Kvalitet och jämställdhet

Kvalitet och jämställdhet En undersökning av kvalitetsbegreppets definition och dess relation till jämställdhet mellan könen inom bildkonsten Quality and equality A study of the definition of the concept of quality and its relation to gender equality in the visual arts Madeleine Wigertoft Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Kulturstudier C-uppsats, 15 hp Handledare: Eva Zetterman Examinator: Adrian Velicu 2013-06-12

ABSTRACT Quality is a vague concept, it seems to be about a gut feeling but is used as if it were a concrete property. This paper examines the defenition of the concept of quality, the relation between quality and gender equality and also what the representation between the genders in exhibitions, purchases and donations looks like in this day. As method for this paper text analysis, with searchlight on the two parameters of quality and equality, have been used on documents that provide a historical and a cultural policy perspective. The main part of the paper is an analysis of the visual arts on Värmlands museum, Kristinehamns konstmuseum and Rackstadmuseet. In the discussion of the paper, chapter 5, the result of the research is presented. It is clear that there is no single answer as to what quality is. However, the term seems to be in close connection with a number of factors that are important in the selection processes of the museums. As for the relation between quality and equality the opinions of the museums are divided. According to gender theorist Vanja Hermele it is a common notion in the art world that there is a conflict between the two concepts but this opinion is not shared by all of the three museums. What has also been shown is that there is a higher representation of artists of female gender in the exhibitions of the museums in this day than in comparison to the 1900s. Finally a weakness in the connection between the cultural policy and the cultural institutions have been identified. 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 5 1.1 ÄMNESVAL 5 1.2 PROBLEMFORMULERING 5 1.3 AVGRÄNSNING 6 1.4 SYFTE 7 1.5 FRÅGESTÄLLNING 7 1.6 FORSKNINGSLÄGE, METOD OCH MATERIAL 7 1.7 DISPOSITION 9 2. HISTORISKT PERSPEKTIV 9 2.1 REPRESENTATION OCH REGIONALITET 10 2.2 KONSTEN SÅ FUNKAR DET (INTE) 12 2.3 MER OM DET ANDRA ÖNSKEMUSEET 14 3. KULTURPOLITISKT PERSPEKTIV 14 3.1 BETÄNKANDE AV KULTURUTREDNINGEN SOU 2009:16 15 3.2 PROPOSITIONEN 2009/10:3 OCH DISKRIMINERINGSLAGEN 16 3.3 VÄRMLANDS KULTURPLAN 2013-2015 19 4. ANALYS 20 4.1 KVALITETSBEGREPPET 20 4.1.1 ANVÄNDBARHET OCH KULTURPOLITISKA MÅL 20 4.1.2 BEDÖMNING AV KVALITET 22 4.1.3 URVAL OCH KRITERIER 23 4.1.4 KVALITET I FÖRÄNDRING 24 4.1.5 DET KULTURPOLITISKA MÅLET ATT FRÄMJA KVALITET 25 4.2 RELATIONEN MELLAN KVALITET OCH JÄMSTÄLLDHET 26 4.2.1 JÄMSTÄLLDHETSARBETE, KUNSKAP OCH MEDVETENHET 26 4.2.2 KVALITET OCH JÄMSTÄLLDHET, INKONSEKVENS OCH NEUTRALITET 28 4.3 REPRESENTATION 30 3

5. DISKUSSION 31 5.1 KVALITET 31 ETT KOMPLEXT BEGREPP 5.2 KVALITET OCH MAGKÄNSLA 33 ETT HINDER FÖR JÄMSTÄLLDHET? 5.3 EN JÄMNARE KÖNSREPRESENTATION 35 FLER KONSTNÄRER AV KVINNLIGT KÖN 5.4 FÖRSLAG PÅ FORTSATT UNDERSÖKNING 36 KÄLLFÖRTECKNING 37 OTRYCKTA KÄLLOR 37 MUNTLIGA KÄLLOR 37 ELEKTRONISKA KÄLLOR 37 ARKIVDOKUMENT 38 TRYCKTA KÄLLOR 39 BILAGA 1. 41 4

1. INLEDNING 1.1 ÄMNESVAL Att skriva om konstnärlig kvalitet var redan från början ett självklart val för mig. Begreppet har varit återkommande under hela min studietid av kulturvetenskap vid Karlstads universitet. Ett par gånger har det öppnat upp för diskussion som resulterat i frågan, Vad är egentligen kvalitet?. Det är ett diffust begrepp. Det handlar om någon slags känsla, enligt Jeff Werner en magkänsla (Werner 16). Ändå tycks det, menar Eva Zetterman, användas som om det vore något konkret, något som alla ser likadant på (Zetterman 109). Så vad står den där känslan för som känns på samma sätt i flera olika magar? Min handledare gav mig inspiration att välja en ingång till ämnet som öppnade upp en relativt ny värld för mig. Att det råder ojämställdhet i samhället var för mig inte en nyhet, men några mer djupgående observationer av ämnet har jag tidigare inte gjort. Jag värdesätter min handledares vägledning högt, även om jag nu förstår att jag tillslut hade hamnat i det perspektivet på egen hand. Att studera kvalitetsbegreppet utan att vidröra jämställdhet anser jag knappast kan vara möjligt. Så jag kom också att ställa mig frågorna: hur ser man egentligen på relationen mellan kvalitet och jämställdhet och hur ser representationen mellan könen ut idag? 1.2 PROBLEMFORMULERING I september 2009 överlämnade regeringen en ny proposition till riksdagen som ett led i ett långsiktigt arbete med att förnya kulturpolitiken. Ordet kvalitet i det konstnärliga sammanhanget nämns flera gånger i propositionen och utgör två av de åtta nationella kulturpolitiska målen. Dessa lyder: Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling och Kulturpolitiken ska främja kvalitet och konstnärlig förnyelse (Prop. 26). Någon definition av begreppet finns det dock inte. I enlighet med principen om armlängds avstånd fråntar sig kulturpolitikerna ansvaret för kvalitetsbedömningen. Principen syftar till konstens autonomi, alltså självstyre och oberoende, att konstens innehåll ska vara fritt från, i det här fallet, politisk styrning. Autonomi är i varje form relativ, det vill säga att 5

den inte kan utövas i ett vakuum utan alltid i konkreta sociala eller historiska kontexter (Frenander 19). Enligt Pierre Bourdieu skapades det autonoma konstfältet under 1800-talet. Under seklets sista decennier hade man lyckats uppnå fullständig självständighet genom frigörelse från yttre makter, exempelvis staten, dess institutioner och akademier samt politiker (Bourdieu 19, 25). Principen om armlängds avstånd kan också kopplas ihop med George Dickies institutionella konstbegrepp. Den korta förklaringen av begreppet är att konstvärlden är en institution som har makten att bestämma vad som är konst (Dickie). Kulturpolitikernas uppgift är därmed att främja den kvalitet som konstvärlden anser är kvalitet. Det betyder följaktligen att konstvärlden är de som bör formulera definitionen av begreppet och det är där vi finner en problematik. Trots användandet av kvalitet som om det vore en konkret egenskap tycks det vara svårt att formulera en begreppsförklaring. En annan problematik är den mycket omfattande underrepresentationen av konstnärer av kvinnligt kön i museers utställningsverksamhet och samlingar, vilket tidigare forskning visar. Genusforskaren Vanja Hermele har upptäckt att kvalitetsbegreppet används som ett rättfärdigande argument i diskussioner om den ojämna representationen (Hermele 11). Enligt henne är en vanlig föreställning inom konstvärlden att kvalitet och jämställdhet utesluter varandra och att konstnärligt uttryck går före kön (Hermele 19). 1.3 AVGRÄNSNING I enlighet med principen om armlängds avstånd har jag avgränsat mig till att undersöka kvalitetsbegreppet inom urval av utställningar, inköp och donationer på tre institutioner. Inriktningen på bildkonst har skapat ytterligare precisering. Med Värmland som geografisk avgränsning har undersökningen riktats mot de högst beslutande inom urvalsprocesserna på Värmlands museum, Kristinehamns konstmuseum och Rackstadmuseet. Dessa museer är också valda med hänsyn till uppsatsens kulturpolitiska inriktning, de alla tilldelas offentligt bidrag. 6

1.4 SYFTE Syftet med denna undersökning har varit att försöka ringa in en definition av det kvalitetsbegrepp som de tre respektive museerna använder sig av idag. Dessutom har jag undersökt hur man på de utvalda museerna ser på relationen mellan kvalitet och jämställdhet. Detta med tanke på Hermeles uppfattning om de två begreppens inkonsekvens. Ambitionen har också varit att redogöra för hur representationen mellan könen i de utvalda museernas utställningsverksamhet, inköp och donationer ser ut idag. Detta utifrån vetskapen om 1900- talets skeva könsfördelning och de mål- och lagändringar som sedan dess har gjorts, det vill säga de nya nationella kulturpolitiska målen från 2009 samt den nya diskrimineringslagen från 2008. 1.5 FRÅGESTÄLLNINGAR Vilken definition av kvalitetsbegreppet används i dagens urvalsprocesser på Värmlands museum, Kristinehamns konstmuseum och Rackstadmuseet? Hur ser man på relationen mellan kvalitet och jämställdhet på de utvalda museerna? Hur har representationen mellan könen, i de utvalda museernas utställningsverksamhet, inköp och donationer, sett ut från det att propositionen Tid för kultur blev gällande i december 2009 fram till idag? 1.6 FORSKNINGSLÄGE, METOD OCH MATERIAL Då riksdagens godkännande av propositionen Tid för kultur är startpunkten för denna undersökning av idag blir således forskning som syftar till tidsperioden innan detta, december 2009, ett historiskt perspektiv. Utifrån den aspekten finns inte någon nutida forskning kring ämnet. Därmed gör jag avstamp i det historiska perspektiv som ges av Representation och regionalitet. Genusstrukturer i fyra svenska konstmuseisamlingar under 1900-talet, Konsten så funkar det (inte) samt Det andra önskemuseet. Vidare har jag gjort en textanalys med sökljus på uppsatsens två parametrar, kvalitet och jämställdhet, av följande kulturpolitiska dokument och litteratur, Betänkande av kulturutredningen SOU 2009:16, dess remissvar, En 7

kulturutredning: pengar, konst och politik av David Karlsson, regeringens proposition Tid för kultur 2009/10:3 och Värmlands kulturplan 2013-2015. Fortsättningsvis följer en analys av Värmlands museum, Kristinehamns konstmuseum och Rackstadmuseet. Värmlands museum (VM) är ett länsmuseum vars uppdrag är att belysa och dokumentera värmländskt kulturliv, vilket de också sätter i relation till vad som sker utanför Värmland. De har inte någon specifik konstnärlig inriktning utan lyfter istället fram det som de själva anser är aktuellt och intressant. Kristinehamns konstmuseum (KKM) är ett kommunägt museum vars uppdrag är att visa modern och samtida konst. Rackstadmuseet (RM) visar traktens konsthistoria och hantverk i relation till vår tids lokala, nationella och internationella konst och konsthantverk. Arvika kommun äger fastigheten men museet drivs av en ideell förening. Tanken var att använda intervju som metod men endast Johan Magnusson och Hanna Jonasson vid Kristinehamns konstmuseum valde att svara på frågorna muntligt. Denna kvalitativa intervju hade en låg grad av strukturering och en hög grad av standardisering. Det vill säga att frågorna inte hade några förutbestämda svar utan gav utrymme för de två intervjupersonerna att svara med egna ord, samt att frågorna ställdes i en bestämd ordning (Patel och Davidson). Frågorna utformades med inspiration från det historiska perspektivet och delades upp i två huvudkategorier, kvalitetsbegreppet samt kvalitet i relation till jämställdhet. Den första kategorin syftade till användbarhet, föränderlighet, bedömning, urval, kriterier och det kulturpolitiska målet. Den andra kategorin bestod av frågor gällande jämställdhetsarbete, kunskap, representation och relationen mellan kvalitet och jämställdhet (se frågeformulär, bilaga 1). Värmlands museum och Rackstadmuseet valde istället att svara skriftligt men fick samma frågeformulär som användes vid intervjun med Kristinehamns konstmuseum. Svarsmaterialet från museerna skiljer sig något i omfattning. De muntliga svaren möjliggjorde följdfrågor på ett annat sätt än de skriftliga. De kan därför förefalla att vara mer utförligt beskrivande, medan de skriftliga svaren är mer kortfattade men specifika. Svaren från Värmlands museum inkom dessutom i ett sent skede på grund av tidsbrist från deras sida och är mindre utförliga. I analysen har också årsberättelser samt separata listor över utställningar, inköp och donationer använts. Efter bearbetning av svarsmaterialet har vissa kompletteringar gjorts. Först gjordes kompletteringar av frågor som behövde förtydligas. När uppsatsen sedan var färdigställd gav jag museerna chansen att själva få läsa igenom och återkomma om de ansåg att jag hade gjort några feltolkningar av deras svar. Värmlands museum kom då med reaktioner främst på sådant som jag dragit avgörande slutsatser kring. I samband med detta inkom helt ny information från Värmlands museums chef Åsa Hallén. 8

Denna information satte jag i relation till den tidigare information jag fått och tog sedan beslutet att ha kvar mina slutsatser. Däremot har jag tagit hänsyn till hennes vilja att få förtydliga och dementera en specifik slutsats vilket finns att läsa mer om, i diskussionsdelen, på sidorna 34-35. 1.7 DISPOSITION Då nutida forskning saknas ges i kapitel 2 istället tidigare forskning ur ett historiskt perspektiv. Efter ett inledande stycke redogörs det för forskningsprojektet Representation och regionalitet. Genusstrukturer i fyra svenska konstmuseisamlingar från 2011 som täcker 1900- talet. Därefter redovisas valda delar ur undersökningen Konsten så funkar det (inte) från 2009 och kapitlet avslutas med Det andra önskemuseet, ett exempel på hur satsningar inom jämställdhet kan ta sig uttryck i museiverksamheten, från 2010. I kapitel 3 redogörs för kvalitet och jämställdhet i ett kulturpolitiskt perspektiv. Redogörelsen tar sin början i Betänkande av kulturutredningen (2009), fortsätter med regeringens proposition Tid för kultur från samma år, en beskrivning av diskrimineringslagen och avslutas med innehållet i Värmlands kulturplan 2013-2015. I kapitel 4 redovisas de resultat som framkommit ur svarsmaterialet från de tre museerna, Värmlands museum, Kristinehamns konstmuseum och Rackstadmuseet. Här görs också vissa kopplingar till den tidigare forskningen och till kulturpolitiken. I kapitel 5 redovisas undersökningens slutsatser, där har analysens resultat satts i förhållande till det historiska och det kulturpolitiska perspektivet. 2. HISTORISKT PERSPEKTIV I detta kapitel redogörs för forskning som i denna undersökning räknas till ett historiskt perspektiv, alltså tidsperioden innan det att propositionen Tid för kultur i december 2009 blivit godkänd av riksdagen. Det finns tidigare forskning som tydligt visar på en ojämn representation mellan könen inom bildkonsten. 2009 publicerades Vanja Hermeles Konsten så funkar det (inte), en undersökning av bildkonstscenen på uppdrag av KRO/KIF som ett led i deras arbete för jämställdhet. Samma år väcktes idén till ett forskningsprojekt som, finansierat av Kulturrådet, 2011 resulterade i Representation och regionalitet. 9

Genusstrukturer i fyra svenska konstmuseisamlingar. Jag har i detta avsnitt redogjort för hur kvalitet och jämställdhet, enligt dessa två undersökningar, har förhållit sig till varandra inom bildkonstvärlden. Jag börjar med att redogöra för den senare utkomna undersökningen då denna skildrar en tidigare tidsperiod, 1900-talet. Kapitlet avslutas med ett exempel på hur satsningar inom ämnet kan ta sig uttryck, Moderna museets projekt Det andra önskemuseet som syftade till att komplettera samlingen med konstnärer av kvinnligt kön. 2.1 REPRESENTATION OCH REGIONALITET Anna Tellgren, projektledare för forskningsprojektet I skuggan av. Kvinnliga modernister ur ett genusorienterat konsthistoriskt perspektiv i samband med Moderna Museets projekt Det andra önskemuseet, Jeff Werner, forskningsledare som medverkat till uppbyggandet av en forskningsenhet vid Göteborgs konstmuseum och Martin Sundberg, då forskningsassistent vid Moderna museet väckte tillsammans idén som ledde till rapporten Representation och regionalitet. Genusstrukturer i fyra svenska konstmuseisamlingar (Tellgren 7). Rapporten redogör för representationen av kvinnor och män vid fyra svenska konstmuseer, under 1900- talet (Johansson 5). Jag har använt mig av rapportens inledande resonemang som förs av Jeff Werner samt Eva Zettermans forskning av Göteborgs konstmuseum. Är det en plats för kvinnor, är det emellertid ingen plats av kvinnor, skriver Werner i sitt första stycke. Både besökare och personal på konstmuseer domineras av kvinnor men andelen kvinnliga chefer har en helt annan omfattning. Rapportens undersökta museer har tillsammans endast haft två chefer av kvinnligt kön under 1900-talet. Som redan känt är även representationen av konstnärer av kvinnligt kön låg. Det är männen som gör urval och det är männen som visas, kvinnorna agerar assistenter och publik (Werner 9). Under 1900-talet var tanken med konstmuseer att de skulle visa mästerverk, det vill säga konst av högsta kvalitet. Men även val av genre har haft en betydande roll. Därmed har det funnits ett förhandlingsutrymme mellan kvalitet och representerandet av en viss konstart (Werner 10). Att man på museerna strävar efter att samla och visa konst av kvalitet är en uttalad idé, men den är ospecificerad. Högt beslutande på konstmuseerna brukar tala om konstnärlig kvalitet som en slags magkänsla, något man upplever, inte resonerar sig fram till (Werner 16-17). Zetterman talar också om kvalitetsbegreppets diffusa karaktär. Hon skriver att kvalitet 10

används på ett sätt som får den att verka som en statisk egenskap, som om kvalitet vore oföränderligt och uppfattat på samma sätt av alla. Detta trots att begreppet baseras på personliga värderingar och är bundet till tid och plats (Zetterman 109). I denna avsaknad av en tydlig definition döljer sig troligt strukturer, vilka är källan till den rådande underrepresentationen av konstnärer av kvinnligt kön. Även i museernas olika inriktningar kan det finnas aspekter som bidrar till denna ojämlika fördelning (Werner 16-17). Vad som är en rättvis representation är en komplex fråga. Sett till befolkningen skulle minst 40 % av det ena eller andra könet vara en rättvis fördelning. Men det mest relevanta är att se till andelen konstnärer. Dock saknas tillförlitlig statistik och andelen konstnärer av kvinnligt kön har varierat över tid. Dessutom är det svårt att slå fast vem som är konstnär utifrån en genusneutral definition. Detta på grund av att definitionen innefattar kategorier som inkorporerar strukturer som gynnar män (Werner 11). Av Hermeles undersökning framgår dock att det är fler kvinnor än män som utbildar sig till konstnärer idag. Om konstscenen fortfarande representerar en annan könsfördelning händer alltså något med denna kvinnliga dominans efter utbildningen (Hermele 90). För att skapa en bild av hur representationen av kvinnor respektive män har sett ut i museernas utställningsverksamhet och samlingar har jag valt att exemplifiera med två av rapportens fyra undersökta museer. Det museum, som av de fyra, stod för den mest ojämlika fördelningen var Göteborgs konstmuseum. Under hela 1900-talet ägnades separatutställningar åt 94 % män och 6 % kvinnor. Samlingen bestod av 80 % representerade manliga konstnärer respektive 20 % kvinnliga, medan antalet verk av män var 92 % och av kvinnor 8 %. Det museet med flest representerade konstnärer av kvinnligt kön var Malmö konstmuseum. Där visades utställningar under 1900-talet av 84 % manliga konstnärer och 16 % kvinnliga. Vad gäller deras samling innefattade den 78 % manliga konstnärer och 22 % kvinnliga, varav 79 % verk av män och 21 % av kvinnor (Werner 14-15, 17). Det hade varit intressant att sätta dessa siffror i relation till könsuppdelad statistik över konstnärsutbildningar under 1900-talet. Jag har sökt efter tillförlitligt material men endast hittat en källa som visar statistik över Konstfackskolans utbildning dekorativ målning för höstterminen år 1950 och 1960. Den visar dock att kvinnorna tydligt varit överrepresenterade på Konstindustriella aftonskolan och Konstindustriella dagskolan (scb.se 116). 11

Zetterman redogör för vilka förutsättningar som krävs för att ett genusperspektiv ska anammas inom museernas verksamheter. Detta genom ett antal punkter citerade från en rapport som sammanställts på uppdrag av Kulturdepartementet. Vad som verkar vara avgörande för att frågan ska bli belyst är att det på arbetsplatsen finns någon eller några med särskilt intresse för genus. Att personalen har relevant kunskap är det som sedan påverkar inflytandet av genusperspektivet, vilket kan ge ett genomslag i en mer jämn utställningsrepresentation. För att frågan ska hållas levande är regelbunden diskussion om ämnet ett villkor som behöver tillgodoses (Zetterman 109). 2.2 KONSTEN SÅ FUNKAR DET (INTE) Vanja Hermele, genusvetare, journalist och författare, har tidigare undersökt jämställdhet inom konst- och kulturproduktion. Hon har skrivit två böcker på uppdrag av Svenska filminstitutet Män, män, män och en och annan kvinna (2002) och Hur svårt kan det vara? Filmbranschen, jämställdheten och demokratin (2004). 2007 publicerades rapporten I väntan på vadå? Teaterförbundets guide till jämställdhet på uppdrag av Teaterförbundet. Konsten så funkar det (inte) är hennes första bok inriktad på bildkonstområdet. Undersökningen är baserad på ett 30-tal intervjuer med representanter från bildkonstområdet, statistik och en enkät vilken besvarats av 1298 kvinnor samt 590 män. Vilka som får ställa ut i det offentliga rummet och vilka som ställs ut på de statsfinansierade konsthallarna är exempel på frågor som analyserats med särskild vikt (Hermele 4). Anledningen till undersökningens angelägenhet är vetskapen om konstens ojämställdhet trots att jämställdhet mellan könen varit en politisk målsättning i många år (Hermele förord). En vanlig föreställning (och missuppfattning) är att det redan är jämställt. Därmed blir förhållningssättet till införandet av jämställdhetsplaner hållningslös och tydliga mål uteblir (Hermele 40). När statistiken motbevisar denna uppfattning blir det tydligt att jämställdhetsarbete behöver drivas utifrån fasta formuleringar av metoder och mål (Hermele 48). Syftet med boken är att uppnå en spridning av nya insikter och större förståelse för de faktorer som ligger till grund för att bildkonstområdet ser ut som det gör (Hermele förord). 12

En av de som Hermele intervjuat är kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Hon får frågan om hur hon ställer sig till det faktum att staten finansierar organisationer som inte följer jämställdhetslagen. Hennes svar utgör ett exempel på hur kvalitet används som ett rättfärdigande argument i diskussionen om ojämställdhet: Vi ger pengar till kultur som förhoppningsvis håller hög kvalitet, sen kan det hända att det slår ojämlikt socialt, etniskt, genusmässigt, geografiskt. Och ska man hålla på och bara sortera de rätta plupparna, då är det inte säkert att resultatet blir så lyckat (citerad i Hermele 11). Enligt Nationalmuseums intendent Margareta Gynning verkar många av de intervjuade fortfarande vara präglade av en modernistisk konsthistorieskrivning som har sina rötter i 1930-talet. Trots 40 år av feministisk forskning och normers faktiska förändring menar hon att det är först när de valt ett stort antal enkom män som de kommer på att de helt glömt bort att välja några kvinnor. Sedan gör de det för att vara politiskt korrekta och ifrågasätter aldrig sitt beteende att inte tänka på några konstnärer av kvinnligt kön först. Det resulterar i sin tur i att de aldrig uppfattar vad det hela handlar om (citerad i Hermele 17). Enligt Hermele är det en vanlig ståndpunkt inom konstvärlden att konstnärligt uttryck ska gå före kön, vilken antagligen baseras på en uppfattning om att konstlivet är rationellt. Det trots den så kallade magkänslan. I princip all feministisk forskning, menar Hermele, visar dock att begrepp som kvalitet och konstnärligt uttryck egentligen inte är neutrala, utan könskodade. Det verkar finnas en uppfattning om att ett medvetet fördelande mellan män och kvinnor i urvalsprocesser resulterar i att man förlorar sin konstnärliga kompass. Hermele beskriver det som att Konstnärliga val ska bara ske de blir bättre då. Det tolkar jag som att urval inte på något sätt ska göras medvetet utan att det igen handlar om att lyssna till sin magkänsla. Därmed finns det inte utrymme för att sortera de rätta plupparna. Enligt Hermele verkar inte ens jämställdhetssatsningar komma undan den konstnärliga motiveringen. Hon tar Moderna museets projekt Det andra önskemuseet som exempel och menar att inte ens detta projekt, vars syfte var att bara köpa konst av kvinnor, endast kan motiveras utifrån en ambition att öka den kvinnliga representationen. Detta utifrån Moderna museets intendent Fredrik Liews uttalande som en av Hermeles intervjupersoner: Vi försöker förvärva verk som har en självklar plats på museet, alltså vad vi uppfattar som viktiga verk inte verk som bara representerar en kvinnlig konstnär i statistiken utan centrala nyckelverk av kvinnliga konstnärer som har en självklar plats i vilket museum som helst och också framme i museisalarna (citerad i Hermele 19). 13

2.3 MER OM DET ANDRA ÖNSKEMUSEET Den 18 april 2006 publicerades den artikel på Dagens Nyheters debattsida som senare resulterade i projektet Det andra önskemuseet. Slentrianmässig prioritering av manliga konstnärskap skriven av Lars Nittve, då chef för Moderna museet. Det var en önskan om ett anslag på 50 miljoner kronor riktad till den svenska regeringen (Nilsson 20). Detta för att försöka rätta till det historiska misstag som, enligt Nittve själv, antagligen har sin början redan i antiken. Då sattes så många av de synsätt, normer och strukturer som, låt vara med vissa störningar under medeltiden, har styrt vårt tänkande och handlande sedan dess (Nittve 10). Nittve menar att medvetenheten kring den ojämlika representationen fanns vid museet redan när han kom dit 2001. Efter försök att förbättra representationen med hjälp av genusperspektiv på hängningen insåg man sina begränsningar. Man hade en dröm om att kunna komplettera (Nittve 14) men man hade också en stram inköpsbudget. Det första Önskemuseet, 1963, ledde till ett inköp av 100 % manliga konstnärers verk (Nittve 16). I Nittves artikel presenterades en önskelista med enbart konstnärer av kvinnligt kön. Tillslut tilldelades Moderna museet ett anslag på 5 miljoner kronor (Nilsson 28) men lyckades ändå nå det utsatta målet om 50 miljoner kronor genom donationer (Nilsson 32). Med 14 konstnärer och 26 verk kunde sedan en skillnad i museets hängning skapas (Noring 36). De har efter det fortsatt att arbeta för jämställdhet genom forskningssamarbeten (exempel deras medverkan i Tellgrens och Werners undersökning) med målet att, förutom synliggörandet av denna snedvridning, föra en diskussion om hur museer kan åtgärda det som Nittve kallar historiska misstag. De har också som ambition att genom sina utställningar förmedla den nya kunskapen om jämställdhet både till andra museer och museibesökare (Noring 38). 3. KULTURPOLITISKT PERSPEKTIV I detta kapitel redogörs det kulturpolitiska perspektivet för de två parametrarna kvalitet och jämställdhet. Först följer Betänkande av Kulturutredningen från 2009 och dess förslag om att ta bort kvalitet i de kulturpolitiska målen. Därefter redovisas regeringens proposition Tid för kultur vari de nuvarande nationella kulturpolitiska målen presenteras. Under samma rubrik redogörs för diskrimineringslagen med tanke på att användandet av kvalitetsbegreppet 14

tenderar att missgynna kvinnor. Kapitlet avslutas med Värmlands kulturplan 2013-2015 som redogör för den regionala kulturpolitiken. 3.1 BETÄNKANDE AV KULTURUTREDNINGEN SOU 2009:16 I juni 2007 beslutade regeringen att en kommitté skulle tillsättas för att se över kulturpolitiken. Detta med anledning av att den blivit föråldrad i och med samhällets utveckling. Kommittén kom att kalla sig för Kulturutredningen. I februari 2009 var utredningen för den nya kulturpolitiken klar, ett Betänkande av Kulturutredningen presenterat i tre volymer, Grundanalys, Förnyelseprogram och Kulturpolitikens arkitektur. I den första delen gjordes en analys vilken sedan fungerade som underlag för de förslag om förändringar som presenterades i den andra delen. Den tredje delen redogjorde för hur kulturpolitikens struktur och organisation enligt utredningen skulle se ut. Detta förslag om ny kulturpolitik kom att möta stor kritik. I stort sett alla remissinstanser var mer eller mindre negativa. David Karlsson var en av utredningens sekreterare tills han, drygt ett år senare, slutade på egen begäran. I boken En kulturutredning: pengar, konst och politik kan man ta del av hans syn på Kulturutredningen. De kulturpolitiska målen var enligt Kulturutredningens bedömning i behov av reform då de i stort sett varit oförändrade sedan de fastställdes för första gången av riksdagen 1947 (Prop. 27). Utredningen redogjorde i sitt betänkande för de mål som de hade valt att inte föra vidare, däribland målen om kvalitet: Vi har, efter noggranna överväganden, valt att inte föreslå något mål som syftar på konstnärlig kvalitet, eftersom vi inte tror att ett sådant egentligen kan vara meningsfullt (Utr. Del 2 46). I de efterkommande remissvaren visade det sig att de flesta var av en annan åsikt (Prop. 27), så även David Karlsson. Han menade emellertid inte att det mest uppseendeväckande var att utredningen ville utesluta kvalitetsbegreppet, utan snarare deras motivering till varför (Karlsson 190). Skälen låg i problematiken kring preciseringen av begreppet och även dess tendens att gynna vissa grupper och därmed inte andra (Utr. Del 2 46). Vilket kan förefalla vara sant. Men inte skäl nog att utesluta ett begrepp så betydelsefullt för kulturpolitiken att det enligt David Karlsson i förlängningen inte överhuvudtaget skulle bedrivas någon kulturpolitik utan det (Karlsson 191). Han menade att kvalitetsfrågan ständigt är omstridd men att den också bör vara det. Att det vore alldeles för enkelt att avskaffa begreppet istället för att bemöta dess frågetecken (Karlsson 190). Enligt 15

Kulturrådets remissvar skulle avskaffandet av kvalitetsbegreppet inte vara lösningen på problemet med begreppets bakomliggande maktstrukturer (remiss. Kulturrådet 8). Även Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare skrev i sitt remissvar att det vore olyckligt att ta bort kvalitetsbegreppet på grund av dess maktstrukturer när man äntligen börjat uppmärksamma dem (remiss. KRO/KIF 3). I Betänkande av Kulturutredningen framkommer det tydligt, som också David Karlsson uppmärksammat, att det är svårt att diskutera kulturpolitik utan ett kvalitetsbegrepp (Karlsson 191). Ordet kvalitet dyker upp gång på gång i olika sammanhang i den fortsatta texten och ändå valde man att förslå att avskaffa det i målen. KRO/KIF gjorde samma observation och beskrev i sitt remissvar ett exempel. De ansåg att det skulle skapa otydlighet i medelstilldelningen om kvalitetsbegreppet, som utredningen själva i sitt betänkande använde i dessa sammanhang, skulle tas bort (remiss. KRO/KIF 3). Konstnärsnämnden vars uppgift är att fatta beslut om statliga bidrag och ersättningar till konstnärer tar hänsyn till en rad olika faktorer då de bedömer de ansökningar som kommit in. Att kvalitet anses vara en viktig faktor i det sammanhanget visas av följande utdrag ur utredningen, Precis som vid bidragsbedömningar av annat slag inom de olika konstområdena väger en bedömning av den konstnärliga kvalitén tungt (Utr. Del 3 118-119). 3.2 PROPOSITIONEN 2009/10:3 OCH DISKRIMINERINGSLAGEN I september 2009 presenterades propositionen Tid för kultur som redogjorde för regeringens förslag och bedömningar om kulturpolitikens framtida inriktning och organisation (Prop. 1). Propositionens beredning byggde på Kulturutredningens förslag om förändringar, dess remissvar och ytterligare några mindre utredningar. I propositionen nämns att de flesta av utredningens förslag var av sådan art att regeringen, utan riksdagens godkännande, kunde bedöma om dem (Prop. 6). Regeringen höll med Kulturutredningen i fråga om att de kulturpolitiska målen var föråldrade och därmed i behov av reform, att kulturpolitiken borde anpassas till dagens samhälle och att målen borde ges uttryck där efter. Regeringens förslag om kulturpolitiska mål fick dock en annan lydelse än utredningens (Prop. 27). Vad gäller målen om konstnärlig kvalitet, lade regeringen fram ett förslag som helt skiljde sig från utredningens önskan (Prop. 26). Regeringens mål antogs sedan av riksdagen i december 2009 (regeringen.se). Istället för Kulturutredningens förslag om att avskaffa kvalitetsmålen blev de 16

således kvar och de nuvarande nationella kulturpolitiska målen är de följande (med mina kursiveringar): Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå målen ska kulturpolitiken: främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor, främja kvalitet och konstnärlig förnyelse, främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas, främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan, särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur (Prop. 26). Kulturpolitiken ska alltså främja konstnärlig kvalitet som i sin tur ska prägla samhällets utveckling. Regeringens beskrivning av konstnärligt skapande berättar om betydelsefulla originella handlingar, om att utforska det nya och överskrida gränser och om att belysa samhället ur olika perspektiv. Konsten som ett kunskapsverktyg med vilket man ges förutsättningar att reflektera över sitt eget liv, det gemensamma samhället och tillvarons utveckling. Detta ska göras med stor kraft och tillförlitlighet. Kulturpolitikernas roll är att bidra med exempelvis ekonomiska förutsättningar, främst fördelade till verksamheter som annars inte skulle ha möjlighet att komma till uttryck. Enligt propositionen anses kvalitet vara något som inte bara varierar mellan tid och plats utan även mellan olika genrer, grupper och individer. Men kvalitet är inte en fråga som ska besvaras genom politiska bedömningar. Det är en diskussion som kulturskaparna ska stå för (Prop. 30). En av anledningarna till att Kulturutredningen ville avskaffa kvalitetsmålen var som redan nämnt att användandet av begreppet resulterar i uteslutning av vissa grupper. Regeringen har uppmärksammat att det finns ett behov av ökad jämställdhet: Att jämställdhet ska råda mellan män och kvinnor även inom kulturområdet kan tyckas vara en självklarhet. Men museernas samlingar och teatrarnas och konserthusens repertoarer vittnar tydligt om att män och kvinnor genom åren har getts helt olika förutsättningar att uttrycka sig konstnärligt. Även om positiva förändringar har skett kvarstår fortfarande obalansen mellan könen. Det skapar orättvisa och kan vara ett hinder för konstens långsiktiga utveckling (Prop. 23). 17

Att fortsätta arbeta för jämställdhet mellan könen inom kulturområdet ser regeringen som en nödvändighet (Prop. 23). Det kulturpolitiska målet som är avsett att främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor syftar till principen om icke-diskriminering (Prop. 29-30). Om inte alla ges samma möjlighet till skapande kan man inte heller kräva att representationen på konstscenen ska kunna bli jämställd. Dessutom ska lika möjligheter understödjas enligt diskrimineringslagen som utfärdades 2008: Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder (riksdagen.se). Med diskriminering avses direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera. Vad som främst skulle kunna kopplas till att olika grupper har olika möjligheter till eget skapande och att användandet av kvalitetsbegreppet tenderar att missgynna vissa grupper är enligt min tolkning indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet (riksdagen.se) Om lagen går att applicera på kvalitetsbegreppet eller inte finns det enligt min mening sannolikt skilda åsikter kring. Menar man att kvalitet och jämställdhet utesluter varandra och att kvalitet går före kön har man antagligen uppfattningen att missgynnandet är berättigat. Detta med syftet att frambringa och visa den mest kvalitativa konsten oberoende av vem konstnären är, alltså exempelvis oberoende av vilket kön hen har. 18

3.3 VÄRMLANDS KULTURPLAN 2013-2015 I september 2012 presenterades Värmlands kulturplan vilken fungerar som ett regionalt program och planeringsverktyg för kulturens utveckling i regionen under den treåriga perioden 2013-2015 (Värmlands kulturplan 5). Den är ett resultat av samverkan mellan Region Värmland och dess kommuner, i samråd med kulturlivet och civilsamhället (Värmlands kulturplan 4). Tidigt i planen, under rubriken En kulturpolitik för framtiden, betonas värdet av en levande diskussion om kvalitetsbegreppet, dess innehåll, värde och föränderlighet. Bedömningarna av vad som är konstnärlig kvalitet ska vara öppna och baseras på sakkunskap och erfarenhet. Här finner man också mål kopplade till de nationella kulturpolitiska målen varav det första syftar till kvalitet (med min kursivering): Region Värmland ska tillsammans med kommunerna och staten vara garanter för gemensamma utvecklingsresurser och en väl fungerande kulturell infrastruktur som: ger länets invånare tillgång till ett brett kulturutbud av hög kvalitet, främjar och utvecklar kulturlivet, bidrar till mångfald och konstnärlig förnyelse, tillgängliggör och utvecklar kulturarvet, bidrar till regional utveckling och tillväxt, särskilt utvecklar kultur för, med och av barn och unga (Värmlands kulturplan 7). I Värmlands kulturplan uppmärksammas också ett behov av ökad jämställdhet. All den regionala kulturverksamhet som erhåller offentligt stöd ska arbeta för att uppnå målet om likvärdigt deltagande och representation (Värmlands kulturplan 10-11). Med det menas att man på ett liktydigt sätt ska spegla och tillvarata både mäns och kvinnors erfarenheter, kunskaper och värderingar. På detta sätt får man tillgång till fler människors berättelser vilket skapar ett jämställt kulturliv som i sin tur bidrar till kvalitet. För att kunna motverka och bryta de rådande strukturerna krävs ett långsiktigt utvecklingsarbete baserat på kunskap. Detta arbete, menar regionen, kräver stöd från den nationella nivån genom relevanta utbildningar, forskning och konkreta verktyg (Värmlands kulturplan 11). Region Värmlands mål är att i första hand synliggöra de befintliga strukturerna för att kunna uppnå en mer jämn representation. En bestämmelse om utvecklingsinsatser för de regionala kulturverksamheterna har därmed utarbetats och lyder som följer: 19

Region Värmland ska i samverkan med kulturverksamheterna, kommunerna samt civilsamhällets och kulturskaparnas organisationer följa och analysera de regionala kulturverksamheterna ur ett jämställdhetsperspektiv, identifiera prioriterade insatsområden, verka för ökad kunskap och kompetens och senast inför verksamhetsåret 2015 ha konkretiserat uppföljningsbara jämställdhetsuppdrag till respektive kulturverksamhet (Värmlands kulturplan 12). Senast 2015 ska man alltså ha upprättat strategier för jämställdhetsintegrering. Men redan i år, 2013, ska de regionala kulturverksamheterna kunna redovisa ett jämställdhetsperspektiv vad gäller statistik för personal, produktion, utställning, inköp och publik (Värmlands kulturplan 12). 4. ANALYS I detta kapitel presenteras resultaten av det svarsmaterial som samlats in från de tre museerna. Först reder jag ut museernas definition av kvalitetsbegreppet genom att ta upp faktorer som användbarhet, bedömning, urval, kriterier och föränderlighet. Efter det följer ett avsnitt som behandlar museernas inställning till relationen mellan kvalitet och jämställdhet, vilket börjar med en undersökning av hur de idag arbetar med jämställdhet och avslutas med förhållandet mellan de två begreppen. I kapitlets sista del redogörs för statistik över könsrepresentation baserad på listor över museernas utställningar, inköp och donationer för de senaste tre åren med vissa undantag. Kopplingar görs även till det historiska och det kulturpolitiska materialet. Som tidigare nämnt skiljer sig svarsmaterialets omfattning mellan museerna. 4.1 KVALITETSBEGREPPET 4.1.1 ANVÄNDBARHET OCH KULTURPOLITISKA MÅL Att kvalitet är ett komplext begrepp har redan framgått. Kulturutredningen föreslog till och med att ta bort kvalitet från de kulturpolitiska målen på grund av svårigheten att definiera begreppet. Remissinstanserna och regeringen var dock av en annan åsikt och målen blev kvar. Trots begreppets diffusa karaktär anses det alltså vara av stor vikt. Men varför är målen om 20

kvalitet så viktiga att behålla? Vilken funktion fyller detta begrepp? Hur hade museernas verksamheter påverkats om utredningens förslag hade beviljats? Lena Hellström, museichef för Rackstadmuseet, anser att kvalitet är ett mycket viktigt begrepp. Hon menar att det är avgörande för hela verksamheten. Konst av kvalitet är enligt henne själva kulturens och demokratins källåder. Genom kunnig, förtrogen, fördjupande, reflekterande och nyskapande konst ges näring till kulturen, fortsätter hon. Hon menar dock att de kulturpolitiska målen inte nämnvärt påverkar deras verksamhet, de hade arbetat utifrån samma kriterier som tidigare även om utredningens förslag hade gått igenom. Liknande uppfattning om de kulturpolitiska målen har Johan Magnusson och Hanna Jonasson, museiintendent respektive museipedagog, på Kristinehamns konstmuseum. De hade också fortsatt sitt arbete på samma sätt utan kulturpolitiska mål om kvalitet och de tillägger att de faktiskt aldrig ens har funderat kring dessa mål. Men det betyder inte att kvalitetsbegreppet är oviktigt för verksamheten. Johan Magnusson (KKM) anser att begreppet spelar en betydande roll för urvalsprocessen. De har alltid en slags kvalitetstanke då de ska besluta om sina utställningsprogram. Han menar dock att begreppets betydelse antagligen är större och mer komplex än så och att man skulle kunna ha ett helt seminarium för att försöka reda ut dess definition och funktion. Något sådant har de emellertid inte haft och därför anser de det svårt att ge ett mer utförligt svar på frågan om kvalitetsbegreppets användbarhet. En anledning till de två museernas uppfattning om de nationella kulturpolitiska målen som icke-betydande för verksamheterna är antagligen att varken Kristinehamns konstmuseum eller Rackstadmuseet har en direkt skyldighet att följa dessa mål. Kristinehamns konstmuseum är kommunägt och tilldelas regionalt bidrag och bör därför arbeta efter de kommunala och regionala riktlinjerna. Johan Magnusson (KKM) formulerar det dock som att man tar hänsyn till riktlinjerna men att man inte utgår från dem eller använder dem som urvalskriterier. Rackstadmuseet drivs av en ideell förening, vilket betyder att de har egna handlingsplaner, men dessa stämmer överens med de regionala riktlinjerna menar Lena Hellström (RM). Då ingen av dessa två museer nämnde de regionala och/eller kommunala kulturpolitiska målen som betydande vid första kontakten är detta information som kommit in genom senare komplettering. Värmlands museum har, baserat på deras verksamhetsplan för 2013, en annan relation till den nationella kulturpolitiken. I planen presenteras de kulturpolitiska målen vilket tyder på att de arbetar utifrån dem. Efter komplettering har dessa uppgifter också bekräftats av museets chef Åsa Hallén (VM). Som länsmuseum tilldelas Värmlands museum statligt bidrag 21

vilket ger dem ett helt annat ansvar i frågan om att arbeta utifrån de nationella målen jämfört med Kristinehamns konstmuseum och Rackstadmuseet. Jörgen Svensson (VM) anser att kvalitetsbegreppet är en förutsättning för kulturpolitiken. Han betonar också dess värde för verksamheten liksom de två andra museerna. Han menar att kvalitetsbegreppet bidrar till att kulturproducenter gör sitt bästa, vilket ofta handlar om att göra bedömningar så i det sammanhanget utgör begreppet en viktig roll. Jörgen Svensson (VM) anser det svårt att svara på hur verksamheten på Värmlands museum skulle ha påverkats om utredningens förslag hade beviljats. Hans uppfattning är dock att det i förlängningen hade påverkat innehållet i verksamheten i och med att publiken, utan ett kvalitetsbegrepp, skulle skolas in i en tanke att ingenting är bättre eller sämre, utan att allt har samma konstnärliga värde. 4.1.2 BEDÖMNING AV KVALITET Bourdieus uttryck konstens autonomi syftar till att konstens bedömning är fri från yttre inflytande. Dickies institutionella konstbegrepp syftar till samma sak, att bedömningen ska ske inom konstvärlden. Som tidigare nämnts tillämpas inom kulturpolitiken principen om armlängds avstånd, med samma innebörd som Bourdieus och Dickies begrepp. I kulturpropositionen står det Att kvalitet är centralt för kulturpolitiken innebär inte att dess innebörd ska bli föremål för politiska bedömningar (Prop. 30) och i Värmlands kulturplan Vad som är hög konstnärlig kvalitet måste vara föremål för öppna bedömningar som vilar på sakkunskap och erfarenhet (Värmlands kulturplan 7). Vems uppgift det är att bedöma vad som är konstnärlig kvalitet är därmed tydlig. Personen ska ha en yrkesverksam titel som gör hen till medlem av konstvärlden, en titel hen erhållit på grund av sakkunskap och erfarenhet. Men det kan vara nödvändigt att reda ut vad denna sakkunskap och erfarenhet handlar om för att förstå vad som ligger till grund inför bedömningen av kvalitet och därmed definitionen av den. Lena Hellström (RM) menar att bedömningen ska göras av människor som innehar en viss kompetens, de ska vara välutbildade, förtrogna och ha förmågan att se utifrån ett brett perspektiv. Johan Magnusson (KKM) och Hanna Jonasson (KKM) anser det svårt att ge ett allmängiltigt svar angående vem som har rätten att bedöma men de själva kan utgöra två 22

exempel på två skilda kunskaper. Johan Magnusson (KKM) har studerat konst genom att utöva den och han har också erhållit en erfarenhet genom att ha sett mycket konst. Hanna Jonasson (KKM) innehar istället en sakkunskap som hon fått genom akademiska studier. Vad man både på Rackstadmuseet och på Kristinehamns konstmuseum vill betona är att bedömningen inte handlar om en smakfråga. Man ska kunna se kvalitet även i det man personligen inte tycker om. På Värmlands museum bedömer man också utifrån kunskaper som bygger på akademiska utbildningar och erfarenheter man erhållit av många år i verksamheten. Men Jörgen Svensson (VM) anser, precis som Johan Magnusson (KKM) och Hanna Jonasson (KKM), att man med svårighet kan ge ett allmängiltigt svar på vems uppgift det är att bedöma vad som är kvalitet. Han menar att Det finns ingen som har eller ska ha en sådan uppgift. Det är flera aktörer som ibland tillsammans eller oberoende av varandra gör värderingar. Det kan ske via betydande enskilda kulturproducenter/aktörer, tunga institutioner, eller komma från gatan. Det kan låta som ett motsägelsefullt uttalande men vad jag tror att Jörgen Svensson (VM) menar är, inte att det inte finns någon som har eller ska ha en sådan uppgift, utan snarare att det inte finns någon eller några specifika, utvalda personer som ska äga rätten att bedöma. 4.1.3 URVAL OCH KRITERIER Bedömning av kvalitet i museiverksamheten sker framförallt i samband med de urvalsprocesser som genomförs inför utställningar och inköp. Det finns ett antal faktorer som spelar roll i denna process. Sammanfattat utifrån de tre museernas svar handlar det om faktorer som exempelvis konstnärens CV, hantverksskicklighet, genre, aktualitet, uttryck, om det kan beröra och skapa diskussion, variation, balans mellan lättillgängligt och svårsmält men också lokal, publik och ekonomi. Man kan vidare ställa sig frågan om det är dessa aspekter som utgör kvaliteten eller om kvalitet istället är en faktor bredvid de andra, men så enkelt är det inte. Liksom Werner menar Johan Magnusson (KKM) att det handlar om en slags magkänsla, vilken han inte kan definiera. Han säger att Det kan exempelvis vara en koncentration i penseldragen, något väldigt avslöjande som inte går att sätta ord på. Lena Hellström (RM) beskriver det istället som ett filter, Kvalitet är inte absolut i sin tillämpning. Den utgör ett ramverk av kompetens som är det filter som processen ovan går igenom och menar att kvalitet kan beskrivas utifrån de kriterier som man vid ett visst tillfälle valt att fokusera på. Kvalitet hänger alltså nära samman med de faktorer som spelar en betydande roll 23

i urvalsprocessen men hur kvaliteten kan beskrivas utifrån dem skiljer sig mellan olika konstverk och utställningar och påverkas antagligen också av den kompetens som ju skiljer sig mellan de olika beslutsfattande. Min tolkning av Jörgen Svenssons (VM) svar är att han har en liknande syn som Lena Hellström (RM). Han menar att de olika faktorerna som diskuteras i urvalsprocessen på ett eller annat sätt kan beskriva kvaliteten, men på vilket sätt beror på vad det gäller. Både Johan Magnusson (KKM) och Lena Hellström (RM) vill understryka att det är berikande och intressant när man har olika åsikter och när man måste reflektera och argumentera för att komma överens. Än mer intressant är det om man inte lyckas bli överens, anser Lena Hellström (RM). Att man har olika synsätt och perspektiv är det som tillför något menar de båda. 4.1.4 KVALITET I FÖRÄNDRING Både i regeringens proposition Tid för kultur och Värmlands kulturplan beskrivs kvalitet som ett föränderligt begrepp. Även Zetterman menar, vilket redan påpekats, att kvalitetsnormer förändras över tid och rum. Denna uppfattning delas av Kristinehamns konstmuseum och Värmlands museum. Johan Magnusson (KKM) menar att kvalitetsbegreppet stod för något helt annat för 150 år sedan. I takt med utvecklingen och de politiska förändringarna ändras också kvalitetsbegreppet. Han exemplifierar med kvinnors rättigheter, att det förr inte var acceptabelt för kvinnor att vara konstnärer och att det råder en helt annan situation idag. Men han menar också att teknisk utveckling bidrar till kvalitetsbegreppets föränderlighet. Förr var kvalitet att kunna avbilda genom porträtt, med nya uttrycksmedel har istället andra kvaliteter tagit plats. Hanna Jonasson (KKM) instämmer och menar att samhällets utveckling påverkar kvalitetsbegreppet, vilket också är Jörgen Svenssons (VM) uppfattning. Lena Hellström på Rackstadmuseet håller delvis med om begreppets föränderlighet, hon menar att Det samhälle som den kvalitativa konsten reflekterar och kommenterar är föränderligt men inte kompetensen, den är djupt humanistisk och komplex. Det hon menar är att kompetensen är icke-föränderlig på det sätt att den behövs i alla tider. Men att man behöver använda den utifrån olika preferenser och genom olika tolkningssätt beroende av vilket samhälle och vilken tidsperiod som är aktuell. Enligt min tolkning betyder det att kvalitet är konstant i sin betydelse men inte i sin definition, alltså i sitt värde men inte i sitt uttryck. 24