Varför ska frågan om erfarenhet av våld ställas?

Transkript

1 Utdrag ur NCK-rapport 2010:04 / ISSN ATT FRÅGA OM VÅLDSUTSATTHET SOM EN DEL AV ANAMNESEN Varför ska frågan om erfarenhet av våld ställas? Anna Berglund, Elisabeth Tönnesen

2

3 Varför ska frågan om erfarenhet av våld ställas? Anna Berglund, Elisabeth Tönnesen Våld i nära relationer är vanligt och många kvinnor och män har erfarenhet av det. Enligt SCB:s Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF) hade 6,5 procent av de tillfrågade kvinnorna och 7,5 procent av de tillfrågade männen år utsatts för något våld och hot under de senaste 12 månaderna under Bland svenska kvinnor har nästan hälften erfarit våld eller hot om våld från män, bekanta eller obekanta, någon gång under livet och knappt en tredjedel har varit utsatta i en nära relation med en man. 2 Systematiskt utövat våld har visats ha långtgående konsekvenser för offrets hälsa. Det finns ett stort antal studier och systematiska litteraturgenomgångar som visar att utsatta kvinnor drabbas av både fysiska och mentala symtom i mycket högre grad än andra kvinnor (se kapitel 7 Våldets konsekvenser för hälsan). Frågor om våldsutsatthet har därför sin plats i den medicinska anamnesen. WHO utgav i början av 2000-talet en rapport om våld och hälsa och tar tydligt ställning för att man måste verka förebyggande mot allt slags våld inklusive våld i nära relationer. De betonar den preventiva effekten av att ta upp och ständigt påpeka våldets effekter och värdet av att offren blir behandlade med respekt och empati. 3 Ann Coker i USA som forskat mycket inom detta fält skriver i en ledare i American Journal of Preventive Medicine 2006 att man måste ta bort skamstämpeln från våldsutsattheten. 4 Genom att fråga visar man att våldsutsatthet är ett hälsoproblem, att samhället inte kan acceptera att någon utsätts för förtryck och våld samt att det finns kompetens och beredskap inom hälso- och sjukvården att hantera problemet och hjälpa patienten. Hälsoekonomiska studier, inte minst den som gjorts för denna antologi, visar att våldsutsatthet kostar stora summor pengar både för hälso- och sjukvård och samhälle. Stora vinster för livskvalitet och ekonomi skulle kunna göras om våldet mot kvinnor i nära relationer minskade. En undersökning eller en test som erbjuds alla inom hälso- och sjukvården för att upptäcka ett tillstånd tidigt för att kunna bota eller lindra effekterna kallas ofta för screening. Rutinfrågor om våld har internationellt betraktats som en screening och har även utvärderats som detta. Våldsutsatthet kan dock inte betraktas som Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen 3

4 ett renodlat medicinskt tillstånd och rutinfrågor om våld inte heller som ett neutralt medicinskt test, vilket gör det svårt att utvärdera enligt vanliga principer. Veder tagen behandling saknas också. Därför använder vi i stället begreppet att rutinmässigt fråga om våld. Se vidare litteraturöversikten i kapitel 6. Att hälso- och sjukvården uppmärksammar våldsutsatthet kan hjälpa patienten att förstå och reflektera över hur livssituationen kan sätta avtryck i hälsan. Vårdgivaren kan ibland få en förklaring till att patienten inte följer ordinationer eller varför en behandling inte hjälper. Vad utmärker våld i nära relationer? De flesta anser att våldet är en del i att utöva kontroll. Forskarparet Dobash förklarar mäns våld mot kvinnor i nära relationer som en följd av fyra faktorer hos mannen: en känsla av äganderätt gentemot kvinnan vilket medför svartsjuka; oenighet och olika förväntningar på hur hushållets resurser ska förvaltas och brukas; mannens uppfattning att han har rätt att tillrättavisa och straffa sin kvinna; och behovet av att utöva sin maskulina makt. 5 Eva Lundgrens förklaringsmodell normaliseringsprocessen beskriver mannens och kvinnans strategier i ett våldsamt förhållande. Genom våld uppnår mannen kontroll, dels kortsiktigt vid själva misshandeln, dels långsiktigt genom att det isolerar kvinnan men också genom att växla mellan våld och värme. Detta binder kvinnan hårdare till honom. Isoleringen, vare sig den är fysisk eller emotionell, gör att hon blir utlämnad till hans bedömning. Därigenom förskjuts också hennes uppfattning om vad som är normalt. 6 I studien Varför går hon? har två svenska forskare, Carin Holmberg och Viveka Enander, djupintervjuat tio kvinnor som lämnat ett våldsamt förhållande. Forskarna har också genomfört två gruppintervjuer med personal på kvinnojourer. De har identifierat flera faktorer eller band som utgör hinder för att kvinnor ska bryta upp: kärlek, rädsla, hat, medlidande, vilja att förstå mannen och hopp om att han ska ändra sig, skuld, beroende av ekonomiskt, socialt, eller känslomässigt slag, internalisering av mannens världsbild samt isolering. Gemensamma barn och oro för vårdnaden och rädsla för vad partnern tar sig till om man går påverkar också. Författarna nämner processen som kvinnan ska igenom att gå, att bli fri och att förstå, vilket inte nödvändigtvis sker i den ordningen. 7 Fokus i denna rapport är, i enlighet med regeringens uppdrag till Nationellt centrum för kvinnofrid, mäns våld mot kvinnor. Med detta är det inte sagt att män inte löper risk att utsättas för våld från sin partner. Kunskapsläget här har hittills varit bristfälligt men talar för att män som utsätts för våld eller förtryck från sin partner eller någon annan löper risk att drabbas av kroniska smärtor, depression och ångest liksom fysiska skador. Mycket talar för att männen också bör tillfrågas om sina erfarenheter av våld (se kapitel 22). Effekterna av våldet för hälsan bedöms emellertid större för kvinnor eftersom våldet oftast är grövre. 4 Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen

5 Även de ekonomiska konsekvenserna av att lämna ett våldsamt förhållande är ännu så länge större för kvinnor. 1 Statistiska centralbyrån (2008). Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF), 2 Lundgren E, Heimer G, Westerstrand J & Kalliokoski A-M (2001). Slagen Dam; Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige en omfångsundersökning. Umeå: Brottsoffermyndigheten. Wijma K, Samelius L, Wingren G & Wijma B (2007). The association between ill-health and abuse: A cross-sectional population based study. Scandinavian J of Psychology. 48: Krug EG, Dahlberg LL, Mercy JA. Zwi AB & Lozano R eds (2002). World report on violence and health. Geneva: World Health Organization. (läst ). 4 Coker A (2006). Preventing intimate partner violence How we will rise to this challenge. Am J Prev Med. 30:6, s Dobash RE & Dobash RP (1998). Violent men and violent contextsi Rethinking violence against women. Dobash RE and Dobash RP (red). Sage Series on Violence against Women. Thousand Oaks, California: Sage publications Inc. s Lundgren E (2004). Våldets normaliseringsprocess. Stockholm: Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). 7 Holmberg C & Enander V (2004). Varför går hon om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser. Ystad: Kabusa. Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen 5

6