Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Dominikanska Republiken 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Dominikanska Republiken är en representativ konstitutionell demokrati med en folkmängd på 9,3 miljoner invånare. I augusti 2004 vann president Leonel Fernandez, som representerar Dominican Liberation Party (PLD), en överlägsen seger i ett val som har betecknats som fritt och rättvist. Vid parlamentsvalet i maj 2006 vann PLD även en majoritet i kongressens båda kamrar. Regeringens politik inom området mänskliga rättigheter är svag och många problem kvarstår även om vissa förbättringar ägt rum under de senaste åren. Polisen anklagas av MR-organisationer för att döda, misshandla eller godtyckligt häkta gripna personer. Andra problem är långa häktningstider utan domstolsprövning samt rättsövergrepp mot illegala invandrare från Haiti. Det rapporteras att civila myndigheter förbiser brott och förseelser som begås av polisen, som till exempel husrannsakan utan stöd i lagen. Förhållandena i fängelserna är undermåliga. Politiskt motiverade mord har inte rapporterats under året. Kongressen har inrättat en post som ombudsman för mänskliga rättigheter, men tillsättningen har dröjt. Grundläggande rättigheter på arbetsrättens område efterlevs inte i någon större omfattning. Korruptionen är allvarlig och omfattande i landet. Diskriminering av kvinnor och personer med funktionshinder förekommer frekvent liksom barnprostitution och barnarbete. Människohandel utgör vidare ett allvarligt problem, särskilt drabbade är unga kvinnor och flickor. Regeringen har dock förbättrat sin kapacitet att bekämpa denna illegala verksamhet. De
2 politiska rättigheterna med fria val, utan utbrett valfusk, har respekterats vid president- och parlamentsvalen sedan år 1996. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Dominikanska republiken har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Tilläggsprotokollet om avskaffande av dödsstraffet har varken undertecknats eller ratificerats Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Konventionen om avskaffande av alla slags former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW), samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC),samt det tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter har undertecknats men inte ratificerats. Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter. Det tilläggsprotokollet om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har undertecknats men inte ratificerats.. Dominikanska republiken har signerat men inte ratificerat konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr har varken undertecknats eller ratificerats. Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, har undertecknats men inte ratificerats. Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances, har varken undertecknats eller ratificerats.
3 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga politiska mord har rapporterats under 2007. Under 2006 rapporterades dock 361 utomrättsliga avrättningar som följd av polisens eller narkotikastyrkornas ingripanden. Människorättsorganisationer och massmedia har rapporterat om åtskilliga fall av fysiska övergrepp mot frihetsberövade personer under året. Polisövergrepp med dödlig utgång förekommer frekvent enligt den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter Mörkertalet är emellertid stort på grund av polisens bristande samarbetsvilja med civila myndigheter. Härtill kommer dödsfall i samband med politiska demonstrationer. Tillsättningen av en ny polischef har dock lett till vissa förbättringar. Fängelserna präglas av allvarlig överbeläggning och allmänt undermålig standard. Regeringen har dock påbörjat en utbyggnad och renovering av fängelserna. Enligt människorättsorganisationer är prygel eller annan omild behandling vanlig för att framtvinga bekännelser. Fängslade HBT-personer riskerar att behandlas på ett kränkande sätt. I dagsläget sitter 13 500 intagna på landets 35 fängelser med en avsedd kapacitet på 9 000 intagna personer. Det största fängelset i landet La Victoria med en kapacitet på 1 600 interner har för närvarande 4 300 intagna fångar som förfogar över 1 800 bäddar. Överbeläggningen har lett till att ledningen förlorat kontrollen över vissa fängelser och i vissa fall har bevakningen av anstalterna överlåtits på beväpnade medfångar. De intagna fångarna sätter ofta sina egna spelregler och människorättsorganisationer har rapporterat om omfattande drog- och vapenhandel liksom prostitution och sexuella övergrepp inom fängelsemurarna. 4. Dödsstraff Dominikanska Republiken tillämpar inte dödsstraff. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Politiskt motiverade mord och försvinnanden har inte rapporterats under året även om rapporter gör gällande att säkerhetsstyrkor varit inblandade i ett flertal mord och icke sällan utövat mer våld än situationen har motiverat. Även om
4 lagen förbjuder tortyr och fysisk misshandel förekommer sådana övergrepp mot häktade personer och intagna fångar. Olaglig avlyssning av privatpersoner uppges förekomma. Det finns en omfattande privat industri som sysslar med olaglig avlyssning. Systemet för att bevaka och beivra kränkningar av mänskliga rättigheter fungerar svagt. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Lagen föreskriver att rättslig prövning i ett mål mot en misstänkt måste ske inom 48 timmar efter frihetsberövandet. Antalet fall av alltför långa frihetsberövanden i avvaktan på rättegång har under året minskat genom att en nya rutiner för förundersökning har antagits. Ett tusental fångar har benådats sedan de, utan rättegång, avtjänat maximistraff för det brott för vilket de har anklagats, men inte dömts för. Inom domarkåren pågår en kampanj mot korruption. Tillsättning av ny domare skall numera föregås av en offentlig utfrågning. Även om domarkåren enligt grundlagen är oberoende i sin ämbetsutövning utgör påtryckningar från utomstående, inklusive statsmakten, ett problem. Ett förstärkt program för utbildning av offentliga försvarare har genomförts och dessa har beviljats betydligt högre löner. 7. Straffrihet Straffrihet för poliser och militärer som begår brott är vanligt förekommande. För att komma till bukt med problemet har regeringen under senare år vidtagit vissa åtgärder. Bland annat infördes en ny lag år 2002 som gör gällande att militärer och poliser ska dömas i allmänna domstolar och inte i militärdomstolar. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Respekten för dessa friheter garanteras i lag men i praktiken förekommer rapporter om trakasserier och övervåld. Det har rapporterats om förföljelser av journalister varav tre har dödats och 19 angripits på ett eller annat sätt. Klagomål har framförts från journalistkåren att den rättsliga processen vid brott mot journalister tar alldeles för lång tid. Polisvåld vid demonstrationer har lett till dödsfall. Den katolska kyrkan åtnjuter särskilda privilegier.
5 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Allmän rösträtt gäller och allmänna val och val till presidentämbetet hålls vart fjärde år. Poliser och militär personal äger dock inte rösträtt och har inte heller rätt att delta i partipolitisk verksamhet. År 2004 vann Leonel Fernández presidentvalet i ett val som av oberoende valobservatörer har betecknats som fritt och rättvist. Även parlamentsvalet 2006 genomfördes på ett fritt och rättvist sätt. Enligt lag måste de politiska partierna på sina valsedlar till deputeradekammaren placera minst en tredjedel kvinnor. I praktiken placeras dock kvinnorna ofta utanför valbar plats. Det finns för närvarande tre kvinnor i regeringen. Två av 32 medlemmar i senaten och 24 av 150 ledamöter i deputeradekammaren är kvinnor. Av högsta domstolens 16 ledamöter ingår fem kvinnliga domare. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetstagare äger rätt att bilda fackliga föreningar och sluta kollektivavtal. Endast ca 8 procent av arbetstagarna är fackligt anslutna. En kollektiv förhandling måste tillämpas inom företag där en fackförening vunnit stöd av en absolut majoritet bland arbetstagarna för sådan förhandling. Få företag har kollektivavtal vilket kritiserats av ILO, som hävdar att alltför hårda krav har ställts härför. Lagen föreskriver strejkrätt men denna tillämpas sällan. Statsanställda och anställda inom så kallade samhällsviktig verksamhet äger inte rätt att strejka. Lagen förbjuder barn- och tvångsarbete men rapporter visar att detta förekommer. Barnarbete är ett särskilt allvarligt problem, främst bland barn med haitisk bakgrund. Den höga arbetslösheten tvingar ofta barn att bidra till familjens försörjning. ILO har uppgett att 90 procent av barnen börjat arbeta före 14 års ålder. Arbetsmarknadsministeriet och ILO samarbetar i ett program för att förhindra barnarbete. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Arbetsvillkoren inom jordbruket, främst på sockerplantagerna, är undermåliga. Närmare 85 procent av sockerarbetarna saknar utbildning, tillgång till hälsooch sjukvård, rinnande vatten och avloppssystem vilket gör att de ofta drabbas av sjukdomar. Situationen förvärras ytterligare av att pensioner sällan utbetalas till denna grupp av arbetare. Arbetsinspektionen är bristfälligt.
Personer, som drabbats av Hiv/aids, diskrimineras i arbetslivet och samhället i övrigt. Personer med Hiv/aids, främst kvinnor, beräknas uppgå till över 200 000. 12. Rätten till utbildning Sexårig skolplikt gäller och inga skolavgifter tas ut. Regeringen hävdar att 97 procent av barnen i skolålder deltar i undervisningen. Barn av haitiskt ursprung har ofta svårt att vinna inträde i skolsystemet på grund av avsaknaden av officiell status. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Dominikanska Republiken hör till de folkrikaste och fattigare länderna i Karibien. Folkmängden uppgår till 9,3 miljoner invånare och BNP per capita uppgick år 2006 till 3 291 USD. Landet har avancerat och hamnar på 79:e plats av totalt 177 länder i UNDP:s Human Development Index (HDI). OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Våld mot kvinnor i hemmet har fortsatt att öka och utgör ett allvarligt problem. En lokal människorättsorganisation har uppskattat att 24 procent av kvinnorna mellan 15-49 år har utsatts för fysiskt våld. Våldtäkt är ett vanligt förekommande brott och beivras sällan. Straffsatsen för en våldtäkt är normalt 10-15 års fängelse. Polisen tar motvilligt emot anmälan om våldtäkt och uppmuntrar ofta offren att söka stöd hos NGO:s. Prostitution är laglig men lagen förbjuder sexuella förbindelser med minderåriga. Sexturismen är ett utbrett problem, främst i de populära semesterorterna Sosua och Boca Chica. Lagen förbjuder sexuellt ofredande på arbetsplatser men sådana förseelser beivras sällan. Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden. International Organisation for Migration (IOM) har rapporterat att ca 50 000 dominikanska kvinnor beräknas arbeta som prostituerade utomlands varav en tredjedel varit offer för människohandel. Många offer är ensamstående och outbildade kvinnor som desperat försöker förbättra levnadsvillkoren för sina barn. 6
7 15. Barnets rättigheter Skyddet för barnets rättigheter är svagt. Fysiska och sexuella övergrepp är ett allvarligt problem Varje dag rapporteras ett stort antal sådana fall. Undersökningar visar att 30 procent av barnen i Santo Domingo har utsatts för sexuella övergrepp. Ett fåtal av dessa fall har lett till fällande domar. I 85% av fallen har gärningen begåtts av en närstående person. Främst sociala och religiösa organisationer utan statlig finansiering försöker aktivt bekämpa övergrepp mot barn. Handel med och sexuellt utnyttjande av barn är ett stort problem, främst i de populära semesterområdena. Barnarbete förekommer främst inom den informella sektorn. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Regeringen har varit passiv och vidtagit få åtgärder för att komma till rätta med utbredningen av rasism i landet. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Lagen förbjuder diskriminering som grundas på sexuell läggning eller könsidentitet men det respekteras inte i praktiken. 18 Flyktingars rättigheter Lagen föreskriver skydd för flyktingar och asylsökanden enligt FN:s flyktingkonvention 1951 jämte 1967 års protokoll. Regeringen har emellertid inte upprättat ett system för att lämna ett sådant skydd. Skydd ges dock i praktiken i fall där personen vid återsändande till hemlandet riskerar att bli förföljd. Den omfattande illegala invandringen från det fattiga och av politiska problem hårt drabbade grannlandet Haiti har lett till allvarliga problem för invandringspolitiken. Människorättsorganisationer har anklagat regeringen för olagliga deporteringar och polisbrutalitet mot dessa immigranter. Detta problem har förstärkts av utbredda fördomar mot haitier hos befolkningen. Enligt oberoende källor uppgår antalet deporterade haitier till över 10 000 per år. Antalet haitiska gästarbetare med eller utan legal status beräknas uppgå till närmare en miljon. Människorättsorganisationer och katolska präster har protesterat mot att barn födda av haitiska föräldrar boende i Dominikanska Republiken har förvägrats registrering som medborgare och behandlats som illegala haitier och deporterats. Ansträngningarna att minska den illegala
8 invandringen har också gjort livet besvärligt för de haitier som legalt etablerat sig i landet. 19. Funktionshindrades rättigheter Lagen förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Trots detta diskrimineras denna grupp i arbetslivet och i tillgången till offentlig service. Tillgänglighet i offentliga byggnader är inte prioriterat. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Ett antal nationella och internationella människorättsorganisationer är verksamma i landet och kan verka fritt. Dessa kan granska och rapportera om sina slutsatser i olika MR-fall. År 2001 instiftades en lag om inrättande av en ombudsman för bland annat MR-frågor, kvinnors rättigheter, miljöfrågor, ungdomsfrågor inom den offentliga sektorn. Tjänsten är dock fortfarande obesatt. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Ett flertal internationella organisationer ger bistånd för att främja respekten för mänskliga rättigheter i landet.