PROJEKTRAPPORT. Stadsdelscentrum Luleå kommun

LULEÅ KOMMUN Tekniska förvaltningen RAPPORT 2008-04-11 Version 2.0-1 PROJEKTRAPPORT Stadsdelscentrum Luleå kommun Stadsön Porsön Björkskatan Tuna/Notviken Mjölkudden Hertsön Örnäset Bergnäset 1

2

Innehållsförteckning Stadsdelsanalyser 4 Sammanfattning 4 Bakgrund 4 Syfte 5 Förväntat resultat och arbetsgång 5 Inledning - diskussion 6 Målbild för stadsdelarna 6 Utredningsalternativ och strategi 7 Teoretiska modeller 8 Avveckling 8 Expansion 8 Omlokalisering 9 Förtätning 9 Nollalternativ 9 Slutsats 10 Samrådsprocesser och organisation 10 Bebyggelsestruktur 11 Kommunikation 12 Utgångspunkter för analys 13 Tillgängligt 13 Tryggt och säkert 13 Levande och utvecklingsbart: 14 God närservice, ekonomisk och miljömässig bärkraft 15 Aspekter 16 Jämställdhet 16 Hälsa/livsstil 16 Medinflytande/demokrati 16 Barn/ungdom 17 Estetik/arkitektur 17 Mångfald 18 Kretslopp 18 Analys 19 Om analysen 19 Frågeställningar och indikatorer 20 Slutsatser 50 Analystabell 51 Prioriteringsordning 53 Avveckling expansion omlokalisering förtätning 53 Den fortsatta processen 54 3

Stadsdelsanalyser Sammanfattning Luleå kommun har beslutat att ta fram en plan för utveckling av stadsdelscentrum i Luleå kommun. Uppdraget från kommunstyrelsen har gått till tekniska förvaltningen att samordna projektet i samverkan med Lulebo, stadsbyggnadskontoret, barn- och utbildningsförvaltningen samt sakägare inom respektive stadsdel. Centrumanläggningar som setts över är Bergnäset, Björkskatan, Gammelstad/Stadsön, Hertsön, Mjölkudden, Notviken/ Tuna, Porsön och Örnäset. I det ursprungliga uppdraget fanns även Råneå centrum med. Under arbetets gång beslutades att Råneå skulle lyftas ut ur utredningen eftersom det är ett centrum som har en annan roll i förhållande till sin omgivning än de övriga. Råneå är en tätort och dess centrum bör behandlas tillsammans med övriga tätorters centrumområden i kommunen. Syftet med utredningen har varit att arbeta fram ett beslutsunderlag för hur och i vilken ordning de olika stadsdelarna ska prioriteras, utvecklas och förändras. Projektets målsättning har varit att ge en samlad bild av stadsdelarna och stadsdelscentrumen, för att sedan analysera dessa. I analysen har hänsyn tagits både till de befintliga stadsdelscentrumens skick och till stadsdelens behov av ett centrum. Projektet kommer att sammanflätas med Luleå 2050 den nya visionen och framtidsbilden för Luleå kommun som arbetas fram i bred samverkan mellan kommunen, näringslivet, universitetet och kommunmedborgarna. Projektet ska också vägas ihop med det välfärdsbokslut som under år 2008-2009 ska upprättas. Välfärdsbokslutet har till syfte att ge kommunen ytterligare underlag för hur folkhälsan kan förbättras genom att samordna och prioritera ekonomiska och sociala satsningar på stadsdelsnivå. Nulägesbeskrivningar för varje stadsdel/stadsdelscentrum har sammanställts och finns som en bilaga till denna rapport. Parallellt med nulägesbeskrivningarna har utgångspunkter och indikatorer för en analys tagits fram. Stadsdelarna har sedan analyserats och jämförts med dessa som grund. Utgångspunkterna är Tryggt och säkert, Tillgängligt, Levande och utvecklingsbart samt God närservice och ekonomisk och miljömässig bärkraft. Hållbarhetsaspekter från Luleå 2050 har lagts till som analysgrunder: jämställdhet, hälsa/livsstil, medinflytande/demokrati, barn/ungdom, estetik/arkitektur, mångfald och kretslopp. Nulägesbeskrivningarna har utformats så att dessa kan ligga till grund för mätbara resultat i uppföljning av de framtida åtgärder som kan komma att utföras. Indikatorerna har viktats och tolkats för att ge ett förslag till prioritering av vilka stadsdelscentrum som först bör åtgärdas. Enligt resultatet av analysen är Hertsön, Porsön och Björkskatan de stadsdelscentrum som är i störst behov av åtgärder. Några av stadsdelscentrumen bör genom sitt geografiska läge ställas mot varandra. En bedömning är att man bör sammanväga Mjölkudden med Notviken/Tuna och att man bör göra en inbördes prioritering vid Bergnäsets två centrumområden. 4 Bakgrund Uppdraget som redovisas i denna rapport grundar sig på att det inom Luleå kommun finns åtta så kallade stadsdelscentra som är uppförda under tidigt 1960-tal till sent 1970- tal. Av dessa åtta räknas Gammelstad, Hertsön, Björkskatan, Porsön och Örnäset idag som de större. Serviceutbudet och standarden för respektive centrum varierar. Ett generellt drag är dock att detaljhandelsutbudet minskat kraftigt under senare år till följd av kun-

dernas ändrade köpvanor. Det offentliga serviceutbudet består bland annat av skolor, bibliotek och vårdcentraler. Även dessa genomgår förändringar på grund av ändrad ålderssammansättning bland de boende i området. Därigenom har den totala besöksfrekvensen och kundgenomströmningen minskat i centrumanläggningarna. Vidare är vissa fastigheter/lokaler och angränsande markområden i behov av omfattande underhållsinsatser. Ägarna till fastigheter och ansvaret för angränsande markområden fördelas i de flesta fall mellan Luleå kommun och Lulebo AB, Landstinget och olika kyrkoförsamlingar. Utifrån detta har budgetutskottet vid Luleå kommun beslutat att ge kommunchefen i uppdrag att ta fram en plan för utveckling av stadsdelscentrum i Luleå kommun. Uppdraget har gått till ekniska förvaltningen som projektsamordnare att i samverkan med stadsbyggnadskontoret, barn- och utbildningsförvaltningen, Lulebo samt sakägare inom respektive stadsdel arbeta fram ett beslutsunderlag för hur och i vilken ordning de olika stadsdelarna ska utvecklas/förändras. Centrumanläggningar som setts över är följande: Bergnäset Björkskatan Gammelstad (Stadsön) Hertsön Mjölkudden Notviken (Tuna) Porsön Örnäset Från början fanns också Råneå stadsdelscentrum med i utredningen, men lyftes ut då det är ett centrum som har en annan roll än de övriga. Råneå, som egen tätort, och dess cenrum bör behandlas tillsammans med övriga tätorter i kommunen. Syfte Syftet med utredningen har varit dels att ge en statusbeskrivning av de olika centrumanläggningarna genom nulägesbeskrivning, dels att analysera dessa och ge ett underlag för prioritering av förbättringsåtgärder. Åtgärderna skall sedan prissättas och förslag till prioriteringar tas fram kopplat till angelägenhetsordning med de ekonomiska åtagandena fördelade på respektive huvudman. Förväntat resultat och arbetsgång Projektets målsättning har varit att via en statusbeskrivning som grund prioritera angelägna förbättringsåtgärder som kan bidra till att göra stadsdelarnas centrumanläggningar till attraktiva och funktionella mötesplatser. Nulägesinventeringen och statusbeskrivningen har utformas så att dessa kan ligga till grund för mätbara resultat i uppföljning av de framtida åtgärder som kan komma att utföras. Nulägesbeskrivningar för varje stadsdel/stadsdelscentrum har sammanställts i denna rapport. Parallellt med detta har utgångspunkter och indikatorer för en analys tagits fram, stadsdelarna har analyserats och jämförts med dessa som grund. Därefter har en preliminär prioriteringsordning gjorts. Nästa steg är att föreslå och överslagsmässigt kostnadsberäkna övergripande behov av åtgärder för varje stadsdel/stadsdelscentrum. Den preliminära prioriteringsordningen tillsammans med kostnadsberäkning bör vägas 5

ihop med slutsatserna från projekt Välfärdsbokslut och Program för hållbart samhällsbyggande Luleå 2050 och utgöra grund för en slutlig prioriteringsordning stadsdelarna emellan. Välfärdsbokslut är ett projekt som styrs av Folkhälsorådet och under de kommande två åren kommer att ta fram uppgifter om invånarnas hälsa i Luleås olika bostadsområden, för att sedan utgöra underlag för politiska beslut och inriktning samt underlag för prioiteringar och uppföljningar. Program för hållbart samhällsbyggande Luleå 2050 är ett projekt med syfte att arbeta fram en ny vision och framtidsbild för Luleå kommun som geografiskt område. Arbetet sker i bred samverkan med olika aktörer och kommuninvånare. Det fortsatta arbetet för respektive stadsdel bygger på ett löpande samrådsförfarande som anpassas till behov och målsättning för utvecklingen i just den stadsdelen. I arbetet med att utveckla ett stadsdelscentrum eller göra insatser i en stadsdel är det viktigt att få med sig kunskap från alla intressenter liksom att förankra processen i stadsdelen. Sannolikt kommer respektive stadsdelscentrum att kräva olika typer och omfattning av insatser. Därför bör samrådsförfarandet för respektive stadsdelscentrum/stadsdel utarbetas i respektive projekt/process. Inledning - diskussion De flesta stadsdelscentra i Luleå är uppförda under 1970-talet men det finns även några från 1960-talet. Serviceutbudet och standarden för respektive centrum varierar. Ett generellt drag är dock att detaljhandelsutbudet minskat kraftigt under senare år till följd av kundernas ändrade köpvanor. Centrumanläggningarna är dessutom till stor del i oförändrat skick, upprustning har skett i endast begränsad omfattning. När upprustningar utförts i stadsdelarna är satsningar många gånger koncentrerat till bostadsbeståndet samtidigt som stadsdelscentrumet lämnats åt sitt öde. Det är först på senare år som man insett vikten med ett levande och väl fungerande stadsdelscentrum. För många stadsdelscentra är flexibiliteten liten både när det gäller läge, innehåll och utformning. Generellt i Sverige ser framtiden för många stadsdelscentra oviss ut. Stadsdelsnära butiker och centrumanläggningar utmålas ofta som de stora förlorarna då det gälle handelns framtid och utveckling. Stadskärnorna ser ut att få en renässans samtidigt som nya etableringar och nya koncept i externa handelsområden fortsätter att växa fram. Inom den kommunala sektorn påtvingas besparingskrav och hot om nedläggningar av den offentliga servicen i närområden. Samtidigt lever bilden kvar av det välfungerande förortstorget eller stadsdelscentrumet som ett ideal för hur den goda stadsdelen ska vara. Möjligheten att ta sig till sitt centrum, träffa bekanta och göra sina inköp är viktigt för många samtidigt som den sviktande troheten till den egna handeln, tillsammans med en rad faktorer som ändrade familjemönster, ökat bilinnehav och strukturomvandlingar inom handeln gör det svårt för många stadsdelscentra att behålla dagens service och utbud. Stadsdelscentrumen har svårt att expandera eller anpassas till nya förhållanden. Det kommersiella utbudet kräver ofta ett stort kundunderlag. Om verksamheterna försvinner kan det vara svårt att fylla lokalerna med andra aktiviteter. Ett centrum med tomma lokaler ger inget trevligt intryck, vilket förstärker den negativa spiralen. De olika centrala stadsdelarna förlorar även inslag av verksamhet i närområdet då lokaler för verksamheter och kontor byggs om till fördel för bostäder. För ett långsiktigt hållbart samhälle är en målsättning att samhället ska erbjuda en rimligt god infrastruktur och tillgänglighet i så stor del av kommunen som möjligt. Att samhället har förändrats och kommer att fortsätta att förändras måste vi acceptera, liksom att alla stadsdelscentra och lokala butiker inte kan vara kvar. Samhället är i ständig utveckling och detta måste även återspeglas och få effekter i det lokala centrumet kopplat till hur framtida infrastrukturella insatser prioriteras. 6 Målbild för stadsdelarna

Målbilden för Luleås stadsdelscentrum handlar till stor del om vilken stad vi vill ha i framtiden. Hur ska Luleå fortsätta att utvecklas och växa? Ska staden glesas ut och nya områden tas i anspråk eller ska byggandet ske inåt genom att bygga och förnya oexploaterade områden inom stadens gränser? Ska vi uppmuntra privatbilism eller förtäta med ny bebyggelse vid knutpunkter och längs stråk för att på så sätt stärka staden? I Luleås fem större stadsdelscentra är fortfarande den offentliga servicen ett viktigt inslag tillsammans med det kommersiella utbudet. Men hur blir framtiden? Ska Luleå vara en stad med levande stadsdelar, eller ska utbudet koncentreras till centrum och vissa större handelsområden? Dessa frågor är högaktuella för Luleå kommun idag. Under våren 2008 kommer en ny vision och framtidsbild för Luleå kommun att arbetas fram i bred samverkan mellan kommunen, näringslivet, universitetet samt kommunmedborgarna. Visionen och framtidsbilden ska ge svar på hur Luleå kommun kan utvecklas som en attraktiv och hållbar kommun. Därefter följer ett översiktsplanearbete som syftar till att finna svar på de mer fysiska frågorna. I brist på färdiga svar på dessa frågor kommer arbetet med utveckling av Luleås stadsdelscentrum att i detta läge utgå från generella utvecklingsfaktorer och slutsatser från ett antal teoretiska modeller. En uppföljning av resultatet kommer sedan att göras utifrån den nya gemensamma visionen samt utifrån det välfärdsbokslut som under år 2008-2009 ska upprättas. Välfärdsbokslutets syfte är att ge kommunen ytterligare underlag för hur folkhälsan kan förbättras genom att samordna och prioritera ekonomiska och sociala satsningar på stadsdelsnivå. Utredningsalternativ och strategi Vad är det då som generellt kan känneteckna ett bra och väl fungerande stadsdelscentrum? Först och främst ska det ge en tillfredsställande service, det vill säga den service och det utbud som efterfrågas av konsumenterna. Centrumet ska även fungera som en god mötesplats för olika grupper, vilket förutsätter att aktiviteter finns och att den fysiska miljön inbjuder till detta. Vidare ska ett centrum även ha en hög tillgänglighet och bidra till en god livsmiljö för de omkringliggande bostadsområdena. Symbolvärdet i ett stadsdelscentrum är viktigt för att de boende ska kunna känna stolthet över sitt centrum. Att utveckla ett stadsdelscentrum är utmanande, problemen är mångbottnade och många parter är inblandade. Luleås stadsdelar påverkas idag och kommer även påverkas i framtiden av en rad utomstående faktorer som både direkt och indirekt berör utvecklingen för stadsdelscentrumet. Exempel på detta kan vara förändringar i bostadsbeståndet runt omkring i stadsdelen, konsumenternas förändrade inköpsvanor och önskemål, den offentliga servicens existens, antalet eldsjälar i stadsdelen och förändrade livsmönster i samhället. Andra faktorer som spelar in är att det måste finnas rätt sorts utbud som svarar till konsumenternas efterfrågan. För att veta detta måste studier och undersökningar göras för att få en bild av vad invånarna önskar av sitt centrum, vilket utbud och vilka aktiviteter som de efterfrågar. Att ha en aktuell kunskapsbild av ett centrum och dess omgivande bebyggelse blir således viktig för att kunna utveckla och förbättra ett centrum. Det är också viktigt att dessa butiker har rätt ägare som kan utveckla verksamheterna i rätt riktning. I många stadsdelscentrum är matbutiken det primära. Man pratar ibland om ankarbutik, det vill säga den butik som håller andra verksamheter vid liv. Rätt utveckling för den befintliga handeln kan göra stadsdelscentrumen till en viktigare handelsplats än vad de är idag. Förutom handeln fungerar många stadsdelscentra i lika stor grad som centrum för offentlig service samt mötesplatser för stadsdelens invånare. Kombinationen av handelsplats, mötesplats samt centrum för offentlig service skiljer sig från närliggande handelsetableringar. Det är också många stadsdelscentras styrka. Många centrumanläggningar är slitna och motsvarar inte de förväntningar kunderna har på ett välfungerande centrum. Mörka och instängda miljöer välkomnar inte besökarna. Förutom fysiska åtgärder behövs ett bra samspel mellan olika aktörer. Det krävs att byggnaderna fylls med aktiviteter som lockar att besöka platsen. Dessa faktorer är avgörande 7

för att ett stadsdelscentrum ska fungera. Den fysiska planeringen kan bara ge förutsättningar för dem, men planeringen är inte sig själv nog. I Luleå kommuns arbete med den nya visionen finns två övergripande uttryck för kommunens utveckling; hållbarhet och attraktivitet. Hållbarhetsbegreppet har tre delar; social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet där alla är lika nödvändiga. Social hållbarhet är målet, det goda livet. Den ekologiska hållbarheten sätter ramarna som vi måste verka inom medan ekonomisk hållbarhet är medlet för att uppnå de två första delarna. I arbetet med den nya visionen för Luleå 2050 har dessa hållbarhetsbegrepp konkretiserats till elva hållbarhetsaspekter. Ett urval av dessa aspekter kommer även att tillämpas som analysgrunder i detta projekt kring utveckling av stadsdelscentrum. De är: Jämställdhet Hälsa/livsstil Medinflytande/demokrati Barn/ungdom Estetik/arkitektur Mångfald Kretslopp Attraktivitet, med avseende på ett stadsdelscentrum, har i det här arbetet avgränsats till: Tillgängligt Tryggt och säkert Levande och utvecklingsbart God närservice, ekonomisk och miljömässig bärkraft Samtliga av dessa aspekter redogörs för närmare i kapitlet Utgångspunkter för analys. Teoretiska modeller Enligt Mats Jakobsson (Andersberg att utveckla att stadsdelscentrum, D-uppsats/Examensarbete, Inst. för fysisk planering, Blekinge tekniska högskola, 2003) finns det fyra huvudsakliga scenarier för en aktiv förändring av stadsdelscentrumen. De olika scenarierna kan vara; avveckling, expansion, omlokalisering, förtätning. Utöver dessa används ofta ett nollalternativ med syfte att visa hur förändringen skulle se ut om inga insatser görs denna används då som ett jämförelsealternativ. I denna förenklade utredningsmodell utgör den dock ett tänkbart scenario och inte ett referensalternativ. Avveckling Att ett centrum avvecklas eller tappar sin ursprungliga funktion är inte ovanligt, då samhällets förändringar även återspeglas i ett stadsdelscentrum. En avveckling kan ske om en eller flera viktiga verksamheter flyttar eller tvingas stänga. Närbutiken kan bli utkonkurrerad av närliggande affärer eller den offentliga servicen som bibliotek eller fritidsgård kan tvingas stänga på grund av kommunala besparingskrav. Detta kan i sin tur leda till att andra verksamheter tvingas upphöra då centrumet besöks av färre personer. Denna utveckling är vanlig i många stadsdelscentra runt om i landet. Om viktiga institutioner och verksamheter försvinner blir det inte så mycket kvar. Ett nästan öde centrum med ett litet utbud av service är knappt någon riktig mötesplats för stadsdelens invånare. Rivning kan bli aktuell eller att området får en helt annan funktion. En avveckling av centrum ger en dyster framtidsbild och ses som ett tecken att man gett upp och stadsdelen kan förlora en del av sin identitet. 8 Expansion En motsats till en avveckling är istället en expansion av ett centrum som då får ett större

utbud av service och kan bli en motvikt i konkurrensen till närliggande stormarknader. På så vis kan ett centrum bli en målpunkt inte bara för stadsdelens invånare utan även för stora delar av kommunen. Örnäset centrum är ett exempel på denna utveckling där en kraftig ombyggnation av centrat lett till många besökare från övriga staden. En större etablering kräver dessutom stora ytor både för lokaler och parkeringar. Läget kopplat till omgivande bostadsområden kan tala för eller emot en expansion. Matbutiker vill idag etableras längs större bilorienterade stråk med bra parkeringsmöjligheter och bra reklamläge. Även mindre tillskott av nya verksamheter kan innebära en utveckling vissa aktiviteter och nya lokaliseringar kan med fördel etableras i ett stadsdelscentrum. Nya livsmedelskedjor kan etableras och handelsverksamheter som idag finns i industriområden kan omlokaliseras. Även aktiviteter eller ett utbud som är unikt i Luleå skulle kunna etableras i ett attraktivt stadsdelscentra som på så sätt blir ett mål att besöka. Exempel på sådana verksamheter kan vara loppmarknad och butiker med ett unikt utbud, inriktade till vissa grupper. Omlokalisering En omlokalisering av centrumanläggningen skulle både vara kostsam och kontroversiell. Men det är inte en helt främmande tanke. I Västerås revs till exempel Råby centrum och en ny centrumbyggnad uppfördes strax bredvid, lite närmare vägen. Platsen där det gamla centrumet låg är idag omgjord till park. Som en variant av detta i Luleå kan Gammelstads centrum nämnas då etableringen av bostadsområdena Stadsön, Öhemmanet m.fl. medförde en omlokalisering och Stadsö torg övertog funktionerna från gamla centrumet i Kyrkbyn. En flytt av ett centrumkomplex kan innebära bättre konkurrensfördelar för handeln och andra kommersiella verksamheter. En omlokalisering av ett centrum kan genomföras då stora ytor som idag fungerar som barriärer eller obrukbara tomter istället skulle få en användning. En alternativ utveckling är att verksamheter som idag redan finns väljer att etablera sig i befintliga storhandelsområden. Förtätning Med en förtätning av ny bebyggelse i eller kring centrum skulle servicen få ett större kundunderlag samtidigt som livfullheten skulle öka i stadsdelen. Ny bebyggelse kring centrum skulle även förbättra tryggheten då fler människor rör sig i området och husen kunde placeras med fasader mot gatorna. Att förtäta kring ett stadsdelscentrum är ett vanligt argument för att kunna behålla eller förbättra det lokala kundunderlaget. I en del fall skulle det även vara möjligt att ta en del av grönytorna i anspråk för ny bebyggelse. Även en påbyggnad av centrumdelen skulle medföra positiva förändringar. Detta underlättas också genom tredimensionell fastighetsbildning. Med en förtätning av ny bebyggelse skulle även bostadsbeståndet kompletteras med de bostäder som efterfrågas och stadsdelen kan få en mer variationsrik bebyggelse. I bland annat Stockholmsregionen diskuteras hur äldre stadsdelar kan kompletteras med ny bebyggelse. På detta sätt kan oexploaterad mark sparas, den befintliga strukturen behållas, servicen får ett bättre kundunderlag och bostadsbristen bekämpas. Staden byggs inåt istället för en fortsatt spridning utåt. Nollalternativ Ett nollalternativ ska ses utifrån dagens situation och att inga åtgärder görs för att utveckla ett centrum. Framtiden för Luleås stadsdelscentra ses som oviss och man har under en tid sett tendensen om pekar nedåt. En utveckling där inga åtgärder görs kan lätt leda till det förstnämnda scenariot, det vill säga att stadsdelscentrumen sakta avvecklas. Då många parter har ett stort intresse i ett bra och väl fungerande stadsdelscentra i Luleå är ett nollalternativ i de flesta fall ohållbart. Betydelsen av ett bra centrum är viktigt både för fastighetsägare och för Luleå kommun. 9

Slutsats Alla scenarier som är beskrivna ovan är ytterligheter och det troliga är att verkligheten hamnar någonstans mitt emellan. En utveckling i form av expansion eller upprustning i kombination med förtätning av bebyggelsen inom upptagningsområdet är naturligtvis det mest positiva alternativet. Ambitionen är att närservice ska finnas tillgänglig inom alla stadsdelar i Luleå. Samtidigt är det ändå troligt att några stadsdelscentrum kan ha för dåliga förutsättningar för att fungera och även då är det viktigt att ta rätt beslut om vilka åtgärder som måste vidtagas. Samrådsprocesser och organisation För att stadsdelarna ska kunna fungera och kunna utvecklas i framtiden är ett bra samarbete mellan de berörda parterna avgörande. Ett splittrat ägande och ingen helhetssyn för olika ansvarsområden kan leda till osäkerhet och skilda utvecklingsinsatser. En långsiktig lösning med gemensamma mål är därför både viktigt och nödvändig. För att komma till rätta med problem som dessa kan organisationen och arbetssättet kring stadsdelscentrumet behöva förändras. Det gemensamma är att fokusera och lyfta fram frågorna kring ett stadsdelscentrum samt att hitta ett forum där intressenter och nyttjare lättare kan samlas. Detta kan ske genom att tydliggöra och genomföra gemensamma samrådsprocesser. Genom en kunskapsbild av problemen kär det lättare att arbeta fram olika lösningar. De boende i stadsdelen har även de en viktig roll då det är deras centrum och mötesplats det handlar om. Allmänheten måste alltså vara delaktig i planeringsprocessen. Utifrån projektuppdraget och nedan redovisade faktorer och nulägesbeskrivningar för respektive stadsdel kommer förslag till en övergripande strategisk åtgärdsplan att arbetas fram av projektgruppen i samverkan med sakägare i respektive stadsdel. Syftet är att denna rapport ska utgöra beslutsunderlag i samband med att en prioriterad budgetplan fastläggs för stadsdelscentra i Luleå. Väsentliga faktorer kopplat till åtgärdsplaner samt på vilket sätt samrådsprocesser ska bedrivas bör också fastställas. Ett bra exempel på hur man kan bedriva en samråds- och planeringsprocess är arbetet kring Hertsö centrum. Där har Lulebo och Luleå kommun som dominerande fastighetsägare i centrum tillsammans drivit en process. Inledande diskussioner ledde till att kommunen och Lulebo skickade ut en enkät för att få in synpunkter på ett tidigt stadium från både boende och verksamma i området, innan ett förslag på centrumförändringar arbetades fram. Intresserade kunde också anmäla sig och delta i en referensgrupp i det fortsatta arbetet. Detta har gett ett bra verktyg för kunskapsinhämtande och förankring kring projektet. Därefter har utställningar och samrådsmöten genomförts för att samla in ytterligare synpunkter. Projektet pågår ännu och samrådsprocessen fortsätter parallellt med det. Riktlinjer Plan och bygglagen säger att boendemiljöer ska vara vackra, trygga och trivsamma. Boendemiljöer ska lokaliseras och planeras så att människor inte utsätts för oacceptabla hälsorisker, t ex skadliga luftföroreningar, buller och radon. Det kulturhistoriska arvet, områdeskaraktären samt de arkitektoniska kvaliteterna i boendemiljöerna ska värnas och utvecklas. Förutsättningar till kretsloppsanpassade boendelösningar ska främjas. Boendemiljöernas närhet till parker och naturområden ska värnas så att behovet av lek, rekreation och lokal odling kan tillgodoses. Energieffektiv bebyggelse ska främjas. 10 All bebyggelseplanering, från en översiktsplan för hela eller en del av kommunen ner till ett bygglov, är reglerat via Plan- och bygglagen. I denna lag är det skallkrav på öppenhet och möjlighet till inflytande genom tydligt definierade processer. Medinflytande kräver dock kunskap; det krävs ett engagemang för att bry sig om samhällsfrågor. Samrådsprocessen behöver därför kontinuerligt utvecklas. Det fortsatta arbetet inför framtida upprustningar av stadsdelscentra bör därför inrikta sig på att i rätt tid starta igång breda

samrådsprocesser som föregåtts av sakägarsamråd. I lagen om kommunernas ansvar för bostadsförsörjningens första paragraf sägs att varje kommun ska planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. Enligt Boverkets tolkning av lagen omfattar detta inte bara bostäderna i sig utan också boendemiljön. Det handlar heller inte bara om nyproduktion utan i hög grad också om insatser i de befintliga bostadsområdena. Det gäller alla invånares behov av bostäder men vissa grupper kan behöva uppmärksammas särskilt, t ex äldre och personer med funktionshinder eller ungdomar. Riktlinjer för bostadsförsörjningen skall antas av kommunfullmäktige under varje mandat-period. I Inriktning för boendeplanering för Luleå kommun 2007-2012 lyfts några prioriterade mål för perioden 2007-2012. För detta projekt är de viktigaste från dessa att verka för blandade områden där funktion, upplåtelseform och bostadstyp ska balanseras samt förtätning och utveckling av befintliga stadsdelar. Enligt kommunens översiktsplan, framförallt den fördjupade översiktsplanen för Luleå tätort, bör några generella principer vid utveckling och komplettering av bebyggelse inom befintliga stadsdelar vara att befintliga samhällsinvesteringar utnyttjas så långt möjligt, tillgängligheten för äldre och handikappade förbättras och att alla stadsdelar får en tillfredställande tillgång till mötesplatser, parker och grönområden. Bebyggelsestruktur Luleå tätort har en bebyggelsestruktur som är starkt präglad av den geografiska belägenheten vid Luleälvens utlopp. Den vanligaste upplåtelseformen för bostäder i Luleå kommun är äganderätt och uppgår till nästan 45 procent av marknaden. Hyresrätt är den näst vanligaste upplåtelsesformen, drygt 35 procent, medan bostadsrätt upptar cirka 15 procent av bostadsmarknaden. Flerbostadshusen är till största delen lokaliserade till Luleå centrum och centrumnära stadsdelsområden som Bergviken, Malmudden, Lövskatan, Örnäset etc. Med ökat avstånd från Luleå centrum ökar också graden av blandad bebyggelse, t ex Hertsön, Björkskatan, Gammelstaden och Mjölkudden/Notviken. Av dessa har åtta stadsdelar tydliga centrumområden av dessa är det fem centra, Hertsön, Björkskatan, Porsön, Gammelstaden och Örnäset, som har en större servicefunktion. Samtliga fem är byggda under 1970-talet. Bebyggelseutvecklingen i Luleå karaktäriseras idag dels av att många människor efterfrågar bostad i centrum eller i centrumnära lägen. Närhet till service, kultur, nöjen och andra människor är det som efterfrågas. Detta tillgodoses i form av nyexploatering, förtätning eller påbyggnad av befintlig bebyggelse. Läget, t ex stadsnära eller vattennära, är i många fall styrande och närhet till service har många gånger mindre betydelse. Grundläggande för fortsatt bostadsbyggande är en god planberedskap och tydliga målsättningar/ramar för bebyggelseutvecklingen från kommunens sida. En upprustning och förstärkning av de centrala delarna i stadsdelarna kan vara av avgörande betydelse för att höja attraktivitetsgraden och att verka för en hållbar samhällsutveckling främst kopplat till infrastruktur och kommunikation. Infrastrukturen måste vara konkurrenskraftig både idag och i framtiden. Därför ska det vara möjligt att bygga ut och bygga om. Drifts- och ägandeformer ska främja underhåll och utveckling av infrastrukturen. Även lokalisering av produktion och handelsområden måste planeras med hänsyn till att konkurrenskraftig infrastruktur ska kunna anslutas och byggas ut. Infrastrukturen bör anpassas för nya miljövänligare transportsätt. Ett varierat och attraktivt utbud av bostäder och boende-, kultur- och livsmiljöer är ett viktigt medel för att locka fler människor att bosätta sig och etablera sig inom kommunen. Det är också ett sätt att övertyga befintliga invånare att bo kvar. I dagsläget bedöms planberedskapen vara för låg inom tätortsområdet. 11

Luleås landsbygd definieras i Luleå kommuns landsbygdsprogram som den del av kommunen som ligger utanför centrala Luleå och omfattar tätorter/byar med högst 2 500 invånare. Ca 20 % av kommunens invånare bor på landsbygden. Närheten till service, vård, omsorg och utbildning med hög tillgänglighet och hög kvalitet är en grundförutsättning för en levande landsbygd. Ett gränsöverskridande samarbete mellan kommunerna ökar möjligheterna för en långsiktigt god boendemiljö och servicenivå. Ett exempel är den samverkan som sker i området Gunnarsbyn/Niemisel. Luleå kommuns andra största tätort Råneå och dess centrum har en funktion som i hög grad är kopplad till sin omgivande landsbygd. Råneå kan inte analyseras på samma sätt som en stadsdel, eftersom det är en ort och ett centrum utan närliggande grannar som kan komplettera det utbud och den närservice som finns. Om man tittar på stadsdelarna i Luleå är det ju många av dem som inte har ett centrum med service, tex Skurholmen, som istället kan nyttja Örnäsets centrum. Stadsdelarna lever på många sätt i symbios med varandra. Råneå är i stället en självförsörjande enhet, där den service som krävs i vardagen måste finnas. I den fortsatta den den här rapporten har därför arbetet inriktats på att analysera de stadsdelar som ligger nära stadskärnan och deras inbördes förhållande, och Råneå, som från början fanns med som ett av nio stadsdelscentrum, har lyfts ut ur utredeningen. Kommunikation I det nationella miljömålet God bebyggd miljö redovisas riktlinjer för att minska antalet människor utsatta för trafikbuller, samt att samhällsbyggandet senast 2010 ska grundas på strategier för att minska transportbehovet och öka förutsättningarna för miljöanpassade transporter. I det av riksdagen 1998 fastställda transportpolitiskt målet är det övergripande syftet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Vikten av kommunikation, som exempelvis tillgång till gång- och cykelvägar, kollektivtrafik och bredband, är av stor betydelse för både trygghets- och tillgänglighetsaspekten i boendemiljön. I Luleå väljer många att åka buss och minskar därigenom behovet av bil. Utan kollektivtrafiken skulle belastningen på vägnätet vara mycket större. En svaghet med kommunens vägnät är det inte är lika väl utbyggt mot universitetet/porsön och Storheden som det är mot de östra industriområdena. Dessutom är vägen genom centrum den genaste förbindelsen från Bergnäset till många andra delar av staden vilket skapar genomfartstrafik och därmed större trafikflöden i centrum. Om fler resor gjordes till fots, med cykel eller kollektivtrafik skulle underhållsbehovet och miljöproblemen på grund av resandet minska. Samhället och människors liv är till stor del idag uppbyggt på ett beroende av privatbilismen. Samtidigt är bilismen av idag en stor källa till utsläpp som är skadliga för människa och natur, kräver stor energiförbrukning och innebär stora fysiska intrång. Bilberoendet innebär dels att vissa grupper som inte kan nyttja bilen riskerar att hamna i ett utanförskap, dels att samhället blir mycket känsligt till alla delar om det skulle utsättas för störningar i bränsleförsörjningen. Det gäller tillgängligheten till både kommersiell och samhällelig service, tillgängligheten till arbetsplatser samt möjligheterna till rekreation och upplevelser. En stor utmaning inför framtiden blir att se möjligheterna och åstadkomma ett samhälle som i så stor utsträckning som möjligt byggs upp så att det kan fungera även om det under kortare eller längre tid blir inskränkningar i möjligheterna att nyttja privatbilar. Det går att expandera och förtäta utan stora insatser i vägnätet. Detta förutsätter dock att nya och befintliga bostadsområden planeras på platser med kapacitet på vägnätet, underlag för kollektivtrafik samt goda möjligheter att gå och cykla. 12

Utgångspunkter för analys Tillgängligt Det ska vara enkelt att ta sig till centrum, med bil, buss och till fots eller med cykel. Själva centrum ska vara utformat så att alla kan hitta och röra sig i området. Det finns ett krav på att enkelt avhjälpta hinder för tillgänglighet ska vara åtgärdade år 2010 och insatser för detta pågår. Detta innefattar även den offentliga miljön; lekparker, gång- och cykelstråk, markbeläggningar, viloplatser, informationssystem mm. En åldrande befolkning ställer nya krav på utformningen av utemiljö. För att göra det möjligt för fler att vara ute mer behövs genomtänkta placeringar av platser att vila benen på, det behövs målpunkter att promenera till och det behövs bra belysning. Tillgängligheten bedöms kontinuerligt öka. Trafikbarriärer, alltså att vägnätet är utformat på ett sätt som förvårar passage eller som skärmar av målpunkter från varandra, är också en viktig tillgänglighetsfråga. Många äldre känner sig otrygga och ensamma i sin bostad och vill gärna ha ett boende med viss tillsyn och möjlighet till sociala kontakter. Årgångshus är ett koncept som håller på att växa fram i Luleå. Ett projekt mellan kommunen och Lulebo AB har inletts i syfte att bygga om vissa befintliga fastigheter till denna boendeform, ambitionen är åtminstone ett i varje stadsdel. Startskottet kommer att ske i och med att ett punkthus vid Örnäset byggs om anpassat till denna boendeform. Dessa hus blir en mellanform mellan en vanlig lägenhet och specialboende. Fastigheterna ska ha hiss och gemensamma utrymmen för samvaro och ligga i nära anslutning till service som exempelvis kollektivtrafik och dagligvaruhandel. Planer för byggande av årgångshus finns också på Hertsön och på Björkskatan. Tillgängligheten gynnas av funktionsblandning och goda kommunikationer, även för kollektivtrafik och gc-trafik. I dagsläget ligger flertalet arbetsplatser inom tätorten i någorlunda anslutning till bostadsområden och kommunikationsstråk, även om den enda riktigt funktionsblandade stadsdelen i Luleå är centrum. Funktionsblandning kan dock i vissa fall leda till att verksamheter hindras från att växa eller tvingas att flytta eftersom miljöprövningen tar mycket stor hänsyn till närboende. Utformningen av kombinerade arbetsplats- och bostadsområden samt graden av funktionsblandning påverkar upplevelsen av trygghet. Vårt samhälle bygger till stor del på tillgång till bil för att smidigt kunna ta oss mellan olika målpunkter. Detta kan innebära ett problem för dem som inte har tillgång till bil. En god kollektivtrafik och ett väl utbyggt gång- och cykelvägnät blir därför också en tillgänglighetsfråga. En viktig fråga för framtiden är om vi verkligen ska ha ett samhälle där alla måste ha bil för att ha tillgänglighet till arbete, varor och tjänster. Tryggt och säkert Trygghet ska vara en ledstjärna i utformningen, såväl inom centrumområdet som i vägarna till centrum. Hur attraktivt ett område uppfattas är tydligt sammankopplat med upplevelsen av trygghet i området. Den stora majoriteten lulebor känner sig trygga i sina bostadsområden, även bland pensionärer. Andelen otrygga har dock ökat från ca 10 till 20 % mellan 2000 och 2006. Minst trygga att gå ut ensamma i sitt bostadsområde en sen kväll är kvinnor och unga i gruppen 16-29 år. Antalet anmälda brott i Luleå ligger under riksnivå, även om anmälda våldsbrott ökade från mitten av 90-talet fram till 2005. Under de senaste två åren har dock våldsbrottsligheten minskat. Få (2,4 %) uppger att de blivit utsatta för våld det senaste året. Kommunens ambition för ett tryggare Luleå framgår i kommunstyrelsens styrkort där det står att Luleås befolkning ska känna sig minst lika trygg och säker som 13

riksgenomsnittet, ett mål som hittills har kunnat uppnås. I arbetet med konkreta trygghetsskapande åtgärder i Luleås bostadsområden är målsättningen att två trygghetsvandringar ska genomföras årligen och hittills har vandringar gjorts på Björkskatan, Hertsön samt Tuna. De trygghetsvandringar som har genomförts visar på en ganska enkel, konkret metod att komma nära de mer handfasta problemen. Svårigheten är att säkra att problemen åtgärdas då flera aktörer är inblandade. Nyttan med vandringarna har därför varit begränsad. Hertsön är lyft i den s k Storstadssatsningen, vilket innebär att kommunen, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, polismyndigheten och BRÅ har skrivit avtal i syfte att fokusera och prioritera kvalitetshöjande åtgärder för just Hertsön. En betydande källa till otrygghet är störningar och busliv i boendemiljön, exempelvis okynneskörning med moped. Polisen har därför under några sommarmånader år 2007 prioriterat dessa aktiviteter med ett gott resultat. Den viktigaste faktorn som förvaltare är trygghetsskapande åtgärder, både inomhus och utomhus. För framtiden bedöms att ännu större krav kommer att ställas på bostädernas flexibilitet. Trygga bostäder är en huvudprioritet för kommunens större bostadsförvaltare. Detta inkluderar kommunen själv med ansvar över omsorgsboenden för äldre och personer med funktionshinder. Levande och utvecklingsbart: Centrum skall vara ett självklart mål i stadsdelen, där det finns många olika verksamheter affärslokaler, skola, bibliotek, lekytor, grönytor och mötesplatser. Centrum ska också kunna förändras, både temporärt för arrangemang och för att möta framtida behov. Det är av särskild vikt att centrum i stadsdelarna är levande och funktionella under såväl sommar som vinter. För att gynna befolkningstillväxten bör det skapas förutsättningar för fler arbetstillfällen, nya utbildningar och attraktiva bostäder. Det är i allra högsta grad också viktigt att framhäva kommunens styrkor då det gäller den totala livsmiljön. En satsning på kulturen är ytterligare en viktig del. Att i samarbete med olika aktörer verka för en samhällsattityd med högt i tak som välkomnar mänsklig mångfald i alla skepnader är en oerhört viktig del i att skapa samhörighet och i förläggningen en attraktiv bild av Luleå. Nöjesutbud, handel och en levande centrumkärna är andra viktiga faktorer. Flertalet av Luleås arbetsplatsområden är belägna inom tätortsområdet och det är också här trycket på nyetablering är som störst. Stadsnära arbetsplatsområden har också successivt omvandlats från mer traditionella industriområden till områden som präglas av kontors-, handel- och serviceverksamhet. De mer sammanhängande områdena för arbetsplatser är i dagsläget: Gammelstadens arbetsplatsområde inklusive Kombiterminalen, Storhedens arbetsplatsområde/område för externhandel, Notvikens arbetsplatsområde/område för externhandel, Skutvikens arbetsplatsområde, Porsögården och Aurorum Science Park inklusive universitetet, Yttervikens arbetsplatsområde, Luleå centrum, Kronan, Svartön, Bergnäsets arbetsplatsområde och Kallax företagsstad. 14 Utöver dessa finns också verksamheter som kontor, handel och service i stadsdelscentra och i större tätorts/byacentrum. Dessa verksamheter har dock kontinuerligt minskat under åren. Under 1970-talet planerades fortfarande hela stadsdelar och stadsdelsliknande byar i Luleå, vars befolkningstäthet var dimensionerad för att kunna bära upp en viss verksamhet och service i direkt anslutning till bostäderna. I dagens bebyggelseplanering finns det dock stora svårigheter att planera nya områden med en befolkningstäthet som ger förutsättningar för annan verksamhet, eftersom det idag krävs ett betydligt större befolkningsunderlag för att få lönsamhet i exempelvis närhandel. Många småbutiker med

en tydlig stadsdelstillhörighet har slagits ut. En övergångsform är butiker som säljer färdigförpackade varor. I andra änden har renodlade bensinstationer kompletterats med ett ibland ganska omfattande livsmedelssortiment, men med en annan prisbild. I förhållande till de andra kommunerna i Norrbotten har Luleå ett stort och brett utbud av anläggningar för de flesta idrotter och fritidsaktiviteter. Ansvarig för dessa anläggningar är fritidsnämnden genom fritidsförvaltningen. Utöver egna anläggningar och lokaler har fritidsnämnden uppdraget att fördela barn- och utbildningsförvaltningens lokaler och anläggningar för idrott och fritid på kvällar, helger och övriga skolfria dagar. Detta medför att fritidsnämnden kan erbjuda föreningar och allmänhet att nyttja skolans lokaler till ca 60 % av tillgänglig tid per vecka. Anläggningarna för idrott och fritid är ganska jämt fördelade i kommunens olika stadsdelar, vilket medför att de flesta fritidsaktiviteterna med några undantag kan bedrivas i de boendes närområde. Många bostadsområden har också en unik närhet till de närliggande friluftsområden som finns i kommunen. God närservice, ekonomisk och miljömässig bärkraft Inom tätorterna är trenden att stora externa butiker vinner marknadsandelar på bekostnad av allivsbutiker. För att utveckla ett hållbart samhälle är det dock viktigt att behålla närservicen inom tätorten, där livsmedelsbutiken kanske är den viktigaste enskilda faktorn. Ett väl fungerande centrum med en flora av servicefunktioner ökar attraktionen i ett bostadsområde eller en stadsdel. Särskilt låginkomsttagare och pensionärer prioriterar närheten till service i sitt val av bostad. Med bilens intåg i samhället minskade antalet livsmedelsbutiker i Sverige. Enligt Filippa von Haartman, Livsmedelstillgänglighet i Sverige indikatorer och metoder för kartläggning, Statens folkhälsoinstitut, 2006, minskade antalet livsmedelsbutiker i Sverige från ca 30000 år 1950 till cirka 12 800 år 1970. Mellan 2000 och 2005 miste 473 orter sin sista butik och nedläggningarna kommer sannolikt att fortsätta. Hushållens genomsnittsavstånd till närmaste butik ökade under perioden 2000 till 2005 från 1,4 km till 1,9 km. Dagligvaruhandeln d v s handel kopplat till närservice främst livsmedel, blommor, tidningar, hälsokost, tobak mm ökade i Luleå med 6 procent från 2004 till 2005. Sällanköpshandeln d v s kläder, skor, hemutrustning, fritid, sport, böcker och byggvaror i Luleå ökade med 10 procent från 2004 till 2005. (Källa: Svensk Handel). Offentlig service, som till exempel apotek och vårdcentraler är också viktiga för servicegraden i ett centrum. Där vårdcentralen försvinner eller omlokaliseras kan man ofta se att även andra verksamheter upphör efter ett tag. De olika delarna i ett centrum samverkar för att attrahera kunder och generera ett levande centrum. Till alla grundskolor i Luleå kommun med högstadium finns ett områdesbibliotek mer eller mindre integrerat med skolan. Dessa bibliotek ger en bra låneservice och utgör också ett informationscentrum för alla i bostadsområdet. I många stadsdelar ligger biblioteket i centrum och bidrar på så vis till dess dragningskraft och service. Undantag kan ses exempelvis på Örnäset där biblioteket ligger sidoordnat från centrum i ett äldreboende, vilket är en nackdel för både biblioteket och centrum. Biblioteket för en anonym tillvaro och centrum kan inte dra fördel av dess besökare. En viktig strategisk fråga blir hur och var samhället ska byggas ut och vilken servicegrad som ska erbjudas i dessa nya områden för att Luleå som helhet ska upplevas attraktivt. Ett brett och diversifierat utbud av nya bostadsområden och områden för näringslivet gynnar bilden av Luleå samtidigt som var och hur nytillkommande bebyggelseområden lokaliseras påverkar starkt ekonomin och möjligheterna att erbjuda en god infrastruktur för alla medborgare. 15

God infrastruktur underlättar vardagslivet. Närhet till butiker och annan service främjar t.ex. promenader och cykelresor. En tätare stad ger mindre utsläpp och skapar förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande. Med allt fler stormarknadsetableringar riskerar matbutiker och annan närservice inom gång- och cykelavstånd att konkurreras ut. Aspekter Jämställdhet Jämställdhetsaspekten för den bebyggda miljön är komplicerad; kvinnor och män har generellt olika rörelse- och livsmönster; kvinnor känner sig mindre trygga utomhus, har sämre tillgång till bil, är mer positivt inställda till kollektivtrafik, pendlar mindre o s v. Satsningar på trygghet, kollektivtrafik, tillgänglighet till service m m är dock bara delvis jämställdhetsförbättrande; de är möjligtvis något normförskjutande men gör dock ingen skillnad för de könsmaktstrukturer och könsroller som ligger bakom kvinnors och mäns olika livsmönster. Att t ex marknadsföra förbättringar i kollektivtrafiken som en jämställdhetsinsats tenderar därför att cementera könsrollerna istället för att lösa upp dem. Våld mot män sker oftare utomhus medan våld mot kvinnor sker i betydligt större utsträckning inomhus, i den egna bostaden eller i en bekants bostad. Ändå känner sig kvinnor mer otrygga utomhus än män. Det finns alltså en skevhet mellan upplevd otrygghet och faktisk risk att bli utsatt för våld utomhus som till stora delar beror på den socialt konstruerade synen på könen där kvinnor oftare kläs i offerrollen. Detta leder i sin tur till att fler kvinnor än män begränsar sina rörelsemönster och därmed sin rörelsefrihet utomhus. Detta går inte lösa enbart med insatser i den fysiska miljön utan kräver förändring av könsnormerna i grunden. Hälsa/livsstil Hälsa handlar om hur vi mår och hur vi lever. Nationellt finns ett mål att skapa samhälleliga förutsättningar för en hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Enkelt översatt betyder det att samhället har till uppgift att ge förutsättningar för en god hälsa för alla. Det innebär att man bör underlätta för medborgarna att göra goda val. Vi lever längre i Sverige idag än tidigare. Tillsammans med den demografiska kurvan resulterar det i att vi har en åldrande befolkning, något som ställer krav på samhället och den fysiska miljön. Det är en allt större andel av befolkningen som är överviktig, med alla de hälsoproblem det kan medföra. Det finns också en oro för fysisk inaktivitet som bidrar till en negativ spiral. En av samhällsplaneringens största utmaningar är att formge ett samhälle som erbjuder och lockar till rörelse. I den utmaningen kan man hitta lösningar inom ett brett spektrum tätortsnära natur, grönområden, parker, lekplatser, gångstråk, trygga miljöer, fritidsanläggningar etc. Framför allt bör man ha ett helhetstänkande när man tittar på en stadsdel. Att det finns möjlighet till goda val, möjlighet till rörelse, motion och lek, inom ett nära avstånd, är viktigt. Ett fungerande stadsdelscentrum inom gångavstånd med ett gott utbud av lättillgängliga och attraktiva mötesplatser kan bidra till hälsan för hela stadsdelen. Andra hälsoaspekter i en stadsdel är de miljörelaterade; vistelseytor som är fria från störningar som exempelvis buller och luftföroreningar. 16 Medinflytande/demokrati I en planprocess för detaljplaner eller översiktsplaner finns lagkrav på öppenhet och möjlighet till inflytande. I andra sammanhang är kraven inte lika tydligt ställda, men det finns uppenbara fördelar med en process som tillåter att medborgare får insyn och inflytande.

Medinflytande och demokrati överlappar varandra men är inte samma sak. Medinflytande är att kunna påverka där man befinner sig på jobbet, i skolan i bostadsområdet etc. Demokrati betyder folkstyre, och förknippas ofta med allmän rösträtt, fria och slutna val, rättssäkerhet mm. När ett stadsdelscentrum ska förändras, oavsett vad förändringen består i, så är det en fråga som alla boende i stadsdelen bör ges möjlighet att påverka. Det ger projektet en bredare kunskapsbas och en förankrad inriktning, samtidigt som det engagerar de människor som till syvende och sist skall använda centrumet. Ju tidigare i processen man ger människor möjlighet att påverka, desto större är också den reella möjligheten till inflytande. Barn/ungdom Kommunen har i sin målsättning att prioritera ungdomsgruppen i åldern 18-34 år, vilken är dels ungdomar på väg ur gymnasieskolan, dels universitetsstudenter under och efter avslutade studier. Barnperspektivet är tydligt i vissa delar av kommunens verksamhet; skolplaneringen, planeringen av parker, lekplatser och bollplaner samt via direktivet att samtliga förvaltningar ska arbeta med barnkonventionen med konsekvensbeskrivning för alla beslut som rör barn. Barn och unga är i dagsläget en prioriterad grupp. Medinflytandet från barn och ungdomar är begränsat, då de är svåra att nå med konventionella samrådsförfaranden. Genom bland annat ungdomslotsar sker ett arbete med att förbättra ungdomars delaktighet och inflytande i samhället. En viktig del är att motverka utanförskapet av unga. Genom leken utvecklas barn socialt, emotionellt och motoriskt. En lekplats ska locka till rörelse och lek, men också vara en samlingsplats för möten mellan barn och vuxna. Här kan också möten ske mellan generationer, kulturer och traditioner. I Luleå kommun finns 62 kommunala lekplatser samt ca 40 boll- och isplaner. Dessa sköts av tekniska förvaltningen. Tillgängligheten till lekplats skiljer sig åt väsentligt mellan olika stadsdelar. Områden som är byggda under 70-talet har ofta flera lekplatser. Andra områden saknar helt eller delvis kommunala lekplatser. I större parker och i stadsdelscentra finns ofta en lekplats. Det finns även andra lekplatser kopplat till kommunens stadsdelar - på skolgårdar, förskolegårdar och lekplatser som hör till flerfamiljshus. Dessa är dock, eller upplevs ofta, reserverade för enbart vissa barn och därmed inte fria att leka på för alla barn. Det är därför viktigt att en stadsdel även har tillgång till offentliga lekplatser. För ungdomar kan fritidsgårdarna, idrottsklubbarna och föreningarna spela en stor roll som mötesplats. Fritidsgårdarna är ofta lokaliserade till en högstadieskola i centrumnära läge. Här har man i en del stadsdelar sett en koppling mellan öppettider för fritidsgårdar och busliv i centrum, där det är tydligt att öppettiderna skulle behöva vara generösare. Estetik/arkitektur Till arkitekturens uppgift hör att skapa rumslig orientering och ordning, att ge identitet och minnesrikedom åt platser och att förmedla erfarenheter och ideal. (Källa: Nationalencyklopedin, Johan Mårtelius.) När man tittar på rumslig orientering och ordning i en stadsdel talar man om stadsbyggnad, en gren av arkitekturen. Ett stadsdelscentrum, dess gestaltning och orientering, ger också stadsdelen dess identitet. Om det är vackert, välordnat och med ett mått av dignitet så är det något att vara stolt över. Motsatsen slitet, tråkigt och fult lockar inte till användning, vare sig för den 17

som bor i stadsdelen eller den som vill öppna en butik. Slitna miljöer leder också till ökad otrygghet och ofta även ökad brottslighet då de signalerar att ingen bryr sig om dem. Hur en stadsdel är utformad, vilken tidsålder den har sina rötter i, ger en del av dess identitet. Det kan vara väldigt uppslitande för människor om detta förändras i grunden. Exempel kan ses från de så ofta kritiserade miljonprogramsområdena, där genomgripande förändringar ofta upprör invånarna i området. Det som utifrån ser ut som ett problem är för dem som bor där en identitet och något hemtamt. Mångfald Samlingslokaler, parker, närnatur och platser för odling är viktiga resurser för integration genom att vara mötesplatser mellan olika kulturer, livsstilar och över generationer. Vi behöver offentliga platser som är till för alla och ägs av alla, där vi har möjlighet att praktisera vårt medborgarskap och att få insikt att vi är en del i ett samhälle. Andelen mötesplatser i stadsdelarna behöver öka och de befintliga behöver förstärkas. Det finns en brist på torgfunktioner och mötesplatser i dagsläget. Med det menar vi fysiska forum där människor kan mötas och agera och där tillfälliga verksamheter kan pågå. Utanförskap drabbar vissa grupper i större omfattning än andra; främst ungdomar, invandrare, personer med funktionshinder och långtidsarbetslösa/sjukskrivna. Utanförskap kan vara svårt att mäta men nationellt verkar det öka, enligt arbetsförvaltningens bedömningar. I Luleå finns inga så kallade utsatta bostadsområden där utanförskap och kriminalitet är markant högre i jämförelse med andra områden. Däremot finns det stadsdelar som dras med dåligt rykte och låg status, även om det inte står i relation till områdets utsatthet. Under det senaste decenniet har både den etniska och den socioekonomiska segregationen ökat nationellt sett. Studier visar att det är svårt att med kommunala eller statliga insatser minska den geografiska uppdelningen mellan olika grupper av människor eftersom människor flyttar och bosätter sig efter egen vilja. Vissa analytiker menar att lösningen på problemen med segregerade områden framförallt är åtgärder som ökar sysselsättningen och minskar inkomstskillnaderna i samhället. Den kommunala insatsen för att skapa en värdig livsmiljö för alla kan också ske genom att skapa ett varierat bostadsutbud då det gäller bostadstyp, upplåtelseform och lägenhetsstorlek i varje bostadsområde. Här inkluderas även specialbostäder som exempelvis äldreboenden och gruppboenden för personer med funktionshinder. Kommunens viktigaste instrument blir då det kommunala bostadsbolaget Lulebo AB, varigenom kommunens sociala ansvar kan verkställas. Andra fastighetsägare har naturligtvis också ett ansvar för att skapa goda boendemiljöer. Kretslopp En god bebyggd miljö ur bostadsförsörjningsperspektiv innebär att de olika delarna i livsmiljön, såväl boendet som arbetet och fritiden, ska finnas nära så att dagliga transporter kan minskas. Ett minimalt transportarbete ska eftersträvas vid lokalisering av nya boendemiljöer, detta inkluderar ett utbyggt gång- och cykelnät och ett utbyggt kollektivtrafiknät. 18 Ett reellt hot mot vissa stadsdelcentra är att ökade trafikmängder genom mer perifer bostadsbebyggelse och externhandelsområden leder till en ökad utglesning. Detta ger även problem i form av större slitage på vägarna samt behov av nya trafikleder. Problem som buller, barriärer och avgaser kan komma att öka. En utglesning av kommersiell och samhällelig service innebär att bilberoendet ökar vilket kan innebära att tillgängligheten för vissa grupper minskar på grund av avståndet men också på grund av att mer trafik skapar tidsförluster etc. En konsekvens som befolkningsökning kan ge är lokala problem på vägnätet om ombyggnad eller byggande av nya bostadsområden inte planeras där det finns tillräcklig infrastruktur.

Analys Analys Om analysen Den analys som följer har gjorts med hjälp av nulägesbeskrivningar som tagits fram för de aktuella stadsdelarna. Dessa finner du i bilagan till rapporten. Utgångspunkterna för analysen tillgängligt, tryggt, levande och utvecklingsbart samt god närservice, ekonomisk och miljömässig bärkraft har genererat frågeställningar och indikatorer som kan beskriva stadsdelens behov av ett stadsdelscentrum. Indikatorerna kan också beskriva vilka utvecklingsmöjligheter centrum har eller behovet av att upprusta eller utveckla det centrum som finns. Indikatorerna kan ofta hänföras till flera av de aspekter som vi valt att tillämpa som analysgrunder i detta projekt: Jä Jämställdhet Ti Tillgänglighet T/S Trygghet/säkerhet B/U Barn/ungdom E/A Estetik/arkitektur Ek Ekonomisk tillväxt H/L Hälsa/livsstil M/D Medinflytande/demokrati Må Mångfald K Kretslopp Stadsdelarna har jämförts och värderats för att få fram ett värde för varje bestämd indikator. Skalan har graderats från 1-5. Det är en skala där 1 uttrycker en hög prioritet att åtgärda/utveckla centrum, medan 5 är lägre prioritet. Prioriteringen kan alltså dels vara kopplad till ett behov i stadsdelen, dels till vilken potential det finns i att utveckla centrum. hög prioritet 1 2 3 4 5 låg prioritet Vid genomgång av nulägesbeskrivningarna och analysen så är det viktigt att hålla i minnet att det är bedömningar som gjorts och att bedömningarna endast indikerar ett behov eller en åtgärd. Det är också viktigt att vara uppmärksam på att det statistiska underlaget i flera fall har olika avgränsningar. Till exempel är det möjligt att få fram befolkningsstatistik för en avgränsad stadsdel, medan för statistik för valdeltagande så är valdistrikten inte avgränsade på samma sätt. Vill man se valdeltagandet för Bergnäset så får man lägga ihop flera distrikt och får Germandön med på köpet. Statistiken från Polisens trygghetsundersökning har slagit samman flera stadsdelar, niornas avgångsbetyg kan endast fås uppdelade på skolor, som ju är gemensamma inte bara för flera stadsdelar utan också för flera byar, osv. Det är alltså ingen statistisk eller objektiv sanning som presenteras. 19

Frågeställningar och indikatorer Ti Ek Ti H/L K Ti H/L T/S Må H/L T/S H/L E/A M/D B/U H/L H/L Må M/D B/U H/L Ek E/A Ti 20 FAKTOR FRÅGESTÄLLNING INDIKATOR A Andel boende med högst 400 m (gångavstånd) respektive 800 m (cykelavstånd) till centrum Tillgängligt Vilket upptagningsområde har stadsdelscentrum? Avstånd mellan stadsdelscentrum och busshållplats sammanvägt med turtäthet Avstånd till stomnät för gc-vägar Hur enkelt är det att ta sig till centrum? B C D Bedömning Hur är tillgängligheten för funktionshindrade i centrum? Tryggt och trivsamt Hur trygga känner sig boende i stadsdelen? E Andel boende som känner sig otrygga utomhus Andel utsatta för våldsbrott Totala antalet brott i stadsdelen de senaste två åren F G Hur stor är den faktiska risken att utsättas för brott? Är de boende nöjda med sin stadsdel? H Andel nöjda med bostadsområdet Hur går det för ungdomarna i stadsdelen? I Andel elever med behörighet för nationellt program Antal och mångfald av föreningar Sociala vistelseytor enligt inventering från Grönplan J K Vilka möjligheter till aktiviteter finns i stadsdelen? Levande och utvecklingsbart Arbetslöshet bland ungdomar Andel högstadieelever med högst 500 m till fritidsgård (eller annan ungdomsverksamhet) Finns aktiviteter för ungdomar? L M N Förekomst och fördelning mellan upplåtelseformer Vilken valfrihet finns avseende boendemöjligheter?