Läsåret 2014-2015 Ett intensivt läsår avslutas idag, lördagen den 30 maj 2015. Det är det 156:e, eller 167:e, läsåret för vår skola Svenska Privatskolan i Uleåborg. Marie Junelius inledde verksamheten i sin Tante Maries skola redan år 1848 men det officiella grundläggningsåret 1859 är året då denna skola övertogs av staten under namnet Svenska Fruntimmerskolan i Uleåborg. Skolan är idag välmående och lever starkt vidare i en nästan helt finskspråkig miljö. En skola som jag upplever är mycket mer än en skola! I skolvärlden så lever vi i en förändringens tid. Nya lagar om elev- och studerandehälsa har trätt i kraft samtidigt som vi arbetar med kommande läroplaner för grundskolan och gymnasiet. Uppdatering av nya timfördelningar har också inletts och studentskrivningarna håller på att digitaliseras. Allt detta ställer mycket krav på utbildningsanordnare, men kanske speciellt på små enheter. Dessa förnyelser sker också under en mycket stram och osäker ekonomisk tidpunkt. Det är med viss glädje jag ändå kan konstatera att vi ändå fattat beslut i rätt ordning och i god tid så att vi kan utveckla verksamheten i rätt riktning. Vi har genomgått en lång period av tillväxt vad gäller antalet barn, elever och studerande samt fastigheter. Vi är idag ungefär 300 barn och unga vid Sepänkatu. I början av 90- talet var antalet 92 och då jag började som lärare på gymnasiet år 2003 hade vi 32 studerande. Kommande läsår har gymnasiet över 60 studerande! Vi har reagerat på denna tillväxt genom nya fastigheter, omstrukturering av arbetssätten och administrationen. Det har inneburit stora förändringar. Detta har krävt att vi alla behövt se om våra arbetssätt och rutiner, vilket inte alltid är så lätt då var och en är van vid att arbete på ett visst sätt. Jag vill redan här säga ett tack till er alla för detta. Under våren så gjorde också S.K.V. det jag tror är föreningens sista fastighetsaffär. Snellmanska huset köptes, vilket medför att vi kan möta ett par stora utmaningar. Under sommaren förverkligas något som vi drömt om väldigt länge, nämligen en riktig gård. Personligen är jag mycket glad å våra barns och elevers vägnar, som också fick vara med när den slutgiltiga planen utformades. Äntligen, kan vi ropa högt!! Barnträdgården kommer också att flytta en sista gång till Snellmanska huset. Bild: Blivande skol- och barnträdgårdsgård
Verksamhetsmässigt var det som vanligt ett intensivt år och jag vill nämna några av dessa händelser. I händelsekalendern 2014-2015 återges övriga evenemang. På grundskolan har vi något som kallas för mulleverksamhet. Idén är att eleverna får bekanta sig med naturen och med sinnen följa naturens liv. Målgruppen är barn från barnträdgården till elever i årskurs 2. Detta är ett fint sätt att samarbeta även över åldersgränserna. Denna verksamhet går ut på att eleverna besöker naturen under hela året och följer naturens kretslopp. De får titta, känna, lukta och kanske även smaka på olika ting i naturen, vilket också ger en djupare bild av naturen. Eleverna får naturligtvis även skapa en del saker själva. Själva skogsmullen är en sagofigur (eller är den?) som hjälper barnen att fantisera om och respektera naturen. Vi ordnar även andra utfärder för att uppmärksamma naturen och näromgivningen t.ex.till Timosenkoski, Virpiniemi och cykelutfärder i våra härliga närområden vid Uleåborgsälven. Bild: Skogsmullen och nyfikna barn I den kommande läroplanen nämns olika färdigheter, kunskaper och värderingar som eleverna skall behärska i framtiden. Dessa kompetensområden (se bild nedan) har beröringspunkter med varandra och grundskolans nationella mål. Personligen brukar jag formulera målen kort med att vi som skola ska ge eleverna verktyg inför livet och ett gott hjärta. Dessa mål finns också med i LP2016 något längre formulerade. Nästa läsår kommer vi att arbeta med dessa kompetensområden och med helhetsbilden, men redan idag så sker det mycket inom dessa. För att nämna ett projekt inom kompetensområdet som har med arbetsliv och entreprenörskap att göra så tar jag upp företagsbyn. Företagsbyn riktar sig till grundskolans sjätteklassister och de får då bekanta sig med arbetslivet, företagsamhet och samhällsfrågor. Inlärningsmiljön är uppbyggd som en miniatyrstad där eleverna får arbeta med sitt yrke, som konsument och som aktiv samhällsmedborgare. Förstås arbetar och synliggör eleverna temat både före och efter besöket också på skolan. Detta årligen återkommande koncept ordnas av Uleåborgs stad och har blivit internationellt prisbelönat. Samma koncept och tankegång skulle säkert kunna utvidgas även till andra kompetensområden.
Bilder: Elever i företagsbyn (vänster) och sju delkompetenser (höger, från www.oph.fi) Något som också anknyter sig till undervisningen är klassresor. Vi har för ett antal år sedan gjort följande indelning. Våra yngsta elever håller sig till närområden så som Timosenkoski och Hietasaari för att sen åka längre bort ju äldre de blir. Åk 6 reser i Finland och i år åkte de till Hyvärilä där man får program också på svenska. I åk 9 har vi försökt hålla oss i Norden och denna vår åkte våra nior till Norrbyskär som ligger utanför Umeå i Sverige. Andra populära resmål har varit Köpenhamn, Stockholm och Savukoski. I gymnasiet så åker studerande på resor i samband med kurser. Några exempel på resor under de senaste åren är Geneve (fysik), S:t Petersburg (historia) och Paris (franska). Denna vår åkte en liten grupp tyskstuderande till Berlin med lektor Mari Lahti. Inför kommande läsår så har vi ansökt om ett Erasmus projekt med parter från flera EU - länder. Parterna i detta tilltänkta projekt finns i Melilla, Réunion, Braga, Aberystwyth och två i Uleåborg. Beslutet angående detta projekt kommer på sommaren.. Bilder: Åk 9 med Urpo på Norrbyskär, Umeå (vänster) Studerande framför den berömda målningen i Berlinmuren med Breshnev och Honecker (höger)
Jag vill också uppmärksamma våra främmande språk: tyska, franska och engelska. Det är väldigt fint att nästan alla våra grundskoleelever väljer tyska eller franska som tillvalsämne i åk 8 samt 9. Detta ger en väldigt bra grund att bygga på. Tyvärr så minskar andelen språkstuderande senare på gymnasiet, vilket också skett överlag i Finland. Detta tycker jag är jättesynd, för jag ser att språkkunskaper är väldigt viktiga även i framtiden. Naturligtvis måste det finnas en balans mellan ekonomi och gruppstorlek men jag puffar gärna för att fler av våra studerande skulle välja språk. Resultatmässigt så är vi mycket bra i alla språk överlag, så även i årets studentskrivningar, men det är ändå inte resultaten som är det viktigaste. Språkkunskaper är mer än resultat. Det är nya erfarenheter, möjligheter och kulturer! Vi betonar också starkt det svenska språket, den finlandssvenska kulturen och miljön. Detta kommer fram genom samarbeten och olika evenemang. Avsikten inom denna front är att vi kommande läsår ska utveckla vår språkstrategi för att ännu bättre klargöra språkets roll hos oss. För att nämna några ord om dessa evenemang så nämner jag först Stafettkarnevalen där vi deltar med jämna mellanrum. Denna gång åkte Johanna, Carolin och Lauri till Olympiastadion med nästan 50 elever från grundskolan och gymnasiet. Tack till er för arrangemangen! Tillsammans med S.K.V. i Uleåborg arrangerade vi en dag med Ami Aspelund. Ami uppträdde för elever på dagen och allmänheten på kvällen. Ett annat större evenemang är Svenska veckan som ordnas i samarbete Folktinget. Detta år hade vi besök av författaren Annika Luther och Åbo Svenska teater. Veckan förgylldes av fina elevuppträdanden och skolans poesitävling avgjordes. I samband med Annika Luthers besök ordnades det en bokmässa med utställningar och bokbytarbord. På kulturfronten så vill jag även nämna att nästa höst så flyttar Bettina S soffa och Micke Björklunds kök för en dag till Uleåborg. Vi ser fram emot denna dag! Bilder: Annika Luther med gymnasieelever (ovan) Uleåborgs 34:e Lucia Aleksiina Simola (höger) Krönare var honorärkonsul Johan Granholm. Som påminnelse så kröntes Inga-Lis Brännkärr till skolans första Lucia den 3.12.1949. Skolans Lucia har sedan dess uppträtt på skolans julfest och på 80-talet började Lucia tillsammans med kören besöka bland annat stadens ålderdomshem, servicehem och sjukhus. Dessa är besök är oerhört viktiga och efterlängtade av patienter, åldringar samt personal. Tack till er alla som arrangerat och medverkat i Luciaarrangemangen genom alla år. Det är för många ett viktigt evenemang!
Sist vill jag återgå till början: En skola som jag upplever är mycket mer än en skola! Orden som blev under våren citerade i finlandssvensk dagspress. Jag har ovan försökt beskriva vår verksamhet. En del evenemang, främst de kulturella riktar sig ofta till allmänheten och arrangemangen involverar ofta någon eller några i personalen. Vi arbetar på bred front för det svenska språket, den finlandssvenska kulturen och miljön. Sen är naturligtvis skolans historia också märkbar. Idag är vi säkert en av de äldsta skolorna i Finland och jag tycker det är ett litet mirakel att hela skolan finns ännu idag. Kejserliga förordningar om indragna svenskspråkiga skolor på början på 1900-talet, arrangemangen i skolväsendet 1910-talet, inbördeskrig, finska nationalismen och förfinskandet på 1920- talet, ekonomiska svårigheter under flera omgångar, krig med nedbrunnen skola där bara askan blev kvar efter bombardemangen i februari 1944, avsaknaden av elever, hot om indraget undervisningstillstånd på 70- talet,. Att vi överlevt dessa hårda tider är som sagt ett mirakel och det finns många att tacka. Att skolan och våra tidigare elever vill visa sin tacksamhet syns bl.a. genom att det ofta finns en blomma på Marie Junelius eller Skol-Maijas (Maria Wäliheikki) grav. Det är viktigt att vi värnar om vår historia även i framtiden. Förra hösten firade vi på skolan Jägarrörelsens 100 års minne. Detta jubileum firades i flertalet skolor runtom i Finland och vår skola är en av de fyra Uleåborgs skolor med Jägare bland tidigare elever. I samband med festligheterna avtäcktes en minnestavla av Harry Lidström och skolans tidigare elev, kadett Lauri Hirvelä. Under festen fick vi höra försvarsmaktens hälsning framförd av överstelöjtnant Kimmo Rajala och ett festtal framfört av författaren Robert Brantberg. Robert berätta om skolans tre jägare, deras utbildning i Tyskland samt senare öden och äventyr. Skolans elever systrarna Mankkinen framförde Chopin på piano och Vivaldi på Cello. Lapplands militärmusikkår uppträdde med bland annat Jägarmarschen och avslutningsvis med Vårt Land. Bild: Harry Lidström och Lauri Hirvelä. Skolans tre jägare: Einar Jarl Björnström Ivar Magnus Lidström Helge Robert Söderström. Det hängde faktiskt en minnestavla över de lärare och elever som deltog i frihetskriget vårvintern 1918 redan tidigare. Tyvärr förstördes denna minnestavla vid de ryska bombardemangen av Uleåborg den 21-22 februari 1944. Skolans historia är ändå betydligt mycket mer än minnestavlor och bilder. Den är levande. Den är levande framförallt via våra tidigare elever, studerande och lärare som jag upplever känner väldigt starkt för skolan. Studenter som tittar in för att hälsa på sin tidigare skola och sina lärare, elever som kommer och säger att de gick på skolan på 70-talet eller ännu tidigare, vilket skedde nyligen på Uleåborgs valtorg. Då kom ett äldre svenskspråkigt par för att prata med mig. Efter en stund så visade det sig att de gått i skolan som brann ner under kriget. Det berättade om livet på skolan, lärarna och eleverna samt om livet som inackorderad. För mig kändes det helt otroligt faktiskt. Samhälleligt engagemang är det nästa jag vill utvidga tankegången till. Jag nämnde ovan valtorget. Vi har t.ex. lång tradition av att bjuda in politiker och en del av oss är kanske även aktivare inom politiken. Ofta förknippas vi med SFP, men faktiskt har nästan alla större politiska partier varit på skolan under de senaste
åtta åren. Av de som för tillfället förhandlar om regeringsbildande så har Alexander Stubb (Saml.) varit på skolan medan Juha Sipilä (C) fått låna en soppkanon. Av sannfinländarna har ännu inte någon varit på skolan men jag har framfört en inbjudan till Pirkko Mattila. Kanske detta är ett sätt att visa våra elever och studerande att alla ska vi kunna samarbeta med och tillsammans arbeta för vårt välfärdssamhälle. Genom åren så har vi också försökt hjälpa alla som behöver hjälp. Det handlar om tolkhjälp inom hälsovård, socialvården eller vid FPA. Emellanåt handlar det om att hitta en arbetare till ett företag eller kanske är det någon forskare från universitet som behöver hjälp med att hitta svenskspråkiga. En person använde uttrycket Sepänkatu, svenskspråkigt servicecenter och kanske det inte är långt borta från sanningen. Personligen hjälper jag gärna till så gott jag kan och orkar för jag tror att det behövs. Det jag önskar, och som finns hos många, är förståelse för den roll Svenska Privatskolan i Uleåborg har i ett bredare samhälleligt perspektiv. Sist vill jag tacka vår mycket kompetenta, duktiga och härliga personal som arbetar på Svenska Privatskolan i Uleåborg. Tack elever för att ni är motiverade och motiverande. Alla har ni arbetat intensivt och jag hoppas ni får en riktigt avkopplande sommar. Tack till er där hemma för gott fungerande samarbete och för att ni stöder våra lärare. Tack till er alla som arbetar för skolan i det tysta samt speciellt till Uleåborgs stad, Svenska kulturfonden och Stiftelsen Brita Maria Renlunds minnesfond. Jag vill också gratulera skolans och SKV:s hedersordförande Jouko Arranto till Hagforsmedaljen. Medaljen ges som erkänsla för förtjänstfull gärning till förmån för den svenska kulturen och det svenska språket i Finland. Det som alltid kännetecknat vårt arbete är öppenhet och respekt i en familjär atmosfär. Så vill vi också fortsätta jobba framåt, tack! Uleåborg 30 maj 2015 Sampo Backman, rektor