KARTLÄGGNING AV BARNS VIKT

FOLKHÄLSOVETENSKAPLIGT CENTRUM LINKÖPING RAPPORT 2003:2 KARTLÄGGNING AV BARNS VIKT OCH VIKTUTVECKLING I ÖSTERGÖTLAND LINKÖPING JUNI 2003 MARIANNE ANGBRATT ELIN ERIKSSON SOFIA FUNCKE ULLA NILSSON CHRISTINA SÄTERSKOG MARIANNE SÖDERLIND www.lio.se/fhvc

FOLKHÄLSOVETENSKAPLIGT CENTRUM 581 85 LINKÖPING Telefon: 013-22 88 33 eller 013-22 14 34 fax: 0131-22 51 00 e-post: fhvc@lio.se ISSN 1401-5048

Kartläggning av barns vikt och viktutveckling i Östergötland Rapport 2003:2 Marianne Angbratt Elin Eriksson Sofia Funcke Ulla Nilsson Christina Säterskog Marianne Söderlind

Vi som har genomfört denna kartläggning önskar framföra vårt tack till samtliga barn och målsmän som låtit oss ta del av vikt och längduppgifter. Vidare vill vi tacka samtliga skolsköterskor och landstingets arkivpersonal vilka under arbetets gång visat ett stort engagemang och hjälpsamhet. Tack även till samtliga BVC-sköterskor som under ett halvår dokumenterade vikt och längd för kartläggningens räkning samt till övriga personer inom landstinget och de 13 kommunerna som på olika sätt bidragit till att kartläggningen kunnat genomföras. Vi vill också rikta ett tack till Elisabeth Wärnberg Gerdin, FoU-handledare, som under framskrivandet av rapporten stöttat oss med konstruktiv kritik och fört arbetet framåt, och till Cristina Aldin som bearbetat rapportens layout. Folkhälsovetenskapligt Centrum, Linköping, juni 2003 Marianne Angbratt Projektledare

Sammanfattning Övervikt och fetma är ett ökande folkhälsoproblem bland barn och ungdomar. För Östergötlands län saknas beskrivande data om barns vikt och viktutveckling. Det är därför angeläget att undersöka hur stort problemet är i länet, samt att ta fram en baslinjemätning att utgå från vid planering av förebyggande och behandlande åtgärder. Syftet är att kartlägga 10-åringars vikt/längd body mass index (BMI) samt 5 5½åringars vikt/längd (BMI) i Östergötland. Vikt och längd dokumenterades från skolhälsovårds- och barnavårdscentralsjournaler för alla barn i länet födda 1991, vid 10 års ålder, n=5987. Data om vikt och längd samlades också in retrospektivt, för samma barn vid åldrarna 7 år, 5 5½ år, 4år, 2½ år, 1½ år samt födelsevikt. Vikt och längd dokumenterades dessutom hos alla barn som besökte 5 5½-årskontroll vid länets samtliga BVC under april till september 2002, n=1681, för jämförelse av viktutveckling över tid. Från de 13 kommunerna i Östergötland deltog 5517 barn födda 1991 (92 %) i studien. Kompletta data vid alla mätningspunkter uppnåddes för 3965 barn (72 %). Resultaten från kartläggningen bekräftar att övervikt och fetma hos barn i åldrarna 5 och 10 år är ett hälsoproblem i Östergötland. Studien visar att övervikt och fetma ökar för både flickor och pojkar, dels över ålder och dels över tid, vilket understryker behovet av både primär- och sekundärpreventiva insatser. Ökningen är mer påtaglig bland pojkar. Geografiska skillnader föreligger på såväl länsdels- som kommunnivå. Resultaten tyder också på att övervikt och fetma i yngre år, i betydande omfattning, kvarstår vid 10 års ålder. Detta talar för att preventionsinsatser behöver utvecklas för barn redan i lägre åldrar.

Innehållsförteckning INTRODUKTION... 3 BAKGRUND... 5 UPPDRAG... 5 ÖVERVIKT OCH FETMA HOS BARN OCH UNGDOMAR ETT FOLKHÄLSOPROBLEM... 5 DEFINITIONER OCH MÄTMETODER... 6 ORSAKER OCH PROGNOS... 7 KONSEKVENSER... 8 SYFTE... 9 URVAL OCH METOD... 11 STUDIEUPPLÄGG... 11 GENOMFÖRANDE/FÖRANKRING... 12 DATAINSAMLING... 12 DATAUNDERLAG... 13 ANALYSMETOD/DATABEARBETNING... 13 ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 14 RESULTAT... 15 DELTAGANDE... 15 BORTFALL... 15 BMI OCH VIKTUTVECKLING HOS BARN FÖDDA 1991... 17 UNDERVIKT... 19 BMI HOS 5-ÅRINGAR FÖDDA 1996/97... 20 DISKUSSION... 23 FÖREBYGGANDE INSATSER ÄVEN FÖR SMÅ BARN OCH DERAS FÖRÄLDRAR... 24 BORTFALL... 24 FORTSATTA STUDIER... 25 REFERENSLISTA... 27 BILAGA 1: NYCKEL TILL INMATNINGSMALL FÖR KARTLÄGGNING AV BARNS VIKT OCH LÄNGD I BMI 2002 BILAGA 2: BREV FRÅN ELEVHÄLSAN TILL DIG SOM GÅR I ÅR 4 BILAGA 3: BREV FRÅN ELEVHÄLSAN TILL MÅLSMAN/VÅRDNADSHAVARE TILL BARN FÖDDA 1991 BILAGA 4: BREV FRÅN REFERENSGRUPPEN FÖR PREVENTION OCH BEHANDLING AV ÖVERVIKT OCH FETMA INOM LANDSTINGET I ÖSTERGÖTLAND TILL MÅLSMAN/VÅRDNADSHAVARE MED BARN FÖDDA 1991

2

Introduktion Beskrivande data om barns vikt och viktutveckling saknas nationellt och lokalt för Östergötlands län. Vårt syfte är därför att ta fram epidemiologiska data som visar hur vikt och längd i Body Mass Index (BMI) fördelar sig bland barn. En totalundersökning för hela länet har genomförts på barn födda 1991 samt på en utvald grupp barn födda 1996/97. Kartläggningen har genomförts av Folkhälsovetenskapligt Centrum (FHV-Centrum) i samarbete med barnhälsovården (BHV) och skolhälsovården (SHV) i Östergötlands 13 kommuner under år 2002. Kartläggningen omfattar såväl normalvikt, undervikt som övervikt och fetma. Fokus i denna rapport är på problematiken kring övervikt och fetma. 3

4

Bakgrund Uppdrag Landstinget i Östergötland erhåller under två år statliga medel från Socialdepartementet, för att utveckla förebyggande och behandlande insatser för personer med övervikt och fetma. En referensgrupp bildades av personer som arbetar med problematiken övervikt och fetma inom landstinget och i viss mån kommunerna. Folkhälsovetenskapligt Centrum, landstingets kunskapscentrum i folkhälsovetenskapliga frågor, är sammankallande för referensgruppen och har sedan augusti 2001 landstingets uppdrag att arbeta med kompetensutveckling kring förebyggande insatser och behandling av övervikt och fetma. Övervikt och fetma hos barn och ungdomar ett folkhälsoproblem Övervikt och fetma är ett snabbt växande hälsoproblem i Östergötland och Sverige liksom i övriga västvärlden, och benämns av Världshälsoorganisationen (WHO) som en global epidemi [1-3]. Förekomsten av fetma stiger även bland barn och ungdom [4]. I Sverige har andelen mönstrande 18-åringar med övervikt ökat från 6 % till drygt 16 % mellan åren 1971 och 1995 [5]. I en studie av C Marcus (under publicering) på 10-åringar i en kommun är 25 % överviktiga och 3 % lider av fetma (Tabell 1). I USA har förekomsten av fetma bland barn och ungdom fördubblats under perioden 1980 till 1999 [6]. Booth et al visar i sin studie, bland unga i Australien (7 15 år), att prevalensen av övervikt och fetma tillsammans har fördubblats under åren 1969 till 1997 och att andelen ungdomar med fetma har tredubblats [7]. Av 504 barn mellan 0 och 16 år, som remitterades till sjukhus för fetma mellan 1921 och 1947, följde Mossberg 458 barn med 10 års intervall under 40 år [8]. Hos de flesta, 397 barn (79 %), debuterade fetman efter 2 års ålder. Debut före 2 års ålder förekom hos 28 barn, och 80 barn hade fetma på grund av sjukdom. Den senaste kända prevalensen av övervikt och fetma hos svenska skolbarn presenteras av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) (Tabell 1) [6]. Tabell 1. Andel med övervikt och fetma mätt i BMI bland svenska 10-åringar [6] Ort Antal Övervikt % flickor pojkar Fetma % flickor pojkar Göteborg 5400 21 18 3.8 3.2 Borås (f+p) 1443 18 3.6 Norrtälje 678 25 24 3.2 3.0 f+p= flickor och pojkar 5

Definitioner och mätmetoder Tidigare definierades behandlingskrävande fetma som en vikt över 20 40 % av normalvikten. Normalvikt beräknas inom varje lands befolkning som den genomsnittliga vikten för en grupp individer med samma ålder, längd och kön. Detta innebär att normalvikten tenderar att öka på grund av att andelen barn och ungdomar med övervikt och fetma ökar. Den normala variationen i vikt är också större i vissa åldrar, exempelvis är 20 % övervikt mer avvikande vid 6 års ålder än vid 16 års ålder. Numera ställs diagnosen fetma hos barn om vikten i förhållande till längden överstiger 2 SD (standardavvikelse). Vikt och längd dokumenteras i tillväxtkurvor inom BHV och SHV. Alla barn i Sverige undersöks avseende tillväxt vid 0, 1½, 2½, 4 och 5-5½ års ålder på BVC. Vid 7 och 10 års ålder görs motsvarande undersökning inom SHV (Figur 1). Eftersom längden men inte vikten är normalfördelad i populationen så fungerar inte denna regel vid avvikelser från medellängdkurvan i tillväxtdiagrammet, exempelvis ger en storvuxen individ med + 3SD i både vikt och längd ett överviktigt intryck [9]. WHO definierar fetma som en sjukdom och ett Body Mass Index (BMI) överstigande 30 definieras som fetma. Fetma har ett eget diagnosnummer, E66, enligt ICD-10, Socialstyrelsens klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem. BMI är ett kroppsmasseindex som uttrycker den relativa kroppsvikten och definieras som en individs vikt dividerad med individens längd i kvadrat (kg/m 2 ) [4]. BMI är ett enkelt, billigt och bra sätt att värdera vuxnas vikt. Nu rekommenderar både WHO och European Childhood Obesity Group att BMI används vid definition av övervikt och fetma hos barn och ungdom. En nackdel är att BMI varierar med ålder och pubertetsstatus och man kan inte sätta några åldersgränser för när barn kan räknas vara feta. Vidare skiljer inte BMI mellan fettväv och muskelmassa [4]. BMI är också beroende av kroppsproportionerna, korta ben ger högre BMI än långa ben för samma bålstorlek [10]. BMI-måttet kompenserar inte helt för skillnader i längd. Graden av övervikt bör därför uttryckas i standardavvikelse från medel-bmi för en viss ålder, vilken motsvarar BMI 25 för övervikt respektive BMI 30 vid fetma vid 18 års ålder och äldre [11]. Detta styrks av JJ Reilly och IOTF, som bland andra föreslår Coles data som referensvärden [12] [13]. Coles gränsvärden är framtagna ur ett underlag ur populationer från 5 länder. Trots sina begränsningar är BMI-måttet av värde för att följa den individuella viktutvecklingen och populationers viktutveckling över tid [10]. Enligt Poskitt vet vi inte hur användbart BMI är, hur det ska användas och var begränsningarna ligger. BMI är dock den mest praktiska och användbara metoden, "vi kan inte vänta på den perfekta definitionen, fetmaepidemin ökar nu så snabbt och okontrollerat att beslutsam aktion krävs nu" [14]. Viktuppgångsspurt (viktuppgångsspurt/andra viktuppgången/adiposity rebound) kallas den brytpunkt då BMI-måttet åter börjar öka efter att stadigt ha minskat under småbarnsåldern. Under spädbarnstiden sker en fettvävsspurt som ger ett ökat BMI. Sedan sjunker BMI kontinuerligt under småbarnsåldern fram till 4 6 år, då viktuppgångsspurten sker [10]. 6

Beträffande undervikt finns det i Coles referensmaterial inga gränsvärden. I en fransk studie på barn 7, 8 och 9 år gamla används 3:e percentilen (BMI 13,07 för flickor och 13,4 för pojkar, båda 7 år) som gräns för undervikt [13]. Orsaker och prognos Övervikt och fetma kan uppstå på grund av för högt energiintag eller för liten energiförbrukning och ofta i kombination. Orsakerna till barnfetma är flera; genetiska faktorer påverkar upp till 40 60 %, men även matvanor och graden av fysisk aktivitet har stor betydelse. Hormonella, sociala och psykologiska faktorer kan också ha betydelse [15]. Rikligt intag av söta drycker har visat sig vara associerat med fetma [16]. Effekterna av fysisk inaktivitet och utveckling av fetma framgår i The Framingham Children s Study [17]. Sociala faktorer kan ha en inverkan på utvecklingen av fetma. Övervikt är exempelvis dubbelt så vanligt bland mönstrande unga män vars mödrar har mindre än 9 års utbildning jämfört med dem vars mödrar har högskoleutbildning [18]. Yarnell et al fann i sin studie av 13 14-åringar inget samband mellan BMI och social klass hos barn, medan ett sådant samband återfanns bland yngre vuxna [19]. För spädbarn med övervikt är risken för bestående övervikt liten, 80 95 % av spädbarn med övervikt är normalviktiga i skolåldern [20]. Vid måttlig övervikt hos yngre barn utan hereditet för fetma är prognosen god [9]. Enligt Dahlqvist et al normaliserar majoriteten av små barn, 2 7 år, spontant lätt och måttlig övervikt till normalvikt [20]. G Dahlquist et al [20] fann att risken för kvarstående fetma hos överviktiga ungdomar i puberteten är ca 50 %. Överviktiga tonåringar behåller sin övervikt i vuxen ålder till 80 % [4]. Mossberg fann att faktorer av mindre betydelse var födelsevikt över 4500g och ålder för start av fetman [8]. De barn som senare blir feta, ökar i BMI (viktuppgångsspurt) i 2 4 års ålder medan övriga ökar i BMI först i 8 10 års ålder. Ju tidigare denna viktuppgångsspurt uppstår desto större är risken för barnet att utveckla fetma [3, 4]. Barn i 5 6 års ålder är tämligen slanka, de som ser "normalt runda ut", är i verkligheten de överviktiga barnen [4]. Graden av övervikt, ålder då övervikten uppstod samt ärftlig belastning från föräldrar, speciellt modern, är viktiga bestämningsfaktorer för kvarstående övervikt i vuxen ålder [8]. Enligt William är den största riskfaktorn för bestående fetma hos barn 1 3 år den ärftliga belastningen, oberoende av barnets viktstatus [21], medan Dahlquist et al fann att småbarn som är kraftigt överviktiga och dessutom har anlag för fetma utgör en riskgrupp [20]. Man räknar med att 10 % av överviktiga vuxna var överviktiga redan som barn, medan 50 % av vuxna med fetma var överviktiga redan innan 10 års ålder [4]. Är båda föräldrarna överviktiga blir, enligt T Andersen, 80 % av barnen också överviktiga. Är båda föräldrarna däremot normalviktiga, blir endast 10 % av barnen överviktiga [4]. Såväl hereditet som miljöfaktorer är betydelsefulla [3]. 7

Konsekvenser Fetma är synligt för alla och många individer med fetma har förödmjukande erfarenheter på grund av sitt utseende, vilket kan leda till dåligt självförtroende [4] [22]. Studier visar att redan små barn kan ha starkt negativa attityder till överviktiga barn. Bouchard beskriver att 6-åringar som fick se siluetter av överviktiga barn, sa att dessa var "lata, smutsiga, dumma, fula och lögnaktiga" [20]. Övervikt under uppväxten kan kopplas till graden av självkänsla, skolprestationer, antagande till högre studier och problem att finna en partner [4]. Bruche summerade effekterna av fetma och påverkan på barnens sociala och emotionella utveckling redan på 1970-talet; "obesity is a serious handicap in the social life of a child, even more so of a teenager. Obesity does not have the dignity of other diseases, and it is not always taken seriously, even by adults" [22]. Fetma uppfattas som någonting man medvetet åsamkar sig genom brist på viljestyrka, lathet, känslomässiga problem. Feta människor ställs till svars för sin fetma [4]. Det finns dock studier där man inte har noterat någon sämre självuppfattning bland överviktiga ungdomar [23]. Barn och ungdomar med övervikt och fetma har betydligt ökad risk att utveckla hjärtkärlsjukdom och psykosociala problem än normalviktiga barn [3]. Långtidsuppföljning visar att barn med fetma drabbas långt tidigare än normalviktiga av sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdom och diabetes [8]. I en långtidsuppföljning från USA visas att måttlig övervikt under tonåren, oavsett vikt senare i livet, resulterar i ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar före 66 års ålder [24]. Mot denna bakgrund kan konstateras att övervikt och fetma bör förebyggas. För att kunna förebygga behöver problemet identifieras. Föreliggande kartläggning kan ligga till grund för planering av både förebyggande och behandlande insatser. 8

Syfte Syftet med studien är att kartlägga 10-åringars vikt/längd (BMI) och viktutveckling samt 5 5½-åringars vikt/längd (BMI) i Östergötland. Frågeställningar 1. Hur är prevalensen av under- och normalvikt (sammanslaget), övervikt och fetma, vid cirka 10 år, för barn födda 1991? 2. Hur utvecklas BMI över ålder, för barn födda 1991? 3. Vid vilken ålder inträffar viktuppgångsspurten (adiposity rebound) räknat från födelsen och fram till 10 år, för barn födda 1991? 4. Hur stor andel av de barn födda 1991, som är överviktiga och feta vid mättillfällena 2½, 4, 5½ och 7 år, är fortfarande överviktiga eller feta vid mättillfället 10 år? 5. Hur är prevalensen av undervikt vid 7 år, för barn födda 1991? 6. Hur är prevalensen av under- och normalvikt (sammanslaget), övervikt och fetma, vid cirka 5 år, för barn födda 1996/97? 7. Finns det några geografiska skillnader? 8. Hur är skillnaden i prevalens av övervikt och fetma vid 5 5½ år, för barn födda 1991 och 1996/97? 9

10

Urval och Metod Kartläggningen omfattar två undersökningsgrupper. En grupp består av alla barn födda år 1991 i Östergötlands län. Denna åldersgrupp valdes, då samtliga kommuner dokumenterar barnens vikt och längd vid 10 år. Den andra undersökningsgruppen består av de barn som besökt BVC för 5 5½-årskontroll under tiden april till och med september 2002. Denna åldersgrupp valdes för att kunna jämföra data för barn vid 5 5½ års ålder, födda 1996/97 med barn födda 1991, och på så vis kunna studera viktutveckling i BMI över tid. Barn födda 1991 men som går i annan årskurs än fyra har exkluderats från kartläggningen i Linköpings kommun. I övriga kommuner har kriteriet varit alla barn födda år 1991 oavsett årskurs. Studieupplägg Studien baseras på journaldata som underlag för datainsamling. Uppgifter i form av vikt och längd hämtades från BVC- och SHV-journaler. All datainsamling gjordes 2002. För barn födda 1991 dokumenterades uppgifter för varje barn vid 7 mättillfällen, från barnets födelseår 1991, till år 4 då tillväxtundersökningen genomförs (Figur 1). För barn födda 1996/97 sammanställdes vikt- och längddata från BVCbesöket vid 5 5½ års ålder. Studien omfattar hela Östergötland. Födda 1991 BVC SHV Undersökningsålder År födelse 1991 1 ½ år 1992/93 2 ½ år 1993/94 4 år 1995/96 5-5½ 1996/97 7 år 1998/99 10 år 2002 Mättillfälle 1 2 3 4 5 6 7 Födda 1996/97 BVC Undersökningsålder År 5 5 ½ år april september 2002 Mättillfälle 8 Figur 1. Mättillfällen på barn inom barnhälsovård och skolhälsovård. Insamlingsår 2002. 11

Genomförande/Förankring På initiativ av Referensgruppen för prevention och behandling av övervikt och fetma inom Landstinget i Östergötland bestämdes att en kartläggning av vikt och viktutveckling skulle omfatta barn i hela Östergötland. Folkhälsovetenskapligt Centrum fick i uppdrag att genomföra arbetet i samarbete med Barnavårdscentralerna i länet och Skolhälsovården för respektive mellanstadieskola i de 13 kommunerna. Inför uppdraget tog Folkhälsovetneskapligt Centrum kontakt med skolsköterskor i kommunerna, skolöverläkare (Linköping samt Norrköping), barnhälsovårdsöverläkare, skolledare och PuL-ansvariga (PuL=Personuppgiftslagen) i landstinget och kommunerna, för att förankra och diskutera utformningen av den planerade kartläggningen (Figur 2). Innan metoden för kartläggningen fastställdes, fördes också diskussioner med Elevhälsan i Linköping och Barn- och ungdomsmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Linköping, eftersom det där redan påbörjats en likartad datainsamling på barn födda 1991. Linköpings kartläggning blev en del av hela Östergötlands kartläggning för barn födda 1991.. Folkhälsovetenskapligt Centrum Skolsköterskor Skolöverläkare Skolchefer PUL-ansvariga i Kommun och Landsting Barnhälsovårdsöverläkare Vårdscentralschefer BVCsjuksköterskor Kartläggning viktutveckling 10-åringar i Östergötland Kartläggning BMI 5-åringar i Östergötland Figur 2. Förankringsprocessen Datainsamling I de 13 kommunerna utfördes datainsamlingen av fyra personer med hjälp av en gemensam mall och instruktion för inmatning (Bilaga 1). Projektpersonalen kontaktade skolsköterskan på respektive mellanstadieskola för att få tillgång till arkivet där BVC- och SHV-journaler förvarades. I Linköpings kommun registrerades data av respektive skolsköterska och sammanställdes av en samordnande skolsköterska i samarbete med Folkhälsovetenskapligt Centrum och Barn- och ungdoms- 12

medicinska kliniken, Universitetssjukhuset Linköping. De barn vars vårdnadshavare avböjt medverkan utelämnades från datainsamlingen. Barn födda 1996/97 och som under ett halvår 2002 besökte BVC för 5 5½-årskontroll, ingick i kartläggningen. Denna datainsamling utfördes på BVC-sjuksköterskornas respektive arbetsplatser på vårdcentraler och distriktssköterskemottagningar i länet. BVC-sjuksköterskorna dokumenterade efter en mall som innehöll: datum, initialer, födelsedatum (6 siffror), ålder (år och månad), flicka/pojke, vikt i kg, längd i m, vårdcentral och BVC-sköterska. Det ifyllda formuläret sändes in till Folkhälsovetenskapligt Centrum efter datainsamlingsperiodens slut. Dataunderlag För att få fram journaldata för barn födda 1991, användes olika metoder i länets olika skolor. I några kommuner använde projektpersonalen klasslistor som underlag vid datainsamlingen. I andra kommuner blev projektpersonalen hänvisad direkt till arkivet där skolsköterskan förvarade journaler. I Linköpings kommun användes ett databaserat administrativt elevregister (Extens). Den samordnande skolsköterskan skickade ut formulär med förtryckta personuppgifter till respektive skolsköterska. Inmatningen av data gjordes i programmet Excel med hjälp av en färdig mall som innehöll: konsekutivt löpnummer, kommun, skola, personnummer, kön, datum för mättillfälle 1 7, vikt i Kg för mättillfälle 1 7, längd i cm för mättillfälle 1 7 samt kommentarer. BVC-journaler som inte hittades ute på skolorna eftersöktes senare på Landstingsarkivet. Endast enstaka SHV-journaler saknades. De eftersöktes inte i något kommunarkiv. Analysmetod/Databearbetning Andel barn med undervikt/normalvikt, övervikt och fetma har räknats ut med hjälp av gränsvärden för övervikt och fetma som anpassats till olika åldersklasser hos barn. Gränsvärden för övervikt respektive fetma är BMI för varje åldersgrupp som motsvarar BMI >25 för övervikt samt BMI >30 för fetma hos en 18-åring eller äldre [11]. Vid beskrivning av andelen under- och normalviktiga, överviktiga och feta barn, har vi valt att slå samman under- och normalvikt och skilja på övervikt och fetma. Det saknas referensvärden för undervikt i Coles referensmaterial. Vid jämförelser av andelen med undervikt/normalvikt, övervikt och fetma mellan olika grupper i 1996/97-årsundersökningen samt mellan de två kartläggningarna har chi-tvåtest använts. Ett p-värde <0,05 accepterades som statistiskt säkerställd (signifikant) skillnad. Inga testmetoder har använts vid jämförelser av barn födda 1991 på grund av det är en totalundersökning, det vill säga de skillnader som uppkommer är reella skillnader som inte påverkas av slumpen. 13

Etiska överväganden Inom Elevhälsan (Linköpings skolhälsovård) pågick ett samarbete med Barn- och ungdomsmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping, vilket bland annat gällde viktutveckling på barn födda 1991. Inför denna datainsamling i Linköpings kommun gjordes en ansökan till forskningsetiska kommittén. Den forskningsetiska kommittén rekommenderade att ett brev skulle skickas ut till alla vårdnadshavare, där studien och samarbetet beskrevs och att barnet skulle få informationsblad där studien förklarades på ett för barnet enkelt språk (Bilaga 2). De vårdnadshavare som avböjde medverkan lämnade efter påskrift tillbaka brevet till klassläraren eller skolsköterskan. I Linköping kompletterade Folkhälsovetenskapligt Centrum brevet med stöd av Riktlinjer för etisk värdering av medicinsk humanforskning [25], en annons i Östgöta Correspondenten. Annonsen (Bilaga 3) tydliggjorde att studien/kartläggningen kompletterades med längd och viktuppgifter ur BVC-journalen och att de som tidigare avsagt sig deltagande i studien alltjämt skulle utgå. I de övriga kommunerna skickade Folkhälsovetenskapligt Centrum brev till varje skola som sedan vidarebefordrade informationsbrevet till vårdnadshavaren (Bilaga 4). I informationsbrevet beskrevs kartläggningen och Folkhälsovetenskapligt Centrum bad vårdnadshavare underteckna informationsbrevet om barnet inte skulle vara med i kartläggningen. Skolsköterskor och skolpersonal skickade vidare påskrivna brev till projektpersonalen. För den del av studien som bestod av barn födda 1996/97 godkände varje vårdcentralschef att FHV-Centrum fick ta del av längd/viktdata och födelsedatum (6 siffror) för de barn som besökte BVC under aktuell insamlingsperiod. 14

Resultat Deltagande I resultatet ingår 13 kommuner, barnunderlaget varierar betydligt som tabellerna 2 och 4 visar. Linköpings och Norrköpings kommuner utgör tillsammans cirka 60 % av hela materialet för både årskullen 1991 och 1996/97. Motala och Mjölby utgör tillsammans 18 % och resterande kommuner mellan 1 % och 5 % vardera av materialet för årskullarna 1991 och 1996/97. Av de 5987 barn, som enligt länsstyrelsens befolkningsregister bodde i Östergötland 2001-12-31, erhölls data från 5517 barn (92 %). Deltagande för hela länet visas i tabell 2. Deltagandet i kommunerna varierade mellan 84 % och 100 %. I det insamlade materialet är 48 % flickor och 52 % pojkar. Tabell 2. Antal skolor och deltagare per kommun, av barn födda 1991, samt bortfall i procent Kommun Antal skolor i undersökningen Antal deltagare Antal barn enl. befolkningsregister Bortfall % Boxholm 3 76 86 12 Finspång 13 255 271 6 Kinda 5 136 149 9 Linköping 47 1721 1899 9 Mjölby 13 369 406 9 Motala 17 600 666 10 Norrköping 53 1607 1699 5 Söderköping 11 236 236 0 Vadstena 3 97 104 7 Valdemarsvik 7 120 129 8 Ydre 3 59 62 5 Åtvidaberg 5 159 182 13 Ödeshög 4 82 98 16 TOTALT 184 5517 (92%) 5987 8 Bortfall Det externa bortfallet för studiegruppen barn födda 1991 består av 470 barn (8 %). De barn som aktivt avstod från att delta i kartläggningen var 61 barn i Norrköpings kommun och centrala Finspång. I Linköpings kommun avböjde 57 barn och för övriga 11 kommuner 66 barn, tillsammans 184 barn. Resten av bortfallet kan till största del förklaras av att barnen gick i lägre eller högre årskurs. Det interna bortfallet, vilket här innebär att data saknas för något eller några av de sju mättillfällena, varierar mellan 18,5 % och 1,9 % (Tabell 3). Det interna bortfallet beror på saknade journaluppgifter, exempelvis att barnet är fött i annat land eller 15

uteblivna besök. Detta är vanligast inom BVC. Fullständiga data vid samtliga mättillfällen återfinns för 3965 barn (72 %). Tabell 3. Antal deltagare per mättillfälle samt internt bortfall i % för barn födda 1991 Mättillfälle Antal deltagare Internt bortfall % 1 4983 9,7 2 4913 10,9 3 4496 18,5 4 5002 9,3 5 5044 8,6 6 5412 1,9 7 5363 2,8 Totalt 1681 barn besökte barnhälsovården i länet för års kontroll där vikt och längd dokumenterades under april till och med september 2002. 1677 barn ingår i studien, 51 % pojkar och 49 % flickor. Data från 4 barn exkluderades på grund av att uppgift om kön saknades. Antal deltagare per kommun framgår av tabell 4. Tabell 4. Fördelning per kommun av deltagande barn i 5 5½-års kontroll, födda 1996/97 Kommun Antal deltagare Boxholm 33 Finspång 89 Kinda 27 Linköping 488 Mjölby 127 Motala 167 Norrköping 525 Söderköping 65 Vadstena 23 Valdemarsvik 34 Ydre 13 Åtvidaberg 55 Ödeshög 31 TOTALT 1677 16

BMI och viktutveckling hos barn födda 1991 Av barn födda 1991 var 18 % av flickorna överviktiga och 4 % hade fetma. Bland pojkarna var 17 % överviktiga och 5 % hade fetma. 100 90 80 70 75,3 76,8 80,8 Andel (%) 60 50 40 Under- och normalvikt Övervikt Fetma 30 20 10 0 19,4 18,3 16,0 5,2 4,9 3,2 Västra (n=1144) Östra (n=2077) Centrala (n=1951) Figur 3. Procentandel 10-åringar födda 1991 med under- och normalvikt, övervikt och fetma per länsdel. I figur 3 är kommunerna uppdelade i olika länsdelar och i staplarna ingår både pojkar och flickor. Kartläggningen är en totalundersökning och resultatet av den visar att det finns en skillnad i förekomsten av övervikt och fetma mellan länsdelarna. Störst är skillnaden mellan västra och centrala länsdelarna. I västra länsdelen är övervikt och fetma vanligast medan centrala länsdelen har lägst förekomst av övervikt och fetma. Tabell 5. Andel (%) barn i BMI-grupper vid 10 års ålder, fördelat över kommunerna Kommun och deltagarantal Under och normalvikt % Övervikt och fetma % Västra länsdelen Boxholm (n=76) 75,0 25 Mjölby (n=369) 79,6 20,4 Motala (n=600) 73,6 26,4 Vadstena (n=97) 70,1 29,9 Ödeshög (n=82) 75,7 24,3 Östra länsdelen Finspång (n=255) 78,6 21,3 Norrköping (n=1607) 75,8 24,2 Söderköping (n=236) 81,1 18,9 Valdemarsvik (n=120) 77,5 22,5 Centrala länsdelen Kinda (n=136) 80,0 20 Linköping (n=1721) 81,4 18,7 Ydre (n=59) 69,0 31,1 Åtvidaberg (n=159) 79,7 20,3 17

Tabell 5 visar variation i förekomst av övervikt och fetma mellan kommunerna. Kinda, Linköping och Åtvidaberg har lägst andel barn med övervikt och fetma med cirka 20 % eller lägre, medan Ydre och Vadstena har högst andel barn med övervikt och fetma cirka 30 %. 30 25 20 17,7 Andel (%) 15 10 12,7 10,7 11,5 13,0 Övervikt Fetma 5 2,3 2,1 3,0 3,9 4,3 0 2½ 4 5-5½ 7 10 Ålder Figur 4. Andel barn med övervikt och fetma per mättillfälle I figur 4 visas att andelen barn med övervikt och fetma ökar med stigande ålder. I figurerna 4, 5 och 6 ser man att viktuppgångsspurten inträffar omkring 4-års ålder. 30 25 Andel (%) 20 15 10 13,6 11,8 12,5 13,8 9,0 9,4 14,7 11,4 18,1 17,4 Flickor Pojkar 5 0 2½ 4 5-5½ 7 10 Ålder Figur 5. Andel barn med övervikt, från mättillfälle vid 2½ år fram till mättillfälle vid 10 år, uppdelat på kön. I figur 5 visas att en större andel flickor har övervikt jämfört med pojkar. Vid 5 5½ år är den största skillnaden av övervikt mellan könen och flickorna är som grupp mer överviktiga än pojkarna. 18

30 25 Andel (%) 20 15 10 Flickor Pojkar 5 2,2 2,4 2,6 1,7 3,6 4,0 4,7 3,7 3,8 2,4 0 2½ 4 5-5½ 7 10 Ålder Figur 6. Andel flickor och pojkar med fetma per mättillfälle 2½, 4, 5 5½, 7 och 10 år. Fetma hos pojkar och flickor ligger på samma nivå vid 2½ år. Andelen barn med fetma stiger sedan vid varje mättillfälle. Vid 10 års ålder är andelen pojkar med fetma större än andelen flickor med fetma (Figur 6). Tabell 6 visar antalet barn med övervikt och fetma vid respektive mättillfälle 2½, 4, 5 5½, och 7 år samt hur stor andel av övervikt och fetma som för samma grupp kvarstår vid 10 års ålder. Knappt hälften av andelen barn med övervikt och fetma vid 2½ års ålder har normalvikt vid 10 års ålder. Andelen barn som har normalvikt vid 10 års ålder, blir färre för varje mättillfälle. Tabell 6. Andel barn (%) med övervikt/fetma vid respektive mättillfälle, samt andel som kvarstår med övervikt/fetma för samma grupp vid 10-årsmätningen Andel barn med övervikt och fetma vid respektive mättillfälle Vid 10 års ålder Övervikt % Fetma % Övervikt och fetma % vid 2½ år (n=669) 32 15 47 vid 4 år (n=642) 41 22 63 vid 5 5½ år (n=733) 48 23 71 vid 7 år (n=910) 58 24 82 Undervikt För att få en uppfattning om hur stor andel barn i Östergötland som har undervikt, analyserades 7-åringarna bland barn födda 1991, med 3:e percentilen som gränsvärde för undervikt. Analyserna visar att andelen 7-åringar med undervikt är 1,1 % för flickor och 1,8 % för pojkar. 19