Terminsbokslut T4 HT 2011 Bilaga 1 Studentsynpunkter ang. tentorna på termin 4. Några exempel på respektive brist: På FoF fallet är väl typexemplet frågorna om kadmium. Förväntas vi kunna alla toxiska ämnen på en så djup nivå som frågorna var på känns det som att fokus ligger på fel saker. Särskilt när dessa frågor tar upp en så stor del av en tenta från en termin där det finns så mycket mer relevanta saker att fråga om! När det gäller GNM så tror jag också att undervisningen behöver förändras. Föreläsningen på mag tarm var mil ifrån det vi förväntades kunna på tentan och att dessutom inte få några svarsförslag så man kan veta vad man förväntades svara är ytterst irriterande! Även om temagruppen inte vill ge några skriftliga svar borde det finnas möjlighet att muntligt få träffa dom för att få svar på sina frågor tycker jag. (Ingen från GNM kom på skrivningsgenomgången med studenterna) Flera frågor var dessutom otydligt formulerade och det var likadant på ordinarie tentamen. Här nedan följer några exempel på frågor som var riktigt dåliga: Fråga Q25 lyder: Beskriv och förklara hur kadmium kommer in i kroppen samt via vilka mekanismer kadmium kan tas in i kroppen celler. På "svaret" från förra frågan (Q24) står det "Kadmium tar sig in i kroppen mha sk molecular mimicry..." När man sedan läser svarsförslaget på kommande sida är svaret delvis hur man exponeras för kadmium. Inget man alls kopplar till när frågan nyss har nämnt att kadmium tar sig in i kroppen via molecular mimicry, utan snarare tror att det är cellulära mekanismer som det syftas på. Det är samma med fråga: Q29 Varför får fisk som innehåller för höga koncentrationer av POP säljas i Sverige? Då tänker man genast på föreläsningen där enda anledningen som togs upp var att det i Sverige finns speciella kostråd som gäller den POP innehållande fisken. I svaret står det sedan massa om att fisk är nyttigt, men det är den väl inte bara för oss som bor i Sverige?
Terminsbokslut T4 HT 2011 Bilaga 2 Mail från student. Övergripande Jag var sammantaget väldigt nöjd med terminen fram till tentamen. Efter tre tidigare terminer med brister i administration, föreläsningar, seminarier och laborationer var T4 en klar förbättring. Thomas Wise ska ha en eloge för sina insatser. Vi har fått information i god tid och jag har upplevt att han har ett stort engagemang i studenterna. Systemet med terminsmål och målpyramider har sina fördelar men skapar också en hel del osäkerhet hos oss studenter. Detta då de inte alltid känns som tydliga avgränsningar utan också kan fungera som gummiband som kan sträckas för att omfatta snart sagt vad som helst. Till exempel innebär mål D4 att vi ska ha en kunskap om viktiga miljöföroreningar och hur de orsakar skada. Det kan innebära att vi ska känna till ämnena och föreningarna till namn samt vilken sorts sjukdom de kan orsaka på olika delar av kroppen. Men inom målet kan man även motivera att vi ska känna till samtliga biokemiska processer och samtliga kemiska former som samtliga tungmetaller kan medverka i. Den här bredden i tolkningsmöjligheter innebär en osäkerhet för oss studenter. T4 förefaller vara en av de svåraste terminerna att examinera då den spänner över fyra temata och flera olika områden inom varje tema. Min känsla är att man på termin fyra har lagt in alla de sjukdomar och områden som inte passat in eller hunnits med under tidigare terminer. Men även om det är en utmaning att göra en bra tenta så är det inte omöjligt. De övergripande bristerna med tentorna är att de examinerar områden som inte tagits upp tillräckligt under terminen, att ämnen som tagits upp examineras på en djupare nivå än vad som antytts vara nödvändigt under terminen och slutligen att frågor ställs på en allt för abstrakt nivå. Några exempel på respektive brist: - Testikelcancer togs under terminen upp under knappt 10 minuter på en enda föreläsning för att sedan aldrig återkomma. Oaktat avsikten från föreläsare och kursledning är signalen vi studenter uppfattar att testikelcancer ligger utanför terminens fokus (som kanske tas upp igen med större djup på senare termin) och att det i dagsläget räcker att känna till att sådan cancer finns och ofta är fullt möjlig att bota. - Frågorna om kadmium (Q24-26) på omtentan efterfrågade kunskap om kadmiums omsättning och biologiska egenskaper som inte står att finna i någon av de källor (Lunds universitets miljömedicinkompendie samt SoS Miljöhälsorapport 2009) som majoriteten av studenterna använt som kunskapskällor på rekommendation av temaledningen.
- Den strukna frågan Q10 på omtentan och frågan innan Q9 om järnupptag är, mot bakgrund av det förväntade svaret, ställda på en alldeles för abstrakt nivå. Här hade det varit lämpligt att dela upp frågorna i delfrågor istället. Gastro-Nutrition-Metabolism Terminen Veckorna med GNM kändes solida. Det började med en intresseväckande temaintroduktion där kommande basgruppsfall och andra moment, som obduktioner och seminarier, beskrevs överskådligt men utan kvarvarande frågetecken. De delar av temat som berör tarm och lever har jag inga synpunkter på. Föreläsarna ger ett mycket engagerat intryck, förmedlar kunskap på ett bra sätt och genomför seminarier så att det är tydligt vad som förväntas av oss. Även diabetesområdet tas upp på ett bra sätt. Vi får en bra inblick i diabetes, främst av typ 2, och tillräckliga kunskaper genom föreläsningar och basgruppsfall för att kunna förklara såväl energiomsättning som de hormonella mekanismerna bakom sjukdomen. Nutritionsområdet lämnar däremot en del övrigt att önska. Det känns svårt för mig som student att förhålla mig till området på ett bra sätt. Vid terminens start rekommenderas flera böcker, varav några är stora som en anatomiatlas, och det är oklart vad vi faktiskt ska lära oss under temat. Denna osäkerhet, kombinerat med berättelser från tidigare studenter gör att många prioriterar bort nutritionsutbildningen helt och hållet. Basgruppsfallet om spårämnen/vitaminer borde göras mer relevant för vår situation i Sverige. Här har såväl studenter som basgruppshandledare uttryckt tvivel över om vitaminer och mineraler överhuvudtaget kan läras ut i PBL-/basgruppsformat. Det känns också fel att använda svältande människor i Afrika som exempel på malnutrition när alkoholister med dålig kosthållning kommer att utgöra majoriteten av våra undernärda patienter i vår framtida yrkesutövning. Jag ser också en möjlig ond cirkel där en dåligt upplagd nutritionsutbildning gör att studenternas intresse dalar, detta kompenseras på enklaste sätt genom att examinationen skärps för att tvinga oss att studera, vilket leder till att studenternas intresse dalar ytterligare etc. Kwashiorkor och marasmus borde istället läggas på en annan termin under ett block med global hälsa. Detta skulle då också kunna kombineras med t.ex. parasitologi och FoF-aspekter på skillnader mellan länder. Det är också förvirrande för oss studenter att Elisabeth Forsum och Fredrik Nyström ger motsatta budskap om vad god nutrition innebär. Elisabeth rekommenderar Livsmedelsverkets kostråd och Fredrik förkastar dem. Nutrition lärs idag ut parallellt med diametralt olika budskap under samma termin. Det vore bra om kursledningen redde ut vilket paradigm som ska gälla på programmet eller hur de båda kan presenteras på ett välavvägt sätt. Examinationen På den ordinarie tentan handlade fallet om celiaki. Det var ett bra fall, även om flera av frågorna sammantaget innebar att nivån på våra kunskaper översteg vad vi trodde förväntades av oss. Särskilt gäller det Q9, 10 och 11 som var och en är bra frågor men som tillsammans
kräver lite för mycket. Den inledande frågan om BMI borde dock ha modifierats. Gymnasieskolans utbildning i aritmetik har dalat det senaste decenniet till en nivå där en division av decimaltal inte enkelt låter sig utföras under tidspress. Då målet är att examinera studentens kunskaper i nutritionsbedömning, inte matematik, borde lämpligare siffror valts. Många studenter känner en stor nervositet inför tentan och att redan på första frågan mötas av en matematisk utmaning avhjälper inte denna. Ulcusfallet på omtentan var väl uppbyggt och bra disponerat. Att börja med en fråga om aldehyddehydrogenas är ett bra exempel på "lätta" poäng i början som avhjälper en hel del nervositet. (Det funkade till och med för mig, trots att jag svarade fel ) Den delen av omtentans GNM-fall som handlade om nutrition borde dock ha modifierats. I fråga Q9 efterfrågas information om järn, men i svaret förväntas man för fulla poäng nämna C-vitamin och annat i födan som påverkar upptaget. Detta borde i så fall ha framgått av frågan. Q10 innebär att studenten i stort sett ska resonera utifrån sina kunskaper om kemi, biologi, sociologi och ekonomi (vi kan säga: "gissa sig fram") till ett svar. På Q7 ska vi beskriva menstruationer som orsak till anemi och därför har flera av oss valt att inte nämna detta igen på Q10, vilket sänkt våra resultat på den senare frågan. Det känns konstigt att svara samma sak på två frågor i rad. Väljer man att ändå göra så borde ett korrekt svar på den ena frågan (ex. menstruationer som orsak till anemi på Q7) kunna resultera i poäng på efterföljande fråga (Q10) eftersom studenten visat att denne besitter den relevanta kunskapen även om det inte framgår i varje enskilt svar. Att under de tre senaste tentorna inte ha berört diabetes är lite trist. Det är ändå en vanlig sjukdom med en knepig mekanism. Livsckel-Endokrin-Reproduktion-Neoplasi Terminen Bra information, tydligt upplägg. Trevligt med mikroskoperingsmomentet hos patologen, det gav lite mer betydelse till obduktionen. Dock bör manlig hormonreglering och patologi i detta belysas mer än vad som görs idag. Kvinnliga cancrar får veckor av uppmärksamhet men den vanligaste cancerformen i Sverige får dela föreläsning med kuriosa som testikelcancer och peniscancer. Temat spänner dock över lite väl många ämnen. Dels är det alla endokrina rubbningar, något om gynekologi, lite virologi, en del neoplasi och så olika cancerbehandlingar. Det känns som att man försöker klämma in lite för mycket stoff på lite för lite tid. Flera klasskamrater kände en hel del existensiell ångest under veckorna med cancrar och palliativ vård. Budskapet är ju lite tillspetsat att alla kan bli sjuka, att man ofta upptäcker sjukdomen för sent och att behandlingarna oftast är palliativa. Jag tror inte det skulle skada om man inom den humanistiska strimman som löper parallellt diskuterade hur man som läkare förhåller sig till sin egen dödlighet när man omges av lidande hela dagarna. Det kan vara terapi för vissa, kuriosa för andra och något bra att ha med sig i bagaget under de kliniska placeringarna för de flesta. Examinationen
Ett populärt sätt att tentaplugga är att läsa gamla tentafrågor. De ger en vägledning om vilken nivå man förväntas ligga på och vilka ämnen man bör koncentrera sig på. Därför kom den ordinarie tentans fall om testikelcancer som en chock. Målen, vilka jag kritiserat under rubriken Övergripande, ger säkert all rätt att examinera på detta område och med dessa frågor. Men när det under terminen framställs som kuriosa bör det också behandlas som det på tentan. Samma gäller för fallets avslutande frågor om förmågan att avla barn. Anser kursledningen att studenterna ska ha samma kunskapsnivå inom alla olika genitala cancrar så bör det framgå tydligt. Höstens upplägg med 10-15 minuter testikelcancer, jämfört med 2 veckor kvinnlig genital cancer tolkas av oss som att de inte har samma relevans och att man därför inte behöver tillskansa sig lika stor mängd kunskap inom det förra området. Rubbningarna i det manliga hormonsystemet borde också belysas i en föreläsning eller annat sammanhang då det ändå skiljer sig något från de kvinnliga hormonerna. Omtentans fall om tyreoideasjukdom har jag inget att anmärka på. Ett bra fall med tydliga frågor av varierande svårighetsgrad. Frågorna är inte upprepningar från tidigare tentor, men ligger på samma nivå. Målet ska ju inte vara att studenten ska kunna lära sig svaren utantill, men att man med vägledning av tidigare tentamina kan få en uppfattning om vilket djup som förväntas. Förhållningssätt och Folkhälsa Terminen Guns epidemiologiundervisning är riktigt bra. Hon lyckas förklara rätt komplicerade begrepp på ett förståeligt sätt. Studenternas engagemang i undervisningen är inte alltid på topp, vilket tyvärr är ett återkommande tema inom FoF-temat. Den miljömedicinska undervisningen har dock en del brister. Det stora problemet är att man, precis som när det gäller vitaminer/mineraler och anatomi, med ett rejält skohorn försöker få ämnet att passa in i PBL-pedagogiken. Någon annan arbetsform bör tas fram för att underlätta studenternas inlärning. Ett alternativ är att ta efter landets övriga läkarprogram och erbjuda kompendier där den information som anses central för ämnet framgår. PBL-pedagogiken lämpar sig väl för att lära ut/in processer och koncept, men inte för den rena uppräkning av namn och funktioner på skadliga ämnen som miljömedicinen innebär. När det gäller miljögifter så bör det förtydligas vilken kunskapsnivå som önskas av kursledningen. Räcker det med att veta var i kroppen skada kan ske, vilket beskrivs i Socialstyrelsens Miljöhälsorapport, eller förväntas vi införskaffa någon ytterligare lärobok som tar upp dessa kemikalier på en djupare biokemisk nivå. Det känns inte heller som att föreläsningarnas innehåll tillräckligt väl speglar det djup som vi studenter förväntas ligga på kunskapsmässigt.
Examinationen Det stora problemet med FoF-fallet är att det består av väldigt mycket text följt av ospecifika frågor. Jag förstår att många olika faktorer samverkar inom miljömedicin vilket gör att orsakssamband och effekter inte alltid kan sammanfattas i en mening. Men när beskrivningen av fallet upptar mer än en halv sida (se Q28 och Q34 på ordinarie tenta, samt Q28 och Q31 på omtentan) bör man fråga sig ifall allt verkligen måste skrivas. Väldigt långa svarsförslag skapar också osäkerhet och onödig stress hos tentanden då man inte direkt kan avgöra ifall man svarat rätt och/eller tillräckligt på en fråga. Och MEQ-tentor är tillräckligt stressande redan i sin grundform. Frågorna om radon på den ordinarie tentan (Q28 och Q29), liksom frågorna om kadmium på omtentan (Q24-26) är exempel på ospecifika frågor. På den första frågan om radon beskriver man just hur strålningen utgör en risk för lungcancer och begär sedan att studenten ska beskriva detta på nytt i den efterföljande frågan. Samma sak gäller för frågorna om kadmium. När så snarlika frågor ställs efter varandra, tillsammans med ett stort stycke förklarande text, blir man som tentand orolig för att man missuppfattat den föregående frågan. Man ifrågasätter också om man verkligen kan det rätta svaret på den efterföljande frågan då det känns som att man i allt väsentligt upprepar vad man just skrivit. Frågorna om kadmium på omtentan borde också ses över. Redan på den första frågan var mångas kunskap om kadmium uttömda då det är till den nivå som Miljöhälsorapporten och Lunds universitets miljömedicinska kompendium beskriver ämnet. De två efterföljande frågorna (Q25, Q26) efterfrågar kunskaper som jag anser går långt utanför vad vi uppfattat förväntas av oss. Epidemiologifrågorna på de båda tentorna är ok. Dock borde man ha lagt in stödlinjer till bilden på Q30 när små skillnader ska beräknas med hög noggrannhet. Återigen i ett stressreducerande syfte. Immun-Hud-Infektion Terminen Temats innehåll presenterades på ett mycket bra sätt. Det är rätt knepigt att få struktur i alla mikrober och antibiotika, men överlag har temaledningen lyckats mycket bra i sitt arbete. Uppdelningen av föreläsningar efter de delar av kroppen som drabbas (näsa/hals, lungor, tarm etc.) är riktigt bra då man kan utgå från den när man försöker minnas de olika mikrobernas namn och funktion. En extra föreläsning om diagnostik och handläggning av infektioner skulle vara av värde. Man skulle kunna beskriva vilka symtom en patient kan söka för, vilka initiala och uppföljande prover som tas i generella termer och därefter hur man väljer och följer upp lämplig terapi.
Examinationen Motsvarar på ett bra sätt vad vi läst. Jag uppskattar upplägget med att patienten presenteras och man ska beställa labprover, följt av patogenes och behandling. På ordinarie tenta Q26 efterfrågas varför en patient fick antibiotika A istället för B med en viss uppsättning symtom. Frågan kräver kunskap om hur man särskiljer en pneumoni från en atypisk pneumoni, vilka bakterier som orsakar respektive sjukdom och slutligen vilken antibiotika som fungerar för respektive patogen. För en kliniker på infektionskliniken är detta troligen vardagsmat, men för oss studenter fordrar det en kunskap och förståelse för antibiotika, patogener och sjukdomar samt deras interaktion som överstiger vad de flesta innehar. På omtentan var frågorna om glomerulonefriter mycket oväntade då vi uppfattat att detta tillhör T3. I övrigt var det ett bra fall med en tydlig inriktning och frågeställningar. Frågorna var inte enkla, men man förstod vad som efterfrågades och kunde direkt avgöra ifall ett avgivet svar var tillräckligt. Avslutning Som jag beskrev i inledningen finns det tre faktorer som orsakat de låga resultaten på tentan. Dessa är studenternas kvalitet, terminens upplägg och innehåll samt tentans upplägg. Jag har också försökt beskriva vad jag upplevt som bra respektive i behov av förbättring under terminen. Min avsikt är inte att kritisera enskilda personers insatser, tvärtom uppfattar jag många att många av bristerna är systemfel. Det är inte på något sätt en fullständig uppräkning, men ger nog en bild av vad som bör förändras och vilka moment som kan fungera som förebilder i det arbetet.