KAMMARRÄTTN I SUNDSVALL 2014-06- 1 0 Meddelad i Sundsvall Mål nr 3402-13 Sida 1 (4) KLAGAND Försäkringskassan Processjuridiska enheten, Sundsvall 851 93 Sundsvall MOTPART Ombud: Ann-Cathrine Sandberg Din Förlängda Am1 AB Skutgatan 2 973 41 Luleå ÖVRKLAGAT AVGÖRAND Förvaltningsrätten i Luleås dom den 19 november 2013 i mål nr 581-13, se bilaga A SAKN Assistansersättning från och med januari 2013 KAMMARRÄTTNS AVGÖRAND Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer. Försäkringskassans omprövningsbeslut den 23 januari 2013. Dok.Id 121501 Postadress Besöksad ress Telefon Telefax xpeditionstid Box 714 Södra Tjämgatan 2 060-18 66 00 060-18 66 52 måndag - fredag 851 21 Sundsvall -post: kammairnttenisundsvall@dom.se 08:00-16:00 www.kammarrattenisundsvall.se
KAMMARRÄTTN I SUNDSVALL Sida 2 Mål nr 3402-13 YRKANDN M.M. Försäkringskassan yrkar att kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer Försäkringskassans omprövningsbeslut den 23 januari 2013. Försäkringskassan anför i huvudsak följande. Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från det att den rätten senast prövades. Det är en ny förutsättningslös prövning och kan därmed leda till ett förändrat antal timmar eller indragning av assistansersättningen. Utredningen visar inte att behov av kvalificerade motivations- och aktiveringsinsatser är sådant att det kräver personal med ingående kunskaper om henne. Utredningen visar inte heller att hon skulle vara en fara för sig själv eller andra och att hon därför behöver tillsyn av övervakande karaktär. Hennes behov av hjälp med de grundläggande behoven bedöms inte uppgå till i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka varför rätt till assistansersättning inte föreligger.. motsätter sig ändring av förvaltningsrättens dom och anför bland annat följande. Hon kräver aktiverings- och motiveringsinsatser av kvalificerad karaktär och har ett behov av aktiv tillsyn. På grund av hennes funktionsnedsättning krävs att personerna som ska arbeta med henne har ingående kunskaper om hennes funktionsnedsättningar och kan tyda hennes signaler. SKÄLN FÖR KAMMARRÄTTNS AVGÖRAND Huvudregeln inom förvaltningsprocessen är att gynnande beslut vinner negativ rättskraft det vill säga att beslutet inte kan ändras till nackdel för den enskilde. Från denna regel finns flera viktiga undantag bland annat återkallelseförbehåll, som angetts i den tillämpliga författningen eller i det aktuella beslutet (se t.ex. RÅ 2000 ref. 16 och Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, 9 uppl. 2012 s. 127-129).
KAMMARRÄTTN I SUNDSVALL Sida 3 Mål nr 3402-13 Av 51 kap. 12 socialförsäkrings balken framgår att assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållande. Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1992/93: 159 s. 197) framgår att ett beslut om assistansersättning ska gälla oförändrat under två år, om inte väsentligt ändrade förhållanden inträffar dessförinnan. Avsikten är att den enskilde ska ha möjlighet att förntse sin ekonomiska situation t.ex. om han själv vill anställa en personlig assistent. Sedan två år förflutit, eller dessförinnan vid väsentligt ändrade förhållanden, ska dock omprövning ske av om förutsättningarna för assistansersättning föreligger och av det antal assistanstimmar som ersättning ska kunna utges för. När det gäller beviljad assistansersättning stadgas alltså ett undantag i författning från den allmänna förvaltningsrättsliga principen angående gynnande beslut efter det att två år löpt från beslutstillfället. n ny förutsättningslös prövning ska då göras av rätten till assistansersättning och av det eventuella antalet assistanstimmar som ersättningen ska utges för. I förevarande mål är det frågan om sådan omprövning eftersom det har gått mer än två år sedan det senaste beslutet om assistansersättning. Kammarrätten övergår därmed till att pröva frågan om har rätt till assistansersättning.. tillhör ostridigt den personkrets som kan ha rätt till assistansersättning. Det är i målet även ostridigt att själv rent fysiskt klarar de grundläggande behoven i fom1 av personlig hygien, måltider, att klä av och på sig samt att kommunicera med sin omgivning. Frågan blir därmed om : har ett grundläggande behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om henne och om detta behov i så fall uppgår till i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.
KAMMARRÄTTN I SUNDSVALL, Sida 4 Mål nr 3402-13 nligt kamman-ättens mening avser. hjälpbehov i huvudsak åtgärder för att aktivera och motivera henne vilket enligt rättspraxis inte ansetts avse de grundläggande behoven Gfr RÅ 2003 ref. 33). Hon har även ett behov av tillsyn för att hon inte ska dricka och äta för mycket eller felaktigt. Det kan dock inte anses vara fråga om ett behov av sådan aktiv tillsyn som är av övervakande karaktär vilket krävs för att det ska vara fråga om ett grundläggande behov Gfr RÅ 1997 ref. 23 ). kan därför inte anses ha ett grundläggande behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om henne. Hennes behov av hjälp med grundläggande behov understiger i genomsnitt 20 timmar per vecka. Kamman-ätten delar därmed Försäkringskassans bedömning att inte är berättigad till assistansersättning. Försäkringskassans överklagande ska därför bifallas. HUR MAN ÖVRKLAGAR, se bilaga B (formulär 4). I I /\ u){}l /OJ/Wf' M /id_ Mats Törnered kamrnan-ättslagman ordförande Torbjörn Helin k mman-ättråd referent wilu 1u&a.1 Gunnel Wadsten kammaitättsråd Kajsa Kellerborg kammaitättsfiskal föredragande
Sida 1 (1 4) FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål nr 581-13 Meddelad i Luleå Bilaga/\ KLAGAND Förvaltare: MOTPART Försäkringskassan Processjuridiska enheten 851 93 Sundsvall ÖVRKLAGAT BSLUT Försäkringskassans omprövningsbeslut den 23 januari 2013, dnr 69011-2012 SAKN Assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkrings balken (2010: 110), SFB FÖRVALTNINGSRÄTTNS AVGÖRAND Förvaltningsrätten upphäver Försäkringskassans beslut och fastställer att har rätt till fortsatt assistansersättning från och med januari 2013. Förvaltningsrätten överlämnar handlingarna i målet till Försäkringskassan för vidare åtgärder med anledning av denna dom. Försäkringskassan har då bland annat att beräkna, totala behov av personlig assistans; alltså såväl grundläggande som övriga personliga behov. Vidare ska Försäkringskassan då ta ställning till om eventuellt har rätt till retroaktiv utbetalning av assistansersättning från och med januari 2013. Dok.Id 42742 Postadress Besöksadress Telefon Telefax xpeditionstid Box 849 Residensgatan 17 0920-29 54 90 0920-22 04 59 måndag - fredag 971 26 Luleå -post: forvaltningsrattenilulea@dom.se 08:00-16:00 www.dom.se
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål nr 581-13 Sida 2 BAKGRUND är i dag en ung kvinna på 26 år. Sommaren 2002 fick hon en hjärntumör, vilket bland annat innebar att hon förändrades mentalt. fter ett recidiv under våren 2005 fick hon även ett påtagligt synfältsbortfall i höger synfält. Skadorna medför även att hormonreglering av vätska i kroppen är rubbad. Om hon dricker för mycket kan hon bli "vattenförgiftad", vilket är ett livshotande tillstånd. Intellektuellt förstår problematiken, men hon kan på ett emotionellt och praktiskt plan inte tillämpa den kunskapen. Vidare har hon en bristande impulshämning, vilket ytterligare försvårar situationen. behöver därför hjälp för att kunna reglera mat- och väskeintag. beviljades assistansersättning från och med oktober 2006, då med 2 169 timmar per sexmånadersperiod (motsvarande i genomsnitt cirka 85 timmar per vecka). Vid nästa tvåårsomprövning (Försäkringskassans beslut den 30 oktober 2008) beviljades hon en höjning till 2 576 timmar per sexmånadersperiod (motsvarande i genomsnitt cirka 98 timmar per vecka). Försäkringskassan bedömde då att hade behov av personlig assistans med 72,5 timmar per vecka för grundläggande behov och 25,5 timmar per vecka för andra personliga behov. Av Försäkringskassans utredning framgår att hela omfattningen av grundläggande behov avsåg aktiv tillsyn som krävde ingående kunskaper om henne. Vid Försäkringskassans nästa tvåårsomprövning beslutade Försäkringskassan, den 12 oktober 2012, att helt dra in assistansersättningen för från och med januari 2013. Detta med motiveringen att hennes behov av personlig assistans för de grundläggande behoven inte bedömdes överstiga 20 timmar per vecka. Av Försäkringskassans utredning nu framgår att ingen tid alls av hennes behov har bedömts utgöra ett grundläggande behov.
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål nr 581-13 Sida 3 Det överklagade beslutet Försäkringskassan beslutade vid omprövning att inte ändra sitt tidigare beslut, att inte längre hade rätt till assistansersättning från och med januari 2013. Beslutet motiverades enligt följande. Vid tvåårsomprövningen görs en ny förutsättningslös prövning. Denna prövning kan ha sin grund i förändringar i funktionsnedsättningen, men även en förändrad tillämpning av lagstiftningen beaktas. Praxis har medfört en snävare syn på de grundläggande behoven. Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att hjälpbehovet ska vara privat och av integritetsnära natur. Vidare att det inte torde vara alla praktiska hjälpbehov i samband med de grundläggande behoven som ska beaktas, utan endast de som är av mycket privat karaktär (se RÅ 2009 ref. 57). klarar sin personliga hygien, men behöver påminnelse om att duscha och tvätta håret. Hon klarar att klä av och på sig, men behöver guidas vid klädsel och påminnas om att byta kläder. äter och dricker själv, men behöver muntlig uppmaning för att inte äta och dricka för mycket. Vidare har hon inget behov av hjälp vid kommunikation, då hon pratar, förstår och gör sig förstådd. Försäkringskassan finner att det inte är visat att i är i behov av kvalificerade motivations- eller aktiveringsinsatser som kräver ingående kunskaper om henne för att förmå henne att överhuvudtaget äta, klä av och på sig, sköta sin hygien eller kommunicera. Hon bedöms inte ha behov av någon med så specifik kunskap om henne och hennes funktionsnedsättning, för att kunna få sina behov tillgodosedda. l bedöms inte heller utgöra en sådan fara för sig själv eller andra att hon har behov av tillsyn av övervakande karaktär. Däremot behöver l hjälp av personer med kunskap om henne och hennes funktionshinder. Försäkringskassan bedömer dock att det inte krävs sådan ingående kunskap om henne att detta utgör ett grundläggande behov i lagens mening.
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål nr 5 81-13 Sida 4 Försäkringskassan bedömer således att underlaget inte styrker att grundläggande hjälpbehov överstiger 20 timmar per vecka, varför hon inte har rätt till assistansersättning. Därmed kan inte heller assistansersättning beviljas för hennes övriga behov. PARTRNAS INSTÄLLNING Vad framför. yrkar att hon ska tillerkännas personlig assistans i tidigare beviljad omfattning, alltså med 2 576 timmar per sexmånadersperiod. Hon anför följande. Hon har inte blivit friskare med åren och de medicinska underlagen påvisar inga signaler om att hon blivit självständigare i vardagen. Hon har alltså en bestående hjärnskada och hennes hormonregkring av vätska i kroppen är rubbad. Detta innebär att hon måste ta medicin och reglera vätskeintaget. Om hon dricker för mycket kan hon bli vattenförgiftad, vilket är ett potentiellt livshotande tillstånd. Hon har även en bristande impulshämning, vilket ytterligare försvårar situationer. De personer som arbetar med henne måste ha ingående kunskaper om henne som person. Vidare måste insatserna utföras av ett begränsat antal personer. Det krävs också ingående kunskaper om henne för att inte "bli lurad" av hennes beteende. Hon kan utsätta såväl sig själv som andra för allvarliga risker, då hon saknar förståelse och konsekvenstänk. Försäkringskassan är inte bunden av tidigare prövningar vid en tvåårsomprövning. Däremot ska den enskilde kunna lita på ett tidigare gynnande beslut och att förmånen inte helt ska kunna dras in om funktionshindret och hjälpbehovet är detsamma. Även om rättsläget har förändrats så har inte bedömningen gällande just ingående kunskaper förändrats till den grad att detta nu ska påverka tidigare bedömningar. Hon är i behov av hjälp av mycket kvalificerande karaktär, eftersom hon saknar insikt över vad som är rätt, fel och farligt. Hon accepterar inte heller att :fa hjälp av
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål m 581-13 Sida 5 vem som helst. Utan aktiv tillsyn kan hon äta och dricka obegränsat, vilket innebär att hon riskerar att hamna i ett tillstånd där hennes hälsa allvarligt kan påverkas. Hennes funktionshinder kräver aktiverings- och motivationsinsatser av kvalificerad karaktär. Detta ipnebär att det krävs ingående kunskaper om henne som person för att man ska kunna förmå henne att verkställa de grundläggande behoven. Det krävs även ingående kunskaper om henne för att förhindra att hon utsätts för allvarliga risker. Tillsynsbehovet är således av övervakande karaktär. Vad Försäkringskassan framför Försäkringskassan motsätter sig bifall till överklagandet och framför följande. Försäkringskassans tvåårsomprövning handlar inte om att någon tidigare felaktig bedömning har rättats till. Anledningen till att Försäkringskassan inte längre anser att l. har behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskap, följer av förändrad tillämpning av lagstiftningen utifrån avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen. Utredningen ger stöd för att behöver viss tillsyn samt vissa motiverings- och aktiveringsinsatser. Motiverings- och aktivitetsinsatsema som hon behöver är dock inte sådana kvalificerade insatser som avses. Inte heller behövs en person med ingående kunskaper om henne och hennes funktionsnedsättning för att motivera och aktivera henne. Hennes behov av tillsyn- för att exempelvis förhindra henne att kliva rakt ut i gatan, äta eller dricka obegränsade mängder eller avbryta tvångshandlingar - är inte av den övervakande karaktär där aktivitet krävs för att förhindra att hon skadar sig själv eller andra; vilket i praxis har föranlett att tillsynsbehovet utgjort ett grundläggande behov. UTRDNINGN I MÅLT Förvaltningsrättens bedömning- som redovisas senare under en egen rubrikgrundar sig bland annat på den utredning som föreligger i målet. Här nedan redovisas de olika bestämmelser och förarbeten som varit aktuella, praxis samt medicinsk utredning.
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål nr 581-13 Sida 6 Tillämpliga bestämmelser n försäkrad som omfattas av 1 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kan för sin dagliga livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a LSS. De bestämmelser i LSS som avser utförandet av insatsen personlig assistans tillämpas också på personlig assistans enligt detta kapitel (51 kap. 2 SFB). För rätt till assistansersättning krävs att den försäkrade behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a LSS (51 kap. 3 SFB). Med personlig assistans avses enligt 9 2 personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov). Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov även har rätt till insats enligt 9 2 LSS för andra personliga behov om behoven inte kan tillgodoses på annat sätt (9 a LSS). Aktuella förarbeten I förarbetena till LSS och den tidigare lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) anförs följande avseende insatsen personlig assistans. Personlig assistans ska vara förbehållen den som behöver hjälp med mycket personliga angelägenheter som den personliga hygienen, att inta måltider, att kommunicera med andra. Insatsen bör alltså vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade fall. Något krav på att stödbehovet ska ha en viss tidsmässig omfattning föreligger inte. Dock har tidsfaktorn självfallet betydelse. Ju större stödbehov i tid som föreligger desto mer talar omständigheterna för att rätt till biträde av assistent föreligger (prop. 1992/93:159 s. 174 f.).
FÖRVALTNINGSRÄTTN 2013-11 -19 Mål nr 581-13 Sida 7 I senare förarbeten till LSS och LASS uttalas följande om personlig assistans. Det är främst personer med fysiska funktionshinder och med de mest omfattande behoven som blir berättigade till insatsen personlig assistans. Personer som helt eller i stor utsträckning själva klarar av att på egen hand sköta sina personliga behov och som enbart har behov av motivations- och aktiveringsinsatser bör inte ha rätt till personlig assistans. Det är viktigt att dessa personer i stället far sina behov tillgodosedda genom andra insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen, som i många fall på ett bättre sätt kan tillgodose behoven. Behov av insatser för att förmå en person att klä på sig, äta etc. berättigar inte till personlig assistans (prop. 1995/96:1 46 s. 13 f. och 20). Praxis I praxis har frågan om rätten till personlig assistans avseende just motivationsoch aktiveringsinsatser samt tillsyn prövats vid flera tillfällen. Högsta förvaltningsdomstolen har i några avgöranden uttalat följande, i mål rörande personlig assistans enligt LSS respektive assistansersättning. n person med psykisk ohälsa samt hjärnskada och hörselnedsättning. Han klarade av att rent fysiskt sköta hygien och påklädning om han var motiverad till det. Vidare kunde han äta själv, om han fick hjälp med att tillreda maten. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att utredningen visade att personen själv kunde tillgodose sina grundläggande behov. Vidare att den hjälp som behövdes i sammanhanget avsåg att aktivera och motivera honom. Hans behov ansågs därmed vara av annat slag än som förutsätts i 9 a LSS, var:for han inte hade rätt till personlig assistans (RÅ 1997 ref. 28). n person som efter en operation fått en funktionsnedsättning i form av hypofysinsufficiens. Detta medförde bland annat behov av total substitution av hypofyshormonema livet ut, med medicinering flera gånger om dagen. Vidare hade han en intellektuell funktionsstöming, nedsatt syn samt kraftig övervikt på grund av aptitrubbning. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att personen hade en allvarlig sjukdom som kännetecknades av reducerat näringsbehov, omättlig aptit
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål m 581-13 Sida 8 och avsaknad av mättnadskänsla. Samt att sjukdomen ledde till okontrollerad viktökning och en för tidig död om näringsbehovet inte reglerades. Han ansågs sakna förmåga att själv sköta sin kosthållning och behövde därför ständig övervakning. Högsta förvaltningsdomstolen fann att hans behov av assistans var av sådan art och omfattning att han hade rätt till assistansersättning (RÅ 1997 not. 60). n person som led av psykisk sjukdom och därmed hade svåra tankestömingar med åtföljande koncentrationssvårigheter och plötsliga aggressionsutbrott. Hon klarade tekniskt av att själv sköta sina basala behov, men kunde inte fullfölja påbörjade aktiviteter utan hjälp. Hennes psykiska sjukdom innebar att hon handlade oberäkneligt och irrationellt. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att den hjälp hon behövde inte kunde anses bestå i huvudsak sådana motivations- och aktiveringsinsatser som inte bör ge rätt till personlig assistans. Vidare att hon i viss mån också hade behov av sådan aktiv tillsyn som ger rätt till insatsen. Den hjälp hon behövde ansågs även förutsätta ingående kunskaper om henne. Hon hade därför rätt till assistansersättning (RÅ 2000 not. 97). n person som rent motoriskt klarade att i huvudsak själv sköta sin personliga hygien, klä av och på sig samt äta sina måltider; endast ett visst behov av hjälp i dessa avseenden. Den helt dominerande delen av hans hjälpbehov kunde i stället hänföras till hans psykiska skador. Han hade dåligt minne, bristande orienteringsförmåga i tid och rum samt avsaknad av mättnadskänsla. Vidare kunde han föra samtal etc., men glömde mycket snabbt vad han hört och läst. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att personen hade behov av hjälp och vägledning av relativt kontinuerlig art. Däremot ansågs behovet inte vara sådan aktiv tillsyn som var av övervakande karaktär. Inte heller ansågs han ha behov av att hjälpen måste ges av ett begränsat antal personer som förutsatte ingående kunskaper om honom. Högsta förvaltningsdomstolen fann därmed att hans hjälpbehov inte kunde anses avse hans grundläggande behov, varför han inte hade rätt till assistansersättning (RÅ 2003 ref. 33).
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål nr 581-13 Sida 9 I senare praxis har frågan om personkretstillhörighet i förhållande till rätten till personlig assistans särskilt prövats. Vidare om det finns ett tidsmässigt lägsta krav för att överhuvudtaget ha rätt till personlig assistans enligt LSS. Dessutom om hjälpbehovet måste vara av visst personligt och integritetskänsligt slag för att det bör beaktas. Därutöver bekräftades tidigare praxis om vilka krav som uppställs för att aktiverings- och motivationsinsatser samt aktiv tillsyn ska anses som grundläggande behov. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade följande. n person kan anses tillhöra personkretsen enligt 1 3 LSS utan att för den skull uppfylla förutsättningarna för personlig assistans. Insatsen personlig assistans ska vara förbehållen hjälpbehov som uppfattas som mycket privata och känsliga för den personliga integriteten eller förutsätter någon specifik kompetens. Aktiveringsoch motivationsinsatser av olika slag räknas normalt sett inte till de grundläggande behoven (hänvisade till tidigare praxis). Dock kan en annan bedömning göras om det är fråga om att den enskilde, huvudsakligen på grund av sitt psykiska tillstånd, behöver sådan aktiv tillsyn som närmast har karaktär av övervakning. Påminnelser, praktiska instruktioner och liknande kan inte räknas till sådan kvalificerad tillsyn. Det är inte all hjälp med t.ex. måltider eller påklädning som kan anses vara av det personliga och integritetskänslig slag att det bör beaktas. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att personen i fråga inte hade behov av hjälp av det personliga och integritetskänsliga slag som krävdes i matsituationen. Vidare att hans behov bara till mycket begränsad del avsåg grundläggande behov rörande hygien, toalettbesök samt av- och påklädning. Högsta förvaltningsdomstolen fann att därmed att hans grundläggande behov inte var av den karaktär och omfattning som förutsätts för att ha rätt till personlig assistans (se RÅ 2009 ref. 57). Medicinsk utredning I intyg- av dr Hans-Åke Moberg, den 29 februari 2012 - uttalas följande. har svårigheter att planera, förstå konsekvenser av impulshandlingar och pengars betydelse samt att sköta hygien och mathållning. Därför behöver hon påminnelse och tillsyn med detta. Trots kännedom om sina problem har. svårt att alltid handla efter det, utan behöver
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål m 581-13 Sida I 0 påminnelser och ständig tillsyn eftersom uthållighet saknas. Hon behöver också assistenter till hjälp för att förstå andras behov och känslor. I intyg av- leg. psykologen ija Strand Ruuth, den 2 maj och 11 december 201 2 samt den 18 mars 2013 uttalas följande. Konsekvenserna av. hjärnskada är bestående. Hon har mycket svårt att organisera sin vardag, svårt att initiera aktiviteter och stora svårigheter att inhibera impulser. Vidare har stora uppmärksamhets- och uthållighetsproblem, vilket påverkar allt i hennes vardag. Hon har också svårt att följa överenskommelser och regler samt att se konsekvenser av sitt agerande. förmår inte heller att hejda destruktiva och negativa impulser på egen hand. Hennes personlighetsförändring präglas av en positiv och distanslös attityd, bristande impulskontroll och ansvarslöst handlande. Vidare har hon svårt att avstå ifrån omedelbar behovstillfredsställelse.. "fastnar" lätt i olika tvångsmässiga tankar och handlingar, vilka ytterligare påverkar hennes möjlighet att fungera i vardagen. Utan yttre hjälp kan tvånget medföra att hon fastnar i en pågående tanke eller aktivitet utan att komma vidare. har alltså behov av yttre stöd och kontroll inom samtliga livsområden för att kompensera funktionsnedsättningen. Annars blir hennes vardag kaotisk. ff har därför ett exceptionellt stort behov av personligt stöd, med ingående kännedom och kunskap om hennes hjärnskada. Hon behöver stöd i såväl aktiva motivationsinsatser som direkt hindrande och avbrytande av plötsliga impulser, tvångstankar, tvångshandlingar och agerande. SKÄLN FÖR FÖRVALTNINGSRÄTTNS AVGÖRAND Omprövning av tidigare beslut om assistansersättning Försäkringskassan har efter en tvåårsomprövning beslutat att inte längre har rätt till assistansersättning. Detta eftersom hennes grundläggande behov inte längre ansågs överstiga 20 timmar per vecka.
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål nr 581-13 Sida 11 Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden (51 kap. 12 SFB). Av förarbetena framgår att omprövning så ska ske av om förutsättningarna för assistansersättning föreligger och av det antal timmar som ersättningen ska kunna utges för (prop. 1992/93:159 s. 197). Förvaltningsrätten kan således konstatera att Försäkringskassan ska göra en så kallad förutsättningslös omprövning av behovet av assistanserättning, utifrån de vid prövotillfället aktuella förhållandena. Då ska beaktas såväl det medicinska och övriga underlaget som vad den enskilde uppgett om sitt behov av assistansersättning. Försäkringskassans bedömning från tidigare beslut måste alltså inte följas. Däremot bör självklart tidigare utredning och beslut få stor betydelse, om förhållandena i övrigt är oförändrade. n tvåårsomprövning ska således, enligt förvaltningsrättens mening, inte kunna användas för att rätta till ett beslut som från början var dåligt gjort eller dokumenterat. Detta eftersom den enskilde bör kunna lita på och planera sin vardag utifrån att ett gynnande beslut av denna karaktär kommer att stå sig. Allt utifrån att lagstiftaren inte har ändrat bestämmelserna. Förvaltningsrätten konstaterar att funktionshinder och hjälpbehov inte har förändrats nämnvärt sedan hon först beviljades assistansersättning från och med oktober 2006. Förvaltningsrätten bedömer därför att Försäkringskassans tidigare beslut - från september 2006 respektive oktober 2008 - även nu bör få stor betydelse när frågan om hennes fortsatta rätt till assistansersättning prövas. rätt till assistanserättning Det är ostridigt att t tillhör personkretsen enligt 1 LSS. För att hon också ska ha rätt till assistansersättning måste hennes behov av hjälp med de grundläggande behoven i genomsnitt överstiga 20 timmar i veckan. Frå-
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål nr 5 81-13 Sida 12 gan i målet är således om l, fortfarande uppfyller förutsätt- ningarna för att ha rätt till assistansersättning. Handlingarna i målet ger stöd för att funktionsnedsätt- ning medför vissa svårigheter i den dagliga livsföringen. Förvaltningsrätten bedömer dock att hennes grundläggande behov av hjälp avseende personlig hygien, måltider, av- och påklädning san1t att kommunicera är mycket begränsat. I denna del har hon inte heller tidigare varit beviljad någon tid för ett grundläggande behov. Frågan är då om : behov av aktiverings- och motivationsinsatser samt tillsyn är av sådan karaktär och omfattning att det ska anses som ett grundläggande behov. Försäkringskassan har alltså tidigare bedömt att behövde en person vid sin sida all vaken tid, för att förhindra att hon äter och dricker obegränsat. Vidare att den hjälp hon behövde krävde ingående kunskaper om henne som person samt var av sådan övervakande karaktär som enligt praxis ansågs utgöra ett grundläggande behov. Denna bedömning gjorde Försäkringskassan senast vid förra tvåårsomprövningen i oktober 2008. Förvaltningsrätten noterar att vid den tiden fanns redan Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden som hade tagit ställning till just dessa frågor (se bland annat ovan redovisade). Försäkringskassan har vid den nuvarande prövningen helt ändrat uppfattning om karaktären av : hjälpbehov. Numera menar Försäkringskassan att hon inte till någon del behöver sådan hjälp som anses utgöra ett grundläggande behov. Försäkringskassan påtalar att den ändrade bedömningen just beror på att rättsläget har förändrats sedan den föregående prövningen och hänvisar till Högsta förvaltningsdomstolens avgörande därefter (RÅ 2009 ref. 57). Förvaltningsrätten bedömer att Högsta förvaltningsdomstolens avgörande från år 2009 egentligen inte innebar någon ändring av rättsläget, just avseende vad som krävs för att aktiverings- och motivationsinsatser samt tillsyn ska anses vara av
FÖRVALTNINGSRÄTTN Mål nr 581-13 Sida 13 sådan art och omfattning att det utgör ett grundläggande behov. I denna del hänvisade Högsta förvaltningsdomstolen till tidigare avgöranden. Därutöver förtydligade Högsta förvaltningsdomstolen endast att påminnelser, praktiska instruktioner och liknande inte kunde räknas till sådan kvalificerad tillsyn, som annars krävs för att anses som ett grundläggande behov. I avgörandet togs därefter upp helt andra frågeställningar; såsom om det finns ett visst tidsmässigt lägsta krav för att berättiga till LSS samt att hjälpbehovet ska vara av visst personligt och integritetskänsligt slag för att beaktas (se ovan redovisade RÅ 2009 ref. 57).. menar att hon har ett omfattande behov av påminnelser samt aktiverings- och motiveringsinsatser för att kunna fungera i vardagen. Den medicinska utredningen styrker att : har mycket svårt att planera, initiera, organisera och vidmakthålla aktiviteter i vardagen. Förvaltningsrätten anser att hennes behov i denna del är relativt omfattande. Detta eftersom hon mycket snabbt glömmer, ändrar sig och fastnar i olika beteenden. påtalar vidare att hon har behov av aktiv tillsyn under all vaken tid. Detta eftersom hon saknar insikt i vad som är rätt, fel och farligt samt kan utsätta såväl sig själv som andra för allvarliga risker. Hon anför vidare att utan aktiv tillsyn, finns risk för att hon kommer att äta och dricka obegränsat. Förvaltningsrätten anser att den medicinska utredningen även i detta avseende styrker att. har ett omfattande behov av tillsyn. I vissa avseenden kan det också vara så att det utgör en fara för henne själv om hon inte erhåller sådant stöd. xempelvis när det gäller mat- och vätskeintag samt olika destruktiva impulser. Dessutom gör gällande att det stöd hon behöver måste tillgodoses av personer som har ingående kunskaper om henne. Också i detta avseende får den medicinska utredningen anses styrka att har svårt att anpassa sig till och följa instruktioner om hon inte har förtroende för samt känner personen väl. Bland annat uppges att hon genom åren har fått byta personliga assistenter emellanåt, då de inte har lyckats i sin uppgift att motivera och få henne delaktig i olika livsområden.
FÖRVAL TNINGSRÄ TTN Mål nr 5 81-13 Sida 14 Förvaltningsrätten bedömer att det är något tveksamt om behov av insatser skulle bedömas vara sådana att de ryms inom ramen för vad som kan betraktas som ett grundläggande behov - om detta vara första gången som hennes behov prövades. ftersom hennes funktionshinder samt behov av hjälp och stöd inte har förändrats nämnvärt över tid måste dock prövningen, enligt förvaltningsrättens mening, göras mer nyanserad än så. Därvid bör alltså Försäkringskassans tidigare utredning och för gynnande beslut ges stort utrymme. Vid en sammantagen bedömning finner därför förvaltningsrätten att har gjort sannolikt att såväl hennes behov av aktiverings- och motiveringsinsatser som tillsyn är av sådan art och omfattning att det bör räknas som ett grundläggande behov. Vidare att hennes behov av insatser behöver tillgodoses av en person som har ingående kunskaper om henne. Då har också särskilt beaktats att den medicinska utredningen tydligt påtalar vikten av att : även fortsättningsvis behöver personlig assistans för att kunna fungera väl i vardagen. Överklagandet bör därför bifallas. Förvaltningsrätten anser att det :far ankomma på Försäkringskassan att göra den vidare utredning som behövs för att klargöra i vilken omfattning hennes behov av personlig assistans ska tillgodoses. I avvaktan på detta bör hon :fa rätt till assistansersättning av motsvarande omfattning som tidigare; alltså med 2 576 timmar per sexmånadersperiod, motsvarande cirka 98 timmar per vecka, från och med januari 2013. HUR MAN ÖVRKLAGAR Hur överklagar denna dom framgår av formulär DV 3104/l C, se bilaga.. -/;/j usann. I avgörandet har även nämndemännen Marianne Baas, Åke Bäckman och Adrian Mirell deltagit.