Juridiska fakulteten

1 Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet Majeed Alnashi Tolkning, översättning och språkanalyser ur rättssäkerhetsperspektivet Examensarbete 30 högskolepoäng Förvaltningsrätt Termin 9

2 Innehållsförteckning Sammanfattning 5 Förord 6 Förkortningar 6 Nyckelord 6 Inledning 7 Syfte 7 Avgränsning 7 Metod 7 Disposition 7 1. Tolkningsformer 8 1.1. Konsekutivtolkning 8 1.2. Simultantolkning 8 1.3. Viskningstolkning 9 1.4. Resumétolkning 10 1.5. Teckenspråkstolkning 10 1.6. Övrigt 11 2. Tolkningsområden 11 2.1. Rättstolkning 11 2.1.1. Inledning 11 2.1.2. Domstolar 11 2.1.3. Åklagare och polis 13 2.1.4. Advokater, m.m. 14 2.2. Sjukvårdstolkning 15 2.3. Social och föresäkringstolkning 16 2.4. Arbetsmarknadstolkning 17 2.5. Asyltolkning 17 3. Utbildning och Kammarkollegiet 19 3.1. Inledning 19 3.2. Skillnaderna mellan gamla och nya utbildningen 19 3.3. Universitet 20

3 3.4. Folkhögskolor 21 3.5. Studieförbund 22 3.6. Olika kompetenser (tolkprov) 23 3.6.1. Ickeutbildad tolk 23 3.6.2. Utbildad tolk 24 3.6.3. Auktoriserad tolk 24 3.6.4. Sjukvårdstolk 25 3.6.5. Rättstolk 26 3.7. Fortbildning och andra kurser 27 4. Tolkförmedlingar 28 4.1. Inledning 28 4.2. Kommunala tolkförmedlingar 28 4.3. Privata tolkförmedlingar 29 4.4. Konkurrensen mellan kommunala och privata 30 tolkförmedlingar 5. Tolketik 31 5.1. Tystnadsplikt 31 5.2. Neutralitet 33 5.3. Jäv 33 5.4. Övrigt 34 6. Rättssäkerhetsperspektivet 34 6.1. Brist på tolkar, auktoriserade tolkar och tolkar med 35 specialkompetens 6.2. Bekant eller släkt som tolk 36 6.3. Lägsta prisprincipen. 37 6.4. Användning av telefontolkning 40 6.5. Tolkförmedlingar 41 6.6. Klientens möjligheter att påverka tolkningen 44 6.7. Tolk till klientens andra, tredje eller fjärde språk 44 6.8. Dialekter 46 6.9. Tolk men mellan vilka språk? 47 6.10. Religion, politik och kön 48 6.11. Terminologi 50 6.12. Brist på praktik och granskning 52 6.13. Övrigt 53

4 6.14. Sammanfattning angående rättssäkerheten 53 7. Översättning 55 8. Språkanalys 57 8.1. Bakgrund 57 8.2. Vad är språkanalys? 57 8.3. Vilka är analytikerna? 57 8.4. Skandaler 58 8.5. Fördelarna med språkanalyser 59 8.6. Nackdelarna med språkanalyser 60 8.7. Slutsats 60 8.8. Källförteckning 61 9. Avslutande ord 61 10. Källförteckning 62 10.1. Litteratur och källmaterial 62 10.2. Offentligt tryck. 62 11. Intervjuer 63 12. Ordlista 64

5 Sammanfattning I dagens mångkulturella samhälle som vi lever i är tolkning och översättning en mycket viktig del av samhällets funktion och arbete. Många berörs av denna fråga på ett eller annat sätt. Det kan röra sig om läkaren som träffar patienter eller domaren som skall döma tilltalade. Det svenska samhället är skyldigt att erbjuda individen möjligheten att kunna förstå sina rättigheter och skyldigheter. Detta kan omöjligen åstadkommas utan hjälp av tolkar som fungerar som redskap mellan samhället och individen. I detta arbete utgår jag i stor utsträckning från mina egna erfarenheter av verksamheten. Jag har själv arbetat i tretton år som tolk och under flera år som översättare och språkanalytiker. Det har varit mycket svårt att hitta källmaterial som skulle vara användbara i skrivandet av denna uppsats eftersom ämnet inte är tillräckligt utforskat. Jag vill inte påstå att allt jag har skrivit är att anse som självklara sanningar men jag är övertygad om att många tolkar, tolkanvändare, tolkförmedlingar och andra kommer att känna igen mycket av det jag skriver om. Mycket av det jag skriver kan verka kritiskt mot systemet men jag anser att inget kan förbättras om inte det granskas på ett kritiskt sätt. Fokus i denna uppsats ligger på tolkningen eftersom mycket av resurserna läggs på just denna då största säkerhetsriskerna finns just här. När det gäller översättning så är rättssäkerhetsaspekterna mera begränsade och därför så berörs frågan endast i de delar som jag anser vara av betydelse. Språkanalyserna har varit en hett omdebatterad fråga ur rättssäkerhetssynpunkt, men frågan har på sistone inte varit så intressant. Frågan är i sig värd en egen analys och en egen uppsats då den är, och har varit, en stor säkerhetsrisk.

6 Förord Jag vill i detta förord passa på att tacka alla som har hjälpt mig med denna uppsats. Jag vill rikta särskilt tack till min handledare Docent Annika L Veloz Roca som var villig att vara min handledare och som gav mig uppmuntran och känslan av att det jag skriver är något unikt vilket varit en förutsättning för att jag ska arbeta med uppsatsen. Jag vill även tacka min hustru Rolla som alltid har varit till stort stöd för mig under utbildningen och under uppsatsskrivandet. Det har sannerligen varit flera jobbiga år men slutet på tunneln närmar sig. Jag vill även rikta särskilt tack till mina föräldrar och mina andra familjemedlemmar som genom uppmuntran och tjat har varit till stor hjälp för mig att kunna hålla ut och att känna pressen att bli klar. Tack Kristina Alnashi för korrekturläsningen. Tack även till alla tolkar, tolkförmedlare, advokaten och jurister som har låtit mig intervjua dem för att kunna få deras syn på frågan. Alain, Mattias, Fredrik, Ivan ni har varit underbara. Till alla vill jag bara säga Shokran Djazilan Majeed Alnashi maj 2008 Förkortningar 1. SOU statens offentliga utredningar 2. SFS svensk författningssamling 3. BRÅ Brottsförebyggande rådet 4. TÖI tolk och översättarinstitutet Nyckelord Tolkning Översättning Tolkförmedling Språkanalys Tolkutbildning

7 Inledning Språk har i alla år varit ett medel för människan att kunna kommunicera. Forskarna har inte varit ense om när de olika språken bildades och ännu mindre varför det blev så många språk men de som är troende vet att Bibeln säger att det var GUD som såg till att människan fick olika språk och att det blev förvirring bland människorna då de inte förstod varandra. Alla är nog ense idag om att det råder en förvirring bland människorna som inte förstår varandra. En tolk är lösning på detta problem men det kan också skapa andra typer av problem vilket kommer att behandlas i denna uppsats. Tolkning har definierats enligt följande: tolkning möjliggör kommunikation mellan två eller flera parter som inte förstår varandras språk men som vill eller måste ha kontakt med varandra 1 Tolkningen har många olika former precis som kvalitén på tolkningen. Skillnaderna kommer att behandlas nedan. Syfte Syftet med denna uppsats har varit att belysa vilka rättssäkerhetsrisker det finns med en samhällsnyttig tjänst som tolkning utgör. Avgränsning Fokus för denna uppsats har legat på tolkningen. Uppsatsen tar upp tolkutbildning och tolkkvalité ur tolkens synvinkel och behandlar inte språksvårigheterna som kan uppstå i samband med tolkningen. Metod Arbetet kommer att utföras ur en tolks syn på frågan och behandlar de olika problemen som kan dyka upp pga. brist på kompetens hos tolkar samt rättssäkerhetsriskerna som följer med den bristande kompetensen. Disposition I uppsatsen har jag valt att ge en bakgrund för vad tolkning och tolkutbildningen innehåller, sedan övergår jag till att behandla olika kompetenser och tolkförmedlingars arbete. Som avslutning behandlar jag olika rättssäkerhetsrisker som kan dyka upp pga. olika omständigheter. 1 Tolk och översättarinstitutet, 1996 (2005), Tolkkunskap, upplaga 2:3, Fritzes AB Västra Frölunda sid 4 samt sid 74.

8 1. Tolkningsformer 1.1 Konsekutivtolkning 2 Definitionen av ordet konsekutiv kan kasta ljus på vad denna form av tolkning innebär. Ordet betyder omedelbart följande efter. Denna form av tolkning innebär helt enkelt att ena parten får möjlighet att tala medan andra parten är tyst under tiden. När talaren är klar med det han vill säga då tolkar tolken det som har sagts till andra parten. Detta kräver naturligtvis att talaren inte talar alldeles för långa meningar och stycken eftersom tolken förväntas att återge allt som talaren har sagt och inte göra någon resumé (se nedan resumétolkning). I vissa offentliga sammanhang så kan talaren tala mycket långa stycken eller rentav tala i flera minuter och först då talaren avslutat sitt anförande så ges tolken möjlighet att tolka. Denna form av tolkning kräver att talaren i god tid lämnat ut talet till tolken så att tolken har hunnit förbereda att hålla ett liknande anförande på det andra språket. Ingen tolk skall förväntas komma ihåg allt efter ett anförande på flera minuter om inte han eller hon givits möjlighet att i god tid ta del av innehållet. Konsekutiv tolkning förekommer i regel när det är offentliga sammanhang, t.ex. vid konferenser och affärssamtal. Detta är dock den mest förekommande situationen i Sverige i samband med enskilda personers sammanträffande med olika myndighetspersoner. De flesta tolkningar sker när en individ har ett möte med sin läkare, sköterska, skola, advokat, försäkringskassa, arbetsförmedlingen, sociala handläggare, beslutsfattare hos migrationsverket m.m. 1.2 Simultantolkning 3 Simultantolkning är den form av tolkning som av många anses vara den svåraste formen och det beror på att ordet simultan betyder samtidigt. Att tolka en annan persons tal samtidigt som han eller hon talar kräver mycket av tolken. I regel hinner tolken inte göra några särskilda anteckningar, inte använda sig av ordbok eller ord lista, och inte heller ha tid att reflektera över vilka synonymer som är mest lämpad att använda i sammanhanget. Tolken får inte ligga mycket efter talaren eftersom han i så fall riskerar att missa en del av budskapet. Tolken får som princip bara ligga några sekunder efter talaren och dessa sekunder ska vara nödvändiga för att tolken skall kunna uppfatta meningen och kunna förmedla det på ett acceptabelt sett. Naturligtvis förväntas tolkningen inte vara av samma höga kvalité som av tolkar som tolkar konsekutivt. Det finns dock undantag då en del tolkar känner att de presterar mycket bra 2 Tolk och översättarinstitutet, 1996 (2005), Tolkkunskap, upplaga 2:3, Fritzes AB Västra Frölunda sid 12. 3 Tolk och översättarinstitutet, 1996 (2005), Tolkkunskap, upplaga 2:3, Fritzes AB Västra Frölunda sid 13.

9 vid simultantolkning då det många gånger krävs en 100 % fokusering på det talaren säger medan i konsekutivtolkning kan försämra tolkens fokus om tolkningen anses vara av lättare karaktär. Simultantolkningens användningsområden är i regel i samband med konferenser, möten och liknande. Domstolsväsendet är också ett område där simultantolkningen är att föredra även om det i många fall inte är ett krav, särskilt i de språk där det finns brist på kvalificerade tolkar och där tolkningen utförs under kortare del av rättegången, t.ex. vid vittnesförhör. När tolkningen sker på konferenser och möten är det ofta så att tolken/tolkarna får ett eget tolkrum där han kan sitta och lyssna samtidigt som han tolkar. När sådana anläggningar används är det inte sällan som tolkarna samarbetar och hjälper varandra med att slå upp i ordlistor och snabbt kommer med förslag på vilket ord som kan vara lämpligt att använda i ett visst sammanhang. Tolkningen sker också växelvis mellan tolkarna och varar korta stunder. I regel så är det två tolkar som turas om att tolka men det kan vara flera tolkar om tolkningen anses vara för lång eller för komplicerad och/eller innehåller flera ämnesområden. Tolken brukar inte sällan tolka 10 till 15 minuter innan han byts av och det beror på att denna form av tolkning anses vara mycket krävande. Tolkarna får i princip aldrig paus och de kan inte be talaren att vänta tills de har hittat ett visst ord, då tolkarna under inga omständigheter får märkas och inte heller störa talarens anförande. Tolkningen i dessa fall sker till ett språk och inte till och från det talade språket. Eftersom tolkningen sker till ett visst språk är det ofta som tolken tolkar till sitt eget modersmål eller till det språk han själv anser sig behärska bäst. Tolkning i domstolarna är lite speciell eftersom den ofta sker i form av viskningstolkning (se nedan 3.1.2.). Tolkningen i domstolarna kan vara påfrestande för en tolk som arbetar ensam särskilt om tolken får i uppdrag att tolka hela förhandlingen själv. Domstolarna tar ofta hänsyn till det. I långa och besvärliga förhandlingar som sträcker sig över flera dagar kan domstolen välja att ha fler än en tolk i ett och samma språk för att kunna garantera rättssäkerheten i det att tolkningen skall kunna hållas på en tillräckligt hög nivå. 1.3 Viskningstolkning Denna form av tolkning påminner mycket om simultantolkning dock är den mindre förekommande i offentliga sammanhang som konferenser och möten och mera förekommande i rättegångar. Domstolarna har i regel mycket pressat schema och tiden som är bestämd till rättegången är mycket sällan anpassad så att den ger utrymme till att det ska ske en vanlig konsekutivtolkning. Domstolarna föredrar att tolkningen sker i form av viskningstolkning, dvs. tolken sitter nära personen som behöver tolk och viskar mer eller mindre i örat på denna person. I en del domstolar som har lite modernare rättegångssalar så har denna form utvecklats till att tolken sitter vid en viss särskild plats och har hörsnäcka samt mikrofon som han talar i samtidigt som rättegången pågår. Personen som är i behov av tolk har möjlighet att själv ha en hörsnäcka där han kan välja mellan olika kanaler och kan välja att lyssna till talaren eller till tolken. Dessa relativt enkla lösningar är mycket prak

10 tiska då de ger tolken möjlighet att på avstånd tolka utan att hela tiden behöva bli distraherad av den andra personens rörelser, intresse av tolkningen eller andra störande moment som jag inte går in på i detta sammanhang. Denna form av hjälpmedel kan även vara till stor hjälp när åhörarens hörsel är nedsatt eftersom det är mindre störande att han höjer ljudet på sin egen hörsnäcka än att tolken behöver höja rösten så pass högt att ordet viskningstolkning förlorar sin innebörd än då det blir mer skriktolkning än viskningstolkning. Med hjälp av dessa redskap kan tolken tolka samtidigt till betydligt fler personer som kan vara i behov av hjälp och det gör att denna form av tolkning övergår till att vara en simultantolkning snarare än viskningstolkning. Skillnaden i dessa sammanhang är att tolken har möjlighet att be om paus och att stoppa en förhandling om detta är nödvändigt för att inte äventyra rättssäkerheten. 1.4 Resumétolkning Resumétolkning innebär att tolken gör en egen sammanfattning av det som talaren har sagt. Denna tolkningstyp är mycket ovanlig i Sverige och förekommer nästan aldrig i kontakttolkning, åtminstone inte så att den skall anses vara en godkänd form av tolkning. Enligt god tolksed så har tolken skyldighet att tolka allt som sägs mellan parterna och då skulle resumétolkningen falla bort redan vid nämnandet av formen. Tolken som är neutral och opartisk samt inte sällan saknar kunskap om vad talaren har för syfte med det han säger, kan inte göra en bedömning av vad som skall tolkas och vad som skall utelämnas. Det som för tolken kan verka intressant och av betydelse kan vara helt betydelselöst för talaren och åhöraren samt viceversa. 1.5 Teckenspråkstolkning Detta är en särskild form av tolkning där tolken i regel tolkar mellan två personer där den ena är hörande medan den andra är döv. Detta kräver att tolken när han eller hon tolkar använder sig av både sin mun, sina händer även av sina ansiktsuttryck. Tolkningen följer annars samma principer som övrig tolkning och har samma höga krav som ställs på tolkarna i övrigt. Tolkningen sker ofta i kontakten mellan individen och samhället i övrigt. En särskild situation är vanligt förekommande i denna form av tolkning. Det förekommer att tolkar anställs av myndigheter vilket leder till att tolkens roll inte uppfattas av parterna och det bör inte heller uppfattas som en vanlig tolksituation. Tolken som är anställd av myndigheten är i regel också dess representant, och kan därför inte förväntas uppfylla samma krav på neutralitet och opartiskhet som det förväntas av en annan tolk, utan denna har andra regler att rätta sig efter som följer av dennes anställning. Det finns viss statistik som visar att upp till två tredjedelar av teckenspråkstolkar är anställda av landstingen vilket utesluter möjligheten att betrakta dessa som vanliga tolkar. 4 En del av dessa är inte tillräckligt kvalificerade för att tolka utan används mer som ett snabbt redskap för att snabbt förmed 4 SOU 2005:37 sid 44.

11 la en viss information eller få någon information till personer som är beroende av teckenspråk i sin kommunikation. Situationen är att jämföras med engelska språket som behärskas av många myndighetspersoner och som används för att snabbt kunna förmedla viss information till den behövande. Med det är det inte sagt att alla de anställda som behärskar teckenspråk är av denna kategori utan en del anställs just för sina kunskaper i teckenspråk. 1.6 Övrigt En del andra uttryck om tolkning som kan förekomma men som inte behandlas i denna uppsats. Relätolkning: Tolkning mellan två språk via ett tredje språk Returtolkning: Tolkning från tolkens modersmål till ett annat språk Asymmetrisk tolkning: Delegater talar på sitt modersmål, men lyssnar på tolkning som bara görs till ett visst antal språk. Mycket vanlig i offentliga sammanhang. Aktiva språk: Tolkens modersmål, till vilket tolken tolkar från alla sina andra språk. Exempelvis tolkar som arbetar för EU utgör ett bra exempel på tolkar som översätter från tre eller fyra språk till sitt modersmål. Passiva språk: Språk som tolken förstår fullständigt och som tolken tolkar från. Även det är vanligt inom EU. Tolkarna behärskar ofta flera språk men tolkar endast från dessa till modersmålet. 2. Tolkningsområden 2.1 Rättstolkning 5 2.1.1 inledning Under denna rubrik tänker jag redogöra för olika former av tolkning som har anknytning till rättsväsendet med undantag från asylrätten vilken jag ägnar en särskild redogörelse eftersom det är ett eget område som kräver en egen granskning. Rättstolkning omfattar tolkning i domstolar, åklagarmyndigheten, polisen, tullen, advokater och jurister m.m. 2.1.2 Domstolar 1. 2. 5 Tolk och översättarinstitutet, (2005), juridik för tolkar, upplaga 4, Fritzes AB

12 I Sverige har vi principer som styr domstolarna och en av dessa är principen om domstolarnas offentlighet. Denna princip innebär att domstolarna har en skyldighet att ha rättegången på det språk som medborgarna har så att alla medborgare skall kunna gå in och lyssna på rättegången (här behandlas inte frågan om stängda dörrar). Därför anses svenska som det självklara språket att använda vid förhandlingarna. När en person som är part, vittne eller expert inte behärskar svenska tillräckligt så har domstolarna en skyldighet att anlita en tolk, vilket följer av lagen om förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsprocesslagen (1971:291) är utformad så att det är en skyldighet för domstolarna att anlita en tolk när behov uppstår. Lagen lyder enligt 50 1 stycket enligt följande Behärskar part, vittne eller annan som skall höras inför rätten ej svenska språket eller är han allvarligt hörsel eller talskadad, skall rätten vid behov anlita tolk. Rätten får även i annat fall vid behov anlita tolk. Av lagen kan vi utläsa att domstolen, till skillnad från förvaltningsmyndigheter, har skyldighet att anlita tolk. I lagen sägs det att rätten skall använda sig av en tolk och det innebär att domstolarna inte kan eller får ignorera denna fråga. Naturligtvis är det alltid domstolen som skall avgöra om behovet finns och i så fall när tolkar skall anlitas. Det är inte sällan som personer har hörts på svenska under förundersökningen medan domstolen väljer att anlita en tolk under domstolsförhandlingen för att garantera rättssäkerheten. Domstolar kan välja att anlita en tolk även när annan än domstol eller part behöver tolk. Det kan röra sig om behov för släktingar för ett brottsoffer som kan vara i behov av tolk för att förstå vad som pågår under förhandlingen. Domstolen är inte skyldig att anlita en sådan utan en prövning av behovet görs när sådan fråga dyker upp. Även rättegångsbalken innehåller skyldighet för allmänna domstolarna att använda sig av en tolk. Även i denna balk är det särskilt utmärkande att lägga märke till att termen som används är Skall när det gäller användandet av tolk. Det anses vara en skyldighet för domstolarna att använda sig av en tolk. Formuleringen i lag (1942:740) 5 kap. 6 lyder Är part, vittne eller annan, som skall höras inför rätten, ej mäktig svenska språket må tolk anlitas att biträda rätten. Finns vid rätten allmän tolk för det språk, varom är fråga, skall han anlitas. I annat fall förordne rätten lämplig person att i målet biträda som tolk. Är den som skall höras allvarligt hörsel eller talskadad, må ock tolk anlitas att biträda rätten. Ej må den anlitas som tolk, vilken till saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Om anställande av allmän tolk så ock om anlitande av tolk, då den som skall höras lider av allvarligt hörsel eller talskadad, meddelas bestämmelser av regeringen. En viktig sak att tillägga i detta sammanhang är att tolken ofta har möjlighet att få ta del av stämningsansökan och andra diverse papper innan förhandlingen så att tolken får möjlighet att sätta sig in i tolkningen. Domstolarna är ofta måna om att tolkar får

13 dessa material skickade till sig så att tolken får tid att sätta sig in i det som rättegången handlar om och att tolkningen skall kunna gå så smidigt som möjligt. Domstolar har också skyldighet att i första hand anlita rättstolkar enligt sina egna föreskrifter 2.1.3 Åklagare och polis Nästa tolkningsområde inom rättstolkningen är tolkning för åklagare och polis. Dessa uppdrag går ofta hand i hand. Även om inte polis och åklagare har samma krav på sig som domstolarna i användandet av tolkar. För polis och åklagare är det inte fråga om begreppet skall använda tolk utan snarare bör använda tolk. Polisen och åklagarmyndigheten är precis som andra myndigheter bundna av förvaltningslagen (1986:223) som i sin 8 lyder när myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel eller talskadad, bör myndigheten vid behov anlita tolk. Polisen och åklagaren använder tolk i ganska stor utsträckning även om det många gånger är bristfälligt i den inledande fasen av polisens arbete. Det är av praktiska skäl svårt att använda sig av en tolk vid ett gripande på plats och även i den inledande delen av utredningen. Polisen kan och har ofta möjlighet att använda sig av en telefontolk när gripanden görs men det anses ofta vara för besvärligt och krångligt. Polisen försöker i den mån det går förstå och/eller göra sig förstådd hos personen som är i behov av tolk. När polisen märker att det inte går eller när det krävs lite mer för utredningen använder sig polisen av en tolk. Uttrycket vid behov som används i lagtexten ger polisen möjlighet att själva bedöma när sådant behov finns. Dock skall polisen tillgodose individens önskemål i den mån det behövs och går. Just det faktum att lagen inte kräver av polisen och övriga myndigheter att använda sig av tolk utan myndigheterna ges möjlighet att själva göra en bedömning av situationen. Myndigheter anses inte ha begått något tjänstefel om de väljer att inte använda en tolk. Detta har gett upphov till en del problem för många som inte behärskar svenska vilket kommer att behandlas nedan när rättssäkerhetsperspektiv dryftas. Under senaste åren har polisen varit mycket intresserad av att rekrytera personer med annan bakgrund än den svenska vilket anses positivt på olika sätt, däribland möjligheten att använda sig av en polisman i en del av arbeten som kräver en person som behärskar ett annat språk. Polisen använder sig av tolkar i förhör, utredningar, meddelande av beslut m.m. En tolk får sällan någon kännedom om tolkningens innehåll innan själva tolkningen påbörjas och många av tolkningarna bokas med så kort varsel att det finns mycket litet utrymme att få ut någon information om ärendet. I en del utredningar får tolken en lite annorlunda roll än den han eller hon är utbildade och skolade i. Dessa tolkningar är när tolken skall vara med polisen i spaningsarbetet och telefonavlyssningen Tolken får inte sällan göra en förstahandsbedömning av vad polisen är intresserad av vid avlyssnandet av samtal. Det säger sig självt att det är

14 en omöjlighet att polisen skall kunna få 10000 samtal, som det ofta handlar om i långa perioder av avlyssningar av misstänkta i narkotika, smuggling och människohandel, översatta tillräckligt snabbt för att göra en bedömning av värdet av innehållet. Detta lämnas inte sällan till tolken att göra en förstahandsbedömning. Även denna fråga kommer att behandlas nedan ur rättssäkerhetsperspektivet. 2.1.4 Advokater m.m. Nästa område när det gäller rättstolkningen är tolkning hos advokater och jurister. I en enkät som anordnades av BRÅ säger en advokat följande: arbetet under förundersökningen försvåras på grund av kommunikationsproblem. Då den misstänkte inte kan tala varken svenska eller engelska eller något annat språk som den offentliga försvararen kan blir det kanske kontakterna med den misstänkte färre eftersom det måste bokas tolk till varje tillfälle. det är svårare att ställa kontrollfrågor per telefon som annars kan ske. 6 Det är uppenbart att en missänkt, en klient, en patient hamnar i underläge jämfört med andra på grund av språket. Eftersom advokater och jurister inte är bundna av några regler om hur användandet av tolk och inte heller av vilken kvalité det är på tolkningen, leder det ofta till att användandet av tolk är mycket varierande hos advokaterna. Generellt kan vi konstatera att advokater och jurister har rätt att använda sig av en tolk vid möten med sina klienter och få dessa kostnader ersatta och att det ofta ligger i deras intresse att exakt förstå klientens problem och behov. Många tolkars erfarenhet samt i diskussion med olika advokater och jurister som har genomförts med dem visar att advokater ofta är mer benägna till att använda sig av mera kvalificerade tolkar då de sällan behöver ta hänsyn till den ekonomiska biten när det gäller kostnaderna. Dessa kostnader ersätts som nämnt av staten. Däremot är jurister, särskilt de ny utexaminerade och de som har arbetat inom statliga myndigheter innan de övergått till att arbeta i den privata sektorn mera benägna att använda sig av tolkar som är mindre kvalificerade då dessa är billigare att anlita. Advokater som i regel är mer erfarna jurister inser ofta hur nyansskillnaderna kan vara av betydelse och använder sig av rättstolkar och auktoriserade tolkar. Det är vanligt förekommande att advokater hänvisar till att tolkarna som har använts i polisförhör och andra utredningar saknar tillräcklig utbildning för att tolkningen i utredningen skall kunna användas till klientens nackdel. Tolken i en rättegång får enligt flera tolkar inte sällan redogöra varför ett visst ord bör tolkas på ett visst sätt och inte ett annat sätt, särskilt när översättningen kan vara avgörande för hur uppsåt och andra rekvisit skall anses föreligga. Andra områden där behov för tolk kan dyka upp i rättsväsendet, kommer inte att behandlas i denna uppsats då det skulle bli allt för detaljerat att gå in på varje enskild form. 6 Rapport 2008:4 Diskriminering i rättsprocessen, om missgynnande av personer med utländsk bakgrund sid 60.

15 2.2 Sjukvårdstolkning 7 Denna särskilda form av tolkning är i regel knuten till landstinget då det är landstinget som är ansvarig för hälso och sjukvård i Sverige. När vi talar om sjukvårdstolkning så omfattar det mycket mer än besök hos läkare och på sjukhus. Det omfattar också besök hos psykiatriker, psykolog, sjukgymnast, dietist, tandvården, mödravårdcentraler, barnavårdcentraler, arbetsterapeuter, m.m. När det gäller hälso och sjukvårdinrättningar så finns det i likhet med övriga förvaltningsmyndigheter ingen skyldighet att tillhandahålla en tolk vilket skiljer sig från rättsväsendet. Det finns däremot regler när det gäller personer som är döva, dövblinda och övriga hörselskadade i sjukvårdslagen (1982:763) 3b punkt 3. Sjukvårdslagen (1982:763) ger enligt 2 en indirekt skyldighet för sjukvårdsinrättningar att använda sig av tolk när behov uppstår. I 2 av lagen uppges följande: Målet för hälso och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso och sjukvård skall ges företräde till vården. För att detta skall anses uppfyllt så är det viktigt att personen som kommer i kontakt med sjukvårdsinrättningarna ges möjlighet att kunna få hjälp av en tolk. Om hela befolkningen skall behandlas på lika villkor så är ett grundläggande krav är att tolk skall tillkallas för den behövande. Regleringen är att anses som en direkt tillämpning av regeringsformens principer om objektivitet och lika behandling. 8 Även förarbeten till ovan nämnda lagen betonar vikten av att sjukvårdsinrättningarna skall ta särskild hänsyn till personer som tillhör språkminoriteter. I denna form av tolkning är det vanligt att tolken använder sig av två eller tre tolkningsmetoder i en och samma tolkning. Tolken kan börja inledningsvis med att viska till patienten en viss information som ges av läkare till patienten sedan övergå till att använda konsekutivtolkning när läkaren frågar patienten om dennes hälsobekymmer för att därefter övergå till simultantolkning när läkaren talar med sjuksköterskan om vad som bör göras för patienten. Denna variation ställer mycket höga krav på att tolken är anpassningsbar till situationen och inte är i behov av att bli tillsagd hela tiden om vilken form av tolkning han bör använda. Tolken får sällan så mycket information om själva tolkningen utan i bästa fall får tolken en dag innan tolkningen äger rum reda på vilken klinik han eller hon skall tolka på och kan då få möjlighet att förbereda sig någorlunda. Denna form av tolkning är inte sällan psykiskt påfrestande för tolken då tolken får erfara mycket lidande som patienten drabbas av. Hos psykologen får tolken ofta tolka hemska upplevelser och erfarenheter. Tolken skall även vara beredd på att få se människor dö under tiden då han tolkar eller finnas närvarnade vid en operation. Det finns även många glädjeämnen för tolken att erfara i vissa tolkningar, t. ex att få se ett barn komma till liv. 7 Tolk och översättarinstitutet, 1996 (2005), Tolkkunskap, upplaga 2:3, Fritzes AB Västra Frölunda sid 56. 8 SOU 2004:15 sid 92.

16 2.3 Social och försäkringstolkning 9 Tolkning inom dessa områden är generellt av enklare karaktär jämfört med sjukvårdstolkningen och rättstolkningen. Det är inte att förringa uppdrag i dessa sammanhang då en del tolkningar är mycket krävande även inom dessa områden men fakta talar om att de betraktas som enklare former av tolkning. Det faktum att det inte finns någon specialisering som tolk inom detta område tyder på att det sällan krävs speciella kunskaper mer än vad en vanlig tolk bör kunna klara av. Ofta är nya tolkar och tolkar som saknar auktorisation eller specialkompetens hänvisade till att tolka dessa uppdrag, dels för att de är enklare och dels för att betalningen för dessa uppdrag är så pass låg att få tolkar som innehar en utbildning är villiga att ta dessa uppdrag om inte det är fråga om språk där det råder brist på uppdrag av annan karaktär. I förarbetena till FL har påpekats att myndigheterna bör ta hänsyn till 7 i FL vid användandet av tolken. FL 7 stadgar att myndigheterna skall handlägga ärenden på ett enkelt, snabbt och billigt sätt. Ofta är det enklare och billigare att få en tolk som inte är auktoriserad vilket påskyndar ärendets handläggning. Det är därför motiverat utifrån förarbetena att myndigheter använder sig av en billigare tolk som är lättare att få tag i, åtminstone i ärenden som inte anses vara allt för komplicerade och omfattande. Många av dessa tolkningar sker under regi av kommunen och dess stadsdelförvaltningar. Trots att socialtjänstelagen (2001:453) inte innehåller några direkta direktiv om användandet av tolkar och skyldighet för sociala myndigheter att använda tolkar så anses det indirekt vara ett krav för att uppfylla syftet med verksamheten. Enligt socialtjänstelagen så skall verksamheten bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet och att främja människors jämlikhet i levnadsvillkor, ekonomisk och social trygghet samt aktiva deltagande i samhällslivet. 10 Socialtjänsten blir mer eller mindre tvungen att anlita en tolk för att tillgodose detta behov. Förvaltningslagen i sin nuvarande form ger uttryck för att användandet av en tolk är av betydelse för att myndigheten och personen skall kunna förstå varandra. En myndighet kan inte fatta beslut som rör ett ärende innan individen som berörs av beslutet har getts möjlighet att yttra sig. Enligt förvaltningslagens (1986:223) bör myndigheterna använda sig av en tolk: när myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel eller talskadad, bör myndigheten vid behov anlita tolk. Detta innebär en viss skärpning jämfört med den ursprungliga förvaltningslagen där ordvalet var får. Det är uppenbart att med tanke på utvecklingen och det behov 9 Samhälls Guiden 2007, 2007, Fritzes AB. 10 SOU 2005.37 sid 85.

17 som har uppstått så skulle ordet får inte ge tillräckligt med stöd för användandet av en tolk. I SOU 1983:76 föreslogs att lagparagrafen borde ändras till skall i frågor som kan påverka den enskildes möjligheter att ta tillvara sina rättigheter då det i praktiken är viktigt att denna skall kunna göra sig förstådd. Det föreslogs även att lagen skulle återinföra begreppet får i de andra frågorna som inte påverkar individens möjlighet att ta tillvara sina rättigheter. Efter remissförfarandet så valde lagstiftaren att behålla ordet bör i sin nuvarande form men att innebörden i ordet skulle förstärkas. 2.4 Arbetsmarknadstolkning 11 Denna form av tolkning är mycket sällsynt i dagens Sverige. Under tiden när vi hade arbetskraftsinvandringen så fanns det mycket jobb även för personer som behärskade svenska. Intervjuerna med de arbetssökandena som inte behärskade svenska krävde i regel att en tolk skulle vara närvarande för att parterna skulle komma överens om arbetsvillkoren och andra angelägenheter. Idag är det mycket sällan som en person kan få ett jobb om inte han eller hon behärskar svenska och skulle det vara fråga om ett arbete där arbetstagaren har vissa särskilda kunskaper som gör honom till intressant objekt även om han eller hon inte behärskar svenska så är det ofta väl kvalificerade arbeten. Personer med sådan kompetens behärskar inte sällan engelska och mycket av intervjuerna och informationsdelgivningen sker därför just på engelska. Med detta är det inte sagt att denna form av tolkning aldrig förekommer utan det händer att arbetssökanden anmäler sig till arbetsförmedlingen innan han eller hon lärt sig tillräckligt med svenska och vid dessa möten kan tolkbehov uppstå. Med tanke på migrationsverkets generaldirektörs yttrande om att Sverige behöver mer arbetskraftsinvandring så kan vi vänta oss ett större behov av tolkningar inom detta område. 12 Det är värt att lägga märke till att tolkutbildningen under alla år har haft arbetsmarknadstolkning som en huvuddel av utbildningen trots att behovet för det har sjunkit år efter år. 2.5 Asyltolkning 13 Asyltolkningen borde av naturliga skäl falla under rättstolkningen men eftersom den är av särskild betydelse så väljer jag att behandla den som ett separat ämne. Under lång tid var tolkningen i asylprocessen ovanlig med tanke på att det var en annorlunda form av rättsprocess. Fram till 2005 hade vi två instanser i Sverige, invandrarverket (senare migrationsverket) och utlänningsnämnden samt i vissa fall regeringen som var den enda överklagningsinstansen. Tolkningarna skedde ofta hos invandrar 11 Tolk och översättarinstitutet, 1994, Arbetsmarknadstolkning, Fritzes AB 12 Dnr 124 2007 18685 13 Tolk och översättarinstitutet, (2005), juridik för tolkar, upplaga 4, Fritzes AB

18 verket/migrationsverket och sällan hos utlänningsnämnden. Mycket av hanteringen hos utlänningsnämnden, liksom hos regeringen, var skriftlig och därför behövdes det sällan tolk i dessa instanser. För många tolkar var invandrarverket/migrationsverket som var intressanta eftersom tolkningarna skedde just där. Från 30 mars 2006 blev det en ny instansordning i migrationsärenden som numera har en vanlig treinstansordning, precis som vilken rättsprocess som helst och överklaganden från migrationsverket hamnade hos migrationsdomstolen (länsrätten) som inte sällan behöver sammanträffa med den asylsökanden, särskilt om ärendet är ett så kallat trovärdighetsärende, dvs. om ansökan har avslagits för att migrationsverket menar att sökanden saknar trovärdighet. Trovärdigheten hamnar i centrum i det att migrationsdomstolen måste bilda sig en egen uppfattning om sökandens berättelse. Det är ofta så att de asylsökande inte har något/några som helst dokument som styrker asylskälen. Det är ganskal naturligt att en person som har flytt pga. hot som han eller hon fått inte har något med sig av flera skäl. Det första är att förföljelsen ofta inte är utförs av landets regim, så det finns inga dokument som visar förföljelsen. Om det är fråga om att det är landets regim som utför förföljelsen så är det sällan så att regimen lämnar ut dokument som styrker förföljelsen. Den asylsökande har sällan annat än sin egen berättelse att använda sig av för att försöka göra sannolikt att förföljelsen har förekommit. Dessutom är det sällan som en asylsökande som har flytt hals över huvud vet något om den svenska asylprocessen. En sådan asylsökande vet inte vilka handlingar han eller hon bör ta med sig som är av betydelse i asylprocessen. Trovärdigheten är ofta ett problem i hanteringen av ärenden som rör utlänningar även i andra sammanhang enligt Christian Diesen professor i processrätt vid Stockholms universitet. 14 Ur det perspektivet blir tolkens roll mycket central eftersom asylsökanden bara har sin asylberättelse och migrationsverket samt migrationsdomstolen är mycket måna om att utreda trovärdigheten i berättelsen som sökanden lämnar. Förmedlingen av ord, tankar och känslor är därför av stor betydelse. Det är inte sällan som migrationsverket ifrågasätter asylberättelsen eftersom det finns viss nyansskillnad mellan det sökanden berättat i den inledande asylprocessen och det som sökanden berättar vid senare skede. Tolkningen vid första asyltillfället liksom vid andra utredningar måste vara ytterst noga och det får inte komma avvikande översättningar då tolken anser att något kan förklaras senare eller att en viss omständighet är av mindre betydelse. Asyltolkningen är mycket viktig för många människor och är ofta av mer betydelse för människoliv än vad en tolkning i en skola, socialkontor eller liknande tolkningar är. Da andra tolkningarna ska inte förringas eftersom alla tolkningar av professionalitet måste behandlas på samma sätt. Men det är av mindre betydelse om tolken använder ordet hjälp från kommunen istället för termen introduktionsersättning jämfört med om tolken säger att den asylsökanden har blivit utsatt för slag i fängelset eller tortyr i fängelset eller om sökanden säger jag flydde från fängelset och tolken tolkar det jag gick ut från fängelset. Dessa skillnader i asylberättelsen kommer 14 Diesen, C (2006), Negativ särbehandling i rättskedjans alla led.

19 att vara av stor betydelse när migrationsverket eller migrationsdomstolen gör en bedömning av den asylsökandes trovärdighet. I en asylprocess kan en tolk förekomma i åtminstone följande situationer: vid initialutredningen, vid sammanträffandet med sociala handläggaren hos migrationsverket, hos doktorn för en allmän undersökning, i skolan för registrering i undervisningen, hos advokaten för genomgång av asylskäl och utveckling av talan, hos advokaten igen för förberedelse inför muntlig genomgång hos migrationsverket, hos migrationsverket för sammanträffande med en asylhandläggare och möjligtvis en beslutsfattare, hos mottagningshandläggaren för meddelande av beslut, hos advokaten för att gå igenom utredningen eller beslutet från migrationsverket samt eventuell överklagan, hos migrationsdomstolen för att muntligen redogöra för överklagandet, samt för delgivning av beslut, sista sammanträffande hos advokaten inför en eventuell överklagan till migrationsöverdomstolen. Ovannämnda situationer är inte helt ovanliga för en asylsökande och många går igenom just denna process om det inte stannar någonstans på vägen för att den asylsökande har beviljats uppehållstillstånd eller dragit tillbaka sin asylansökan. Det är uppenbart att tolkens roll i asylprocessen är av särskild betydelse och att olika tolkar med skiftande kvalitéer kan påverka asylsökandens berättelse på sätt som ännu inte är undersökt, men som troligen påverkar den bild som svenska myndigheter och domstolar kan få av den asylsökande. Jag kommer längre fram att behandla just dessa frågor i min bedömning av rättssäkerhetsperspektivet i asylberättelsen. (se 7.3) 3 Utbildning och kammarkollegiet. 15 3.1 inledning Utbildning för tolkar och översättare i Sverige är ganska ny jämfört med i flera andra europeiska länder. Utbildningen började under slutet på 1960 talet att bli mer organiserad och det berodde till stor del på den stora invandringen som kom till Sverige. 16 Sverige var i behov av att förstå de nya invandrarna, inte bara språkmässigt utan även andra sociala och kulturella frågor var av betydelse och utan möjlighet till kommunikation så skulle det inte fungera. Utbildningen har skett på lite olika sätt och nivåer men sedan 1986 är det Tolk och översättarinstitutet som ansvarar för utbildningen. Även om undervisningen bedrivs i folkhögskolor, studieförbunden och på universitet så har målen för undervisningen varit de samma. Flera av folkhögskolorna runtom i landet har arrangerat kurser för tolkutbildningen. Nedan kommer jag att redogöra för utbildningen. 3.2 Skillnaderna mellan gamla och nya utbildningen 15 Intervjuer med tolkar och tolklärare samt folkhögskolor 16 Tolk och översättarinstitutet, 1996 (2005), Tolkkunskap, upplaga 2:3, Fritzes AB Västra Frölunda sid 19.

20 Jag tänker göra en liten jämförelse mellan den gamla utbildningsformen fram till 2006 och den nya utbildningsformen. Den gamla utbildningen skedde främst vid olika folkhögskolor och det var många folkhögskolor som var intresserade av att arrangera tolkkurser och som också arrangerade tolkkurser. Tolkkurserna var i regel följande, vardagsjuridik, rättstolkning, sjukvårdstolkning, social och försäkringstolkning. Dessa kurser var mer omfattande och var ofta på 80 undervisningstimmar. Det gavs även kurser i psykiatri, asyltolkning och introduktionskurser hölls som var på nästan 30 undervisningstimmar. Man anordnade också diverse fördjupningskurser och kurser inför olika prov hos kammarkollegiet. Kurserna arrangerades ofta av olika folkhögskolor och inte sällan samtidigt som liknande kurser pågick i en annan folkhögskola. Folkhögskolorna fick ersättning per deltagare och därför var många folkhögskolor intresserade av att arrangera så många kurser som möjligt och få så många deltagare som möjligt. Kraven för att få delta i utbildningarna var i princip inga och inte heller för att erhålla kursintyg. Det enda som krävdes av deltagarna var att närvara 80 % av undervisningstiden. Inga tester genomfördes, åtminstone inga som kunde påverka utfärdande av deltagandeintyg. Flera av tolkarna deltog i en del av kurserna som de ansåg att de var i behov av eller som tolkförmedlingarna krävde att de skulle göra för att få uppdrag i denna form av tolkning. Den nya utbildningsformen blev mer organiserad och begränsade antal folkhögskolor som hade rätt till undervisningen till att omfatta endast tre olika folkhögskolor. Dessa skolor samverkar med varandra och kurserna som arrangeras har högre krav vid intagningen då deltagarna får genomgå ett test för att de skall kunna påbörja utbildningen samt genomgå olika tester vid varje delmoment av utbildningen. Utbildningen omfattar ett antal 100 timmars kurser som är uppdelade i olika ämnesområden där deltagarna måste klara samtliga prov för att kunna erhålla ett examensbevis. Kurserna är i princip uppdelade på samma sätt som innan men utbildningen ges under en period av ett år och deltagarna måste klara delmomenten innan de får delta i nästa. (Nedan redogörs flera detaljer om utbildningsformerna) 3.3 Universitet 17 Utbildningen som började 1986 omfattar idag 60 högskolepoäng och bedrivs främst vid Stockholmsuniversitet även om den har erbjudits av andra universitet som Uppsala, Göteborg och Umeå. Som krav för att genomgå utbildningen finns de allmänna behörigheterna men även vissa särskilda behörigheter som omfattar 60 poäng i det aktuella språket som kursen tar upp. Ibland har det varit svårt att få tillräckligt med sökanden som uppfyller kraven till dessa utbildningar, särskilt den särskilda behörigheten och då har en kommitté som testat elevens kunskaper och man tillsatt förmågor för att utröna om eleven kan klara av utbildningen. Eleverna får genomgå ett skriftligt och ett muntligt prov innan de får påbörja utbildningen. 17 Tolk och översättarinstitutet, 1996 (2005), Tolkkunskap, upplaga 2:3, Fritzes AB Västra Frölunda sid 21, samt intervjuer med tolkar och tolkutbildare samt folkhögskolor

21 Utbildningen pågår under två terminer och omfattar olika delmoment som eleverna testas i etappvis. Närvaro är i regel obligatorisk under undervisningen. Utbildningen omfattar olika teoretiska moment i det aktuella språket där grammatik, dialekter, och annat dryftas. Undervisningen i det svenska språket omfattar kunskap om svenska språkets uppbyggnad, grammatik, uttal m.m. Även undervisning i realia dvs. kunskap om olika ämnen hålls vid lärosäten. Man brukar säga att en tolk skall kunna lite om allt. Undervisningen omfattar kunskap om juridik, sjukvård, sociala och försäkringsfrågor, arbetsmarknad, asylrätt, m.m. Terminologimomentet är också av stor vikt. När eleverna genomgått en del av undervisningen i realia i ett visst område är det viktigt att de får reda på vad de ord de hörde i realiaundervisningen betyder i det språk som de skall tolka i. Utbildningen är inte bara teoretisk utan innehåller även praktiska moment. De blivande tolkarna tränas i tolksituationer om hur tolkningen går till i praktiken och de får spela olika roller i något som kallas just rollspel. Dessa rollspel är färdigskrivna roller som i regel omfattar tre personer där den ena spelar rollen som myndighetsperson, en annan spelar en klient och den tredje skall tolka samtalet mellan dessa. Övningarna genomförs inför andra elever samt lärarna (som i regel är praktiserande tolkar) som går igenom tolkningen och ger vägledning i frågan. Frågor som rör etik och teknik dryftas också så att blivande tolkar skall veta hur de bör handla i olika situationer som kan dyka upp och där tolken bör agera på ett visst sätt. Hela kursen avslutas med ett avslutande muntligt prov där godkända elever erhåller bevis om auktorisation som tolk från kammarkollegiet (se nedan auktorisation). Utbildningen har i regel erbjudits i ett språk i taget och i ett begränsat antal språk. Ofta har det handlat om språk där det förväntas att behov för auktoriserade tolkar föreligga och kommer att uppstå. Utbildningen har erbjudits i bl.a. arabiska, finska och ryska. 3.4 Folkhögskolor 18 Eftersom jag redan har gått igenom en del av skillnaderna mellan utbildningsformen i folkhögskolorna enligt det gamla systemet och det nya så kommer jag här att fokusera på det som gäller i nutid. Utbildningens syfte är att deltagarna skall få tillräckligt med kunskap så att de skall kunna klara av det prov som senare genomförs av kammarkollegiet och på så sätt erhålla legitimation som auktoriserade tolkar. Utbildningen omfattar två terminers studier och inleds med ett test av eleverna för att konstatera ifall deras språkliga nivå är tillräcklig för att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen börjar därefter med en introduktionskurs som ger kunskap om vad tolkyrket är för något samt tolketik och teknik (utbildningen är på ca 30 timmar). Eleverna genomgår därefter en utbildning i social, arbetsmarknads och försäkringstolkning som omfattar undervisning i hur det svenska systemet är uppbyggt i olika 18 Intervjuer med tolkar och tolkutbildare samt folkhögskolor

22 myndigheter, hur politiken styr utvecklingen samt kunskap om arbetsmarknaden och olika former av försäkringar som omfattar individen i deras privata liv och arbete. Kursen inleds med realiaundervisning som följs av genomgång av terminologi och en del rollspel. En lärare håller i utbildningen men det kan förekomma att en viss föreläsare kan föreläsa om ett visst ämne. Undervisningen i realia är regelmässigt på svenska eftersom deltagarna skall bli tolkar i olika språk medan varje grupp sedan får undervisning i terminologi i det språk han eller hon skall tolka i. för att undervisningen skall ges i terminologidelen så krävs det att genomgången sker under ledning av en lärare som behärskar tolkens språk och det brukar därför kallas för språkhandledning. Undervisningen erbjuds under förutsättning är att det finns minst 3 deltagare som har samma språk (utbildningen är på ca 100 timmar). Nästa etapp är sjukvårdstolkning. Utbildningen ges av erfaren tolk som ofta har fördjupade kunskaper i medicin, inte sällan som medicinstuderande och därför behärskar mer än vad ämnet kräver. Utbildningen omfattar precis som de andra delmomenten undervisning i både realia och terminologi. Undervisningen omfattar även en viss undervisning i psykiatri. Ett godkänt prov är ett krav för att eleverna skall kunna gå vidare till nästa etapp, som är betydligt mera krävande (utbildningen är på ca 100 timmar). Efter ett prov som omfattar kunskapstest i både realia och terminologi får eleven gå vidare till nästa etapp som omfattar undervisning i juridikens grunder för tolkar. Tolkningen bedrivs på samma sätt som förra kursen. Skillnaden är att eleverna även får besöka en tingsrätt för att se hur domstolen arbetar, det är inte sällan som det är första gången eleverna är i en tingsrätt (utbildningen är på ca 100 timmar). Efter kursen i juridikens grunder är det dags för fördjupning i juridiken och då är det undervisning i ämnet rättstolkning där betoningen är just på tolkningen inom rättsväsendet. Kursen leds i regel av erfarna rättstolkar med utbildning som jurister eller samhällsvetare för att ge ämnet visst djup (utbildningen är på ca 100 timmar). Asyltolkningen är sista delen av kursen och skall ge för tolkarna om utlänningslagen, migrationsverkets arbete och andra frågor som rör asyl (utbildningen är på ca 30 timmar). Efter varje delmoment får deltagarna ett intyg om att de just avslutat denna del av utbildningen och när hela utbildningen är klar så får eleverna diplom. Undervisning är i regel måndag till fredag och eleverna tar sig i regel till dessa folkhögskolor och får logi och kost under kursveckorna. Kurserna erbjuds för de stora behovsspråken men även en del små udda språk kan få en egen kurs med begränsat deltagande. 3.5 Studieförbund 19 Undervisningen genom studieförbunden anordnas av olika studieförbund men särskilt av Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). Dessa kurser ges i olika platser och kommuner och bedrivs på kvälls och helgtid eftersom många av de som söker till dessa 19 SOU 2005:37 sid 123 samt intervjuer med tolkar och tolkutbildare samt folkhögskolor