Lärande 61-90 hp. Vårteminen 2011:20 s. 213-224 Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping Vad ska vi göra på gympan i idag? En studie om elevers deltagande i ämnet idrott och hälsa Anne Asp, & Johny Harrysson* Ribbaskolans utbildningsenhet Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping Introduktion Vad ska vi göra på gympan? Det här kan mycket väl vara den vanligaste frågan som vi lärare i idrott och hälsa får. Frågan kan tyckas vara enkel men det kan finnas en djupare innebörd för många då svaret kan göra att den som frågar har något att se fram emot eller rentav gör att eleven bestämmer sig för att inte gå på lektionen. Vissa elever verkar ha ett stort behov av att veta, medan andra inte behöver veta mer än när lektionen startar och vilken utrustning de ska ha med sig. Ett av de grundläggande syftena med ämnet idag är att skapa förutsättningar för att alla ska kunna delta i olika fysiska moment efter sina egna förutsättningar. Ämnet ska bidra till att skapa ett välbefinnande både fysiskt och psykiskt (Skolverket 2000). När ämnet så sakteliga började göra sitt inträde i den svenska skolan under 1800-talets början så var det dock inte främst för den egna individens hälsa skulle bli bättre utan det fanns en stark anknytning till militären och dess behov. Under många år så bestod undervisningen till stor del av fäktning och man ansåg att få befolkningen i gott fysiskt trim skulle gagna försvaret (Annerstedt, Peitersen, Rönholt 2001). Idag så finns det en helt annan hälsoaspekt som ska bidra till livslångt lärande, samt det är även andra värden inom det sociala som ska tränas och beaktas. För oss som idrottslärare är det naturligtvis viktigt att eleverna kommer till idrotten med en positiv känsla, bild och inställning till ämnet. Vi vill eftersträva att eleverna ska uppleva att äm- * Korrespondensadress:anne.larsson@jonkoping.se
Anne Asp & Johny Harrysson net är viktigt för dem och att det genererar till goda färdigheter och kunskaper som de sedan kan använda i sin vardag och på fritiden. Gemenskap och tolerans är viktiga värden i ämnet idrott och hälsa. Det finns ett uttryck som låter att svettas tillsammans är att svetsat tillsammans (Annerstedt m.fl.2004). Vi tror det ligger väldigt mycket i det och att det sociala samspelet i klassen under idrotten är mycket viktigt. Syfte och frågeställningar I vår studie ämnar vi undersöka vad det är som påverkar elevers inställning och motivation till att delta på idrottslektionerna. Vi hoppas att resultatet av denna studie ska kunna utveckla oss i vår yrkesutövning samt att vi vill jobba för att alla elever blir motiverade och vill delta i idrottsundervisningen. De frågor som vi har utgått från under vår studie är: 1. Är det viktigt för dig att du alltid vet i förväg vad vi ska göra på idrotten? 2. Vad tror du det är som gör att elever tycker det är roligt med idrott? 3. Vad tror du det är som gör att elever INTE tycker det är roligt med idrott? 4. Upplever du någon skillnad när det är individuella övningar jämfört med lag/ gruppövningar? 5. Skulle du önska att det oftare var uppdelat efter kön? Forskningsöversikt Ämnet idrott, som fick sitt namn idrott 1980 fick sin legitimitet genom att verksamheten var fysiologiskt motiverad och därtill gav eleverna goda grundkunskaper för en aktiv fritid. Den fysiska träningen var då och är fortfarande ett viktigt inslag. Utvecklingen av ämnet har under 1900- talet präglats av en allt större frihet för den enskilda skolan som den enskilda eleven. Lek och rekreation har blivit självklara inslag i ämnet med motivering att locka eleverna till ett livslångt intresse för kroppsövningar. (Engström, 1999). 214
Vad ska vi göra på gympan i idag? Lpo 94 Har inneburit en bräddning av ämnet idrott och hälsa mot ett tydligare hälsoperspektiv. Ett grundläggande syfte med ämnet är att skapa förutsättningar för alla att delta i olika aktiviteter på sina egna villkor, utveckla gemenskap och samarbetsförmåga samt förståelse och respekt för andra. Att utveckla allsidiga rörelseaktiviteter är också centralt i ämnet, men ämnet skall också förmedla förståelse för vad som händer i kroppen under vila och fysiskt aktivitet. Teori och praktik skall integreras till en begriplig helhet. Idrott och hälsa är alltså i lika hög grad ett kunskapsämne som ett färdighetsämne. I kursplanen står det att ämnet idrott och hälsa skall ha ett brett innehåll. Ämnets kärna är idrott, lek och allsidiga rörelser utformade så att alla kan delta. Grundläggande bör vara ett hälsoperspektiv som innefattar såväl fysiskt och psykiskt som socialt välbefinnande. Ämnet står alltså för en helhetssyn på människan, dvs. att kropp, känslor, intellekt och tankar är beroende av varandra. Idrott och hälsa, kropp och själ håller således ihop. (Annerstedt,Dieserud,Elvestad, 2004) Annerstedt (2007) skriver att för att en positiv atmosfär ska skapas i ämnet idrott och hälsa och att eleverna ska känna sig trygga och fysiskt delta krävs det att man har fasta och reflekterande rutiner. Medan planering och ledarskap kan ha direkta effekter under en lektion, så är positiv atmosfär något som tar tid att skapa. Om en positiv atmosfär och goda relationer råder så känner eleverna sig väl till mods och kommer till lektionerna med syftet att göra sitt bästa och utvecklas. Författaren menar vidare att det kan vara viktigt för elever att de varit med och utarbetat de regler och bestämmelser som gäller och vad konsekvenserna blir om de inte följer dessa. Att känna till vilken värdegrund lektionerna vilar på är enligt Annerstedt oerhört betydelsefullt i en verksamhet. Vet man inte vad som gäller vet man heller inte hur man ska bete sig. Men författaren konstaterar också att tydlighet är något som skolan idag inte alltid är så bra på. Han vill absolut inte se en auktoritär undervisning, men väl en undervisning med auktoritet, d.v.s. en lärare som är trygg och säker i sig själv och skapa den positiva atmosfär som alla vill ha. I detta begrepp ingår också hur man uppträder mot varandra, att man hjälper och uppmuntrar varandra och bidrar till klassen utveckling. Elever ska kunna komma till en lärare och känna förtroende och våga prata om hur de upplever undervisningen (Annerstedt, 2007). 215
Anne Asp & Johny Harrysson Raustorp (2000) betonar även han att det är viktigt att lära känna eleverna och så fort som möjligt. Han betonar också förmågan att vara lyhörd och att kunna lyssna av en klass som viktiga. En förutsättning för att en grupp ska utveckla en god kommunikation är att alla får komma till tals. Dagens målrelaterade arbetssätt ställer höga krav på att eleverna är införstådda i vilka mål de jobbar mot och hur de ska göra för att nå dem. Det skapas trygghet och motivation när man vet vilka krav som ställs på en. Grundvalen för den idrottsliga utvecklingens motivation kan framför allt placeras enligt (Maslows,1972) under fokus på behovet av erkännande och positiv självuppfattning. Att kunna något, att bli erkänd för en prestation har både inflytande över den egna självuppfattningen och den sociala positionen man intar i en grupp, en klass, ett lag o.s.v. Att vara bra på något påverkar elevens uppfattning om sig självt. Det bidrar till en positiv självuppfattning. Om eleven däremot upplever att det inte klarar av en uppgift, att denne blir sämre än alla andra, kommer sådana upplevelser bidra till en negativ självuppfattning och eventuellt leda till en försvagad eller bristande självtillit, vilket får inflytande på vad eleven vågar eller har lust att ge sig in på. Om idrottsläraren ställer krav som sträcker sig över eller under det som eleven kan prestera kommer eleven att reagera. Hur eleven reagerar hänger ihop med dess självuppfattning och situationen. Vissa kommer säga det kan jag inte andra sätter oförtrutet igång med uppgiften, även om de inte vet på förhand om de kommer att klara uppgiften. Vissa kommer att gnälla på läraren, vissa ber om hjälp och andra börjar tramsa och ställa till bråk. De olika reaktionerna kan ses som handlingar som ser till att vi håller fast vid den egna självbilden eller försöker motsvara lärarens förväntningar. Elevens reaktion och lärarens tolkning blir avgörande för det vidare förloppet och vilka upplevelser eleven får av både sig själv, läraren, de andra och idrottsundervisningen. (Raustorp, 2000). Wolmesjö,(2006) hävdar att personalens och skolledningens engagemang och motivation är framgångsnyckeln för att få elever fysiskt aktiva. En annan viktig faktor tycks vara de vuxnas deltagande för att eleverna skall bli motiverade. Hon menar vidare att den basala förutsättningen för att skolan ska kunna bidra till fysisk och psykisk hälsa 216
Vad ska vi göra på gympan i idag? är att eleverna trivs i skolan, att de kan växa i självkänsla i sin skolmiljö och att de inte behöver uppleva sig som misslyckade, utstötta eller mobbade. (Wolmesjö,2006). Nystöm (2002) skriver även han att samspelet mellan elev och elev och mellan lärare och elev kan ha en avgörande betydelse för lärandet. Något som verkar stärkas genom att gemensamma rörelseaktiviteter som upplevs som roliga i en trivsam och trygg miljö. Enligt Annerstedt (2001) så är Lpo 94 upplagd så att man kan reducera idrottsämnets tidstilldelning med uppemot 20 % jämfört med tidigare genom såväl elevens val och skolans val. Hypotetiskt så kan man också erhålla mer timmar jämfört med lgr 80, men i praktiken väljer de flesta skolor att reducera. Att ämnets tidsmässiga tilldelning över tid har minskat radikalt råder det inget tvivel om. När debatten om tiden har varit uppe så är det oftast ämnets betydelse för de elever som är fysiskt inaktiva på fritiden som behandlas. Istället borde diskussionen också handla om ämnets värdebas, d.v.s. den ideologiska värdegrunden. Det råder en uppfattning i samhället att idrottsliga kunskaper och färdigheter inklusive idrottsämnet inte är bildande, och därmed inte viktiga. Ämnet är populärt och roligt, men inte viktigt i ett längre perspektiv. Om tyngdpunkten i skolan läggs på barns intellektuella utveckling så betraktas idrotten ofta som avkoppling från de långa stillasittande perioderna av läsning, skrivning eller annan teori. Inom sådant synsätt så tenderar ämnets fysiska förutsättningar ges företräde före uttrycksfulla, kreativa och kognitiva kvaliteter. Idrottsundervisningen reduceras till idrottsutövande där motion ses som något avskilt från den väsentliga undervisningen som bedrivs i klassrummen, istället för att se det som en möjlighet att utveckla och stärka elevens självkänsla och sociala förmåga. Som system av motoriska eller perceptuella krafter är vår kropp inte ett objekt för ett jag tänker : den utgör en helhet av upplevda betydelser som strävar efter jämvikt. En rörelse är inlärd när kroppen har lärt den, det vill säga när den tagit in den i sin värld. Att röra sin kropp är att rikta sig mot tingen genom den, att låta den svara på den utmaning den utan någon föreställning utsätter den för (Merleauponty 1962,s153,s139) 217
Anne Asp & Johny Harrysson Teori Vi har valt att göra en fenomenografisk studie. Kvalitativa intervjuer. Forskningen har sin utgångspunkt i hur människor uppfattar sin verklighet eller vilka tankar de har kring verkligheten. Fenomenografi handlar vidare om att se tingen i världen som en helhet förbunden med och samtidigt upplevd av den upplevande individen I fenomenografin är det den subjektiva upplevelsen som blir utgångspunkten. (Alvesson, Sköldberg, 1994). Metod Studien har genomförts genom djupintervjuer med 6st elever på högstadiet. Vi har strävat efter att det är elever med varierande intresse och från olika betygskategorier som deltar i studien för att resultatet ska bli mer rättvist. Vi är medvetna om att det begränsade urvalet kan påverka det resultat vi kommer fram till. Vi tycker ändå att det är ett bättre alternativ än att göra en enkätstudie då ambitionen har varit att tränga mer på djupet, ha möjlighet att förtydliga frågor, och ställa följdfrågor. På grund av praktiska omständigheter har vi valt att fokusera på elever från endast en skola. Det är möjligt att resultatet hade blivit annorlunda om man gjort en undersökning på flera skolor av olika storlek och från olika delar av landet. Resultat Nedan följer en sammanställning av de intervjuer vi gjort. För att allt ska bli tydligt och lättöverskådlig så har vi delat upp resultatet i rubriker som vi har knutit till de frågeställningar vi har utgått ifrån. Kategorierna redovisas med stöd av citat från eleverna, där citaten inte ska uppfattas som några bevis utan ska istället ses som en illustration till elevernas förhållningsätt till fysisk aktivitet. Då frågorna i intervjuerna inte ha varit av ja och nej karaktär så har vi valt att inte redovisa intervjuerna i tabellform utan i löpande text. Detta innebär att en viss tolkning av svaren kan har gjorts av författarna. 218
Vad ska vi göra på gympan i idag? 1. Är det viktigt för dig att veta i förväg vad vi ska göra på idrotten? Här har elevernas svar skiljts sig något åt. Majoriteten av eleverna säger att det inte spelar någon större roll om de vet lektionens innehåll på förhand. De betonar att det är kul att veta vad de ska göra, men inte nödvändigt för att de ska delta. Några har uttryckt att det kan vara bra utifrån ett material och utrustningsperspektiv, d.v.s. om de behöver ha med en speciell utrustning till lektionerna. Detta kan tex vara speciella skor för löpning eller varma kläder för utomhusvistelse. Det kan också vara bra att veta lektionens innehåll på grund av skador eller tillfälligt nedsatt arbetsförmåga. Nej, inte viktigt egentligen. Det är kul om man vet det, men inte viktigt egentligen (Pojke 2) En av eleverna uttrycker att det kan vara önskvärt att få förhandsinformation så att eleven mentalt kan förbereda sig på uppgiften. Endast en av eleverna medger att det har hänt att vederbörande struntat att gå på lektioner om det har visat sig vara något som uppfattas som jobbigt eller tråkigt Majoritet av de intervjuade uttrycker att det inte är viktigare att veta vad de ska göra på idrotten innan lektionen jämfört med övriga ämnen. Samma pojke som uttrycker att han ibland valt att inte delta på idrotten, säger också att han går på lektioner i övriga ämnen då han oftast inte vet där vad han ska göra i förväg, och om det är tråkigt så gör han det ändå för han är ju redan där. Men på idrotten menar han att man kan alltid göra något annat en det som bestämts. Nej på svenskan får vi aldrig reda på vad vi ska göra. Och där är jag ju ändå alltid där så jag måste ju ändå göra det. Men idrotten. även om man är där kan man ju göra andra saker. (Pojke1) 2. Vad tror du det är som gör att elever tycker det är roligt med idrott? Här kan vi konstatera att alla intervjuade är eniga om att det är för att det är roligt och att de får röra på sig och inte sitta stilla vid bänken. Flera elever upplever det som avkopplande och att det är annorlunda jämfört med de teoretiska ämnena. Några säger också att det känns 219
Anne Asp & Johny Harrysson skönt i kroppen efteråt. En elev tror att elever tycker det är roligt med idrottsundervisningen för att de får prova på saker som de normalt sätt inte skulle ha gjort på sin fritid. Sen kanske det är många som inte har någon sport på fritiden som kanske tycker det är skönt att komma ut och röra på sig liksom och göra saker. Flicka 2) En annan elev tycker att det som gör att det blir roligt med idrott är när alla kämpar tillsammans och peppar varandra, för då blir det en bra stämning. Det viktigaste med idrotten är egentligen att man har kul tycker jag, och att man kanske lär sig något ändå samtidigt. (Flicka 1) 3. Vad tror du det är som gör att elever INTE tycker det är roligt med idrott? Många av de intervjuade tror att det är i grunden ett bristande intresse för sport och oviljan att röra på sig samt att man blir svettig och måste duscha. En tolkning av detta kan vara att de vi intervjuat kan tänka sig att omklädningsrumssituationen kan uppfattas som något obehagligt även om de hävdar att det inte är något problem för dem personligen. En elev säger att idrotten fungerar utan problem men tycker att det är viktigt att man kommit in i gruppen så alla är med och ingen känner sig utanför. Hon säger vidare för att uppnå detta bör det inte vara så stor grupp och att man ser till att ingen blir ensam. Hälften av de intervjuade menar att vissa elever kanske inte deltar under idrottslektionerna för att de är rädda för att göra bort sig och att de inte är så duktiga i ämnet. 220 Det kan nog alltså dels om man inte har något sportintresse alls, men även att man kanske är rädd för att göra bort sig så här eller vet att man inte är bra på någonting och inte vill visa att man inte är så bra. Jag tror det kan vara det. Ja, nåt sånt tror jag. (Flicka 1) Nä men det kan väl vara att de inte klarar av det så bra, så då tycker de att jag skiter i det, jag orkar inte mer. Så bara ger de upp. (Pojke 1)
Vad ska vi göra på gympan i idag? Jag ha ringen kondition för det. Jag känner att jag inte orkar springa. (Pojke 1) Värt att noterar är att pojken ovan är ensam om att ha uttryckt att han tappar motivationen till att delta när det är för enkelt likväl som när det är för svårt. Han är också den som benämner det tydligast att de fysiska förutsättningarna kan vara en anledning till att det inte är roligt med idrott och hälsa och att det är därför eleverna väljer att inte delta. 4. Upplever du någon skillnad när det är individuella övningar jämfört med lag/ gruppövningar? Majoriteten tycker att de har större krav på sig när de gör en individuell aktivitet/ prestation medans när det är gruppövningar kämpar de för att alla ska lyckas och känna samhörighet samt nå gemensam framgång. Någon tycker att det är bättre att vara i grupp för att om någon tycker det är jobbigt så syns den inte lika väl än när den jobbar själv. En av pojkarna tycker att det är bättre att jobba själv för då går allt i ens egen takt och man hinner med det som ska göras fast på sitt eget sätt. Han tyckte att när de jobbar i grupp kanske det är så att någon inte hinner med. Den generella uppfattningen av de intervjuade är att gruppövningar föredras framför individuella övningar och det blir roligare när det är gruppövningar för då är man tillsammans med sina kompisar. När det är individuellt tänker man lite sådär.. att jag själv ska lyckas, när det är fotboll eller sånt så vill man att alla ska lyckas Känns det som. (pojke 3) 5 Skulle du önska att det oftare var uppdelat efter kön? Alla intervjuade tycker att det är bäst med blandade grupper. Några uttrycker att det ibland kan vara bra med uppdelning vid olika typer av bollsport, dans och eget intresset. En av flickorna utrycker att det kan vara lättare att ta för sig när det enbart är uppdelat efter kön, hon tror att eleverna kan känna sig tryggare. Ytterligare en av de intervjuade flickorna säger att det kan bli jämnare och att det kan bli bättre stämning och ett schysstare spel vid en uppdelning. När vi frågade 221
Anne Asp & Johny Harrysson varför det inte skulle vara någon uppdelning efter kön svarade flera att det kunde vara en utmaning samt utvecklande att idrotta med elever som de upplevde hade mer kunskaper och större färdigheter. En intervjuad utrycker också att det är roligare när alla gjort samma sak för gemenskapens skull och att de får mer att prata om efter idrotten. Det är bra att det är blandat. Tjejer är bra på vissa saker och killar är på andra. Då kan man ju lära sig av varandra (Pojke 1) Diskussion För oss som lärare så har studien visat på en del oväntade resultat. En hypotes vi utgick från var att eleverna i stor utsträckning hade behov av att veta i förväg vad de skulle göra på idrotten. Detta beroende på att vi upplever att eleverna ofta ställer frågan och att det därför är av betydelse för eleverna. Information om aktiviteten trodde vi i större utsträckning skulle bidra till elevernas inställning samt motivationen att delta eller inte delta på lektionen. Resultaten av studien visar att informationen egentligen inte har någon större betydelse för deras prestation. Majoriteten av eleverna vi intervjuat har i stället svarat att det handlar om nyfikenhet och att de vill veta om de har något kul att se fram emot. Några enstaka elever tycker det kan vara bra att veta så att man kan förbereda sig mentalt, annars är det mest relaterat till om det behövs någon särskilt utrustning. Som idrottslärare tror vi att detta kan bero på en viss osäkerhet kring rutiner och en relation som ännu inte är starkt etablerade. De elever som uttryckt oro över detta var nämligen de yngsta i studien. Av de äldre eleverna var det inga som oroade sig över detta. Detta styrks också av det som Raustorp (2000) konstaterar att det skapas trygghet när man vet vilka krav som ställs på en och att det är viktigt att man som lärare snabbt lär känna eleverna och får en relation till dem. Annerstedt (2007) har också konstaterat att för att trygghet ska skapas är det viktigt med fasta rutiner för undervisningen och tydliga krav så att eleverna vet vad som förväntas av dem och hur de ska bete sig. Det genomgående temat i elevernas svar är att det är roligt att röra på sig och det är något annorlunda i förhållande till de teoretiska ämnena. Det är kul då man får prova på saker som man normalt sett inte 222
Vad ska vi göra på gympan i idag? gör på fritiden och dessutom kan det skapas en god stämning och gemenskap när alla har gjort samma saker och kämpat mot ett gemensamt mål i ett lag eller grupp. Annerstedt (2001) menar att en av de attraktiva aspekterna med idrottande är den sociala samvaron, vilket styrks av de intervjusvar vi fått då eleverna påpekar att det blir en god stämning efter idrottslektionen. Eleverna i studien tycker överlag att det är bättre att jobba i grupp eller lag än individuellt. Den stora anledningen till detta verkar vara det sociala, att det blir roligare att jobba om man samtidigt får umgås med sina kompisar. Detta verkar väga upp att det samtidigt blir lättare för andra att se vad man presterar för de lite sämre eleverna. Vi som idrottslärare har en problematisk och viktig roll då man enligt läroplanen (Lpo 94) ska försöka anpassa undervisningen utifrån elevernas förutsättningar så att det passar alla. En hög grad av individanpassning krävs om man ska lyckas göra det lagom svårt för alla deltagare. Hälften av våra intervjuade elever menar att vissa elever nog inte deltar för att de är rädda att göra bort sig då de upplever sig som mindre duktiga i ämnet. Detta tolkar vi som att de elever som är rädda för att misslyckas hellre undviker dessa moment innan de faktiskt har misslyckats. Dessa elever tror vi saknar tilltro till den egna förmågan. Annerstedt (2007) konstaterar också att hur bra man är på något påverkar elevernas uppfattning om sig själv och sin förmåga. Om eleverna däremot upplever att en uppgift är för svår och att de är sämre än andra så kommer det bidra till en negativ självuppfattning vilket kan få inflytande på vad eleverna vågar och kan ge sig in på. Det får samtidigt inte vara för enkelt för då finns risken att vi tappar de eleverna som har goda färdigheter. Målet som lärare tycker vi måste vara att försöka skapa en miljö där alla vågar delta och det inte blir något skamligt att misslyckas. Vi håller med Wolmesjö, (2006) om att en grundläggande förutsättning för att eleverna ska lyckas i skolan är att de kan stärka sin självkänsla i skolmiljön och att de inte behöver uppleva sig som misslyckade och utstötta. Värt att notera är att omklädningsrumsituationen som vi trodde skulle vara en av de största anledningarna till att elever väljer att inte delta i undervisningen, inte spontant togs upp i någon intervju. Eleverna sa att de kunde tänka sig att det är ett problem för vissa, men att de själva inte tyckte det jobbigt. Vår erfarenhet i samband med 223
Anne Asp & Johny Harrysson omklädningsrumssituationen har visat att det ibland kan vara en orolig miljö då det kan uppstå känsliga situationer när vuxna oftast inte finns till hands. Eleverna säger att de föredrar att ha idrott med hetrogena grupper. Eleverna uttrycker att det kan vara bra att dela in undervisningen efter kön vid enstaka tillfällen men att de inte vill ha det så permanent. En av anledningarna till detta som framkommer i intervjuerna är att eleverna anser att man kan lära sig av det andra könet och att man är duktiga på olika saker. Det är främst i de idrottssituationer där eleverna behöver använda sin maximala muskel kapacitet och där skillnaderna mellan könen blir betydande samt att det är i dessa situationer det ibland kan vara en önskan av eleverna att göra en uppdelning. Värt att konstatera är att flera intervjuade flickor säger att de hellre är med pojkarna för att det blir mer utmaning och att de själv utvecklas genom att mäta sig med dem. Dessa flickor har mycket erfarenhet och kunskap som gör att de därmed har lätt för sig på idrotten och vill ha större utmaningar. Resultatet i denna fråga stämmer överens med våra tidiga erfarenheter om att eleverna helst vill ha blandade grupper för att innehållet av lektionerna samt lektionerna i säg ska bli lyckade. Våra slutsatser av den undersökning vi genomfört är att ordet trygghet är ett centralt och återkommande begrepp. För att elever ska vilja delta och prestera krävs att de vistas i en trygg miljö där de vet vilka krav som ställs på dem. Goda relationer mellan både lärare och andra elever tror vi stärker den enskilda elevens prestation och kan stärka självkänslan, samt att vi lärare i större utsträckning fysiskt deltar i undervisningen. Genom att sträva mot detta så menar vi att man kan öka elevernas motivation och påverka deras inställning positivt till ämnet idrott och hälsa. Detta bör öppna för ökade möjligheter att lära sig nya saker och förvärva nya kunskaper och utvecklade förmågor. Litteraturreferenser Annerstedt,Claes (2007) Att lära sig vara lärare i idrott och hälsa. Göteborg, Multicare AB Annerstedt Claes, Dieserud Elbjorg, Elvestad John (2004) Aktivt Liv, Lärobok i Idrott och Hälsa för år 7-9, Göteborg, Multicare AB 224
Vad ska vi göra på gympan i idag? Annerstedt Claes, Rönholt Helle ; Peitersen Birger (2001)Idrottsundervisningen- Ämnet idrott och hälsas didaktik, Göteborg Multicare AB Alvesson Mats, Sköldberg Kaj (1994) Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Studentlitteratur Backman Jarl (1998), Rapporter och uppsatser. Studentlitteratur Lund Engström, Lars-Magnus (1999) Idrott som social markör, HLS Förlag (Högskoleförlaget vid lärarhögskolan i Stockholm Lpo-94 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Styrdokumment, Skolverket Merleau-ponyt Maurice (1962) Phenomenolgy and perception. Routledge & Keagan, London Nyström Ia (2002) Eleven och lärandemiljö- en studie av barns lärande med fokus på läsning och skrivning. Doktorsavhandling Växjö University Press Raustorp, Anders (2005) Physical activity, body composition and physical self esteem among children and adolescents, Doktorsavhandling vid Karolinska Institutet Skolverket (2000) Rviderad version 2008, Kursplaner och betygskriterier 2000 Grundskolan, Skolverket och Fritzes Wolmesjö, Susanne (2006) Rörelseaktivitet- Lek & lär för utveckling av individ och grupp. SISU idrottsböcker. 225