Nicklas Axelsson cyklisten som alltid kommer igen

24 kadens # 8:2009

Cykling är mitt liv Nicklas Axelsson cyklisten som alltid kommer igen Nicklas Axelssons karriär som elitcyklist kunde ha varit över flera gånger om. Vid junior-sm 1989 frontalkrockade han med en bil och låg medvetslös i tio dagar. Drygt ett decennium senare erkände han att han dopat sig och fick en rekordlång avstängning. När han trots allt gjorde comeback drabbades han 2006 av testikelcancer. Men Nicklas Axelsson är cyklisten som alltid reser sig upp på nio och kommer igen. text: joachim pettersson foto: carl-johan paulin och maurizio sirotti icklas axelsson besegrade cancern och gjorde förra året sin bästa säsong på länge där han bland annat vann Solleröloppet, en etapp i Coppi e Bartoli och tog två tredjeplatser i Tirreno-Adriatico där han också blev femma totalt. Han satte dessutom färg på SM-loppet i Falun där han på den stenhårda banan primitivt malde sönder startfältet tills det bara var han, Thomas Lövkvist och Jonas Ljungblad kvar. Nicklas som inte är någon spurtare slutade på en andra plats. Nicklas Axelsson har inget vinnande vapen men det kompenserar han med en järnhård vilja och en förmåga att kunna kriga som om varje strid vore den sista. Antalet segrar har varit få i en lång karriär. Men han har varit den perfekte hjälpryttaren för flera stall och han kommer till sin rätt i långa etapplopp som Girot där han som bäst varit sexa. Vid 37 års ålder har han fortfarande kvar glöden för cykling trots att han numer kör i ett mindre stall som inte bjuds in till de stora tävlingarna. Även om Nicklas Axelsson börjar se slutet på karriären så har han ännu inga planer på att lägga av. Cykling är mitt liv, säger han. Jag vill köra ett år till. Några dagar innan SM Stockholm, Kungsholmen. Kadens möter Nicklas Axelsson på en grekisk restaurang några dagar innan SM i Götene. Nicklas ser avspänd ut, precis hemkommen från Nice där han bor. Hans gängliga kropp är hårt deffad. Blodådrorna ser ut att ligga utanpå skinnet på de rakade benen. Den kortärmade t-shirten avslöjar en cykelsolbränna som bara en proffscyklist på kontinenten kadens # 8:2009 25

I GIROT GÄLLER DET ATT HA SIN SÄMSTA DAG PÅ RÄTT DAG. HAR MAN PISSIGA BEN EN DAG SÅ BLIR DET OBESKRIVLIGT TUFFT NÄR TEMPOT HÖJS I BERGEN kan få. Nicklas berättar att det känns bra att vara hemma i Sverige. Men det är en blixtvisit det handlar om. Han befinner sig nämligen i en intensiv tävlingsperiod. Direkt efter SM bär det av till Polen för tävlingar och sedan vidare till Kina för ett etapplopp. Dagarna innan har han tävlat i Italien. Men så hektiskt har det inte alltid varit under säsongen för Nicklas som hösten 2008 lämnade det italienska stallet Selle Italia-Serramenti Diquigiovanni för det Polen-registrerade Team Utensilnord. Ibland har det gått en månad mellan tävlingarna, berättar Nicklas. Och det är inte bra. Jag tränar ofta själv och då är det svårt att få upp pulsen. Man behöver tävla mycket för att få upp farten och formen. Team Utensilnord är nystartat för säsongen och är ett lag som har svårt att få inbjudningar till de stora tävlingarna. Teamet har också en del problem med ekonomin, drabbade som så många andra av finanskrisen, vilket också inneburit att de ibland inte haft råd med de dyra startavgifterna. Nicklas valde att lämna Selle Italia-Serramenti Diquigiovanni efter att han haft rollen som hjälpryttare i de flesta tävlingarna. I Team Utensilnord har han ofta rollen som kapten och lägger upp tävlingarna som han önskar. En av orsakerna till stallbytet var att han kände sportchefen som tidigare kört i Selle Italia-Serramenti Diquigiovanni. På frågan om han ångrar stallbytet svarar han: Ja, lite grann. Jag trivdes bra i laget och fick ju köra de större tävlingarna. Men det är tungt och slitigt att vara hjälpryttare även om man får bra träning. Det tar på krafterna och motivationen. Du är 37 år gammal och har dedikerat ditt liv till cykling på elitnivå i 25 år. Du har varit med om svåra olyckor, du har haft cancer och du har varit dopningsavstängd. Hur kommer det sig att du gång på gång reser dig upp från motgångar för att komma tillbaka 26 kadens # 8:2009

till en av världens hårdaste konditionsidrotter? Nicklas tänker efter länge som han ofta gör när han får en fråga. Cykling fascinerar mig, svarar han slutligen. Jag gillar utbrytningar och kampen som uppstår i en utbrytargrupp. Sen är jag en krigare. Jag lärde mig tidigt att alla är så pass bra och att marginalerna är så små. Och därför måste man alltid ge max för att kunna nå framgångar. Om målsättningarna inför SM-loppet säger Nicklas: Jag har ju en del pallplatser sen tidigare, så jag vill gärna vinna. Men konkurrensen är hård. Det hänger mycket på dagsformen och hur loppet utvecklar sig. Det är inte bra för mig om det går för fort i början... Svenska mästerskapen i Götene Tre dagar senare i Götene - söndagen den 28 juni. Det är soligt och varmt som på Franska Rivieran. Klockan är 9.50 och uppropet för de startande i herrar seniorer är i full gång. Men Nicklas Axelsson befinner sig fortfarande på parkeringen på grund av en radio som krånglar. Intill står hans föräldrar, Britt och Kjell, som rest från Mora för att se sin son tävla på den tuffa banan där backen upp till Kinnekulle ska avverkas åtta gånger. Till slut får ECI:s mekaniker ordning på tekniken och Nicklas stressar sammanbitet iväg till startfållan. På vägen till start- och målområdet möter jag Kjell och Britt. Jag ställer ungefär samma fråga till dem som jag ställt till Nicklas: Var kommer Nicklas drivkraft i från? Mamma Britt behöver inte lång betänketid för besvara frågan samtidigt som cyklisterna rullar iväg. Jag tror att det är ärftligt. Min mamma cyklade som fjortonåring 40 mil från en liten by uppe i Jämtland ner till Orsa för att söka jobb. I Orsa knackade hon oanmäld på en dörr där hon hört att det kunde finnas arbete. I släkten finns det många entreprenörer och såna som velat anta utmaningar, som att resa utomlands för att arbeta och som startat företag. Jag tror att det har med det att göra, menar hon vidare. Min mor fick förresten jobbet Kunde man tidigt se att Nicklas hade en stark vilja och en förmåga att kämpa? Nicklas var väldigt aktiv och envis som barn. När han var nio månader lyckades han mitt i natten ta sig ur spjälsängen, krypa ner för trappan och ner till köket. När vi hittade honom hade han hällt ut mjöl och socker över hela golvet. Efter det surrade vi fast en skiva över sängen så att han inte kunde tar sig ur. Många tyckte nog att det var lite... hemskt. Men för oss var det enda lösningen. Britt ler och fortsätter: Vi var också tvungna att låta Nicklas vara på fritids länge. Vi visste ju inte vad han kunde hitta på hemma. Nicklas äldre bror kunde däremot vara hemma själv. Nicklas blev väldigt arg över att han måste vara på fritids, men inte hans bror... Vid målområdet står Glenn Magnusson och följer cyklisternas första tio varv i Götene innan de åker upp mot Kinnekulle. Den före detta proffscyklisten är numer förbundskapten. Han har tävlat mot Nicklas många gånger och besvarar frågan om Nicklas drivkraft så här: Nicklas älskar cykling! Han tränade två stenhårda pass cykling varje dag under dopningavstängningen. Det är nästan ofattbart! Han har gått igenom så otroligt Nicklas om......sig själv som cyklist. Jag är egentligen dålig på allting, förutom när det går i en jämn och ganska hög fart i fyra, fem timmar. Det är då dieseln brukar vakna till...att vara cyklist på heltid. Cyklister tjänade bättre för tio år sedan. Idag har många stall ekonomiska problem och har svårt att få sponsorer. För mig som äldre är det också tuffare eftersom lönen är resultatbaserad. Nicklas bekräftar att man som heltidscyklist får all hjälp med utrustning och det praktiska runt omkring. Jag kan enbart koncentrera mig på cyklingen. hur han tränar. Jag tränar mycket själv och det blir ofta för mycket kvantitet. Jag borde vila mer, så har det alltid varit. Jag föredrar annars att träna med andra, det är mycket mer givande. Den bästa träningskompis jag haft var ryssen Alexander Schaefer. Det var som att köra efter en bil. Han brukade stå och vänta på mig uppe på bergstopparna. Ett tag hade jag en kompis som körde med mig en fyra-fem timmar. Sen åkte han hem och tog en dusch medan jag fortsatte tills han kom tillbaka på moped och gav mig pace ytterligare nån timme. Det var bra träning....vad som krävs för att lyckas som proffscyklist. Det är förstås viktigt att du tycker om cykling och att du är beredd att satsa hårt. Om du verkligen vill lyckas måste du ner på kontinenten och tävla. Det är stor skillnad att tävla i Sverige jämfört med utomlands. Som proffs handlar det mycket om att ligga på hjul, spara energi och veta när du ska köra sakta eller fort. Den taktiska biten är också ännu viktigare som proffs. om vikten av motivation. Motivation och psykologi är oerhört viktigt inom cykling. När det är riktigt jobbigt kan jag få nya krafter när jag ser en världsstjärna som börjar att se sliten ut. Är det några sämre cyklister som fortfarande är med när mycket och ändå kommit tillbaka. Nicklas hamnar i den andra gruppen tillsammans med bland andra Thomas Gotland Lövkvist när det blir hårdkörning första gången upp till Kinnekulle. Men så mycket mer händer inte de följande varven. Nicklas och Gotland ligger kvar i andragruppen utan att större attacker sker för att köra ikapp utbrytarna. Nicklas ser inte ut att ha så pass bra ben som han önskat. Eller så utvecklar sig tävlingen inte riktigt som han vill. Han slutar på 15:e plats strax bakom duon Marcus Ljungqvist och Fredrik Ericsson som gör upp om mästerskapstiteln. Jag hamnade lite mittemellan idag, säger Nicklas lite besviket efter loppet. Jag vill så gärna vinna ett SM innan jag lägger av. det är tufft kan man bli lite småsur. Och har man dåliga ben en dag så gäller det att inte gräva ned sig för det. Det kommer nya lopp! Jag tycker att självförtroendet ökar om man kör i ett starkt lag....vad han tänker på när han cyklar. Jag tänker inte på något särskilt. Jag är för det mesta fokuserad på min cykling. När blodsockret börjar sjunka kan man ju bli lite sänkt. Tankarna kommer istället när jag stannar och fikar....svensk cykling. Nicklas är imponerad över de svenska framgångarna som kommit på senare tid med Thomas Lövkvist, Emma Johansson och Gustav Larsson. Men när jag började 1983 var det ju så många fler startande i ungdom- och i elitklasserna. Men det är ju ingenting jämfört med hur intresset är i Italien. Bara i Bergamo finns det ju 2000 elitcyklister!... några cyklister han minns. Jag minns att Lance Armstrong körde riktigt fort när jag mötte honom första gången. Det var som om han var från en annan planet. Och Ulrich körde på så otroligt tunga växlar. Jag kommer ihåg att han hade stora skivan uppför Col de Sestrie. Jag trodde att hans knän skulle går ur led. Pantani var också en profil. Lugn och trevlig, men det krävdes att man lärde känna honom....att bo i Nice jämfört med i Sverige. Sverige har sin charm med klimatet. Man blir lätt bortskämd härnere med värmen. Det blir ju aldrig så att man får uppleva den där känslan av att vara en kalv på grönbete som svenskar får när de kommer utomlands för första gången om våren. Och så saknar jag förstås längdåkning....några träningstips till Kadens läsare. Träna ihop med några kompisar som är hyggligt jämna. Kör lagtempo och kör hårt. Det är väldigt bra träning. Lär dig njuta av smärtan att ta i riktigt ordentligt på en cykel, den är svåslagen. kadens # 8:2009 27

I målområdet samlas många gamla bekanta runt Nicklas. En äldre man kommer fram och ber om autografer till sina barnbarn. Nicklas skriver och hälsar sedan vänligt och tålmodigt på alla som finns runt omkring honom. Här ser man att privatpersonen Nicklas Axelsson skiljer sig mycket från cyklisten Nicklas Axelsson. På cykeln är han fullständigt fokuserad, stenhård och utrustad med ett furiöst fightingface där hans blick har samma glöd som en svetslåga. Privat är han lugn och eftertänksam, ödmjuk och tillmötesgående. En ytterligare dag på kontoret har passerat. Nu stundar en dusch, lite mat och sedan bär det av till Skavsta flygplats och vidare för tävlingar i Polen och i Kina. 20 år tidigare Junior-SM 1989 i Jönköping. Nicklas frontalkrockar med en bil efter att ha kört snävt i en kurva. Han flyger rakt in i vindrutan med huvudet före varpå han slungas över bilen och ner i asfalten. Det är en otäck olycka som får tidningsrubriker. Nicklas bryter lårben, nyckelben, ett finger och ådrar sig samtidigt en allvarlig skallskada som innebär att han måste sövas ner. Det var en mycket jobbig tid, berättar pappa Kjell. Han låg medvetslös i tio dagar på Jönköpings lasarett. Och när han vaknade upp följde många operationer för att återställa hans kropp. Läkarna trodde inte att han skulle kunna cykla mer. De sa att han inte skulle tåla en olycka till med tanke på skallskadan, säger Britt. Men Nicklas var otålig och trotsade alla rekommendationer om stillhet och kom snabbt i rörelse. Personalen fick flera gånger leta efter honom inne sjukhuset då han hasat sig iväg med droppställningen i släptåg. Sen måste dom hela tiden öka på vikten som höll uppe hans ben när han låg i sängen. Nicklas låg ju hela tiden och rörde benet för att träna det, minns Kjell. Några veckor senare. Det är midsommarafton och Nicklas är redan ute på en standardcykel och tränar. Kryckorna ligger och skramlar på pakethållaren. Sex månader senare. Nyårsafton 1989. Det är kväll och 25 grader kallt. Dimman ligger tät över Siljans svaga isar. Där ute i mörkret finns Nicklas och åker långfärdsskridskor med övertygelsen att det är den ultimata rehabiliteringen efter operationerna som följde den svåra olyckan på junior-sm. Han hade varit ute hela dagen och vi var livrädda att något hänt honom, berättar Kjell. Vi visste att isen var svag på sina ställen, så vi valde att larma Räddningstjänst. När Nicklas upptäckte att en helikopter svävade i luften med sökarljuset svepande över isen valde han att gömma sig under en bro. Där låg han och tryckte, rädd, blöt och frusen efter att precis tagit sig över en isränna, men också mäkta irriterad över att någon var på väg att avbryta hans träningspass. Ytterligare ett halvår senare. Junior-SM i Västerås. Taktiken var enkel, Nicklas stötte direkt från start och ägnade stora delar av den 12 mil långa tävlingen att pulverisera hela klungan. Mot mål låg han i utbrytning med en annan cyklist. Väl medveten om att spurten inte var hans starka sida drog han igång den slutgiltiga attacken med nästan en kilometer kvar till mål och vann. Från Skara cykelgymnasium till Scrigno Stockholm, Kungsholmen. Under tiden som junior gick Nicklas på Skara cykelgymnasium. En tid som han beskriver som lärorik men tuff. Varje träning var som en tävling, säger Nicklas med vånda i rösten. Det var stenhårt. Plötsligt kom det upp en lapp att det var dags för Hemlige Arne cup. Nicklas minns tillbaka och beställer in en macchiato på restaurangen vi befinner oss på. Hemlige Arne cup innebar att det var träningstävling för alla som gick på cykelgymnasiet. Bansträckningen gick uppför Kinnekulle några gånger... Andra om Nicklas Han är som mest nöjd när han fått ta ut sig ordentligt. Dom som känner Nicklas vet också att han har mycket humor. Han gillar att leka med och vända på ord. Nickas mamma Britt. Nicklas är en oerhört snäll, varm och vänlig person. Jag tror inte många förstår hur stor Nicklas har varit och fortfarande är i Italien. Det italienarna uppskattat honom för är för hans förmåga att ge allt. Gunnar Bäcke, journalist och fotograf på Dalarnas tidning. Nicklas är en av de personer jag fascinerats mest av, alla kategorier och dopingavstängningen till trots. När det gäller hans drivkraft och inställning till cyklandet finns nästan ingen jämförelse, berättar barndomskamraten Andreas Danielsson. Nicklas Axelsson är den störste kämpen som svensk cykling någonsin haft! Glenn Magnusson, förbundskapten, och som tidigare tävlat mot Nicklas. ALLA MÄNNISKOR SÅG MIG SOM EN SKURK, SOM EN MÖRDARE 28 kadens # 8:2009

kadens # 8:2009 29

Nicklas hamnade senare i Team Isostar med cyklister som bland annat Michael Roddarn Andersson, Martin Rittsel, Henrik Sparr, Marcus Ljungqvist och Dan Kullgren med Patrick Serra som ledare. Alla vi som körde i teamet bodde i Västerås och vi tränade också ihop. Det gav hårdhet och var väldigt givande. Patrick ville att vi skulle tävla mycket och vi var ju utomlands en hel del. Ett år tror jag att vi gjorde 120 starter. Då var man ju minst sagt lite krispig... Nicklas vann som amatör etapploppet Valencia runt och körde hösten 1997 som halvproffs i det Italienska stallet Navigare- Gaerne. Det gick så pass bra att han fick proffskontrakt med teamet. Nicklas bosatte sig i Italien nära Parma och inledde sin proffskarriär 1998 med att bli trea i Tour de Langkawi i Malaysia. I sitt första Giro di Italia samma år drabbades han av lunghinneinflammation men slutförde ändå etapploppet och slutade på 38:e plats. Året därpå kom han till Girot med en uppåtgående form efter att ha kört bra i Tirreno-Adriatico där han bland annat varit i utbrytning med Pantani. Första veckan var tung, sen gick det bättre och bättre. 1998 var det tvärtom. I Girot gäller det att ha sin sämsta dag på rätt dag. Har man pissiga ben en dag så blir det obeskrivligt tufft när tempot höjs i bergen, konstaterar Nicklas som kategoriserar backarna i Sverige som tjälskott. Och har man varit i utbrytning en dag så kan man få betala för det i fyra, fem dagar. Men jag tycker att jag mest låg på hjul i Girot det året. Förutom när jag körde ikapp Ivan Gotti, Roberto Heras och Gilberto Simoni i Mortirolo-stigningen... I utförskörningen som följde kraschade Nicklas hårt och förutom jack i huvudet och skrubbsår över hela kroppen bröt han också nyckelbenet. Trots skadorna fullföljde han etappen liksom den följande och sista etappen till Milano. Det gjorde förstås ont i axeln när man stod upp, annars var det väl okej, säger Nicklas lakoniskt. Han slutade på sjätteplats och det var den bästa placering en svensk haft sedan Tommy Prim blev fjärde man 1985. Girot 1999 är annars känt för att den ledande Marco Pantani slängdes ut från loppet på grund av för högt blodvärde. Nästa år var han tvungen att bryta Girot på grund av bronkit. Men han kom igen till hösten och gjorde sin hittills mest minnesvärda tävling i Lombardiet runt där han slutade på tredje plats. Jag stötte när det var fyra mil kvar efter ha legat i utbrytning med bland annat Rumsas, Casagrande och Rebellin. Och så får jag punktering bara en kilometer från mål. Det kändes för jäkligt... Livskrisen Efter några år av succé stod Nicklas 2001 inför den tuffaste krisen både i sin karriär och i sitt liv. Men den här gången var den i högsta grad självförvållad. Nicklas skulle snart få avstå från det han tyckte allra mest om i sitt liv - att tävla i cykling. Inför VM i Lissabon oktober 2001 hade Nicklas inte gjort några större resultat. Dessutom var hans stall på väg att gå i konkurs. Nicklas kom till VM med den inre pressen att köra till sig ett nytt kontrakt. Han slutade på 16:e plats och blev utvald att göra ett dopingtest. Innan start hade han blivit testad utan att få vetskap om att hans blodvärde låg över det tillåtna. Detta tillsammans med att han testats flera gånger veckorna innan gjorde att han inte var orolig att åka fast. Men testet visade sig vara positivt. Det blev stora, svarta rubriker i medierna. Sverige hade fått sitt första fall i bloddopning. Nicklas fick beskedet när han befann sig på semester med sin dåvarande fru och sin dotter. Han erkände direkt utan bortförklaringar när han möttes av samtal från journalister. Avstängningen blev rekordlång, fyra år. Hur skulle du beskriva tiden som följde när du blev avstängd? Nicklas blir tyst länge och sätter handen för munnen. Dopingavstängningen är fortfarande ett känsligt ämne och det märks att det är en period i hans liv som satt djupa spår inom honom. En vanlig dag på kontoret Jag äter frukost runt nio. Vid elva sticker jag ut för att träna. Om jag kör ett kvalitetspass så åker jag nära havet på platten i en timme för att komma igång. Sen blir det två gånger sex kilometer i bergen. Som avslutning blir det en ordentlig stigning på två kilometer där det brantaste partiet ligger på 30 %. Den klättringen tar ungefär 10 minuter. Det krävs sådana backar för att jag ska få upp pulsen riktigt ordentligt. Jag äter ofta lunch under mina pass, gärna i Italien eftersom maten är bättre där. Inför en endagsklassiker så kan det istället bli ett distanspass mellan 5 7 timmar. Vid halv sex är det dags för massage. Jag tar ganska ofta massage även när jag tränar. På kvällen umgås jag med Elodie. Vi brukar diskutera en del eller titta på tv. Jag surfar också en hel del, bland annat för att kolla sportresultat. Det var min livskris. Helt klart den värsta tiden i mitt liv... Jag mådde allmänt väldigt dåligt... Alla människor såg mig som en skurk, som en mördare... Nicklas flyttade hem till Sverige där han hade köpt ett hus i Dalsjöfors utanför Tranemo. Han skaffade sig hemligt telefonnummer för att slippa alla samtal som kom från journalister. Jag gick under jorden kan man säga. I Dalsjöfors bodde han med sin dåvarande fru och deras sju månader gamla dotter Moa. Han tog ett jobb på en färgfabrik där han arbetade på lagret. Jag gick upp klockan fyra på morgonen och körde ett stenhårt pass på fyra mil till Tranemo innan jag började arbeta klockan sex. Efter åtta timmars arbete körde jag ett pass till. Så där höll jag på varje dag i ett år ungefär. Det var kanske inte så bra träning, men det handlade mest om att bli helt slut, att blåsa ur huvudet. Nicklas tar ett djupt andetag. Men att ha ett jobb den tiden var också räddningen. Det gjorde att man hade annat att tänka på. Samtidigt började äktenskapet att knaka i fogarna. Avstängningen och hur jag mådde påverkade väl också förhållandet. Eller så var det kärleken som tog slut. Jag vet inte riktigt... Ett år efter avstängningen flyttade Nicklas fru med deras dotter till Norge där hon träffat en ny man. Skilsmässan var ett faktum och huset måste säljas. Under samma period krävde Skattemyndigheten Nicklas på en stor summa kvarskatt efter hans utlandsvistelse som professionell cyklist. Nicklas fortsatte med sitt inrutade liv på färgfabriken, men nu tränade han ibland tillsammans med elitcyklister från lokala cykelklubbar. För att hålla uppe motivationen försökte han att variera träningen så mycket som möjligt. Du är en av de få inom cyklingen som erkänt doping direkt utan att neka eller komma med bortförklaringar? Hur kommer det sig? Först vill jag säga att jag verkligen ångrar dopingen. Det är mitt livs största misstag som kostat oerhört mycket. Det var bara att säga som det var, att erkänna mitt misstag. Men jag tycker att jag som cyklist straffades ovanligt hårt. I rättssystemet kan man ibland vid ett direkt erkännande få ett mildare straff. För mig blev det tvärtom. Det kändes bittert... Kan du säga vad som fick dig att ta steget och börja med dopningen? 30 kadens # 8:2009

Nicklas blir tyst och stämningen blir lite ansträngd. Var det ledningen i stallet och omgivningen som utövade ett tryck, eller låg ansvaret helt på dig själv? Oavsett vart trycket kommer ifrån ligger det slutliga ansvaret på den aktive. Jag kan inte ge något enkelt eller bra svar på varför jag gjorde det. Jag kan bara säga att konsekvenserna varit fruktansvärda. Jag hoppas mitt misstag hjälper andra att hålla sig ifrån skiten Du hade varit avstängd länge och egentligen bestämt dig att lägga av. Vad var det som gjorde att du ändå valde att komma tillbaka till proffscyklingen? Jag kände att det fanns en tomhet i livet och att det var cyklingen som jag saknade. Suget efter att tävla hade växt sig starkt. Det var därför jag valde att komma tillbaka. Nicklas ansiktsuttryck mjuknar lite grann och han fortsätter: Det är ju roligare att ha cykling som ett jobb än att vara på ett lager med färgburkar hela dagarna... När Nicklas varit avstängd i två år och åtta månader upphävdes avstängningen eftersom UCI tvingades att bli fullvärdiga medlemmar i WADA inför OS i Aten 2004. Något som bland annat innebar att en avstängning inte fick vara längre än två år. Innan dess hade Nicklas sökt kontrakt i Italien via kontakter. Men det var svårt på grund av straffets längd. När avstängningen upphävdes fick han dock snabbt kontrakt med Formaggi Pinzolo Flavé-stallet. Testikelcancer Nicklas hann göra en del hyfsade resultat 2004 med tanke på hans långa bortavaro från proffscyklingen. Säsongen som följde blev däremot spolierad på grund av ekonomiska problem i laget. Nicklas fick bara ut några månadslöner och det blev bara 15 starter. Inför 2006 fick han kontrakt med Selle Italia Serramenti Diquigiovanni. Det blev en säsong där resultaten började komma. I Giro di Romagna i Italien nådde han sitt bästa resultat för säsongen med en andra plats. Men i en vanlig läkarkontroll som alla i teamet genomgick på hösten fick han beskedet om testikelcancer. Jag blev förstås chockad när jag fick beskedet, berättar Nicklas. Han fick snabbt cellgiftsbehandling i Frankrike och samtidigt besked att ena testikeln måste opereras bort. Jag gruvade mig mycket för operationen. I det läget tänkte jag inte på om jag skulle kunna fortsätta att cykla eller inte. Det handlade mest om att operationen skulle gå bra och att jag skulle överleva. Cancern hann inte sprida sig till andra organ eller skelettet på grund av den snabba behandlingen. Men Nicklas var tvungen att gå på regelbundna läkarkontroller en lång tid efteråt. nicklas axelsson Född: 15 maj 1972 Längd och vikt: 190 cm, 75 kg Kommer från: Mora Bor: Nice. Familj: Sambo med Elodie som är fransyska. Pappa Kjell och mamma Britt och tre bröder Nicklas har sedan ett tidigare äktenskap en åttaårig dotter som bor i Norge och som ännu inte intresserat sig för cykling. Det är balett som gäller. Varför cykling? Har tävlat i längdåkning och terränglöpning. Men när pappa Kjell och Nicklas storebror startade cykelklubben CK Parr var det cykling som gällde. Meriter: Tävlat i landvägscykling sedan 1983. Vann junior-sm 1989. Har vunnit SM i lagtempo med Team Isostar. Landslagsmeriter. Resultat i Girot: 1998: 38. 1999: 6. 2000: bröt. Trea i Lombardiet runt 2000. Femma i Tirrento di Adriatico 2008. Professionellt lag: Team Utensilnord (tidigare Team Corratec). Svensk klubb: ECI. Tidigare idrotter: Terränglöpning och längdåkning. Drömyrke som ung: Hockeyproffs. Men jag kom aldrig längre än att spela landhockey, visserligen med Per Djoos... Men jag hade inte styrkan och snabbheten för hockey. Jag hade bara kunnat bli bra om man inte fick byta. När alla skulle ha syra efter tjugo minuter, då hade min uthållighet kommit till sin rätt. Men ibland önskar jag att jag var hockeyspelare och hade möjlighet att byta. I cykling hänger ju allt på en själv och det kan vara lite nervöst. Ungdomsidol: Tommy Prim. Hela Bianchi-stallet var ju suveränt på den tiden. Dricker: Café Macciato. Nicklas är som flera andra cyklister en hängiven kaffedrickare. Det blir minst fem koppar om dagen. Nymalet kaffe och färskt vatten är ett måste för att få till en bra espresso. Fritidsintresse: Gillar att titta på sport och följer sportresultat på nätet, framförallt hur det går för Mora i hockey. Umgås flickvännen Elodie. Personlighet: Jag hoppas att det är mer fart på mig som cyklist. Privat är jag lugn och jag gillar också att ta det lugnt. Jag är väl inte så social. Husdjur: Vi har en katt som heter Tigro. Gillar: Jag tycker om klimatet här nere och så gillar jag att vara nära havet. Ogillar: Byråkrati. Skicka in papper till myndigheter är inte min grej. Jag blev åtminstone åtta gram lättare, konstaterar Nicklas lakoniskt. Trots cellgiftsbehandlingen i kroppen tränade han hela tiden för att komma tillbaka ännu en gång till cyklingen. Framtiden För många proffscyklister kan cykling på heltid innebära att motivationen inte alla gånger är på topp. Det kan lätt bli ett yrke fullt av rutiner och vardag som så många andra arbeten. Du har varit med länge och återvänt till cykling gång på gång trots en hel del motgångar. Är du lika motiverad idag som när du var yngre? Jag är fortfarande hungrig, svarar han bestämt. Men när jag var yngre var jag motiverad dygnet runt. Nu kan vara det gå lite upp och ner. När det regnar till exempel så har jag svårt att motivera mig. Och när det går fort utför så tänker jag efter lite mer. Då märks det att man blivit äldre. Nicklas betonar ändå att yrket som proffscyklist på långa vägar inte bara är ett jobb, det är fortfarande en passion. Vad mer vill du uppnå innan du lägger av? Vad är det som driver dig att fortsätta? Jag vill fortsätta cykla ett år till, svarar han snabbt. Nicklas berättar att han gärna vill prestera bra resultat, att han gärna vill köra ett Giro till och att han drömmer om att vinna ett SM. Vad tror du att du gör efter att karriären är över? Kan du till exempel tänka dig att arbeta med cykling? Niklas ser tveksam ut. Inte som ledare tror jag. Om jag skulle arbeta för ett team ska det i så fall vara ett italienskt lag. Jag är fortfarande dålig på franska... Jag är intresserad av massage och skulle kunna tänka mig att jobba som massör. Jag tycker att jag vid det här laget lärt mig vad en cyklist behöver. Men det är ett tufft jobb som kräver utbildning och rutin innan man kan fylla en bra funktion i ett riktigt lag. Kommer du alltid att cykla? När jag slutar som proffs släpper jag nog cyklingen helt ett par år. Det blir inga veterantävlingar eller så. Sen kanske man blir sugen längre fram. Men jag kommer att cykla för motionens skull. Efter operationen för testikelcancern frös Nicklas ner spermier inför framtida bruk. I januari är framtiden här: Nicklas berättar stolt att han då blir pappa för andra gången. kadens # 8:2009 31