VV publikation 2002:120 2002-11

VU 94S-2 10 Gång- och cykeltrafik Innehållsförteckning 10 Gång- och cykeltrafik 1 1 10.1.1 Definitioner 1 10.1.2 Planering för gång- och cykeltrafik 3 10.2 Nättillhörighet 7 10.2.1 Nätstruktur 7 10.2.2 Tätortsnät 9 10.2.3 Landsbygdsnät 9 10.3 Dimensionerings- och utformningsprinciper 11 10.3.1 Dimensionerande trafikanter 11 10.3.2 Utformningsprinciper 11 10.3.3 Enkel- eller dubbelriktade samt enkel- eller dubbelsidiga cykelbanor 12 10.4 Separering 15 10.4.1 Inledning 15 10.4.2 Separering av gående och cyklister från bilar 16 10.4.3 Separering av gående från cyklister 16 10.4.4 Val av separeringsform på sträcka 17 10.5 Sektion 25 10.5.1 Utrymmesbehov 25 10.5.2 Sektion för gång- och cykelvägar 26 10.5.3 Sektion för gång- och cykelbanor 33 10.6 Linjeföring 41 10.6.1 Stoppsikt 41 10.6.2 Horisontalkurvor 42 10.6.3 Lutningar 43 10.6.4 Vertikalkurvor 46 10.7 Korsningar 49 10.7.1 Korsningar med bilvägar 49 10.7.2 Korsningar mellan GC-banor 73 10.7.3 Korsning mellan GC-väg och spår 74 10.8 Utformningsdetaljer 75 10.8.1 Allmänt 75 10.8.2 Möblering av gaturummet 76 10.8.3 Beläggning 78 10.8.4 Gång- och cykelbanor 78 VV publikation 2002:120 2002-11

VU 94S-2 10 Gång- och cykeltrafik 1 (84) 10 GÅNG- OCH CYKELTRAFIK 10.1 INLEDNING Gång- och cykeltrafik förekommer på i stort sett alla vägtyper. På motorvägar och motortrafikleder får det inte förekomma gång- och cykeltrafik. Övriga delar av vägnätet behöver i varierande utsträckning utformas med hänsyn till gång- och cykeltrafiken. Insikten om värdet att förflytta sig till fots eller per cykel från bl a hälsosynpunkt pekar mot vikten av att ge gång- och cykeltrafiken goda villkor och är en förutsättning för att locka bilister till mer miljöanpassade färdsätt. 10.1.1 Definitioner Följande begrepp i trafiklagstiftningen och som finns i 2 förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner är väsentliga för var gång- och cykeltrafiken skall gå fram och för hur trafikanter skall bete sig. Cykelbana Cykelfält Cykelöverfart Körbana Körfält Väg En väg eller del av en väg som är avsedd för cykeltrafik och trafik med moped klass II Ett särskilt körfält som genom vägmarkering anvisats för cyklande och förare av moped klass II En del av en väg som är avsedd att användas av cyklande eller förare av moped klass II för att korsa en körbana eller en cykelbana och som anges med vägmarkering. En cykelöverfart är bevakad om trafiken regleras med trafiksignaler eller av en polisman och i annat fall obevakad En del av en väg som är avsedd för trafik med fordon, dock inte en cykelbana eller en vägren Ett sådant längsgående fält av en körbana som anges med vägmarkering eller, om någon vägmarkering inte finns, är tillräckligt brett för trafik i en fil med fyrhjuliga fordon 1. En sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon, 2. en led som är anordnad för cykeltrafik, och 3. en gång- eller ridbana invid en väg enligt 1 eller 2 VV publikation 2002:120 2002-11

2 (84) 10 Gång- och cykeltrafik VU 94S-2 Vägren En del av en väg som är avsedd för trafik med fordon, dock inte körbana eller cykelbana Övergångsställe En del av en väg som är avsedd att användas av gående för att korsa en körbana eller en cykelbana och som anges med vägmarkering eller vägmärke. Ett övergångsställe är bevakat om trafiken regleras med trafiksignaler eller av en polisman och i annat fall obevakat Begreppet gångbana är inte bestämt i förordningen om vägtrafikdefinitioner. Innan förordningen om vägtrafikdefinitioner trädde ikraft, var gångbana i trafikförordningen bestämt som bana avsedd för gångtrafik. När uttrycket gångbana används här avses en bana avsedd för gångtrafik. I VU används begreppen referenshastighet, hastighetssäkring och dimensionerande flöde i följande betydelse: Referenshastighet VR Ett sammanvägt funktionellt begrepp för att ange mål/funktion för biltrafikens framkomlighet i högoch lågtrafik. Vald referenshastighet ska överensstämma med för länken eller dellänken planerad hastighetsgräns. I korsning ger referenshastighet utgångspunkt för planering av lokala hastighetsbegränsningar och val av korsningstyp. (Kapitel 4.5 Referenshastighet) Hastighetssäkring Åtgärder som säkerställer att fordonstrafiken inte överskrider en viss hastighet. Vägmärken, signalreglering och övervakning är inte hastighetssäkrande åtgärder, utan kompletterar och förstärker dessa. Effekten av hastighetssäkringen kan mätas som 90-percentilen av motorfordonens hastighet omedelbart före konfliktpunkten. Dimensionerande GC-flöde (GC Dh-DIM) Dimensionerande trafiksituation DTS Utifrån dagens flöde och en bedömning av möjlig ökning av GC-flödet, om gående och cyklister får bättre förutsättningar, kan det totala antalet gående och cyklister per dimensionerande timme skattas. Det innebär att hänsyn skall tas till både normal trafikökning, överflyttad trafik och nyskapad trafik. För beräkning av cykeltrafikflödet se avsnitt 4.2.2 Trafikanalys. Se kapitel 3.5. 2002-11 VV publikation 2002:120

VU 94S-2 10 Gång- och cykeltrafik 3 (84) 10.1.2 Planering för gång- och cykeltrafik Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om användningen av mark- och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enskilda. Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del av kommunen. Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn bland annat till behovet av skydd mot trafikolyckor och andra olyckshändelser, trafikförsörjning och god trafikmiljö, möjligheter för personer med nedsatt rörelse eller orienteringsförmåga att använda området (2 kap. 4 Plan- och bygglagen 1987:10). I detaljplanen skall redovisas och till gränserna anges bland annat allmänna platser såsom gator, vägar, torg och parker och kvartersmark för bland annat anläggningar för trafik. I fråga om allmänna platser för vilka kommunen är huvudman skall användningen och utformningen anges. En del av vägbegreppen såsom körbana, cykelbana, vägren, har bestämts utifrån den avsedda användningen och i en del begrepp såsom cykelöverfart och övergångsställe är den avsedda användningen en del i bestämningen. Olika uppfattningar finns om detaljplanen, där det finns sådan, behöver innehålla vilka delar av en gata som skall vara avsedda för gångtrafik, fordonstrafik och om det behöver anges att en del skall vara avsedd för cykeltrafik. Innehåller en plan bestämmelser om detta och om hur anläggningarna skall vara utformade blir anläggande en del av genomförandet av planen. Det som i fortsättningen sägs om utformningen av anläggningar för gång- och cykeltrafik är tänkt att kunna användas både vid planläggning och vid utformning utanför planer eller inom planer när kommunen bedömt att det inte behövs ny planläggning. Många kvalitetsanspråk bör få påverka utformningen. Dessa bör vara definierade i utredningsskedet. Av olika kvaliteter som t ex miljö, trygghet, tillgänglighet, anpassning och trafiksäkerhet är inte alla aktuella i varje enskilt utformningsfall. Därför anges så långt möjligt vilka kvaliteter som bedömts dominera dimensioneringen och utgöra grund för det sammanvägda begreppet standard. VV publikation 2002:120 2002-11

4 (84) 10 Gång- och cykeltrafik VU 94S-2 10.1.2.1 Vissa bestämmelser ur plan- och bygglagen (1987:10) Krav på tomter, allmänna platser m m: I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs om tomter i 17 andra stycket alltid tilllämpas samt vad som föreskrivs i 15 och 16 och i 17 första, tredje och fjärde styckena tillämpas i skälig utsträckning. Sådana platser och och områden skall dock alltid uppfylla kravet i 15 första stycket 5 på användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. (3 kap. 18 ) En plats är allmän plats om den i detaljplanen angetts vara det. Enkelt avhjälpta hinder: I byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga undanröjas i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. (17 kap. 21 a ) Detaljplanen bestämmer hur allmänna platser skall utformas och 17 kap. 21 a samt föreskrifter som meddelas med stöd av den medför en skyldighet att undanröja hinder även på platser som byggts ut i enlighet med en plan. Föreskrifter som avses i 17 kap. 21 a beräknas Boverket meddela tidigast under 2003. 10.1.2.2 Vissa bestämmelser ur trafikförordningen (1998:1276) Trafikanter som likställs med gående Bestämmelserna om gående gäller även den som åker skidor, rullskidor, skridskor, rullskridskor eller liknande och den som för, leder, skjuter eller drar sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon. Bestämmelserna om gående gäller även den som leder, skjuter eller drar cykel, moped, motorcykel, barnvagn eller rullstol, den som för ett motordrivet fordon avsett att föras av gående samt den som själv för rullstol om han eller hon färdas med gångfart. (1 kap. 4 andra stycket ) 2002-11 VV publikation 2002:120

VU 94S-2 10 Gång- och cykeltrafik 5 (84) Gåendes plats på väg: Gående skall vid färd på väg använda gångbanan eller vägrenen. Om det inte finns någon gångbana eller vägren skall gående använda cykelbanan eller körbanan. Detsamma gäller sådana trafikanter som avses i 1 kap. 4 andra stycket om gångbanan är smal eller utrymmet på den är begränsat på annat sätt eller om det finns andra särskilda skäl för det. Gående som använder vägrenen eller körbanan skall om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen. Den som åker rullskidor, rullskridskor eller liknande och som färdas med högre hastighet än gångfart skall dock färdas längst till höger om det är lämpligare. (7 kap 1 första och andra stycket) Det finns inte någon bestämmelse om skyldighet för gående att välja gångbanan - eller vägrenen - om vägen har både gångbana och vägren. Det finns inte heller någon bestämmelse om var gående skall gå på gångbana eller på cykelbana. Trafikanter som likställs med förare av fordon Bestämmelserna om trafik med fordon gäller i tillämpliga delar även den som rider och den som leder eller driver kreatur. (1 kap. 4 första stycket) Plats på vägen: Vid färd på väg skall fordon föras på körbana. Detta gäller dock inte fordon för vilka enligt 1 kap. 4 andra stycket bestämmelserna om gående skall tillämpas. Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II skall vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns. Om särskild försiktighet iakttas får dock: 1. cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II använda körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge, och 2. trehjuliga mopeder klass II föras på en cykelbana med ringa trafik och tillräcklig bredd. Är en bana avsedd för viss trafik får annan trafik förekomma på banan endast för att korsa den. Särskilda bestämmelser om användning av vägrenen finns i 12. Förordning (2001:753). (3 kap. 6 ) VV publikation 2002:120 2002-11

6 (84) 10 Gång- och cykeltrafik VU 94S-2 Bestämmelserna i 1 kap. 4 första stycket medför att denna bestämmelse blir tillämplig även på den som rider. Där det inte finns någon ridbana skall ridande använda körbanan och där det inte finns någon cykelbana skall cyklande använda körbanan. På väg skall vägrenen användas 1. vid färd med cykel eller moped klass II när cykelbana saknas, 2. vid färd med moped klass I, 3. vid färd med ett fordon som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen, eller 4. av dem som för ett fordon förspänt med dragdjur, rider samt leder eller driver kreatur. (3 kap. 12 första stycket) Saknas väg där de ridande kan använda körbanan/vägrenen när de ska följa en GC-väg/bana bör det därför finnas en särskild ridstig eller utrymme i anslutning till GC-vägen/banan och skyltsättning. Mopeder klass II inkluderas i beteckningen "C" cykel i denna handbok. I VU förutsätts att mopeder klass II normalt tillåts på GC-vägar och -banor. Kommentar: Observera att trehjuliga mopeder klass II normalt inte behöver vara dimensionerande för cykelvägar eller banor eftersom de enligt kap 3 6 2:a stycket pkt 2 bara får färdas där om trafiken är ringa och bredden är tillräcklig. 2002-11 VV publikation 2002:120