Faktaunderlag till strategi för vattenarbete inom Turingeåns delavrinningsområde

Faktaunderlag till strategi för vattenarbete inom Turingeåns delavrinningsområde MILJÖKONTORET Rapport 2006

Innehåll INNEHÅLL... 1 1 INLEDNING... 2 2 MARKANVÄNDNING... 4 2.1 SKOG... 5 2.2 ÅKERMARK... 5 2.3 ÖPPEN MARK... 6 2.4 SJÖ OCH VÅTMARK... 6 2.5 SAMLAD BEBYGGELSE OCH STÖRRE VÄGAR... 6 3 PUNKTKÄLLOR... 7 4 DAGVATTEN... 7 5 VATTENSKYDDSOMRÅDE... 7 6 EKOLOGISKT KÄNSLIGA OMRÅDEN... 8 6.1 YNGERN... 9 7 BERÄKNINGAR... 9 7.1 MARKANVÄNDNING... 9 7.2 SCABLONBERÄKNING AREALSPECIFIK AVRINNING... 10 7.3 SCHABLONBERÄKNING LÄCKAGE AV NÄRSALTER OCH METALLER... 10 7.4 AREALSPECIFIK FÖRLUST OCH AVVIKELSE FRÅN JÄMFÖRVÄRDE... 11 8 FÖRORENINGSTRANSPORT... 12 8.1 TRANSPORT AV NÄRSALTER... 12 8.1.1 Resultat av fältundersökningar... 12 8.1.2 Schablonberäknad närsaltstransport... 13 9 SJÖAR... 16 9.1 SJÖARNA INOM SÖDERTÄLJES DEL AV AVRINNINGSOMRÅDET... 17 9.1.1 Yngern... 17 10 RECIPIENTEN... 17 11 SLUTSATSER... 18 12 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER... 19 13 KÄLLOR... 20 1

1 Inledning Turingeåns vattensystem delas av tre kommuner, Södertälje, Gnesta och Nykvarn, och mynnar i Mälaren. Vattenkvalitetsmässigt skiljer sig området uppströms och nedströms Nykvarn tätort väsentligt. Uppströms är vattenkvaliteten mycket god och området hyser stora naturvärden, nedströms är ån belastad av flera källor till närsalter och har tidigare även varit utsatt för andra miljögifter. De delar av området som ligger inom Södertälje kommun är dock i stort sett orörda av människan. I rapporten kommer att beskrivas vilka källor som idag påverkar vattensystemet uppdelat på Markanvändning, Punktkällor och Dagvatten. Det kommer även tas upp områden som är extra känsliga eller på annat sätt är skyddsvärda ur en ekologisk synvinkel. Sedan följer ett avsnitt om metoder och beräkningar som utförts för att fastställa olika källors del i den totala närsaltstransporten inom vattensystemet och efter det resultatet av beräkningarna. I rapporten finns även information om de olika sjöarna inom avrinningsområdet samt en kortare beskrivning av recipienten där alla föroreningar så småningom hamnar. Rapporten avslutas sedan med slutsatser och förslag till åtgärder som kan förbättra vattenkvaliteten i ån. 2

2 Markanvändning Bild 1. Markanvändningskarta över Turingeåns avrinningsområde. Det röda strecket på kartan markerar kommungränsen, med Södertäljes delar i söder och det lilla området i norr. Markanvändning (%) i Södertäljes del av området 0% 0% 1% 25% 74% Skog Öppen mark Bild 2. Markanvändning i procent inom Södertäljes del av avrinningsområdet. Samlad bebyggelse och större vägar Åker Sjö och våtmark Turingeåns avrinningsområde delas av tre kommuner: Södertälje, Gnesta och Nykvarn. Området har en yta på 105 km 2 och innefattar bland annat den stora sjön Yngern och Nykvarn tätort. All nederbörd som faller inom området kommer förr eller senare att rinna ut i sjön Sillen. På vägen mot utloppet anrikas föroreningar, som närsalter och 4

metaller, i olika hög grad Markanvändning (%) i Turingeåns beroende på vilken typ av avrinningsområde markytor vattnet möter på sin Skog 16% Öppen mark väg genom systemet. Skogsmark är den vanligaste marktypen inom 9% Samlad bebyggelse och avrinningsområdet och även 3% större vägar sjöarealen är stor. I Södertäljes 65% Åker 7% del av området utgör Sjö och våtmark skogsmarkerna och sjöytorna 99 % av områdets totala yta. Bild 3. Markanvändning i procent inom Turingeåns avrinningsområde. Skogsmarker är vanligen förknippade med ett litet läckage av närsalter då skogen vanligen breder ut sig på närningsfattiga jordar. Det läckage som trots allt förekommer uppkommer i samband med naturliga markprocesser som löser ut näringsämnen för skogens växlighet att ta upp. Sjöar och våtmarker är förknippade med ett än mindre närsaltsläckage än skogsmarken. Markytor som förknippas med ett större läckage är åkermark, öppen mark och bebyggda ytor. Dessa ytor är inom området som helhet relativt små och i Södertäljes del helt försumbara. 2.1 Skog Skogsmark är den dominerande marktypen inom avrinningsområdet, både inom Södertäljes del (74 % av den totala ytan) och inom området som helhet (65 % av den totala ytan). En betydande mängd av de närsalter som läcker ut i Turingeåns vattensystem härstammar troligen just från skogen och de naturliga processer som försiggår i all mark. Schablonvärden som finns att hitta i Vattenprogram för Stockholms kommun uppskattar att skogen läcker ca 0,6 milligram kväve och 0,02 milligram fosfor per liter vatten som transporteras vidare i vattensystemet. Den påverkan som människan har i skogsmiljö är skogsbruk och av gröna kartan framgår att flera hyggesområden finns eller har funnits i området, ytan av dessa är dock liten. Vid skogsavverkning släpps närsalter fria i marken och riskerar att urlakas i högre takt än normalt för skog på grund av nedbrytning av trädresterna och genom ökad markerosion. Troligen utgör skogsbruket i området ett mycket litet tillskott till närsaltsbelastningen i ån. Hyggena är i markanvändningsdiagrammet ovan (Bild 2) inräknade i den öppna marken. De schablonberäkningar som presenteras nedan utgår från att skogsbruket idag motsvarar det vid karteringstillfället. 2.2 Åkermark Åkermarken som är förknippad med stora närsaltsförluster utgör 9 % av avrinningsområdets totala yta och saknas inom Södertäljes del. Jordbruksmarkerna återfinns till största delen i området omedelbart norr om Nykvarn. Här är troligen förutsättningarna för jordbruk bäst. 5

Schablonvärden i Vattenprogram för Stockholms kommun visar att läckaget från odlad mark uppskattas till 2,3 milligram kväve och 0,06 milligram fosfor per liter vatten som transporteras vidare i vattensystemet. 2.3 Öppen mark Den marktyp som betecknats som övrig mark består av en mix av områden som: fritidsbebyggelse, övrig tomtmark, golfbanor, hyggen och ängsmark. Den öppna marken är alltså en blandning av naturlig och mänskligt påverkad mark. Att ange ett schablonvärde som ska sammanfatta läckaget från denna typ av mark är nog extra svårt. I skriften vattenprogram för Stockholms kommun anges ett värde som är högre än för skogsmark, men lägre än åkermark vilket känns naturligt. De öppna markerna har troligen någon form av vegetationstäcke året runt vilken leder till mindre erosion än den från åkermark, men markerosionen och näringsläckaget är troligen större än i skogsmark där trädens rötter fungerar som ankare för de översta jordlagren. Vidare tillförs troligen mindre näringsämnen den öppna marken än åkermarken (undantaget skulle kunna vara golfbanorna). Schablonvärdena enligt Stockholms vattenprogram är för kväve och fosfor 1 respektive 0,03 milligram per liter vatten som transporteras vidare i vattensystemet. 2.4 Sjö och våtmark Den sammanlagda sjöytan i Turingeåns avrinningsområde är mycket stor, inom områdets gränser finns flera stora sjöar och mängder av små. Den största sjön, som delvis ligger inom Södertälje kommun, är Yngern med sina 14,4 km 2. Våtmarksområdena inom området är mycket små. Sjöarna och våtmarkernas sammanlagda area utgör 16 % av områdets totala yta. Våtmarker och öppna vattenytor som sjöar bidrar även de med näringsämnen till vattensystemet genom våtdeposition av luftburna föroreningar (det vill säga att luftburna föroreningar regnar ned på sjöns yta). De kan dock även fungera som fällor för näringsämnen genom att binda dem i bottensedimenten och minska näringsläckaget till resten av systemet. Schablonvärden från Vattenprogram för Stockholms kommun visar på ett litet näringsläckage, 0,4 milligram kväve och 0,013 milligram fosfor per liter vatten som rinner vidare ut i vattensystemet. 2.5 Samlad bebyggelse och större vägar Ungefär 3 % av avrinningsområdets totala yta består av bebyggda (hårdgjorda) ytor. Det mesta av bebyggelsen består av Nykvarn tätort samt ett par större fritidshusområden. Inom området sträcker sig även flera större vägar. I Södertäljes del av området saknas hårdgjorda ytor helt, så när som på en större väg. 6

Schablonvärden i Vattenprogram för Stockholms kommun varierar beroende på vad ytorna används till men ligger inom intervallerna 1,7 2,7 milligram för kväve och 0,13 0,35 milligram för fosfor per liter vatten som fortsätter ut i vattensystemet. 3 Punktkällor Inom Södertäljes del av området saknas punktkällor nästan helt. Området hyser en liten sträcka av en större väg som passerar den sydligaste delen av Yngern. En olycka här skulle eventuellt kunna påverka vattenkvaliteten i en liten del av sjön negativt. I Nykvarns del av området finns nog desto fler punktkällor: enskilda avlopp, djurhållning, industrier, järnvägar, vägar etc. 4 Dagvatten Källor till dagvatten saknas nästan helt inom Södertäljes del av området. Här liksom för punktkällorna ovan är den lilla vägsträckan det enda undantaget. Ur dagvattenpolicy för Södertälje kommun (Södertälje kommun, 2001) framkommer att vägar och de fordon som trafikerar dem ger upphov till stor nedsmutsning av dagvatten och att vägdagvatten är alltid av klass 5. Koncentrationen av föroreningar kan dock precis vid utsläppsplatsen vara mycket stor och ha en betydande miljöpåverkan. Påverkan av den ovan nämnda vägen bedöms dock vara mycket liten. Från Nykvarns del av avrinningsområdet har dagvattenutsläppen troligtvis betydande påverkan på vattensystemet. 5 Vattenskyddsområde Bild 4. Vattenskyddsområde till Bommersvik vattenverk. Turingeåns avrinningsområde hyser ett mindre vattenskyddsområde tillhörande vattentäkten vid Bommersviks konferensanläggning. Vidare finns flera boende i området som använder Yngerns vatten som dricksvatten då sjön har en mycket god vattenkvalitet. 7

6 Ekologiskt känsliga områden Bild 5. Ekologiskt särskilt känsliga områden inom avrinningsområdet. Den stora sjön Yngern är i sin helhet utnämnd till ett ekologiskt särskilt känsligt område samt riksintresse inom naturvård. Sjön hyser ett unikt och renvattenkrävande ekosystem med flera rödlistade arter. Att en art är rödlistad innebär att den är missgynnad eller dess existens är hotad. Inom rödlistan finns flera hotklasser med internationella beteckningar (se bild). Om de ekologiskt särkilt känsliga områdena står i översiktsplanen för Södertälje kommun framtagen år 2004 att läsa: De från ekologisk synpunkt särskilt känsliga mark- och vattenområdena skall, i överensstämmelse med hushållningsbestämmelserna i miljöbalken, så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada dessa naturmiljöer. Som exempel Bild 6. Hotklasser med internationella beteckningar. 8

kan nämnas uppförande av ny bebyggelse som kan innebära risk för ytterligare närsaltsbelastning på intilliggande sjöar och vattendrag. Andra exempel kan vara anläggningar som innebär ökad båttrafik eller att fler människor besöker områden med störningskänslig och skyddsvärd fauna och/eller flora. 6.1 Yngern Sjön Yngern visade sig vid en bottenfaunaundersökning år 1991 hysa en ovanligt fin och renvattenkrävande bottenfauna. Detta ledde till att miljö- och hälsoskyddskontoret i Södertälje tillsatte en arbetsgrupp som närmare undersökte sjön och dess tillrinningsområde. Resultatet blev rapporten Yngern är unik (Södertälje kommun, 1992). Ur skriften framkommer att sjön har en mycket god vattenkvalitet, men är inte helt opåverkad av människan. Det konstateras att bottenfauna sammansättningen med arter som kräver mycket rent och syreriktvatten samt arter som är mycket försurningskänsliga är unik, inte bara i det närliggande geografiska området, utan i hela Sverige. Arter som presenteras är bland annat Gul Forsslända och Sydlig Sötvattenmärla. Sjön var redan vid bottenfaunaundersökningens utförande (år 1991) utpekat som riksintresse för naturvård, men har sedan dess även markerats som ekologiskt särskilt känsligt i översiktsplanen för Södertälje kommun. Anledningen till att sjön är särkilt känslig för föroreningar trots att sjövolymen är stor och halterna av fosfor och kväve är låga är just de extremt renvattenkrävande arterna. Minsta ökning av föroreningar i sjön riskerar att slå ut det ekosystem som gör Yngern unik. I skriften från miljökontoret föreslås istället att närsaltsbelastningen på sjön bör minska och att exploatering vid sjön bör utföras med största tillförsikt. 7 Beräkningar De beräkningar som utförts som ligger till grund för kommande stycke om transport av näringsämnen inkluderar: Beräkning av utbredningen av olika typer av markanvändning inom området för Södertälje kommun och områdena utanför kommunen. Schablonberäkning av den arealspecifika avrinningen från området. Schablonberäkningar för förluster av näringsämnen och metaller från olika typer av markanvändning samt enskilda avlopp. Arealspecifik förlust samt avvikelsetal från jämförelsevärde för kväve och fosfor. 7.1 Markanvändning Beräkningen av markanvändningen i Turingeåns avrinningsområde grundar sig på det digitala terrängkartbladet 10HSO. Genom att i MapInfo sammanlänka alla områden med samma typ av markanvändning, inom gränserna för avrinningsområdet, till en yta och ta reda på denna ytas storlek kan jämförelseberäkningar mellan de olika markanvändningsytorna lätt utföras. 9

7.2 Scablonberäkning arealspecifik avrinning Från uträkningen ovan finns uppgifter om ytan av de olika typerna av markanvändning. I vattenprogrammet för Stockholm finns schablonvärden för avrinning för olika typer av markanvändning beroende hur stor del av ytorna som beräknas vara hårdgjorda. Dessa schablonvärden presenteras för att ge en överblick i tabellen nedan. Markanvändning Avrinning (mm/m 2 år) Skog 240 Öppen mark 240 Låg bebyggelse 290 Hög bebyggelse 310 Åker 240 Industri 410 Sjö 240 Myr 240 Fritidsbebyggelse 290 E4 >20000 ådt 430 Väg <20000 ådt 430 Järnväg 290 Tabell 4. Schabloner för avrinning från olika typer av mark enligt Vattenprogram för Stockholm. För beräkning av den arealspecifika avrinningen beräknades först den totala avrinningen från området per år genom att kombinera schablonvärdena för avrinning med ytan för respektive markanvändning. Avrinningen delades därefter med områdets totala yta samt omvandlades till den enhet som arealspecifik avrinning vanligen presenteras i, l/s km 2. Beräkningarna utfördes i Excel. 7.3 Schablonberäkning läckage av närsalter och metaller De siffror på närsalts- och metalläckage som kommer att presenteras nedan är schablonberäknade. Schablonerna från de olika typerna av markanvändning kommer från Vattenprogram för Stockholm 2000 och värdena har presenterats tidigare i texten. Schablonen för enskilda avlopp kommer från Länsstyrelsens rapport Moraån (Länsstyrelsen i Stockholms Län, 1994). Schablonvärdena presenteras i tabellen nedan för att ge en översikt av de olika värdena. 10

Markanvändning Fosfor (mg/l) Fosfor (g/pe dag) Kväve (mg/l) Kväve (g/pe dag) Zink (mg/l) Koppar (mg/l) Skog 0,02-0,6-0,015 0,008 Öppen mark 0,03-1,0-0,025 0,02 Låg bebyggelse 0,1-1,5-0,07 0,04 Hög bebyggelse 0,2-1,8-0,1 0,08 Åker 0,06-2,3-0,025 0,02 Industri 0,3-2,1-0,1 0,03 Sjö 0,013-0,04 - - - Myr 0,013-0,04 - - - Fritidsbebyggelse 0,13-1,7-0,025 0,02 E4 >20000 ådt 0,35-2,7-0,4 0,09 Väg <20000 ådt 0,18-1,7-0,18 0,05 Järnväg 0,3-1,0-0,35 0,09 Enskilda avlopp - 2,2-12,0 - - Djurhållning - 0,12 (kg/de år) - 0,75 (kg/de år) - - Tabell 5. Schablonvärden för Fosfor, Kväve, Zink och Koppar enligt Vattenprogram för Stockholm, Länsstyrelsens rapport Moraån och Naturvårdsverket. Beräkningarna utfördes i Microsoft Excel genom att kombinera schablonvärden med avrinnings- och ytuppgifter för de olika marktyperna respektive uppgifter om antal fastigheter, personenheter (PE) och reningsgrad för de enskilda avloppen samt uppgifter om djurhållning och uppskattat läckage. 7.4 Arealspecifik förlust och avvikelse från jämförvärde Den arealspecifika förlusten av fosfor och kväve beräknades med hjälp av medelvärdet av i fält uppmätta halter för de båda ämnena kombinerat med uppgifter om vattenföringen. Provtagningsserierna ska enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder ha pågått i tre år med sex provtagningstillfällen om året. Vid beräkning av avvikelse från opåverkat tillstånd fastställs jämförvärdena enligt: Jämförvärde för totalfosforförluster via vattendrag (kg/ha år): 0,002 Q + 0,015 Jämförvärde för totalkväveförluster via vattendrag (kg/ha år): 0,018 Q + 0,85 där Q är den arealspecefika avrinningen i l/s. 11

8 Föroreningstransport Närsalts- och metalltransporten i Turingeåns avrinningsområde är märkbart påverkad av mänskliga aktiviteter. De beräkningar som utförts för denna rapport är helt och hållet schablonberäknade, inga fältbesök eller provtagningar har genomförts. Fältundersökningar har dock tidigare genomförts i området. Undersökningarna är bland annat utförda av Länsstyrelsen i Stockholms län och Yoldia Environmental Consulting AB (på beställning av Södertälje kommun). Det är därför intressant att vid presentationen av den schablonberäknade näringstransporten jämföra värdena med i fält uppmätta data. 8.1 Transport av Närsalter Sifforna nedan grundar sig på vattenprovtagningar vid fältbesök samt schablonberäkningar enligt Vattenprogram för Stockholm 2000. Schablonsiffror ska förstås ses som en indikator på hur läget är och inte som fakta på den exakta transporten inom vattensystemet. 8.1.1 Resultat av fältundersökningar Provtagningar i området visar att den mänskliga påverkan ger stora tillskott av framför allt fosfor till Turingeåns vattensystem, påverkan kommer troligen framför allt från dagvatten- och avloppsutsläpp. Naturvårdsverket har i sina bedömningsgrunder för vattenkvalitet i landets vattendrag tagit fram två mått på närsaltsförluster från ett område via vattendrag, arealspecifik förlust och avvikelse från opåverkat vattensystem. Detta är ett lättöverskådligt sätt att fastställa om ett vattensystem är påverkat av mänsklig aktivitet och utvärderingar av undersökningar i avrinningsområden illustreras ofta med klassificering av dessa två mått. I Turingeåns avrinningsområde har undersökningarna resulterat i klassificering och bedömning enligt tabellerna och förklaringarna nedan. Arealspecifik förlust (klass) T.o.m. Yngern: Mätserie på 19 år från www.ma.slu.se Utloppet: Länstyrelsens rapport Turingeån (år 1994) Utloppet: Yoldia environmental consulting (år 2000) Fosfor 1 2 3 Kväve 2 2 2 Tabell 5. Arealspecifik förlust enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder för fosfor och kväve. Klass 1 innebär att förlusterna av närsalter från marken är mycket låga. Klass 2 innebär att förlusterna är låga och motsvarar avrinningen för genomsnittliga skogsmarker i Sverige. Klass 3 innebär att förlusterna är måttligt höga och motsvarar avrinningen från öppen mark. Klass 4 innebär att förlusterna från området är höga och motsvarar avrinningen från regelbundet plöjda åkermarker. Klass 5 innebär mycket höga förluster av närsalter och motsvarar sandiga åkermarker eller mark med djurhållning. 12

Avvikelse (klass) T.o.m. Yngern: Mätserie på 19 år från www.ma.slu.se Utloppet: Länstyrelsens rapport Turingeån (1994) Utloppet: Yoldia environmental consulting (år 2000) Fosfor 1 2 3 Kväve 1 1 1 Tabell 6. Avvikelseklass enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder för fosfor och kväve. Klass 1 innebär att ingen tydlig avvikelse, vad gäller närsaltstrasporten, kan konstateras i undersökningens resultat jämfört med vad som förväntas från mark opåverkad av människan. Klass 2 innebär att närsaltstransporten i vattensystemet är så stor att en tydlig avvikelse syns i undersökningens resultat jämfört med de värden som skulle förväntas från mark opåverkad av människan. Klass 3 innebär att närsaltstransporten i systemet är så stor att avvikelsen på grund av mänsklig påverkan är stor. Klass 4 innebär att närsaltstransporten i systemet är så stor att avvikelsen på grund av mänsklig påverkan är mycket stor. Klass 5 innebär att närsaltstransporten i systemet är så stor att avvikelsen på grund av mänsklig påverkan är extremt stor. 8.1.2 Schablonberäknad närsaltstransport Den schablonberäknade närsaltstransporten ger en uppskattning av hur mycket fosfor och kväve som tillförs Turingeåns avrinningsområde och vilka källor som står för de största bidragen. I tabellerna nedan presenteras den ungefärliga närsaltstransporten för avrinningsområdet tillsammans med ytuppgifter om de olika markanvändningstyperna, först för Södertäljes del av området, sedan för hela. Detta ger, tillsammnas med markanvändningskartan, en överskådlig uppfattning i vilket vatten extra höga koncentrationer av föroreningar förekommer och lokal belastning kan väntas. Markanvändning Yta (km 2 ) Fosfor (kg/år) Kväve (kg/år) Skog 9,7 46 1394 Öppen mark 0,1 1 21 Åker 0,05 1 27 Sjö 3,2 10 307 Myr 0,03 0 3 Väg <20000 ådt 0,01 1 8 Totalt 13,1 59 1760 Tabell 7. Föroreningstransport från olika källor inom Södertäljes del av avrinningsområdet. 13

Markanvändning Yta (km 2 ) Fosfor (kg/år) Kväve (kg/år) Skog 68,5 329 9869 Öppen mark 6,8 49 1642 Låg bebyggelse 1,6 47 710 Hög bebyggelse 0,1 6 55 Åker 9,8 142 5429 Industri 0,4 50 334 Sjö 16,8 52 1613 Myr 0,4 1 34 Fritidsbebyggelse 0,4 17 220 E4 >20000 ådt 0,1 18 135 Väg <20000 ådt 0,08 6 58 Järnväg 0,05 4 29 Totalt 105,2 722 20127 Tabell 8. Föroreningstransport från olika källor inom Turingeåns avrinningsområde. Resultaten av beräkningarna kan även åskådliggöras genom att visa den procentuella fördelningen av de två närsalterna från olika källor. I diagrammet nedan har de olika hårdgjorda ytorna från tabellen ovan samlats under en rubrik (Samlad bebyggelse och större vägar) för att ge en tydlig bild. 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Skog Öppen mark Samlad bebyggelse och större vägar Åker Sjö och våtmark Fosfor Kväve Diagram 1. Föroreningstransport från olika källor inom Södertäljes dal av avrinningsområdet. 14

90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Skog Öppen mark Samlad bebyggelse och större vägar Åker Sjö och våtmark Fosfor Kväve Diagram 2. Föroreningstransport från olika källor inom Sillens delavrinningsområde. Ett tillägg till de redovisade resultaten ovan är att en troligtvis mycket stor källa till fosfor saknas, de enskilda avloppen, då dessa ligger inom Nykvarns kommun och uppgifter saknas. 15

9 Sjöar Bild 5. Sjöarna inom Turingeåns vattensystem. Sjöarna i ett vattensystem utgör delrecipienter på vägen mot utloppet. I sjöarna sker många naturliga processer (biologiska, kemiska och mekaniska) som fångar upp föroreningar och binder dem till bottensedimenten. Hos en del sjöar är denna förmåga att fånga upp föroreningar så stor att halten närsalter i vattnet som lämnar sjön är mindre än i vattnet som tas emot. De schablonvärden som i denna rapport används för att beräkna närsaltstransporten i vattensystemet antar dock att det atmosfäriska nedfallet av närsalter på sjöytorna är större än den upptagande förmågan. Även sjöytorna ger alltså ett mycket litet tillskott till den totala närsaltstransporten i Tureingeån. Sjöarnas upptag av närsalter och bindningen till sedimenten fungerar alltså ungefär som ett reningsverk. Om en sjö överbelastas av närsalter och syrebrist uppstår på sjöbotten kan dock processen vändas och närsalterna frigörs åter till vattnet. Vilket förstås leder till ytterligare belastning och förvärrad syresituation på botten. Sjön kommer i en ond spiral av självgödning och stora mängder närsalter kommer att börja transporteras ut i vattensystemet. En självgödande sjö är mycket svår att restaurera. Det är därför bra, om övergödning misstänks, att sätta in åtgärder innan den onda spiralen träder in. 16

Vidare egenskaper som gör sjöarna i ett avrinningsområde till viktiga provpunkter i ett vattensystem är att de ofta ligger utspridda över området. Genom att analysera skillnader i belastning på olika platser i ett vattensystem blir det förstås lättare att avgöra var insatser för miljöförbättrande åtgärder gör störst nytta. 9.1 Sjöarna inom Södertäljes del av avrinningsområdet Sjöarna inom Södertäljes del av Turingeåns vattensystem är förutom Yngern mycket små sura skogssjöar. De flesta av sjöarna är obetydligt påverkade av människan, men ur Sjöar och Vattendrag i Södertälje (Södertälje kommun, 2004) framkommer att Sarvsjön vid något tillfälle har rotenonbehandlats och ädelfiskar har utplanterats. 9.1.1 Yngern Koordinater: RN-X 6562060 RN-Y 1591700 Höjd över havet: 38,4 m Sjöyta: 14,4 km 2 Maxdjup: 26 m Medeldjup: - Näringsgrad: Mesotrof Den stora sjön Yngern ligger till en liten del inom Södertälje kommun. Tillrinningsområdet, som är litet i relation till den stora sjöytan, består främst av skogsmark, men ett par åkrar, fritidshusområden och ett större konferenscenter finns inom områdets gränser. Vid en bottenfaunaundersökning år 1991 konstaterades att Yngern hyser en mycket värdefull och skyddsvärd bottenfauna och sjön utnämndes som ekologiskt särskilt känslig. Sjön har även ett mycket stort värde för friluftslivet i trakten. Den hyser flera populära badplatser, är en uppskattad fiskesjö och lockar långfärdsskridskoentusiaster på vintern. Vattenkemiska provtagningar har utförts kontinuerligt i sjön sedan år 1987. Mätvärdena visar på en relativt näringsfattig sjö (medelvärdet för fosfor var under åren 1987 och 2005 0,013 mg/l) med nära neutralt ph och god buffertförmåga mot försurning. Yngerns vatten rinner vidare genom Nykvarn tätort mot utloppet i Sundsörsviken av Mälaren. 10 Recipienten Turingeån mynnar i Sundsörsviken av Mälaren. Mälaren är Sveriges tredje största sjö och ligger i ett av landets mest tätbefolkade områden. Sjöns vatten används dagligen som dryck, till matlagning och personlig hygien av 2 miljoner människor. Alternativa vattentäkter, om Mälarens vatten av någon anledning skulle bli otjänligt, finns idag inte. Intresset för sjöns vattenkvalitet är därför stort och har varit det under en längre tid, Mälarens tillstånd har undersökts årligen sedan 1965. Mälaren var vid de tidigaste mätningarna kraftigt övergödd. Den främsta fosforkällan var utsläppen från de tidiga avloppsreningsverken som inte längre gående rening än filtrering av de syliga partiklarna. På 1970-talt när 17

den kemiska reningen installerades i reningsverken förbättrades kvaliteten på Mälarens vatten avsevärt. Sedan 1970-talet har dock vattenkvaliteten i Mälaren som helhet varit mer eller mindre statisk med årliga fluktuationer. Länsstyrelserna i de fyra län som berör Mälaren sammanställde år 1993 ett mål- och åtgärdsdokument, Mälarens vatten Mål och Åtgärder (Kommitén för Mälarens vattenvård, 1993), för en förbättrad vattenkvalitet i sjön. År 1998 bildades Mälarens vattenvårdsförbund för att underlätta samverkan kring miljöövervarning i avrinningsområdet. Vattenvårdsförbundet har sedan starten givit ut en sammanställning om Mälarens miljötillstånd och utveckling 1965-1998 (Mälarens vattenvårdsförbund, 2000) och uppdaterat mål- och åtgärdsdokumentet (Mälarens vattenvårdsförbund, 2004). Målen som presenteras i de två dokumenten liknar till stor del den 15 nationella miljömål som fastställdes av riksdagen år 1999 fast de är anpassade för Mälaren. Ett av målen som direkt kan kopplas till de åtgärder som de senaste femton åren utförts i Skabroträskbäcken är målet för kväve och fosfortillförsel. Målet lyder i korthet: År 2010 har fosfor- och kvävetillförseln minskat kontinuerligt jämfört med 1995 års nivå. Ambitionsnivån är en minskning med 10 %. (Mälarens vattenvårdsförbund, 2004). 11 Slutsatser Turingeåns vattensystem får beskrivas i två delar när vattenkvaliteten ska utvärderas. Till och med sjön Yngern är vattnet näringsfattigt och rent. I skriften Yngern är unik (Södertälje kommun, 1992) beskrivs sjöns vatten vara av dricksvattenkvalitet. Nedströms Yngern ligger Nykvarn tätort som tillför dagvatten till ån. Ytterligare nedströms finner man sjön Turingen som tidigare varit kraftigt förorenad på grund av kvicksilverutsläpp från ett pappersbruk, vidare finns här kring sjön och ån utbrett jordbruk. Vid utloppet i Mälaren har undersökningar under 80- och 90-talen visat på höga halter av både fosfor och kväve. Två skilda ytor av avrinningsområdet ligger inom Södertälje Kommun ett litet i norr och ett större i söder. Dessa ytor består till 99 % av skogsmark eller öppna sjöytor. Negativ påverkan på vattensystemet från Södertäljes del av området är osannolik. Den dominerande källan till närsaltsläckage inom hela området är det naturliga läckaget från skogsmarken, följt av åkermarken och dagvatten från områdets bebyggda ytor. Åkermarken står enligt schablonberäkningarna för 20 % av fosfortransporten och 27 % av kvävetransporten inom området, för de bebyggda ytorna är siffrorna 20 % respektive 8 %. Vidare borde renat (och orenat) avloppsvatten stå för en betydande del av närsalterna, men då samtliga avlopp ligger utanför Södertälje kommuns gränser är denna påverkan upp till Nykvarn att utreda. I Länsstyrelsens rapport Turingeån (Länsstyrelsen i Stockholms län, 1994) uppskattades fosforbelastningen från enskilda avlopp till 153 kg/år år 1989. Detta kan jämföras med den totala uppmätta fosfortransporten i vattensystemet samma år som uppgick i 650 kg, tilläggas bör att 1989 var ett ovanligt torrt år och att transporten vanligtvis är något större. Läckaget från åkermarken är betydligt svårare att åtgärda än till exempel enskilda avlopp. Ett sätt att minska läckaget är att anlägga beväxta zoner mellan åkerkanten och närmsta vattendrag. Detta minskar den omedelbara erosionen. Ett annat sätt är att liksom vid dagvattenföroreningar anlägga en komprimerad våtmark innan utlopp till sjöarna i vattensystemet. Det finns dock få studier av hur mycket dessa åtgärder hjälper och optimala dimensioneringar på skyddszoner och våtmarker. 18

Sjöarna inom avrinningsområdet är av varierande storlek. De flesta är dock små opåverkade skogssjöar. De sjöar som märker ut sig är den stora Yngern och Turingen. Yngern på grund av sin storlek och sin unikt goda bottenfauna och Turingen som tidigare belastats av spillvatten från ett pappersbruk och som genomgått saneringsåtgärder på grund av skyhöga kvicksilverhalter. Trosaåns avrinningsområde delas av tre kommuner: Södertälje, Gnesta och Nykvarn där både Södertälje och Gnesta har sina roller som uppströms kommuner. Vattenverksamheter i Södertälje och Gnesta kan alltså komma att påverka vattenkvaliteten i Nykvarns kommun. De båda kommunernas områden är dock små och är relativt opåverkade till karaktären. 12 Förslag till åtgärder Inga inom Södertäljes del av området. 19

13 Källor Skriftliga källor: R. Huononen 2000: Recipientundersökning i Södertälje kommun. Digitalisering av flodområden och klassificering av näringsämnen 951025-981021. Yoldia Environmental Consulting AB R. Huononen 1999: Recipientundersökning i Södertälje kommun 951025-981021. Yoldia Environmental Consulting AB Länsstyrelsen 1994: Turingeån. Resultat av 1989 års vattenkemiska provtagningar. Länsstyrelsen i Stockholms län Rapport 1994:13 Naturvårdsverket 1990: Tillförsel av kväve och fosfor till vattendrag i Sveriges inland. Naturvårdsverket Rapport 3692 Naturvårdsverket 2000: Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket Rapport 4913 J. Pansar 2004: Hur mår Sjöarna och Vattendragen? Länsstyrelsen rapport 2004:12 Stockholms kommun. Vattenprogram för Stockholm 2000. Sjöar och vattendrag. Södertälje Kommun, Miljökontoret 2004: Sjöar och Vattendrag i Södertälje. Rapport juli 2004. Södertälje Kommun, Miljökontoret 1992: Yngern är unik. Rapport november 1992. Södertälje Samhällsbuggnadskontoret, VA-enheten 2002: Underlag för dagvattenstrategi Södertälje Kommun 2001: Dagvattenpolicy i Södertälje Kommun. Södertälje kommun. Översiktsplan för Södertälje kommun. Kartmaterial: Lantmäteriets terrängkarta 10H SO Lantmäteriets digitala terrängkarta 10H SO Internetkällor: Naturvårdsverket www.naturvardsverket.se Länsstyrelsen i Stockholm www.ab.lst.se SLU Institutionen för miljöanalys www.slu.se Södertälje kommuns hemsida www.sodertalje.se Gnesta kommuns hemsida www.gnesta.se 20

Nykvarn kommuns hemsida www.nykvarn.se Svenska naturvårdsförbundet www.snf.se Miljömålsportalen www.miljomal.nu Databaser: Miljökontoret i Södertälje kommuns databaser ECOS Södertörnsekologernas Sjödatabas SLU Institutionen för miljöanalys - Vattendatabasen 21