Utvärdering av romska hälsokommunikatörer. - inom ramen för pilotprocessen för romsk inkludering

Utvärdering av romska hälsokommunikatörer - inom ramen för pilotprocessen för romsk inkludering Nadia Zaoujan Utvecklingsnämndens förvaltning 2014 1

Innehållsförteckning 1. Inledning 3 1.1. Utvärderingen 3 1.2. Metod 3 1.3. Datainsamling 4 2. Bakgrund 5 2.1. Minoritetspolitiken 5 2.2. Delegationen för romska frågor 5 2.3. Strategi för romsk inkludering 6 2.4. Romska kvinnans hälsa 6 2.5. Hälsokommunikatörer 7 3. Strukturen 7 3.1. Organisering 7 3.2. Finansiering 8 3.3. Lokaliteter 9 3.4. Målgruppen 9 3.5. Hälsokommunikatörernas bakgrund 9 3.6. Hälsokommunikatörernas uppdrag 10 3.7. Hälsokommunikatörernas utbildning 11 4. Processen 12 4.1. Samverkan 12 4.2. Mötet med målgruppen 13 4.3. Kontakten med cheferna 15 5. Resultat 16 5.1. Målgruppens upplevelse 16 5.2. Effekterna 17 6. Sammanfattning och diskussion 18 Källförteckning 20 Bilaga 1. 21 2

1. Inledning Helsingborgs stad är en av fem pilotkommuner som arbetar med att utveckla metoder för att förbättra romers situation inom områdena arbete, skola och hälsa. Utvecklingsnämndens förvaltning ansvarar för pilotprocessen med nära samarbete med olika romska föreningar, Skol- och fritidsförvaltning, Socialförvaltningen, Kulturförvaltningen, Arbetsförmedlingen och Region Skåne. Projektet löper under åren 2012-2015. I strategin för romsk inkludering konstateras det att de nationella minoriteterna inte nås av den hälsoupplysning som finns idag. Det är därför av stor betydelse att öka kunskapen om psykisk och fysisk hälsa hos romerna, framförallt hos kvinnorna. Som ett led i metodutvecklingen ansökte Helsingborgs stad, genom Utvecklingsnämndens förvaltning och i samarbete med Region Skåne och Länsstyrelsen Skåne, om bidrag för användning av hälsokommunikatörer under 2012-2013. Hälsokommunikatörernas roll och funktion har varit att vara "brobyggare" mellan romska flickor och kvinnor och sjukvården. 1.1 Utvärderingen Syftet med utvärderingen är att ge en beskrivning av resultat och effekter av hälsokommunikatörernas arbete (1 februari 31 december 2013), hur samarbetet kring att anordna utbildning till hälsokommunikatörerna har skett och hur samarbetet för att organisera hälsokommunikatörernas arbete har gått tillväga. Utvärderingen avser att besvara följande frågor: Vad är resultatet och effekten av hälsokommunikatörernas arbete? Vilka aktiviteter har genomförts? Hur har målgruppen upplevt aktiviteterna? Vad är resultatet av genomförda aktiviteter? Hur har samarbetet kring att anordna utbildning till hälsokommunikatörerna skett? Hur har samarbetet för att organisera hälsokommunikatörerna gått tillväga? 1.2 Metod Struktur Process Resultat Figur 1. Utvärderingsmodell Utvärderingen är uppdelat i tre delar. Den första delen berör strukturen dvs. hur organiseringen har sett ut, uppdragets syfte, målgrupp, hälsokommunikatörernas bakgrund och utbildning. Andra delen fokuserar på processen, vilka aktiviteter har genomförts och hur samverkanspartner har upplevt samarbetet och i sista delen presenteras resultatet och effekterna av arbetet. 3

1.3 Datainsamling Utvärderingen grundar sig på intervjuer med ansvariga chefer och processledaren, telefonintervjuer med deltagare och utbildningssamordnare samt de svar som inkommit via enkäten som delades ut till målgruppen (se bilaga 1.). Intervjuer Verksamhetschef Enhetschef Processledare Region Skåne Utvecklingsnämndens förvaltning Utvecklingsnämndens förvaltning Telefonintervjuer Samordnare Partnerskap Skåne 2 romska flickor Deltagare 2 romska kvinnor Deltagare Enkäter 20 romska kvinnor/flickor Deltagare Mailkontakt Programområdesutvecklare Utvecklingsnämndens förvaltning Figur 2. Datainsamling 4

2. Bakgrund 2.1 Minoritetspolitiken Den 10 juni 1999 överlämnade regeringen propositionen Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143) till riksdagen med förlag på åtgärder som bör vidtas för att Sverige skall kunna ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (Framework Convention of the Protectionof National Minorities, SÖ 2000:2) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (European Charter for Regional or MinorityLanguages, SÖ 2000:3). Sveriges nationella minoriteter och deras språk skulle erkännas och minoritetsspråken skulle ges stöd för att hållas levande. De grupper som definierades i propositionen som nationella minoriteter var samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Gemensamt för dessa minoriteter är att de har befolkat Sverige under en lång tid och att de har en uttalad samhörighet (prop. 1998/99:143). I december 1999 anslöt sig Sverige till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Därmed har Sverige åtagit sig specifika skyldigheter gentemot landets nationella minoriteter, som till antal uppgår till ca en halv miljon individ(prop.1998/99:143, bet. 1999/2000: KU6, rskr. 1999/2000:69). Målet för den nationella minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteter, stärka de nationella minoriteternas möjlighet till inflytande och stödja de historiska minoritetsspråken, så att de hålls levande(prop.2000/01:1, rskr. 2000/01:72). 2.2 Delegationen för romska frågor Med utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om att skydda och främja de mänskliga rättigheterna inrättade regeringen, i februari 2007, en delegation för romska frågor (Dir. 2006:101, Ju 2006:10) med uppdrag att: 1. Utreda romers situation i Sverige genom att inhämta, sammanställa, analysera och redovisa erfarenheter och kunskap som finns på området samt lämna förslag på åtgärder som kan leda till att romers livsvillkor i samhället förbättras. 2. Främja och stödja kommunala aktiviteter som syftar till att förbättra romers situation. 3. Informera och sprida kunskap om romer till allmänheten, myndigheter och kommuner samt uppmuntra och stödja kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter och kommuner (Dir. 2006:101). I slutbetänkandet Romers rätt - en strategi för romer i Sverige (SOU 2010:55) konstaterade delegationen att Sverige brister när det gäller genomförandet av romers rättigheter. Delegationen angav även att romers tillvaro i århundraden har präglats av misär, diskriminering och utanförskap och att romers levnadsvillkor idag ofta är mycket sämre än för befolkningen i övrigt. 5

I sitt betänkande presenterade delegationen en modell för en strategi som skall säkerställa romers rättigheter i Sverige. Strategin har tre övergripande mål 1) att romer på lika villkor som majoritetsbefolkningen ska kunna åtnjuta en god välfärd, 2) att romers maktunderläge hävs, 3) och att reparera romers tillit till majoritetssamhället och överbrygga förtroendeklyftan. 2.3 Strategin för romsk inkludering Mot bakgrund av delegationens betänkande beslutade regeringen, den 16 februari 2012, om en samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering från år 2012 till 2032. Målgruppen för strategin är framförallt romer som pga. dålig ekonomi och diskriminering befinner sig i socialt och ekonomiskt utanförskap. Kvinnor och barn är särskilt prioriterade. Det övergripande målet för strategin är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Regeringen konstaterar i sin skrivelse (Skr.2011/12:56) att det krävs en rad insatser för att kunna förbättra romers situation. Regeringen betonar även vikten av romsk delaktighet och inflytande, men menar att förändringar i fråga om romers livsvillkor inte kan åstadkommas om inte kommunerna och myndigheterna tar ett tydligt och aktivt ansvar. Kommunerna har av den anledningen fått en central roll i arbetet med att förbättra romers situation. Insatserna inom ramen för den tjugoåriga strategin har koncentrerats till fem pilotkommuner för att snabba på utvecklingen, dessa kommuner är: Göteborgs stad, Helsingborgs stad, Linköpings kommun, Luleå kommun och Malmö. Kommunerna ska under 2012-2015 bedriva metodutveckling i samverkan med relevanta myndigheter för att förbättra romers situation inom områdena utbildning, arbete, hälsa och omsorg, kultur och språk samt det civila samhällets organisering. Kommunerna ska också dokumentera de åtgärder som vidtagits och noga följa upp dem, samt säkerställa romsk delaktighet och romskt inflytande i utvecklingsarbetet på lokalnivå. Arbetet i kommunerna ska bedrivas i syfte att bygga upp en struktur eller en långsiktig lösning för att förbättra romers inkludering. Kommunerna ska vidare ta fram goda exempel på metoder och arbetssätt som ska spridas till andra kommuner. Regeringen har därför beslutat att avsätta ca 700 000 kr per år/kommun till detta arbete.(prop. 2011/12:1, bet. 2011/12: KU1, rskr. 2011/12:62). Länsstyrelsen i Stockholms län har fått i uppdrag att följa upp och samrodna pilotverksamheten (Skr.2011/12:56) 2.4 Romska kvinnans hälsa Statens folkhälsoinstitut fick i juni 2008 i uppdrag av regeringen att kartlägga hälsosituationen bland de nationella minoriteterna samer, romer, sverigefinnar, tornedalingar och judar. Inom ramen för uppdraget skulle Statens folkhälsoinstitut även lämna förslag på åtgärder för att främja hälsan och förbygga ohälsa bland de nationella minoriteterna, detta i samråd med företrädare för nationella minoriteter, Socialstyrelsen och delegationen för romska frågor (Beslut III:5 S2008/5748/FH). 6

I rapporten Hur mår Sveriges nationella minoriteter? som redovisades till regeringen 2010 konstateras det att det finns utmaningar för folkhälsoarbetet bland nationella minoriteter, särskilt bland romer. Studien visar att romer riskerar ohälsa på grund av sin livssituation som präglas av en känsla av utanförskap, maktlöshet och diskriminering. Av studien framgår att de intervjuade upplever att alkohol- spel- och drogproblematiken är ökande problem bland romska män och ungdomar. De upplever även att hjärt- och kärlsjukdomar, fysisk inaktivitet, oregelbunden kosthållning med hög andel fett är vanligt förekommande bland romer. En stor del av de romska kvinnorna uppvisar symptom på belastningsskador, som de förknippar med en hög arbetsbelastning i hemmet, och depression. Företrädare för romska kvinnoorganisationer uppger att det finns ett stort mörkertal när det gäller romska flickor och kvinnors ohälsa och menar att det finns ett stort behov av både stöd och vård. Följaktligen anser regeringen att en fördjupad studie bör göras för att få en bättre bild av romska kvinnors livssituation och hälsa (Skr. 2011/12:56). I rapportwn framgår det även att de nationella minoriteter upplever att personalen inom hälso- och sjukvården saknar kunskap om de nationella minoriteters hälsosituation och kultur, vilket i sin tur bidrar till bristande bemötande. Statens folkhälsoinstitut föreslog i sin rapport att inrätta tjänster som hälsokommunikatörer som ska vara en länk mellan sjukvården och de nationella minoriteterna, och organisatoriskt tillhöra respektive landsting/region. 2.5 Hälsokommunikatörer I skrivelsen En samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering 2012-2023 (Skr. 2011/12:56) redovisar regeringen sin bedömning ifråga om behovet av romska hälsokommunikatörer. Regeringen bedömer i sin skrivelse att användning av hälsokommunikatörer med romsk språk- och kulturkompetens bör prövas i pilotkommunerna. Hälsokommunikatörerna skall fungera som brobyggare mellan romer och hälso- och sjukvårdspersonal, i syfte att öka tilliten och förtroendet för sjukvården, samt höja romers medvetenhet om hälsa. Den 18 oktober 2012 beslutade regeringen att ge bidra till tre av pilotkommunerna för att utbilda hälsokommunikatörer med romsk språk- och kulturkompetens, med fokus på flickor och kvinnor. Kommunerna som har blivit beviljade medel är Helsingborgs stad, Göteborgs stad och Luleå kommun. 3. Strukturen 3.1 Organisering Det av riksdagen fastställda målet för folkhälsoarbetet är att främja de faktorer som stärker människors hälsotillstånd och skapar förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Kommuner och landsting har ansvar för att erbjuda kommuninvånarna den hälso- och sjukvård och sociala omsorg som stadgats i sjukvårdslagen (1982:763) och socialtjänstlagen (2001:453). 7

Som ett led i metodutvecklingen ansökte Helsingborgs stad, genom Utvecklingsnämndens förvaltning och i samarbete med Region Skåne och Länsstyrelsen Skåne, om bidrag för användning av hälsokommunikatörer under 2012-2013. Organisatoriskt tillhör hälsokommunikatörerna Region Skåne och är anställda på Vårdcentralen Drottninghög. Enhet Integration, som tillhör Utvecklingsnämndens förvaltning och som har fått i uppdrag att leda pilotprocessen för romsk inkludering i Helsingborg, ansvarar för att planera insatserna och aktiviteterna, i samråd med hälsokommunikatörerna och verksamhetschefen för vårdcentralen. Länsstyrelsen genom Partnerskap Skåne har fått i uppdrag att utbilda hälsokommunikatörerna. Figur 3. Samverkanspartner Region Skåne Vårdcentralen Drottninghög Länsstyrelsen Skåne Partnerskap Skåne Hälsokommunikatörer Utvecklingsnämndens förvaltning Enhet Integration Figur 3. Organisering 3.2 Finansiering Den 18 oktober 2012 beslutade regeringen att ge Helsingborgs stad 350 000 kronor för att utbilda hälsokommunikatörer med romsk språk- och kulturkompetens. 50 000 kr avsattes till utbildningen av hälsokommunikatörer, merparten av de resterande pengarna gick till att anställa två kvinnliga hälsokommunikatörer på deltid (16 timmar/ vecka). Helsingborg är den enda kommunen som har valt att använda medlen till att inte enbart utbilda, utan även anställa hälsokommunikatörerna., vilket i sin tur innebar att det inte fanns tillräckligt med medel kvar för att bekosta vissa aktiviteter. Figur 4. Medelsfördelning 8

300000 50 000 Utbildning av hälsokommunikatörer Personal, administration och aktiviteter 3.3 Lokaliteter Verksamhetschefen för Vårdcentralen Drottninghög gjorde klart redan från början att det på grund av utrymmesbrist inte fanns möjlighet att inrätta en fysisk arbetsplats för hälsokommunikatörerna på vårdcentralen, varifrån de kunde utgå. Utvecklingsnämndens förvaltning har i sin tur åtagit sig att, vid behov, ordna lokaler för att genomföra användningen av hälsokommunikatörer. Vid administrativt arbete fanns möjlighet att nyttja enhet Integrations lokaler på Kompetenscenter Norrehed. Hälsokommunikatörerna betonade vikten av att ha en fast arbetsplats för att kunna känna trygghet och tillhörighet. Målgruppsträffarna hölls på Träffpunkt Söder, som hälsokommunikatörerna fick gratis tillgång till, vissa kvällar i veckan. En kostnad har däremot tillkommit för användningen av gymmet på Kompetenscenter Norrehed. Enhetschefen uppger att det har varit viktigt att hitta mindre kostsamma lösningar, då statens medel inte räckte till. Enhet Integration har bl.a. fått ta på sig kostnaden för användning av gymmet. 3.4 Målgruppen Romska flickor och kvinnor är primära målgrupper i satsningen. De tillhör någon av grupperna: Kelderash Lovara Gorbeti Arli 3.5 Hälsokommunikatörernas bakgrund Region Skåne ägde rekryteringsprocessen och i samråd med Utvecklingsnämndens förvaltning utformades en kravprofil för tjänsten. De hälsokommunikatörer som rekryterades skulle ha romsk språk- eller kulturkompetens och ha förkunskaper i något av områdena medicin, hälsovård eller/och omvårdnad. Det krävdes även grundläggande kunskaper om hur vården fungerar och kunskap om arbetsmarknaden. 9

Verksamhetschefen för vårdcentralen tycker i efterhand att kraven var aningen för höga och menar att många sökande föll bort för att de inte uppfyllde de krav som ställdes i kravprofilen. Det var slutligen två kvinnliga hälsokommunikatörer med romsk bakgrund som fick tjänsterna. Den ena är utbildad undersköterska och arbetar på ett äldreboende på deltid och den andra har erfarenhet av att ha arbetat som brobyggare i Linköping med hälsorelaterade frågor, under en längre tid. Processledaren för romsk inkludering menade att valet av att ha två hälsokommunikatörer har varit strategiskt. Eftersom de tillhör olika romska grupper så har de även haft möjlighet att nå ut till fler romska kvinnor. Chefen för enhet Integration tillägger att de på såsätt även har kunnat använda varandra som stöd. 3.6 Hälsokommunikatörernas uppdrag Beskrivningen av hälsokommunikatörernas uppdrag, i annonsen som Region Skåne tillsammans med Utvecklingsnämndens förvaltning utformade, lyder: Med hjälp av hälsokommunikatörer skapas verktyg och aktiviteter för att höja medvetenheten både gällande hälsa och kulturmöten. Hälsokommunikatörerna ska fungera som en länk mellan romerna och medarbetare inom hälsa, socialtjänst, vård och omsorg, och ska informera om hälso- och sjukvårdens organisation om hur den fungerar, mödra- och barnhälsovård, sexuell och reproduktiv hälsa samt tandhälsa. Aktiviteterna är både individuella och i grupp. Tjänsten innebär arbete ute i olika verksamheter." Enhetschefen på Utvecklingsnämndens förvaltning ser att uppdragets primära syfte är att utröna om hälsokommunikatörerna som metod är användbar. Det har därför inte varit möjligt att sätta upp konkreta mål, utan målet har varit att med hjälp av statliga medel testa denna metod. Enhetschefen menar vidare att det i nästa skede kan vara rimligt att sätta upp flera konkreta och tydliga mål. Av vad som framgår i både annonsen och ansökan kan följande konstateras: Hälsokommunikatörerna skall fungera som en länk mellan romerna och medarbetare inom hälsa, socialtjänst samt vård och omsorg Hälsokommunikatörerna skall genom sitt arbete öka kunskapen om kulturmöten inom sjukvården Hälsokommunikatörerna skall genom sitt arbete höja romers medvetenhet om hälsa. Figur 4. Hälsokommunikatörernas uppdrag Vårdaktörer Informera bl.a. vårdcentraler om romer och romsk kultur Hälsokommunikatöre r Romer Höja medvetenheten om hälsa 10

3.7 Hälsokommunikatörernas utbildning Länsstyrelsen genom Partnerskap Skåne åtog sig att utbilda hälsokommunikatörerna under 40-60 timmar mot en ersättning på 50 000 kr som bekostas med medel för pilotverksamheten för romsk inkludering. Utvecklingsnämndens förvaltning har fått in en ekonomisk redovisning av hur ersättningen har använts. Utbildningstiden var 2 veckor och ägde rum i Länsstyrelsens lokaler i Malmö. Partnerskap Skåne utformade ett utbildningsprogram, utifrån hälsokommunikatörernas uppdrag, som innefattade följande moment: Figur 5. Utbildningsmoment Tillfällen Teman Timmar 1 Hur jobbar SHK med hälsa? 2,5 Introduktion till begreppet hälsolitteracitet 2,5 2 Presentationsteknik 1,15 Rätten till hälsa 4,5 3 Hälsans bestämningsfaktorer 2,5 Stress 2,5 4 Hälso- och sjukvårdssystemet 2,5 Mödra- och barnhälsovård, barns rättigheter 2,5 5 Alkohol och narkotika 2,5 Tobak 2,5 6 Egenvård 2,5 Allergi 2,5 7 Kost och motion 2,5 Tandhälsa 2,5 8 Kvinnlig hälsa 2,5 Manlig hälsa 2,5 9 STI/HIV 2,5 Genomgång av va med material/uppgift 2,5 10 Reflektion och tillämpning 2,5 Egna förberedelser 2,5 Egna presentationer 2,0 11 Auskultation (med SHK) Uppföljning 2 dagar = Introduktion = Genomgång av teman = Sexuell och reproduktiv hälsa = Övningar På frågan om vilka kompetenser hälsokommunikatörerna ansåg vara viktigast i deras arbete, svarade båda förmågan att kommunicera med målgruppen för att kunna skapa ett förtroende. Under utbildningsförloppet berördes inte 11

kommunikation särskilt mycket men trots det upplevde hälsokommunikatörerna att de fick en bra kunskapsbas för att kunna ta sig an uppdrag. Samordaren för SHK menar att de har fått en grundutbildning som efterhand behöver byggas på. För att få inblick i arbetet fick hälsokommunikatörerna möjlighet att under två dagar gå vid sidan om en erfaren hälsokommunikatör. 4. Processen 4.1 Samverkan Initiativet till att söka medel för att pröva användningen av hälsokommunikatörer med romsk språk- och kulturkompetens kom ifrån Utvecklingsnämndens förvaltning, som sedan ett år tillbaka leder arbetet för romsk inkludering i Helsingborg. För beviljande av medel förutsattes att hälsokommunikatörerna tillhörde Region Skåne, då de har det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvårdsverksamheten i Skåne. Programområdesutvecklaren på Utvecklingsnämndens förvaltning skickade ut en förfrågan till verksamhetschefen för Vårdcentralen Drottninghög som gick med på att anställa hälsokommunikatörerna på deltid. Organisatoriskt tillhörde hälsokommunikatörerna Vårdcentralen Drottninghög och de verkade i hela Helsingborg. Utvecklingsnämndens förvaltning fungerade däremot som ett operativt processtöd, genom att planera insatser och aktiviteter inom pilotverksamheten för romsk inkludering. Innan rekryteringsprocessen drog igång träffades verksamhetschefen, programområdesutvecklaren, chefen för enhet Integration och processledaren för romsk inkludering för att förtydliga uppdraget och utforma en kravprofil för hälsokommunikatörstjänsterna. Samarbetet präglades av en gemensam samsyn kring uppdragets syfte. Verksamhetschefen och processledaren ansvarade för att intervjua de sökande och utsåg slutligen två lämpliga kandidater. Samverkan mellan Utvecklingsnämndens förvaltning och vårdcentralen byggde på en överenskommelse om att huvudansvaret för genomförandet vilade på Utvecklingsnämndens förvaltning. I överenskommelse är det enhet Integration som ska bistå hälsokommunikatörerna med handledning. Verksamhetschefen ansvarade för anställningar och var behjälplig i frågor som rörde anställningen, semester, sjukdom etc. Rollfördelningen har, enligt berörda chefer, varit tydlig. Samverkan beskrevs som positiv men aningen löshållen. De har haft informella och snabba kontakter som byggt på ett ömsesidigt förtroende. Verksamhetschefen anser att de har haft ett odramatiskt sätt att kommunicera med varandra, det har fungerat bra och han tror att det kommer att bana väg för andra samverkansprojekt. Alla samverkande partner har betonat vikten av att ha en välfungerande kommunikation och ett förtroende för varandra, vilket är en förutsättning för att kunna få en gynnsam samverkan(vangenm.fl.2003:5 31). 12

På frågan om det finns något som de hade kunnat göra annorlunda svarade verksamhetschefen att möjligtvis planera projektet bättre innan start och att vid eventuell fortsättning hitta bättre sätt för hälsokommunikatörerna att komma in till alla vårdcentraler i Helsingborg, dels för att utbilda personalen men även för att personalen ska kunna dra nytta av dem som brobyggare. Chefen för enhet Integration ser samverkan som lyckad men hon hade kunnat tänka sig träffas oftare för en bättre planering. Utvecklingsnämndens förvaltning ansvarade för att introducera hälsokommunikatörerna och i samverkan med Länsstyrelsen i Skåne, genom Partnerskap Skåne, ge dem en utbildning. Utvecklingsnämndens förvaltning har haft tidigare samarbeten med Partnerskap Skåne som har varit lyckade. Initiativet för samarbetet kom från programområdesutvecklaren på Utvecklingsnämndens förvaltning, som sitter med i beredningsgruppen för den Regionala överenskommelsen (RÖK), som är en plattform för regionalt samordnat arbete med syfte att utveckla introduktionen för nyanlända invandrare och flyktingar i Skåne. Programområdesutvecklaren sitter även med i styrgruppen för projektet SHK (Samhälls- och hälsokommunikatörer) som leds av Länsstyrelsen i dialog med kommuner och regionala partner. Hon är dessutom den som representerar Helsingborgs kommun i Partnerskap Skåne. Genom projektet SHK har Partnerskap Skåne fått en bred och gedigen erfarenhet av att utbilda hälsokommunikatörer. Partnerskap Skåne ställde sig positiva till förfrågan om att inleda ett nytt samarbete med Utvecklingsnämndens förvaltning och för första gången utbilda hälsokommunikatörer med romsk bakgrund. De fick en uppdragsbeskrivning från programområdesutvecklare och har utifrån den utformat ett utbildningsprogram för hälsokommunikatörerna. Inga utmaningar kunde identifieras, generellt så upplevde alla partner samverkan som tillfredsställande. Hälsokommunikatörerna har å sin sida haft ett bra samarbete med brobyggaren på Arbetsförmedlingen. Det har varit ett ömsesidigt samarbete, brobyggaren har hänvisat romska kvinnor till hälsokommunikatörerna och vice versa. 4.2 Mötet med målgruppen Hälsokommunikatörerna tillträdde sina tjänster den 1 februari 2013. De beskriver sin första månad som informativ och lärorik. Genom utbildningen har de införskaffat sig ny kunskap som de har haft nytta av i sitt arbete. Det var viktigt för hälsokommunikatörerna att både vårdaktörerna och romerna kände till deras uppdrag. För att underlätta marknadsföringen av sitt arbete valde de att utforma två informationsblad, varav det ena var riktat till vårdaktörerna och det andra till romerna. De besökte därefter alla vårdcentraler i Helsingborg och lämnade över informationsbladen. Men eftersom vårdaktörerna saknade kännedom om vilka av deras patienter som tillhörde den romska gruppen så var det inte många romska kvinnor som hörde av sig till hälsokommunikatörerna. 13

Hälsokommunikatörerna vände sig istället till de romska kvinnor som de redan kände och förlitade sig till stor del på "mun-till-mun-metoden", vilken de menar har varit effektiv. En stor del av hälsokommunikatörernas arbetstid gick åt till att ringa upp kvinnorna och flickorna för att berätta om sitt arbete, och många gånger även gå runt och knacka dörr. Ryktesspridningen sattes igång och några veckor senare började några kvinnor höra av sig till hälsokommunikatörerna. Det visade sig att det fanns ett intresse bland både romska kvinnor och flickor. Hälsokommunikatörerna började anordna träffar på Kompetenscenter Norrehed för kvinnorna och flickorna, där de tog upp olika hälsoteman. Intresset för hälsokommunikatörernas arbete fortsatt att öka. Antalet kvinnor och flickor som deltog varierade från gång till gång, men en grupp kunde bestå av 5-15 personer mellan åldrarna 9-70. Hälsokommunikatörerna valde att dela upp grupperna i tjej- och kvinnogrupper för att tillgodose allas behov, då de efterfrågade olika aktiviteter. Ett problem som hälsokommunikatörerna stötte på då var att det inte fanns lokaler att tillgå vid utökning av aktiviteterna. Lokalfrågan lyftes till ansvariga chefer som kunde lösa den genom att hänvisa dem till Träffpunkt Söder, Drottninghögs bibliotek och/eller Kompetenscenter Norrehed. Grupperna lyfte kulturens betydelse för deras hälsa och uttryckte en önskan om att få ta del av kulturella aktiviteter i staden. Studier visar att det finns ett samband mellan kultur och hälsa och att vårt välbefinnande inte enbart påverkas av vad som händer inne i kroppen utan även det vi konsumerar i form av upplevelser utanför kropp (Horwitz 2012:9 15) Hälsokommunikatörerna anordnade av den anledningen utflykter och biobesök för att tillgodose gruppens önskningar. En mindre konflikt mellan hälsokommunikatörerna ledde till en ny uppdelning av grupperna. Den ena hälsokommunikatören vände sig då till romska kvinnor/flickor som tillhör grupperna Arli och Gorbeti medan den andra vände sig till Lovari- och Kelderashgruppen. Lovari- och Kelderashgruppen träffades på Träffpunkt Söder och enligt hälsokommunikatören så var de inte särskilt intresserade av träning. De föredrog istället att sitta och prata om hälsorelaterade ämnen. Grupperna Arli och Gorbeti ville gärna ha fysiska aktiviteter och fick således möjlighet att träna på gymmet på Kompetenscenter Norrehed. För majoriteten av dessa kvinnor handlade träffarna främst om att komma ut hemifrån och träffa andra. Varje hälsokommunikatör ansvarade för 2-3 grupper, vilka de träffade minst en gång i veckan. Flickorna i samtliga grupper, har enligt hälsokommunikatörerna, efterfrågat fysiska aktiviteter, vilket resulterade i att en av hälsokommunikatörerna anordnade ett danspass för de som var intresserade. De träffades en gång i veckan för att lära sig dansa hiphop. Dansinstruktören var förövrigt en romsk tjej vid 14- årsålder, som ställde upp ideellt. Hälsokommunikatörerna upplevde många gånger att de fick utföra arbeten som låg utanför deras uppdrag. Vid några enstaka tillfällen fick t.ex. hälsokommunikatören agera som tolk vid möte mellan vårdpersonal och 14

deltagare. Det var inte heller ovanligt att de fick samtal från deltagarna på helgerna och/eller efter arbetstid. En av hälsokommunikatörerna berättade att hon varje kväll går ut och promenerar med tre av kvinnorna i ca 45 minuter, hon menar att de uppskattar att hon ställer upp och att de inte hade gjort det om hon inte hade motiverat dem till det. Vad som är värt att konstatera är att hälsokommunikatörernas arbete till stor del har handlat om att skapat tillit och förtroende. När förtroendet för hälsokommunikatörerna var som störst inträffade registreringsskandalen. Avslöjandena om polisens hemliga registrering av romer väckte många starka reaktioner. Förtroende för hälsokommunikatörerna började minska, kvinnorna slutade komma till träffarna och föräldrarna vägrade släppa iväg sina flickor till dansen. Den största utmaningen för hälsokommunikatörerna efter registreringsskandalen har varit att få tillbaka kvinnornas förtroende. En av hälsokommunikatörerna sade: "Det var som att stryka över allt vi hade gjort och börja om från början med att försöka bygga upp förtroendet, det var jättejobbigt". Hälsokommunikatörerna lyckades få tillbaka en del av kvinnor/flickorna men projektet började löpa mot sitt slut. I december tog hälsokommunikatörerna farväl av kvinnorna/flickorna i hopp om att träffa dem igen nästa år. 4.3 Kontakten med cheferna Hälsokommunikatörerna uppger att de saknade konkreta riktlinjer, något som även verksamhetschefen och enhetschefen har bekräftat. Enhetschefen uppgav att hon hade kunnat vara lite tydligare i sin kommunikation med hälsokommunikatörerna, samtidigt som hon kan se fördelar med att få fria händer att forma sitt arbete och sin arbetsdag. Verksamhetschefen anser att det har varit ett tufft uppdrag för hälsokommunikatörerna. De har inte fått någon tydlig beskrivning på vad de ska göra utan de har snarare fått beskriva för cheferna vad de har gjort. Verksamhetschefen har uttryckt att han många gånger inte har känt sig tillräckligt insatt i deras arbete, han menar att det möjligtvis hade varit enklare om hälsokommunikatörerna hade varit på Drottninghög lite mer regelbundet, för att skapa någon gemenskap. Vid konflikthantering ansåg cheferna att de hade en viktig roll att fylla, de såg ett ansvar i att lösa konflikten och se till att samarbetet mellan hälsokommunikatörerna fungerade. Generellt så upplevde hälsokommunikatörerna kontakten med cheferna som enkel och att de fick den hjälp och det stöd som de efterfrågat. 15

I tabellen nedan sammanfattas vad hälsokommunikatörerna tyckte har fungerat bra respektive vad som har fungerat mindre bra. - + Saknade tydliga riktlinjer Ingen fast arbetsplats Få arbetstimmar Hög arbetsbelastning Begränsade resurser Figur 6. Hälsokommunikatörernas synpunkter Uppdraget i sin helhet Förtroendet från cheferna Träffarna med målgruppen Feedback från målgruppen 5. Resultat 5.1 Målgruppens upplevelser Sammanlagt har 20 kvinnor/flickor fyllt i utvärderingsenkäten, varav två kvinnor och två flickor ställde upp på att bli telefonintervjuade. Närmare 60 % av kvinnor/flickorna upplever att deras hälsa är relativt bra. Majoriteten anser att hälsokommunikatörernas arbete har bidragit till en mer hälsofrämjande livsstil hos dem. "Jag mår bra av att träffa andra" "Det är roligt att träna med andra kvinnor" "Jag fick mycket information om vattenpipa. Jag har två pojkar som röker vattenpipa men nu vet jag att det är lika farligt som att röka cigaretter" Samtliga intervjuade ser gärna en utökning av aktiviteterna. "Jag kan inte simma, skulle vilja lära mig det" "Zumba hade varit kul" "Dans och kanske fotboll för dem unga" "Mer information om kost" "Flera dagar på gymmet" En av hälsokommunikatörernas uppgifter har varit att informera kvinnorna om vart de ska vända sig för att få hjälp i hälso- och sjukvårdsrelaterade ärenden. 18 kvinnor av totalt 20 (90 %)uppgav att de vet var de ska vända sig för att få hjälp. Vid telefonintervjuerna konstaterade kvinnorna att de trots upplevd smärta inte väljer att vända sig till vårdcentralen. En av kvinnorna beskrev vårdpersonalen som likgiltiga. Av de kvinnor som haft kontakt med sjukvården de senaste 6 månaderna (totalt 9) upplever dock mer än hälften att de har blivit väl bemötta. På frågan om hälsokommunikatörernas arbete har bidragit till att deras förtroende för vårdaktörerna har ökat svarade majoriteten ja. 16

En kvinna som upplevt smärta och obehag under en längre tid berättade vid telefonintervjun att hon med hjälp av hälsokommunikatören lyckades trotsa sin rädsla och ringa vårdcentralen för att boka en tid, något som hon menar att hon inte hade gjort utan hälsokommunikatörens stöd och hjälp. Hon berättade även om besöket på vårdcentralen och om hur väl bemött hon blev när hon kom dit med hälsokommunikatören. Majoriteten av kvinnorna uppger att de äter ohälsosamt men väldigt få var benägna att ändra sina matvanor. En flicka beskrev maten som en viktig del i den romska kulturen och menade vidare att det inte är lätt att få romska kvinnor att ändra på sina matvanor. Den uppfattningen delade även hälsokommunikatörerna som noterade att kvinnorna inte var särskilt intresserade av frågor om kost, däremot så var intresset större hos flickorna. Av enkäterna framgår att kvinnorna vill ha mer utav: (I rangordning) 1. Egenvård 2. Svenskt sjukvårdsystem 3. Fysiska aktiviteter 4. Barnsjukdomar och flickorna: (I rangordning): 1. Fysiska aktiviteter 2. Kost 3. Egenvård 4. Tandvård Alla kvinnor och flickor som blev intervjuade uttryckte en önskan om att ha kvar hälsokommunikatörerna. "Det har varit kul och jag skulle vilja göra det igen" "Det var en mycket bra grupp, jag skulle vilja fortsätta med samma grupp" "Det har varit en härlig upplevelse och roligt, jag hoppas att det fortsätter" "Jag fick en pojke i Sverige för 7 månader sen. Jag kom till Sverige 2012. Jag fick mycket information av hälsokommunikatören om svenskt system och egenvård" "Vi har fått information om kost och träning, det har varit bra" 5.2 Effekterna Hälsokommunikatörerna har upplevt att de inte har haft tillräckligt med tid för att kunna uppnå förändringar hos individen, de fann en svårighet att peka ut effekterna av deras arbete. Generellt är det svårt att gör effektmätningar av hälsofrämjande insatser, då de inte kan förväntas ge resultat på kort sikt. Det som går att konstatera utifrån enkätsvaren och intervjuerna är att det har skett en förändring hos majoriteten av deltagare. Målgruppen upplever en signifikant förbättring av deras allmänhälsa, ett ökat förtroende för hälso- och sjukvården och ett större välbefinnande. När det gäller fysiska aktiviteter så uppgav deltagarna att de har fått en ökad nivå av rörlighet som har underlättat de dagliga aktiviteterna. 17

Det går dock inte att verifiera i vilken utsträckning målgruppen har påverkats av hälsokommunikatörernas arbete och om det i sin tur har lett till faktiska förändringar, vad som däremot är viktigt att lyfta är det frivilliga deltagandet, kvinnorna och flickorna har själva valt att delta i aktiviteterna, vilket tyder på att det finns ett behov av sådana insatser. Målgruppens upplevda effekter av hälsokommunikatörernas arbete: Bättre sömn Ökad rörlighet Ökad förtroende för hälso- och sjukvården Större välbefinnande Bättre allmänhälsa Bättre kunskap om hälsan En känsla av gemenskap Figur 7. Målgruppens upplevda effekter Samverkande partner ser positivt på hälsokommunikatörernas arbete och vad de har lyckats åstadkomma på kort tid och är ense om att det kräver längre tid för att kunna skönja effekterna av deras arbete. Citat från hälsokommunikatörerna: "En flicka som ser sin mamma träna kommer själv börja tänka på sin egen hälsa" "Det är roligt att se att kvinnorna tar träningen på allvar. Nästa steg blir att försöka få kvinnorna att börja träna med andra kvinnor som inte är romer, antingen på Plantera Plantära eller Idé A" 6. Sammanfattning och diskussion Helsingborgs stad är en av fem pilotkommuner som arbetar med att utveckla metoder för att förbättra romers situation inom områdena arbete, skola och hälsa. I strategin för romsk inkludering konstateras det att det krävs en rad insatser för att förbättra romers situation och att hälsa är en viktig del i detta arbete. Enligt regeringens bedömning är romska kvinnors hälsa en fråga som det behövs mer kunskap om. Helsingborgs beviljades medel för att utbilda hälsokommunikatörer med romsk språk- och kulturkompetens, medlen gick till att anställa två kvinnliga hälsokommunikatörer på deltid, med syfte att utröna om metoden är användbar i Helsingborg. Samverkande partner har varit Utvecklingsnämndens förvaltning, Region Skåne, och Länsstyrelse Skåne. Hälsokommunikatörerna har tillhört Vårdcentralen 18

Drottning men utgått från Utvecklingsnämndens förvaltning. Samverkan mellan aktörerna har fungerat bra. De problem som har identifierats har handlat om lokalitet, saknaden av tydliga riktlinjer för hälsokommunikatörerna och ett begränsat utbud av aktiviteter till följd av att de beviljade medel inte räckte till, då merparten av pengarna gick till att anställa hälsokommunikatörerna på deltid. Hälsokommunikatörerna har å sin sida upplevt att arbetet har varit givande och att de har införskaffat sig ny kunskap och erfarenhet. Dock har båda uttryckt att det inte haft tillräckligt med tid för att kunna uppnå radikala förändringar hos individerna. Målgruppen upplever att hälsokommunikatörernas arbete bidrar till en bättre hälsa hos dem, många i gruppen har påpekat att de har fått ett större förtroende för hälso- och sjukvården och att deras allmänhälsa har förbättrats. Det är dock svårt att mäta de faktiska effekterna av hälsokommunikatörernas insatser, dels för att utvärderingsarbetet inleddes i ett sent skede och att det av den anledningen inte har varit möjligt att utveckla ett indikatorssystem och genomföra en baslinjeundersökning, men även för att det inte är rimligt att kunna skönja några märkbara effekter på så kort tid, och med den tjänsteomfattning som hälsokommunikatörerna har haft. Generellt kan konstateras att hälsokommunikatörerna har gjort ett gediget jobb, med de förutsättningar som de har haft. Det är väldigt angeläget att tillvara på de erfarenheter och det förtroendet som hälsokommunikatörerna har fått genom sitt arbete. Vid en fortsättning är det viktigt att ha en tydlig uppdragsbeskrivning. En av hälsokommunikatörerna förstod t.ex. inte att det ingick i hennes uppdrag att informera vårdpersonalen om romer och romsk kultur. Det är även viktigt att sätta upp tydliga och konkreta mål och utifrån det ge möjlighet till hälsokommunikatörer, att inom ramen för uppdraget, skapa aktiviteter för målgruppen. Detta förutsätter givetvis att det finns tillräckligt med resurser att tillgå. 19

Källförteckning: Budgetsproposition för 2001, prop.2000/01:1 Budgetproposition för 2012, prop. 2011/12:1 Delegationen för romska frågor, dir. 2006:101 En samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering, Skr.2011/12:56 European Charter for Regional or MinorityLanguages, SÖ 2000:3 Folkbildning, rskr. 2000/01:72 Framework Convention of the Protectionof National Minorities, SÖ 2000:2 Horwitz, Eva Bojner, kultur för hälsans skull, 2012, Gothia förlag Hälso- och sjukvårdslagen, 1982:763 Konstitutionsutskottets betänkande, bet. 2011/12: KU1 Nationella minoriteter i Sverige, prop. 1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige, bet. 1999/2000:KU6 Nationella minoriteter och minoritetsspråk, rskr. 1999/2000:69 Riksdagsskrivelse 2011/12:62 Romers rätt - en strategi för romer i Sverige, SOU 2010:55 Socialtjänstlagen, 2001:453 Statens folkhälsoinstitut, Hur mår Sveriges nationella minoriteter? Tilläggsdirektiv till delegationen för romska frågor, Ju 2006:10 Vangen S, Huxham C. Nurturing Collaborative Relations. Building trust in interorganizational collaboration, 2003 Ändringsbeslut, Beslut III:5 S2008/5748/FH 20

Bilaga 1. Enkät Romska hälsokommunikatörer Födelseår... Civilstånd Gift Sambo Skild Ogift Änka Hur kom du i kontakt med hälsokommunikatörerna? Via vårdcentralen Via en vän/kompis/bekant Via hälsokommunikatörerna själva Annan/annat... Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd? Mycket bra Bra Någorlunda Dåligt Mycket dåligt Har hälsokommunikatörernas arbete bidragit till en mer hälsofrämjande livsstil hos dig? Ja Delvis Nej Vet ej Om ja eller delvis, på vilket sätt har det påverkat din hälsa? Vet du vart du ska vända dig för att få hjälp i hälso- och sjukvårdsrelaterade ärenden? Ja Nej Vet ej Om svaret är ja, har hälsokommunikatörerna bidragit till detta? Ja Delvis Nej Vet ej 21

Har du, de senaste 6 månaderna, haft kontakt med sjukvården? Ja Nej Vet ej Om ja, hur upplevde du att du blev bemött? Mycket bra Bra Dåligt Mycket dåligt Vet ej Har ditt förtroende för vårdaktörerna förändrats eller påverkats? Ja Nej Vet ej Om ja, har hälsokommunikatörer bidragit till detta? Ja Delvis Nej Vet ej Skulle du vilja se en utökning av hälsoaktiviteterna? Ja Nej Vet ej Saknar du något som hälsokommunikatörerna inte erbjuder idag? Ja Nej Vet ej Om ja, vad... Har du vid något/något tillfälle själv kommit med förslag på aktiviteter? Ja Nej Vet ej Om ja, upplevde du att hälsokommunikatörerna tog tillvara på ditt/dina förslag? Ja Delvis Nej Vet ej 22

Har du vid något/något tillfälle lämnat synpunkter på aktiviteternas upplägg eller innehåll? Ja Nej Vet ej Om ja, hur har synpunkter mottagits av hälsokommunikatören? Mycket bra Bra Dåligt Mycket dåligt Vet ej Ringa in tre områden som du anser är viktigaste: Fysiska aktiviteter Svenskt sjukvårdssystem Egenvård Kost Tandvård Barnsjukdomar Kultur och hälsa Annat:. Hur upplever du hälsokommunikatörernas arbete i sin helhet? Mycket bra Bra Dåligt Mycket dåligt Vet ej Övriga synpunkter........................ Tack för din medverkan! 23