. De uppgav även att kvinnor som tillfrågades var tacksamma och tog inte illa upp vare sig de hade blivit utsatta för våld eller inte. för de som man frågar om de är oftast tacksamma och de som man inte har varit utsatta för det tar inte illa upp, det har jag aldrig varit med om. (Barnmorska) 3.3.2 Frågor om våld på rutin Barnmorskorna och majoriteten av sjuksköterskorna hade tydliga synpunkter och ansåg att det borde ingå som rutin att ställa frågor om våld till kvinnor. Det framkom även synpunkter som att frågor om våld inte borde ställas på rutin, dessa synpunkter var sparsamma och lämnades endast av sjuksköterskor. Ja det tycker jag är väldigt viktigt till och med. Inte som rutin tycker jag inte det (Barnmorska) (Sjuksköterska) 3.4 Uppföljning av den våldsutsatta kvinnan Två kategorier identifierades utifrån analysmaterialet under denna frågeställning, se tabell 5. Kategorierna var: Hänvisar kvinnan vidare till olika instanser samt om handlingsplan finns att tillgå. Dessa presenteras nedan. Tabell 5 Transkribering under kategorierna hänvisar kvinnan vidare till olika instanser samt om handlingsplan finns att tillgå Meningsenhet Jag erbjuder alltid att det finns professionell hjälp att få och jag kan hjälpa dom att förmedla den kontakten men säger dom nej till det skulle jag nog plocka tillbaks dem tror jag och försöka igen vi har ju också en mall också som vi ska följa, både hur man ska fråga och vad man ska säga. Kondenserad meningsenhet Hjälpa till att förmedla kontakt till professionell hjälp. Vid nekande, följer upp. Har en mall att följa med frågor och svar. Kod Underkategori Kategori Förmedlar kontakt till professionell hjälp. Följer upp vid nekande. Mall att följa med svar och frågor. Till professionell hjälp Känner till handlingsplan Hänvisar kvinnan vidare till olika instanser Om handlingsplan finns att tillgå 18
3.4.1 Hänvisar kvinnan vidare till olika instanser Informanterna uppgav olika tillvägagångssätt för att hänvisa/följa upp den våldsutsatta kvinnan. En informant angav att denne hänvisade kvinnan vidare till läkaren då mottagningsbesöket var tidsbegränsat. Majoriteten av informanterna lämnade ut telefonnumret till och information om rikskvinnocentrum samt uppmuntrade kvinnan att själv ta kontakt med dem. Andra synpunkter som framkom var att om kvinnan avsäger sig hjälp så kunde ett återbesök vara bra för att på nytt försöka hjälpa kvinnan. Det framkom även att kvinnan kunde bli erbjuden kontakt med psykolog om behovet fanns. Ja dels så ger vi, lämnar vi då information om kvinnojouren som finns här då, för det är ju det som är hm...lättast för oss, och sen om de behöver ha stödsamtal, psykolog (Barnmorska) 3.4.2 Om handlingsplan finns att tillgå Några informanter uppgav att de hade en specifik handlingsplan att följa om de upptäckte fall av våld. En informant kände inte till någon handlingsplan. Oavsett om informanterna kände till en handlingsplan eller inte så visste de var kvinnan kunde hänvisas. Alltså, ja vi har ju det från vi har ju ett kompendium som det gäller väl hela Uppsala läns landsting tror jag, det har vi ju jaa och det jag tycker nog att vi är nog ganska bra på att följa det. (Barnmorska) 4. DISKUSSION Studiens resultat visade att barnmorskorna i studien hade mer utbildning och erfarenhet i att möta våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskorna och barnmorskorna hade överlag inte så många uppfattningar om kvinnor som utsatts för våld. Däremot uppgav informanterna fler synpunkter om hur de uppfattar män som slår kvinnor. Alla informanter ansåg att sättet som kvinnan bemötes på var viktigt, detta för att kvinnan skulle känna sig trygg och våga berätta om sin situation. Samtliga informanter i studien var positiva till att ställa frågor om våld. Däremot uppgav några informanter att de endast frågade kvinnan om misstanke om våld 19
förelåg. Informanterna i studien hade kunskap om var de skulle hänvisa den våldsutsatta kvinnan däremot fann författarna brister i kännedom av handlingsplaner. 4.1 Uppfattningar om kvinnor som blivit utsatta för våld samt om män som slår Resultatet visade att informanterna hade sparsamma uppfattningar av kvinnor som utsatts för våld. De få uppfattningar som framkom angavs av sjuksköterskorna. Dessa var bland annat att kvinnorna kunde känna skam samt kunde vara tillbakadragna. Barnmorskorna i studien hade mer utbildning och erfarenhet i att möta våldsutsatta kvinnor. Författarna tror att detta var anledningen till att få uppfattningar angavs av dem. Tidigare forskning har visat att utbildning och möjligheter till diskussion var nödvändigt för att få bort negativa attityder och värderingar som fanns (Butler, 1995). Det framkom att sjuksköterskorna var mer tvetydiga i sina svar och lämnade delvis dubbla budskap. Författarna tolkade att det verkade som att de hade lärt sig att det kunde vara vem som helst men ändå angavs uppfattningar om våldsutsatta kvinnor. Vidare visade tidigare forskning på att egna attityder och värderingar påverkade sjukvårdspersonalens kommunikation och detta kunde ha inverkan på kvinnan. Sjukvårdspersonalens egna attityder måste därför lämnas utanför vid bemötandet av våldsutsatta kvinnor (Heimer, Björck och Hogmark, 2006). Författarna håller med om detta och anser att mer utbildning behövs inom ämnet våld mot kvinnor med speciell vikt på sjuksköterskor. Författarna menar att ökad kunskap leder till bättre förståelse för kvinnans situation och kan därmed hjälpa till att få bort negativa attityder. Författarna upptäckte i resultatet att en annan faktor som påverkade negativa attityder var erfarenhet i att möta en våldsutsatt kvinna. Ett intressant resultat som framkom var att informanterna hade fler uppfattningar utav män som slår. Många av uppfattningarna överensstämde med studien av Häggblom, Hallberg och Möller (2005) där det bland annat framkom att alkohol och droger var orsaken till fysiskt våld mot kvinnor. Att fler uppfattningar om män angavs tror författarna beror på att informanterna inte träffade männen i samma utsträckning som kvinnorna och därmed hade lättare att bilda sig egna uppfattningar. Informanterna framhöll även åsikter om att det kunde vara vem som helst i samhället. I litteratursökningen framkom att män som kränker och utövar våld mot sin partner återfinns inom alla yrkeskategorier, samhällsklasser och etniska grupper (Heimer & Sandberg, 2008). Författarna tror att detta kan vara förknippat med erfarenhet och kunskap. 20
4.2 Bemötande gentemot kvinnor som blivit utsatta för våld Samtliga informanter ansåg att sättet de bemötte kvinnan på var viktigt. Detta resultat var något som författarna förväntade sig i och med att ett bra bemötande anses som det korrekta i dagens samhälle. Att tillmötesgå kvinnan på ett bra sätt är något som ses som självklart. Detta framkom även av informanternas svar. Synpunkter som uppkom i intervjuerna var att trygghet ansågs betydelsefullt för att kvinnan skulle våga berätta om sin situation. Några framhävde att det var viktigt att uppmuntra kvinnan till att berätta om sin situation och att bemöta kvinnan med respekt. Detta styrks även i tidigare forskning. Heimer & Sandberg (2008) konstaterade att ett bra bemötande som inger empati, uppmuntran och omtanke var viktigt för att en våldsutsatt kvinna skulle kunna känna trygghet, förtroende och våga berätta om sin situation. Vidare visade studiens resultat att informanterna ansåg det viktigt att lyssna på kvinnan, ta kvinnan på allvar, inte lägga skulden på kvinna samt vara lyhörd och lugn. Heimer, Björck och Hogmark (2006) påpekade i sin studie att om sjukvårdspersonalen tillmötesgår kvinnan med ett gott bemötande fanns möjlighet att kvinnan vid ett senare tillfälle uppsöker sjukvården igen för att få hjälp. Författarna konstaterar att ett bra bemötande är något som alla sjuksköterskor och barnmorskor bör ha i mötet med en våldsutsatt kvinna eftersom det kan vara avgörande om kvinnan berättar om våldet eller inte. Vidare konstaterar författarna att utbildning förefaller vara väsentligt för att få ett bra bemötande och för att personal ska känna sig trygg i sin roll som sjuksköterska eller barnmorska. Även kroppsspråk var något som informanterna angav som betydelsefullt. Detta har författarna funnit stöd för i litteraturen. Battaglia, Finley & Liebschtz, (2003) betonade att ickeverbal kommunikation var betydande. Gester och kroppsspråk som ett leende, en hand om ryggen och ögonkontakt kunde leda till att kvinnan kände sig tryggare. Författarna betonar att detta är en lätt insats att göra men som ändå är väldigt betydelsefullt för den våldsutsatta kvinnan. 4.3 Uppfattning om att ställa frågor om våld till kvinnor I resultatet framkom att barnmorskorna frågade alla gravida kvinnor om våld. De var medvetna om att frågan skulle ställas till alla kvinnor men endast ett fåtal barnmorskor frågade även de kvinnor som kom för undersökning/rådgivning. Skälen till detta framgick ej. Barnmorskorna ansåg att de hade en vana i att ställa frågor, därför var det inte något som de upplevde som besvärande. Författarna tror att erfarenhet leder till en större trygghet i att ställa frågor om våld. De uppgav även att kvinnor som tillfrågades ofta var tacksamma att frågan ställdes och tog inte illa upp, vare sig de hade blivit utsatta för våld eller inte. Tidigare 21
forskning visade att kvinnor som tillfrågades om de blivit utsatta för våld ansåg att det bara var positivt att få frågan ställd (Stenson, Saarinen, Heimer, Sidenvall, 2001). Författarna fann i resultatet att sjuksköterskorna hade mindre erfarenhet i att ställa frågor om våld och de uppgav att de endast skulle fråga vid misstanke om våld som exempelvis synliga blåmärken. Informanterna uppgav att det i vissa situationer inte lämpade sig att ställa frågor om våld, exempelvis vid en blodtryckskontroll. En majoritet av informanterna angav åsikter om att det skulle vara bra att ställa frågor om våld på rutin. Flera studier visade att många fall verkar bli oupptäckta om sjukvårdspersonal inte uppmärksammade och frågade kvinnor om våld (Häggblom, Hallberg och Möller, 2005). Därför anser författarna att det bör ingå som rutin att fråga alla kvinnor om våld förekommer. Författarna tror att om frågor om våld ställs till alla kvinnor skulle det kännas mer naturligt både för sjukvårdspersonalen och för kvinnorna som får frågorna ställda. Detta anser författarna skulle kunna leda till att kvinnorna inte känner sig kränkta av att få frågan ställd samt att frågan skulle bli mer accepterad. På sikt tror även författarna att fler fall av våld skulle upptäckas och uppmärksammas, även på ett tidigt stadium. 4.4 Uppföljning av den våldsutsatta kvinnan Studiens resultat visade att majoriteten av informanterna hänvisade kvinnan vidare till rikskvinnocentrum, RKC. Det framkom att kvinnorna fick information om RKC samt ett visitkort med telefonnummer dit. I de allra flesta fall uppmanades kvinnorna att själva ta kontakten med RKC. Informanterna uppgav även att om en kvinna avsade sig hjälp kunde ett återbesök vara bra för att på nytt försöka få kvinnan att berätta. Detta har författarna hittat stöd för i litteraturgenomgången. Butler (1995) betonade att vid första tillfället då frågor om våld ställdes var det många kvinnor som förnekade detta. Vidare betonade de att förnekelse var en normal respons. Detta styrks även i studien av Heimer, Björck och Hogmark (2006) de belyste att ifall kvinnan avböjde hjälp eller förnekade våld trots stark misstanke var det viktigt att ändå informera och hänvisa kvinnan till de instanser som fanns att tillgå. Författarna har en tydlig åsikt om att sjukvårdspersonal ska känna till var den våldsutsatta kvinnan ska hänvisas då detta är en förutsättning för att kunna hjälpa kvinnan. En av informanterna uppgav en avvikande åtgärd då denne hänvisade kvinnan vidare till en läkare vid ett tidsbegränsat mottagningsbesök. Detta tror författarna beror på brister i organisationen. Författarna menar att inom organisationen måste tydliga riktlinjer finnas för vem som ska ställa frågor samt var kvinnan ska hänvisas. Hälften av informanterna sade sig ha en handlingsplan att följa då ett 22
fall av våld upptäcks, majoriteten var barnmorskor. Inom Uppsala län finns en handlingsplan att följa utarbetad av Akademiska sjukhuset i samarbete med nationellt centrum för kvinnofrid, NCK (NCK, 2008). Att ha en handlingsplan att följa tror författarna är av stor vikt för att underlätta omhändertagandet av den våldsutsatta kvinnan. 4. 5 Metoddiskussion I studien har en kvalitativ metod använts. Detta tillvägagångssätt lämpade sig då syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors och barnmorskors uppfattningar och erfarenheter. Fördelar med en kvalitativ metod var att det framkom fler nyanser i svaren. Författarna intervjuade tio personer varav fem var sjuksköterskor och fem barnmorskor. Detta för att få en rimlig volym och bredda antalet synpunkter. En svaghet i studien var dock att materialet var för litet för att kunna implementeras i verkligheten. Båda författarna medverkade under alla tio intervjuer och växlade mellan att intervjua, anteckna och komplettera i de fall där de ansåg behövdes. Alla intervjuer spelades in med diktafon för att sedan kunna skrivas ner ordagrant. På så sätt gick inte författarna miste om relevant information. Materialet lästes igenom upprepade gånger av författarna för att öka förståelsen av textens innehåll, detta ökade trovärdigheten i studien. Intervjufrågorna testades innan intervjuerna påbörjades på fyra personer med olika yrkesbakgrund. Detta medförde att författarna formulerade om två frågor samt ändrade ordningsföljden på en fråga. Intervjuguiden blev på så sätt tydligare och fick en logisk ordningsföljd. Samma intervjufrågor användes till alla informanterna. Frågorna i intervjuguiden var utformade för att svara mot studiens syfte och frågeställningar, vilket medförde en hög tillförlitlighet. Intervjuerna ägde rum på de två utvalda vårdcentralerna i respektive informants arbetsrum. Detta medförde att informanterna var välbekant med miljön vilket kunde påverka svaren på frågorna. Nackdelar med intervjuplatsen var att en informant var stressad på grund av tidsbrist samt att en intervju blev avbruten då en kollega till informanten kom in. Detta tror författarna kan ha haft inverkan på intervjutiden. Den från början utsatta intervjutiden på 15-30 minuter visade sig vara för lång då intervjuerna varade mellan 10-12 minuter. Författarna fick under studiens gång mer kunskap samt blev mer säkra på att intervjua. En nackdel med detta kunde då vara att de första utförda intervjuerna inte höll samma mått som de sista som genomfördes. Inom Uppsala Län finns endast fem vårdcentraler där både sjuksköterskor och barnmorskor arbetar. Då det vid studiens början i oktober 2009 var planerat att starta vaccination av nya 23
influensan (H1N1) avslog flera vårdcentraler till att medverka i studien. En nackdel med kvalitativ metod var att intervjuer ses som tidskrävande. Detta medförde svårigheter i att få ett godkännande för att genomföra studien på vårdcentralerna. Sammanställningarna av intervjuerna gjordes med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) metod för innehållsanalys. Detta tyckte författarna var en lätt och användbar metod för att få ut det viktigaste ur intervjuerna. Utifrån innehållet i analysen togs kategorier fram som överensstämde med studiens frågeställningar. Svårigheter med denna analysmetod var bland annat att korta ner innehållet i de kondenserade meningsenheterna till koder för att få med det mest relevanta ur innehållet. För att sjukvårdspersonal ska kunna upptäcka fall av våld mot kvinnor och veta hur de ska agera anser författarna att vidare studier skulle kunna innefatta implementering och uppföljning av handlingsplaner. Detta för att uppmärksamma våld mot kvinnor på ett tidigt stadium. Författarna hoppas med denna studie kunna uppmuntra sjuksköterskor och barnmorskor till en större öppenhet och förståelse inför våldsutsatta kvinnor. Alla sjuksköterskor och barnmorskor kommer någon gång i kontakt med kvinnor som utsatts för våld därför är detta något som är angeläget. 4.6 Slutsats Författarna kan konstatera att barnmorskorna i studien hade mer erfarenhet och utbildning inom ämnet våld mot kvinnor. Författarna tror att detta medförde att barnmorskorna hade färre uppfattningar om kvinnor som utsatts för våld samt ställde frågor om våld i större utsträckning. Författarna poängterar att utbildning är nödvändigt för att öka tryggheten hos sjuksköterskor och barnmorskor i att bemöta och omhänderta våldsutsatta kvinnor samt för att få en medvetenhet gällande negativa uppfattningar. 24
REFERENSER Aksan, D., Aksu, F. (2007). The training needs of Turkish emergency department personnel regarding intimate partner violence. BioMedCentral Public Health. 7, 350 Battaglia, T., Finley, E., Liebschtz, J. (2003). Survivors of intimate partner violence speak out. Trust in the patient-provider relationship. Journal general internal medicine. 18, 617-23. Butler, M J. (1995). Domestic violence: a nursing imperative. Journal of Holistic Nursing. 13(1),54-69. Campbell, J. (2002). Health consequences of intimate partner violence. The Lancet. 359, 1331-36. FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (1993). Declaration on the Elimination of Violence against Women. Hämtad den 27 oktober, 2009, från http://www.unhchr.ch/huridocda/huridoca.nsf/(symbol)/a.res.48.104.en Graneheim, U.H., Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112. Gutmanis, I., Beynon, C., Tutty, L., Wathen, N., MacMillan, H. (2007). Factors influencing identification of and response to intimate partner violence: a survey of physicians and nurses. BioMedicalCentral Public Health. 7,12 Heimer, G., Björck, A., Hogmark, S. (2006). Att möta kvinnor som utsatts för misshandel och våldtäkt Ett utbildningsprogram för hälso- och sjukvårdspersonal. Uppsala: Rikskvinnocentrum Heimer G., Sandberg D (red). 2008. Våldsutsatta kvinnor samhällets ansvar. 2a uppl. Studentlitteratur. Häggblom, A., Hallberg, L., Möller, A. (2005). Nurses attitudes and practices towards abused women. Nursing and Health Sciences. 7, 235-42. 25