, Den baltiska tigern 2004-01-29 Sammanfattande utsikter för 2004 Utsikterna för den litauiska ekonomin 2004 är mycket ljusa. EU-inträdet och dess positiva effekter inte minst psykologiska parade med fortsatt optimism hos hushållen och märkbara reallöneökningar för stora delar av befolkningen gör att det ser ljust ut fragment. En på kort sikt fortsatt deflation är sannolik, för att sedan övergå till en lägre inflation. Den prognostiserade BNP-tillväxten på omkring 7 procent för 2004 förefaller rimlig. Exporten och importen bedöms komma att fortsätta att öka, möjligen i något långsammare takt än under 2003. Exporten bedöms öka snabbare än importen och därmed minskar den negativa bytesbalansen något. Arbetslösheten förmodas sjunka med omkring en procent under året. Direktinvesteringarna bedöms under året fortsätta att växa, inte minst från övriga EU-länder och Ryssland. Riksbanken och regeringen förbereder att inom kort fatta beslut om anslutning, sannolikt kring den 1 maj i år, till växelkursmekanismen ERM II. Första tecken under året på partiell mättnad i fastighetsbranschen framstår som sannolikt. Regeringen satsar på en expansiv budget för valåret 2004, främst för att tillgodose de stora behoven inom den sociala sektorn. Den baltiska tigern Tidningen The Economist dubbade Litauen till den "baltiska tigern" efter den remarkabla BNP-tillväxten om 9,4 procent första kvartalet 2003. Denna siffra skall sättas i relation till den negativa tillväxt om -3,9 procent som Litauen hade så sent som för fyra år sedan, efter den ryska krisen. Även om tillväxten under det andra halvåret mattades av något är den preliminära siffran för 2003 hela 8,9 procent. Siffran för 2002 var 6,7 procent. Litauen har således 2002/2003 haft den högsta BNP-tillväxten i Baltikum och toppar "Europaligan" 2003. Samtliga bedömare tycks förutse en fortsatt hög tillväxtsiffra på omkring 6-7 procent för de kommande åren. De huvudsakliga förklaringarna står att finna i en ökad inhemsk efterfrågan, ökad privat konsumtion, företagarnas vilja att expandera samt inflödet av utländska direktinvesteringar. Inkomsterna som givit utrymme för den ökade konsumtionen har genererats av tidigare års exportframgångar. Tilltron till och den optimistiska synen på
tillväxtkurvans fortsatta väg uppåt bidrar till ett konsumtions- och investeringsklimat som är gynnsamt. Litauerna lyssnar för närvarande mer på "Fru Slösa" än på "Herr Spara". Tillväxt och konsumtion i olika sektorer Till BNP-tillväxten om 8,9 procent för 2003 har i reala mått främst tillverkningsindustrin, detaljhandeln, byggsektorn och energisektorn i nämnd ordning bidragit. Preliminär procentuell tillväxt 2003 är för tillverkningsindustrin 13,4, varu- och detaljhandeln 11,2 och byggsektorn 19,8 procent. Den största tillväxten står energisektorn för med 23,7 procent, vilket har sin förklaring i ökad elkonsumtion till följd av en segdragen och kall vinter/vår. Tillväxten inom de övriga sektorerna speglar väl det rådande tillväxtklimatet med ökad privat konsumtion, framtidstro hos näringsidkare och konsumenter, ökade företagsinvesteringar, men också en relativt expansiv etablering av nya fastigheter, särskilt kontorskomplex i storstäderna. Den känsliga jordbrukssektorn uppvisar en tillväxt om 3,6 procent, trots att sysselsättningsgraden sjunkit något. Litauiskt jordbruk visar äntligen tecken på viss effektivisering och ökad konkurrenskraft. Deflation som inte bör oroa Den deflatoriska tendens som inleddes när konsumentprisindex kraftigt föll i slutet av 2002 har fortsatt under 2003. I december var deflationen 1,3 procent. Bedömningen är att denna tendens kommer att hålla i sig ytterligare en tid för att under de kommande åren övergå till en låg (1-2 procent) inflationsnivå. BNP-tillväxten som drevs av inhemsk konsumtion och ökad efterfrågan borde närmast ha lett till stigande priser. Deflationen torde dock av flera skäl kunna tas med visst lugn. Huvudorsaken till denna anses nämligen vara att den litauiska valutan, Litas, har apprecierats i förhållande till dollarn, vilket lett till lägre priser på importerade varor. De inhemskt producerade varorna utsattes därför för hårdare konkurrens och priserna pressades i vissa varukategorier. Det blev också svårare att få avsättning för inhemska varor på utländska marknader med en stark Litas. Intressant att notera är att det, trots deflationen, inte kunnat noteras någon påverkan av betydelse på företagens rörelseresultat. Hittills har deflationen således i sig inte utgjort anledning att hysa oro. Om den fortsätter finns dock en risk för att konsumenterna kan komma ge sig hän åt spariver då det förmodligen blir billigare i morgon.
Arbetslösheten fortsätter att sjunka Arbetslösheten fortsätter att vara ett betydande makroekonomiskt problem för Litauen som måste tacklas. Under 2003 minskade antalet registrerade arbetslösa, enligt officiell statistik, med 1,0 procent från 11,3 procent till 10,3 procent. Mörkertalen får dock bedömas som relativt stora då långt ifrån alla de som saknar fast arbete är registrerade som arbetssökande hos myndigheterna. På goda grunder kan dock antas att en andel av de arbetslösa är sysselsatta med arbete i den icke-observerade ekonomin (se mer nedan om denna). Arbetslöshetens geografiska fördelning mellan stad och landsbygd samt mellan stora och små städer fortsätter att vara tydlig. Arbetslösheten i Druskininkai i södra Litauen är omkring 20 procent, medan den i är omkring 6 procent. Många bedömare förutspår en minskningstakt av arbetslösheten med omkring en procent även för 2004. Faktorer som under året tros få särskilt stor betydelse är naturligtvis EU-medlemskapet och de möjligheter som (förhoppningsvis) därmed öppnas för litauiska medborgare att finna arbete i de nuvarande medlemsländerna när fri rörlighet för arbetskraft införs från den 1 maj. Till medlemskapet kopplas emellertid också inhemska farhågor om ökade svårigheter att rekrytera kompetent personal, dels inom högteknologisk industri som telekombranschen, dels inom mindre kvalificerade yrken i t.ex. byggbranschen. Löneläget i många EU-länder borde komma att innebära hård konkurrens om arbetskraften för litauiska företag. Denna faktor tros driva på löneutveckling i Litauen, vilket torde få viss vederbörlig såväl positiv inverkan på arbetstagarnas realinkomster som negativ effekt på företagens rörelseresultat. Export och import den negativa bytesbalansen krymper Under 2002 steg exporten med 10,6 procent och importen med 11 procent. Förhållandet utgör en tydlig avmattning i ökningstakten av exporten från tidigare års genomsnittliga ökning på omkring 20 procent. Huvudanledningarna till avmattningen går att finna i den internationella lågkonjunkturen och den stärkta litauiska valutan. Under 2003 kan samma tendens iakttas. Exporten 2003 ökade preliminärt med 8,7 procent. Den totala litauiska importen ökade samtidigt med 4,9 procent. Exporten till EU-länderna uppgick under 2002 till drygt 48 procent och importen till 45 procent. Motsvarande siffror för ett utvidgat EU med 25 medlemmar skulle för 2002 motsvara omkring 67 procent respektive 55 procent. Siffrorna förväntas bli motsvarande för helåret 2003 (med reservation för vad som nedan sägs avseende Schweiz). OSS-länderna mottog knappt 20 procent av
Litauens export 2002 och någon drastisk förändring har härvidlag inte skett under 2003. Litauens främsta handelspartner är Ryssland. Exporten 1 till Schweiz är statistiskt sett större (11,5 procent) än den till Ryssland (10,4 procent). Anledningen härtill är att oljeraffinaderiet Mazeikiu Nafta, tillika Litauens största företag, sedan i år börjat exportera olja via ett schweiziskt bolag. Importen från Ryssland uppgår till 22,1 procent. Därefter är Tyskland, Storbritannien och Frankrike Litauens viktigaste handelspartners. Den största förändringen under senare år är att Ryssland gått om Tyskland, vilket bl.a. beror på krisen i Tysklands ekonomi. Handeln med Sverige är fortfarande låg. Omkring 4 procent av Litauens export går till Sverige, vilket är en minskning med närmare 4 procent. Importen från Sverige ligger på 3,5 procent och har ökat med närmare 9 procent. För Sveriges del är denna export och import mycket liten. Exporten utgjorde 0,3 av Sveriges totala export och importen 0,5 procent av den totala importen efter tre kvartal 2003. Importen ökade dock från denna mycket låga nivå med 26 procent för perioden ifråga, och exporten med 4 procent. Bytesbalansen är fortfarande negativ men var 7,7 procent lägre tre kvartal 2003 jämfört med motsvarande period för 2002. Då exporten ökade snabbare än importen minskade den negativa bytesbalansen något för 2003. Då BNP-tillväxten är hög krymper också underskottet i bytesbalansen i relation till BNP-talet. Sverige näst störste utländske direktinvesterare i Litauen Danmark är störste direktinvesterare med 17,4 procent av de samlade direktinvesteringarna efter tre kvartal 2003. Sverige intar andra plats med en andel av 15,5 procent, följt av Tyskland (10,2 procent), USA (8,6 procent), Finland (8,5 procent), Estland (7,7 procent) och Ryssland (5,0 procent). Det är främst sektorerna tillverkningsindustri, finansiella tjänster och telekommunikation som attraherar direktinvesteringar. Enligt preliminära beräkningar för helåret 2003 ökade direktinvesteringarna med 2,8 procent, vilket är en ökning med 22 procent jämfört med föregående år. För 2004 är bedömningen den att EU-inträdet möjligen ska kunna medföra ytterligare en ökning av tillströmningen av utländska direktinvesteringar. I pipe-linen ligger dessutom att ett antal relativt stora företag skall 1 Statistiken avser januari till och med oktober 2003 i förhållande till motsvarande period 2002.
privatiseras, främst inom energisektorn. I denna sektor kan ryska intressen komma att visa sig starka under året. Ryssland ser Litauen och Baltikum som en väg in till EU:s inre marknad. I övrigt är värt att notera att bl.a. IKEA under 2003 investerat i produktion och inköp i Litauen. Vidare har TeliaSonera under hösten, av Motorola, förvärvat ytterligare 35 procent av aktieinnehavet i Omnitel, Litauens största mobiltelefonoperatör. TeliaSonera innehar nu 90 procent av aktierna i denna telefonjätte. Affärens storlek uppgick till omkring 117 miljoner USD. Direktinvesteringen kommer statistiskt att läggas till de danska, då förvärvet av skattetekniska skäl skett via ett danskt holdingbolag. Socialt inriktad budget och snabbt införande av euron Det litauiska parlamentet, Seimas, antog den 11 december statsbudgeten för 2004. Regeringen betecknar budgeten som en "socialt driven" budget och profilerar sig med satsningar inriktade på den sociala sektorn. I praktiken rör det sig om betydande insatser för att bekämpa arbetslösheten och satsningar på social omsorg, bl.a. i form av höjningar av lönerna för lärare och personal inom vården, höjda ersättningsnivåer för barnbidrag och pensioner. Totalt innebär dessa satsningar en ökning med 17,2 procent inom den sociala sektorn jämfört med föregående års budget. Budgetunderskottet är prognostiserat till 2,95 procent av BNP. Prognostiserat underskott för 2003 var 2,4 procent av BNP, men preliminära beräkningar visar att utfallet kommer att hamna strax under 2 procent. För första gången på fem år har den litauiska statsbudgeten givit ett överskott jämfört med budgeterat utfall. Under hösten kommer parlamentsval att hållas och denna budget tros fria till många väljare. Budgeten har av oberoende ekonomer erhållit kritik för att den bygger på alltför optimistiska prognoser avseende tillväxt och intäkter för staten. Regeringen baserar sin budget på tidigare nämnda antagande att BNPtillväxten för 2004 kommer att vara 6,2 procent. En stor budgetpost är dessutom avsedd för medfinansiering av de EU-medel i form av det struktur- och sammanhållningsstöd som väntas flöda in i landet. Skulle regeringens prognos visa sig vara felaktig, riskerar Litauen att inte kunna medfinansiera EU-projekt och investeringar i landet. Även om skatteindrivningen avsevärt förbättrats genom den nyligen framgångsrikt genomförda skattereformen, kan inte heller hållas för uteslutet, menar kritikerna, att regeringens prognos är väl optimistisk även i dessa avseenden.
Riksbankschefen har länge uttryckt förhoppningen om att euron skall kunna införas i Litauen redan under 2006. Av Litauen krävs att det är anslutet till växelkursmekanismen ERM II i två år innan införandet av euron kan ske. Beskedet i början av innevarande år att Riksbanken och regeringen avser att fatta beslut redan i februari/mars om anslutning till ERM II är därför inte överraskande. Förhoppningen om anslutning kring den 1 maj i år har även artikulerats. Den goda statsfinansiella situationen torde inte resa tvivel om uppfyllandet av konvergenskraven. Den icke-observerade ekonomin Under året genomförde den litauiska statistiska centralbyrån en undersökning om den icke-observerade ekonomin i Litauen under 2002. 2 Enligt undersökningen stod denna för mellan 15 och 19 procent av BNP. Andelen icke redovisade inkomster var störst i fiskerinäringen, där 50 procent av inkomsterna inte redovisades, skogsnäringen 33 procent, textilnäringen 25 procent och möbelindustrin 15 procent. För inkomståret 2002 visar preliminära siffror att 23 procent av löneutbetalningarna till anställda i privata företag inte hade redovisats för skattemyndigheten. Intressant att notera är att av den totala icke-observerade ekonomin stod handeln med begagnade bilar för 20-30 procent, vilket motsvarar en omsättning på omkring 1,4 miljarder SEK. EU-inträdets påverkan på den litauiska ekonomin Som nämnts ovan gick omkring 48 procent av Litauens totala export 2002 gick till de 15 nuvarande EU-länderna. Med beaktande av de blivande övriga 9 nya medlemstaterna gick omkring 67 procent till EU-länder. Tydligt är att Litauens export och harmoniseringen av tull och handelsregler ytterligare kommer att gynna denna export, samtidigt som vissa litauiska produkter kommer att bli hårdare konkurrensutsatta, främst jordbruksprodukter och livsmedel. Priserna på vissa varor som textilier och skor kan komma att stiga då förmånliga bilaterala avtal med bl.a. Kina och Ukraina inte längre kan fullföljas till följd av EU-inträdet. Enligt beräkningar gjorda av den litauiska Europakommittén (numera en integrerad del av premiärministerns kansli) kommer EU-medlemskapet 2 The Non-observed Economy survey, 2002-2003 genomfördes i samarbete med experter från italienska statistiska institutet (ISTAT). Den icke-observerade ekonomin ("Nonobserved Economy") omfattar alla transaktioner som inte fångas upp i den officiella statistiken i enlighet med bl.a. OECD-standard för mätning av den av icke-observerade ekonomin. Detta begrepp skall skiljas från begrepp som "grå ekonomi", "skuggekonomi" och "svart ekonomi", vilka inte lika tydligt definierats.
sannolikt att innebära drygt en procent högre BNP-tal per år jämfört med tiden före EU-medlemskapet. Även om dessa beräkningar inrymmer ett flertal osäkra parametrar, kan det på goda grunder antas att EU-inträdet kommer att bidra till en fortsatt god tillväxt. Mot detta antagande kan möjligen anföras det förhållandet att den litauiska marknaden av många bedömare redan anses nära på harmoniserad med EU:s regelverk. Med strukturstöd i form av direktstöd till jordbrukare och medel ur EU:s struktur- och sammanhållningsfonder kommer Litauen enligt beräkningar att få ett återflöde med multiplikatorn 2,5, d.v.s. för varje euro landet betalar i avgift till EU, får det 2,5 euro tillbaka. Litauens förmåga att absorbera dessa medel sätts ibland i fråga, men enligt myndigheter och ministerier är beredskapen och förmågan god. Möjligen ses farhågor i de rent praktiska handgreppen för enskilda företagare, främst genom bristande kunskap i ansökningsförfarandet för EU-medel. Återstår frågan om huruvida de nuvarande EU-medlemmarna avser utnyttja möjligheten att införa eventuella övergångsregler avseende den fria rörligheten för arbetskraft och hur dessa i så fall kommer att slå mot Litauen. Löneläget kan komma att förändras för högutbildad språkkunnig arbetskraft, t.ex. i telekommunikationsbranschen där det redan i dag kan vara svårt att i Litauen finna kompetent personal. En trolig konkurrens om arbetskraften kan också komma att uppstå i mindre kvalificerade yrkeskategorier, t.ex. avseende byggarbetare och mekaniker, där löneläget är lågt också med litauiska mått mätt. I sammanhanget torde härvidlag möjligen nämnas effektiviteten och kapaciteten hos arbetskraften. I takt med ökad konkurrens för företagen och stigande lönekostnader förefaller det naturligt att inte enbart effektivisera produktionen, utan även söka kräva mer av de anställda. Enligt vissa bedömare finns det ett icke obetydligt utrymme också för sådan effektivitetsökning. Vad gäller uppfattningen om vad EU-inträdet kommer att föra med sig i form av återflöde av pengar, investeringar och ökad handel är denna optimistisk. Även om dagspressen publicerat artiklar med beskrivningar av hur priserna kommer att öka för konsumenterna efter EU-inträdet, tycks detta inte ha haft någon större påverkan på redan EU-frälsta storstadsbor. Tron på såväl utlandets investeringsvilja som den inhemska produktionens konkurrenskraft är stor, likaså övertygelsen om inflödet av friska EUmedel efter den 1 maj 2004.
Orosmoln på den klara himlen Sammantaget kan fastslås att den litauiska ekonomin karaktäriseras av ett gott statsfinansiellt läge, en sund fiskal politik och stor tillväxt i relativa tal. I denna positiva utveckling kan dock noteras områden vilka bör följas närmare de kommande åren. Fastighetsmarknaden i har t.ex. utvecklats kraftigt de senaste åren. Byggandet är omfattande, främst i form av kontorsfastigheter. Den privata upplåningen för finansiering av renovering och förvärv av privatbostäder har vidare ökat markant. Dessutom har kreditmarknaden vuxit med omkring 40 procent under 2003. Offensivt agerande av bankerna (flera svenskägda) har pressat utlåningsräntorna på privata bostadslån (4,5-5 procent), vilket i sin tur givit ökade möjligheter till förvärv och renovering av privatbostäder. En klar förändring i attityder gällande benägenheten hos litauer att ta lån för privat konsumtion kan också konstateras. Kombinationen med ett förhållandevis offensivt agerande från bankernas sida, en relativt "ovan" skara låntagare, inte alltid fullgott riskmedvetande, avsaknaden av fullgott skydd vid plötsligt inkomstbortfall på grund av arbetslöshet och sjukdom samt en ibland ohejdat positiv syn på framtidsutsikterna för den litauiska ekonomin gör att utvecklingen bör följas noga. Bankernas utlåning, särskilt till fastighetsbolag och privatpersoner bör också lända till viss försiktighet. Slutligen kan även nämnas att oberoende bedömare på några års sikt förutspår en koncentration av bankerna.