Kriminalteknisk grundkurs i Norden

Kriminalteknisk grundkurs i Norden Hur lika är utbildningarna? Marit Norström Friberg Polismyndigheten i Stockholms län Fältgrupp City Specialarbete i Kriminalteknisk grundutbildning 2007-2008 vid Statens kriminaltekniska laboratorium

Sammanfattning Hur ser den kriminaltekniska grundutbildningen ut i Norden? Samtliga länder utom Island har ett utarbetat program för den kriminaltekniska grundutbildningen. Sverige, Danmark och Norge har en strikt kursplan. Finland däremot har ett obligatoriskt program samt till detta finns ett utbud av valfria kurser. Island stödjer sig på de övriga nordiska ländernas kursutbud. Stora delar av kursinnehållen behandlar samma ämnen. Avvikelser finns och några ämnen finns inte repressenterade i alla de nordiska ländernas kursplaner. Beträffande specialarbete är det obligatoriskt i Sverige och Finland men inte i Norge och Danmark. Huvudansvaret för den kriminaltekniska grundutbildningen bärs av olika institutioner. Polishögskolan / Polisyrkeshögskolan har utbildningsansvaret i Norge och Finland. I Danmark ansvarar Kriminaltekniskt center för utbildningen och i Sverige, Statens kriminaltekniska laboratorium. Kanske är det på tiden att göra en gemensam nordisk grundkurs för kriminaltekniker. i

Förord Jag vill tacka min handledare Bengt Aspegren för att han med sin arbetsglädje och breda kontaktnät hjälpt mig att utföra det här specialarbetet. Dessutom vill jag tacka Benny Warrer Jensen, Kriminalteknisk Center, Vanlöse, Rune Korneliussen, Polishögskolan, Oslo, Jan Storing, Polisyrkeshögskolan, Tammerfors och Bjarni Bogason, Reykjavik som svarat på mina frågor. Ett stort tack vill jag även ge språkgranskaren Rolf Selse som verkligen hjälpt mig med det svenska språkets vedermödor. Det kan inte vara lätt för icke svenskar att lära sig det svenska språket, det förstår jag nu! Den finska utbildningsplanen har översatts av Mija Kanerva på SKL. Vidare vill jag tacka alla övriga som på något sätt hjälpt mig med det här arbetet. ii

Innehållsförteckning FÖRORD...II 1 SYFTE...1 2 BAKGRUND...1 3 MATERIAL OCH METODER...2 3.1 FRÅGOR BETRÄFFANDE KRIMINALTEKNISK GRUNDKURS...3 4 RESULTAT...4 4.1 SVERIGE...4 4.2 DANMARK...6 4.3 NORGE...7 4.4 FINLAND...8 4.5 ISLAND...9 4.6 LIKHETER OCH SKILLNADER MELLAN UTBILDNINGARNA...10 4.7 JÄMFÖRANDE TABELL...11 5 DISKUSSION...12 5.1 SLUTSATS...12 6 KÄLLFÖRTECKNING...13 iii

1 Syfte Mitt syfte är: * att visa vilka likheter och olikheter det finns mellan de kriminaltekniska grundutbildningarna i Norden. * att visa min personliga uppfattning om hur den svenska kriminalteknikerutbildningen ställer sig i jämförelse med den som genomförs i Danmark, Norge, Finland och Island. 2 Bakgrund Jag hade ifrån början tänkt att göra en analys av den luft som vi tekniker andas in på laboratorier, brottsplatser och brandplatser. Det visade sig dock att det hade krävts lång tid för att få en sådan forskning/analys till stånd. Med anledning av detta beslutade jag mig för att försöka välja ett arbete som var mer begränsat i sitt omfång. Genom att välja ett ämne baserat på faktainhämtning fick jag större möjlighet att arbeta självständigt. Vid fortsatta funderingar beslutade jag mig för att undersöka hur de kriminaltekniska grundutbildningarna ser ut i Norden. En bidragande orsak till detta var att en av mina kurskamrater arbetar på Åland. 1

3 Material och metoder Jag skickade den 6 oktober 2007 ett personligt brev via e-post till Bent Hytholm Jensen i Danmark som hänvisat vidare till Benny Warrer Jensen. Geir Hansen i Norge fick ett brev som han hänvisat vidare till Rune Korneliussen och Jan Storing i Finland. Dessa personer är på något sätt delaktiga i den kriminaltekniska grundutbildningen i sitt land. Beträffande Island hjälpte min handledare mig med en kontakt, Bjarni Bogason. Det visade sig dock, att vi via telefon kunde få svar på, att de inte har någon kriminalteknisk grundutbildning på Island. Se vidare punkt 4.5 I brevet har jag förklarat att jag går den kriminaltekniska grundkursen på SKL i Sverige. Där krävs det att ett enskilt specialarbete utförs och redovisas för att bli godkänd på kursen. Till det personliga brevet bifogades ett formulär med tio frågor om den kriminaltekniska grundutbildningen som bedrivs i varje land och en begäran om en utbildningsplan från respektive lands kriminaltekniska grundkurs. Jag har försök att ställa frågorna i öppen form, för att om möjligt få ett berättande svar. I brevet förklarade jag också att svar önskades senast 26 oktober 2007. Det visade sig att det var svårt att få svaren till detta datum, de sista svaren kom mig till handa i mitten på december. Jag beslutade mig för att begränsa min undersökning, genom att inte räkna antalet undervisningstimmarna för varje ämne, i respektive land. En möjlig felkälla i specialarbetet kan vara eventuella översättningsproblem. Det finns även en felkälla/risk att jag missat något ämne i utbildningen då jag endast räknat de ämnen som rent faktiskt står upptagna på respektive lands schema/utbildningsplan. Jag har inte penetrerat varje ämnesrubrik för att specifikt ta reda på vad den innehåller i varje lands utbildning. 2

3.1 FRÅGOR BETRÄFFANDE KRIMINALTEKNISK GRUNDKURS 1. Hur blir man kriminaltekniker hos er? 2. Vem har ansvar för den kriminaltekniska grundutbildningen hos er? 3. Utbildar ni poliser eller civila till tekniker? 4. Vilka förkunskaper krävs för att gå er kriminalteknisk grundkurs? 5. Hur lång är er kriminaltekniska grundutbildning? 6. Hur ser er grundutbildning ut, vilka ämnen eller områden ingår i kursen? 7. Finns det några krav för att bli godkänd på kursen? 8. Ingår det någon självständig forskning / specialarbete i kursen? 9. Vilka förändrade befogenheter och krav får den som genomgått kursen? 10. Förändras lönen för den som genomgått den kriminaltekniska grundkursen? 3

4 Resultat I mitt frågeformulär ställde jag tio stycken frågor om hur man blir kriminaltekniker och hur varje lands kriminaltekniska grundutbildning är utformad. De svar jag fått från respektive land är olika fylliga. Detta har medfört att jag telefonledes har varit tvungen att begära kompletteringar i vissa fall. 4.1 SVERIGE För att bli kriminaltekniker krävs det normalt sett att man genomgått Polishögskolan och därefter tjänstgjort som polis några år, men det finns även möjligheter för icke poliser att bli kriminaltekniker. Under årens lopp har mig veterligen två stycken civilanställda gått utbildningen. Dessa tjänstgör idag som kriminaltekniker vid rotlarna i Uppsala och Visby. De som är intresserade av kriminaltekniskt arbete kan t.ex. få en inkörsport till en teknisk rotel genom att gå en LOKUS-utbildning, (Lokal brottsplatsundersökare). Utbildningen består av en två veckors utbildning som varvas med teori och praktik. När en tjänst utlyses på en teknisk rotel kan den sökas av den som har kriminaltekniskt intresse och viss erfarenhet av kriminalteknik, t.ex. Lokusverksamhet. Oftast kan den sökande då får en provtjänstgöring på 6 månader. Den som fått en tjänst på tekniska roteln och sedan praktiserat några år får som regel möjlighet att gå den kriminaltekniska grundkursen på SKL i Linköping. Utbildningen på SKL omfattar 17 veckors teori, uppdelad på två terminer. För att bli godkänd skall ett självständigt specialarbete göras, vilket mot slutet av kursen redovisas i seminarieform. I kursen får deltagarna fördjupade kunskaper inom ämnen som: explosivämneskunskap, fotoutbildning, spårundersökning (skoavtryck, verktygsspår, sammanpassningar),färg- och -glasundersökning, låskunskap, platsundersökning, protokollering, bevisvärdering, arbetsmiljö, rättegångsövning, brottsplatsanalys, provtagning vid miljöbrott, fingeravtrycksundersökning, rättsmedicin, DNA- fiber- och morfologiska(utseende, form) -undersökningar, gift- och drogundersökningar, vapenundersökning, tolkning av blodspår, dokument- och informationsteknikenhetens undersökningar och brandorsaksutbildning. Kursavsnittet om brandorsaksutbildningen är förlagd på Räddningsverkets skola i Revinge under tre veckor. Under kursens gång har eleverna tre stycken olika fallstudier som skall redovisas genom ett protokoll, som sedan granskas och bedöms. För att bli godkänd på kursen skall fem kunskapsprov göras. Dessa speglar fem olika avsnitt i utbildningen. 60% av frågorna skall besvaras rätt. 4

Undervisningen sker av personal på SKL, erfarna kriminaltekniker, personal ifrån Rättsmedicinalverket, personal från Försvarsmakten, Räddningsverket och andra externa föreläsare. Efter avslutad kurs får kriminalteknikern inte några ytterligare befogenheter. Först efter avslutad kriminalteknisk grundutbildning ingår man i beredskapslistan för kriminaltekniker i Stockholm. I större delen av det övriga landet ingår de nyutexaminerade teknikerna redan i beredskapen innan kursens början. Beträffande lönen går de som tidigare arbetet skift/ periodplanerat ner i lön då de placeras på teknisk rotel. Detta på grund av att det kriminaltekniska arbetet huvudsakligen sker på dagtid och eventuella OB-tillägg tas bort. Någon löneförhöjning sker generellt inte efter kursens slut, men det finns några lokala avvikelser i bl.a. Skånes- och Uppsalas Polismyndighet. 5

4.2 DANMARK För att bli kriminaltekniker krävs det att man har en allmän polisiär bakgrund och är lite tekniskt lagd. Det krävs att man arbetat som polis i minst 5-6 år för att sedan söka till en ledig PU-tjänst (Personlig utvecklingstjänst) vid KTC (Kriminal Teknisk Center). Ansökningshandlingarna gås igenom och de som verkar bäst lämpade kallas till en anställningsintervju. En PU-tjänst har en varaktighet på två år, med möjlighet till förlängning i ytterligare två år, om man inte har lyckats att få en fast anställning vid KTC under loppet av de första två åren. Om man har lyckats få en PU-anställning kommer man automatiskt med på en kriminalteknisk grundkurs. Grundutbildningen sker vid KTC där den planlägges och genomföres av UUK-sektionen (Utbildning, Utveckling och Kvalitet). Själva undervisningen utförs av fast anställd personal, eventuellt kompletterad med externa undervisare. Som kriminaltekniker utbildas uteslutande polispersonal. Civil personal kan dock utbildas till daktyloskopierare som bl.a. arbetar med inskanning av fingeravtryck. Det finns även ett antal fotografer med civil bakgrund som jobbar vid KTC. Kursen är uppdelad i två delar. Först grundkurs 1 med praktik och teori i fem veckor. Den går man omedelbart efter att man fått en PU-anställning. Sedan praktiserar/roterar man på olika avdelningar, spårsektionen i 3 månader, DNA- sektionen i 3 månader, brandsektionen i ca 6 månader och fältsektionen i ca 2 x 6 månader samt en vecka på vardera vapen- och fingeravtrycks- avdelningarna. Efter ca ytterligare ett år går man grundkurs 2, som omfattar två veckor. I grundkursen studerar eleverna brottsplatsundersökning, inbrottsmetoder, foto, skissering, fingeravtryckslära, spårtyper såsom verktygsspår, sko- och däckavtryck, spårsäkring, rättsmedicin (dödstecken, dödsorsaker och vara med vid obduktion), fluglarver i samband med dödkropp, klädundersökningar, DNA, biologiska spår, olika ljuskällor, förpackning av olika spår, dokumentation, bombkurs, brandorsaksundersökning, vapenlära med skjutavståndsbedömning, blodstänksanalys, narkotika, sprängtjänst och etsning i metall. Det finns inte något krav på att ett specialarbete skall redovisas för att bli godkänd på kursen. I kursen ingår praktiska övningar men inte några teoretiska prov för att bli godkänd. Efter avslutad kurs får man inte några förändrade befogenheter. Beträffande lönen så går en ordningspolis oftast ner ca 2000-4000 DKK i lön per månad när han söker till KTC, eftersom han då mister sitt OBtillägg. Efter ca 5-6 års fast anställning vid KTC finns det möjlighet för några få kollegor att få några hundra kronor extra i månaden om man specialiserat sig inom t.ex. blodstänksanalys, koordinator, brandspecialist eller liknande. 6

4.3 NORGE Efter polisutbildningen kan man söka olika kurser för specialisering. För att gå den kriminaltekniska grundutbildningen krävs inte några övriga förkunskaper. I Norge ansvarar Polishögskolan för den kriminaltekniska grundutbildningen, som endast är öppen för poliser. Utbildningen omfattar tre år varav två år är praktik. I den norska grundkursen ingår fingeravtryckslära, spårlära, såsom spår från person, verktygsspår och skospår. Vidare vapenlära, fotolära, rekonstruktionsfotografering, dokumentation, undersökning av skadade/ förolyckade personer, undersökning av fordon, brandorsaksundersökning, arbete på brandplatser och slutrapportering. På specialistkursen ingår bl.a. sprängämneskunskap, undersökning av brandbomber, glasundersökning, dokument- och skriftundersökning. Det finns inte något krav på att redovisa ett specialarbete för att bli godkänd på kursen, men samtliga elever ska göra ett arbete där de lär sig skissering. Eleverna delas in i små grupper och redovisar sedan ett grupparbete där kriminaltekniska spår ritats in på en konstruktionsritning. En examen krävs också och den innehåller ett muntligt och ett praktiskt prov. Det muntliga betår av tio frågor som skall besvaras av eleven. Frågorna är tagna från de ämnen i kriminalteknik som eleven undervisats i. Beträffande det praktiska provet kan det bestå i att eleven skall visa hur de på bästa sätt säkrar skospår, fingeravtryck eller utför en fotouppgift el. liknande på bästa sätt. Efter avslutad kurs får man inte några förändrade befogenheter eller högre lön. 7

4.4 FINLAND De tekniska rotlarna i Finland kallas för kriminaltekniska centraler. För att bli antagen till kriminalteknisk specialkurs har man vanligtvis fått en plats på en teknisk central för att sedan söka till den tekniska specialutbildningen. Polisskolan (från och med den 1 januari 2008 byter Polisskolan namn till Polisyrkeshögskolan) i Tammerfors, ansvarar för den kriminaltekniska specialkursen med hjälp av det Kriminaltekniska laboratoriet, vid Centralkriminalpolisen i Vantaa utanför Helsingfors. Det är endast poliser som utbildas till kriminaltekniker vid Polisyrkeshögskolan. Civila kan utbildas till assistenter vid någon teknisk central. Den kriminaltekniska utbildningen skall genomgås under en period av tre år till sex år. Utbildningen är uppbyggd av ett obligatoriskt ämnesblock samt vissa valbara kurser. De obligatoriska ämnen för all kriminalpolisvidareutbildning är juridiska studier, kommunikation, information, informationssystem, informationsteknik och arbetsskydd. Dessa studier omfattar 10 veckor. Den finska utbildningsplanen säger: Juridik är viktig för polismannen som ska jobba utan chefens övervakning. De måste ha kunskap om sina behörigheter och befogenheter och åtminstone om den lagstiftning som gäller sitt specialområde. Kommunikation och information ger verktyg för rapportering och skriftliga uttalande samt hur man uppträder vid undervisning och i media. Polisen/teknikern ska ha datakunskap för att vara datakunniga och jobba effektivt. Arbetsskydd är viktigt för att polisen/teknikern ska jobba tryggt och på ett vederbörligt sätt. Den som sedan vill gå vidare med kriminalteknisk utbildning fortsätter med obligatoriska ämnen såsom kriminaltekniska laboratorieundersökningar, partikel- och fiberundersökningar, DNA-undersökningar, spårundersökningar, fotografering, rättmedicin för brottplatsundersökare, fysik samt kemi för brottsplatsundersökare. Dessa studier är tillsammans 12 studieveckor. Som valbara studier finns brandundersökningar, vapenlära, bildhantering, redigering, dokumentundersökning, brottsplats- skissering, kriminaltekniska ljud- och videoundersökningar samt tolkning av blodspår. Särskilt roligt är det att kursen i tolkning av blodspår genomförs av svenska instruktörer där undervisningen sker på engelska. För att bli godkänd på kursen kvävs det skriftliga och muntliga examina samt ett färdighetsprov där man visar hur man säkrar fingeravtryck etc. Specialarbete krävs och skall bedömas. Vitsord för godkänd förekommer i skala 1-5, 0 är underkänt. Om någon del blir underkänd, får man försöka två gånger till. 8

Efter avslutad kurs får man inte några förändrade befogenheter eller förändrad lön. 4.5 ISLAND Enligt min källa Bjarni Bogason, kriminalkommissarie och kriminaltekniker på Island, finns det inte någon kriminalteknisk grundutbildning på Island. Vid ett tillfälle har en polis ifrån Island gått den kriminaltekniska grundkursen i Sverige och det var någon gång på 90-talet, enligt Bjarni. De blivande teknikerna på Island utbildas av äldre och erfarna kollegor. De brukar även åka till Danmark för att praktisera hos de danska kriminalteknikerna. Ett fåtal av teknikerna har haft förmånen att genomgå en brandkurs i Norge och en kurs i blodspårstolkning i Sverige. Det finns totalt 10 st kriminaltekniker på Island. 9

4.6 Likheter och skillnader mellan utbildningarna Synbara likheter En av frågorna i frågeformuläret är " Förändras lönen för den som genomgått den kriminaltekniska grundkursen?" Samtliga länder har svarat att det inte finns någon löneförändring för den som genomgått den kriminaltekniska grundkursen i respektive land. Synbara skillnader mellan utbildningarna I tid skiljer sig utbildningen mellan de nordiska länderna. I Sverige är kursen sammanlagt 17 studieveckor. I Danmark är utbildningen 5 veckor + ca 1-års praktik + 2 veckors teoretisk kurs. I Norge är kursen 1 år + 2 års praktik. I Finland spänner sig utbildningen över 3-6 år, detta för att den som utbildar sig skall kunna välja sina valbara studier vid lämplig tidpunkt. Ansvaret för utbildningen skiljer sig länderna emellan. I Sverige bedrivs utbildningen av SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium). I Danmark ansvarar KTC (Kriminaltekniskt center) för utbildningen. I Norge och Finland bedrivs den kriminaltekniska grundutbildningen av Polishögskolan/ Polisyrkeshögskolan. Kravet på specialarbete skiljer sig emellan länderna. I Finland och Sverige har man krav på att göra ett självständigt specialarbete. Detta krävs inte i Norge och Danmark. 10

4.7 Jämförande tabell Nedanstående tabell är ett försök att sammanställa och enkelt åskådligöra likheter och olikheter beträffande ämnen som ingår i respektive lands kurs. Ämne Sverige Norge Danmark Finland Fingeravtryck X X X X Verktygsspår X X X X DNA X X X X Foto X X X X Explosivämneskunskap X X X (valbar) Blodspårstolkning X X X (valbar) Vapenlära X X X X (valbar) Fibrer X X X Alkohol X X Narkotika X X X X Rättsmedicin X X X X Brandundersökning X X X X (valbar) Protokollering X X X X Glas och färg X X Arbetsmiljö X X Miljöbrott X X (valbar) Fordonsundersökning X X Dokumentundersökning X X( valbar) Etsning X Brottplatsskissering X X X( valbar) Ljud- och videoundersökning X (valbar) Undersökning vid X X trafikolyckor Specialarbete X X Bildbehandling och X (valbar) redigering Gift X X 11

5 Diskussion Under arbetet med det här specialarbetet har jag naturligtvis reflekterat över resultatet av min undersökning. Jag frågar mig t.ex. hur Island kan klara sig utan en egen kriminalteknisk grundkurs. Hur påverkar detta statusen i deras redovisning? Har inte deras protokoll rörande tekniska undersökningar samma bärighet vid den rättsliga processen som i övriga Norden? Kanske kan ett kommande specialarbete ge svar på det? I dagens läge söker de i huvudsak kunskap ifrån de andra nordiska länderna. Vidare har jag ju sett att det förekommer ett utbildningsutbyte länderna emellan. Som ex. kan jag nämna att åländska kollegor deltagit i den svenska grundutbildningen för kriminaltekniker. Svenska instruktörer nyttjas i den finska kriminaltekniska grundutbildningen i blocket valbar kurs. I denna kurs -Tolkning av blodspår har även kollegor från Danmark, Estland, Belgien och Slovenien deltagit. Detta internationella utbyte har gjort att jag ställt mig frågan om det inte vore möjligt att skapa en gemensam nordisk kriminalteknikerutbildning. Det ligger ju en strävan i tiden att vi bör "internationalisera" oss. Jag ser en fördel i detta. T. ex. vid större katastrofer (Scandinavian Star branden, Estoniakatastrofen) då vi måste samarbeta över gränserna. Har vi då en gemensam grundutbildning så bör ju detta underlätta samarbetet och förhoppningsvis leda till ett bättre resultat. I framtiden kanske det skulle kunna vara möjligt att arbeta som kriminaltekniker inom hela Norden. Genom ett nära samarbete kan vi dra nytta av varandras kunskaper och öka vår gemensamma kompetens. Jag ser också ett resurssparande i mina tankar. Kanske skulle svenska och finska kollegor i Tornedalen kunna samarbeta över gränsen. Enligt uppgift finns det redan i Skåne ett visst samarbete mellan de svenska och danska bombteknikerna. 5.1 Slutsats För att nu "knyta ihop säcken" ser jag att de kriminaltekniska grundkurserna i Norden skiljer sig en del. Den svenska, danska och finska grundkursen har liknade ämnesinnehåll. Den finska har dock en hel del valbara ämnen. Den norska grundkursen skiljer sig dock lite från de andra eftersom det inte ingår lika många ämnen som i de övriga länderna. För att de ska få mer och vidare kunskaper måste de fortsätta på olika specialistutbildningar. Vidare tycker jag att den svenska grundutbildningen står sig väl i jämförelse med de övriga. I den har SKL lyckats med att få med ett ämnesinnehåll som kan anses vara relevant för en nybliven tekniker, åtminstone under de första yrkesverksamma åren. Jag föreställer mig ändå, trots vissa olikheter mellan ländernas utbildning, att skapandet av en gemensam nordisk kriminalteknisk grundkurs kanske inte är så avlägset och oövervinneligt. 12

6 Källförteckning Personligt brev med bifogat frågeformulär har besvarats skriftligen av : Benny Warrer Jensen, Danmark Jan Storing, Finland Rune Korneliussen, Norge Muntlig källa: Bjarni Bogason, Island Utbildningsplaner: * Schema från grund kurs 1+2 ifrån KTC i Danmark * Utbildningsplan ifrån Polisskolan (Polisyrkeshögskolan from080101) i Finland. * Utbildningsplan (Fagplan) från Norge. * Utbildningsplan och schema ifrån SKL i Sverige. 13