Åtgärdsprogram Med detta kapitel avser vi att, utifrån gällande lagstiftning, ge främst vattenmyndigheterna vägledning i utarbetandet av åtgärdsprogram för vatten Syftet är också att ge information till övriga intressenter såsom centrala verk, övriga myndigheter, kommuner och intresseorganisationer, om de kommande åtgärdsprogrammens funktion och roll i förvaltningen av vattenkvaliteten. I kapitlet beskrivs de formella förutsättningarna för åtgärdsprogrammen samt hur systemet med åtgärdsprogram för vatten kan användas. Kapitlet baseras huvudsakligen på bestämmelserna i miljöbalken Förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (VFF), Förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion samt regeringens proposition 2003/04:2, Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Naturvårdsverket är ansvarig för frågor som gäller ytvatten, inklusive kustvatten och SGU för frågor som gäller grundvatten. Naturvårdsverket kommer tillsammans med SGU under 2005/2006 att arbeta med en föreskrift om hur vattenmyndigheternas åtgärdsprogram ska rapporteras. Behovet av Allmänna råd kommer att utredas ses över och om behov föreligger kommer sådana att tas fram. Detta kapitel i handboken kommer också successivt att kompletteras utifrån de behov av vägledning och information som uppstår och i takt med att åtgärdsprogrammen enligt 5 kap. miljöbalken utvecklas som miljöpolitiskt instrument, bl.a. utifrån erfarenheter från arbetet med åtgärdsprogram för vatten inom EU kan ge, liksom och åtgärdsprogram för luft i Sverige. Syfte, formell grund och förväntade resultat Enligt VFF ska vattenmyndigheterna upprätta förslag och fastställa ett åtgärdsprogram för vattendistriktet senast den 22 december 2009. Åtgärderna ska vara vidtagna senast den 22 december 2012 (6 kap. 2 VFF) Åtgärdsprogrammet är vattenmyndighetens viktigaste redskap för att bibehålla en god vattenkvalitet inom vattendistriktet och vid behov förbättra den så att kvalitetskraven (miljökvalitetsnormerna) enligt 4 kap VFF uppnås. I regeringens proposition 2003/04:2
Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön uttrycks att Genom åtgärdsprogrammen får vattenarbetet ett instrument för att utforma effektiva åtgärder optimerade efter behoven i hela avrinningsområdet och med hänsyn tagen till regionala behov och värderingar. 2(9) I åtgärdsprogrammet redovisas den eller de miljökvalitetsnormer som skall uppfyllas, vilka åtgärder som behöver genomföras, vem som ska vidta åtgärder och när de ska vara genomförda. Ett åtgärdsprogram omfattar allt vatten, såväl ytvatten som grundvatten, inlandsvatten och kustvatten inom hela vattendistriktet. Detta innebär att ett åtgärdsprogram behöver hantera ett stort antal frågeställningar, delvis vitt skilda problemområden men ofta komplext förenade och beroende av varandra. Uppströms/nedströms-problematiken liksom kopplingen mellan grund- och ytvatten är exempel på sådana frågor som vattenmyndigheten får möjlighet att effektivt analysera för respektive avrinningsområde och föreslå åtgärder utan de hinder som administrativa gränser kan innebära. Åtgärdsprogrammet ett strategiskt planeringsinstrument Vattendistriktens geografiska omfattning, med i vissa fall många avrinningsområden och en stor mängd vattenförekomster inom varje vattendistrikt, medför att vattenmyndigheterna har ett stort och samtidigt detaljrikt fält att överblicka. Enligt 3 kap. VFF skall en kartläggning och analys genomföras enligt ramdirektivets krav för varje vattenförekomst och enligt 4 kap VFF kommer kvalitetskrav (miljökvalitetsnormer) fastställas för yt- och grundvattenförekomster samt skyddade områden. Med detta som underlag skall ett åtgärdsprogram tas fram som omfattar hela vattendistriktet (6 kap 1 VFF). Den lokala kunskapen om respektive vattenförekomst, de förhållanden som råder och insikten om lämpliga åtgärder för att nå fastställda kvalitetskrav skall av vattenmyndigheten omskapas till ett åtgärdsprogram för hela distriktet. Det är vattenmyndighetens uppgift att anlägga en helhetssyn utifrån ett vattenperspektiv på hela vattendistriktet. Åtgärdsprogrammet får en viktig funktion som strategiskt planeringsinstrument inom vattendistriktet. Det ger förutsättningar för att prioritera mellan olika vattenrelaterade problem, fokusera på viktiga sektorer, göra fördjupningar inom vissa avrinningsområden etc. Det är i dagsläget oklart i vilken omfattning kvalitetskraven för vatten inte kommer att uppnås. Åtgärdsbehovet är och kommer under de närmst åren att vara osäkert. Naturvårdsverkets bedömning är att den första karakteriseringen som ska rapporteras 22 mars 2005 kommer att ge en mycket grov bild av tillstånd och påverkan och man kommer möjligen att kunna dra slutsatser om var det finns självklara åtgärdsbehov liksom var vattenkvaliteten är god med stor marginal. Orsaken till detta är dels att den första karakteriseringen görs på befintliga data med gällande bedömningsgrunder vilka i huvudsak inte svara mot avvikelse från referenstillståndet, dels att det är en sammanfattande klassificering som görs och tillståndet i den enskilda vattenförekomsten framgår inte. Den preliminära karakteriseringen kan ses som en vägledning för en homogen bedömning av vattenstatusen som helhet i ett distrikt. Arbetet med att utveckla nya bedömningsgrunder och genom den internationella
interkalibreringen kommer gränsen för exempelvis god ekologisk status att sättas och kombination med befintliga förhållanden kommer en bild av åtgärdsbehovet att ges (se handboksutkasten Kvalitetskrav på ytvatten och Kvalitetskrav på grundvatten). 3(9) Även om bilden i dag är oklar kan man dock tänka sig avrinningsområden med ett stort antal områden (vattenförekomster) där olika miljökvalitetsnormer överskrids. Sammantaget för ett vattendistrikt kan det därför bli ohanterligt att ange specifika åtgärder för varje område där någon miljökvalitetsnorm överträds. Åtgärdsprogrammet kan då få en roll som strategiskt instrument genom att kunna ange generella åtgärder i kombination med mer specifika åtgärder vid behov. I vilken omfattning åtgärderna behöver gå ned på lokal nivå, såsom enskilda vattenförekomster, beror av de förutsättningar som råder och vad som kan uppnås eller inte uppnås av mer generella åtgärder. Enligt 5 kap. 8 miljöbalken ska myndigheter och kommuner inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammets roll som strategiskt planeringsinstrument är här att det verkar genom andra myndigheter och genom kommunerna. Vattenmyndigheten tar själv inga beslut vad gäller att meddela föreskrifter, prövar inte tillstånd eller dispenser, antar inte planer eller beslutar om bygglov, utövar inte tillsyn etc. Dessa myndighetsuppgifter ligger kvar på berörda myndigheter och kommuner. Vattenmyndigheterna kan däremot i åtgärdsprogrammen ange vilka verktyg myndigheterna och kommunerna ska använda och i vilket syfte. Det är sedan upp till berörda myndigheter och kommuner att utifrån den myndighetsroll och ansvarsområde man har, med det utrymme de olika verktygen, såväl lagstiftning, andra styrmedel som frivilliga åtgärder ger, att åstadkomma det resultat vattenmyndigheten avser i åtgärdsprogrammet. Ett väl berett och förankrat åtgärdsprogram kan därför också ses som en slags överenskommelse mellan vattenmyndigheten å ena sidan och övriga myndigheter och kommunerna å andra sidan vad gäller de insatser som behöver göras för att kvaliteten på vattenmiljön ska bibehållas och vid behov förbättras. Av detta följer att berörda myndigheter och kommuner aktivt behöver delta i arbetet med att beskriva nuläget vad gäller genomförda, påbörjade eller planerade åtgärder och ta fram förslag till nya åtgärder för att dessa sedan ska kunna genomföras framgångsrikt. Arbetsfördelning och ansvar Vattenmyndigheterna är ansvariga för att ta fram och fastställa åtgärdsprogram. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning (SGU) får för sina respektive ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om hur åtgärdsprogram skall redovisas (6 kap 10 VFF). I vissa fall skall regeringen pröva förslaget till åtgärdsprogram (6 kap 4 VFF). Det gäller då ett förslag rör ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än dem som regleras av miljöbalken (1 kap. 1 miljöbalken). Om ett åtgärdsförslag berör exempelvis skattelagstiftningen har vattenmyndigheten ej rätt att fastställa ett sådant
åtgärdsprogram. Vattenmyndigheten får då lämna över förslaget till regeringen för prövning 4(9) Vidare framgår av 6 kap 4 VFF att om Naturvårdsverket eller Sveriges geologiska undersökning (SGU), i samband med samråd om förslag till åtgärdsprogram, finner att det föreslagna programmet allvarligt avviker från bestämmelserna i denna VFF eller i ramdirektivet för vatten, får myndigheten begära att vattenmyndigheten ger regeringen möjlighet att pröva förslaget. Vattenmyndigheten skall då ge regeringen sådan möjlighet innan åtgärdsprogrammet fastställs. Av 6 kap. 4 VFF framgår också att om en annan myndighet eller en kommun, som i ett förslag till åtgärdsprogram föreslås vidta åtgärder, i samband med samråd om förslaget finner att den föreslagna åtgärden strider mot annan lagstiftning eller allvarligt avviker från bestämmelserna i VFF eller i ramdirektivet för vatten, får myndigheten eller kommunen begära att vattenmyndigheten ger regeringen möjlighet att pröva förslaget i denna del. Vattenmyndigheten skall då ge regeringen sådan möjlighet innan åtgärdsprogrammet fastställs. Gör vi redan det här eller är det något nytt? Sverige har lång erfarenhet av att arbeta med förbättringar av vattenkvaliteten. Kommuner och länsstyrelser har i olika omfattning arbetat med vattenöversikter, vattenplaner, vattenprogram, STRAM (Strategier för regional miljö) etc. För enskilda problemområden eller sektorer finns också mycket erfarenhet i form av kalkningsplaner, VA-planer, dagvattenplaner etc. De senaste årens arbete med miljökvalitetsmålen har också inneburit programmässigt arbete med vattenfrågor på olika nivåer, nationellt, regionalt och kommunalt. Dessa program utgår dock från olika typer av vatten eller problemområden och har inte vattendirektivets integrerade syn lika klart. Vid framtagandet av åtgärdsprogrammet är kunskapen om redan genomförda, påbörjade eller planerade åtgärder av stor vikt. Sådana åtgärder bör ingå som en del i underlaget till åtgärdsprogrammet, men kan också, efter vad som bedöms relevant, lyftas in som åtgärder i åtgärdsprogrammet. Att bygga vidare på initiativ som redan tagits och utvärdera effekterna av genomförda åtgärder är viktiga delar i vattenmyndighetens arbete. Det ingår också i analysen av om kvalitetskraven nås 2015 (riskbedömningen) att väga in de åtgärder som vidtagits och planeras och effekterna av dessa åtgärder. Erfarenheterna av att arbeta med åtgärdsprogram enligt ramdirektivet för vatten är än så länge mycket begränsade. Inom vissa pilotområden i ett antal EU-länder har åtgärdsprogram arbetats fram för enskilda avrinningsområden och delavrinningsområden. Inom Common Implementation Strategy (CIS)-arbetet planeras att fler pilotområden ska arbeta med åtgärdsprogram under 2005/2006. Sverige har inget pilotområde men viss erfarenhet finns från tidigare och pågående arbeten med förvaltning av vattenområden och framtagande av åtgärdsprogram i ramdirektivets anda, främst för ytvattenförekomster.
De första åtgärdsprogram enligt 5 kap miljöbalken vad gäller luftkvalitet beslutades av regeringen den 9 december 2004. Åtgärdsprogrammen gäller kväveoxider och partiklar för Stockholms län samt kväveoxider för Västra Götalands län. Regeringens beslut baseras på förslag till åtgärder som tagits fram av länsstyrelserna i Stockholm och Västra Götaland på uppdrag av regeringen. Inom Naturvårdsverket pågår ett arbete med att ta fram handbok och allmänna råd om åtgärdsprogram för luftnormer. Detta arbete avses redovisas under 2005. Erfarenheter från arbetet med åtgärdsprogram för luftkvalitet kommer att kunna användas i Naturvårdsverkets och SGU:s arbete med att ta fram vägledning för arbetet med åtgärdsprogram för vatten. 5(9) Regeringen har vidare tillsatt en särskild utredare med uppdrag att analysera åtgärdsprogrammens förutsättningar att uppfylla miljökvalitetsnormer på olika områden och se över möjligheterna att göra sådana program bättre och mer effektiva. (Direktiv 2004:170). Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 31 oktober 2005. Utredaren skall bl.a. samråda med Miljöbalkskommittén och PBL-kommittén som sedan tidigare utreder frågor som berör systemet med miljökvalitetsnormer. Som framgår ovan pågår arbete med att utveckla åtgärdsprogram som miljöpolitiskt verktyg på olika håll. Kunskapen om åtgärdsprogram som verktyg växer successivt fram. I det fortsatta arbetet med utveckling av föreskrift och allmänt råd samt vägledande text får erfarenheter från olika håll vägas in. Så här kan man gå tillväga Vattenmyndigheten ansvarar för att förslag till åtgärdsprogram tas fram. Hur denna process ser ut finns inte fastlagd i några regler. Vattenmyndigheterna har här frihet att lägga upp arbetet efter de förutsättningar och förhållanden som råder. Senast 22 december 2006 skall vattenmyndigheten upprätta en arbetsplan samt redogörelse för vilka samråd som planeras vad gäller förvaltningsplanen (5 kap 3 VFF). I samband därmed bör ingå att redovisa hur arbetet med åtgärdsprogrammet ska bedrivas. I miljöbalkskommitténs betänkande (SOU 2002:107) antas att direktivets detaljerade bestämmelser om hur en myndighet ska förfara när en förvaltningsplan utarbetas även är relevanta för åtgärdsprogrammet. Miljöbalkskommittén skissar på en principiell arbetsgång enligt följande I de vattendrag där miljömålen redan är uppfyllda och där man inte har anledning att förvänta sig försämringar, kan åtgärdsprogrammen vara av enkel och standardiserad natur med inriktningen på att det inte behövs andra åtgärder än vad som följer av redan gällande bestämmelser enligt miljöbalken m.m. Det måste tydligt framgå att status inte får försämras. Åtgärdsprogrammen för de vatten som behöver förbättras eller som hotas av försämring blir betydligt mer omfattande. Arbetet med dem kan innehålla följande moment, men omfattningen är beroende av de aktuella vattenförhållandena. - Anläggande av ett helhetsperspektiv i varje distrikt; vilka är de stora vattenrelaterade problemen?
- Identifiering av vilka ekologiska eller kemiska delmål som inte är uppfyllda och någon sorts kvantifiering av hur omfattande praktiska åtgärder som fordras (baserad på avståndet mellan faktiska förhållanden och den eftersträvade statusen). - En inventering av vad det är för faktorer i form av mänsklig påverkan som bidrar till att dessa delmål inte är uppfyllda. En uppskattning av påverkansbidragen från varje typ av störningskälla. - En genomgång av förutsättningarna för att minska påverkan från de olika typerna av störningskällor. Genomgången måste vara brett upplagd och innehålla en konsekvensanalys som belyser exempelvis tekniska förutsättningar, kostnader, konsekvenser för olika inblandade parter osv. Genomgången resulterar i en bedömning av vilken potential det finns att minska påverkan från de olika slagen av störningskällor. - Detta slag av genomgång är inriktad på praktiska åtgärder som utbyggnader av kommunala reningsverk med ytterligare reningssteg, minskad påförsel av gödningsämnen på åkrar inom ett visst avstånd från vattnet eller minskning av hushållens utsläpp av tvättmedel via enskilda avlopp. - Val av verktyg för att åstadkomma en minskad påverkan från de identifierade slagen av störningskällor. Som exempel på verktyg kan nämnas miljöbalkens nuvarande bestämmelser om omprövning av villkor för tillståndsprövade verksamheter, generella föreskrifter, tillsynsåtgärder m.m. Det kan också finnas anledning att tillämpa bestämmelser i annan lagstiftning och styrmedel av andra slag som avgifter, informationskampanjer osv. I flera fall bör det finnas förutsättningar att minska påverkan genom samverkan i samfälligheter eller genom avtal och överenskommelser av olika slag. Det är i detta skede fråga om att avgöra vilka administrativa åtgärder eller styrmedel (inklusive avtal m.m.) som kan tillämpas... (SOU 2002:107) 6(9) Exempel på en tänkbar arbetsgång för framtagande av åtgärdsprogram finns också i Åtgärdsprogram och Förvaltningsplan. Underlag till Naturvårdsverkets vägledning för vattenmyndigheternas arbete. Juridiska institutionen Göteborgsuniversitet (se Vattenbibliotek/Underlagsrapporter - för en ny vattenmiljöförvaltning). Denna arbetsgång är ett exempel som författarna själva står för. Behovet av ytterligare vägledning för framtagande av åtgärdsprogram kommer att övervägas senare. Innehåll i åtgärdsprogrammet Enligt miljöbalken får ett åtgärdsprogram omfatta all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka möjligheterna att uppfylla föreskrivna miljökvalitetsnormer (5 kap 6 miljöbalken) Enligt 6 kap 5 VFF skall ett åtgärdsprogram bl a innehålla åtgärder för att skydda dricksvatten åtgärder för att vid behov åstadkomma omprövning av miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet
åtgärder för att upptäcka eller beivra brott mot bestämmelser till skydd för vatten 7(9) åtgärder mot diffusa utsläpp åtgärder för att förebygga eller begränsa att föroreningar indirekt tillförs grundvattnet åtgärder för att motverka alla andra betydande negativa åtgärder för vattenmiljön, särskilt åtgärder för att nå nödvändig ekologisk status eller god ekologisk potential när det gäller vattenförekomsters hydromorfologiska förhållande föreskrifter eller förslag till föreskrifter som behövs för att övriga åtgärder ska kunna genomföras de grundläggande åtgärder som krävs enligt ramdirektivet för vatten artikel 11.3 vid behov kompletterande åtgärder enligt ramdirektivet för vatten artikel 11.4. De åtgärder som enligt VFF krävs i ett åtgärdsprogram är av mycket skiftande karaktär. Med en åtgärd avses här såväl att tillämpa som vidareutveckla ett styrmedel, att genomföra en aktivitet eller en fysisk åtgärd. I de grundläggande åtgärderna återfinns exempelvis krav på medlemsländerna att genomföra gemenskapslagstiftning för skydd av vatten inklusive de åtgärder som krävs enligt ett antal EG-direktiv (ramdirektivet för vatten artikel 11.3.a). Naturvårdsverkets nuvarande bedömning är att det grundläggande kravet på vattenmyndigheterna i detta avseende är att bidra till att gällande svensk lagstiftning på området tillämpas i praktiken. Som kompletterande åtgärder anges i bilaga VI del B till ramdirektivet för vatten artikel 11.4 bland annat lagstiftning, administrativa, ekonomiska och fiskala styrmedel men också återställande av våtmarksområden, främjande av vattenbesparande teknik mm. Dessa listade åtgärder är en icke uttömmande förteckning över åtgärder som vattenmyndigheterna kan välja att anta som en del av åtgärdsprogrammet. Åtgärdsprogrammen kan alltså innehålla andra åtgärder som behövs för att uppnå målen än de som finns angivna i VFF. Det vidare arbetet med föreskrifter, allmänt råd och fortsatt arbete med handboken får visa på behovet att utveckla och förtydliga kraven på åtgärdsprogrammets innehåll. Enligt miljöbalken skall åtgärdsprogrammet innehålla en analys av programmets konsekvenser från allmän och enskild synpunkt (5 kap 6, tredje stycket, miljöbalken.) I VFF har detta förtydligats med att åtgärdsprogram för vatten ska innehålla en bedömning av såväl de ekonomiska som de miljömässiga konsekvenserna av åtgärderna, varvid kostnader och nytta skall kvantifieras (VFF 6 kap 6 ). För beräkning av kostnadseffektivitet hänvisas till handboksutkastet Kostnadseffektivitetsanalyser. Åtgärdsprogrammet för vatten kommer sannolikt att omfattas av krav på miljöbedömningar av vissa planer och programs miljöpåverkan som en följd av EGdirektiv 2001/42. Direktivets krav har nyligen införts i 6 kap. miljöbalken. Arbete med
en handbok om miljöbedömningar av planer och program har påbörjats på Naturvårdsverket. 8(9) Samverkan kring åtgärdsprogrammet Som ovan nämnts krävs samverkan mellan vattenmyndigheterna och de parter som ska genomföra fastställda åtgärder för att dessa ska kunna genomföras på effektivt sätt. Samverkan har dock fler syften och såväl i ramdirektivet för vatten som i den svenska lagstiftningen finns en hög ambitionsnivå vad gäller allmänhetens deltagande. Av 2 kap. 4 VFF framgår att Vattenmyndigheterna ska planera sitt arbete enligt förordningen så att det möjliggörs och uppmuntrar till deltagande av alla som berörs av förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. Innan vattenmyndigheten fattar beslut om kvalitetskrav, förvaltningsplaner och åtgärdsprogram skall myndigheten samråda med de myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare och enskilda som berörs av beslutet. Den höga ambitionsnivån ställer i första hand krav på vattenmyndigheterna att på en regional nivå med andra myndigheter, organisationer och kommuner bedriva ett aktivt samråd. För att det ska få genomslag på lokal nivå krävs också insatser av dessa myndigheter, organisationer och kommuner att föra ned frågorna på lokal nivå och skapa aktivitet och delaktighet här. Samverkan och allmänhetens deltagande beskrivs utförligare i handboksutkastet Samverkan Samråd och tillkännagivande Samrådet är den formella delen av samverkan som regleras enligt miljöbalken och VFF. Enligt 5 kap. 4 miljöbalken skall alla som berörs av åtgärdsprogrammet genom kungörelse i ortstidningen eller på annat sätt beredas tillfälle att lämna synpunkter på förslaget. Av kungörelsen ska framgå var handlingarna finns tillgängliga samt inom vilken tid och till vem synpunkter ska lämnas. Enligt 6 kap. 7 VFF ska samrådstiden vara minst 6 månader. Ett förslag till åtgärdsprogram skall finnas tillgängligt för allmänheten hos vattenmyndigheten och samtliga länsstyrelser och kommuner inom det område som programmet omfattar. Efter samråd skall vattenmyndigheten i en särskild sammanställning redovisa de synpunkter som lämnats och hur de har beaktats. Sammanställningen ska fogas till handlingarna i ärendet (5 kap 4 miljöbalken). När ett åtgärdsprogram har fastställts skall vattenmyndigheten enligt 6 kap. 8 VFF snarast kungöra detta i ortstidning. Av kungörelsen skall det framgå var åtgärdsprogrammet finns tillgängligt. Ett åtgärdsprogram skall finnas tillgängligt för allmänheten hos vattenmyndigheten och samtliga kommuner inom det område som programmet omfattar.
Åtgärdsprogram på olika nivåer Naturvårdsverket 9(9) Om det behövs får vattenmyndigheten enligt 6 kap. 3 VFF fastställa delåtgärdsprogram för delar av vattendistriktet där speciella åtgärder behövs eller när speciella åtgärder behövs för en sektor, fråga eller vattentyp som beaktar särskilda aspekter på vattenmiljöförvaltningen. Ett delåtgärdsprogram skall på lämpligt sätt tas in i åtgärdsprogrammet för distriktet. Fastställandet av delåtgärdsprogram inskränker enligt samma paragraf inte skyldigheten att i ett åtgärdsprogram för vattendistrikt ange det som krävs enligt 6 kap. 5 och 6 VFF vad gäller åtgärdsprogrammets innehåll och konsekvensanalys. Om rapportering Enligt 5 kap. 1, bilaga I, punkt 7 VFF ska förvaltningsplanen innehålla en sammanfattning av det eller de åtgärdsprogram som har fastställts i enlighet med 6 kap VFF samt en beskrivning av hur åtgärderna avser att bidra till att kvalitetskraven uppnås. Naturvårdsverket och SGU har för sina respektive ansvarsområden bemyndigats att närmare meddela föreskrifter om hur åtgärdsprogram skall redovisas. (6 kap 10 VFF) Naturvårdsverket avser att under 2005 påbörja arbetet med föreskrifter och ev. Allmänna råd i detta avseende.