Konsekvensanalys rörande musselodling

Bilaga 2 Konsekvensanalys rörande musselodling Preliminär rapport

NATURVÅRDSVERKET

NATURVÅRDSVERKET 5(15) Förord Svensk musselodling med longline-metoden kom i gång på allvar under 1980-talets första hälft. Toxinproblem och långa perioder med skördestopp knäckte den spirande näringen. Under många år därefter hade näringen dåligt rykte till följd av detta plus att många odlingar övergavs. Under den senaste 15-årsperioden har det lagts ner mycket forskning kring musslor, odling, toxiner etc. Inte minst har man identifierat en möjlighet att använda musslor och musselodling som en metod att minska övergödningen på västkusten. Detta förutsätter dock att odlingsvolymerna blir avsevärt större för att ge en märkbar effekt. Med dessa grundförutsättningar uppstår naturligt frågan om att avsätta betydligt större kvantiteter musslor. Även här har det gjorts flera utredningar och allt talar för att försäljningen av musslorna inte är en flaskhals. Den svenska marknaden för musslor är för närvarande rätt svag och därför får man räkna med att bygga upp en exportorganisation. Detta kostar pengar och kräver samverkan mellan odlarna. Odlingseffektiviteten, tillväxthastigheten och kvaliteten i Sverige ligger inte andra länder efter vilket också talar för en god möjlighet att sälja svenska musslor. Samtidigt har man börjat undersöka förutsättningarna att kunna förädla musslor i större utsträckning för hemmamarknaden. Detta kräver dock rätt stora kapitalinsatser. Om förutsättningarna är goda för en svensk musselnäring, varför har den då inte utvecklats? Svaret är toxinproblem, dåligt samarbete mellan odlare och för lite kapital i näringen för att kunna satsa på en exportorganisation. Enskilda odlare vågar inte heller starta en odlingsverksamhet med de kostnader detta medför och en samtidig känsla av osäkerhet beträffande priser och försäljning. Eftersom musselodling bidrar till att minska koncentrationen av närsalter i kustområdena så föreligger skäl att ge ekonomiskt stöd till denna näring.

NATURVÅRDSVERKET 6(15) Introduktion Syftet med att konsekvensanalysera denna åtgärd är att kunna få en uppfattning om vilka samhällsekonomiska konsekvenser som denna åtgärd innebär. Metodiken och upplägget av analysen är hämtad från Naturvårdsverkets rapport Konsekvensanalys steg för steg (2003). Kostnader och intäkter av den förslagna åtgärden identifieras, kvantifieras och om möjligt värderas. Åtgärdens kostnad relateras till den nytta den genererar, i form av minskad kväve/fosfor belastning, och jämförs därefter med alternativa åtgärders kostnad i syfte att bedöma dess kostnadseffektivitet. Konsekvensanalysen syfte är därmed att belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna av musselodling som kvävereningsåtgärd samt ge förslag på möjliga styrmedel för ökad produktion av musslor. Analysen visar att musselodling är en realistisk och kostnadseffektiv metod att minska övergödningens negativa effekter på västkusten. Kostnaderna av musselodling är lättare att beräkna än den nyttan som generas, eftersom denna är betydligt svårare att värdera i monetära termer. Däremot kan åtgärdens kostnad för att minska kväve jämföras med kostnader för andra åtgärder att rena kväveutsläppen för att visa på att åtgärden, musselodling, är ett kostnadseffektivt alternativ till andra åtgärder. Då studien tydligt visar på musselodlingens kostnadseffektivitet i jämförelse med andra åtgärder så hamnar frågan rörande lämpligt styrmedel i större fokus än huruvida åtgärden är motiverad eller inte. 1 Problemanalys Problemanalysen beskriver vilket problem som åtgärden i fråga avser lösa och hur omfattande problemet är Övergödning av kustvattnet är numera ett av de viktigaste miljöproblemen i Västerhavet som medfört en rad negativa effekter på havsmiljön som sämre siktdjup, syrefria bottnar och igenväxning av grunda vikar - något som kommer kräva stora insatser framöver. Under efterkrigstiden har fosfortillförseln till Skagerak och Kattegatt ökat fyra gånger och tillförseln av kväve har mer än fördubblats. En stor dela av näringen, ca 80 procent,

NATURVÅRDSVERKET 7(15) beräknas komma genom diffusa läckage från jordbruksmark, skogsmark och från nedfall av luftkväve t.ex. trafik, medan den resterande delen orsakas av punktkällor, industri och reningsverk (Havsmiljökommissionen, 2003). 2 Målformulering Målformuleringen beskriver vad målet med att öka musselodlingen är I längden är det förstås miljömålet Ingen övergödning man vill uppnå med hjälp av åtgärden i fråga. Åtgärden bidrar i detta avseende främst till att nå delmål 2, att minska de vattenburna kväveutsläppen till havet, men även delmål 1 som går ut på att minska de vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten. Jordbruk, reningsverk, industri, transporter, kommunala reningsverk samt enskilda avlopp är de huvudsakliga närsaltskällorna. Flera åtgärder krävs för att uppnå miljömålet Ingen Övergödning och eftersom resurserna är knappa är det nödvändigt att lägga resurserna där vi kan få mest miljönytta till lägsta kostnad. För att minska mängden närsalter som når kustvattnet krävs många åtgärder. Det existerar i dagsläget inte någon enskild åtgärd som på egen hand klara av att uppnå målet. Ett stort antal åtgärder är möjliga för att minska kvävebelastningen till våra kustområden och kostnaden per effekt för dessa varierar i hög grad. Många av de åtgärder som därför genomförs karaktäriseras av höga kostnader för att minska närsaltsbelastningen till sjö och hav. För att uppnå en högre grad av kostnadseffektivitet i att nå målet Ingen övergödning så måste åtgärder i första hand tas som karaktäriseras av en låg kostnad i att minska närsaltsbelastningen. Genom att överföra finansieringsmedel från dyra åtgärder till musselodling så kan dagens minskning av kvävebelastning nås till en lägre kostnad eller alternativt en större minskning av närsaltsbelastningen kan uppnås till samma kostnad. 3 Referensalternativ eller nollalternativ Referensalternativet beskriver vad följden förväntas bli om åtgärden ej genomförs

NATURVÅRDSVERKET 8(15) Om den nytta som musselodlingen generar inte uppmuntras med någon typ av finansiellt stöd så kommer produktionen, och därmed närsaltsreningen denna medför, att ligga under den nivå som är optimalt ur en samhällsekonomisk synpunkt. Detta beror på att eftersom produktionen av musslor genererar en nytta för samhället så kommer den samhällsekonomiska kostnaden för produktion att vara lägre än producentens (och därmed det pris som konsumenten betalar). Om denna nytta av musselodling inte reflekteras i marknadspriset för musslor existerar en ekonomisk ineffektivitet i form av att produktionen av musslor är lägre än vad som är samhällsekonomiskt optimalt. Referensalternativet innebär därför en produktionsnivå av musslor som ej reflekterar den nytta som den generar samt en fortsatt satsning på andra åtgärder som kännetecknas av relativt höga kostnader. Eventuella besparingar av att utnyttja denna åtgärd i större grad skulle därmed gå förlorade, vilket innebär att den belastningsminskning som uppnås inte är kostnadseffektiv. Även om musselodling skulle expandera på grund av till exempel ökad efterfrågan och därmed ökat försäljningspris för odlarna så kommer produktionsnivån ändå ligga under vad som är optimalt så länge som inget finansiellt stöd som motsvara nyttan av kvävebelastningsminskningen ges. 4 Åtgärdsförslag Åtgärdsförslaget beskriver åtgärden som syftar till att nå det ovan beskrivna målet. Den åtgärd som utgör föremålet för denna konsekvensanalys är som sagt musselodling. Blåmusslor livnär sig på att filtrera näringsrika partiklar, plankton. Ökad näringstillgång ger ökad planktonproduktion och mer föda åt musslorna. En enda mussla kan filtrera upp till fem liter vatten per timme. Då musslorna bildar täta bestånd får de stor inverkan på planktonsamhället i omgivande vattenmassor något man kan utnyttja för att förbättra vattenkvaliteten. Musslor kan i ett avgränsat område som t.ex. en fjord filtrera allt vatten ned till ca 10 m djup per dag. Ovan musselbankar är vattnet ofta tömt på växtplankton och därmed klart. En mussla filtrerar i princip alla partiklar större än 0,002 mm och mindre än 1 mm och innehåller ca 0,85 % kväve och 0.06 % fosfor. På en yta motsvarande en fotbollsplan (0,4 hektar) kan ungefär 150 ton musslor skördas efter ca 1 år. Vid en skörd av ett ton blåmusslor avlägsnas ungefär 8,5 kg kväve och 0,6 kg fosfor. Ca 2/3 av de skördade musslorna säljs för mänsklig konsumtion. Resten kan tas tillvara för foder eller gödning.

NATURVÅRDSVERKET 9(15) För närvarande finns tillstånd att odla över 15 000 ton musslor per år på västkusten, men i dagsläget produceras ett par tusen ton. Trots att det finns mycket forskning gjord kring musselodling och dess positiva effekt på kväveutsläpp till en mycket låg kostnad, så har produktionen legat konstant länge (Lindahl 2005). En musselodlingsproduktion på 50 000 ton skulle kunna minska kvävebelastningen till västkusten med 450 ton och fosfor med ca 35 ton. På många håll i Europa är möjligheterna att öka produktionen starkt begränsade och det finns därför avkastningspotential för en ökad musselodling på västkusten. Eftersom musselodling redan existerar så handlar åtgärden huvudsakligen om att internalisera de positiva externa effekterna av denna odling för att få till stånd en högre produktion. Detta kan göras genom att skapa ett marknadspris som reflekterar den samhällsekonomiska produktionskostnaden vilken är lägre än den företagsekonomiska pga. denna positiva externalitet. 5 Konsekvenser av föreslagna åtgärder Detta avsnitt beskriver vad de samhällsekonomiska konsekvenserna bedöms bli av åtgärden i relation till referensalternativet I detta avsnitt identifieras de konsekvenser på ekonomin och miljön som åtgärden innebär. Denna analys begränsar sig till att ta fram konsekvenserna för musselodling på Västkusten enbart, eftersom det i dagsläget inte finns tillräckligt underlag för att kunna bedöma denna åtgärds potential på östkusten. Eftersom kvävet är den begränsande faktorn i Kattegatt och Skagerak kommer vi att fokusera på musselodlingens bidrag till kväveminskning även om den även bortför fosfor. Konsekvenser delas upp i kostnader och intäkter, och endast de som uppstår inom Sverige beräknas. Förutom att identifiera de betydande konsekvenserna av musselodlingen ska dessa även, i den mån underlag finns, kvantifieras och värderas. Åtgärdens kostnader uttrycks, i den mån det är möjligt, i monetära termer eftersom detta underlättar jämförelsen med alternativa åtgärder. När kostnaderna av åtgärden beräknats så identifieras och kvantifieras den reduktion av kväve och fosfor till havet som åtgärden genererar, för att slutligen kunna erhålla ett jämförbart mått på kostnaden per reducerat kg kväve/fosfor.

NATURVÅRDSVERKET 10(15) Åtgärdens kostnader Med åtgärdens samhällsekonomiska kostnader så avses samtliga de resurser som åtgärden tar i anspråk. Eftersom det finns en marknad för musslor så behöver de kostnader som marknadspriset reflekterar inte inkluderas i konsekvensanalysen eftersom efterfrågan på dessa, givet priset, reflekterar den betalningsvilja (nytta) konsumenterna har för varan. I detta fall handlar det därför om att identifiera de kostnader som uppstår för att öka produktionsmängden så att en viss mängd kväve eller fosfor renas. Åtgärden kan även motiveras genom att estimera de kostnadsbesparingarna, i jämförelse med alternativa åtgärder att minska övergödningen, som kan erhållas genom att av denna åtgärd genomförs. Som en approximation för kostnaderna så använder vi oss av det avtal som gjorts mellan Lysekils reningsverk och en musselodlare för att den senare renar den mängd kväve reningsverket släpper ut. Ersättningen uppgår i dagsläget till ca 1,4 Mkr per år för upptag av maximalt 39 ton kväve per år, dvs samma mängd kväve som reningsverket släpper ut. För att uppnå detta beräknas företaget odla och skörda ca 4 600 ton totalt. Detta innebär att musselodlingen kan rena kvävet till en kostnad på ca SEK 36kr/ kg Som bonus kommer verksamheten att bortföra ca 4 ton fosfor, vilket innebär en kostnad på 350 kr kg/p, samt även 100 ton kol. Jämförelsevis kan nämnas att kväverening från enskilda avlopp kostar mellan 1 800 och 5 800 kr per kg kväve, fånggrödor renar kväve till en kostnad på mellan 100 till 350 kr kg. Alternativa åtgärdsalternativ (Skyddszoner, dränering, kalkfilterdiken, enskilda avlopp) för att rena fosfor ligger på kostnader mellan 4 000 till 45 550 kr kg/p (se konsekvensanalys Ingen Övergödning). Den samhällsekonomiska totalkostnaden för att föra bort 450 ton kväve och 35 ton fosfor baseras utifrån den nödvändiga ersättningen på Sek 36/kg N och uppgår till 16 miljoner kronor/år. Några kontrollprogram vad gäller livsmedelshanteringen behövs inte så länge som musslorna inte skall vidarebearbetas. Däremot behöver man givetvis genomföra en rad toxinkontroller samt bakteriologiska provtagningar i samband med skördning för att kunna sälja musslorna vidare som livsmedel. Det är Livsmedelsverket som ansvarar för toxinkontrollerna. De har upphandlat analysarbetet som för närvarande utförs av ett tyskägt laboratorium i Lidköping (Analysen AB). Andra samhällsekonomiska kostnader som ej reflekteras i den beräknade åtgärdskostnaden, eftersom de inte finns några monetära värden för dessa är: begränsningar för fiskenäringen, bottnarna rakt under odlingarna belastas av ökad

NATURVÅRDSVERKET 11(15) mängd organiskt material, odlingarna tar utrymme och sjöfarare får väja på samma sätt som för skär och holmar. Åtgärdens nytta Med åtgärdens nytta avses de intäkter till samhället som åtgärden tillför. Vad gäller musslans nytta som konsumtionsvara så kan den sägas reflekteras i priset på musslor. Och därför kan vi behandla den på samma sätt som produktionskostnaderna. Den nytta vi därför bör fokusera på är den närsaltsrening som musselodlingen generar. Nyttan av musselodling består huvudsakligen i dess förmåga att minska koncentrationen av kväve samt fosfor i kustzonen. Det antages att produktionen av ett ton musslor reducerar ca 8,5 kg kväve och 0,6 kg fosfor. Dagens produktionsnivå på 1500 ton skulle därmed innebära en positiv extern effekt i form av närsaltsrening motsvarande knappt 13 ton kväve/år och 0,9 ton fosfor/år. Att sätta ett monetärt värde på den renade mängden kväve och fosforn låter sig inte göras så enkelt och beror till stor del på vilket område det bortförs från samt, självklart, vilken effekt den faktiskt har på övergödningen. Musselodling innebär även att effekten fås direkt i kustzonen och man får inga tidsfördröjningar, vilket känneteckna vissa uppströmsåtgärder, mellan åtgärd och effekt. Det bör dock understrykas att om ett övergödningsproblem existerar för en insjö så innebär musselodling självklart inte en möjlig åtgärd för just den recipienten. I Sveriges fall är kväve, vilket åtgärden fokuserar på, huvudsakligen ett större problem för kustområden och hav än för insjöar. Det egentligen enda återstående problemet är toxinerna. Det kan man lösa med samarbete mellan odlarna och genom att skörda på de lokaliteter som är toxinfria. Tabell 1. Samhällsekonomiska konsekvenser av den föreslagna åtgärden Direkta kostnadsposter Ersättning för 450 ton kväverening Vattenområde som krävs 16 miljoner år 333 ha Indirekta kostnadsposter Begränsningar för fiskenäringen Påverkan på rekreationsvärden Begränsningar för sjöfart Eventuell sedimentering på havsbotten direkt under odlingen Direkt nytta Bortförd mängd kväve Effekt 450 ton (ca 20 % av Bohuskustens kvävebelastningminskningsmål på 2750 ton)

NATURVÅRDSVERKET 12(15) Bortförd mängd fosfor Bortförd mängd kol 35 ton 100 ton Indirekt nytta Ökning av ål och plattfisk på grund av bottensedimentering Resultat Kostnad per kg kväve SEK 36 Kostnad per kg fosfor SEK 350 Totalkostnad 16 milj/år Alternativa åtgärder Kostnad per kg Kostnad per kg Rob Hart (2003) kom till slutsatsen att musselodling var en synnerliggen kostnadseffektiv åtgärd för att minska kvävebelastningen till Västkusten. I sin analys tog han även hänsyn till de dynamiska fördelar som musselodling innebär gentemot landbaserade åtgärder mot t.ex. jordbrukssektorn. Detta talar för att åtgärden bör implementeras i högre grad eftersom den är relativt billigare än andra åtgärder som genomförs i syfte att minska kvävebelastningen i västkusten. Nedanstående användning av musslor kan bidra till mindre kostnader för att bli av med restresursen, den andel som ej kan användas för mänsklig konsumtion. och därmed generera en högre produktionsnivå. I andra länder sorterar man bort mycket av detta redan till havs men med miljömusslorna skulle detta inte vara möjligt utan man måste ta hand om det på något sätt. Musselodling som kretsloppsmotor Cirka 2/3 av skördade musslor kan säljas för human konsumtion och i Europa finns en stor marknad. Återstående 1/3 kan tas tillvara för att användas som foder och gödning inom lantbruket. På så vis skapas ett så kallat Agro-Aqua-kretslopp. Under en odling bildas en komposthög, som också vore önskvärd att ta vara på. Musslor för hönsfoder En pilotstudie har visat att värphöns gärna äter kokt musselkött. En annan skillnad är att ingen fisksmak går över till ägg eller höns även om de får relativt mycket musslor. Från 2012 beräknas EU ha infört att ekologiska höns får foder som till 100% är KRAV-

NATURVÅRDSVERKET 13(15) godkänt. Forskning pågår att ersätta fiskmjöl med musselmjöl vilket skulle ligga väl i linje med detta krav. Ifall det finns en marknad för sådant foder så skulle musselodling bli en intressant åtgärd även för Östkusten. Musslor för gödning Sedan tio år tillbaka har ekologiska jordbrukare på Orust utnyttjat musselrester som gödning. Förutom en ökad tillväxt hos grödan har man både noterat bättre jordstruktur och förhöjt ph. Den största nackdelen har emellertid varit att musselresterna producerat obehaglig lukt. Utveckling av någon form av komposteringsprocess skulle kunna omvandla musselresterna till en mer lätthanterlig gödningsprodukt. 6 Förslag på styrmedel Utifrån Konsekvensanalysen läggs här fram ett förslag på lämpligt styrmedel Flertalet olika styrmedel finns till förfogande för att få till stånd den önskade åtgärden. Styrmedlen kan delas in i ekonomiska styrmedel (såsom skatter, subventioner, handel med utsläppsrätter) eller rent administrativa styrmedel (gränsvärden, förbud, reningsteknologiska krav). Vilket styrmedel som lämpar sig bäst beror på såväl på miljöproblemets karaktär som på vilka som ska utföra åtgärden. Ett styrmedel kan bedömas utifrån olika kriterier av vilka måluppfyllelse och kostnadseffektivitet generellt väger tyngst. Incitament till teknologisk utveckling, fördelningseffekter bör även de beaktas. Det som karaktäriserar musselodling är att det redan existerar en befintlig produktion som genererar en positiv extern effekt i form av närsaltsrening. Detta motiverar någon form av finansiellt stöd i syfte att få ett marknadspris som bättre reflekterar den samhällsekonomiska marginalkostnaden av produktion, vilken är lägre än den företagsekonomiska på grund av den nytta produktionen innebär i form av närsaltsminskning. Detta skulle kunna uppnås antingen genom subventioner eller ett tilldelande av utsläppsrättigheter till odlarna vilka de kan sälja till andra utsläppskällor av kväve eller fosfor. Om subvention används så krävs det något form av underlag för att avgöra värdet av den positiva externa effekten och därmed även storleken på subventionen. Reglering

NATURVÅRDSVERKET 14(15) Eftersom den kväveminskning som musslorna medför är en positiv externalitet är det svårt att se hur ett kvantitativt styrmedel såsom en reglering skulle utformas. Att staten skulle tvinga musselodlarna att öka mängden musslor som skördas verkar ju ur fördelningssynpunkt inte logiskt eftersom musselodlarna trots allt inte är orsaken till problemet utan en del av lösningen. Subvention Musselodlingar kan reducera kväve till en mycket lägre kostnad än andra kvävereningsåtgärder.trots att det är lätt få tillstånd och förhållandevis lätt att få inträde på marknaden så har musselproduktionen inte ökat de senaste åren. Brist på erfarenhet av denna typ av aktivitet samt osäkerheter om försäljningsmöjligheter skulle kunna vara förklaringar bakom detta. Det finns dock osäkerheter ifall en subvention verkligen leder till ökad produktion och i så fall till vilken grad. När det föreligger en externalitet kräver optimal prissättning ett asymmetriskt pris, d.v.s. att köpare och säljare inte möter samma pris. Ingen normal marknadsprissättning kan tillgodose det kravet och det behövs därför något slags ingrepp på marknaden. EU s lagstiftning kan innebära svårigheter eftersom subventionen skulle ge svenska musselodlingar konkurrensfördelar gentemot odlare i övriga Europa. Det kan därför vara vikigt att man är tydlig med att det är musselodlingens reningskapacitet som erhåller finansiellt stöd och inte musselodlingen i sig. Handel med utsläppsrätter Man kan se musselodlingens närsaltsupptag som en ekosystemtjänst. En utsläppare kan då köpa rätten att släppa en viss mängd t.ex. kväve mot att en musselodlare ersätts för att kompensationsodla och därmed skörda samma mängd kväve. Handel med utsläppsrätter skulle skapa ett samband mellan marknads- och miljöekonomin, där musselodlingen skulle utgöra den förenande länken. Handeln skulle ske på en lokal eller regional nivå (till exempel koppla kustvattnet med det avrinningsområde som belastar det) beroende på vilken recipienten man avser minska belastningen till. Med begreppet utsläppsrätt avses inte rätten för verksamheter att släppa ut föroreningar utan rätten att handla med upptag av föroreningar.

NATURVÅRDSVERKET 15(15) 7 Fördelningseffekter Här redovisas de fördelningseffekter som musselodlingen innebär för olika grupper i samhället Fördelningseffekterna av åtgärden beror i hög grad på vilket styrmedel som tillämpas för att uppnå målet. Om musselodlare skulle erhålla finansiell kompensation för den ekosystemtjänst i form av förbättrad kustvattenkvalitet genom bortförsel av närsalter deras produktion genererar så skulle denna grupps gynnas. Ifall detta stöd skulle finansieras genom att dra ner på stödet till jordbruksrelaterade åtgärder så skulle eventuellt jordbrukare uppleva detta som ogynnsamt. Ifall t.ex. enskilda avlopp kunde köpa sig fri från sina reningskrav genom att istället finansiera musselodlare för att uppnå sina reningskrav så innebär detta förslag en vinst för den gruppen. Detsamma gäller för andra källor som kan utnyttja en sådan möjlighet. Om man kan uppnå högre grad av kostnadseffektivitet genom denna åtgärd så innebär det att skattebetalarna erhåller mer rening för sina pengar och därför gynnas av åtgärdens implementering. Det bör även understrykas att skattebetalare får mer rening för skattepengarna om en mer kostnadseffektiv åtgärd såsom musselodling implementeras istället för alternativa dyrare åtgärder. Dessutom så kommer de som upplever övergödningen vi västkusten som något negativt att uppleva en välfärdsförbättring.

NATURVÅRDSVERKET 16(15) Referenser Hart, R. 2003. Dynamic pollution control time lags and optimal restoration of marine ecosystems. Ecological Economics 47, 79 93. Havsmiljökommissionen, 2003. Havet- tid för en ny strategi. SoU 2003:72. Lindahl, O., Hart, R., Hernroth, B., Kollberg, S., Loo, L-O., Olrog, L., Rehnstam-Holm, A-S., Svensson, J., Svensson, S., and Syversen, U. 2005. Improving Marine Water Quality by Mussel Farmin: A Profitable Solution for Swedish Society. Ambio 34(2),131 138. Sánches Hjortberg, A. 2001. Blåmusselodling på västkusten, projektarbete vid SLU:s Vattenbruksinstitution. Appendix: Antaganden Appendix: Underliggande antaganden för konsekvensanalys Antaganden Kväverening per ton Musslor 10 Kg Fosforrening per ton Musslor 1 Kg Andel odlade musslor som går till konsumtion 2/3 Total odlingspotential Västkusten 50 000 ton

NATURVÅRDSVERKET 17(15)