I hämnden ligger det makt

Kriminologiska institutionen I hämnden ligger det makt en studie om svartsjuka och brott i media Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2015 Lisa Jönsson

Sammanfattning Svartsjuka är något som väcker mycket känslor, både för den som upplever det och för den det riktas mot. Det kan även brott göra beroende på hur media väljer att framställa dem. Därför är studiens syfte att undersöka hur media idag framställer fenomenet svartsjuka och brott och om skillnad finns beroende på hur det talas om män och kvinnor. Utifrån syftet utmynnade således frågeställningarna i; 1. Hur framställer artiklarna svartsjuka som motiv till brott, beroende på kön? 2. Reproducerar artiklarna föreställningar om genus? För att studera det valda ämnet användes alla tidningsartiklar från kvälls- och dagspress skrivna år 2014. Utgångspunkten vid analysen av materialet är ett genusteoretiskt perspektiv för att studera hur genus framställs, produceras och reproduceras av media. För att kunna analysera ämnet har metoden diskursanalys använts där fokus legat på dominerande genusdiskurser rörande både män och kvinnor. Den kunskapsteoretiska utgångspunkten är socialkonstruktivistisk, vilket innebär att verkligheten är socialt konstruerad, föränderlig och subjektiv. Tolkningen som gjorts kan således skifta från person till person, där det inte finns ett rätt sätt att utföra den. Utifrån de teman jag arbetade fram i analysen sökte jag efter beskrivningar av de traditionella bilderna av genus men även motstridigheter för att uppnå en god reflexivitet i analysen. Vid analysen av materialet fann jag att media producerar och reproducerar de traditionella föreställningarna om genus, vad gäller både män och kvinnor. Mot bakgrund av teoridiskussionen i analysen blev det även extra tydligt hur reproduktionen sker. Männen framställs som traditionellt maskulina och som innehavare av makt och kontroll, där hot mot maskuliniteten förminskas eller försöker elimineras. Männens svartsjuka ses som självklar och beskrivs istället i termer som exempelvis dålig självkänsla. Kvinnor framställs genomgående som irrationella och svaga, där kriminaliteten och ansvarsbördan bortförklaras. Istället framställs de kriminella kvinnorna som offer då kriminalitet enligt den normativa femininiteten inte ingår i epitetet att vara kvinna. Nyckelord: Svartsjuka, brott, media, genus, diskursanalys, framställning, reproduktion. 3

Innehållsförteckning 1. Inledning...6 1.1 Bakgrund. 6 1.2 Syfte.....8 1.3 Frågeställningar....8 2. Tidigare forskning Media, kön och brott...8 3. Teoretiskt ramverk....11 4. Metod...14 4.1 Urval & material....17 4.2 Tillvägagångssätt.....17 5. Resultat & Analys...19 5.1 Medias framställning av svartsjuka...20 5.1.1 Makt & hämnd.....20 5.1.2 Sjukdom & galenskap....21 5.1.3 Likheter & skillnader..... 22 5.2 En kvinnlig man eller en manlig kvinna?...23 5.3 Motiv... 25 6. Sammanfattning och avslutande diskussion.....28 6.1 Framtida forskning...31 7. Referenser....32 Tidningsartiklar.....33 5

1. Inledning Skäms inte för din svartsjuka. Den är nämligen bara bra för kärleken. I det vardagliga livet och i relationer kan frågor om svartsjuka vara återkommande. Citatet ovan som är hämtat ur en artikel i Aftonbladet visar på hur man kopplar svartsjuka med kärlek på ett positivt sätt. Men svartsjuka har precis som många andra känslomässiga fenomen en baksida. En baksida som i vissa fall tar sig i uttryck i kriminella handlingar. Svartsjuka är något som väcker mycket känslor, både för den som upplever det och för den det riktas mot. Det kan även brott göra på grund av att händelsen i sig är förskräcklig, men också beroende på hur media väljer att framställa dem. Intresset för ämnet väcktes därför och idén om att undersöka hur svartsjuka framställs i media i samband med brottslighet, då media spelar en stor roll för produktionen och reproduktionen av könsstereotyper i vårt vardagliga liv. Många har förmodligen någon typ av utgångspunkt och ett förhållningssätt till svartsjuka och i vilken grad det är acceptabelt eller inte. Vissa kan även ha någon typ av föreställning kring om svartsjuka associeras till ett visst kön. Frågan väcks om vad det är som väcker denna svartsjuka och om det på något sätt är könsbundet. För citatet ovan som menar att svartsjukan bara är bra för kärleken verkar vara som två sidor av samma mynt, då media med jämna mellanrum rapporterar om grova brott som begåtts på grund av det. Våld i nära relationer är enligt statistiken vanligt förekommande och siffrorna ligger på ungefär samma nivå för både män och kvinnor, där 6,7 procent män respektive 7,0 procent kvinnor uppgett att de blivit utsatta för någon typ av fysiskt eller psykiskt våld år 2012. Dock är kvinnor mer utsatta för grövre och mer upprepat våld än män (Brottsförebyggande rådet 2014). Därför är ämnet viktigt att belysa då svartsjuka kan vara en faktor som utlöser en del av det våld som förekommer i relationer. Men även att synliggöra hur media är en del av produktionen och reproduktionen av de genusföreställningar vi lever med. 1.1 Bakgrund Media spelar en central roll i framställningen av olika typer av fenomen, som påverkar människors uppfattning och värderingar om samhället, samt hur vi som individer fungerar i det. Därför är det av vikt att förstå hur människan skapar denna uppfattning. Som utgångspunkt är verklighetsuppfattningen för människor en ständigt pågående process som grundar sig i samhälleliga företeelser och det subjektiva medvetandet (Dahlgren 1987:31). Dahlgren (1987) 6

menar att media har stor betydelse i människors meningsproduktion, vilket även Nilsson gör (2012). Han menar att en del av makten de besitter anses ligga i att media är betydelsefull för hur människors föreställningar skapas inom olika områden men att de samtidigt också reflekterar allmänhetens åsikter till viss del (Nilsson 2012:137). Media kan således tänkas spela en stor roll i framställningen av hur vi ser på sociala fenomen och känslotillstånd och när de kan uppfattas att vara problem. Olika individers handlande, opinionsbildningsprocesser och lobbying är exempel på hur problem skapas där vissa får större genomslag än andra i det offentliga rummet (Pollack 2001:63). Media fungerar som moraliteter och de framställer händelser eller fenomen som reproducerar våra normer rörande vad som är rätt eller fel, skiljer det goda från det onda. De olika sociala, politiska och ekonomiska organisationerna som finns har ett intresse av att definiera vad som ska betraktas som en avvikelse. Dock har journalister en central ställning i produktionen och distributionen av hur det moderna samhället förstår vad som är socialt avvikande, därmed även normalitet (Pollack 2001:79). Svartsjuka är ett omdiskuterat känslotillstånd och kan i vissa kontexter ses som socialt avvikande. Vad svartsjuka innebär skiljer sig förmodligen markant beroende på vem man frågar, men enligt nationalencyklopedien definieras det som plågsam känsla 1. Ordet plågsam är då per definition något negativt då det är synonymt med smärtsam och kvalfull, vilket bidrar till synen på svartsjuka som ett negativt laddat känslotillstånd. Att svartsjuka har denna syn kan bero på att vissa beteenden är normbetingade och talar om vilka beteenden som är accepterade och vilka som inte är det. Normer är starkt etablerade i samhället, där olika känslotillstånd kan ses som typiskt manliga eller kvinnliga beroende på tid och kontext. Svartsjuka som har en negativ laddning kan således ses som ett avvikande beteende då det syftar till ett beteende som inte överensstämmer med normerna och förväntningarna som finns i ett samhälle (Lander 2003:34). En kriminell handling ses även som ett avvikande beteende, vilket gör att svartsjuka i kombination med kriminalitet kan anses vara udda eller ovanligt förekommande. Därför kan detta vara något som media väljer att lyfta för att öka spänningsfaktorn i nyheterna (Pollack 2001:79). Som nämnt i inledningen uppgav 6,8 procent av befolkningen att de utsatts för brott i nära relation under 2012 i Brottsförebyggande Rådets kartläggning av brott i nära relationer. Fördelningen mellan män och kvinnor var i princip lika stor, där 7 procent av kvinnorna och 6,7 procent av männen uppgett att de någon gång blivit utsatta. De vanligaste brottstyperna är systematiska 1 http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/svartsjuka 7

kränkningar och försök att inskränka friheten där vissa utsätts för både psykiskt och fysiskt våld i sin relation. Det är vanligare att kvinnor utsätts för grövre våld som leder till behov av olika typer av hjälpinsatser och där merparten inte polisanmäler händelsen (Brottsförebyggande Rådet 2014:7). Sedan finns även våld som har dödlig utgång, där i genomsnitt 90 personer dödas varje år. Cirka en tredjedel av dem är kvinnor och hälften av dem dödas av en nuvarande eller tidigare partner. År 2007 utförde Brottsförebyggande rådet en studie av utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor under 1990-2004 i syfte att undersöka det dödliga våldets karaktär, omfattning och utveckling. Studien visade att det är vanligt att kvinnan blivit utsatt för misshandel och hot innan hon dödas. Svartsjuka och separationsproblem är de vanligaste motiven till brotten och sker i de flesta fall utan några utomstående vittnen. Gärningsmännen är oftast socialt utsatta genom exempelvis arbetslöshet, tidigare kriminalitet och psykisk sjukdom (Ibid:89). Förutom svartsjuka och separationsproblem förekommer även fall där mannen försökt kontrollera eller förfölja kvinnan (Ibid:90). 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka hur media i Sverige framställer fenomenet svartsjuka och brott, utifrån ett genusperspektiv. Med en genusteoretisk diskussion till grund, undersöks om framställningen i artiklar skiljer sig åt beroende på hur det talas om män respektive kvinnor. Studien baseras på tidningsartiklar från både kvälls- och dagspress skrivna år 2014. 1.3 Frågeställningar 1. Hur framställer artiklarna svartsjuka som motiv till brott, beroende på kön? 2. Reproducerar artiklarna föreställningar om genus? 2. Tidigare forskning - Media, kön och brott Journalisten tillika juristen Anna Wetterqvist och journalisten Suzanne Kordon skrev år 2006 en bok om kriminella kvinnor. De gör en tydlig distinktion mellan mäns och kvinnors kriminalitet i media då de skriver: Om det har begåtts ett mord är det en nyhet. Om det är en kvinna som har mördat är det en ännu större nyhet. Om en man begår ett mord är det hemskt för att någon har blivit dödad, men om en kvinna begår ett mord är det hemskt för att hon har dödat (Kordon & Wetterqvist 2006:189). De menar vidare att det finns en fascination för kvinnliga brottslingar som öppnar för media att dramatisera ytterligare vilket väcker tankar hos läsaren som engagerar och förskräcker, vilket har 8

givits större utrymme i media. Att denna typ av rapportering ökat betyder nödvändigtvis inte att antalen brott som begås av kvinnor ökat, däremot kan medias etiska gränser lösgjorts något vilket möjliggjort mer och fler detaljer vid beskrivningen. Beskrivningen av den kriminella kvinnan handlar till stor del om kvinnan som offer, att de är sjuka eller onda och att deras moraliska ansvar bortförklaras på ett enkelt sätt. Kvinnlighet och brottslighet går inte hand i hand vilket i sig förstärker bilden. Detta exemplifieras med kvinnor som begått brott och samtidigt är mödrar vilket är två ytterligheter enligt föreställningen, vilket inte hade varit häpnadsväckande om det rört en kriminell man och pappa (Ibid:190). Studier har gjorts som visat på att kvinnliga brottslingar får mildare behandling i det straffrättsliga systemet, så väl i nyhetsbevakningen än män (Grabe, Trager, Lear & Rauch 2009). Forskningen har med andra ord identifierat att kön är en central kategori att studera då det i stor utsträckning påverkar framställningen av gärningsmän. Journalistik där kvinnor framställs som offer istället för gärningsmän är en del i reproduktionen av könsstereotyper så som att män är aggressiva och kvinnor är passiva. Utsatta kvinnor bekräftar denna stereotyp medan kriminella kvinnor istället utmanar den patriarkala ideologin. Författarna menar dock att det är förståeligt att forskning främst har fokuserat på kvinnor som brottsoffer, men att kvinnors underrepresentation som lagbrytare även förtjänar att uppmärksammas av forskningen (Ibid:138). Vare sig kvinnliga brottslingar framställs som galna, onda eller svaga befinner de sig utom sfären för normalitet, speciellt kvinnor som begår våldsbrott i relationer. De mellanmänskliga brotten som begås av kvinnor är i behov av mer journalistisk förklaring än andra sådana typer av händelser, eftersom de utmanar den traditionella föreställningen om kvinnan. Det har förvisso identifierats en förändring i diskursen om kvinnans roller där man sett en ökning av allt hårdare beskrivningar av kvinnliga våldsbrottslingar i nyheter och skönlitteratur (Ibid:140). Heidensohn och Silvestri (2012) har studerat kvinnors behandling i det straffrättsliga systemet och menar att kvinnor får en förmånligare behandling i rättssystemet än män på grund av föreställningen om kvinnor som svaga och oförmögna att klara av ett eventuellt fängelsestraff. De anses också bli dubbelt straffade då de brutit mot de sociala- och könsnormerna vilket leder till en förändrad syn på kvinnorna (Heidensohn & Silvestri 2012:351). Liknande argument har också Belknap (2014:168 ff) i sin bok om Den osynliga kvinnan som diskuterar hur kvinnor diskrimineras på olika sätt i rättsystemet. Grabe, Trager, Lear och Rauch (2009) menar vidare att kvinnor som begått brott men uppförde sig i enighet med deras förväntade roll som mild och moderlig, blev behandlade lindrigare i media än män som begått samma typ av brott. Kvinnor som däremot brutit mot könsstereotyperna genom att vara våldsamma eller begått brott mot barn blev behandlade betydligt hårdare än män som begått 9

samma typ av brott (Ibid:157). Kvinnliga brottslingar som bryter mot de patriarkala förväntningarna i sitt beteende blir oproportionerligt smutskastade i jämförelse med män som begått samma brott. Att kvinnor betraktas som dubbelt kriminella då de döms för det lagbrott de gjort men även socialt på andra informella plan då de brutit mot den normativa femininiteten menar även Carlen och Worall (2004:11). På det sättet vidmakthålls könsstereotyperna som bekräftar socialiseringsprocesser, att hålla sig till de dominerande genusnormerna belönas medan avvikelse från dem straffas. Brottsbevakningen påverkar allmänhetens oro och således även kommande påtryckningar om politiska åtgärder för problemen. Mediebevakningen som berör grova kvinnliga brottslingar är särskilt riskabel då det kan påverka den straffrättsliga utgången men även föda en slags rationalisering av våld mot kvinnor (Ibid:158). Våld är ett viktigt ämne att studera men även våld som begåtts på grund av svartsjuka. En som studerat fältet är Mullen (1993) och han menar att kön är en viktig variabel. Studien belyser problemen som våld på grund av svartsjuka skapar och vikt läggs vid att det inte endast är svartsjukan som utlöst våldet vid sådana typer av fall. Det är dock framträdande men sällan tillräckligt som förklaring, då det uppkommer från en komplex sammansättning av influenser. Enligt rättsmedicinska undersökningar av en förövares svartsjuka är detta inte endast en fråga om svartsjukan är en psykisk störning eller sjuklig i sig, utan betydelsen av grunderna för hur svartsjukan visar sig (Mullen 1993:18). Vid svartsjuka uppkommer många olika känslor där ilska är en av de främsta, i teorin borde denna riktas mot både partnern och den eventuella rivalen men i praktiken riktas den endast mot partnern. Andra studier han tar upp visar på att det oftast är kvinnor som faller offer för svartsjuka män och i fallen där kvinnor faktiskt begått våldsbrott och mord argumenteras det för att kvinnan har handlat i självförsvar. Zandbergen och Brown (2015) menar att män reagerar mer på sexuell svartsjuka och kvinnor på emotionell svartsjuka, i likhet med Mullens antagande. Han menar att överrepresentationen av män som begår våldsbrott mot kvinnor mycket väl kan förklaras av att aggressionen bildas av den sexuella svartsjukan. Många teorier försöker förklara sambandet mellan svartsjuka och våld då det skiljer sig mellan män och kvinnor, där en teori menar att mäns svartsjuka uppstår för att nå exklusiv sexuell tillgång till partnern, vilket är biologiskt grundat i risken att uppfostra någon annans barn. Kvinnors svartsjuka handlar istället om att säkra tillgången till resurserna mannen har för sin egen del och för eventuella barns skull. Den typen av teori har en biologisk syn på kön där innebörden av orden man och kvinna enbart syftar till de anatomiska skillnaderna (Karlsson 2003:49). Oavsett vem det drabbar ses svartsjuka, precis som andra starka känslor, som något som drabbar en individ snarare än ett självvalt tillstånd. Vi upplever ofta oss själva som ett objekt för känslomässig påverkan som inte 10

kan bemästra vår egen passion (Mullen 1993:19). Svartsjuka betraktas även av Mullen i likhet med Zandbergen och Brown (2015) som en komplex känsla vilken involverar bedömningar, känslor, önskningar, fantasier och uppträdande (Mullen 1993:19). Vidare varierar svartsjuka mellan olika kulturella samhällen då synen på relationer, svartsjuka men även ekonomiska och kulturella aspekter skiljer sig. Konsekvenserna av svartsjuka varierar beroende på hur man exempelvis hanterar kränkningar av olika slag (Ibid:20). Sammanfattningsvis har nämnda forskare samma utgångspunkt vad gäller viljan att förstå hur genus konstrueras, då kön uppfattas som en central faktor i konstruktionen av genus. Föreställningen om kvinnan som mer känslomässig och impulsstyrd än mannen är återkommande och vikten av att hålla isär könen till vad som är manligt och kvinnligt. Vare sig kvinnan är gärningsman eller brottsoffer är en tillskriven offerstatus en genomgående tes i ovanstående studier. Detsamma gäller otrohet då kvinnor upplever den emotionella otroheten som mest förödande medan män upplever den sexuella otroheten som värst. Genom detta bekräftas åter igen föreställningen om kvinnan som känslomässigt styrd, en föreställning som är genomgående för texterna i det teoretiska ramverket som följer. 3. Teoretiskt ramverk Fältet som denna uppsats syftar till att undersöka är medias roll i framställningen av brott ur ett genusperspektiv, det teoretiska ramverket är därför inspirerat av en feministisk diskussion kring kön och våld. Det är av vikt att sammanföra genusdiskussionen med kriminologin då denna under en lång tid varit genusblind (Lander, Pettersson, Tiby 2003:8-9). Begreppen normalitet och avvikelse kommer att tas upp som centrala delar för svartsjukediskussionen och för att kunna dra paralleller till fenomenet svartsjuka, som kan anses vara ett avvikande känslotillstånd (Ibid:37). De genusnormer som finns är strukturellt inarbetade fenomen vilket gör att man som individ själv lever i genusnormsystemet och därför blir de osynliga. De blir synliga först när någon bryter mot dem och avgör hur vi reflekterar över dem i vardagen. Därför kan man som forskare även vara blind för normerna då de kan ses som det naturliga, det är viktigt att då försöka ifrågasätta normerna, även fast man omedvetet riskerar att förbise dem (Karlsson 2003:62-63). Yvonne Hirdman (2001) menar att genus är en konstruktion som produceras och reproduceras ständigt. Själva konstruktionen består av tankar, idéer och föreställningar, där en distinktion görs mellan hon, han och det stereotypa tänkandet. Hon talar om formler för att beteckna män och kvinnor, där man antingen är en man eller en icke man, en icke man är alltså en kvinna. (Ibid:26-27). Hon menar vidare att utgångspunkten är mannen, det gör att kvinnan blivit artskild från honom 11

vilket skapat utrymme för att undvika eventuell jämförelse, då hon är ojämförbar med honom. Detta är en syn som sträcker sig tillbaka till antiken (Ibid:36). Det finns även ett grundantagande om en könsskillnad som kan förklara genusskillnaderna då den biologiska synen på könen kvarstår och att det endast är där svaren går att finna varför könen skiljer sig socialt, ekonomiskt och politiskt åt (Ibid:55). Mannen ses som en idealtyp eller norm, vilken kvinnan jämförs mot. Denna norm är djupt kulturellt nedärvd och självklar så som att brandmän är män, vilket skapar en anomalitet när det talas om en kvinnlig brandman. Denna syn är invävd i tankens och språkets väv. Hirdman bryter ner det språkliga för att synliggöra hur genus görs i de allra minsta beståndsdelar vilket även påvisar hur mannen utgör normen på ett omedvetet och dolt sätt (Ibid:59-60). Hon betonar även vikten av att, enligt normen, hålla isär könen; att vara man är att inte vara kvinna (s.65), kvinnor görs och män gör. Att göra genus på detta sätt är att göra skillnad där skillnad inte finns - att hålla isär (Ibid:65). Relationen mellan könen ska präglas av jämställdhet, men då samhället är strukturerat kring kön och framförallt män och deras makt blir diskussionen inte lika enkel. Denna beskrivning ligger till grund för Carin Holmbergs avhandling (1993:13). Hennes utgångspunkt är att genus innefattas av både det biologiska och det sociala könet som inte går att skilja på, där makt ingår i själva definitionen (Ibid:70). Hon synliggör viktiga begrepp, så som den generaliserande andre som innebär att kvinnor internaliserar den generaliserade andre och samtidigt det patriarkala samhällets handlingsmönster. Kvinnan identifieras ofta genom den relation hon har till andra och inte som ett självständigt subjekt, istället avvikande från den manliga normen som är i likhet med Hirdmans (2001) argument (Ibid:53). Hon menar vidare att det finns maktskillnader mellan människor i par som interagerar som utgörs av rollövertagande. Maktskillnaden utgörs av att en person kan kontrollera de sociala objekten och har möjlighet att styra handlingens riktning. Den som har makt att styra handlingen formar inte heller den efter medagerande i samma utsträckning, då maktinnehavaren inte behöver ta hänsyn till partnerns önskemål (Ibid:55). När det talas om våld och genus inom forskning har fokus främst legat på maskuliniteter och våld och förknippas med manlig dominans. Det ses som ett sätt att konstruera maskuliniteter då möjligheten att uppnå dominans på andra områden är begränsad, exempelvis inom utbildning eller karriär. Detta menar Tove Pettersson (2003), men även att våldet, eller viljan att slåss är den mest påtagliga markeringen av manlighet och att markera vad man inte är. En man är inte svag, feminin eller homosexuell vilket kan bevisas genom våld. Då väcks funderingar kring hur kvinnors våld ska tolkas och förstås (Ibid:139). Att den kriminologiska forskningen har tagit till sig genusteoretiska 12

resonemang vad gäller sambandet mellan våld och maskuliniteter är ett steg i rätt riktning. Dock är det av vikt att inte belägga våld med en maskulinitetsstämpel, vilket begränsar analysen till att endast gälla maskulinitet (Ibid:141). Det framhålls från flera olika forskare att konstruktionen av genus sker inom ett system av makt mellan könen. Vad som är feminint respektive maskulint sker genom att skillnad görs, att vara feminin är att inte vara maskulin och tvärt om, definieras således av varandra. Pettersson (2003) menar vidare att den dikotomi som könen utgör, vad som associeras till maskulint och feminint och därmed deras egenskaper innefattas av begreppspar som är varandras motsatser. Hon tar upp exempel så som att överordning, aktivitet och styrka associeras till maskulinitet, medan underordning, passivitet och svaghet associeras till femininitet. Det finns samtidigt en medvetenhet att verkligheten inte kan beskrivas så enkelt, men att sådana typer av beskrivningar har använts om föreställningen om maskulint och feminint. En betoning görs på att det inte talas om några idealtyper eller uttömmande framställningar då det i verkliga livet finns många olika femininiteter och maskuliniteter (Ibid:141-142). Hirdman (2001) menar även hon att det talas om hur genus ska och bör vara, vilket är en likhet med de centrala delarna i Petterssons kapitel. Hon talar om det stora bör:et mellan man och kvinna där relationen är i centrum, han tar hand om henne, hon är den mindre och svagare (Ibid:80). Hon talar om genuskontraktet som en genomgående central del. Det är ett strukturellt tvång som båda könen tyngs under, som är kulturellt nedärvt och en styrd överenskommelse av könens gemensamma sammandragande med åtskilda rättigheter, skyldigheter och förpliktelser. Det kan ses som ett ok som inte går att göra sig av med, samtidigt finns möjligheter till förhandling och en förståelse av de fördelar som överenskommelsen bringar. Ett sätt att radera motsättningen som finns mellan struktur och aktör är att istället låsa dem till varandra (Ibid:84). Ett sätt för vissa kvinnor att markera sin dominans och överordning som inte är förknippat med femininitet är att bruka våld, genom att iscensätta sin femininitet. Inte som män, utan som kvinnor. Därför menar Pettersson (2003) att femininitet även kan innebära överordning, aktivitet och styrka, men det i förhållande till andra femininiteter. Iscensättningen blir även som tydligast när gränserna för vad som är manligt och kvinnligt hotas och kan få starka konflikter till följd (Ibid:145-146). Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv innehåller konstruktionen av femininitet element av normalitet. Bilden av den kriminella kvinnan är sammanflätad med genuskonstruktionen om hur en kvinna bör uppföra sig och blir därmed en avvikande kvinna (normativ femininitet) (Lander 13

2003:39). Detta reproduceras genom vårt dagliga liv, genom media, reklam, språk och handlingar. De olika typerna av femininiteter och maskuliniteter grundas i den specifika sociala positionen. Utgångspunkten är således att rådande genussystem reproduceras genom vårt sätt att tala och uttrycka oss. Moral, dygd och moderskap är starkt förbunden med den normativa femininiteten och föreställningarna om den avvikande kvinnans omoral gör att kvinnor kontrolleras på ett annat sätt. Denna kontroll sker i det dagliga livet vilket innebär en maktutövning som återskapar föreställningar om typiskt kvinnliga och manliga värden (Ibid:41-42). Genus som konstruktion är utgångspunkten i den genusteoretiska diskussionen i uppsatsen, som ständigt produceras och reproduceras på individ- och strukturnivå. Mannen utgör normen vilket gör att det feminina är underlägset det maskulina. Våld är starkt förknippat med maskulinitet och blir därför en fråga om gränsöverskridning när kvinnor utövar det. Det är även kopplat till avvikelse och normalitet där moral, dygd och moderskap är centrala delar i den normativa femininiteten. Därför ses kvinnors kriminalitet som mer avvikande än männens. 4. Metod Diskursanalys Diskursanalys är en bred metod som söker efter framställningen av eller synen på ett fenomen. Denna typ av metod är inte heller en enda ansats utan består av många olika tvärvetenskapliga och multiplicinära ansatser som kan användas vid studiet av många områden (Winther Jörgensen & Philips 2000:7). Därför råder det även stor oenighet kring begreppet diskurs och hur man analyserar dem, men i dagligt tal avser diskurs någon typ av social praktik som har med språkanvändning eller teckensystem i ett sammanhang att göra. Social praktik syftar till olika sätt för interagerande människor att handla på, exempelvis mer eller mindre regelstyrda vanor, handlingsmönster och konventioner. I de sociala praktikerna är språkanvändningen en väsentlig del då diskurser helt eller delvis består av den, som en del av en social praktik. Det finns som tidigare nämnt olika definitioner rörande vad diskurs faktiskt innebär, då vissa syftar till själva språkanvändningen, medan andra menar att det innefattas av mer än det som sägs eller skrivs. Därför kan texter även ses som konkreta manifestationer av diskurser och begreppet är centralt för hur vi knyter konventioner och regler för på vilket sätt människor talar och skriver (Bergström & Boréus 2012:23). Diskursanalys ser olika ut beroende på vilken inriktning som används och kan därmed anta flera olika former, varav de vanligaste är Foucualtorienterad diskursanalys som av namnet även inspirerats av Michel Foucault, den anglosaxiska inriktningen diskursteori som förknippas med Ernesto Laclau och Chantal Mouffe. Den tredje är den kritiska diskursanalysen som ryms av flera 14

olika varianter, men alla har sin bakgrund i strukturalistisk och poststrukturalistisk språkteori (Bergström & Boréus 2012:358, Winther Jörgensen & Philips 2000:13). De olika inriktningarna har dock flera gemensamma drag, så som att de alla utgår från det socialkonstruktivistiska perspektivet vad gäller synen på språket som centralt för att förstå verkligheten. Diskurserna kan även enligt inriktningarna bedrivas som ett regelsystem som legitimerar vissa kunskaper och utesluter andra, men samtidigt är de dynamiska då regelsystemen i dem ständigt förändras. Det är inte heller individen som är det centrala i konstruktionen av fenomen i diskursen. Subjektsposition är istället centralare än individen/aktören och är kopplat till diskursen, vilket avser de regler som diskursen förfogar över och hur man ska förhålla sig till dem i olika sociala sammanhang. Det syftar även till hur man som läsare fångas av diskursen och var texten placerar läsaren (Bergström & Boréus 2012:358-359). Enligt Bergström och Boréus (2012) anser Foucault att skillnad finns mellan den sociala och den diskursiva praktiken medan Laclau och Mouffe inte håller med och menar att alla sociala fenomen behandlas diskursivt. Diskurser enligt Foucault är normerande, tvingande och likartade verbala praktiker, medan de andra inte framhåller vad som är gemensamt för diskurser. Diskurserna är enligt dem alla inte något fixerat, utan något som är i ständig förändring och skapas och återskapas genom sociala konstruktioner. Skillnaden mellan de olika inriktningarna är alltså inte knivskarp (Ibid:364). Laclau och Mouffes diskursteori syftar exempelvis till en förståelse av det sociala som en diskursiv konstruktion och där i princip alla sociala fenomen kan analyseras med diskursteorins redskap. Grundtanken är att alla sociala fenomen aldrig är färdiga eller totala och betydelsen av dem kan aldrig fixeras, vilket tydligt kopplas till socialkonstruktivismen och hur fenomen konstrueras. Detta öppnar upp för en ständig social strid om definitioner av samhälle och identitet (Winther Jörgensen & Philips 2000:31). Man behöver inte nödvändigtvis inrikta sig på en typ av diskursanalys eller för den delen använda alla metoderna. Hur man använder dem avgörs av problemformuleringen, frågeställningarna och räckvidden, vilket är grunden till att olika delar från de olika metoderna kommer att användas vid analysen i denna studie (Ibid:81). Med diskursanalysens många fördelar kommer även således vissa problematiska delar med metoden, vilket självfallet finns i alla metoder. Mångsidigheten som diskursanalysen ger ses som positiv då man som forskare själv kan styra sin metod i en viss riktning, men det kan även skapa otydlighet av samma anledning då olika tolkningar av begreppet diskurs kan ge olika utslag i tillvägagångssättet av analysen (Winther Jörgensen & Philips 2000:7). Problematiken finns även i hur man som forskare utskiljer diskurser då dessa ibland kan vara svåra att se då man är för nära dem (Ibid:28). Ett annat problem med diskursanalys är att en risk finns att man avstår från att visa 15

hur man gått tillväga på ett tydligt sätt i de olika stegen av studien. Att integrera den sociala praktiken och göra det på ett genomskinligt sätt är i det diskursanalytiska tillvägagångssättet en utmaning (Bergström & Boréus 2012:403). Diskursanalysen används inte bara som metod för analys av data utan ett paket av både teori och metod som helhet, där det i denna studie främst kommer användas som metod genom deras tillvägagångssätt att analysera texter. De betonar att man kan skapa sitt eget paket genom att plocka element från de olika typerna av diskursanalytiska perspektiv. Dock är det nödvändigt att ha i åtanke att teori och metod är sammanlänkade och därmed måste acceptera de grundläggande filosofiska premisserna för att kunna använda diskursanalys som metod i en empirisk undersökning (Winther Jörgensen & Philips 2000:10). Den filosofiska premissen som denna uppsats består av är som ovan nämnt socialkonstruktivismen, vilken menar att kunskap grundas genom språket vilket innebär att det inte går att skilja det åt från verkligheten. Det går inte att tala om verkligheten på ett meningsfullt sätt om inte språket finns där som en konstruerande lins. Om man istället skulle använda sig av ett neutralt observationsspråk ser man språket som en avbild som representerar verkligheten. Den verklighet som handlar om människor och deras relationer skulle vara omöjlig att läsa av med ett sådant typ av språk. Medvetandet med hjälp av språket skapar ett sätt för oss att se verkligheten (Bergström & Boréus 2012:28). Verkligheten kan därför ses som en produkt av vårt sätt att kategorisera världen och inte en spegelbild av hur världen faktiskt ser ut (Winther Jörgensen & Philips 2000:11). I jämförelse med exempelvis positivismen som vill spegla en objektiv verklighet vilket är vanligt vid kvantitativ forskning (Sohlberg & Sohlberg 2009:98). Kunskapen enligt denna tradition är således inget som uppkommit ur tomma intet utan är historiskt, kulturellt och socialt präglat. Hur vi når kunskap kan även ske genom socialisationsprocesser eller kan ses som en konsekvens av samhällsstrukturen (Bergström & Boréus 2012:251,253). Dock har konstruktivismens kritiker menat att när sociala identiteter är kontingenta - alltså att våra världsbilder kunde varit annorlunda och föränderliga - blir konsekvensen att regelbundenheten i det sociala bryts upp. Dock menar Winther Jörgensen och Philips (2000) att det är en förvrängd bild av konstruktivismen, då de flesta uppfattar det sociala fältet som mycket mer reglerande och regelbundet. Eftersom kunskap och identiteter i princip alltid är kontingenta är de i konkreta situationer ändå relativt låsta. De konkreta situationerna ger därför ganska begränsade ramar för individskapande och vilka utsagor som kan accepteras och anses vara meningsfulla (Winther Jörgensen & Philips 2000:11 12). 16

4.1 Urval & Material Materialet i studien består av 24 artiklar från år 2014 som hämtats i Mediearkivet den 6/5 2015 och kommer från tidningarna Aftonbladet, Kvällsposten/Expressen, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. De olika tidningarna representerar både kvällstidningar och dagstidningar på både nationell och regional nivå, där artiklarna är nyhetstexter som skrivits av journalister och producerade av de redaktionella avdelningarna samt är publicerade på sidornas redaktionella utrymme. Avgränsningen för vilka tidningar som valdes ut baserades på antal träffar då detta varierade stort vid sökningen för dagstidningar exempelvis. Artikelsökningen med ordet svartsjuka och år 2014 resulterade i över 150 träffar på de tidningar där svartsjuka förekom flest gånger. Artiklarna som sedan valdes ut till analysen handlar om brott och svartsjuka, där de andra artiklarna som handlade om exempelvis kultur och nöje sållats bort. Antalet träffar varierade beroende tidning vilket även utgjorde mitt urval för vilka tidningar jag valde att använda. Det slutliga antalet artiklar jag använt är 24 stycken, varav 17 stycken av artiklarna är kvällspress som utgörs av 12 stycken från Kvällsposten/Expressen och 5 stycken från Aftonbladet. 7 stycken artiklar kommer från dagspress varav 5 stycken kommer från Sydsvenskan och 2 stycken kommer från Svenska Dagbladet. Anledningen till den ojämna fördelningen är på grund av att svartsjuka var mer omskrivet i kvällstidningarna. De dagstidningsartiklar som finns med skiljde sig dock inte särskilt mycket i sättet att skriva om svartsjuka vilket gjorde att jag inte ansåg att det var något problem. Jag har inte heller tagit hänsyn till tidningarnas politiska färg. Detta på grund av att det inte var väsentligt för min undersökning, men det hade ändå kunnat vara en intressant aspekt för att se om skillnad på grund av politiska åsikter finns. 4.2 Tillvägagångssätt I det konkreta tillvägagångssättet behövs ramar för hur analysen ska gå till. Olika diskurser kan synliggöras beroende på hur det talas om genus i artiklarna. Exempelvis kan betoning ligga på en jämställdhetsdiskurs, brottsdiskurs, mediediskurs eller feminitetsdiskurs. Min studie kommer att fokusera på systematiska analyser av texternas innehåll, utifrån ett genusteoretiskt perspektiv då den behandlar både män och kvinnor, med viss betoning på kvinnor. Diskurser kan vara något man inte finner i verkligheten då det är något man konstruerar med utgångspunkt i de frågor man ställer till texten. Det betyder nödvändigtvis inte att diskurserna saknar verklighetsinnehåll, men det är viktigt att man motiverar varför man pekar ut en viss diskurs och tydliggör diskursernas gränser (Ibid:140). Då vi människor är historiska varelser som uppfattar verkligheten på olika sätt, förstås även världen utifrån olika perspektiv och förutsättningar i livet. Därför är förförståelsen 17

utgångspunkten för olika tolkningar av världen runt omkring oss. Tolkningen blir en pendling mellan delar och helhet, framtid och förflutet, objekt och subjekt och så vidare. För att den ska bli trovärdig krävs det att tolkningen hänger ihop på ett logiskt sätt, men samtidigt ska även förståelsen ha ett förklaringsvärde. Hur tolkningen sedan förs vidare är även det väsentligt för hur den uppfattas (Sohlberg & Sohlberg 2009:73). Utan förförståelsen är dock en analys näst intill omöjlig att genomföra. Individuella upplevelser, vår uppfattning om världen, samhället, människor, vilken utbildning vi har och vårt språk är alla olika faktorer som påverkar hur vi uppfattar en text. En texts betydelse är i ständig förändring då olika subjekt ger olika tolkningar beroende på tid och kontext (Bergström & Boréus 2012:31). Diskursanalysens syfte är inte att komma fram till vad människor verkligen menar, eller egentligen menar, när de uttalar sig om saker och ting. Därför är utgångspunkten att man inte kan nå verkligheten utanför diskurserna vilket gör att det är själva diskursen som är föremålet för analysen (Winther Jörgensen & Philips 2000:28). Det handlar alltså inte om att sortera utsagorna i vilka som är sanna eller falska, utan man ska istället arbeta med vad som sagts eller skrivits om de mönster som finns och vilka konsekvenser det kan få för framställningen av verkligheten. Som forskare kan det vara bra att försöka bortse från sina egna värderingar så att de inte riskerar att förändra och överskugga analysen. Det kan bli problematiskt då man ofta undersöker den kultur man själv ingår i, vilket kan försvåra arbetet med att se diskurser. Man kan avhjälpa detta genom att försöka ställa sig främmande inför materialet (Ibid:29). För att öka tydligheten och för att kunna redovisa hur tolkningen skett i artiklarna används citat för att läsaren ska få en inblick i min förförståelse som varit utgångspunkten för vad denna uppsats resulterat i. Vid en konstruktivistisk syn på forskning har det diskuterats om metoden blir valid, när som tidigare nämnt, man som forskare är beroende av sin egen förförståelse och inte beskriver faktan objektivt. Som forskare konstruerar man studieobjektet och förförståelsen bestämmer därför vilket svaret blir på frågan. För att öka validiteten i en sådan här typ av studie kan man utöka sin förförståelese exempelvis genom att lära sig mer om den sociala kontext där undersökningen sker (Bergström & Boréus 2012:41). För att öka reflexiviteten i studien har jag sökt efter beskrivningar av de traditionella bilderna av genus men även efter motstridigheter. Mer konkret har denna studie utförts på följande sätt; då urvalet av 24 artiklar för analysen gjorts skrev jag ut dem eftersom jag anser att det underlättar läsningen samtidigt som man kan markera intressanta fynd i texten. De lästes först igenom en gång för att finna gemensamma teman utifrån min teoretiska utgångspunkt. Då jag fann att inga långa utläggningar gjordes i artiklarna som berörde mitt ämne valde jag att utöka mitt urval med några fler artiklar från tidningarna jag redan 18

hade. Sedan gjorde jag tankekartor med vanligt förekommande ord i artiklarna, det gav mig en god överblick för hur det talades om olika företeelser i texterna. Vid den andra genomläsningen kunde sedan texterna brytas ner, som delades upp i olika teman och därefter mindre kategorier vilka blev Medias framställning av svartsjuka, En kvinnlig man eller en manlig kvinna? och Motiv. Kategorierna fungerar som underrubriker i resultat- och analysavsnittet. De olika temana och kategorierna har vid ett flertal tillfällen omarbetats och förändrats allt eftersom arbetsprocessen fortgått. Vad gäller reliabiliteten i en diskursanalys där inget mäts eller räknas, blir tolkningsaspekten en reliabilitetsfråga. Noggrannhet i läsningen av texten är här av vikt för att kunna uppfylla syftet med metoden, vilket är en av anledningarna till varför jag läst artiklarna många gånger för att inte riskera att missa viktiga delar för min analys (Ibid:406). I resultat- och analysavsnittet kommer inte artiklarna redovisas på rad eller tidningarna var för sig, utan analysen ger en samlad bild av artiklarna där vissa citat valts ut som representerar kategorins ämne på ett tydligt sätt. En nackdel vad gäller validitetsfrågan vid en studie som denna är att analysverktyg och frågeställningar kan riskera att resultaten i analysen till viss del kan förutsägas. Att använda sig av citat är dock gynnande för genomskinligheten i studien och därmed för intersubjektiviteten (Ibid:406). Det är centralt på grund av att ge läsaren möjligheten att bedöma processen och bilda sin egen uppfattning. Det gör man genom att använda sig av representativa exempel från det empiriska materialet, i detta fall citat, men också detaljerade redogörelser för tolkningen som binder samman analytiska påståenden med specifika textutdrag (Winther Jörgensen & Philips 2000:123). 5. Resultat & Analys Från en upprepad läsning av artiklarna kunde tydliga mönster utskiljas då medierna talar om män, kvinnor, svartsjuka och deras brottslighet på skilda sätt. Därför är frågor om kön den dominerande diskursen och fungerar som bas, men samtidigt uppfylls även studiens syfte om hur media framställer svartsjuka och brott utifrån ett genusperspektiv. Således kommer detta kapitel att inledas med en beskrivning av hur svartsjuka framställs gällande män och kvinnor, därefter behandlas attribut och sätt att vara. Kapitlet avslutas sedan med hur motiv till brott framställs beroende på om det är män eller kvinnor som begått brotten. 19

5.1 Medias framställning av svartsjuka 5.1.1 Makt & hämnd Vid den upprepade läsningen av artiklarna kunde jag tydligt utskilja mönster när det talades om svartsjuka och brott, beroende på om det var en man eller en kvinna som begått gärningen. Vad som skiljde sig åt var främst hur svartsjukan i sig beskrevs där det var centralt att visa på hur stor svartsjukan var men även på vilket sätt den beskrevs. Ett typiskt exempel när mäns svartsjuka beskrevs visas i citatet nedan. Det kommer från en artikel som handlar om män som filmat sina före detta flickvänner utan deras vetskap och lagt ut filmerna på pornografiska hemsidor. De gånger jag har stött på det har det handlat om besvikelse, hämnd och svartsjuka från pojkarnas sida. Men sen handlar det också om makt. I hämnden ligger det makt. (140130 Aftonbladet) Mäns våld mot kvinnor kan ses som ett uttryck för makt, eller bristen på det. Bristen på kontroll och att ha möjligheten att kunna bemästra olika situationer kan tolkas som ett sätt att göra maskulinitet enligt Pettersson (2003:160). Som det står skrivet i citatet ovan kan man få en känsla av att de omskrivna männen förlorat kontrollen över sina före detta flickvänner och därför blir det ett sätt att återta kontrollen men även utöva makt. Det passar in i den så kallade könsmaktsteoretiska tolkningsramen där mäns våld mot kvinnor antas vara ett strukturellt betingat problem (Uhnoo 2012:78). En annan artikel från Aftonbladet där svartsjuka är involverat, med rubriken Blev avlyssnad av sin exsambo. Övervakningen pågick i månader (Aftonbladet 140509), visar på en systematisk och metodisk maktutövning i ett försök att återta kontrollen av den före detta sambon. Våld förknippat med sådana typer av svartsjukedraman kan också utgöra ett sätt att utöva dominans och markera sin maskulinitet. Kopplingen mellan maskulinitet och makt på ett strukturellt plan behöver dock inte betyda att enskilda män i sina liv upplever sig själva som maktfulla. Men gentemot kvinnor kan den enskilde mannen känna sig tämligen maktlös och våld kan bli ett sätt för vissa att försöka återta makten (Pettersson 2003:140 141). Kapaciteten att utöva makt styrs av personens position i sociala relationer och kan vara ett sätt att förflytta ens egen utsatta position genom att angripa någon annan (Karlsson 2003:54). Citatet nedan som är hämtat från Aftonbladet kan ses som en illustration av detta element. En sexolog och psykolog uttalar sig om en man som spionerat på sin före detta sambo i flera månader utan hennes vetskap. Spioneringen och avlyssningen upptäcktes då mannen monterat en GPS-sändare på fel bil - nämligen på grannens. Han är nu dömd till dagsböter för olovlig avlyssning; - Svartsjuka bottnar ofta i dålig självkänsla. Det handlar om ett behov av att kontrollera och bemästra situationer (140509 Aftonbladet) 20

I citatet ovan görs även ett antagande om männens misslyckade maskulinitet. Att ha dålig självkänsla och vara man är inte förenligt med att vara maskulin eller en riktig man. Vad en riktig man egentligen innebär är knutet till den normativa maskuliniteten som säger att en riktig man har bra självkänsla och inte är rädd för att visa det (Karlsson 2003:47). Ett behov av att kontrollera är maktbundet och precis som det förra citatet en illustration av förlorad makt och därmed en risk för förlorad maskulinitet i citaten nedan; Men mannen hade inte kunnat släppa taget om exsambon och beskrevs lida av extrem svartsjuka och stort kontrollbehov. (141106 Kvällsposten/Expressen) Enligt åklagaren hade offret varit utsatt för ex-sambons svartsjuka och kontroll under de senaste två åren, med att detta eskalerat under hennes två sista månader i livet. (141025 Kvällsposten/Expressen) Den 56-årige mannen spionerade dagligen på sin exsambo månaden innan mordet. Men det som åklagaren kallar svartsjuka kallar mannen nyfikenhet. (141108 Sydsvenskan) Citaten ovan från artiklar som avhandlar samma händelse: en man som mördat sin före detta flickvän efter månader av kontroll och besatthet. De framställer mannen som rationell på ett tydligt sätt genom hur författarna lyfter att mannen anser att han varit nyfiken istället för svartsjuk. Bilden av den kontrollerande mannen riskerar därmed istället att bli annorlunda för läsaren. Det blir även en arena för juridisk kamp då åklagaren menar att det handlar om svartsjuka medan mannen själv kallar det nyfikenhet vilket i verkligheten är två helt skilda saker. - Nyfiken? Jag skulle säga att du var fixerad, sa åklagare Carolina Diaz Bernal (141108 Sydsvenskan). Åklagaren ger här sitt svar på mannens påstådda nyfikenhet. Att vara fixerad är inte heller det synonymt med att vara nyfiken som i vardagligt tal är något positivt, vilket i sig gör det hela än mer tvivelaktigt. 5.1.2 Sjukdom & galenskap Skillnaden mellan beskrivningen av männens mot kvinnornas svartsjuka visas genom citaten nedan, vilket handlar om en kvinna som mördat och styckat sin kärleksrival. Det framställs som att kvinnan innan händelsen har handlat rationellt, men när svartsjukan uppstod utvecklades denna senare till en djupt rotad känsla och tog över tillvaron, vilket gjort henne irrationellt handlande; Hon utvecklade en närmast avgrundsdjup svartsjuka (141120 Kvällsposten/Expressen) De är besatta av svartsjuka när de försöker, eller lyckas, döda expojkvännens nya kvinna. (141121 Kvällsposten/Expressen) Hon sökte lättaste sättet att döda någon, hyra en hitman och döda killens ex. När hon 21

lämnade bostaden i sin bil och körde mot Askersund var hon beväpnad med en hovslagarhammare, injektionssprutor fyllda med vodka och sömnhormon - samt en förskärare. Den unga kvinnan, närmast förgiftad av svartsjuka, kom till Askersund vid sextiden på morgonen och smög fram till huset. (141220 Kvällsposten/Expressen) Polisutredningen avslöjar att kvinnan blivit närmast okontrollerat svartsjuk gentemot en 22- årig kvinna, som fått ihop det med mannen som hon åtrådde och älskade. (141120 Kvällsposten/Expressen) I stort sett varje artikel där kvinnor och svartsjuka nämndes beskrevs även hur svartsjuk kvinnan var eller på vilket sätt hon var svartsjuk, vilket genomgående inte fanns med vid beskrivningen av män, precis som exemplen ovan visar. Det ger ett intryck om att männens svartsjuka kan ses som något självklart och därmed inte behöver en närmare beskrivning. Att vara förgiftad är här likställt med något sjukligt där en känsla uppkommer av att vilja förklara kvinnans irrationella beteende i termer av sjukdomsliknande beteenden och som att hon inte vet vad hon egentligen gör. Beskrivningen av processen innan hon utförde handlingen framställer henne som att hon handlat i affekt genom att hon är förgiftad, då hon googlade olika sätt att döda någon och när hon sedan genomförde mordet. Men det finns även en aspekt av att brott och våldsbrott framförallt, är starkast kopplat till män vilket gör att det betraktas som okvinnligt och högst osannolikt att kvinnor begår dem (Kordon & Wetterqvist 2006:26). 5.1.3 Likheter & skillnader I en jämförelse mellan citaten om männen vilka framställs som rationella, kontrollerade och metodiska är kvinnorna i artiklarna det motsatta. Citaten ger uttryck för hur kvinnorna handlat på ett irrationellt sätt utan kontroll vilket även kan ses som ett bortförklarande av handlingen. Det finns en uppfattning om att kvinnor förväntas kunna övervinna sina aggressiva känslor och komma till sans innan något allvarligt händer, vilket hon menar är felaktigt. Detta då kvinnor kan vara minst lika våldsamma som män, dock kan den fysiska styrkan inte alltid åstadkomma samma skador som män kan (Kordon & Wetterqvist 2006:28-29). Kvinnor bär på föreställningen om att vara irrationell, men anses vara mer rationella vid valet av offer än män då det inte finns någon poäng med att slå någon som är starkare vilket män vanligtvis är. Det gör att kvinnor snarare riktar in sig på andra kvinnor men även barn (Ibid:27). Genomgående ger artiklarna rörande kvinnorna inte sken av att kvinnor kan vara lika våldsamma som män, lika svartsjuka som män eller lika aggressiva som män. Återkommande i artiklarna är det tydligt hur män beskrivs i termer av makt medan kvinnor beskrivs i termer av handlande som inte stämmer överens med femininitet och att de inte kan kontrollera detta själva. 22