KRIMINOLOGISKA INSTITUTIONEN

KRIMINOLOGISKA INSTITUTIONEN Det ständigt ökande ungdomsvåldet En studie av bilden av ungdomsbrottslighetens utveckling och dess samband med rädsla och åsikter C-uppsats i kriminologi Höstterminen 2004 Anna Eksten

SAMMANFATTNING I denna undersökning belyses hur människor tror att ungdomsbrottsligheten utvecklats och dess samband med rädsla och attityd till straff. Från massmedialt och politiskt håll ges en bild av ett ständigt ökande ungdomsvåld. Aktuella forskningsresultat ger en annan bild av hur ungdomsvåldet utvecklats. Utifrån de källor som Estrada undersökt finns inga tecken på att det skett någon tydlig ökning av ungdomsbrottsligheten sedan 70-talet. I teoridelen visas att det främst är från massmedia människor får sin bild av hur brottsligheten ser ut, vilket stämmer väl överens med resultatet i undersökningen, eftersom de allra flesta trodde att ungdomsbrottsligheten i stort hade ökat kontinuerligt sedan 1950-talet. Nästan 90% hade en bild av att ungdomsvåldet ökat under 90-talet, varav de flesta trodde det handlade om en kraftig ökning. Det fanns i undersökningen inget samband mellan att själv varit utsatt och att tro att våldet ökar. Att medierna överrapporterar våldsbrottsligheten förklaras av flera, däribland Bourdieu, med det rådande underhållningsidealet som uppkommit till följd av det ökande försäljningstrycket. Detta anses ge konsekvenser i form av rädsla och en opinion för hårdare straff, vilket får stöd i undersökningen i form av att det i materialet finns samband mellan dels vilken bild man har av utvecklingen och rädsla för våld, och dels mellan bilden av utvecklingen och vilken attityd man har till straff. Huruvida dessa samband är kausala framkommer inte av denna undersökning, men resultatet ger anledning att tro att människors bild av ungdomsvåldets utveckling, om inte påverkar, så åtminstone bekräftar rädslor och attityder. Undersökningen genomförs med hjälp av en enkät där urvalet inte är generaliserbart utan är tänkt som en pilotstudie. Resultatet ger dock en vink om att människors bild av utvecklingen kan vara en intressant infallsvinkel i helhetssynen av människors inställningar till brottsligheten.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING... 2 1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 2 1.2 DEFINITION AV BEGREPP... 3 1.3 DISPOSITION... 3 2. BAKGRUND... 4 2.1 DEN MASSMEDIALA BILDEN AV VÅLDSBROTT... 4 2.1.1 Medias fokusering av ungdomsvåldet under de senaste decennierna... 4 2.2 UNGDOMSVÅLDETS UTVECKLING... 5 2.2.1 Kriminalstatistiken... 5 2.2.2 Anmälningsbenägenhet... 6 2.2.3 Alternativa källor för ungdomsvåldets utveckling... 6 3. TEORI... 7 3.1 TILLKOMSTEN AV ETT SAMHÄLLSPROBLEM... 8 3.2 KÄLLAN TILL ALLMÄNHETENS KUNSKAP OM SOCIALA PROBLEMS KARAKTÄR... 9 3.3 VARFÖR MASSMEDIA ÖVERRAPPORTERAR VÅLDSBROTTSLIGHETEN... 10 3.4 KONSEKVENSERNA AV MEDIAS BILD AV BROTTSLIGHETEN... 12 3.4.1 Förskjutning mot hårdare tag... 13 3.4.2 Det ömsesidiga beroendet mellan kriminalpolitik och massmedia... 15 4. TIDIGARE FORSKNING PÅ OMRÅDET... 16 4.1 FORSKNING OM RÄDSLA OCH ATTITYD TILL STRAFF... 16 4.1.1 om människors rädsla för våld... 16 4.1.2 om människors attityd till straff... 17 4.2 SAMBAND MELLAN RÄDSLA ATTITYD OCH BILD AV UTVECKLING... 17 4.3 EGEN UTSATTHETS INVERKAN PÅ RÄDSLA, ATTITYD OCH BILD AV UTVECKLING... 19 5. METOD... 19 5.1 URVAL... 20 5.2 GENOMFÖRANDET... 20 5.3 BORTFALL... 21 5.4 ENKÄTENS UTFORMNING... 21 5.5 ANALYSMETOD... 22 5.6 RELIABILITET... 23 5.7 VALIDITET... 23 5.7.1 Kausala samband... 24 6. RESULTAT... 25 6.1 REDOVISNING AV SVAREN PÅ FRÅGORNA... 25 6.2 BETYDELSEN AV EGEN UTSATTHET... 27 6.3 SAMBAND MELLAN DE TRE HUVUDOMRÅDENA... 28 6.3.1 Bild av utvecklingens relation till Rädsla respektive Attityd... 28 6.3.2 Relationen mellan rädsla och attityd till straff... 28 7. AVSLUTANDE DISKUSSION... 30 7.1 SAMBANDENS KAUSALITET... 31 7.2 KRIMINALITETSSYNDROM... 32 7.3 VARFÖR HÅRDARE TAG?... 32 7.4 SLUTORD... 33 8. REFERENSER... 35-1 -

1. INLEDNING Detta är en undersökning om hur människor tror att ungdomsvåldet utvecklats under senare årtionden och hur det har samband med rädslan för att själv bli utsatt och viljan att se hårdare straff. I denna bild av ungdomsvåldets utveckling spelar massmedia en central roll, eftersom medierna anses vara de viktigaste informationskällorna idag för allmänhetens bild av samhällsfrågor (Nord & Strömbäck 2004). Sedan mitten av 80-talet har vi genom den offentliga debatten ständigt blivit påminda om det ökande ungdomsvåldet. Anledningen till att jag vill göra denna undersökning är, att jag många gånger har hört människor säga, att de är rädda för att gå på vissa platser till följd av att ungdomsvåldet ökat så kraftigt. Jag har också mött en attityd av att man vill se hårdare tag för att komma till rätta med det växande problemet. När jag under mina kriminologistudier fick veta, att den massmediala bilden av ett ungdomsvåld som bara blir värre och värre inte får stöd i forskning på området, ville jag ta reda på, om människors tro att brottsligheten ökar påverkar rädslan och viljan att se hårdare straff, eftersom det i sådant fall borde vara viktigt vilken bild människor får av brottsligheten. Undersökningen kommer inte att ha något generaliserbart urval där det går att uttala sig om allmänhetens bild utan är endast tänkt som en pilotstudie. Människors bild av brottsligheten är ett relativt outforskat område. Det görs undersökningar om rädsla, utsatthet, attityder och egen brottslighet, men inte om ens uppfattning om brottsligheten. Det kanske är en viktig infallsvinkel för att kunna förstå åsikter, attityder och rädslor kring brott. Det finns flera brottstyper där den massmediala bilden inte kan sägas spegla verkligheten. Varför jag just valt att göra undersökningen om ungdomsvåld är, för att det är ett uppmärksammat område, som de flesta människor kan tänkas ha en bild av och åsikter om. Det är också en brottskategori som är central i den kriminalpolitiska debatten (Andersson 2002). 1.1 Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att se hur människor uppfattar att ungdomsvåldets utvecklats, för att sedan se om det finns samband mellan deras bild av utvecklingen och komponenterna rädsla för våld och attityd till straffs stränghet och innehåll. Målet är att få en inblick i vilken vikt människors bild av brottsutvecklingen kan ha, och om det kan vara en intressant infallsvinkel i undersökningar på området. - 2 -

Frågeställningar Vilken bild har respondenterna av ungdomsbrottslighetens utveckling? Finns det i materialet samband mellan attityd, rädsla och bild av utvecklingen? 1.2 Definition av begrepp Uppsatsen avser att undersöka relationen mellan det jag kallar bild av utveckling, rädsla och attityd till straff, vilka är de tre huvudområdena. Därutöver kommer också egen utsatthet att undersökas. Detta finns med som en del i undersökningen, för att se hur utsatthet påverkar de andra områdena. Ett samband mellan t.ex. bild av utvecklingen och rädsla skulle kunna vara uttryck för ett skensamband, där båda orsakats av att man blivit utsatt för våld. Jag kommer här att redogöra för vad jag avser med dessa fyra begrepp. Bild av utvecklingen - med detta begrepp menar jag, hur människor tror att ungdomsvåldet utvecklats under senare decennier. Om de uppfattar det som ständigt ökande, stabilt eller minskande. Rädsla - med rädsla avser jag, om man är rädd för att själv bli utsatt för våld. Attityd till straff med detta begrepp avser jag om man vill ha hårdare straff och vilken påföljd man tycker är lämplig för unga våldsbrottslingar. Egen utsatthet - handlar om huruvida man själv blivit utsatt för våldsbrott. 1.3 Disposition I bakgrundsavsnittet beskrivs dels den massmediala bilden och dels forskningens bild av ungdomsbrottslighetens utveckling. Teoriavsnittet belyser olika teoretiska perspektiv på hur och varför samhällsproblem blir uppmärksammade. Vidare kommer här massmedias roll som källa till vår kunskap om brottslighet och dess konsekvenser att behandlas. Här kommer även den ideologiska förskjutningen av synen på brottets orsaker, som antas banat väg för hårdare tag, att belysas. Detta följs av ett avsnitt som behandlar tidigare forskning på liknande områden som min undersökning, följt av en metodgenomgång. I den därefter följande empiriska delen kommer först resultaten av hur respondenterna svarat på områdena rädsla, inställning till straff och bild av utvecklingen att redovisas och sedan en del där egen erfarenhets inverkan undersöks. Därefter följer en analyserande del som visar hur respondenternas bild av utvecklingen samvarierar med rädsla och inställning till straff. - 3 -

Uppsatsen avslutas med en diskussion där resultatet från undersökningen och massmedias roll vävs samman. 2. BAKGRUND Som bakgrund till uppsatsen ligger de skilda bilder av ungdomsvåldets utveckling som massmedia och forskningsresultat på området står för. 2.1 Den massmediala bilden av våldsbrott Estrada har undersökt medias bild av ungdomsbrottsligheten under efterkrigstiden (Estrada 1999). Han menar att det i massmedias beskrivning av ungdomsbrottslighetens utveckling sällan återfinns några tvivel på att den ökar. En stabil ökning är den gängse massmediala bilden (Estrada 2001a:25). Detta noterar även Dahlqvist, som menar att det i massmedia i allmänhet och i populära brottsprogram som Efterlyst i synnerhet, målas upp en bild av ett samhälle i kris p.g.a. en lavinartad ökning av brottsligheten. Den lösning som läggs fram är tuffare tag, fler poliser och hårdare straff (Dahlqvist 2000:83). I tv nyheterna ägnas brott mot person 12 gånger större andel än brott mot allmänheten, fastän nära dubbelt så många brott anmäls mot allmänheten än mot person. Våldsbrotten är med andra ord kraftigt överrepresenterade i massmedia (Dahlgvist 2000:69). 2.1.1 Medias fokusering av ungdomsvåldet under de senaste decennierna Pollack beskriver, i sin studie av brottsartiklar i fyra svenska dagstidningar, hur antalet artiklar om brott gick ner under 50 talet, för att nå sin lägsta nivå under 60 talet, för att därefter öka kraftigt (Pollack 109:2001). På 50-talet, när man skrev om ungdomar och brott, handlade det framför allt om stöldligor. På 1990-talet däremot handlar ungdomsbrottsligheten i tidningarna om våldsbrott. Egendomsbrott hopkopplat med ungdomar hade så gott som försvunnit (Pollack 2001:125, Estrada 1999). Estrada beskriver det som att fokus har svängt från stöld till våldsbrottslighet i frågan om vad som anses vara det dominerande problemet med ungdomars brottslighet. Han har genom att undersöka dagstidningars ledarartiklar funnit att fokusförändringen skedde i början av 80-talet. Den stora vändningen kom 1986 då ungdomsvåldet etablerades som ett mycket uppmärksammat samhällsproblem. Detta ledde - 4 -

fram till att ungdomsvåldet under 80- och 90- talen fick ett oproportionellt stort intresse, som inte motsvaras av en faktisk verklighet (Estrada 1999). Våld som kriminalitet har överhuvudtaget blivit av allt större intresse under 80- och 90- talen. Antalet artiklar som handlar om våld var relativt få år 1976. På 80- och 90-talet skedde en kraftig ökning av antalet inrikes våldsartiklar. Också för TV-nyheterna har det skett en liknande utveckling med ett ökat intresse för våldsproblematiken från 70-talet till 90-talet. Både till antal och andel har inslag om våld ökat (Pollack 2001:124). Massmedia är ingen homogen grupp utan består av flera olik medier. I denna uppsats avser massmedia dags- och kvällstidningar och TV. Inom dessa medier finns olika redaktioner, där ungdomsvåldet behandlas i olika utsträckning. Den samlade bilden utifrån använda källor är ändå att samtliga (om än mer eller mindre) överrapporterar våldet i allmänhet och ungdomsvåldet i synnerhet under senare decennier. Det målas upp en bild av ett kraftigt ökande ungdomsvåld. 2.2 Ungdomsvåldets utveckling Eftersom påståendet att våldsbrottsligheten ständigt blir värre och värre, ofta stödjer sig på kriminalstatistiken ska jag nu se närmare på hur denna ser ut på området, för att därefter se om statistiken får stöd i andra källor, som behandlar ungdomsvåldets utveckling. 2.2.1 Kriminalstatistiken Antalet registrerade brott för ungdomar har ökat kraftigt under efterkrigstiden. Tendensen som kan utläsas från statistiken är, att den del av ungdomsbrottsligheten, som rör stöldbrottsligheten dock stabiliserats från 70- talet, medan kurvan för våldsbrottsligheten ökat kraftigt sedan mitten av 80- talet (Estrada 2001a:25-27). Frågan är om kriminalstatistiken kan sägas spegla verkligheten? Det är relativt vanligt att registrerad brottslighet jämställs med den faktiska brottsligheten. Det är ett felantagande, då kriminalstatistiken endast kan ses som en för vissa brottstyper bra och för andra dålig indikator på den faktiska brottsligheten och dess utveckling. Detta beroende på faktorer som mörkertal, anmälningsbenägenhet och uppklarningsprocent (Brå 1993:8-14). För ungdomsvåldet är statistiken en relativt dålig indikator till följd av, att våldsbrotten till största delen består av misshandelsfall. När det gäller misshandel är mörkertalet stort. Man antar att endast mellan en tredjedel och en fjärdedel av alla misshandelsbrott anmäls till - 5 -

polisen. Detta innebär att en ökning i anmälningsstatistiken inte behöver spegla förändringar i den faktiska brottsligheten, utan kan vara en minskning av mörkertalet (Brå 1993:59). Man måste alltså komma ihåg att statistiken speglar anmälningsutvecklingen, som inte behöver vara samma sak som våldsutvecklingen. Våldet ökar statistiskt om toleranströskeln sänks och om det ges mycket uppmärksamhet kring våld, som ett samhällsproblem, vilket leder till större benägenhet att anmäla den typen av brott (Pollack 2001:125). 2.2.2 Anmälningsbenägenhet Enligt statistiken över lagförda ungdomar ser det ut som om ungdomsvåld knappast existerade under 20- talet. Estrada menar att detta givetvis inte är en reell bild, utan att det har skett en förskjutning av synen på våld från det informella till det formella under 1900- talet. Statistiken är känslig för vad som anses vara kriminellt våld mellan ungdomar (Estrada 2001a:26-28). Ett problem med att tolka och analysera brottsstatistik över tid är, att vad som menas med våldsbrott omdefinieras (Pollack 2001:125). Viljan att anmäla ett brott påverkas allmänt också av den rådande synen i samhället på brottstypen och av hur uppmärksammat det är i massmedia och av politiker (Brå 1993:19). Ungdomsvåldet har blivit mycket mer uppmärksammat sedan mitten av 80- talet (Estrada 2001b). Estrada menar att ökningen i brottsstatistiken mycket väl kan vara ett uttryck för en minskning av ungdomsvåldets mörkertal (Estrada 2001a:52). Detta till följd av att synen på ungdomsvåldet har förändrats. Samhället reagerar idag mer mot ungdomar som begår brott vilket ger en ökning av polisanmälningar (Estrada 2001b:391). Med andra ord räcker det alltså inte att endast använda sig av kriminalstatistiken för att få en bild av ungdomsvåldet och dess utveckling. Dock är det oftast den bilden som används massmedialt. 2.2.3 Alternativa källor för ungdomsvåldets utveckling Estrada har undersökt alternativa källor till kriminalstatistiken för att kunna få en bild av ungdomsvåldets utveckling. P.g.a. kriminalstatistikens brister började man i slutet av 50- talet samla in alternativa data för att komplettera statistiken (Estrada 2001a:29). De alternativa källorna, som är intressanta för att få en bild av ungdomsvåldsbrottsligheten, är offer- och självdeklarationsundersökningar samt sjukvård- och dödsorsaksstatistik. Detta är källor som inte påverkas på samma sätt av anmälningsbenägenheten. Dessa källor ger också en annan bild av ungdomsvåldsutvecklingen. - 6 -

Offerundersökningar visar en ökning bland ungdomar av upplevelse om hot om våld medan den konkreta utsattheten, och då främst det allvarligare våldet, uppvisar en tämligen stabil utveckling sedan slutet av 70- talet. Inte heller i självdeklarationsundersökningarna framkommer det att fler begår misshandel (Estrada 2001a:39-42). Ser man till utvecklingen för antalet vårdtillfällen för ungdomar som utsatts för våld mellan 1968-1997 uppvisar det en liknande stabil bild som offerundersökningarna (Estrada 2001a:43). Statistiken över dödligt våld har ett lågt mörkertal, vilket gör det till en bra indikator över våldets utveckling. Sedan 1970- talet visar det dödliga våldet varken ökningar vad det gäller antal unga gärningsmän eller antal unga offer (Estrada 2001a:46). Av detta drar Estrada slutsatsen, att ifall ungdomsvåldet har ökat, så gäller det åtminstone inte det grövsta våldet. Estrada visar således, med hjälp av alternativa källor, en annan bild av ungdomsvåldets utveckling än den massmediala bilden. Han finner inte någon ökning sedan 70- talet vare sig när det gäller unga som gärningsmän eller offer för våld (Estrada 2001a:51-53). Om denna bild var den som allmänheten byggde sina åsikter på om huruvida ungdomsvåldet ökat, skulle antagligen de flesta anse att så inte var fallet. Mot Estradas resonemang har endel kritik riktats av främst Kühlhorn, som menar att det finns brister i Estrdas indikatorer och att man inte utifrån dem kan dra sådana slutsatser. Istället anser han att man får använda sig av den statistik som finns över misstänkta och lagförda. För att undvika problemet med anmälningsbenägenheten, som Kühlhorn också anser har ökat, kan man t.ex. titta på grova brott så som grova rån, som alltid har haft hög anmälningsprocent. Gör man det så kan man, enligt Kühlhorn, se en kraftig ökning av ungdomsvåldet under 70-80 talat. Dock anser även Kühlhorn att mycket tyder på att ungdomsvåldet inte bara stabiliserats utan även minskat under 90-talet. (Kühlhorn 2004-09- 10) 3. TEORI Spännvidden som råder mellan forskning respektive massmedias bild av brottsproblemets omfattning och utveckling leder till frågor som: Vilken roll har den massmediala bilden i skapandet av allmänhetens kunskap om brottslighet? Varför ger massmedia denna bild och - 7 -

vilka konsekvenser får det? Dessa frågor kommer att diskuteras utifrån olika teorier om samhällsproblems uppkomst respektive teorier om hur media fungerar. Avslutningsvis beskrivs den förskjutning som skett mot strängare straff och hur både politiker och media har att vinna på bilden av en ökande brottslighet. 3.1 Tillkomsten av ett samhällsproblem Med tanke på forskningsresultaten, som inte stödjer att ungdomsvåldet blivit värre, kan man fråga sig hur ungdomsvåldet ändå sedan mitten av 80-talet kan ha vuxit fram som ett officiellt samhällsproblem. En förklaring är att man inte behöver se uppkomsten av samhällsproblem som en spegel av verkliga förändringar. Ett socialt problems uppkomst, som i detta fallet ungdomsvåldet, kan man se på utifrån olika perspektiv, som sträcker sig från objektivism till konstruktivism. Robert Merton beskriver ett socialt problem som skillnaden mellan vad som är och vad som borde vara. Detta är ett objektivistiskt synsätt där sociala problem handlar om verkliga problem som uppkommit och har en skadande eller hotande effekt. Det finns objektiva sanningar som är oberoende av våra åsikter och föreställningar. Vi kan studera denna verklighet objektivt. Hur stort och viktigt ett socialt problem blir, avgörs av hur många människor som omfattats och hur stor skadan är eller väntas bli. Avgörande fälls av forskare/experter med hjälp av empirisk kunskap och vetenskaplig insikt (Pollak 2001:62). Utifrån objektivismen skulle alltså ungdomsvåldet uppmärksammas till följd av att det är ett stort och ökande problem som drabbar allt fler. Ur ett konstruktivistiskt perspektiv skapas verkligheten i interaktionen i kulturen. Verkligheten får mening genom de begrepp, kategorier och tolkningar som människan konstruerar. Vår verklighet är en social konstruktion och det är tveksamt om det över huvudtaget finns någon verklighet där utöver, vilken vi i så fall aldrig kan studera eftersom vi inte kan se verkligheten objektivt. Vi kan bara se verkligheten genom kulturen våra glasögon. Det handlar om hur vi subjektivt uppfattar strukturer och inte hur strukturer objektivt ser ut (Johanson 2001:61-71). Den så kallade Thomas-teoremet säger - om människor definierar en situation som verklig, så blir den verklig i sina konsekvenser. Sociala strukturer är producerade av återkommande handlingsmönster och hur vi uppfattar dessa mönster. Samhälleliga förhållanden är resultatet av individers och gruppers definitioner (Brante 1998:287). Med detta synsätt blir det inte intressant att undersöka hur ungdomsvåldet verkligen ser ut, utan främst hur det uppfattas, definieras och exploateras av olika grupper. Ifall det skett några verkliga förändringar eller inte är oåtkomligt för kunskap. Om - 8 -

ungdomsvåldet ökar eller inte är en social konstruktion. Även begreppet ungdomsvåld är en social konstruktion, något vi skapat genom begreppet och hade vi inte skapat det hade det inte funnits som ett eget fenomen. En mildare form än det strikt konstruktivistiska perspektivet är det perspektiv som kallas kontextuell konstruktivism. Detta perspektiv vill inte förneka eller bortse från olika problems objektiva karaktär. Pollack ser problem med för strikt konstruktivism där brottslingen och brottslighet inte längre finns, vilket gör att man kan missa verkliga fenomen och dess konsekvenser. I kontextuell konstruktivism är det främst lanseringsprocessen som avgör om ett fenomen får status som ett samhällsproblem. Man riktar uppmärksamheten mot processerna som ger olika fenomen status som problem. Problemen kan finnas i sig, men existerar som ett socialt problem först, när det är konstruerat som ett sådant på de offentliga arenorna. Till skillnad från strikt konstruktivism koncentrerar man sig inte bara på de mekanismer som konstruerar verkligheten, utan även på vilka effekter konstruktionerna kan få (Pollack 2001:62-66). Med detta perspektiv, som också är det jag själv utgår ifrån, finns ungdomsvåldet som ett socialt fenomen, men i vilken utsträckning det uppmärksammas och blir ett offentligt erkänt samhällsproblem och vilka konsekvenser det får i form av rädsla och åtgärder avgörs till stor del om, och i vilken utsträckning det lanserats som ett socialt problem. Att ungdomsvåldet uppmärksammades som ett socialt problem under 90-talet behöver alltså inte ha samband med att dess objektiva karaktär skulle ha förändrats. 3.2 Källan till allmänhetens kunskap om sociala problems karaktär Det finns många sociala problem, men endast ett fåtal betraktas återkommande som sådana i offentligheten. Massmedia är en mycket viktig arena för ett socialt problems väg till att komma att bli ett offentligt uppmärksammat samhällsproblem och för avgörandet om vilka åtgärder som vidtas. Massmedia anses vara den största arenan för kunskapsspridning i dagens samhälle och även en stor aktör i konstruktionen av verklighetsbilder (Pollack 2001:62f). Massmedia har enligt Bourdieu makt att konstruera verkligheten genom att välja vad som ska visas (Bourdieu 1998:32). Massmedia har makt över allmänhetens bild av sociala problem genom att andra aktörer blir representerade i massmedia, vilket gör dem beroende av medierna för att synas (Pollack 2001:95-96). Det handlar, utifrån ett kontextuellt konstruktivistiskt perspektiv, varken om att massmedia helt speglar verkligheten eller om att massmedia helt konstruerar verkligheten, utan att media har en medskapande roll. Media hjälper till att skapa verkligheten, vilket får verkliga - 9 -

konsekvenser. Delvis skapas politiska ekonomiska, sociala och kulturella förändringar genom journalistiken. Det är genom medierna som politiska och andra intressen förmedlas till medborgarna och mellan medborgarna. I medierna konstrueras kunskap genom att de kan styra vems åsikter som ska komma fram i debatten, hur problemen ska definieras, samt vem eller vilka som har möjlighet att lösa dem. Den bild och förståelse av verkligheten som media förmedlar kan få verkliga konsekvenser t.ex. i form av lagstiftningsförändringar (Pollack 2001:62-67). Myers menar att när vi fått ett fenomen uppmärksammat för oss, så ser vi det när vi tittar på samhället. Samma fenomen kan alltid ha funnits i vår omgivning, men vi ser det inte förrän det blir uppmärksammat för oss. Då blir det å andra sidan svårt att inte se det, vilket gör att vi inte blir objektiva när vi tar in nya intryck. Vi konstruerar vår verklighet genom våra förväntningar ( Myers 2002:4-11) Han förklarar att vi till stor del bygger upp dessa förväntningar på samhället genom det vi läser och hör i massmedia. Det är mycket här våra åsikter och attityder skapas om samhället (Myers 2002:121). Nord och Strömbäck beskriver hur vår information om samhället i allt mindre grad kommer från egna erfarenheter, samtidigt som vi i allt högre grad får informationen från massmedia. Medierna är de källor, där människor idag får sin huvudsakliga kunskap om samhället. Av Demokratiinstitutets enkätstudie framgår att ca 80% av medborgarna får sin huvudsakliga information om samhället via medierna. Detta gör att medierna har en maktposition i att förmedla verklighetsbilder (Nord & Strömbäck 2004:14-15). När det gäller mer specifikt våra åsikter om brottsligheten och vilka åtgärder som bör vidtas, menar också kriminologer som Garland (2001:158), Sarnecki (1990:59) och Tham (1994:195) att våra åsikter om brottsligheten inte är baserade på fakta eller personliga erfarenheter utan på de presentationer av kriminalitet, som förs fram i massmedia. Kriminaljournalistiken är den största informationskällan till att forma politikers och allmänhetens uppfattning om brottslighetens storlek ock karaktär. Sammanfattningsvis kan man konstatera att massmedias har ett avgörande inflytande på hur allmänhetens uppfattar verkligheten och då inte minst, när det gäller brottslighetens storlek och utveckling. 3.3 Varför massmedia överrapporterar våldsbrottsligheten Anledningen till att massmedia producerar överdrivna bilder hänger enligt Bourdieu samman med att media styrs av tittar/läsar-siffror. Detta gör att medierna dras till sensationer för att - 10 -

sälja mer eller att få höga tittarsiffror, vilket leder till att det ovanliga blir det vanliga i massmedia (Bourdieu 1998:34). Detta är antagligen ett sätt att överleva för medierna med tanke på, att det finns oändligt mycket information i samhället, samtidigt som det finns ett underskott av uppmärksamhet bland människor, eftersom vi bara kan ta till oss en bråkdel av all information. Därför råder det mellan medierna en ständig konkurrens om människors uppmärksamhet (Nord & Strömbäck 2001:15). Brott har blivit en säljande produkt som ökar kvällspresens lösnummerförsäljning och publikströmning till TV kanaler (Pollack 2001:100). Man har därför i TV markant ökat de visuella våldsinslagen till följd av, att underhållningsvärdet har kommit att bli viktigare än informationsvärdet och detta även i nyhets- och samhällsprogram (Pollack 2001:124). Bourdieu betonar särskilt vardagsvåldet som sensationspressens favoritområde. Förr hoppade man över detta eller skrev om det på baksidan, men sedan publikmätningarnas tillkomst har vardagsvåldet successivt invaderat förstasidorna och toppar nyhetsinslagen (Bourdieu 1998:30-31). Balvig pekar på att våld i kombination med ungdomar också blivit mer intressant under senare år, eftersom medias rapportering har gått från att mycket handla om dåtid till att främst handla om nutid och framtid, där man kan se ungdomar som ett framtida socialt problem. Detta trots att de fysiska och ekonomiska konsekvenserna av ungdomsbrottsligheten inte är lika omfattande som vuxenkriminaliteten (Balvig 1995:203). Myers menar att det i massmedia ofta presenteras bilder, som ger sken av att skildra verkligheten fast de är onyanserade och kraftigt förenklade bilder. Detta för att reportagen måste vara korta och intensiva. Ofta styrs reportern av att försöka hitta något sensationellt, d.v.s. med nyhetsvärde, och har redan på förhand en idé hur det ska bli och försöker sedan hitta personer, händelser som understryker detta. När en stor händelse inträffar, vill gärna massmedia rida på den vågen som uppmärksamheten ger så länge som möjligt. Myers tar upp exempel med stora flygolyckor, där det sedan görs inslag om faran med att flyga. Även mindre olyckor uppmärksammas som de annars inte skulle gjort. Vad som inte får plats i rapporteringen är förhållandet att det hela tiden blivit säkrare att flyga (Myers 2002:121). En sammanfattning till varför massmedias överrapporterar våldsbrottsligheten är underhållningsidealet. Medierna konkurrerar om vår uppmärksamhet och fokuserar därför mycket på ovanliga grova våldsbrott eftersom det säljer. Detta i sin tur leder till att dessa brott framstår som allt vanligare och som om de kan drabba vem som helst, vilket kommer att belysas härnäst. - 11 -

3.4 Konsekvenserna av medias bild av brottsligheten En allvarlig konsekvens av medias inflytande på samhällsdebatten är enligt Bourdieu (1998) skapandet av en snedvriden opinionsbildning. Underhållningsidealet leder till att viktiga men till synes tråkiga frågor inte får den uppmärksamhet de borde fått. På detta sättet anser Bourdieu att medier, som utger sig för att återge verkligheten, istället skapar den. Han beskriver hur medierna kan fungera som mobiliseringsappeller utifrån enstaka fall som t.ex. ett mord, där konsekvenserna blir kollektiva känslostormar där hämndens logik tar form och hårdare straff införs. Problemet med massmedia som kunskapskälla, som Bourdieu ser det, bottnar just i att massmedia rättar sig mer och mer efter vad som säljer, man främjar kamp istället för debatt, vilket ger läsarna en bild som är överdriven och förenklad, vilket påverkar politiken som i sin tur påverkar både juridiken och vetenskapen (Bourdieu 1998:12,31-35,90-125). Media anses också ha stor del i den utveckling som förskjutet synen på brottsligheten från en strukturell till en individuell nivå, genom att presentera brottsligheten som helt och hållet knuten till ett antal ondskefulla individer som hotar samhället (Dahlqvist 2000:68). Individen har själv valt att bli kriminell, vilket kan blir en kamouflage av faktiska sociala problem som fattigdom, social och etnisk segregering, missbruk, arbetslöshet mm. Genom att nöja sig med att se brott som konsekvensen av onda personer, blundar man för dessa mer grundläggande sociala problem i samhället. Med inställningen att kriminaliteten beror på enstaka individers defekter, blir lösningen på kriminaliteten att bara vi burar in bovarna så försvinner problemet. Det viktiga är själva gripandet, sedan anses problemet vara löst (Dahlqvist 2000:68-69,87). Bourdieu beskriver hur nyheterna på detta sätt oftast tas ur sin kontext och därför blir oförståeliga. De skiljs från vad som föregått dem. Våldet blir ett fristående fenomen. Till denna typen av kortsiktiga reportage krävs kortsiktiga lösningar, som straff. När media ger denna bild av en värld full av våld och brott, som bara utgör en obegriplig, oroande och hotande omgivning med lösryckta tragedier, som har blivit skilda från den politiska och historiska kontexten, växer det fram en stark vilja att skydda sig ifrån allt detta. Bilden av att brotten ökar och att våldet ständigt tilltar underbygger oron och rädslan och säkerhetsåtgärderna förstärks (Bourdieu 1998:126-128). Estrada (1999) visar också att det massmedialt är ovanligt att diskutera brottslighetens orsaker eller sätta in brottsskildringarna i ett större samhällsperspektiv. Fokus ligger på vilken sorts människor brottsförövare är på bekostnad av vilken social kontext de kommer ifrån, vilket skapar mindre förståelse och tolerans. - 12 -

Inom kriminologisk forskning räknas medierna ofta som en faktor som påverkat och påverkar kriminalpolitiken. Medier är t.ex. en viktig ingrediens i den fokusering, som vuxit fram kring brottsoffer. Medias fokusering på privat lidande har gett uttryck åt politiska krav (Pollack 2001:106). Den dagliga nyhetsrapporteringen ger ett intryck av att offer för brott är oskyldiga, goda personer som utsatts för våldsamma övergrepp av fullständiga hänsynslösa, onda främlingar. Offret och förövaren bildar varandras motpoler, vilket leder till ett vi och dom tänkande. Vi och offren står på samma sida mot brottslingarna. Brottslingarna symboliserar ett hot utifrån mot oss. Detta är inte representativt för hur bilden av offer ser ut. Ofta har offer och gärningsman mycket gemensamt. De är i många fall själva kriminella. Men i massmedia framställs kriminaliteten gärna som något som godtyckligt drabbar oskyldiga människor (Dahlqvist 2000:61-68). Garland menar att denna bild har gjort att åsikter och förslag, som kan tolkas som en fördel för förövaren, t.ex. brottslingars rättigheter, tenderar att uppfattas som förolämpningar gentemot brottsoffren (Garland 2001:143f). Massmedias bilder legitimerar inte bara hårdare straff utan är också ofta arenan som opinionsbildarna tar till för att ändra lagar. Debatt i media är ett led i att bilda opinion, vilket i sin tur gör att medierna har betydelse för förändringar och tillkomst av nya lagar (Pollack 2001:13,24). Media har också en medskapande roll i att det statistiskt ser ut som att våldet ökar, genom larmrapporter i tidningar blir folk mer uppmärksamma på våld, vilket ökar anmälningsbenägenheten, som i sin tur gör att det ser ut som att våldet verkligen ökar (Pollack 2001:122) Sammanfattningsvis kan man säga att konsekvenserna av massmedias bild utifrån dessa källor är, att det ger människor en överdriven bild av brottsligheten, samt ökar människors rädsla för risken att bli utsatt för brott, som i sin tur kan verka opinionsbildande och legitimerande av hårdare straff. Det har under senare decennier skett både en ideologisk och reell förskjutning mot straff istället för vård, som kommer att behandlas i följande avsnitt. 3.4.1 Förskjutning mot hårdare tag Kriminalpolitiken har genomgått stora förändringar under senare decennier. Från att brottsligheten under 60- och 70-talen räknats som ett socialpolitiskt problem, där strävan var att rehabilitera lagöverträdaren, till att under 80- och 90-talen mer och mer handla om att straffa (Tham 1999:97). Fokus har övergått från att söka förklaringar till människors agerande till att avväpna onda och skrämmande människor. Orsaker är inte längre lika intressant (Balvig 1995:201). Tham visar att kriminalpolitiska förändringar inte sammanfaller med - 13 -

förändringar i brottsligheten. Han förklarar istället främst den omorientering som skett inom kriminalpolitiken med att det politiska systemet har bytt fokus från välfärdsstat till marknadsstat, vilket har lett till att de politiska värderingarna har ändrats från social ingenjörskonst, trygghet och jämlikhet till värdena frihet, ansvar och individualism (Tham 1995:104). Även när det gäller ungdomsbrottslingar sträcker sig bilden allt ifrån att se ungdomar som offer för yttre omständigheter och samhällets brister till att de är omoraliska, hänsynslösa, kalkylerande individer. Varav det ena ger att samhället borde hjälpa dessa ungdomar genom vård, medan det andra ger att ungdomarna själva bär ansvaret för sina handlingar och därför ska straffas. Även här har det under efterkrigstiden skett en förskjutning från behandlingstanken mot straff (Estrada & Flyghed 2001:13). Dahlqvist anser att intresset av en förskjutning av synen på brottslingen och påföljder grundar sig i att politiker vill framstå som handlingskraftiga och fokuserar därför på rädslan för brott. Det finns en otrygghet i dagens samhälle som främst grundar sig i ekonomin. Detta är en otrygghet som politiker inte längre har så stora möjligheter att påverka till följd av den osäkerhet som följer med globaliseringen. För att inte verka maktlösa fokuserar man istället på rädslan för den ökande brottsligheten, bestående av onda individer, där politikerna kan skydda oss med hårda straff mot dessa enskilda individer. Vår tids osäkerhet görs till en rädsla för brott istället för en förlust av grundläggande social trygghet som det egentligen handlar om (Dahlqvist 2000:82). För att ej mista väljare har, under 1990-talet, även socialdemokraterna, som traditionellt lagt tyngden på sociala reformer i kampen mot brottslighet, också gått över till att beskriva brottsligheten som ett stort problem, som måste bekämpas med högre nivå av straff och kontroll (Tham 1999: 97-103). Frågan om brottsligheten har under större delen av 1900-talet förts mellan olika experter och jurister (Pollack 2001:105). Tham menar att förklaringen till att kriminalpolitiken har förändrats mot en mer restriktiv hållning delvis ligger i att kriminalpolitiken blivit allt mer politiserad på bekostnad av experter (Tham 1999:103). Sarnecki och Garland menar också att kriminalpolitiken har blivit både politiserad och populistisk. Därtill strävar både staten och allmänheten efter en politik som fokuserar på lag och ordning (Sarnecki 1990:63, Garland 2001:142). Man försöker idag lösa samhälleliga problem genom straffrätten. Att straff ger effekt ifrågasätts överhuvudtaget inte, även om det inte kan bevisas, utan utgör själva förutsättningen för diskussionen. Mycket handlar om tro och åsikter som spelar allt större roll - 14 -

eftersom det finns ett större utrymme för den kriminalpolitiska debatten i medier (Pollack 2001:115). Man har historiskt nästan alltid använt sig av avskräckningsprincipen för att rättfärdiga höjningar av straff. Detta, i kombination med allt starkare betoning av lagöverträdaren som rationell och kalkylerande, har förstärkt uppfattningen om straffens avskräckningseffekt som rimliga (Tham 1995:103). Straffens effektivitet på den totala brottsligheten är ett relativt väl undersökt område inom kriminologin världen över och resultaten är entydiga. Det finns inget samband mellan att längre och hårdare straff skulle ge mindre kriminalitet. Ändå ökar straffen (Balvig 1995:200). Balvig menar att den existerande kriminalpolitiska debatten innehåller en rad sådana här förutsättningar, som betraktas som givna och som man inte reflekterar närmare över. Balvig tar upp som exempel hur ungdomsbrottsligheten slutat öka i Danmark men hur man ändå diskuterar den som ett hotande, ökande problem. Balvig menar att politikers hållningar till kriminalitet är mer än bara ett sätt att få ner kriminaliteten. Politikers hållningar säger vilka man är och vad man vill och tror (Balvig 1995:195-197). Dahlqvist menar att hårdare straff idag är den officiella lösningen på brottsligheten. Till följd av den ideologiska förändring som skett, där kriminalitet anses vara ett fritt val och straffet blir offrets rättmätiga hämnd (Dahlqvist 2000:80). 3.4.2 Det ömsesidiga beroendet mellan kriminalpolitik och massmedia Kriminalpolitiken och massmedia ger alltså en liknade bild av brottslighetens karaktär och hur den skall angripas. Det är därför inte svårt att tänka sig ett samspel mellan media och politiker. Tidningars förslag på åtgärder får ofta konsekvenser i kriminalpolitiken. I genomsnitt använder sig 80% av Sveriges befolkning av tidningar och TV eller radio varje dag (Hadenius & Weibull 1997: 11). Politiker tar hänsyn till de massmediala reaktionerna (Hadenius & Weibull 1993:385). Massmedia påverkar opinionen i samhället (Pollack 2001:79). Genom massmedia skapas orealistiska förväntningar hos allmänheten på politikers förmåga att hantera kriminalpolitiska problem (Sarnecki 1994:59). Massmedia och kriminalpolitik har enligt Sarnecki en komplicerad relation. Media anses ge uttryck för allmänhetens attityder och värderingar om brott och lämpliga åtgärder, samtidigt som allmänhetens uppfattning om brott formas utifrån informationen i massmedia. Politiker ser massmedia som ett uttryck för allmänhetens uppfattning, samtidigt som politiker använder journalister som ett medel för att - 15 -

skapa allmän opinion. Det finns därför ett ömsesidigt beroende mellan dessa aktörer (Sarnecki 1990:59-61). Sammantaget framkommer en bild där både massmedia och politiker framställer och har att vinna på bilden av en ökande brottslighet, som måste bekämpas med straff. Media tjänar på det, eftersom det har högt underhållningsvärde och säljer bra och politiker tjänar på det, genom möjligheten att legitimera sig själva som handlingskraftiga. 4. TIDIGARE FORSKNING PÅ OMRÅDET 4.1 Forskning om rädsla och attityd till straff 4.1.1 om människors rädsla för våld Pollack menar att den allmänna oron för våld har ökat under de senare decennierna (Pollack 2001:124). Statistiska centralbyråns undersökning, av levnadsförhållanden (ULF), behandlar frågan om rädsla för att bli utsatt för våldsbrott. Utifrån deras resultat kan man se att på frågan om man avstått att gå ut på kvällen av rädsla att bli utsatt för våld, har det under de 20 senaste åren skett en något uppåtgående trend i rädslan. År 2001 svarade 17,4% av befolkningen, i åldrarna 16-84 år, att de hade avstått från att gå ut. Skillnaden är stor mellan kvinnor och män. 26,3% svarade ja av kvinnorna medan endast 8,5% av männen. Generellt sett är trenden att äldre är mer rädda än yngre. Under senare år har detta delvis förändrats då unga kvinnor visat en uppåtgående trend i rädsla. Unga män är de som är minst rädda för att utsättas för våld, 3,6%. Studenter, som mest består av unga individer, har en fördelning där 4,1% av männen och 22,5% av kvinnorna avstått från att gå ut pågrund av rädsla. (www.scb.se) Ungdomar är enligt Balvig en grupp som många är rädda för när det gäller våldsbrott (Balvig 1995:120-121). Den totala nivån i Sverige för rädsla för brott är relativt låg. En sammanställning av sex svenska opinionsundersökningar uppvisar ett resultat där mellan 10-30% känner rädsla för brott när det berör frågor som behandlar att avstått från att gå ut till följd av rädsla för brott. Även här betonar man den könsmässiga skillnaden (Eriksson 2003:19-30). Eriksson poängterar att nivån av rädslan för brott varierar med hur frågorna formuleras. Massmedialt - 16 -

används resultaten som ett mått på hur många som är rädda utan att ta hänsyn till att de mäter rädsla på olika nivå (Eriksson 2003:2). 4.1.2 om människors attityd till straff Fängelse straffen i Norden blir fler och längre (Balvig 1995:149, von Hofer 2003). Undersökningar har visat att en majoritet av Sveriges befolkning tycker att straffen är för milda. I en undersökning, av rättsuppfattningar, Axberger (1996), svarade 56% att de tyckte att dagens fängelsestraff är för korta. Flera indikatorer från undersökningen visar att allmänheten vill ha betydligt strängare straff än vad som döms ut och att det är ett stort glapp mellan domare och allmänhetens syn på straffnivån. Nämndemän hamnar på en nivå emellan allmänheten och domare, vilket Axberger menar tyder på att lekmän ändrar uppfattning när de får bättre kunskap om kriminalpolitiska realiteter. Han anser det troligt att om människor skulle haft större kunskap om kriminalpolitiska problem, så skulle det allmänna rättsmedvetandet legat närmare domarnas syn. Utifrån detta ställer han sig tveksam till att lagstiftarens uppgift är lyssna till och lyda det allmänna rättsmedvetandet (Axberger 1996:107-114). En annan spänning mellan det allmänna rättsmedvetandet och rådande rättstillämpning gäller, om vårdbehovet skall styra vid val av påföljd. 65% av allmänheten tycker att det är fel (Axberger 1996:68-69). När det gäller ungdomar menar von Hofer att svenskar har en tradition av behandlingstanke. Han refererar bl.a. till en undersökning om svenskars inställning till olika påföljder för brott, där en fråga handlade om vilken påföljd man ansåg mest lämplig för en 21-årig man som gjort sig skyldig till sitt andra inbrott och stulit en färg-tv. Hälften valde samhällstjänst, 22% fängelse och 13% böter (von Hofer 2001:326). Balvig fann ett samband mellan social status och hållning till straff. Tendensen var att lägre utbildade ville ha strängare straff. Social status och attityd till straff hade större samband än rädsla och attityd till straff (Balvig 1995:103). 4.2 Samband mellan rädsla attityd och bild av utveckling Balvig gjorde en undersökning i Horsens i Danmark 1974. Efter stora protester mot den ökande kriminaliteten i området visade det sig att det inte fanns mer kriminalitet i området än i övriga Danmark och att den inte ökade heller. Balvig konstaterade från detta att rädslan för kriminalitet, attityden till straffs stränghet och dess innehåll inte hänger samman med huruvida kriminaliteten går upp eller ner i sig själv utan med hur man tror att det ser ut - 17 -

(Balvig 1995:97,106). Rädslan och attityden hängde inte ihop med brottsutvecklingen, däremot fann han ett samband med massmedias bild av brottsutvecklingen. De i hans undersökning som läste om våldet i regionen i den lokala tidningen var mer rädda än andra (Balvig 1995:99-102). Denna rädsla ledde sedan till påtryckningar på politiker att agera (Balvig 1995:115). När den lokala tidningen slutade fokusera lika mycket på brottslighet sjönk rädslan. Ungefär hälften av medborgarna i byn för undersökningen ansåg att tidningen skildrade verkligheten. Det var också dessa medborgare som var mest rädda för kriminalitet. De som ansåg att tidningen överdrev var i mindre utsträckning rädda (Balvig 1995:100). Balvig menar utifrån detta att pressens behandling av kriminalitet påverkar människors rädsla (Balvig 1995:107). Han anser att massmedias kriminaljournalistik främst leder till rädsla och oro hos de som lever i samhällets periferi t.ex. gamla ensamstående kvinnor. Denna rädsla leder till att de vågar gå ut mindre, som i sin tur gör att de ser mindre själva av samhället och blir ännu mer beroende av den bild massmedia ger (Balvig 1995:114). Balvig tycker sig finna ett mönster med åsikter som ofta följer varandra. Han kallar det kriminalitetssyndrom där de tre komponenterna rädsla, attityd och bild av utvecklingen hänger ihop. Individer som är rädda för kriminalitet tror att kriminaliteten ökar och att den begås av personer, som är helt annorlunda än en själv, samt att samma individer vill ha hårdare straff och fler poliser. Det var en trend i Balvigs undersökning att dessa hållningar och uppfattningar ofta hängde samman (Balvig 1995:103). Gerbner har också tittat på sambandet mellan människors bild av utvecklingen samt rädsla och åsikter. Han har studerat TV-konsumtionens eventuella långsiktiga påverkan på människors uppfattning om den sociala verkligheten. Han menar att TV:s missvisande representation av våld och brott skapar överdrivna och felaktiga föreställningar om risken för att bli utsatt för detta. Ju högre TV-konsumtion människor har, desto närmare låg deras föreställningar om våld och brott TV-världens vanföreställningar. Detta anser han i sin tur leda till rädsla och åsikter om brottsligheten. (Pollack 2001:50-51). Mot denna typ av resultat, som tyder på att massmedia gör folk mer rädda för våld, har man ställt tesen att orsak-verkan sambandet kan vara det omvända: Att ju räddare människor är desto mer tittar de på TV. Det finns forskning som visar att människor söker sig till medieinnehåll som bekräftar deras åsikter och världsbild. Enligt Pollack har dock senare forskning pekat på stöd för Gerbners tes men några klara bevis för ett samband mellan medieexponering och rädsla för brott kan forskningen inte ge idag (Pollack 2001:51-52). - 18 -

4.3 Egen utsatthets inverkan på rädsla, attityd och bild av utveckling De tre komponenterna rädsla för våld, attityd till straff och bild av ungdomsvåldets utveckling skulle alla kunna tänkas samvariera med, om man själv blivit utsatt för våld eller hot. Det är inte orimligt att tänka sig att egen utsatthet skulle kunna göra att man blir mer rädd, och det skulle kunna inverka på att man vill ha högre straff till följd av att man vill ha hämnd, samt att själv ha upplevt våld skulle kunna förstärka upplevelsen av att våldet ökar. Det Balvig kallar kriminalitetssyndrom, när bild av utveckling, rädsla och åsikter hänger ihop, skulle kunna förklaras av den fjärde variabeln egen utsatthet av våld och hot. Balvig konstaterar dock att tidigare undersökningar inte har visat att människor, som själva varit utsatta skulle vara mer rädda eller vilja ha hårdare straff. I hans egen undersökning var de som själva varit utsatta för kriminalitet varken mer eller mindre rädda och hade inte heller en annan inställning till straff än övriga (Balvig 1995:102-103). Det är också ovanligt att bli utsatt för våld eller hot. I SCB:s årliga undersökning uppger i genomsnitt 7-8%, i åldrarna 16-84år, att de blivit utsatta för våld eller hot varav 4% någon form av fysiskt våld. Bland studenter, som i denna studie, uppger år 2001, 14,9% att de blivit utsatta för någon form av våld eller hot. 17,5% av männen och 12,7 av kvinnorna (www.scb.se). Det är som tidigare nämnts betydligt fler som är rädda för våld. Häll konstaterar, sammanfattningsvis, av SCB:s undersökningar av rädsla för brott, att rädslan för att bli utsatt för våld inte på ett enkelt och direkt sätt speglas av sannolikheten att bli det. Häll skriver: Den vanligaste orsaken är kanske dock mera allmänna hithörande stämningar som vid en viss tidpunkt kan råda i ett samhälle. När enskilda tragiska våldshändelser omfångsrikt, upprepat och dramatiskt skildras i massmedia leder detta helt naturligt till att många människor injagas i fruktan (Häll 2004:82) 5. METOD Jag har valt att genomföra undersökningen med hjälp en enkät. Detta p.g.a. att det är ett bra sätt att kunna nå många under en kortare tid. Det ger också en större anonymitet för de deltagande än vad t.ex. en intervju gör. Samtidigt finns det ingen möjlighet till uppföljning eftersom respondenterna även är anonyma inför mig. Jag tror att känslan av anonymitet kan - 19 -

vara viktig i denna undersökning, eftersom frågor om vad man tror om brottsutvecklingen kan kännas som ett test för respondenten och det kan därför kännas obekvämt inför mig, som kriminologistuderande, att inte veta svaren. Enkätundersökning gör det också lättare att statistiskt sammanställa resultatet. Materialet har lagts in i det statistiska databehandlingsprogrammet SPSS. Enkäten finns som bilaga. 5.1 Urval Studiens urval är ett bekvämlighetsurval, d.v.s. ett icke-sannolikhetsurval. Resultat jag får fram kan inte generaliseras till någon större grupp än de som ingår. Förhoppningsvis kan studien ändå ge en uppfattning om vad det finns för attityder kring ungdomsvåld och fungera som en pilotstudie till en framtida undersökning. Jag har valt att göra enkäten på studenter vid Stockholms Universitet, eftersom det är en grupp som är lätt för mig att komma i kontakt med. De flesta av de som deltar i studien är samhällsvetare, varav många läser Sociologi. Detta har troligtvis påverkat resultatet, eftersom de är mer insatta i avvikande beteende och samhällsfrågor än vad medelsvensken skulle varit. Respondenterna kan därför tänkas ha bättre kunskap om brottslighetens utveckling än flertalet. I undersökningen deltar 116 personer varav 87 är kvinnor och 29 är män. Medianåldern är 23 år. Att det är en så stark överrepresentation av kvinnor kan tänkas ha inverkan på rädslan. Kvinnor är, som tidigare nämnts, generellt mer rädda än män för att bli utsatta för våld. (www.scb.se) Balvig beskriver att det finns ett starkt samband mellan människors sociala status och åsikten att vara för strängare straff. Detta samband fanns även för ålder och attityd till strängare straff. Sambandet såg ut så att desto lägre utbildad och desto äldre desto mer utbredd var önskan för strängare straff (Balvig 1995:104 ). De deltagande i min undersökning är främst unga akademiker, vilket gör att deltagarna troligtvis har en mildare genomsnittlig inställning till straff än hur det ser ut generellt. 5.2 Genomförandet Enkätundersökningen har genomförts i samband med föreläsningar under ht 2002. Jag har innan föreläsningen tagit kontakt med respektive lärare/föreläsare och kommit överens om en tid när jag kunnat komma in. Att göra enkäten i klasser är ett effektivt sätt tidsmässigt eftersom många svarar samtidigt och jag får även garanti på att enkäten besvaras individuellt - 20 -