Två världar många skolor Ett skolprojekt i Orissa, Indien
Namaste! * Orissa är en av Indiens allra fattigaste stater. Här lever den största delen av befolkningen under existensminimum. De saknar tillgång till sjukvård, utbildning och vatten. Barnen är de som drabbas värst och som har minst att sätta emot. Orissa är inte bara en delstat i Indien, utan också en alldeles speciell plats för många barn, ungdomar och personal i Nacka, Sverige. Under många års tid har Järla skola, Eklidens skola och Jarlabergs skola i Nacka samlat in pengar som gjort och gör det möjligt för 750 indiska barn i Orissa att få utbildning. Därmed får de också möjlighet till en bättre start och förutsättning i livet. De insamlade pengarna har främst gått till driften av skolor, skolmaterial, skolkläder och underhåll. På skolan för döva och blinda barn, internatskolan Sidhamarthskolan, har pengarna räckt till en ny skolsal, sängkläder, toaletter, tvättrum, vattenpumpar, gasolspisar och belysning runt skol- och sovhus för att hålla undan de vilda elefanterna. Svenska fadderbarn utanför barnhemmet MMSB (Manoj Manjari Sishu Bhawan). visste du att: Staten Orissa har 37 miljoner invånare De bor på en yta av 156 000 km2 lika stort som 1/3 av Sverige Orissa är hinduernas heliga land Huvudstaden heter Bhubaneswar 55% är läskunniga 15% bor i städerna Det är vanligt med cykloner, torka och översvämningar Här finns gott om vilda elefanter, som är fridlysta New-Dehli Keonjhargarh Bhubaneswar ORISSA Hur det hela började Det började med ett barnhem. Efter flera års extrem torka blev många barn föräldralösa och övergivna vilket gjorde att de behövde någonstans att ta vägen. Organisationen MMSB (Manoj Manjari Sishu Bhawan) öppnade 1973 ett barnhem i staden Keonjhargarh. Nästa steg var att ta fram ett utbildningsprogram som erbjöd barnen en skolutbildning. Byn Gajamba fick den första skolan 1982. Därefter har ytterligare fyra skolor byggts i olika byar. I dag finns det fem skolor i området samt en skola för döva och blinda barn. I projektet ingår även en fadderverksamhet för barnen på barnhemmet. Eleverna i Järla skola har varit engagerade i skolorna i Orissa i 19 år. Eklidens skola ingår sedan 10 år tillbaka i projektet och skolan för döva och blinda barn stöttas av Jarlabergs skola. Alla tre skolorna är beskyddare av verksamheten. Allt arbete utförs ideellt av elever och personal med undertecknad som initiativtagare och projektledare. Fadderskolsprojektet och insamlingsverksamheten är i dag starkt förankrad och etablerad hos alla elever och all personal. *Ett informellt goddag
förståelse och medmänsklighet I den svenska skolans läroplan står det att skolan ska arbeta för internationell förståelse. Internationaliseringen i vårt samhälle ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Det är viktigt att se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang för att kunna skapa internationell förståelse och samtidigt förbereda för ett samhälle med kontakter över kultur- och nationsgränser. Det är vad lärare och elever önskar av sitt fortsatta arbete med skolprojekten i Orissa. Skolorna i Orissa I dag är 728 elever fördelade på fem skolor från årskurs 1 10, varav 419 är pojkar och 309 är flickor. Skolorna ligger i djungeln cirka 4 mil från byn Keonjhargarh. Det är Somagiriskolan som är störst med sina 400 elever. På skolan finns två elevhem, ett för flickor och ett för pojkar. Här bor eleverna under veckorna då skolvägen är alltför farlig. I djungeln finns vilda djur som elefanter, tigrar och björnar. Skolan har 25 lärare och de flesta har arbetat på skolan under många år. En lärare tjänar cirka 350 kronor i månaden. Eleverna läser språk, matematik, natur- och samhällsorientering, idrott och musik. De får även lära sig näringslära, trädgårdsskötsel, kultur och debatt. Den mesta undervisningen sker via traditionell katederundervisning. Varje skola har en trädgård där eleverna får lära sig att odla. Under 2004 såldes bland annat 1 600 kg mango på den lokala marknaden! Sedan år 2002 har 13 små företag startats av elever som gått ut skolan. Man vill gärna stötta eleverna till egen företagsamhet så att de själva kan påverka sin framtid. En kycklingfarm, getfarm, cykelverkstad, matställen, grönsaksodling och skrädderier är några exempel på små verksamheter som växt fram. Före detta elever har också en uppsökande verksamhet för att försöka få omotiverade föräldrar att låta sina barn gå till skolan. En stolt nyföretagare. Hur samlas pengarna in? Varje år arbetar skolorna med varsin verksamhet för att samla in pengar. Jarlabergs skola arrangerar en höstmarknad där hälften av skolans insamling går till Sidhamathskolan. Här ordnas det med loppmarknad, brödförsäljning, caféverksamhet, försäljning av frukt och grönt och mycket annat. Barnen på Järla skola har en basar med loppmarknad, indisk restaurang, caféverksamhet, lotterier, aktiviteter på skolgården, leksaksloppis med mera. Eklidens skola bidrar med operation dagsverke. Varje elev ska genom eget arbete samla in 150 kronor per person. Det kan vara allt från att städa hemma till att kratta löv eller vara hundvakt. Alla pengar går oavkortat till projektet i Orissa. Cirka 120 000 130 000 kronor har årligen samlats in till skolorna i Orissa. Allt insamlat av eleverna i Nacka. Trädgårdsskötsel med blivande gröna fingrar.
Barnhemmet Flickorna och pojkarna från fem år och äldre bor i varsitt hus. Alldeles intill ligger huset Home sweet home med små barn upp till fem år. En del barn bor på barnhemmet i väntan på att de biologiska föräldrarna ska kunna ta hand om dem eller i väntan på adoption. Allt som allt lever här 120 barn. Flickorna bor på barnhemmet till de är 18 år, ibland längre. Möjligheten att bli bortgift är stor för flickorna som står högt i kurs på äktenskapsmarknaden, just med anledning av att de fått en bra skolgång. Pojkarna får lära sig jordbruk och boskapsskötsel. Det händer att pojkar väljer att lämna barnhemmet, men man försöker att tala dom till rätta. Pojkarna har ett svårare liv än de flesta flickor eftersom det är näst intill omöjligt att hitta ett arbete. Vi som gästar skolorna bor alltid här på barnhemmet. Ivriga fingrar har lektion på teckenspråk. En annan slags skola Sidhamathskolan är en internatskola för döva och blinda barn. Barnen kommer från byar runtom i Orissa. Indiska barn med den här typen av handikapp är ofta bortglömda barn Elever från Sidhamathskolan läser blindskrift. och får sällan möjlighet till skolgång. Skolan ligger vackert i kanten av en stor bergskedja i utkanten av staden Keonjhargarh. Området runt skolan är inhägnad med tanke på vilda elefanter. Här går 79 döva barn och 37 blinda barn. Nio lärare och åtta assistenter arbetar med de döva barnen. Barnen lär sig läsa på läpparna och lär sig även teckenspråk för att de ska kunna kommunicera med varandra. Fram till nyligen har de hittat på ett alldeles eget teckenspråk, men med medel från Adoptionscentrum för övergivna barn har man nu anställt en lärare i teckenspråk på sex månader. De blinda barnen lär sig blindskrift och till sin hjälp har de åtta lärare och sex assistenter. Några rader från vårt besök på barnhemmet i Orissa Vintern har varit extra kall. En morgon var det +4 i barnhemmet så barnen frös under de första morgontimmarna. Sängarna är gjorda av cement och det saknas glas i fönstergluggarna. Det är både kallt och fuktigt. På vår senaste resa hade vi med oss underlag, sponsrade av Intersport, hårt packade i en hockeytrunk. Vita väggar blev till ögonfröjd tillsammans med svenska elever.
Sen gick vi runt lite bland barnen. Det var då jag såg att de spelade volleyboll. Jag hade inte rört på mig på hela tiden så jag blev väldigt glad. Jag frågade om jag fick vara med, och ingen vågade säga emot, så jag var med. Ni skulle ha sett deras miner! En tjej ville vara med och spela volleyboll, helt otroligt! Deras hakor var nere vid fotknölarna. Men jag var med i alla fall. När jag hade gjort flera misslyckade serveförsök, så började de prata igen, mummelskratta lite och jag bestämde mig för att få in en fullträff. Och den kom! De klappade i händerna och jag kände att tjejer också kan. En bok om Sverige, från Sverige. Med öppna armar och nyfikna blickar välkomnades resesällskapet från Nacka. Resan till Indien Mycket tankeverksamhet och en hel del planerande föregick resan till Orissa i slutet av november 2002. Två elever, Martina Sejersen och Sofie Melin och tre vuxna åkte på stipendium. Läraren Anette Emtelin, skolvärdinnan Waltraud Schlag och Gunilla Frankman, projektansvarig samt en person utanför stipendiet, Petra Fagerberg åkte också. Här följer ett utdrag ur resedagboken: 3 december 2002 Efter det åkte vi till Somagiri School, med Tina, och fick jordens välkomnande! Jag har inga ord! Det var helt fantastiskt!! Vi fick blommor runt halsen och i händerna. Vi blev satta på hedersplatser på en scen. Därefter fick vi se en gymnastiklektion, där de dansade och gjorde hela havet stormar. Sen förflyttades vi ner till marken och fick se danser och höra sånger. Efter att Gunilla hade hållit ett tal sjöng jag och Anette We are the world. 4 december 2002 Tjoho!! Denna dag har varit händelserik, det må jag säga. Först var vi iväg klockan 9 morgonen, till två skolor; Gajamba School och Balidanda School. Två småskolor dit vi gav först godis, tablettaskar, och ballonger i den första och pennor i den andra. Ballonger var fortfarande jättekul! Sen efter skolorna åkte vi till en by. Det var häftigt att se! Först fick vi vatten på skorna, sen lite rött i pannan och därefter slängde de små hårda korn på oss under roliga läten där tungan for fram och tillbaka i munnen. Hehe Sen gick vi upp till byn efter trummor och dans. När vi kom upp fick vi också dansa, som Gunilla filmade. Suck! Och så fick vi se hur de gjorde ris och utvann olja. Det var som att åka tillbaka i tiden, till stenåldern ungefär. Sofie Melin och Martina Sejersen År 1986 startade den första insamlingen till skolorna i Orissa. Då fick Eklidens skola ihop 24 000 kronor År 2004 samlade samma skola in 80 602 kronor Den sjuttonde basaren på Järla skola samlade in 49 511 kronor, 30 pence och 2 norska kronor Läraren Anette Emtelin gästar en byskola. Ballong-yra! Uppträdande på barnhemmet.
Framtiden Höstmarknaden i Järla skola och operation dagsverke i Eklidens skola gör det möjligt för cirka 700 elever i Orissa att kunna fortsätta sin skolgång. Stödet från Jarlabergs skola till döv- och blindskolan gör tillvaron dräglig för dom barnen. Efter att SIDA under en period gav bidrag till skolorna, övertog delstaten själva utbetalningen av tio lärarlöner och skolmaten för årskurs 1 5. I dagsläget har de på grund av dålig ekonomi ingen möjlighet att varken överta fler lärarlöner eller att höja lönerna. På sikt är det meningen att delstaten ska ta över hela projektet. Skolorna har hög prioritet hos delstaten att bli övertagna, mer information än så finns inte i dagsläget. Det är viktigt att kontinuerligt uppvakta och informera det lokala skoldepartementet om skolprojektet. Just för att medvetandegöra och kunna påverka situationen och miljön på skolorna. Lärarlönerna måste höjas för att behålla duktiga lärare och Saratpadaskolan bör byggas ut med två klassrum. Det står många barn på tur på att få börja i skolorna. Dessutom skulle det vara önskvärt att starta två företag per år. Det har en positiv inverkan på hela byn och ungdomarna erbjuds en annan framtid. Många unga flyttar annars in till städerna till ett liv på gatan med utslagning och dålig chans till överlevnad som följd. Varanasi, hinduernas heligaste stad. Här predikade Buddha för mer än 2500 år sedan. fn:s barnkonvention 28.3 Konventionsstaterna skall främja och uppmuntra internationellt samarbete i utbildningsfrågor, särskilt i syfte att bidra till att avskaffa okunnighet och analfabetism i hela världen och för att underlätta tillgång till vetenskaplig och teknisk kunskap och moderna undervisningsmetoder. Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklingsländernas behov. Avslut Som liten fick jag ofta höra sagor från Indien av min pappa. Nyfikenheten på Indien har följt mig genom livet. När möjligheten öppnades att det behövdes en projektansvarig för skolprojektet 1986 fanns det ingen tvekan. Jag har aldrig ångrat det beslutet. Det har varit en enorm lycka för mig att vid ett antal tillfällen få resa och berätta för andra elever och lärare om projektet. Att få visa att vi tillsammans, här i Sverige, har kunnat påverka situationen för tusentals barn i Indien, Orissa. Utbildning är en väg ut ur fattigdom. Gunilla Frankman Projektansvarig Modern indisk arkitektur, Lotustemplet i New Delhi byggt 1968. Kärleksmonumentet i Agra, Taj Mahal.
Indien kan lära oss västerlänningar att leva Zac O yeah, Författare till boken Guru Indien är kontrasternas land och lämnar ingen oberörd. Få länder erbjuder så annorlunda sevärdheter fantastiska palats och tempel, festivaler, fridsamma stränder och orörd natur. Vi svenskar, har ofta en dyster bild av Indien. Massmedia förmedlar budskap om fattigdom och slum, korruption, barnarbete och kvinnoförtryck. Mycket av detta är tyvärr sant. Men det är inte hela sanningen. Mycket positivt har hänt och händer i Indien. Det är fantastiskt att Indien fungerar som det gör. Gunilla Frankman, Projektansvarig orissa, pg 437 41 44-6 Text: Tallvings Ord, Caroline Tallving. Form: Catharina Ekström Grafisk Form